Skip to main content

Full text of "Entomologisk tidskrift"

See other formats


3/ 



ENTOMOLOGISK 

TIDSKRIFT 



III 



PA FORANSTALTANUE AF 



ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM 



U T G I F V E N 



JACOB SPANGBERG 



FEMTE ÅRGÅNGEN 
1884 



STOCKHOLM 

TRYCKT I CENTRAI.-TRYCKERIRT 
1884 






INNEHÅLL. 

Andersson, C. G., Iakttagelser öfver några insekters lefnadsförhål- 

landen Sid. 185 

AuRiviLLius, Christopher, Svensk-norsk entomologisk literatur 1883 » 79 

, Den Entomologiska Föreningens i Stockholm sammankomst 

den I oktober 1884 » 189 

Hansen, H. J., Nekrolog over Jörgen Christian Schiödte » loi 

HoFGREN, Gottfried, och Nordström, Simon, Revisionsberättelse för 

år 1883 » 97 

Holmgren, Aug. E., Ollonborrhärjningen på Rickarums kronopark 
i Kristianstads län 1883, redogörelse afgifven till kongl. domän- 
styrelsen > 43 

, Parasitsteklar insamlade i Norrland och Lappland af JoH. 

RUDOLPHI » 63 

, Gräsmasken, några ord med anledning af denna skadeinsekts 



uppträdande i Norrland 1883 » 151 

L.AMPA, Sven, Bradycelhts rtifithorax Sahlb., en för Sverige ny 

skalbagge > 61 

, Anteckningar om sällsyntare svenska Lepidoptera » 145 

Meves, W., Mindre bekanta eller för Sverige nya nattfjärilar » 71 

v. Post, H., Bidrag till Dödskallefjärilens (Acherontia Atropos) lef- 

nadshistoria > 193 

Reuter, O. M., Entomologiska meddelanden från Societas' pro Fa- 
una et Flora Fennica sammaiiträden åren 1882 och 1883 " ^63 

, Finlands och den skandinaviska halföns Hemiptera Hete- 

roptera » 173 

, Species Capsidarum quas legit expeditio danica Galateae ... » 195 



Sandahl, O. Th., Den Entomologiska Föreningens i Stockholm 
årssammankomst den 14 dec. 1883, den 29 febr., 10 maj och 

14 dec. 1884 sid. 52, 69, 95, 201 

, Nekrolog öfver Olof Immanuel Fåhr^us > m 

, Zeuzera pyrina L » 162 

, Nekrolog öfver Anders Fredrik Regnell » 191 

Sandberg, G., Fortsatte iagttagelser over arktiske sommerfugles meta- 
morphoser » 139 

Schöyen, W. M., Om Micropteryx-\^x\txx\^% optraeden i vore birke- 

skove » 37 



IV ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 884. 

ScHÖYEN, W. M., Tilvœxt til Norges lepidopterfauna fra de senere aar Sid. 55 

, Nogle exempler paa insekters masseoptrseden i de sidste par 

aar > 85 

Spångberg, Jacob, Nekrolog öfver Peter von Möller » 67 

, Nekrolog öfver Oscar Elis Leonard Dahm » 73 

, Orchestes populi "L,. i Gefletrakten « 200 

SÖRENSEN, William, Trnsk af nogle sydamerikanske insekters biologi » i 

, Om et par punkter af phalangidernes anatomi » 26 

Thedenius, k. Fr., Leucania straminea Treitsche, en för Skandi- 
navien ny Noctuid » loo 

Waï.lengren, H. D. J., Förteckning å de Limnophilidse, Apataniid« 
och Sericostomatidaî som hittills blifvit funna på skandinaviska 

halfön » 115 



RESUMES. 

Andersson, C. -G., Observations sur la via de quelques insectes » 225. 

AiTRiviLLius, Chr., Séance de la Société entomologique à Stockholm, 

le ler octobre 1884 » 226 

Hansen, H.-J., Nécrologie de Jörgen-Christian Schiödte » 207 

Holmgren, Aug.-E., Ravages causés par les Hannetons dans une 

forêt de l'Etat, à Rickarum, Scanie, 1883 » 89 

, Hyménoptères parasites recueillis en Norrland et en Laponie 

par M. JoH. RuDOLPHi » 92 

, La Charée du gramen. Quelques mots par rapport à l'ap- 
parition de cet insecte nuisible en Norrland dans l'année 1883 * 222 

Lampa, Sven, Bradycellus rußthorax Sahim » 92 

, Notes sur des Lépidoptères suédois d'une certaine rareté ... » 222 

Meves, W., Papillons nocturnes peu connus ou nouveaux en Suède » 94 
V. Post, H., Contributions à la biologie de la Tête de mot (Ache- 

ronthia Atropos) » 228 

Reuter, O.-M., Communications entomologiques des réunions de 1882 

et de 1883 de la »Societas pro Fauna et Flora fennica» » 225 

, Hémiptères de la Finlande et de la Scandinavie » 225. 

, Species Capsidarum quas legit Expeditio danica Galateae ... » 229 

Sandahl, O.-Th., Bulletins des séances de 14 déc. 1883, des 29 fé- 
vrier, 10 mai et 14 déc. 1884 de la Société entomologique à 

Stockholm 89, 93, 205, 230 

, Nécrologie de Olof-Immanuel Fâhr^eus » 209 

, Zeuzera pyrina L. {Zeuzera Aescuîi L.) » 225 

, Nécrologie de ANDERS Fredrik Regnell > 228 

Sandberg, G., Continuation des observations sur les métamorphoses 

des Lépidoptères arctiques » 222 

Schöyen, W.-M., Sur les ravages exercés par les larves de Micro- 

ptéryx dans les forêts de bouleaux de la Norvège » 88 



INNEHÅLL. V 

ScHÖYEN, W.-M., Additions à la Faune Lépidoptère de la Norvège 

dans le courant des dernières années Sid. 92 

, Quelques exemples d'apparitions en masses d'insectes dans le 

courant des dernières années » 94 

Spångberg, Jacob, Nécrologie de Peter von Möller » 92 

, Nécrologie de O.-E.-L. Dahm » 94 

, Orchestes populi L. à Gefle » 229 

SÖRENSEN, William, Esquisses biologiques concernant quelques in- 
sectes de l'Amérique du Sud » 8S 

, Quelques observations concernant l'anatomie des Phalangides » 88 

Thedenius, K.-Fr., Leucania stratninea Treitsche, Noctuïde nou- 
velle pour la Scandinavie » 207 

Wallengren, H.-D.-J., Liste des Limnophilides, des Apataniides et 

des Séricostomatides trouvées jusqu'ici dans la Péninsule Scandinave > 210 

DE SÄRSKILDA HÄFTENAS INNEHÅLL. 

Haft. 1 och 2. 

Sürensen, William, Trœk af nogle sydamerikanske insekters biologi Sid. I 

, Om et par punkter af phalangidernes anatomi » 26 

SCHÖYEN, W. M., Om AIicropteryx-\2LX\erï\ts optrseden i vore birke- 

skove » 37 

Holmgren, Aug. E., Ollonborrhärjningen på Rickarums kronopark 
i Kristianstads län 1883, redogörelse afgifven till kongl. domän- 
styrelsen » 43 

Sandahl, O. Th., Den Entomologiska Föreningens i Stockholm 

årssammankomst den 14 Dec. 1883 » 52 

Schöyen, W, M., Tilvsext til Norges lepidopterfauna fra de senere aar » 55 
Lampa, Sven, Brady cellus rufithorax Sahlb., en för Sverige ny 

skalbagge » 61 

Holmgren, Aug. Emil, Parasitsteklar insamlade i Norrland och Lapp- 
land af JoH. RUDOLPHI » 63 

Spångberg, Jacob, Nekrolog öfver Peter von Möller » 67 

Sandahl, O. Th., Den Entomologiska Föreningens i Stockholm 

sammankomst den 29 Febr. 1884 » 69 

Meves, W., Mindre bekanta eller för Sverige nya nattfjärilar » 71 

Spångberg, Jacob, Nekrolog öfver Oscar Elis Leonard Dahm... « 73 
AuRlviLLius, Christopher, Svensk-norsk entomologisk literatur 1883 » 79 
Schöyen, W. M., Nogle exempler paa insekters masseoptraeden i de 

sidste par aar » 83 

RESUMÉS. 

SÖRENSEN, William, Esquisses biologiques concernant quelques in- 
sectes de l'Amérique du Sud » 88 



VI ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 884. 

SÖRENSEN, William, Quelques observations concernant l'anatomie des 

Phalangides Sid. 88 

SCHÖYEN, W.-M., Sur les ravages exercés par les larves de Micro- 

ptéryx dans les forêts de bouleaux de la Norvège » 88 

Holmgren, Aug.-E., Ravages causés par les Hannetons dans une 

forêt de l'Etat, à Rickarum, Scanie, 1883 » 89 

Sandahl, O.-Th., Grande séance annuelle de la Société entomolo- 

gique, à Stockholm, le 14 décembre 1883 » 89 

ScHÖYEN, W.-M., Additions à la Faune Lépidoptère de la Norvège 

dans le courant des dernières années » 92 

Lampa, Sven, Bradycellus rufithorax Sahlb » 92 

Holmgren, A.-E., Hyménoptères parasites recueillis en Norland et 

en Laponie par M. JOH. RUDOLPHI » 92 

Spångberg, Jacob, Nécrologie de Peter von Möller » 92 

Sandahl, O.-Th., Séance de la Société entomologique à Stockholm 

le 29 février 1884 " 93 

Meves, W. , Papillons nocturnes peu connus ou nouveaux en Suède » 94 

Spångberg, Jacob, Nécrologie de O.-E.-L. Dahm » 94 

ScHÖYEN, W.-M., Quelques exemples d'apparitions en masses d'in- 
sectes dans le courant des dernières années " 94 

Haft. 3. 
Sandahl, O. Th., Den Entomologiska Föreningens sammankomst 

den 10 maj 1884 Sid. 95 

HoFGREN, Gottfried, och Nordström, Simon, Revisionsberättelse 

för år 1883 , » 97 

Thedenius, k. Fr., Leucania siraminea Treitsche, en för Skan- 
dinavien ny Noctuid « 100 

Hansen, H. J., Nekrolog öfver Jörgen Christian Schiödte » loi 

Sandahl, O. Th., Nekrolog öfver Olof Immanuel Fåhr^us > iii 

Wallengren, H. D. J., Förteckning å de Limnophilidse, Apataniidce 
och Scricostomatidse som hittills blifvit funna på skandinaviska 

halfön » 115 

Sandberg, G., Fortsatte iagttagelser over arktiske sommerfugles meta- 
morphoser » 139 

Lampa, Sven, Anteckningar om sällsyntare svenska Lepidoptera » 145 

Holmgren, Aug. Emil, Gräsmasken, några ord med anledning af 

denna skadeinsekts uppträdande i Norrland 1883 » 151 

Sandahl, O. Th., Zeuzera pyrina L » 162 

Reuter, o. M., Entomologiska meddelanden från Societas' pro Fa- 
una et Flora Fennica sammanträden åren 1882 och 1883 » 163 

Tillkännagifvanden » 1 72 

Haft. 4. 
Reuter, O. M., Finlands och den skandinaviska halföns Hemiptera 

Heteroptera » 173 



INNEHALL. VII 

Andersson, C. G., Iakttagelser öfver några insekters lefnadsforhål- 

landen Sid. 185 

AURiviLLius, Chr., Den- Entomologiska Föreningens i Stockholm 

sammankomst den i oktober 1884 » 189 

Sandahl, O. Th., Nekrolog öfver Anders Fredrik Regnell ... » 191 

v. Post, H., Bidrag till Dödskall^järilens (Acherontia Atropos) lef- 

nadshistoria > 193 

Reuter, O. M., Species Caspidarum quas legit expeditio danica Ga- 

lateae » 195 

Spångberg, Jacob, Orchestes populi L. i Gefletrakten » 200 

Sandahl, O. Th., Den Entomologiska Föreningens i Stockholm års- 
sammankomst den 14 december 1884 » 201 

RESUMÉS. 

Sandahl, O. -Th., Réunion de la Société entomologique à Stockholm, 

le 10 mai 1884 » 205 

Thedenius, K.-Fr., Leucania straminea Treitsche, Noctuïde nou- 
velle pour la Scandinavie > 207 

Hansen, H.-J., Nécrologie de Jörgen- Christian Schiödte » 207 

Sandahl, O. -Th., Nécrologie de Olof-Immanuel Fâhr^us » 209 

Wallengren, H.-D.-J., Liste des Limnophilides, des Apataniides et 

des Séricostomatides trouvées jusqu'ici dans la Péninsule Scandinave » 210 
Sandberg, G., Continuation des observations sur les métamorphoses 

des Lépidoptères arctiques » 222 

Lampa, Sven, Notes sur des Lépidoptères suédois d'une certaine rareté > 222 
Holmgren, Aug. Emil, La Charée du gramen. Quelques mots par 
rapport à l'apparition de cet insecte nuisible en Norrland dans 

l'année 1883 » 222 

Sandahl, O.-Th., Zeuzera pyrina L. (Zeuzera Aesculi L.) » 225 

Reuter, O.-M., Communications entomologiques des réunions de 1882 

et de 1883 de la »Societas pro Fauna et Flora fennica» » 225 

, Hémiptères hétéroptères de la Finlande et de la Scandinavie » 225 

Andersson, C.-G., Observations sur la vie de quelques insectes » 225 

Aurivillius, Chr., Séance de la Société entomologique a Stockholm, 

le ler octobre 1884 » 226 

Sandahl, O.-Th., Nécrologie de Anders Fredrik Regnell > 228 

V. Post, H., Contributions à la biologie de la Tête de mot (Ache- 

ronthia Atropos) » 22S 

Reuter, O.-M., Species Capsidarum quas legit expeditio danica Ga- 

lateae » 229 

Spångberg, J., Orchestes populi 1^. à Gefle » 229 

Sandahl, Osc.-Th., Grande séance annulle de la Société entomolo- 
gique à Stockholm, le 14 décembre 1884 * 229 



TR^K AF NOGLE SYDAMERIKANSKE 
INSECTERS BIOLOGI 



William Sörenskn. 



CTab. I. Fig. i — 16.) 

Under mit Ophold i 1877 — 78 hos mine gjaestfrie Venner, 
Herrerne Christiernson og Strunck, ved Riacho del Oro's Ud- 
löb i Rio Paraguay beskjseftigede jeg mig med nogle anatomiska 
og physiologiske Studier, deels af Gonyleptiderne, * deels af Ly- 
dorganerne hos Characiner og Siluroider. * Naar jeg var over- 
haands traet af den med disse Arbejder forbundne Stillesidden, 
företog jeg mig Smaaudflugter i den naermeste Deel af Skoven 
og Camp'en for at glaede mig over den fyldige Natur. Det jeg 
derved og paa anden Vus har hävt LeiHghed til at iagttage af 
forskjellige Insecters Liv, tillader jeg mig at fremstille her. 



Termiter. 

Af disse kunstfgerdige Dyr har jeg her seet tre Arter, som 
jeg ikke har kunnet faae til at falde sammen med Beskrivelsen 
af nogen af de hidtil kjendte Arter og som jeg derfor har be- 
skrevet ved Slutningen af naervaerende lille Afhandling. 



' Om Bygningen af Gonyleptiderne, en Type af Arachnidernes Classe 
(Naturhist. Tidsskrift 3 R., Bd. XII, p. 97 — 222). 

^ Resultaterne heraf vil, forhaabentlig lil nceste Aar, fremkomme i en 
Afhandling, betitlet: Om Lydorganer hos Fiske. 

EtUotnol. Tidskr. Arg. 5, H. i (1884). I 



2 ENTOiMOLOGISK TIDSKRIFT 1 884. 

Termes Strunckii. 

Denne Termit er en lille Art, hvis maerkvaerdigt smaae Sol- 
dater — de overgaae ikke synderligt Arbejderne i Störreise — 
ere slanke ligesom disse. Deres Boer, som de opföre paa Trae- 
ernes Stammer, have et ejendommeligt nubbret Udseende paa 
Grund af at Overfladen gaaer op og ned, rettende sig efter de 
yderste Kammares Form. Massen, hvaraf de bestaae, er egentlig 
nöddebrun, men selve Overfladen bliver under Indflydelsen af 
Vejrliget askegraat, saa at de, hvad Farven angaaer, let falde sam- 
men med Barken paa de Troeer, hvorpaa de sidde. Saameget 
desto mere stikke de af ved deres mere eller mindre knudefor- 
mige Udseende. De findes temmelig ligeligt spredte over Sko- 
ven, saavel i Udkanterne som i det Indre af Skovöerne (thi i 
denne Form optraeder Urskoven her) og ere talrige överalt, ikke 
alene ved Riacho del Oro men ogsaa paa andre Steder, som jeg 
har seet, af den Argentinske Republiks store Provinds El Gran 
Chaco, mellem Ascuncion og Mundingen af Rio Paraguay. Om 
det kun er een Art, der er udbredt her, eller maaske flere, skal 
jeg ikke kunne sige med Bestemthed, da det som Regel er me- 
get vanskeligt at komme til Rederne. De ere nemlig kun meget 
sjeldent anbragte paa den nederste Deel af Stammen og kun 
eengang, ved Riacho Corumba, har jeg seet et Bo tret ved Fo- 
den af et (halvt omstyrtet) Trae; men som oftest sidde de 20 — 
30 Fod over Jorden, Störreisen er meget forskjellig: de mindste, 
som jeg da har lagt Maerke til, vare vel et Qvarter (ca. 1,5 Dem) 
efter deres störste Dimension ; den störste sad i en 7 Föds Höjde 
paa en over 6 Fod tyk Trœstamme, omgav denne paa alle Sider 
og ragede en 2 Fod frem fia Stammens Overflade med en lod- 
ret Utlstraîkning af 3 Fod. Den har altsaa hävt et Rumfang af 
omtrent 66 Cubikfod (ca. 2,5 Cubikmeter). 

Det Indre bestaaer af Kammere (Celler), der have en meget 
uregelmaessig Form og vel en meget forskjellig Störrelse men dog 
altid ere store i Forhold til Dyrenes Lidenhed (störste Diameter 
fra 7 — 30 Mm.; mindste fra 4 — 17 Mm.); de staae i Förbin- 
delse med hinanden ved smaae, i Gjennemsnit elliptiske Gange 
(hvis störste Diameter er 2,5 Mm.), oftest saa korte, at de blot 
vise sig som en Aabning paa Skillevaîggen mellem Kamrene. 



SÖRENSEN: TRiEK AF NOGLE SYDAM. INSECTERS BIOLOGI. 3 

Massen bestaaer af tygget Plantesubstans, vistnok vœsentligt Bark 
og er meget skjör, saa meget desto mere som Vaeggene ere me- 
get tynde, ikke i Mm. ; de knuses derfor, naar Traeet fseldes, 
hvorpaa de sidde. Det er derfor ingenlunde let at skaffe sig et 
smukt Exemplar af denne Arts Bo. 

De anlaegge deres bedaekkede Gange i eller paa Barken af 
det Trae, hvorpaa de have opslaaet deres Bolig, men benytte sig 
kun af Gange i Veddet, hvis dette iforveien er huult, og de öde- 
Isegge ikke Trteernes Ved, ' Noget, jeg med Lethed har kunnet 
overbevise mig om, da jeg har seet en Maengde faeldede Traeer: 
hvor der da fandtes Termiter inde i Veddet, var det altid i na- 
turlige Huulheder, Spalter, oftest meget vide, men aldrig Gange. 
Og Tömmerhuggerne der paa Stedet faeldede da ogsaa ligesaa 
vel de Traeer, hvorpa der fandtes Termitreder, som andre; hvad 
de neppe vilde have gjort, naar deres Erfaring havde lasrt dem, 
at Termiterne ödelagde Veddet. 

Hvor deres Gange krydses paa Barkens Overflade, var der 
lindertiden bygget en lille Klump med nogle ganske faa Kammere 
i, men jeg har aldrig seet mere end een Rede paa samme Trae, 
saa at jeg antager, at denne Art vedbliver med at bygge Reden 
större med Tiden. 

Termes Christiernsonii. 

Det sydligste Sted, hvor jeg i den Argentinske Republik har 
seet Termiter, er i Provindsen Santa Fé, et Par Miil Nord for 
Rosario, hvor jeg fandt nogle faa Individer under Hestegjödning 
paa Camp'en. Imidlertid var det mig ikke muligt at see nogen 
Tue og jeg formoder derfor, at de her have nöjedes med at 
indrette sig nede i Jorden. — Nogle Mile Nord for Byen Pa- 
rana, i Provindsen Entre-Rios, var der etsteds paa Camp'en tal- 
rige Termitboer ovenpaa Jorden, omtrent af Störrelse som et 
Muldvarpeskud. ' 

Men först oppe i Provindsen El Gran Chaco optraadte de 



' Hermed vEere det dog ikke sagt, at de ikke skulde angribe träsket 
Trœ; det gjöre. de temmelig sikkert, ligesom T. Christiernsonii. 

^ De ved Rosario og Parana forekommende Termiter tilhörte ikke T. 
Christiernsonii. 



4 ENTOIMÜLOGISK TIDSKRIFT 1 884. 

paa Jorden byggende Termiters Reder med anseeligere Former. 
Den almindeligst udbredte var T. Christiernsonii, som findes 
mange Stader paa Camp'en — thi der er nemlig visse Straekninger, 
hvor Termiterne ikke findes, som jeg mener at have bemaerket, 
paa Grund af, at Camp'en der er iidsat for, til visse Tider, at 
saettes under Vand. Men ncesten överalt optrsede de meget sel- 
skabeligt, saa at deres Boer paa visse Steder staae med kun faa 
Alens Mellemrum. De ere kegleformige med afrundet Spids og 
opnaae som oftest kun en Höjde af godt 3 Fod med en Grund- 
diameter af omirent 4 Fod, altsaa et Rumfang af henved 12 
Cubikfod (ikke fuldt 7^ Cubikmeter). Imidlertid er der et vist 
Forhold mellem deres Störrelse og inbyrdes Afstand; thi jo större 
denne er, desto större ere de enkelte Boer. Saaledes vare spredt 
staaende Tuer af 4 — 5 Föds Höjde ikke sjeldne. Men kun en 
eneste har jeg seet, som var 10 Fod höj;* den stod ligeoven- 
over den paa dette Sted höje og stejle Brink ved Riacho del 
Oro, hvor de Herrer Christiernson og Strunck havde et af 
deres vaesentligste Udskibningssteder af Tömmer; men den var 
ogsaa fuldstœndig isoleret, idet den nsermeste Termitrede var flere 
hundrede Alen borte. Den var mere spids end ellers, idet den 
kun havde en Grunddiameter af 5 Fod; dens Rumfang var saa- 
ledes omirent 65 Cubikfod. 

Hvor de ere meget tœtstaaende, findes der ogsaa altid unge 
Reder i forskjellige Udviklingstrin. Begyndeisen til en ny Rede 
gjöre Insecterne ved at sammenkline Straaene i en Grasstue med 
Leer, og overeensstemmende hermed vokser Boet först staerkt i 
Höjden; saaledes ere de i Fod höje med kun 4 Tommers Tyk- 
kelse. Naar det har denne Störrelse, er det meget skjört og 
löst i sin Masse paa Grund af, at en forholdsvis stor Deel af 
det indtages af Graesstraaene, der endnu stikke op ovenover Re- 
den. Dennes Form er som en Folge deraf tillige meget uregel- 
maessig. Men efterhaanden forsvinde Graesstraaene baade over 
og indeni Reden, altsom denne tillager i Störrelse. Er den 
först blevet en 2 Fod höj, er selve dens Masse fast nok, men 
den kan endnu med Lethed rives omkuld, idet den, om jeg saa 
maa sige, ikke endnu er groet fast til Jorden. Ved store Boer 

' Det maa dog bemœrkes, at jeg egentlig ikke veed, om den var beboet 
af den her omhandlede Art, da jeg ikke aabnede den. 



sörensen: tr.'ek af nogle sydam, insecters biologi. 5 

er der derimod ingen skarp Graendse mellem den överjordiske 
og den underjordiske Deel, og de ere tillige saa faste, at det 
kun er muligt at aabne dem med en Hakke. Af de större Tuer 
,har jeg vel nok aabnet endeel, men kun nogle faa (vel omtrent 
6) har jeg, for at udtage Dronningen, brudt ned ligetil Jordens 
Overflade; men jeg fandt ikke Dronning i nogen af dem. Man 
kunde maaske deraf slutte, at det Kammer, hvori Dronningen 
opholdt sig, fandtes nede i selve Jorden, Dette kan jeg imid- 
lertid ikke troe, da der i de större Reder ikke fandtes egentlige 
Gallerier ved Jordens Overflade men kun Begyndeisen af de fra 
Boet udgaaende underjordiske Gange. Men tager man nu tillige 
Hensyn til, at der findes Boer af meget forskjellig Störrelse og 
altsaa meget forskjellig Ålder mellem hverandre, sammentrsengte 
paa et lille Areal, og at der (ogsaa i de Reder, hvori jeg havde 
forvisset mig om at der ingen Dronning var) fandtes Individer 
af alle Udviklingstrin, saa er det mig ikke muligt at indsee andet 
end at (endeel af) de större og smaae Tuer i Virkeligheden til- 
sammen udgjöre een Stat, eet Samfund, hvormed det ogsaa före- 
kommer mig at passe fortraeffeligt, at de (meget) store Tuer vare 
mere eller mindre isolerede, med andre Ord: at Termiterne af 
denne og efterfölgende Art skaffe sig större Huuslejlighed enten 
ved simpelthen at forstörre det gamle Bo eller ved at anlaegge 
nye ved Siden af. ' Hertil kommer endnu, at jeg har truffet 
vingede Individer i smaae Boer, neppe 1,5 Fod höje. — Af de 
vanskeligere tilgjaengelig Reder af T. Strunckii har jeg kun 
gufifiemrodet et Exemplar, men der fandtes ogssa en Dronning 
i den. 

De bestaae af det fineste Leer og Massen er heelt igiennem 
eensartet, med Undtagelse af en Kjerne, ^ der ligger omtrent i 
Höjde med Jordskorpen; den er meget skjör, da Vaeggene mel- 
lem de her forövrigt temmelig snaevre Gallerier (7 Mm.) ere me- 



' Denne Tankecombination har, hvor simpel den end er, först fremstillet 
sig for mig, efteråt jeg havde forladt Landet. Eliers vilde jeg naturligviis have 
foretaget en Prove paa Rigtigheden deraf ved at nedbryde nogle af de meget 
store Tuer, hvoraf der tilfceldigviis ingen fandtes i Naerheden af vore Hytter. 

^ En lignende er beskrevet af Eudelin de Jouville fra en Ceylonsk 
Jordtermits Reda. — See Hagen: Monographie der Termiten. Linnrea ento- 
mologica Bd. XII, 1858, p. 249. 



6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 884. 

get tynde (i Mm.); de ere desuden heelt igjennem sorte, idet 
Leret er staerkt bitumineust, saa at det brœnder med klar Flamme 
uden dog at tabe synderlig af sin Vaegt. I den övrige, langt 
större Deel af Reden, udgjöre derimod Gallerierne den mindste 
Deel, idet Vaeggene imellem dem her ere betydeligt tykkere. 
Der kan ikke godt vaere Tale om Kammere, da Gallerierne (som 
jeg foretraekker at kalde dem), der tilsyneladende gaae uden no- 
gen bestemt Orden, ikke have nogen — end ikke tilnaermelsesvis 
— bestemt Form men slynge sig igjennem Tuen, snart videre, 
snart sn^vrere; hist og her förer der smaae Stikgange fra det 
ene Galleri til det andet. * Gallerivœggene ere överalt overtrukne 
med en tynd sort, bitumineus Skorpe. 

Naar man slaaer Hul paa et Bo, flygte Arbejderne, medens 
Soldaterne modigt komme frem i Brechen, hidkaldte ved den 
Lyd, som baade Arbejderne og Soldaterne (hos denne Art) frem- 
bringe ved, gjentagne Gange, hurtigt at slaae Hovedet imod Gal- 
leriernes Vœgge. Denne Lyd er vel yderst svag for det enkelte 
Individs Vedkommende, men tilsammen frembringe de en Lyd, 
der aldeles lyder som en, tydeligt hörlig Hvislen. Denne Arts 
Soldater bide meget kraftigt med deres seglformige Mandibler og 
angribe med den samme Hensynslöshed for deres eget Liv som 
Myrer under lignende Forhold — men paa Grund af deres Blind- 
hed langtfra med den samme Energi, idet de aldrig förlade Boet 
for at skride til Offensiven. De holde sig kun i selve Brechen; 
bryder man derfor fremdeles ned paa Tuen, traekke de sig tilbage 
til Brechens nye Rand. 

Jeg har aldrig fundet Förråad af Födemidler i denne eller 
den paafölgende Arts Tuer. 

Af andre Insecter har jeg i denne Arts Reder kun fundet 
folgende: en enkelt Gang, i et temmelig ungt Bo, nogle Lamel- 
licornlarver, som ved deres Grävning havde bragt Gallerierne til 
at styrte sammen paa deres Vej — underligt nok, at Temiterne 
ikke havde draebt dem — ■ de levede vistnok af Grœsstraaene i 
Boets Indre; et Par Gange hos T. Orensis en Elaterlarve, Intet 
af disse Dyr vil imidlertid kunne siges at staae i nogen organisk 

' Den yderste gallerilöse Skorpe er 20 — 25 Mm. tyk; Galleriernes störste 
Vidde 15 — 18 Mm., i )^Kjernen> 7 Mm.; Vœggenes Tykkelse 3 — 10 Mm., 
i >Kjernen') i Mm.; Stikgangen<;s Vidde 2 — 3 Mm. 



SORENSEN: TRiEK AF NOGLE SYDAM. INSECTERS BIOLOGI. 7 

Förbindelse med Termitsamfundet, men endnii mindre gjslder 
dette om nogle Pompilier, der havde indrettet sig deres enkelt- 
staaende Cellar i den yderste, gallerilöse Vœg af en stor Tue af 
T. Orensis. Ofte havde nogle Myrer (en mindre, sort Art), der 
udelukkende leve af Planteföde, indkvarteret sig i Termitboerne, 
men de fandtes da altid i Toppen af dem, hvorved begge Par- 
ter vare vel tjente. Myrerne havde da altid nogle Huller for- 
oven paa Boets Vaeg. Jeg har ikke lagt Maerke, at den Deal, 
som de beboede, var afsondret fra den nederste Deel, hvor Ter- 
miterne opholdt sig. Bröd man Hul paa en saadan af Myrer og 
Termiter i Faellig beboet Tue, styrtede Myrerne sig ganske vist 
som rasende over Termiterne, naar de bleve blandede sammen; 
men ved slige Lejligheder kaste Myrer sig jo over Alt muligt. 
Eliers tilföjede de dem vistnok ikke nogen Meen, ligesom jeg 
paa Madeira i en i ooo Föds Höjde flere Gange har truffet 
Myrer og Termiter ganske fredeligt sammen under smaae flade 
Steen, der laae halvt nedsaenkede i Muldskorpen. ^ 

I et Bo findes der altid Soldater og Arbejdere, forskjellige 
Udviklingstrin af disse "^ og til visse Tider vingede Insecter eller 
Individer af forskjellig Störrelse med Vingeskeder. De mindste 
Individer, der traeffes med disse og som altsaa derved godtgjöre 
sig som vordende (fuldt-) kjönnede Dyr, ere ikke lidt mindre 
end fuldvoksne Arbejdere. Da man seer Individer af meget for- 
skjellig Störrelse med Vingeskeder, slutter jeg deraf, at de mindst 
2 — 3 Gange skifte Hud som Nymfer. De vingede Insecter komme 
frem i talrige Svjerme. Dette Syn har jeg kun seet faa Gange; 
det indtraf hvergang med stille og varmt Vejr, kort (1 — 2 Timer) 
för Solnedgång — og her fandt det Sted ved Begyndeisen af 
den svale Aarstid (thi Vinter kan man vanskeligt kalde det) og, 
hvis min Hukommelse ikke svigter mig, thi jeg havde forsömt 
at notere det, i Mai Maaned. 

Hvor simple end Termiternes Munddele ere, existerer der 



' Ved at vœlte en af de omtalte smaae Reder ved Parana fandt jeg en 
Bothriurus vittatus GuÉR. (B. Bonariensis C. L. Koch), den eneste Skorpion, 
jeg har taget i La Plata-Staterne. 

* Jeg har undladt at lœgge sœrlig Mœrke til, hvor tidligt man kunde 
skjelne de unge Soldater. 



8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 884. 

dog ikke nogen fyldestgjörende Fiemstilling af dem;' jeg har 
derfor afbildet dem paa den vedfojede Kobbertavle. Ved at 
sammenligne Soldaternes med Arbejdernes, vil man see, at Ma- 
xillerne og Labium ere eens hos begge Slags Individer, fraregnet, 
at de, og da sserligt mala interior maxillae, ere betydeligt spin- 
klere hos Soldaterne. Men Mandiblerne ere meget forskjellige. 
Hos Arbejderne have de Form af korte Huulmejsler, hvis skjae- 
rende Rand uda,(ltil er trukket ud i 3 store afrundede Tœnder, 
medens der paa Mandiblens inderste Hjörne findes et tvajrriflet, 
skaalformigt Parti, der paa venstre Mandibel (Fig. i) er anbragt 
paa dens nedadvendende Flade, men paa selve Randen af den 
höjre Mandibel (Fig. 3). Hos de vingede Insecter, selv hos 
Nymferne, er det uden Tvœrrifler og er paa begge Mandibler 
anbragt paa Randen; iövrigt ere Mandiblerne aldeles som hos 
Arbejderne. Det brede tvserriflede Parti, der som bekjendt er 
ejendommeligt for planteœdende Insecter, findes ikke paa Solda- 
ternes Mandibler, som jo fremvise en rig Mangfoldighed i Til- 
Isempning og Udstyr hos de forskjellige Arter, hvorom man kan 
danne sig en, rigtignok overfladisk, Forestilling ved at käste et 
Buk paa de Soldater, Hagen har afbildet i sin Monographie af 
Termiterne, medens de ere mœrkvœrdigt eens hos Arbejderne, 
endogsaa af temmelig fjerntstaaende Arter. Hvilken Form nii 
end Mandiblerne have hos Soldaterne — og jeg har undersögt 
saa forskjellige Former som de her beskrevne og T. Reinhardi 
Schiödte* (in Uteris) — saa mangier det knudeformige Parti altid, 
ligesom der heller ikke er mig nogen Soldat bekjendt, der har 
huulniejselformige Mandibler, hvilken Form jo er characteristisk 
for Insecter, der bearbejde faste Plantedele. Det vil derfor ikke 
vaere nogen overilet Slutning, at Soldaterne ere ude af Stand til 
selv at afbide og tygge deres Föde, men maae mades af Ar- 
bejderne. 

' Den correcteste, jeg kjender, er givet af S. Basch : Untersuchungen 
über das Skelet und die Muskeln des Kopfes von Termes flavipes (Zeitschr. 
f. wiss. Zool. XV, 1865, p. 56. — Tb. V, fig. 4 [—5]). 

" Den Termit, hos hvem de mœrkvœrdige termitophile Staphylinslxgter 
Corotoca SCH. og Sphirachtha Seil. (Kgl. Danske Videnskab. Selsk. 5 R., 
Bd. IV. I, 1856, p. 41) leve. Soldalen, hvis meget lange og tynde Man- 
dibler Schiödte anseer for Springstokke i Analogi med Daniel Rolanders 
Beretning, ligner T. debilis? Hagen (loc. cit. Tb. I, fig. 15). 



sörensen: tr^k af nogle sydam, insecters biologi. 9 

Ogsaa i en anden Henseende udmaerke Soldaterne af denne 
Gg visse andre Arter — saasom T. dirus — sig fremfor Arbej- 
derne ved at have et lige fremad- eller svagt opadrettet kegle- 
formigt Horn foran paa Hovedet. Dets blodhudede afstumpede 
Ende (Fig. lo) er längs Randen omgivet med en Kreds af ind- 
adkrummede Haar og har i Midten en skaalformig Fordybning, 
i hvis Bund der findes en aflang, lodret stillet Aabning, Dette 
er Udmundingen for en Kjertelsaek (Fig. ii), hvis Hals strsekker 
sig op igjennem Hornet, men hvis Saek ligger i selve Hovedet 
ovenover og imellem de svaere Muskier, der gaae til Mandiblerne. 
Inderst bestaaer den af en tunica intima, der omslutter et stort 
Huulrum, dernaest af langstrakt cylindriske Celler, der lobe ud 
i en underlig kegleformig Procès i den mod Overfladen vendende 
Ende. Indholdet er svagt kornet, med stor og tydelig Celle- 
kjerne. Kjertelsaekken er omgivet med talrige fine, tildeeis gre- 
nede Muskelfibrer, der krydse hverandre i forskjellige Retninger; 
ogsaa Halsen er forsynet med Muskler, men mindre rigeligt. 
Muskellaget er beklsedt med en fast Bindevsevshinde med aflangt 
runde Bindevgevslegemer af ulige Störreise; »Intercellularsubstan- 
sen» indtager en större Deel af Fladen end Celleresterne. Fon- 
tanellen, som Hagen kalder dette Organ, findes hos mange Ar- 
ters Soldater, men viser sig i Almindelighed som en forhöjet 
lindseformig Plet med en Indsœnkning i Midten. Hos Arbej- 
derne af denne Species findes der vel en lille lindseformig Plet 
men uden nogen Indsaenkning og hos de tre Spiritusexemplarer, 
som jeg her undersögt af denne Grund, kunde jeg ikke finde 
nogen Kjertelsaek; saa enten er den meget lille eller ogsaa er 
der ingen. Hos Soldaten af T. Orensis mangier den. 

Men hvortil tjener denne Kjertel? Den Mening er blevet 
hypothetisk fremsat, at den af Fontanellen udgydte Vîedske skulde 
tjene til at indvirke paa Traeet eller andre Plantedele, saa at de 
lettere kunde afbides og tygges. Dette förekommer mig imid- 
lertid aldeles usandsynligt, da Fontanellen som Regel idet viind- 
ste er betydeligt staerkere udviklet hos Soldaterne (ogsaa af andre 
Arter), der ikke ere istand til med deres Mandibler at sönderbide 
og tygge Föden, end hos Arbejderne. ^ Men den vaesentligste 

' Man vil maaskee synes, at det netop var en Grund til at antage hän 
Mening, da den isaafald kunde tjene til Erstatning for deres til Födens Be- 



I o ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 884. 

Iiidvending, der stiller sig for mig mod hiin Mening, er, at Spytte- 
kjertler — og som en saadan maatte Kjerlelsaekken jo isaafald 
opfattes — intetsteds hos Insecterne udmunde frit paa Hovedets 
Överilade, adskilt fra Munddelene; men af Spyttekiertler findes 
de sœdvanlige thoracale, der med en til Slutningen fgelles Udfor- 
selsgang udmunde i Hypopharynx (lingula Hagen). Men som 
det alt er bekjendt give Termiterne en Lugt fra sig, der iövrigt 
ikke er videre stgerk, naar man trœnger ind i deres Bo; eller 
med andre Ord: de ere som saa mange andre Insecter forsynede 
med Kjertler, hvis stinkende eller setsende Afsondring tjene til 
med större eller mindre Held at beskytte dem mod overlegne 
Fjender. Og Stinkkjertler ere ikke stedbundne. Mig förekom- 
mer det saaledes langt naturligere at anse dem for Stinkkjertler, 
der netop som Regel ere (stärkest) udviklede hos Soldaterne o: 
hos de af Samfundets Individer, hvem det blandt andet paahvi- 
1er at forsvare Boet — og hvis Mandibler som Regel ere udvik- 
lede, ikke som Tyggeredskaber, men som Vaaben. Og det vil 
vïere i fuld Overensstemmelse med denne Opfattelse, at de om- 
talte Kjertler mangle hos de tiltrods for deres uhyre Mandibler 
vaergelöse Soldater af T. Orensis og T. lacus sancti. 

Denne Art har jeg tniffet i Fouragering i Jorden paa Camp'en 
og i Piantedîekket inde i Skovöerne, hvor de blandt Andet bi- 
drage meget til at tilintetgjöre, sserlig mindre Stykker, henlig- 
gende dödt Trae, naar det da ikke er for haardt — thi jeg har 
seet Stammer af Loxopterygium Lorentzii, der vare faeldede af 
tidligere 'I'ommerhuggere og som havde ligget i Aaringer i Sko- 
ven: Splinten var forlgengst forsvundet, men det haarde Kjerne- 
ved laae endnu friskt og sundt ; de eneste Organismer, der havde 
formaaet at angribe det, var Buprestidelarver. Traeer i tyndere 
bevoksede Udkanter af Skovöerne, der vare fnsldede af Vinden 
saaledes, at de vare komne til at ligge ude paa Camp'en, har 
jeg aldrig seet angrebet af Termiter, fordi, kan jeg taenke, de 
der vilde have vaeret for sta^rkt udsatte for Solens Hede og vel 
ogsaa fordi der har vreret nok af anden Föde. — De have al- 



handling uskikkede Mandibler. Men selv reent bortseet fra det Vovede i et 
saadant Raisonnement, vil det ikke kunne forenes med Fravterelsen af Fonta- 
nellen hos Soldaterne af 'i". Orensis. 



SORENSEN: TRJEK af NOGLE sydam. INSECTERS biologi. II 

drig tilföjet os den ringeste Meen i vore Hytter, hverken paa 
den ene eller den anden Maade; forskjellige Arter Myrer plyn- 
drede os derimod regelmaessigt. 

Termes Orensis. 

(Figg. 13-16.) 

Denne Art er ikke saa almindelig udbredt som den fore- 
gaaende, idet den kun fandtes paa visse Steder af Camp'en, hvor 
dens Tuer stode omkring imellem den foregaaende Arts, som de 
tillige lignede aldeles i Form. Da jeg aabnede en af deres Re- 
der, vare Soldaterne mig stråks paafaldende paa Grund af deres 
vaeldige Hoved og maerkvserdige, naesten vredne Mandibler. De 
forsöge ikke som forrige Arts Soldater at vîerge Tuen i den frem- 
bragte Breche, men trsekke sig tilbage i det Indre ligesom Ar- 
bejderne. Griber man en af dem, gjör den vel som oftest et 
Forsög paa at klemme med sine lange Mandibler, men det har 
ingen Art, thi da de hverken ere spidse eller skarpe, kunne de 
nemlig ikke bide — og jeg tager ikke i Betaenkning at kalde 
dem vaergelöse, medmindre de da staae ligeoverfor Dyr, der baade 
ere meget smaae og meget tyndhudede, thi som jeg ret stråks 
skal vise, er den ene (venstre) Mandibel ikke engang rigtigt stiv. 
— Derimod frembringe de et lydeligt Småeld med disse Mund- 
dele og hermed htenger det saaledes sammen. 

Som man vil see af de vedföjede Figurer, ere Mandiblerne 
meget forskjellige i enhver Henseende; den höjre (Fig. 16) er 
naesten Hge, stjerk, bred, i Gjennemsnit trekantet, tykkest henimod 
den udvendige Rand og i Enden forsynet med en skraa udhulet 
Flade, der er anbragt paa den inderste nederste Side. Den 
venstre Mandibel (Fig. 15) er endnu niserkeligere : ved Grunden 
tyk og stœrk, ngesten kugleformig, men knibes saa pludseligt ind 
i en fra Rygsiden udgaaende, lang, ganske tynd, men ret bred 
Lamel, der er bugtet to Gange op og ned og i Enden svuhner 
op til en tyk Klump. Den er omtrent saa meget laengere end 
den höjre Mandibel, som dens klumpformige Ende udgjör. Höjre 
Mandibels Fläder ere vandrette, venstres ikke aldeles, idet den 
skraaner lidt nedad med sin inderste Rand. Endnu maerkeligere 
er imidlertid den Stilling, i hvilken de ere indleddede paa Ho- 



12 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 884. 

vedet. Venstre Mandibels (nederste) Ledkugle sidder nedenfor, 
men tillige foran og udenfor dens (överste) udhulede Ledflade; 
den bevîeges derfor i et Plan, der ikke er aldeles horizontalt, 
saa at Lamellen kommer til at beskrive et Stykke af en Kegle- 
overflade, hvorved dens Fläder indtage en mindre vandret Stil- 
ling i adduceret end i abduceret Stand. Den höjre Mandibels 
(nederste) Ledkugle sidder derimod udenfor men tillige lidt ne- 
denfor og meget lidt foran dens överste (udhulede) Ledflade, der 
er anbragt paa Enden af en temmelig lang Tap (Fig. i6,a), der 
smöger sig ind i den af Labrum og Hovedets ï'orende dannede 
spidse Vinkel, hvor den ene af Hovedets Ledflader for Mandib- 
len findes. Den bevasges derfor hovedsagentlig i en lodret Plan, 
men dog tillige lidt indad. 

Ere Mandiblerne abducerede, seer man (fra venstre Side) 
höjre Mandibels bageste Halvdeel under den store Bugt, der 
dannes af venstre Mandibels tykke Grunddeel og Begyndeisen af 
dens Lamel; tillige sees dens forreste Fjerdedeel ovenover ven- 
stre Mandibel — og Dyrets Midtlinie traefifer höjre Mandibel paa 
Midten af dens inderste Rand, medens Spidsen af den venstre 
staaer lidt indenfor Forljengelsen af Hovedets venstre Side. Ad- 
duceres nu Mandiblerne (samtidigt), naae de hinanden, og den 
udhulede Flade paa Enden af höjre Mandibel Icegger sig paa 
Ryg- og Lidersiden af den venstre Mandibels klumpformige Ende, 
hvis Grund den omfatter, og — herved standses Bevaegelsen, 
idet höjre Mandibel ikke kan komme riedad for den venstre og 
denne ikke kan komme indad for den höire. Fortsœttes imid- 
lertid Muskelactionen alligevel, presses de end fastere mod hin- 
anden og den meest böjelige böjes, eller med andre Ord: ven- 
stre Mandibels tynde, flade, dobbelt buede Lamels Spids tvinges 
nedad og lidt udad, saa at selve Lamellen böjes, hvorved Spaen- 
dingen bliver sta2rkere og stterkere, men hvorved det tillige bli- 
ver muligt, at de glatte Fläder hvormed Mandiblerne indbyrdes 
beröres, kunne glide henad hinanden. Resultatet af alt Dette 
vil blive, at Mandiblerne pludseligt fare förbi hinanden, venstre 
Mandibel rettes ud, og ved den voldsomme men kortvarige Sving- 
ning, den herved saettes i, frembringes der et skarpt og lydeligt 
Smœld, der tydeligt kan höres i fire Föds Afstand i den frie 
Luft. 



sörensen: tr^k af nogle sydam, insecters biologi. 13 

Hos denne Art har jeg aldrig seet Soldaterne (men val Ar- 
bejderne) frembringe Lyd paa den for Termiterne saedvanlige 
Maade ved at banke med Hovedet imod Vaeggen af Gallerierne. 

Naar Mandiblerne indtage den adducerede Stilling (Figg. 
13 — 14), er den höjre bojet staerkt nedad ; medens dens Ende 
sidder udfor Forlgengelsen af Hovedets venstre Side, medens 
Spidsen af venstre Mandibel sidder lidt tilhöjre for Midtlinien; 
tillige er dens Flade stillet mere skraat o: mindre horizontalt end 
för. Labrum er altid lidt vreden og sidder skjccvt over mod 
höire Side, men altid meest, naar Mandiblerne ere adducerede, 
idet den slutter sig til den store Krumming af venstre Mandi- 
bels Lamel. 

Hos den nedenfor beskrevne nye Art, T. lacus sancti, er 
Formen og Stillingen af Labrum og Mandibler ganske den samme, 
saa at disse upaatvivleligt ogsaa der tjene til at sm^elde med. — 
Sandsynligviis er det Samme Tilfœldet hos T. cingulatum Burm.? 
miles (Hagen: loc. cit. Tb. I, Fig. 13), skjöndt Afbildningen af 
den isaafald neppe er aldeles correct. — Maaskee gjöre Mandib- 
lerne samme Tjeneste hos Soldaten af den ovenfor nsevnte Jord- 
termit fra Ceylon, om hvilket det (loc. cit.) hedder: ». . . . eine 
derselben . , . die linke Mandibel ... ist um ihre Achse gedreht.» 

Pelopaeus lunato äff. * 

Denne smukke Piezat er hyppig paa sine Steder längs Flo- 
derne Parana og Paraguay, hvor jeg for forste Gang lagde Maerke 
til den i Naerheden af Rosario; afdöde Professor Kröyer har 
ogsaa taget den ved Buenos-Aires. 

Den anlgegger sine Celler paa Steder, hvor de kunne vaere 
i Lae for Regn og anbringer dem derfor gjerne indeni Hytterne, 
i hule Traeer, men yderst sjelden under omfaldne Traestammer; 
kun en enkelt Gang har jeg fundet en Celleklunip anbragt saa- 
ledes, uagtet jeg har vaeltet en overordentlig stort Antal Traestam- 
mer, da dette var et godt Findested for Gonyleptider. I Hyt- 
terne fasthaefte de deres Celler, deels til Tagstraaene, deels — og 
oftest — paa Stolper, Kasser eller lignende Steder, men ganske 

* Den her omhandlede Art, der vistnok er ubeskrevet, ligner meget Pe- 
lopaeus lunatus F., der hörer hjemnie i Vestindien og Guyana, og er vassentligst 
forskjellig fra den ved at have mörke Bagskinnebeen. 



14 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 884. 

aabenlyst. I de sidste Tilfelde begynder den med at laegge et 
tyndt Lag Leer paa Overfladen af Trœet og bygger dernsest Cel- 
lens Bund. Saasnart Cellen har naaet den forönskede Störreise, 
begynder Jagten paa Byttet, der bestaaer af Araneer (hoved- 
sagentlig Epeirider og Theridioider, kun undtagelsesviis af Drass- 
oider — Clubiona), der blive ligesaa fuldstasndigt paralyserede 
som Crabronidernes Bytte plejer at blive det. Naar Cellen er 
fyldt, bliver dens Aabning tillukket med et Laag af Leer, der er 
noget tyndere end Cellens övrige Vasg; den nasste Celle anbrin- 
ges nu ved Siden af den forrige o. s. fr. indtil 5 — 7 Celler, der 
altsaa ere stillede i en Ragkke ved Siden af hinanden. Dernaest 
kliner vor Gravehvesp nye Celler udenpaa den förste Raekke o. s. 
fr. indtil der tilsidst findes en temmelig uregelmaessig Klump af 
3 — 4 Celleraekker. Cellernes Stilling er fra lodret indtil vandret, 
hvis de nemlig anbringes paa Undersiden af vedkommende Gjen- 
stand ; men dog ere de altid saaledes stillede, at Bunden ligger 
lavere end Mundingen af Cellen. I Löbet af een Dag kan Dy- 
ret i det Höjeste bygge 3 Celler og fylde dem med Bytte. 

Larven, der vokser hurtigt, begynder at aede sit Bytte ved 
at bide Hui paa den blöde Hud paa Araneens Abdomen, hvor- 
paa den slubbrer dens Indvolde i sig. Naar den har fortaeret de 
blöde Dele, lader den Hudskelettet ligge og vender sig til den 
naeste, saa at der efterhaanden lindes en Maengde Huder af de 
forta^rede Araneer i Cellen. Mod Slutningen af Larvelivet blive 
dens Munddele, saerlig da Mandiblerne, langt haardere (mörkere), 
saa at den bliver istand til tilsidst at opa^de de hidtil levnede 
Huder. Derpaa beklœder den Cellens Vaegge med et löst, fil- 
tret Vaev af Silke og omgiver sig med et tyndt bruunt hornag- 
tigt Hylster; dernaest skifter den Hud, for förste og sidste Gang, 
medens der i Bunden af Hylsteret danner sig en tyk bruun 
Knude (udtömte fasces?). Efter tilendebragt Pupeliv, sönderbry- 
der den Hylsteret paa Siden ved Kroppens Bevaegelser og baner 
sig derpaa Vej giennem Cellens Laag, som den altid har Hove- 
det vendt imod som Pupe. Ved Midsommertid (December, Ja- 
nuar) varer hele Förvandlingen 36 Dage, hvoraf den tilbringer 
14 Dage som Larve, bruger i — 2 Dage til at lave sit Pupehyl- 
ster og skifte Hud; de to sidste Dage, inden den unge Imago 
bryder ud af Cellen, bevaeger den sig. 



sörensen: ïr^k af nogle sydam, insecters biologi. 15 

Af Fjender, der söge at bemjegtige sig det i Cellerna op- 
hobede Bytte, har denne Pelopteus flere: saaledes en Chrysis ; jeg 
har truffet en Celleklump, hvor over det halve Antal af Cellerne 
vare angrebne af en i hiin Egn almindeligt forekommende, lang- 
haaret Dermesteslarve; eengang fandt jeg i en Celle (foruden 
Hudskeletterne af de indbragte Araneer) 1 1 Fluepuper, der ved 
Klaekning viste sig at vsere af en Tachina. Det maa sikkert nok 
betegnes som en Fejltagelse, at deres Moder har anbragt sine 
JEg her, da det neppe er sandsynligt, at de udklaekkede Fluer 
vilde kunne have banet sig Vei giennem den faste Leercelle. ^ ■ 

Jeg har aldrig seet mere end een Pelopœus ifasrd med Ar- 
bejdet ved samme Celleklump; den giver af og til en ejendom- 
melig knurrende Lyd fra sig under sit Arbeide. Naar det stor- 
nier eller régner stœrkt, arbejder den ikke. 

Trypoxylon albitarse Fabr. 

Denne Gravehvesp har jeg seet ved Riacho del Oro, men 
kun ved dens Udmunding i Rio Paraguay, ikke inde i Skovene. 
Den bygger ligeledos inde i Hytterne, hvor den anbringer sine 
Cellersekker paa lodrette Fläder (Stolper eller lignende). Först 
anlaegger den to korte (ca. i Ctm.), smalle, parallele Striber af 
Leer, der foroven ere forenede efter en krum Linie. Den saa- 
ledes anlagte j^-formige Leerstribe gjöres nu samtidigt baade 
höjere og laengere, idet alle senere Tilföjninger skeer efter regel- 
maessige elliptiske Linier, hvorved Vaeggene höjnes bueformigt og 
naae hinanden, saaledes at den opadvendende Bund er den för- 
ste Deel af Röret, der bygges faerdigt. Dette har saaledes paa 
ethvert Punkt af sin Tilvaerelse (efteråt Bunden er bygget faer- 
dig) en nedadvendende, skraat afskaaret Munding. Naar Röret 
er blevet omirent 12 Ctm. langt, ophörer Insectet med at bygge 
videre og giver sig ifaerd med at samle Bytte, som ligeledes be- 
staaer af Araneer (Epeirider og Theridioider), vaesentlig saadanne, 
som findes mellem det paa Flodens Overflade groende Graes. 
Det er imidlertid öjensynligt, at den vaelger sit Bylte med en vis 

' Dennes Maal ere: udvendig Lœngde 40 Mm., indvendig 27 Mm., ind- 
vendig Vidde 8 Mm.; Tykkelsen af Vœggen mellem to Naboceller 2 Mm., af 
Vœggen paa Ovtrfladen 6 Mm. 



I 6 ENTOiMOLOGISK TIDSKRIFT I 884. 

Skjönsomhed; thi de allerfleste Individer havde enten ikke endnu 
giennemgaaet det sidste Hudskifte eller ogsaa vare de netop i 
Begreb dermed; men da Araneerne altid foretage denne besvaer- 
lige Act, under hvilken de ere fuldsta^ndigt vst^rgelöse, saa skjulte 
som det paa nogen Maade er dem muligt — thi de kunne ikke 
altid besorge det i deres vsevede Klokke — saa maa denne Try- 
poxylon vaere en flink Stöver. Det var forholdsviis sjeldent at 
finde en fuldt udviklet Aranee blandt dens Bytte, ^ men so;n jeg 
tidligere har hävt Lejlighed til at gjöre opmserksom paa, ^ tiltager 
Araneernes Bidskhed cg Kraft betydeligt efteråt de have gjen- 
nemgaaet det sidste Hudskifte. Byttet er ikke aldeles paralyse- 
ret: fra en Celle, jeg opbröd, flygtede endogsaa en af de deri 
indespaerrede Araneer, skeete det end langsornt cg kun ved Hjselp 
af nogle af Benene. Deels vel af denne Grund, deels for at 
det indbragte Bytte ikke skal falde ned igiennem det lodrette, 
forneden aabne Rör, bruger vor Gravehvesp den Forsigtighed at 
kline Araneens Been fast til Rörets indvendige Side. Naar den 
har indbragt saa meget Bytte som den anseer for nödvendigt for 
een Larve, afspaerrer den Rörets överste Ende ved en vandret 
Tvaerbund af Leer, fylder endnu en Deel af Röret, som igjen 
afspaerres o. s. v. Den anlsegger derpaa et nyt Rör ved Siden 
af det förste, saa et tredie, fierde o. s. v., idet den altid anbrin- 
ger det nye Rör ved Siden af det sidst byggede og altid fylder 
€t Rör og afdeler det i Celler inden den begynder paa et nyt. 
Den bygger indtil lo Celleraekker, alle i samme Plan, idet den 
aldrig anbringer et nyt Lag Celler udenpaa det gamle. ^ 

Hurtigheden, hvormed den enkelte Hun arbejder, er ikke 
videre stor. Men herved er der det, idet mindste for mig, maerk- 
vserdige Forhold, at to Dyr arbejde samdraegtigt sammen, under- 
tiden hver i sit Rör ved Siden af hinanden men som oftest begge 
to i samme Rör og i sidste Tilfaelde var det sjeldent at trœffe 
dem begge ude af Röret, saalaenge det stod paa med at udfylde 
dette med Bytte. Saavidt jeg kunde see uden at forulaempe dem 



' I 15 Celler fandtes der af fuldlvoksne mandlige Spindler ialt kun een. 

" Sur le rapprochement des sexes chez quelques Araignées (Entomolo- 
gisk Tidskrift, Stockholm 1880, p. 171). 

' Cellerne have folgende Dimensionsforhold ; indvendig Lrcngde 16 Mm.; 
indvendig Vidde 6 Mm. 



sörensen: tr^.k. af nogle sydam, insecters biologi. 17 

under Arbejdet, vare Begge Hunner. For sikkert at afgjörc 
Kjönnet hos de samarbejdende Dyr, var det min Hensigt at be- 
nisegtige mig to, der vare ved at bygge en usaedvanligt stor og 
smuk Cellecomplex, som jeg vilde tage med hjem som Musccums- 
stykke; men en indtrsedende Oversvömmelse bragte mig til at 
glemme det. For at angive den Hurtighed, hvormed to Dyr ar- 
bejde sammen, vil jeg anföre folgende Data: den 2 5:de Januar 
byggede de et Rör, 12 Ctm. langt; den 26:de og 27:de fyldte 
de det med Bytte; den 2o:de: Regnvejr, intet Arbejde; den 2g:de 
byggede de et Rör; den 3o:te: Regnvejr, intet Arbejde; den 3i:te 
Januar, i:ste og 2:den Februar fyldtes Röret med Bytte; den 
3:die, lidt for Middag, paabegyndt et nyt Rör, omtrent faedigt 
ved Aften. 

Af Celler, der vare fyldte og aflukkede i Dagene fra den 
8: de — ißide Januar, bröd de fuldkomment livlige Imagines ud i 
Dagene mellem den agide Januar — s'.die Februar. De bryde 
selvfölgelig altid ud paa Siden af Cellerne. 

Cicada grossa Fabr. 

Denne store og smukke Sangcicade er grumme almindelig i 
Skovene ved Rio Paraguay. Den synger ikke til alle Tider paa 
Dagen, men en Tid noget efter Solens Opgang, noget för dans 
Nedgång og midt paa Dagen. Den er ikke istand til stråks at 
frembringe sin skingrende Piben (der lyder aldeles som en Damp- 
pibes, der var i nogen Afstand) ; den förste Lyd ; der höres, er 
tvaertimod en kort og meget dyb Tone, der lyder omtrent som 
îgog»; efter et kort Mellemrum kommer den nseste Tone, der 
er lidt höjere, og saaledes bliver det ved med stedse höjere og 
höjere Toner med stedse kortere Mellemrum, indtil de smelte 
sammen til en stserk, skingrende Piben, hvis Tone endnu nogen 
Tid vedbliver at stige. Det varer omtrent en halv Snees Secun- 
der, inden den kan faae Sangvaerket sat rigtig igång. Lidt kor- 
tere Tid tager det at standse det, hvorved der höres de samme 
Lydphaenomener, men i omvendt Orden. Dette stemmer overor- 
dentlig godt med Bygningen af deres Sangredskaber, om hvilke 
jeg iövrigt Intet har at meddele, da jeg kun har disseceret dem 
aldeles i de grove Traek: det er jo en kraftig, spaendig Plade, 

Entomgl. Tidskr. Årg. 5, H. i (1884). 2 



1 8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. 

der ved de stœrke Musklers Viiksomhed bliver sat i en vibre- 
rende Bevaegelse, som buler den udad og indad. Det er nemlig 
rimeligt nok, at denne Arts kraftige vibrerende Plade ikke stråks 
kan sscttes i saa hurtige Svingn inger, som der udfordres til en 
sammenhaengende, höj, skingrende Piben, men at dette först bli- 
ver Dyret muligt ved gjentagne rhythraiske Muskelsammentraek- 
ninger. Hos mindre Sangcicader har jeg ikke hört disse dybere 
Begyndelses- og Slutningstoner, hvad enten de nu ere island til 
paa ganske kort Tid at faae den vibrerende Plade bragt op til 
at svinge meget hurtigt, eller — hvad der förekommer mig at 
veere det sandsynligste — hine Initialtoner ere saa svage, at de 
let unddrage sig for Öret. 

Anthrax erythrocephalus Fabr. 

Denne Bombylide var talrig i Provindsen Entre-Rios, lige- 
overfor Byen Rosario, paa den her stœrkt sandede Strandbred. 
De vare ivrigt beskjseftigede med at hjemsöge de Huller, som 
en Pompilius graver i Sandet til Bolig for sin Yngel. 



TERMES STRUNCKII n. sp. 

Regina 19 Mm., fusca, pedibus liiteis, genubns obscurioribiis, antennis i6-arti- 

culatis (alœ?). 
Miles coecus, parvus, procerus, 4,5 Mm., mandibulis vix incurvis. 
Operarius coecus, procerus, 4 Mm., capite porrecto (nee prono) ut miiitis castaneo. 

Regina (ovis turgida). 

Longitudo corporis totius 19 Mm.; capitis (proni) et thoracis conjunctorum 2 
Mm.; capitis i Mm.; thoracis 1,5 Mm. 

Caput producte oviforme, ut thorax supra disperse punctatum ; frons convexa, 
lentigine' (locum fonticuli srepe occupante) non instructa; oculi magni 
plani, lateri medio impositi ; uterque ocellus intra et supra oculum vici- 
num positus, ab eo diametro sua haud distans, magnus, vix ovalis; epi- 
stoma convexum (nee inflatum) suleo longitudinali subtili, post quem 
sulco transverso, lato nee profunde ornatum ; labrum rotundatum acu- 
mina mandibularum non attingeus. 

' Pliiiius (hist. nat. XXIX, 4, 28) de Ascalabote (licit: »est enim hie plemis len- 
tigine . . .• 



sorensen: tr/EK af nogle sydam, insecters biologi. 19 

Antennae capite haud insigniter longiores, i4-articulatje: articulus Ildus IVto et 
Vto conjunctis, Illtius et IVtus conjunct! Vto longitiidine aequales; ulti- 
mus in acutum subito desinens. 

Prothorax capite latior sed dimidio brevier; anguli anteriores valde, latera me- 
diocriter rotundata ; post marginem anteriorem pasne rectum, angustum, 
elevatum, linea oblique transversa, intra in striam profundiorem, extra 
in foveolam, angulo propinquam, transiens; sulci longitudinalis angusti, 
medii interrupt!, pars posterior foveolam latiorem et profundiorem, mar- 
gin! posteriori prothoracis vix inciso praepositam, format, e qua impres- 
sio lata levis marginem lateralem latum, itaque leviter circumscriptum, 
versus utrinque exit. 

Color fuscus, partibus dorsi cornels nitidis; partium oris et pedum luteus, ge- 
nubus obscurioribus, acuminibus mandibularum nigris; antennarum luri- 
do-flavescens, articulis duobus ultimis distincte brunneis. 

Singulum specimen vidi, quod apud fluvium Corumba cepi. 

Miles. 

Longitudo corporis (sine mandibulis) 4,5 Mm. ; mandibulae vix i Mm. ; capitis 
(sine mandibulis) 2 Mm. ; latitude ejusdem i Mm. 

Caput cylindricum, paullo depressum, lateribus parallells; sulco Y-formi indi- 
stincte. Fonticulus parvulus loco elevate oblongo impositus, post quem 
impresso triangula, fronte profundior; labrum (vix) duple longius quam 
latins, lateribus parallells, apice acute rotundatum. 

Mandibulae procerae, apice sola falciformes, acie subtiliter serratas. 

Antennae capiti longitudine subœquales, i3-articulatae, articulis sensim crassieri- 
bus, Illtie et IVto conjunctis Ilde longitudine asquale, Illtio IVto dimi- 
dio breviore. 

Prothorax ut in operario formata. 

Color capitis castaneus ; mandibularum niger; oris partium, abdominis, anten- 
narum fiavescens, his sensim obscurioribus; thoracis pedumque luteus. 

Singulum specimen, apud fluvium »aureum» captum, vidi (descriptionem redigens). 

Operarius. 

Longitude corporis totius 3,5 — 4,5 Mm. 

Caput longius quam latius, porrectum (nee pronum) ; frons convexa, fenticulo 

indistincte, sulco vulgari Y-formi indistincte (in exemplis, capite castaneo 

instructis, ut stria clara valde conspicuo) instructa. 
Epistoma sulco late profundo limitatum, inflatum; linea longitudinali subtiliter 

Impressum ; margine anteriore angusto, paene recto. 
Labrum, medium angustius, sulco transversal! lato profundoque divisum, apice 

rotundatum, acumina mandibularum (vix) attingens. 
Antennae 13-articulatœ, articuli sensim crassiores, IVtus Illtie duple lengier, 

Ildus Illtio et IVte conjunctis longitudine aequalis, ex ceteris ultimus 

longissimus. 



20 ENTOMOLOGISK IIDSKRIFT 1883. 

Prothoracis paivce lamina erecta (caput fulcieiis) humilis, late, sœpe etiam pro- 
funde incisa, interdum semifissa. 

Color capitis supra rubicundus usque ad castaneus; thoracis, pedum, oris par- 
tium, anlennarum flavus, harum articulis duobus ultimis distincte ob- 
scurioribus. 

Patria: In silvis provinciae »El Gran Chaco» nominatse reipublicoe Argentince, 
flumen Paraguay secundum, undique frequens, in truncis arborum nidos 
e ligne iiianso construens. — Exempla alata non vidi. 

Regina Termiti exiguo ab Hagen (1. cit. Bd. XII p. 208) descripto sat similis 
mihi videtur. 

TERMES CHRISTIERNSONII n. sp. 
(Figg. I — 12). 

Animal alatum, 7 — Il Mm., fuscuni, pleuiis et marginibus segmentorum ab- 
dominalium sulphureis; oris partibus flavescentibus; antennis 15-articu- 
latis et pedibus luteis, genubus obscurioribus ; prothorace parva cordi- 
formi; alis longis sordide fusco-flavescentibus punctulis fuscis opacis, 
striis (partim venis) tribus fuscis ornatis; mediana ab submediana ex- 
trorsum discedens. 

Miles, 8 Mm., coecus, capite fulvo, antennis apicem versus obscurioribus; ab- 
domine luteo-canescente ; mandibulis nigris falciformibus, leviter resupi- 
natis ; fonticulo magno. 

Operarius 6 Mm., coecus, lamina erecta prothoracis (ut in milite) magna in- 
tégra; ut miles, sed minus graviter, coloratus, abdomine pallido. 

Mas et Femina. 

Feminœ (magnœ, nec autem gravidœ) corpus totum 1 1 Mm. (maris : 7) cum 
alis 23 Mm. (maris: 17) longuni ; ala; 21 Mm. (maris: 15) longa.', 5 
Mm. latœ. 

Caput breve, latum; fronti plana; lentigo rotunda, area leviter impressa cincta, 
imposita. Oculi magni, prominentes; uterque ocellus magnus, Iransver- 
sim ovalis, ab oculo vicino diametro sua minore vix distans ; ' intra et 
ante ocellum vicinum punctum utrinque, cujus diametros eadem ocelli 
dimidio minor; inter ocellos puncta duo impressa. 

Antennce quam caput et prothorax conjuncta longiores, 15-articulata;. 

Epistoma valde inflatum, labro convexo, basi angustiore, acumina mandibularum 
non attingente. 

Prothorax parva, lata, pcene cordiformis, " angulis anlerioribus lateribusque ro- 



* Alias species (ut T. bellicosum) cum descriptione, ab ill. Hagen facta comparans, 
disUntiam inter oculum et ocellum nimis longam ab eo indicatam esse, reperi. — Nam duo 
corpora brevissima distantia distant. 

2 Figura; pi-othoracis T. cingulati, ab ill. Hagen (1. c. Tb. III, fig. 24) delineata; satis 
similii. 



SÖRENSEN: TRiEK AF NOGLE SYDAM. INSECTERS BIOLOGI. 2 1 

tundatis ; post marginem anteriorem, leviter emarginatuni, elevatum, dua- 
bus lineis transversis, arcuatis, latis, profundis, nitidis; lineola media 
brevi, eas pœne attingente, impressa; carinula media, area (illam lineo- 
lam continuante) impressa cincta, a margine posteriore inciso baud pro- 
cul, ornata. 

Alae longse, angustœ. Costa et subcosta, hœc robustior, parallels, propinquœ, 
simplices; mediana submedianœ maxima parte parallela, extrorsum ab 
ea discedens, in 2 — 5 ramos, ad apicem ala; euntes, se dividens; sub- 
mediana 10 — 11 ramos margini posteriori (interiorem adumbratum, ex 
ceteris aliquem furcatum) reddens. Alarum posteriorum mediana, quam 
eadem alarum anteriorum insigniter robustior, e subcosta exit. 

Abdomen cylindricum, pone rotundatum; appendices abdominales maris iisdem 
feminœ longitudine asquales sed graciliores. 

Color fuscus ; abdomine vellere sulphureo pubescente, pleuris et marginibus 
segmentorum itaque sulphureis ; partibus oris flavescenlibus (apicibus 
mandibularum nigris); antennis luteis, articulis 3 ultimis saspissime sub- 
fuscis; pedibus sordide luteis, femoribus genubusque obscurioribus ; alis 
sordide fusco-flavescentibus, punctulis fuscis opacis, costa, subcosta et 
stria latiore, huic propinqua, fuscis. 

Reginam non vidi. 

Miles. 

Capitis latitudo 2,5 Mm., longitudo (sine mandibulis) 3,5 Mm.; mandibularum 
saltem i Mm.; corporis totius (sine mandibulis) S Mm., lateris superi- 
oris fonticuli (circiter) 0,5 Mm. 

Caput producte oviforme, ante paullo angustius ; fonticulus ut cornu conicum 
truncatum productus, cujus latus superius verticem continuât (aut levius 
supinum) ; ante cornu fonticuli caput déclive. Foveœ antennales leviter 
marginatas. 

Antennae capita breviores, 15-articulatre; articulus lldus llltio brevior. 

Mandibulae (Figg. 4 et 5) late falciformes, leviter resupinatœ; dextra basi den- 
ticulata lata, ceterum angusta intégra ; sinistra dente magno pœne medio 
instructa, citra quem acute, ultra quem subtiliter serrata. 

Labrum concavum, angulatum, basi angustius, lateribus leviter rotundatis; mar- 
gini antico breviter triangulo pulvillus amplus, mollis (albus) prominens, 
prsefixus, origine in superficie labri plane convexus. 

Prothoracis anguli anteriores rotundati, superficies post laminam erectam (ca- 
put fulcientem) magnam, altam, integram, ciliatam, convexa et glabra. 

Pedes validi, proceri; articulus tarsalis ultimus ceteris conjunctis pasne duplo 
longior (tarsus quam idem operarii longior). 

Color capitis fulvus, pariter thoracis pedumque (minus gravis tamen), mandi- 
bularum niger, palporum et antennarum fulvo-flavescens — his apicem 
versus obscurioribus, articulis duobus aut tribus ultimis itaque luridis — 
abdominis, setis luteis ornati, luteo-canescens. 



2 2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I S 84. 

Operarius. 

Longitudo corporis tolius 5— 5,5 Mm. 

Capitis proni forma vulgaris; frons plana stria longitudinali subtilissima im- 

pressa; fonticulus parvulus, recessus (lentiginem formaais), area leviter 

impressa cinctus. Margo fovearum antennalium, ex articidatione maiidi- 

bularum orieiitium, rotundatus. 
Epistoma globosum ; labrum latum, basi angustius, margine anteriore subtililer 

inclso. 
Antennae capite et thorace conjunctis paullo longiores, 1 5-articuIata'; articulo 

Ildo et Illtio longitudine cequalibus. 
Prothoracis lamina erecta magna, alta (quam eadem militis altior), rotundata, 

intégra aut haud perspicue incisa; anguli anteriores rotundati. 
Pedes proceri. 
Abdomen crassum setosum. 
Color ut militis, minus gravis tarnen, abdoniine pallido. 

Patria : In provincia reipublica; Argentina' »El Gran Chaco» appellala, 
apud fluvium »aureum» (quod indigena; sRiacho del oro» appellant) prœsertim 
quibusdam in locis campi frequentissimus, tumulos conicos e lime construens. 
Specimina alata in nido parvo cepi. 

Hannerne og Hunnerne af denne Art stemme ikke ilde overeens med Ha- 
gens Beskrivelse af T. cingulatus Burm. (loc. cit. p. 187, Tb. Ill, Fig. 24), 
saa at jeg vilde have antaget dem for at vœre identiske, naar ikke Vingernes 
mediane Ribbe havde udviist et forskjelligt Forhold, Noget man efter Hagens 
Autoritet maa tillœgge stor Vsegt, da han tildeeis derpaa har gründet Opstil- 
lingea af Underslœgterne indenfor Hovedslœgten Termes. T. cingulatus hörer 
(efter Hagen) til Underslsegten Eutermes, T. Chrisliernsonii derimod til Under- 
slsegten Termes. — T. Strunckii maa temmelig sikkert henföres til Eutermes; 
T. Orensis og T. lacus sancti tilhore sandsynligviis Underskegten Termes. 



TERMES ORENSIS n. sp. 
(Figg. 13—16). 

Miles, II Mm., coecus; caput longum, mandibulis inter se disparibus, obliquis, 
obtusis, hebetibus, crepitantibus ; labro obliquo; fonticulo nullo. La- 
mina erecta prothoracis vix incisa. 

Miles. 

Longitudo corporis totius (10 — ) 12 Mm., capitis totius 7 Mm., mandibular 

sinistra; 3 Mm. 
Caput longum, cyliudricum, lateribus parallelis, supra subdepressum, infra con- 

ve.xum, gula sulcis longitudinalibus profundis limitata, in utroque latere 



SÖRENSEN: TRiEK AF NOGLE SYDAM. INSECÏERS BIOLOGI. 23 

subtusque subliliter œqueque transversim nigosum. Sulcus frontalis di- 

stinctus. Fonticulus deest. Epistoma plane convexum, antennas erga 

areola oblonga depressa ornatum. 
Labrum dextrorsum flexum, paullo contortum, ter longius quam lalius, lateribus 

subparallelis, margine antico, truncato, leviter trilobato, latissimo. 
Mandibulas inter se dispares, obliquœ, paullo contortœ, obtusœ, hebetes, ad 

crepitum nec autem ad manducationem nec ad morsum aptœ. (Ceterum 

confer figuras et Danica verba). 
Antennœ a capite (sine mandibulis) longitudine non multum discrepant, 15 

( — i6)-articulatœ; articulo Imo crasso ; lido et Illtio longitudine subse- 

qualibus; IVto — Xmo ovi-clavatis, sensim longioribus; Xlino — XV 

(XVI)mo sensim brevioribus, terminali fusiformi ; V ultimis basi coarc- 

tatis. 
Prothorax brevis, lata, postice incisa, angulis anterioribus acuminatis, graviter 

detractis; lamina erecta (caput fulciens) magna, vix (o: interdum me- 

diocriter) incisa. 
Color mandibularum niger; capitis et oris partium succineus, antennarum ob- 

scurior; thoracis et pedum flavus; abdominis, setis brevibus dispersis or- 

nati, sordide cane-flavescens. 
Nec reginam, nec mares nec feminas vidi; operarii nullos characteres in- 
signes mihi prœbebant. 
Tatria: provincia >E1 gran Chaco» reipublicœ Argentine; in locis campi apud 

medium fluvium »aureum» quibusdam frequens, tumulos conicos e limo 

construens. 
Militem, ad T. cingulatum BuRM. ab. ill. Hagen (loc. sit. p. 189, 
Tb. I, fig. 13) — aliquantum tarnen incerte-relatum, et T. Orensem duas 
species efficere, judico. Nam quamquam hœc species cum descriptione mandi- 
bularum illius baud male, et ceteri corporis satis bene congruit et magnitudo 
utrarumque eadem est, figura citata illius, prsesertim mandibularum et recti 
labri, tantopere differt, ut utraque animalcula limbo unius specie! includere ne- 
queam. Quo magis, quod miles T. lacus sancti, nunc describendus, T. Orensi 
multo similior, alteri speciei tarnen certe distribuendus est. 



TERMES LACUS SANCTI n. sp. 

Miles coecus 15 Mm.; caput longum, mandibulis inter se disparibus, obliquis, 
paullo contortis, obtusis, hebetibus, ad crepilum, nec ad manducationem, 
nec ad morsum aptis; labro obliquo ; fonticulo nuUo. Lamina erecta 
prothoracis late profundeque incisa. 

Operarius coecus 5,5 Mm.; tibia; anticœ singula serie spinarum instructœ. 

Miles. 

I.ongitudo corporis totius 15 Mm., capitis totius 8 Mm., mandibula sinistra 
3,5 Mm. 



24 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 884. 

Militi specie! prioris simillimus, ab eo discrepat : antennis i6-arliciilatis; loco, 
ubi fonticulus adesse solet, magis depresso et sulco inde exeunte pro- 
fundiore; labro paullo minus obliqiio; lamina erecta prothoracis (caput 
fulciente) magna, late et baud profunde incisa. 

Operarius. 

Frontis pars summa plana; centrum striœ Y-formis distinctse triangulum depres- 

sum format. Epistomatis inflati pars anterior manifeste disjuncta, plane 

convexa. 
Labrum magnum convexum, basi coarctatum, apice rotundata acumina mandi- 

bularum attingente. 
Antennse i6-articulatse, extrorsum sensim crassiores; articulus Ildus Illtio et 

IVto conjunctis longitudine œqualis, IVtus Illtio duplo longior. 
Prothoracis lamina erecta magna, lata, alta, late (nee profunde) incisa; anguli 

anteriores vix acuminati, non detracti. 
Pedes proceri ; tibiae anticœ singula serie spinarum gracilium mobilium instructœ; 

articulus tarsalis ultimus ceteris conjunctis plus quam duplo longior. 
Patria: Brasilice provincia Minas Geraës; duo milites et Septem operarios, ad 

lacum sanctum (Lagoa Santa) a cl. Reinhardt captos, vidi. 



EXPLICATIO FIGURARUM. Tab. I, Fig. i — 16. 
Termes Christiernsonii n. sp. 

Fig. I. Operaiü mandil)ula sinistra, supina. X ii- 

Fig. 2. Operarii mandibula dextra, supina. X ii- 

Fig. 3. Ejusdent mandibular margo secans. X 30. — ni. Pars 

molaris (in fig. 2 da asterisco notata). 
Fig. 4. Militis mandibula sinistra, supina. X i3- — t. Tendo 

musculi adducentis (in hac figura sola delineatus). 
Fig. 5. Militis mandibula dextra, supina. X i3- 
Fig. 6. Oi)erarii maxilla sinistra (tegula vitrea leviter pressa). 

X 30. 
Fig. 7. Militis maxilla dextra, prona (tegula vitrea leviter pressa), 

X 30- 
Fig. 8. Operarii labium, pronum. X 30. 
Fig. g. Militis labium, pronum. X 3°- 



sorensen: tr^.k: af nogle sydam, insecters biologi. 25 

Fig. 10. Militis apex fonticuli, a fronte paullo oblique visa. X 3°- 
Fig. II. Militis glandula (foetida?) fonticuli, collo summo omisso. 

X 30. 
Fig, 12. Ejusdem glandulas particula. X 125. ^ — c, Cellulre 
secretori^e. — ti, Tunica intima. — tp, Tunica pro- 
pria. — sm, Stratum fibrarum muscularium persecta- 
rum. — mc, Membrana conjunctiva. 

Termes Orensis n. sp. 

Fig. 13. jMilitis caput, mandibulis adductis; supinum. X 6. 
Fig. 14. Militis caput, mandibulis adductis, et pars anterior pro- 
thoracis, a latere dextro exhibita. X 6. 

In Figura ißma et i4ma significantur literis: 
ant, Antenna. — Ibr, Labrum. — ms, Mandibula si- 
nistra. — md, Mandibula dextra. — c, Condylus man- 
dibulse. — mx, Maxilla. — p, Palpus maxillaris (dex- 
tro in Fig. i3ma persecto). — lb. Labium. — p', 
Palpus labialis. — g, Gula. — cl, Collum (capitis). — 
Im, Lamina erecta pronoti, caput fulciens. 
Fig. 15. Militis mandibula sinistra, a margine exteriore exhibita. 

+ — . — c, Condylus. — a. Acetabulum. 

2 

Fig. 16. Militis mandibula dextra, supina. X — • — c, Condy- 

2 

lus. — a, Processus, cui acetabulum mandibulae, in 
figura ab aspectu remotum, insertum est. 



OM ET PAR PUNKTER AF PHALANGI- 
DERNES ANATOMI 



William Sörensen. 



(Tab. I. Figg. 17 og 18.) 

Efter i min Afhandling om »Gonyleptidernes Bygning etc.» 
at have gjort et Forsög paa en nionographisk Fremstilling af 
denne Arachnideordens ene store, exotiske, Hovedafdelings Ana- 
tomie, var det min Hensigt at tage dens anden' mig bekjendte 
Hovedafdeling, Opilioniderne, for paa samme Maade, naar jeg 
liavde afsluttet endeel Studier over Bygningen af visse Organer 
hos Fiskene. Thi da der omtrent var hengaaet fyrretyve Aar 
siden det sidste Forsög paa en anatomisk Monographi (Tulk) af 
dem, og femten Aar siden noget enkelt Organ var blevet naer- 
mere undersögt hos dem (Krohn), saa syntes en saadan Under- 
sögelse, som den jeg havde paatœnkt, nok at kunna taale nogle 
faa Åars Udsœltelse. Men netop i det sidste Par Aar ere for- 
skjeUige Partier af 0[)iHonidernes Anatomi blevne behandlede af 
ikke mindre end fire Forfattere, '*' der (i det mindste tildeels) synes 



' Hvis Bygningen af don mig ubekjendte Gibbocellum er saaledes, som 
den er fremstillet af Stixker (Arch. f. Naturg. Bd. 42, 1876, p. 293—346 
og Ann. a. Mag. 4 .Ser. vol. XV'II, 1876, p. 230) maa denne Slœgt sand- 
syiiligviis nok reprsesentere en tredie Hovedafdeling af Phalangiderne. Men de 
Afsnit af Stkckers Afhandling, hvor jeg er i Stand til at bedömme det Frem- 
förte. opvœkke min Mistillid i den Grad, at jeg ikke seer mig island til at 
have Tiltro til Nogetsomhelst af hvad han overhovedet fremförer. 

^ H. W. DE Graaf: Sur la construction des organes genitau.\ des Tha- 
langides. Leide 18S2 4:to. (Resultatet af Afhandlingcn forelöbig meddeeU i: 
Zool. Anzeiger III, 1880, N;ü 47, p. 42—44. 



sürensen: punkter af phalangidernas anatomi. 27 

at ville fortsœtte deres Undersogelser af disse Dyrs Bygning; jeg 
vil deifor meddele Resultatet af nogle Undersogelser, som jeg i 
Efteraaret 1882 anstillede paa et Par Punkter af disse Dyrs 
Anatomie, tildeeis i)aa Grund af Lomans Fund af receptacula 
seminis. 

De Malpighiske Rör og deres Udmunding. 

Det förste af de nys nsevnte Arbejder, jeg fik Irest, var De 
Graafs store og pragtfuldt udstyrede Vaerk. Uagtet det vel er 
Kjönsorganerne, der have vœret den egentlige GJenstand for hans 
Undersögelse, giver han dog ogsaa enkelte Meddelelser om andre 
Organsystemer, men omtaler ikke de Malpighiske Ror, hvis Leje 
og i Sterdeleshed hvis Udmunding, ikke i Tarmkanalen, men i 
et Par Bl^erer i Dyrets Sider, som udmunde bagved Stinkekjert- 
lerne, förekom mig" at vaere det interessanteste anatomiske For- 
hold af hvad jeg havde fundet hos Gonyleptiderne. Jeg under- 
sögte derfor dette Forhold hos Opilio parietinus og Op. cornutus. 

Det er temmelig let at finde en tynd naesten vandklar Blaere 
l)aa hver Side under Tarmkanalens ballonforraigt udvidede Afsnit, 
mellem dette og den förste af de lange Levere (Tarmkanalens 
blindtarmlignende accessoriske Kjertler). I Höjde med Spiraculet 
ligge de tœt opad Hovedtracheestammen, som her afgiver en lille 
Green til dem og til de Malpighiske Rör, der her ere taet om- 
spundne med Tracheegrene. Blsererne ere iövrigt forsynede med 
Tracheer i en maerkvaerdigt ringe Grad. Deres temmelig sejge 
Va3g er dannet af en Tunica propria, hvori man, om just ikke 
let, kan see Rester af Celler, omgivne af »Intercellularsubstans». 
Paa sin Inderflade er den beklsedt med et Lag af flade, store og 
runde Epithelceller med stor men utydelig Kierne. Nogen Tunica 
intima findes ikke; ligesaa lidt som i de Malpighiske Ror. Urin- 
blaerernes finere Bygning er saaledes i alt Vsesentligt den samme 
som hos Gonyleptiderne. 

J. C. C. LoMAN : Bijdrage tot de Anatomie der Phalangiden. Amster- 
dam 1881. (Resultatet af Afhandlingen forelöbig meddelt i Zool. Anz. III, 
1880, N:o 49, p. 90 — 92). 

Blancs Aflaandling: Anatomie et Physiologie de l'Appareil sexuel mâle 
des Phalangides. Lausanne 1880, er mig ikke bekjendt. 

R. RÖSSLER: Beiträge zur Anatomie der Phalangiden. (Zeitschr. f. wiss. 
Zool. vol. XXXVI, 1882, p. 672 — 702). 



28 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 884. 

Foi til har jeg kunnet forfölge Bla^rerne indtil tœtved den 
Store Nervegangliemasse og Stinkekjeitlerne, men det lykkedes 
mig ikke at forfölge dem indtil deies Förbindelse med Huden o: 
indtil deres Udmundingssted, da nogle Frostnretter i October 
l)ragte Dyrene til at forsvinde temmelig tidligt. 

De Malpighiske Rör, der langtfra ere saa lange som hos 
Gonyleptiderne, bestaae af en Tunica propria, hvori jeg ikke har 
kunnet see nogen Structur, og en indre Bela:'gning af flade og 
tykke Kjertelceller med temmelig grovtkornet Indhold og med 
stor, betydeligt klarere Kierne, som ligger henimod den mod 
Lumen vendende Side af Cellerne, som derfor springe noget frem 
her. — Det er ikke videre vanskeligt at overbevise sig om, at 
(le Malpighiske Rör ikke udmunde i Tarmkanalen; derimod har 
dèt voldet mig betydelig Vanskelighed at constatere deres Ind- 
munding i Urinblaererne. Og det vaesentligst, fordi jeg meget 
tidt saae to Rör, der syntes at udmunde i Urinbk-eren, idet de 
forinden blev betydeligt men jrevnt indsna^vrede, aldeles paa samme 
Maade som Loman (1. c. fig. 4, v. u.) fremstiller deres Udmun- 
ding. Men i saa Tilf^elde kunde jeg saa godt som altid, naar 
jeg anvendte tilstraekkelig Opmoerksomhed, forfölge en Förbin- 
delse mellem de to Rör, der viste sig som to Contourlinier, der 
oftast löb hinanden meget naer. Med andre Ord: de Malpig- 
hiske Rör adhferere — jeg kan ikke nnermere angive Grunden 
dertil — paa sine Steder saa nöje med Urinblreren, at et Forsög 
paa at rede dem fra hinanden bevirker, at Rörene forlasnges saa 
staerkt, at Kjertellaget paa deres Inderside ikke kan folge med 
men adskilles paa en kortere eller lœngere Strœkning, hvor kun 
Rörets fine Tunica propria viser sig som et Par meget fine Li- 
nier, der let kunne oversees paa Grund af den store Forskjel 
der viser sig mellem Röret her, og der, hvor det har det af Kjer- 
tellaget betingede, characteristiske Udseende. Imidlertid er det 
dog lykkedes mig nogle faa Gange at see en efter min Mening 
sikker Udmunding af det Malpighiske Rör, men jeg har da ikke 
seet mere end eet Udmundingssted. Loman og Rössler angive 
Begge to Udmundingssteder i hver Soek ; det er muligt, at det 
forholder sig saa, men ifölge det ovenfor Yttrede förekommer det 
mig tvivlsomt. 

Jeg vilde maaskee endogsaa have tvivlet om Rigtigheden af 



sörensen: punkter af phalangidernes anatomi. 29 

min lagttagelse de faa Gange, jeg meente med Sikkerhed at have 
seet det Malpighiske Rör udmunde i Blceren, og dermed ogsaa 
om dennes Opfattelse som Urinblœie, naar jeg ikke — foruden 
at jeg med Sikkerhed havde constateret dette Forhold af de i 
Hovedtrskkene saa eens behggende Organer hos Gonyleptiderne 
— naar jeg ikke havde kunnet overbevise mig derom paa anden 
Viis, idet der baade i Röret og i Blaeren findes et saa charac- 
teristisk Indhold, at det ikke er til at forveksle med nogetsom- 
helst Andet Foruden en farvelös Vaedske bestaaer det nemlig 
af smaae aflangt-ellipsöide Legemer, der ere klare og stœrkt lys- 
brydende samt have en meget svag gullig Farve. Enkeltviis vise 
de en meget svag oscillerende Bevsegelse, men hvor de, hvad 
hyppigt er Tilfasldet, ere samlede i större Concrementer, bliver 
Bevsegelsen meget livlig, idet de idelig hvirvle sig rundt mellem 
hverandre men uden at förlade den Klump, hvortil de höre. 
Större Concrementer af disse smaae Legemer ere talrige i Urim 
blaererne. 

Disse Smaalegemer fandtes ikke hos de af mig undersögte 
Gonyleptider; hos Opilio ere de ogsaa sete af Loman og Röss- 
LER, der ligeledes omtale deres Sammentrceden i större Concre- 
menter men ikke synes at have lagt Mserke til Smaalegemernes 
mserkelige Bevfegelse i disse, der er saa stor, at den betydeligt 
overgaaer Hurtigheden af Strömningen af Kornene i Protoplasma. 
Dog kan der i ethvert Tilfaelde her ikke vaere Tale om at til- 
skrive denue Bevsegelse vitale Aarsager. 

Receptacula seminis hos Gonyleptes og Opilio. 

I den forelöbige Meddelelse (i Zoologischer Anzeiger) af sine 
Undersögelsers Resultater omtalte Loman, at der i Spidsen af 
Ovipositor (hos Opilio) fandtes et Par receptacula seminis. Hos 
Gonyleptiderne havde jeg vel lagt Maerke til, at der i den hos 
disse Dyr meget tykke Ovipositor fandtes to smaae langstrakte 
Organer, som jeg iövrigt glemte at undersöge naermere, men da 
jeg (rigtignok kun en enkelt Gang) havde fundet Spermatozoer i 
Uterus — og jeg (fejlagtigt) antog, at jeg neppe vilde have und- 
gaaet selv ved et overfladisk Blik at bemserke, om. hine smaae 
Organer indeholdt Spermatozoer, paa Grund af disses characteri- 



30 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 884. 

stiske Form, saa betvivlede jeg Rigtigheden af Lo.mans lagtta- 
gelse, saameget mere som de Graaf satr.tidigt erkl^erede dem 
for Kitkjertler. 

Lo.mans lagttagelse er imidlertid fulstaîndigt correct. Ved 
at klippe en Ovipositor^ af en Cxonyleptes uncinatus igjennem eg 
borttage dens yderste Vaeg samt Muskelbekloedningen saae jeg i 
Nœrheden af Spidsen de to — i Forhold til Opilionidernes — 
temmelig store og vide Saekke (Fig. 17), for Störstedelen f\ddte 
med de saa let kjendelige Spermatozoer. Receptacul'ets V?eg, 
der er tykkest i dets bageste Ende er blöd og homogen, samt 
liden nogen udvendig Cellebel^egning. Accessoriske Kjertler eller 
Udstyrelse med Muskler saae jeg ikke Spor til hos det ene Exem- 
])lar, jeg offrede til denne Undersögelse; Muligheden af at saa- 
danne findes tör jeg dog derfor ikke anse for heelt udelukket. 

Hos Opilioniderne '^ findes der ved Grunden af Ovipositors 
toklövede Spids et Receptaculum seminis ])aa hver Side, hvori 
jeg har fundet den (i Hovedtrcekkene) samme Bygning som Lo- 
man, DE Graaf ^ og Rössler: Den egentlige Vasg er dannet af 
Chitin og er udvendigt bekk^dt med et Lag af coniske Celler, 
hvorover der igien straekker sig en ganske tynd men ret resistent 
Tunica propria. Receptaculerne ere meget langstrakte og snag 
vre; i Naerheden af deres Udmunding ere de forsynede med en 
pukkelformig Udvidelse. 

Til hvert Receptaculum er der knyttet 2 Kjertler (Fig. iS, 
gl.), der strtekke sig ud i Grundleddet og nrestyderste Led af 
Ovipositors klövede Spids, längs deres indre Flade. De ere ikke 
ganske ligestore, idet den ene af dem indtager den störste Deel 
af Pladsen längs den indre Flade af Ovipositors klövede Spids, 
medens den anden, noget kortere, ligger over den og tillige rager 
iidt udenfor den. De ere bekl^dte med en meget fiin og lidet 
resistent Tunica propria* og deres Kjeitelceller ere aflangt .leg- 



' Hos Gonyleptiderne er dette Orgnn tcminelig forskjellig i B3'gning fia 
Opilionidernes (Cfr. min Afhaiidling i Naturhistorisk Tidskrift 3 R., Bd. 12, 
Tb. II, fig. 28—29). 

^ Jeg har undersögt Opilio cornutus, Op. ]>arictinus og Op. tridens. 

' I hans egenthge Afhandling. 

* Jeg kan Intet meddele oin dennes Structur, da jeg kun har kunnet 
iagttage den ved Randen af Kjertlen, soni jeg iövrigt wiesentlig har undersögt 



sörensen: punkter af phalangidernes anatomi. 31 

formede med et meget klart Indhold. Udförselsgangene are 
gjentagne Gange grenede, ofte med et noget krumt Forlöb, men 
forövrigt ikke ganske paa samme Maade hos alle Individer; deres 
Vreg er svagt chitiniseret men meget resistent og de indeholde 
en V?edske med' en meget fiintkornet Emulsion. Begge Kjert- 
lernes Udförselsgange indmunde i Receptaculum seminis tast ved 
dettes Munding, enten hver for sig eller med feiles Munding, 
der da er lidt tragtformigt iidvidet. 

De Graaf er den Eneste, der har seet disse accessoriske 
Kjertler; hans Beskrivelse afviger endeel fra den, som jeg her 
har givet. Denne Forfatter antog fra först af^ Receptaculerne 
som et Par Kitkjertler ■ — ■ en meget undskyldelig Fejltagelse, 
da der (hos Opilioniderne) udfordres endeel Held til at opfatte. 
de smaae og overordentlig t^et sammenpakkede Spermatozoer — 
men tiltraadte senere (i sin egentlige Afhandling) Lomans Tyd- 
ning af dem. De nys omtalte accessoriske Kjertler tillagde han 
nu den Function, han tidligen havde tilskrevet Receptaculerne, 
nemlig at afsondre en Kit, der skulde tjene til at kfebe JEgge-ne 
fast ved ^gfegningen. Denne Opfattelse kan jeg aldeles ikke 
tiltrtede. Jeg kan ikke anse dem anderledes end de ved Insec- 
ternes receptaculum seminis nœsten som Regel forekommende 
accessoriske Kjertler, der tjene til at afsondre en Vasdske, hvor- 
med Spermatozoerne spasdes op og hvoraf de sandsynligviis til- 
lige ernaeres. De Graafs Opfattelse af dem som Kitkjertler 
skyldes ventelig den Omstasndighed, at han nu engang var opsat 
paa at finde Kjertler med en saadan Afsondring. Til at levere 
det til ^ggenes Fastklœbning nödvendige Stof behöver man for- 
resten slet ikke at forudsaette nogen sjerlig Kitkjertel, thi Ovi- 
ductus indeholder altid, selv i collaberet Tilstand, en ikke ube- 
tydelig M^engde af en klasbrig Emulsion, der efter min Mening 
stammer fra Epithellaget i Oviductus og Uterus; den har ganske 
det samme Udseende som den Vcedske, der indeholdes i det 
sidstnaevnte Organ. 



in situ. Jeg vil derfor bemœrke, at i Fig. 18 ere Kjertlernes Udförselsgange, 
disses Förgreningar samt Kjertelcelierne i Kjertlens Omkreds sikkie, medens 
jeg ikke tor staae inde for den paa Tegningen angivne Gruppering af Cellerne 
omkring de forskjellige Grene af Udförselsgangen. 
' Zoologischer Anzeiger loc. cit. 



32 ENTOMOLOGISK. TIDSKRIFT 18S3. 

Ved Mundingen af Receptaculerne er der befaestet en lille, 
men i Forhold til dens Störrelse svaer Muskel (Fig. i8, ni.) der 
udspringer paa Indersiden af det njEst yderste Led af Ovipositors 
klövode Spids. Hos Opilioniderne (men ikke hos Gonyleptiderne) 
beholde, som bekjendt, Musklerne i Lemmérne Evnen til at 
trsekke sig sammen i laengere Tid efteråt vaere skilte fra Krop- 
pen. Dette gjslder imidlertid ogsaa for Musklerne i antlre Le- 
gemsdele, deriblandt ogsaa for Ovipositors. Klipper man Spid- 
sen af den af og laegger den under Mikroskopet, kan man der- 
for under en svagere Forstörrelse see Oviductens Muskler trœkke 
sig convulsivisk sammen. Derved svinge Receptaculerne fortil, 
idet de gjennemlöbe en Bue af omtrent 90°, saa at deres Lœngde- 
akse kommer til at staae lodret paa Overfladen af Oviductens her 
kegleformige Ende (Vagina). Denne Stilling ville de altsaa ogsaa 
indtage, naar Oviductens Muskler trsekke sig sammen for at föde 
et ^^g. kun med den Forskjel, at JEggets betydelige Störrelse 
bevirker, at det dvseler forholdsviis laenge paa dette Sted og brin- 
ger Musklerne til at traakke sig långvarigt sammen. Men nu 
(o: under Mikroskopet) ophörer Musklernes convulsiviske Sam- 
mentrœkning meget snart og Receptaculerne svinge igien tilbage 
i deres oprindelige Stilling, for kort efter at udföre den samme 
Bevaegelse, naar Musklerne trœkke sig sammen paany. Det er 
aldrig lykkedes mig at see Noget af Receptaculernes Indhold 
trsede ud i Oviductus under disse Bevœgelser. Men det kan 
ikke godt vaere nogen Tvivl underkastet, at dette vil skee under 
Indflydelse af den omtalte lille Muskel (Fig. 18, m): dens Sam- 
mentraakning paa den ene Side og den temmelig betydelige Ela- 
sticitet af Sœdbeholderens chitiniserede Vreg paa den anden Side 
ville frembringe en pumpende Bevaegelse. — Rössler omtaler en 
Ringmuskel i Spidsen af Ovipositor, der skulde bevirke Udtrae- 
delsen af Receptaculernes Indhold; desvaerre er det ikke ganske 
lykkedes mig at forstaae Meningen af dette Sted. 

De Graaf siger (1. c. p. gi): »La forme de l'extrémité de 
la glans où elle passe dans le prolongement spiniforme K est 
obtuse chez Phal. cornutum et Phal. parietinum, ce qui empêche 
que la glans ne pénètre trop avant dans le receptaculum et 
ne déchire cet organe. Chez Leiobunus rotundus oi^i la glans 



sörensen: punkter af phalangidernes anatomi. 33 

passe insensiblement ' dans le prolongement K et pourrait donc 
Ijénétrer trop loin dans le receptaculum et blesser cet organe, on 
trouve pour prévenir cet accident quelques poils sétacés au pas- 
sage du sommet de la glans en K.» — Loman yttrer omtrent 
det Samme (p. 69): »Tevens wordt de beteekniss van einige an 
den Top des eikels [hos Leiobunus rotundusl geplaats te fijne 
haaren duidelijk. Zij zijn daar aanwezig an het verder voort- 
dringen van den i)enis, derhalve eene beleediging der zakjes te 
beletten». Rossler optager (p. 686) denne Anskuelse. Mig er 
det imidlertid umuligt at slutte mig derlil. Thi for det Förste 
er Glans penis forsynet med lignende Börster hos alle de Arter, 
jeg har undersögt; hos Op. parietinus ere de saaledes korte og 
tykke, nisten knortformige "^ — fortil paa hver Side er der dog 
en noget lasngere, tilspidset Börste; hos Op. tridens findes der 
faa längere Börster henimod Spidsen, ingen korte og tykke. — 
For det Andet maa jeg rigtignok begynde med at indrömme, at 
det ikke er lykkedes mig at see Nervegrenene inden i Penis, 
hverken hos Opilionider eller Gonyleptider (medens de, som be- 
kjendt, ere lette at iagttage hos hines Hunner, hvor man endog 
kan forfölge idetmindste endeel af deres fineste Traade ud til Bör- 
sterne paa Spidsen af Ovipositor — (cfr. Fig. 18) og altsaa bar 
jeg heller ikke kunnet see Nervetraade gaae til hine Börster. Men 
ikke desto mindre kan jeg ikke troe andet end, at Enhver, der 
vil käste et Blik paa den Glans penis af Gonyleptes uncinatus, 
som jeg har afbildet i min citerede större Afhandling (Tb. II, 
Fig. 25) vil faae et levende Indtryk af, at de freraspringende 
Dele, der optraede her som Plader, Processer, Torne og Smaa- 
börster, have den Betydning at frembringe en livligere Irritation 
af Kjönsdelene under Parringsacten, baade hos Hannen og Hun- 
nen. Mig förekom det saa slaaende, at jeg endogsaa ansaae det 
for överflödigt at sige et Ord derom i Texten. ^ Men hvis man 
skulde kunne befrygte, at Spidsen af Glans penis hos en Opilio 



' üen er dog ligefiildt tilledet her som hos andre OpUionider, ogsaa hos 
Trogulus. 

^ Deies Indra danner en Fortssettels af nogle af de vide Porekanaler; de 
fleste andre af disse staae ikke i Förbindelse med Haar eller Börster, men sete 
fra Fladen kunne de have et vist skuffende Udseende som dem. 

' Saameget desto mere som det er og stedse vil vœre en af mine Iloved- 

Kntomol. Tidskr. Ârg. 5, H. i (iS«4). 3 



34 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 884. 

skulde kunne beskadige den tilmed chitiniserede Indrevjeg af de 
kvindelige receptacula semi n is — og förresten veed jeg end ikke, 
med hvilken Ret man overhovedet mener, at den traenger derind 
— , man maatte da antage, at de i Sammenligning dermed fryg- 
telige Torne og Kroge, hvormed Glans penis er udstyret hos 
Gonyleptiderne, vilde l)evirke at de kvindelige Kjonsdele vare al- 
deles laceredede efter fuldendt Parringsact. — Man sammenligne 
ogsaa hermed de Skildringer af Parringen hos forskjellige Nema- 
toder, som ere at finde hos Schneider (Monographie der Nema- 
toden. Berlin 1866), en Bog, der indeholder mange smukke 
Meddelelser om disse Dyr, ganske vist sammen med endeel An- 
givelser angaaende deres finere Anatomi, der klinge lidet trolige, 
Schneider skildrer her, hvorledes Parringen foregaaer ved at 
Parringslemmet, der er en Chitinplök, som ikke er gjennemboret 
af Sœdgangen, foretager en Raskke heftige Stöd i Hannens Kjöns- 
organer, hvorved den egentlige Befrugtningsact fremkaldes. 



Explicatio figurarum Tab. i Fig. 17 et 18. 

Fig. 17. Gonyleptes uncinatus W. S. 

Paries exterior ovipositoris et musculi remoti simt, 

nt membrana interior, in qua rudimenta cellularum per- 

150 

multa, et receptacula seminis (r, r) remaneant . X 

■ I 



bestrœbelser som Forfatter nöje at sondre mellem det, der virkelig vides, og 
det, der er sandsynligt, hvad der i mine Öjne har langt mindre Vœrd, sel v 
om det har kostet nok saa nieget Arbejde. — I mine Öjne vilde der derfor 
have viisret indeholdt en temmelig intensiv Bebrejdelse imod mig i det Referat, 
LoMAN i sit i saa mange Henseender smukke Arbejde giver (p. 39) af min 
Fremstilling af Tarmkanalen hos Gonyleptiderne: »Zij [de flaskeformige Orga- 
ner paa Indersiden af Mavren] schijnen een soort van maagsap te leveren evenals 
de blindzakken, welke hij lever noemt, gal zouden afscheiden, doch noch voor 
het een, noch voor het ander zijn bewijzen voorhanden.» Men Sligt har jeg 
ingensteds sagt, men vel (p. 171): »Hvorledes Fordöjelsen foregaaer: hvilken 
Indvirkning de forskjellige, af Leverne og Tarmkanalen afsondrede StotTer 
have paa Föden, kan jeg selvfölgelig ikke have nogen selvstœndig Mening om, 
...» og lidt senere : »Udtrykket Levere er benyttet for Mavens blindsaskfor- 
niige Tilhrengsorganer ; baade forat praecisere, at de tjene til Afsondring af 
Stoffer, der have Indflydelse paa Fordöjelsen, men ikke til Reservoirer for Fö- 
den, og tillige, fordi de forekomme mig homologe med de som Lever beteg- 
nede Organer hos Araneerne, (men ikke med de blindsœkformige Udvidelser 
paa Tarmkanalen hos disse Dyr>). 



sörensen: punkter af phalangidernes anatomi. 35 

Fig. 1 8. Opilio parietinus De Geer. Pars dimidia apicis ovi- 

. . 80 , . . , 

positons . X — • — 1', receptaculum seminis alterum ; — 

e, hujus epithelium; — m, musculus ejaculatorius recep- 
taculi; — gl, gl, glandulae accessoriae receptaculi; — o, 
os communis ductuum glandularum. — n, n, nervi 
setarum ovipositoris (compluribus setis et nervis ea- 
rum omissis) ; — gin, ganglion accessorium. 



ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS BIBLIOTEK HAR 
ERHÅLLIT FÖLJANDE TILLÖKNING: 

Från R. Accademia dei Lincei, Roma: 

Alti, anno CCLXXX. 1882—83. Ser. III. Transunti Vol. VII. Fasc. 15 cV 
16. Vol. VIII. Fasc. I. 

Från Museo Civico di Storia Naturale, Genova: 
Annali pubblicnti per cura di G. DoRiA e R. Gkstro. Vol. XVIII e XIX. 

Från La Sociedad espaiiola de Historia Natural, Madrid: 

Annales. Tomo XII. Cuaderno 3:0. Madrid 1883, 

Från Der Naturhistorische Verein in Augsburg: 

Siebenundzwanzigster Berichl, veröffentlicht im Jahre 18S3. 

Från Der' Natur wissenschaftl. Verein für Sachsen und 
Thüringen in Halle: 

Zeitschrift für Natiirwissenchaften. üriginalabhandl. u. Berichte. Der ganz. 

Reih. LV Band. IV Folge. Berlin 1882. 
, LVI. B. IV Folge. 2 B. i & 2 H. Halle 1883. 

Forts, sid. 42. 



OM MICROPTERYX-LARVERNES OPTR.^DEN 
I VORE BIRKESKOVE 



W. M. SCHÖYEN. 



I :> Archiv for Mathematik og Naturvidenskab;^ for 1878 (p. 
177 — 181) har jeg gjort opmaerksom paa en hidtil ikke i de 
forstentomologiske Skrifter omhandlet Geometerart, Cidaria dilii- 
taia W. V., der i vore Fjeldtrakter öftere gjör sig i höi Grad 
bemaerket ved sin Masseoptraeden i Birkeskovene, idet Larverna 
aflöve Birketrœerne aldeles over store Straekninger og derved til- 
föie vore Fjeldbirkeskove betydehg Skade. Jeg skal ved denne 
Leihghed tillade mig at fjeste Opmaerksomheden ved nok en 
Larve, der ogsaa gjör sig i höi Grad bemasrket i Birkeskovene 
i vore Fjeldtrakter, og om hvem man ligeledes forgjaeves soger 
naermere Oplysnlng i den forstentomologiske Literatur, idet den 
ligesaa lidt findes nœvnt i den udenlandske Forstliteratur som i 
Holmgren's Arbeide over de skandinaviske Forstinsekter : jeg 
mener nogle smaa Larver, der leve minerende i Birkebladene, 
hvilke de udhule aldeles, og som nok turde vœre observerede af 
adskillige af Tidskriftets Lassere. 

I Dahlbom's i Aaret 1837 udgivne Arbeide: ^Kort Under- 
rättelse om Skandinaviska Lisekters allmännare Skada och Nytta 
i Hushållningen:, finde vi de her omhandlede Larver förste Gang 
beskrevne og afbildede, men de er der henförte til en aldeles 
feilagtig Insektart, nemlig til Birke-Snudebillen, Rhynchitcs beiu/œ 



38 ENÏOMOLO(;iSK TIDSKRIKl' 1884. 

Gyll. Efteråt have omtalt disse Snudebillers Förekomst i de 
unge Birkeskove om Vaaren og Sommeren, beskriver nrevnte 
Forfatter (p. 47 — 48) deres Udviklingshistorie saaledes:' 

îl samma slags skogar varseblir man äfven om våren de 
utslagna björklöfven redan vissnade och gulbruna, men likväl 
qvarsittande på sina stjelkar, som synas friska. Vid närmare be- 
traktande befinnas dessa löf vara U])psvälde och liknande små 
genomskinliga putor, som äro tomma och endast innehålla svart 
pulverformig track efter den mask, hvilken uppätit allt vextköttet 
inuti löfvet, men lemnat hinnorna orörda; dessa uppblåsas då af 
den inträngande luften. Gör man sig mödan undersöka vidare, 
skall man snart finna löf, som äro hälften gulaktiga och hälften 
gröna, samt hafva ännu larven qvar uti sig, — och i grannska- 
pet träffas ofta hans föräldrar, Björkviflarne. > 

»Björkviflens larv fuUvext är perlegrå eller orent h vit; huf- 
vudet och en fyrkantig fläck på prothorax svarta ; hvarje segment 
är midtpå uppsväldt och vid incisurerna hopdraget; han får der- 
igenom ett svuUstigt utseende. Kroppen har inga fötter, men 
under buken befinnas små, korta och styfva börster, med hvilka 
djuret skjuter sig fram, liksom en orm hjelper sig fram med buk- 
fjellen. Kroppslängd iV„ linia.» 

»Denna larv, som jag icke vet om någon naturforskare förr 
observerat, lefver alltid i de saftigaste och frodigaste björklöfven. 
Sedan han förtärt ett sådant löf är han gemenligen fuUväxt, kry- 
per då ut genom ena ändan af löfvet och faller ned på marken, 
der han gömmer sig för att undergå sin förvandling.» 

Det er jo nu en forlœngst bekjendt Sag, at Birke-Snude- 
billernes Larver ikke leve i)aa denne Vis, men derimod i Blad- 
ruller, der fabrikeres af Moderinsektet ved .Eglœgningen, saale- 
des som man finder dette beskrevet i Holmgren's ovennaivnte 
Arbeide (p. 81 — 83). Dahlbom's Beskrivelse tilligemed de af 
ham leverede Afbildninger (fig. 7 — 7 a) haeve det over enhver 
Tvivl, at den Larve, han har iagttaget, er den samme, hvis 
sande Udviklingshistorie först lang Tid bagefier, i 1861, blev 
udredet af Hofmann i Regensburg og beskrevet i Herrich SchÄf- 
fer's »Correspondenzblatt» for na?vnte Aar (p. 126) som tilhö- 

' Det folgende findes ogsaa iiidtaget i Asbjörnskn's »Xaturhistorie for 
Ungdommen», 4:de Del; Iiisektenic (p. 113 — 114)- 



SCHÖYEN: om MICROPTERYX-LARVERNES OPTRiEDEN. 39 

rende den lille MölslcCgt Microptervx. Dahlbom har tydeligvis 
ikke lykkedes at faa disse Larver udklaekkede, men har ikke 
desto mindre paa Grund af deres Förekomst paa Birk sammen 
med Birke-Snudebillerne fölt sig saa »moralsk overbevist» om, at 
de maatte höre sammen, at han uden videre har slaaet dem 
sammen uden Stötte i nogen direkte Observation. 

Vi har har i Skandinavien 3 almindeligt udbredte Arter af 
Slaegten Min-opieryx, hvis Larver paa den af Dahlbom skildrede 
Maade leve minerende i Birkeblade, nemlig M. sparmaiinella 
Bosc, M. unimactilella Zett. og J/. semipurpurella Steph., medens 
en fjerde Art, M. purpitrella Haw., der ligeledes lever paa samme 
Maade, endnu ikke vides fandet inden Skandinaviens Graendser, 
men dog nok ogsaa turde vaere at finde her, da den förekom- 
mer baade i England, Skotland og ved St. Petersburg. De flyve 
tidlig om Vaaren og et Stykke udover Forsommeren blandt Bir- 
ketraeerne og laegge sine ^-Eg paa de unge udspringende Blade, 
hvori man saa senere faar iagttage Larvern e i större og mindre 
Antal alt efter Omstaendighederne. Hofmann fandt dem i det 
anförte Aar i meget stort Antal ved Regensburg, men ellers sy- 
nes de i Tyskland, ligesom overhovedet i det övrige Europa, 
ikke at gjöre sig videre bemaerkede, hvorfor de som naevnt ikke 
findes omhandlede i Forstliteraturen. Hos os derimod höre disse 
Larver ligesom Cidaria J Hutat a' s til de Insekter, der gjör sig 
mest bemserkede i vore Fjeldbirkeskove, hvor de ofte optraede i 
en saa enorm Maengde, at Skoven over store Straskninger staar 
aldeles brun, idet snart sagt hvert eneste Blad er besat af Lar- 
verne. 

Forstmester Barth, hvem jeg skylder mange interessante 
Meddelelser angaaende Forstinsekternes Optraeden her i Landet, 
har til forskjellige Tider meddelt mig Exemplar paa disse smaa 
Minerlarvers Masseoptraeden inden hans Forstdistrikt, saasom i 
Gudbrandsdalen, Valders o. fl. Sleder. Saaledes meddelte han 
mig i 1876, at »Fjeldbirkeskovene begge de foregaaende Aar ud 
paa Sommeren mangesteds havde et mere og mindre brunligt 
Udseende, hidrörende fra, at Bladene var visnede, fordetmeste 
til omtrent Midten af deres Lœngde fra Spidsen af; nogle ikke 
saa langt, andre helt ned til Bladstilken. Dette var foraarsaget 
af en liden Larve, der levede mellem Over- og Underhuden, 



40 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 884. 

men som, naar jeg kom i Fjeldet, almindeligvis allerede var ud- 
kröben. Derimod var samtlige saaledes udseende Blade klövede 
i Spidsen, det er: et hult fladt Rum var dannet mellem Over- 
og Underhuden, medens selve Spidsen var hel (ikke gabende), 
og denne lille Hulning var al tid fyldt med de pulverformige Ex- 
krementer efter Larverne. > — 1 1879 meddeler han videre: 
•:Hvor jeg har reist iaar i Gudbrandsdalen og Valders har paa 
visse Strœkninger den tidli^ere omtalte lille Birke-Minerlarve vx- 
ret tilstede i langt större Mœngde, end jeg för har seef, saa at 
jeg navnlig i Grimsdalen (mellem Rondane og Dovre-Veien) om- 
kring Midten af Juli fandt den dervaerende mishandlede og for- 
kröblede Birkeskov staaende ganske röd eller brun uden et grönt 
Blad over store sammenhaingende Vidder. >■ — Endelig iaar 
(1883): »Da jeg en Ugestid ind i Juli kom til Langmarkens Al- 
menning i Vaage, var Birkeskoven i Miles Laengde ganske brun 
af Minerlarvernes Hœrjing. Larverne selv var da vtek paa en 
og anden nœr, der endnu fandtes i sit Rum mellem begge Over- 
luidlag. Senere kom jeg til Sollien, hvor Larven ogsaa havde 
Nîeret, men ikke i nogen saerdeles stor Mängde, dog saa at Bir- 
kene mangesteds var halft brune (forresten grönne) efter deres 
Optrteden.» — Selv har jeg ogsaa haft Anledning til at se Bir- 
ketr^eerne i)aa denne Maade i mere og mindre Grad angrebne,. 
saaledes i Odalen, Gudbrandsdalen, paa Dovrefjeld o. fl. St. 
Larven er hvert Aar at paatrreffe i Birkebladene i ringere An- 
tal, men saadan Masseoptraeden som ovenfor skildret finder 
kun i visse Aar Sted og, som det synes, kun tilfjelds blandt 
Fjeldbirkeskovene, saaledes som Tilfasldet ogsaa er med Cidaria 
diliitata. 

Til Veiledning ved Bestemmelsen af de 4 ovennjevnte, i 
Birkeblade udviklede Arter af Slœgten Microptiiyx hidsa^ttes 
efter Dr. Wocke (Stelt. ent. Zeit. 1862 p. 73 — 74) folgende 
Schema: 

I. Fölehornene kortere end Halvdelen af Forvingerne. 

a. Forvingerne livligt purpurviolette, guldgult gitrede, 

Hovedhaar gråa. Spaniiannella Bosc. 

b. Forvingerne purpurfarvede med indströede mörkt 

guldgule Skjrel, Hovedhaar graabnme. Pur/>it>-tlla 
Haw. 



SCHÖYEN: om .MICROPTERYX-LARVERNES OPTR.tDEN. 41 

2. Fölehorn halv saa lange som Forvingerne. 

Forvingerne violet-purpurfaivede, rigeligt bespraengte 
med bleggult, Analplet hos çf' smal, hos Ç bre- 
dere, stedse tydelig bleg-gylden. Hovedhaar hos 
cf mörkt graabrune, hos Ç gråa, med rigelig gul 
Indblanding. Unimaculella Zett. 

3. Fölehornene laengre end Halvdelen af Forvingerne. 

Bagvingerne beda^kkede med Haarskjael. Semipurpu- 
rclla Steph. 

Kristiania 5 December 1883. 



...CjcA.,- 



ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS BIBLIOTEK HAR 
ERHÅLLIT FÖLJANDE TILLÖKNING: 

Forts. fr. sid. 36. 

Från Der Naturhistorische Verein d. Preuss. 
Rheinlande n. Westfalens: 

Verhandlungen, herausgegeben v. Dr C. J. Andra. Jahrg. 39. Folge IV. 
Jahrg. 9. Verhandl. Bogen 13 — 21. Correspondenzblatt Bog. 5 — II. 
Sitzungsberichte d. Niedenheinischen Gesellschaft, Bogen i — 15. Mit 
I Taf. 17 Holzschnitten, 2 Hälfte. Bonn 18S2. 

, Jahrg. 40. — Folge IV. Jahrg. 10. Verhandl. Bogen I — 24. Cor- 
respondenzblatt N:o I. Mit 5 Taf. 3 Holzschn. i Karte, i Hälfte. 
Bonn 18S3. 

Från Der Naturwissenschaftliche Verein in Karlsruhe: 

Verhandlungen, Heft. IX. Mit i Taf. Karlsruhe 1883. 

Från La Société des Sciences Naturelles de Neuchatel: 

Bulletin. Tome XIU. Neuchatel 18S3. 

Från Professor James W. Trail: 

Scottish Naturalist. New Series N:o III. Jan. 1S84. Perth. 

Från Professor J. A. Palmen: 

Zur Vergleichenden Anatomie der Ausfiihrungsgänge der Sexualorgane bei den 
Insekten vorläufige Mitlheilung von J. A. Pai.mkn (Helsingfors). Se- 
parat aus Morphol. Jahresbericht 1883. 



OLLONBORRHÄRJNINGEN PA RICKARUMS KRONO- 
PARK I KRISTIANSTADS LÄN 1883 

REDOGÖRELSE AFGIFVEN TILL KONGL. DOMÄNSTVRELSEN 



Aug. E. Holmgren. 



Vid Rickarums kronopark i Kristianstads län, der jag uppe- 
höll mig från den 2 1 Maj för att iakttaga ollonborrarna (Melo- 
lontha vulgaris) under deras svärmning, blef jag i tillfälle att med 
afseende härpå göra följande anteckningar. Anledningen hvarför 
jag i och för detta ändamål besökte just i fråga varande trakt 
af Skåne var den, att Skogsinspektören A. Smedberg förra året 
tillkallade mig för att undersöka hvad som kunde gifva anled- 
ning till att barrträdsplanteringarna i stor omfattning och under 
loppet af flera år misslyckats på kronoparken, icke blott i plant- 
skolorna, utan äfven på fältet. Jag infann mig derför derstädes 
i slutet af Oktober, då jag erfor af kronojägaren, att man vid 
gräfning i jorden anträftat s. k. fettpölsor, en allmän benämning 
i Skåne på Ollonborrens larver. Då jag emellertid långt tidigare 
på året, nämligen i April, besökte Björe härad i nordvestra 
Skåne, der ollonborren anstalt ofantliga härjningar på de odlade 
fälten, fann jag på 2 a 3 fots djup i jorden en myckenhet lar- 
ver, som ännu icke uppvaknat ur sin vintersömn, men som be- 
funno sig i sitt 4:de lefnadsår, antog jag, med förutsättning af 
likåldrighet, att under en så sen årstid, som Oktober, vid Ricka- 
rum icke längre borde kunna finnas några larver, utan att dessa 
då redan undergått sina vidare metamorfoser, och således en ast 
fuUbildade individer vore att söka. För att med säkerhet be- 



44 ExNTO.MOI.OGISK TIDSKRIFT 18S4. 

Stämma larvernas födelseår och med detsamma äfven det blif- 
vande svärmningsaret for imagines, lät jag på de ställen af kro- 
noparken, (1er planteringarna voro förstörda, nedsåga några större 
grenar af derstädes befintliga fristående bokar och l)j orkar samt 
stammen af en 35-årig tall, af hvilken senare togs en afskärning 
i tvärsnitt. Vid undersökning af dessa träddelar fann jag gan- 
ska tydligt, att ett svärmningsår inträffat 1879, således samma 
år som i Björe härad. Då, såvidt jag har mig bekant, någon 
sådan undersökning tillförene icke blifvit verkstäld, vill jag, innan 
jag går vidare i min berättelse, kortligen redogöra för sättet, på 
hvilket jag dervid gick till väga. Det är nämligen en känd sak, 
att ollonborrarna uppäta bladen och blomdelarna af de träd och 
buskar, på hvilka de under svärmningstiden uppehålla sig och 
omkring hvilka de, isynnerhet om aftnarna, flyga. Följden af 
detta deras förstörelsearbete måste således blifva den, att trädet 
förlorar de organ, som äro nödvändiga för uppfyllandet af dess 
lifsvilkor, och att det således måste uppbjuda alla sina krafter 
för att skaffa dem åter. Detta kan naturligtvis ej ske annat än 
genom up])offringar på andra håll eller, såsom här var fallet, på 
bekostnad af dess tillväxt å längd och tjocklek. Sålunda visade 
sig derför bokens och björkens årsskott för 1879 med märkbart 
kortare internodier, än årsskotten för de följande åren, och års- 
ringen i)å tvärsnittet af tallen för samma år likaledes märkbart 
smalare, än de följande årsringarna. Sedan jag följaktligen här- 
utaf funnit, att larverna voro i sitt 4:6 är, var det alldeles klart, 
att de vid slutet af Oktober icke allenast undergått förpuppning, 
utan att de äfven ingått i sitt fulla utvecklingsstadium, samt att 
jag följaktligen vid gräfning i jorden skulle anträffa endast ima- 
gines, d. v. s. skalbaggar. Detta antagande visade sig också vid 
anstäld gräfning vara fullt rigtigt. Jag blef nämligen dervid i 
tillfälle att på ett par timmar kunna insamla ett stort antal skal- 
baggar, och såsom ledning för mitt sökande voro kråkorna mig 
till god hjälp, emedan dessa foglar upphackat och ryckt undan 
grässvålen på de ställen, som voro hemsökta af larverna. Af 
allt detta framgick oförtydbart, att ett så kalladt »ollonborrår» 
skulle inträffa å Rickarums kronopark vid slutet af Maj detta år. 
Jag meddelade Skogsinspektör Smedberg resultatet af dessa mina 
iakttagelser jämte åtskilliga andra uppgifter, rörande skogsplante- 



HOLMGREN: OLLÜXßORRHÄRJMNGEN PA RICRARUM. 45 

ringarnas tillstånd, samt delgaf honom tillika min åsigt om, hvilka 
förberedande åtgärder borde å kronoparken vidtagas i och för 
den stora, oundvikliga ollonborrhärjningen. Äfven kronojägaren, 
som följde mig på mina exkursioner, visade jag, huru han skulle 
gå till väga, när han, såsom jag antog, af skogsinspektören blef 
förständigad att ombesörja denna angelägenhet. Själf hade jag 
förut aldrig sett någon oUonborrsvärmning och intresserade mig 
derför i hög grad att få närvara vid en sådan samt framför allt 
att få pröfva de utrotningsmedel, som man i utlandet funnit än- 
damålsenliga, men som man hos oss icke pröfvat, nämligen lockplat- 
ser för honorna vid äggläggningen, hvartill jag föreslog, att några 
jordstycken af planteringarna med fördel kunde användas. 

Vid min ankomst till Rickarums kronopark den 2 1 Maj 
fann jag till min stora ledsnad, att man helt och hållet lemnat 
mina föreskrifter å sido och att kronojägaren, hvarken af skogs- 
inspektören eller af t. f. jägmästaren blifvit förständigad att vid- 
taga några åtgärder till stäfjandet af insekthärjningen, som nu 
efter alla tecken var i annalkande. Man var vid kronoparken 
sysselsatt endast med omskolning och utsättning af barrträdsplan- 
tor för vidare experiment. 

Den 22 Maj visade sig under dagens lopp en och annan 
ollonborre, den 23 syntes ännu flera, den 24 ökades deras antal 
och samma dag klockan omkring g på aftonen började svärm- 
ningen ganska våldsamt. Tusentals individer kröpo upp ur jor- 
den, alla på en gång liksom på kommando och flögo fram med 
ilande fart i en och samma rigtning. Hela luften uppfyldes af 
dem och ett starkt brusande ljud angaf deras stråt. Först vid 
mörkrets inträde blef åter tyst och stilla. 

Följande dag, då jag tidigt på morgonen besåg skådeplat- 
sen för ollonborrarnas svärmning, voro snart sagdt alla träd och 
buskar, som hade nyutslagna blad och blommor, behängda med 
en mängd, liksom döfvade eller sofvande individer, hvilka vid 
qvistarnes skakning lätt föllo ned till marken och <lerfür utan 
ringaste svårighet kunde uppsamlas. Jag blef följaktligen der- 
igenom i tillfälle att konstatera den äldre insamlingsmetodens 
ändamålsenlighet och begynte också derför genast tillämpa den- 
samma. Men som kronojägaren icke vågade tillkalla extra bi- 



46 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 884. 

träden, förr än han dertill blifvit beordrad af vederbörande jäg- 
mästare, så måste jag på eget bevåg göra det. Under tiden lät 
jag honom afsända en tjänsterapport om saken och bifogade äf- 
ven sjelf en skrifvelse. 

Då jag emellertid sporde, att t. f. Jägmästaren C. G. Wi- 
MAN, till hvilken rapporten och skrifvelsen ingingo, befann sig 
frånvarande på tjänsteresor och då ingen tid var att förlora, så 
ansåg jag mig nödsakad att per telegraf hos Kongl. Domänsty- 
relsen anmäla oUonborrhärjningen och tillika begära Styrelsens 
fullmakt, att själf få vidtaga de åtgärder, som jag kunde finna 
lämpliga i och för stäfjandet af i fråga varande skadeinsekters 
ökning. Sedan jag sålunda af Styrelsen blifvit förständigad att 
vidtaga sådana åtgärder, får jag härmed vördsamt meddela re- 
sultatet af mitt tillvägagående, äfvensom med oUonborrhärjningen 
förknippade omständigheter, hvilka i och för skogskulturen på de 
ännu öde trakterna af Rickarums kronopark möjligen kunna för- 
tjäna att beaktas. 

Kongl. Styrelsens telegram kom mig tillhanda den 30 Maj 
på eftermiddagen, men dessförinnan hade jag, såsom förut blifvit 
nämdt, redan på eget bevåg begynt insamlingen med tillhjälp 
af extra biträden, bestående af några yngre personer. Sedan har 
jag hvarje dag, med undantag af Söndagen den 23 Juni, låtit 
insamlingarna fortgå med, såsom Styrelsen förordnade, handräck- 
ning af kronoparkens bevakare och torpare. Insamlingen har 
begynt kl. 2 à 3 på morgonen och fortsatts till kl. 7, då ollon- 
borrarnas större litlighet gjorde densamma mindre lönande och i 
följd deraf instäldes. Vid femtiden på aftnarna lät jag samma 
personal biträda vid insamling af ollonborrar, som hemsökte trä- 
den närmast kronoparken och vid kronojägarebostället, men lät 
deremot de å kronoparkens planteringsställen befintliga ollon- 
borrarna vara fredade och åter samla sig, för att sedermera föl- 
jande morgon med framgång kunna insamlas. Detta lyckades 
oftast öfver all min förväntan. 

Öfver den dagliga fångsten förde jag noggranna antecknin- 
gar och anstälde talrika undersökningar öfver dessa insekters lef- 
nadssätt, slägtlif, fortplantning o. s. v., hvilket framgår af föl- 
jande noteringar. 



HOLMGREN; OLLONBORRHÄRJNINGEN PA RICKARUM. 47 

Maj ?iiånad. 

Den 2 1 flögo under dagens lopp några enstaka hanar. 
» 22. Någon ökning. Endast hanar, som flögo om dagen. 
» 23. Ännu mera ökning. Mest hanar, som flögo både un- 
der dagens och aftonens lopp omkring träden, der äf- 

ven icke så få honor befunno sig. 
» 24. Stark ökning på dagen. Vid niotiden på aftonen stor- 
artad svärmning. 
» 25. Insamlades 54,094 individer, 

hanar 7 1 procent, 

honor 29 > 

Af honorna hade 1 1 proc. kopulerat. 
» 26. Insamlades 62,430 individer, 

hanar 57 procent, 

honor 43 » 

Af honorna hade 1 5 proc. kopulerat 
» 27. Insamlades 54,194 individer, 

hanar 5 5 procent, 

honor 45 » 

Af honorna hade 28 proc. kopulerat 
» 28. Insamlades 48.360 individer, 

hanar 5 1 procent, 

honor 49 :> 

Af honorna hade 42 proc. kopulerat. 
» 29. Insamlades 42,980 individer, 

hanar 5 1 procent, 

honor 49 > 

Af honorna hade 73 proc kopulerat. 
» 30. Insamlades 30,360 individer, 

hanar 45 procent, 

honor 55 » 

De flesta honor hade kopulerat. 
» 31. Insamlades 32,082 individer, 

hanar 41 procent, 

honor 59 > 

De flesta honor hade kopulerat. 



48 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 884. 

fiini /uânad. 

Den I. Insamlades 29,136 individer, 
hanar 3 i procent, 
honor 69 » 

De flesta honor hade kopulerat. 
» 2. Insamlades 24,280 individer, 
hanar 35 procent, 
honor 65 » 

De flesta honor hade kopulerat. 
» 3. Ingen insamling. 
;.> 4. Insamlades 16,408 individer, 
hanar 28 procent, 
honor 7 .j » 

Honorna hade med få undantag kopulerat. 
» 5. Insamlades 9,894 individer, 
hanar 18 procent, 
honor 82 

Honorna, som i de flesto fall kopulerat, hade tämligen 
vuxna ägg i äggstockarna. 
» 6. Insamlades 2,400 individer, 
hanar 10 procent, 
honor 90 » 

Honor som föregående dag. 
Härtill komma omkring 14,000 individer, som en enskild person 
insamlat i kronoparkens utkant. Alltså uppgår summan individer 
till, i rundt tal räknadt, 400,000. 

Vid undersökning fann jag i medeltal 25 ägg i honornas 
äggstockar och troligt är, att de ej hysa flera, fastän man upp- 
ç;ifvit ända till 60. Med antagande att resultatet af min under- 
sökning är rigtigt, skulle vid denna insamling dödade ?ig^ l'IM'»^^ 
till omkring 5,000,000. 

Af det nu anförda framgår sålunda, att hanarnes procent- 
antal småningom allt mer och mer nedgått; men detta bevisar 
dock icke, att honornas individantal ökats, utan att hanarne för- 
svunnit eller dödt sedan de fullgjort sin lifsuppgift, nämligen att 
befrukta honorna. Sådant är det vanliga förhållandet ibland in- 
sekterna. Honorna måste lefva längre eller tills de afsatt sina 



HOLMGREN: OLLONBORRHÄRJNINGEN PÅ RtCKARUM. 49 

iigg, hvilkas utveckling och mognad i äggstockarna taga en tid 
i anspråk. Under parningen sammanhänga de båda könen, och 
lionan drager på detta sätt i timtal hanen med sig, under det 
att hon förtär det träds löf och blomdelar, på hvilket hon uppe- 
håller sig. Hanen tyckes i allmänhet icke vara i behof af någon 
föda. Åtminstone fann jag blott ytterst sällan i hans närings- 
kanal något, som häntydde derpå. Hanen svärmar ensam omkring 
träden i afsigt att uppsöka honan, som håller sig stilla, och han 
visar dervid en hög grad af hetsighet. Ofta anträffas flere hanar 
omkring en hona i ett slags strid med hvarandra. Honan flyger 
direkt upp på trädens eller buskarnas qvistar, der hon sedan i 
all maklighet inväntar de svärmande hanarne. Det är således 
icke honorna utan hanarne, som flyga och surra omkring träden 
om aftnarna. Men när honan är befruktad och äggen blifvit 
mogna i hennes äggstockar, då flyger hon ut från trädet, ofta 
långt omkring och i stora kretsar, för att upptäcka en tjänlig 
plats för äggläggningen. Det är just vid den tiden, som de s. k. 
lockplatserna komma väl till pass. De äro nämligen så inrät- 
tade, att honan med en viss förkärlek uppsöker dem och sedan 
hon derstädes afsatt äggen, har man hela hennes årsafvel på ett 
ställe och kan följaktligen utan svårighet förgöra densamma. 
Till plats för äggläggningen utväljer honan eljest aldrig sådana 
lokaler, der grunden eller alfven består af lera, utan af sand, 
helst krossgrus. Orsaken härtill är den, att larverna i dylik 
jordmån hafva lättare att gräfva sig ned, då de gå i vinterqvar- 
ter, ocli att de derstädes under vintern icke lida af något stag- 
nerande vatten, hvilket deremot är fallet, när grunden består af 
lera. Vid Rickarum äro de områden, som bestå af rullsten och 
krossgrus mest hemsökta af ollonborrarna, isynnerhet kullar, der 
markbetäckningen utgöres af ljung och gräs. Då nu dylika lo- 
kaler derstädes äro afsedda för skogsodling, så blifva de utsatta 
trädplantornas rötter i betydlig grad hemsökta af ollonborrar, 
hvilket isynnerhet är förhållandet under larvernas två sista ut- 
vecklingsår. De tyckas då gerna uppsöka barrträdsplantor, san- 
nolikt derför att den terpentinhalt, som dessa hysa, är för dem 
en behagligare föda än de garfsyrhaltiga ljungrötterna och grä- 
sens rottågor. Sådana, af ollonborrar hemsökta lokaler, kunna 
derför icke gerna kultiveras med barrträd och äro föröfrigt i 

Entomol. Tidskr. Arg. 5, H. 2 (18S4). 4 



5 o ENTOMüI.OGlSK TIÜSKRIFT I 884. 

flera hänseenden, såsom t. ex. förhållandet är vid Rickarum, icke 
1 lassande derför. Dereniot kunna löfträd, vid Rickarum helst 
l)ok, med fördel odlas på dessa platser. Lofträden ega större 
kraft att motstå insektsskada än barrträden (granar och tallar) 
(Kh kunna genom ny knoppbildning snart nog ersätta sina, i 
följd af yttre våld förlorade organer. De utbreda föröfrigt under 
åren.s lopp en för marken svalkande och beskuggande löfmassa, 
hvarigenom densamma blir allt mer och mer otjänlig såsom till- 
håll för insektslarver, hvilka också derför pläga alldeles försvinna. 
Hvad jordmånens beskaflenhet å norra skiftet af Rickarums kro- 
nopark angår, så lämpar den sig delvis för bok, al och björk, 
men alldeles icke för barrträd, som den af Skogsstyrelsen fast- 
stälda hushållningsplanen bestämmer. Att man trott sig finna 
anledningen till de under årens lopp misslyckade odlingsförsöken 
med barrträd på Rickarurns kronoparks norra skifte härröra en- 
dast från insektshärjningar, torde derför sakna lullt giltig grund 
och skall äfven, såsom jag tror, tydligen visa sig under de 7 här- 
efter följande år, då, genom de vidtagna åtgärderna, någon in- 
sektsskada med all sannolikhet icke i afsevärd grad kommer att 
utf'öra hinder för de utsatta barrträdsplantornas fortkomst. I den 
af tjänstförrättande jägmästaren till Kongl. Skogsstyrelsen ingifna 
beståndsbeskrifningen för Rickarums kronopark finnes, enligt mitt 
förmenande, knappast något anfördt, som kan gifva tillräcklig 
ledning vid valet af trädslag för norra skiftet; och för södra 
skiftet, der ingen oUonborrhärjning nu förekom, anföres i be- 
ståndsbeskrifningen, att jordmånen å afdelningen 17 (160,60 qv. 
st.) skulle vara »mylla på sandbotten och grus», hvilket alldeles 
icke är förhållandet, ty alfven innehåller, enligt de prof jag be- 
kommit, blott 25 till 35 proc. sand. Den är hård och lerhaltig, 
i följd hvaraf inga oUonborrlarver der kunna lefva. Här passar 
bäst bok och några andra löfträd; för gran är jordmånen dålig 
och för tall är den olämplig. Rå afdelningen 73 innehåller alf- 
ven 40 à 50 proc. sand och bör derför vara tämligen fri för ollon- 
borrar. Här torde barrträd gå bättre till än på andra platser å 
kronoparken, men äro dock icke att rekommendera framför 
löfträd. 

Från entomologisk synpunkt sedda äro dessa förhållanden, 
som jag nu blott helt flygtigt vidrört, af icke ringa betydelse, 



Holmgren: ollonborrhärjningen på rickarum. 51 

emedan trädslag, hvilka kommit att växa i olämplig jordman och 
läge, alltid stå tillbaka i utveckling, taga lätt innanrota och hem- 
sökas af hvarjehanda sjukdomar. Härigenom försättas de just 
i ett sådant tillstånd, som gör dem i hög grad lämpliga till föda 
ät insekter, hvilka äro ett af naturens vigtigaste medel att på- 
skynda tillintetgörelsen af sådana organismer, hvilka af en eller 
annan orsak blifvit hemfallna åt sjukdom eller död. Tager man 
hänsyn äfven härtill, så bör det vara ganska påtagligt, att barr- 
trädsodling på Rickarums kronopark är mindre lämplig, då der- 
emot odling af löfträd med all säkerhet skulle leda till ganska 
gynsamma resultat. En genomgripande ändring af hushållnings- 
planen i denna rigtning anser jag för min del vara behöflig, så 
framt kronoparken skall blifva skogbärande och fri från insekts- 
skada. Lyckligtvis har enen till större eller mindre omfattning 
uppträdt på de öde, stenbundna markerna, och denna företeelse 
bör vara en god fingervisning för skogsmannen, då han vid åter- 
odlingen af skog sväfvar i villrådighet beträffande valet af det 
rätta trädslaget; ty i enens hela växtsätt kan man vid sådana 
tillfällen spåra, huru hon liksom rustar sig i ordning för att vid 
sidan af sig upptaga en viss, bestämd skyddsling. Då en skogs- 
man lägger märke härtill, planterar han icke gerna barrträd i 
stället för löfträd och icke häller tvärtom. Han öfverväger då 
noga hvad som bäst kan passa. Men kunskap härutinnan vin- 
nes hufvudsakligen på empirisk väg, och ofta kan ögat för denna 
uppfattning vara väl konstrueradt äfven hos den minst boksynte, 
blott intresset är vaket. 

Min åsigt är således den, att barrträdsplanteringar fortfa- 
rande skola misslyckas på norra skiftet af Rickarums kronopark 
dels i följd af insektsangrepp, dels i följd af olämpliga jord- 
månsförhållanden. 

Rickarum den 6 Juni 1883. 



DEN ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCK- 
HOLM ÅRSSAMMANKOMST DEN 14 DEC. 1883. 

Enligt stadyarnes föreskrift förrättades val af styrelse för det 
kommande året, hvarvid den förutvarande styrelsen återvaldes, 
nämligen: Prof. O. Sandahl, ordförande. Prof. Chr. Aurivil- 
Lius, sekreterare. Lektor J. Spångberg, redaktör af Entomologisk 
Tidskrift och såsom öfriga medlemmar Lektorerna K. F. Thedk- 
Nius och A. R. Holmgren samt Konservator Sv. Lampa, supp- 
leant; Kanslisekreteraren Dr. S. Nordström och Kassören G. 
Hofgren utsagos till revisorer af årets räkenskaper. 

Ordföranden egnade några ord åt minnet af föreningens 
med döden bortgångne ledamot Ryttmästaren Peter von Mül- 
ler, som i Entomologisk Tidskrift (1881, sid. 51) meddelat en 
uppsats : >Ä^(fgru ord om oUonhorranie och sädesknäpparnc samt om 
den skada de förorsaka , hvari han redogör för af honom och 
andra anstälda försök att genom insamling af dessa insekter eller 
deras larver söka hämma de härjningar, som af dem förorsakas 
under vissa år i södra Halland ocli åtskilliga trakter af Skåne. 

Följande nya ledamöter af Föreningen anmäldes: 
Fil. Dr. S. E. B. Högman, Alingsås. 
Presidenten C. F. Wvî;rn, Stockholm. 
Hofjägmästaren L L. Ström, Stockholm. 
Jägmästaren J. E. Bohal\n, Boda Skogsskola (()land). 

>; A. M. Ennes, Luleå. 

» C. A. Hollgren, Stockholm (Domänstyrelsen). 

» A. F. Hullberg, Jockmock. 

>, E. G. Ktnberg, Stockholm (Domänstyrelsen). 

» P. Malmqvist, » ( " ). 

» G. O. Westin, KoUeberga, Riseberga. 

» A. J. R. Åkerman, Malmö. 



sandahl: ent. för. Ârssam.manko.mst d. 14 dec. 1883. 53 

Inspektoren S. Forsberg, x\lnarps Landtbruksinstitut. 
Studeranden C. A. H. Borg, Upsala. 

Föreningens ledamot Hr M. Larsson hade i bref till Lektor 
Holmgren meddelat flera märkliga och intressanta beräkningar 
öfver de skador, som insekter sistlidne sommar anstalt å korn, 
hvete, rofvor och raps m. m. å Gotland. Den illa beryktade 
^> Kornflugan» {Chlorops lœniopus Mg.) hade förstört minst halfva 
kornskörden till ett värde af en och en half million kronor. 

Prof. H. VON Post lemnade med anledning häraf en skil- 
dring af samma kornflugas härjningar detta år i Upland, der sä- 
kert en tredjedel af kornskörden blifvit tillintetgjord genom detta 
skadedjur, som för öfrigt uppträdt förödande i Östergötland och 
sannolikt i flere delar af landet. Prof. von Post meddelade 
sedan underrättelse om insekthärjningen å hvete under sommaren 
1 88 1 vid Ultuna. Det var en art af Thrips, som då anstälde 
stor förödelse, i det denna insekt då uppträdde i oerhörda mas- 
sor och på ett dittills okändt sätt å hveteplantan. I samband 
med denna skildring visade Prof. von Post sedermera en rik- 
haltig och högeligen intressant samHng, belysande åtskilliga skade- 
insekters utveckling och deras sätt att gå till väga vid sina härj- 
ningars utöfvande. 

Prof. AuRiviLLius hade ur gallbildningar i axen och axskaf- 
ten af Pia II f ago maritima \,., funna af honom å Wäderöarne utan- 
för Bohuslän, fått utkläckt en skalbagge, Mccinus collaris Germ., 
af hvilken förut blott ett enda exemplar blifvit taget i Sverige 
(å Särö) af Tullförvaltaren Westring. 

Prof. A. beskref sedan en egendomlig tvekamp mellan två 
hanar af dagfjärilen Parargc Megœra L. och meddelade statisti- 
ska uppgifter om antalet arter inom Skandinaviens insektord- 
ningar. 

Hr Kand. Mortonson förevisade flere dels för vetenskapen 
och dels för Sverige nya skalbaggar, funna af honom i Södra 
Halland under sistlidne sommar. 

Hr Konservator Lampa visade nya varieteter af högnordiska 
fjärilar. ^ 

Flere ledamöter, såsom Hrr von Post, J. Meves, Aurivil- 



' De af Hrr Aurivii.lius, Mortonson och Lampa gjorda iakttagelserna 
torde komma att fullständigare meddelas i Entomologisk Tidskrift 



54 ENTOMOI.OGISK TIOSKKIFr 18S4. 

Lius, Lampa, Spångberg och ordföranden meddelade derefter sina 
iakttagelser om det periodiska uppträdandet massvis af fjärilsarter 
hörande till slägtena l\riiessa och P/ens i vårt land. 

Hr G. HoFGREN förevisade en af honom förfärdigad prydlig 
>btn-: för utkläckning af fjärilspuppor. 

Vid en gemensam kollation firades sedan den Kntomologi- 
ska Föreningens fyraåriga tillvaro, hvarunder densamma rönt den 
glädjen att se, huru intresset för entomologiens studium i Sve- 
rige tydligen utbredt sig mer och mer. — Föreningens bibliotek 
har under året erhållit en högst betydande och värderik tillök- 
ning genom gåfvor från dess utländska ledamöter och genom öf- 
versändandet från allt flera lärda samfund och akademier af de- 
ras publikationer i utbyte mot Föreningens Tidskrift. 

Oskar Th. Sandahl. 



TILV.EXT TIL NORGES LEPIDOPTERE AUNA 
ERA DE SENERE AAR 



W. M. SCHÖYEN. 



Cymatophora fluctuosa Hb. 

Af denne inden Skandinaviens Grrendser tidligere kun i 
Stockholms Skjœrgaard fundne Art (smlgn. Ent. Tidskr. 1881, 
p. 214) har jeg haft til Paasyn et Explr., fanget ved Kragerö 
Sommeren 1882 af Hr Skolebestyrer Ullman. Artens Nord- 
grœndse, der i Speyer's bekjendte V?erk: »Die geographische 
Verbreitung der Schmetterlinge» II (1882) p. 44 angives til 
57° n. Br. (Livland), naar altsaa hos os paa den skandinaviske 
Halvö til omtrent 59°, hvilket endnu overskrides en Grad ved 
Artens Förekomst ved St. Petersburg under 60°. 

Larven, der lever paa Birk, findes udförlig beskrevet af 
Wackerz.\pp i Stett. entom. Zeit. 1882, ]). 211 — 213. 

Herminia modestalis Heyd. 

Staudinger's Spörgsmaal i Katalogen af 187 1 angaaende 
denne af Heyden som egen Art opstillede Form fra Schweizer- 
Alperne: »pvœc. var. alpina?:; kan jeg efter vore norske Expirer 
at dömme kun besvare bejaende. Da Wocke i 1862 samlede 
paa Dovrefjeld, var modestalis endnu ikke beskrevet som egen 
Art, og han henförte i sin Bearbeidelse af sine Indsamlinger der- 
steds (Stett. ent. Zeit. 1864) den der forekommende Form til 
/e7itacula7-iii L., men fremhcever udtrykkelig, at Explrne frembod 



56 ENT(JM()I.()GISK. TIDSKRIFT 18S4. 

saadanne Afvigelser, at han i Begyndeisen troede at liave en' ny 
Art for sig. Jeg for min Del havde heller ikke haft Anledning 
til at gjöre mig bekjendt med Hevden's Art, da jeg senere 
samlede jjaa Dovrefjeld og i Gudbrandsdalen i 1877, og hen- 
förte derfor ogsaa uden Betœnkning mine Expirer til loilacularia 
(Nyt Mag, f. Naturv., B. 24). I Virkeligheden er imidlertid, 
som jeg senere ved Erholdelsen af typiske Expirer af inodesialis 
fra Bergün gjennem Prof. Zeller har faaet Anledning til at over- 
bevise mig om, den saavel paa Dovrefjeld som andetsteds i Fjeld- 
Iwgderne hos os forekommende Form identisk med Hevden's 
modcstalis, der dog efter min bestemte Formening ikke kan ansees 
som andet end Fjeldformen af tciilaciilaria. Vore Exemplarer, 
der er betydelig varierende i alle Henseender, frembyde nemlig 
alle mulige Övergångsformer baade i Henseende til Störreise, 
Farve, Vingesnit, Fölehornenes og Palpernenes Udseende etc. etc., 
saa at det viser sig umuligt at dragé nogen Grrendse mellem 
begge Former. I de sydligere Lavlandstrakter n?erme vore Expirer 
sig mest den typiske tentacularia, men alt eftersom man kommer 
op i Fjeldtrakterne, gaar hele Udseendet mere og mere over i 
rnodestalis, der paa Dovrefjeld er aldeles udprseget. Ogsaa fra 
Nyborg ved Bunden af Varangerfjorden, strax indenfor den 7ü:de 
Breddegrad, har jeg haft til Paasyn en Hun af denne Form, 
fanget af Schneider i Begyndeisen af Juli 1879, hvorved altsaa 
Arten ogsaa faar arktisk Borgerret. 

Tholomiges turfosalis Wk. 

Denne lille Art, der allerede forhengst har vœret kjendt 
saavel fra Finland som fra England og Skotland, har uKv^rkelig 
nok hidtil ikke vasret observeret i)aa den skandina\iske Halvö. 
1 Slutningen af Juli 1883 fandt jeg den imidlertid i Odalen paa 
en Myr 1 flere Exemplarer, de fleste desvcurre allerede ödelagte 
af det stadige Regnveir. Den flöi her paa samme Steder som 
Cravihus nuxrgaritellus og alieneUus, samt lod til at va^re tilstede 
i temmelig stort Antal. Det skulde undre mig, om den ikke 
ved naermere Eftersyn skulde vise sig at va^re mere udbredt paa 
vore Skovmyrer, hvor de to nasvnte 0(/w/y//.v-Arter forekomme. 
Dens Udvikling er, saavidt jeg ved, endnu aldeles ubekjendt. 



. schoyen: tilv^xt til norges lepidopterfauna. 5 7 

Timandra amata L. 

Toges i et enkelt, allerede stœrkt flöiet og beskadiget Han- 
Explr i Odalen 6:te Juli 1883. Tidligere var Arten ifölge Wal- 
LENGREN kun fundet i Skaane og Blekinge, men da den i Fin- 
land er observeret helt op i nordre Österbotten, var det jo rime- 
ligt, at den ogsaa hos os maatte gaa lasngere nord. Maaske 
Grunden til, at den endnu ikke er observeret flere Steder, tör 
vaere den, at den kun flyver sent om Aftenen og Natten. Lar- 
vens Naeringsplanter : Riinicx-, Polvgomivi- og Alriplcx-AxiQv, er 
jo i hvert Fald udbredte nok. — Det turde kanske fortjene at 
nœvnes, at Rüssler har fundet Sommerfuglen om Natten i stort 
Antal paa Blomsterne af Scrophidaria i Vandgravene i Wiesbaden. 
Muligens turde det lönne Umagen at söge den ogsaa hos os 
paa saadanne Steder. 

Eugonia fuscantaria Hw. 

Af denne tidligere ikke som skandinavisk anmosrkede Art 
besidder jeg et Par Exemplarer, fangede i den botaniska Hava 
i Kristiania af Gartner Moe. At Arten findes har i Norge, dar- 
imod andnu ikke er observeret noget Sted i Sverige, heller ikke 
i Finland, stemmer i det hele med dens mere vestlige Udbra- 
delse: den findes saaledes baade i England og Skotland, Hol- 
land, Frankrig etc, men i Tyskland kun faa Steder — som det 
synes navnlig i Schlesien. Den i sit Udseende adskillig varie- 
rende Larve lever paa Ask og dens hela Udviklingshistorie findes 
nasrmere beskrevet af Torge i »Stett. ent Zeit.» 1880, p. 213 — 217. 

Botys septentrionalis Tgstr. 

Paa samme Myr i Odalen, hvor jeg i Slutningen af Juli 
forrige Aar fandt Tholoin. turfosalis, fiingede jeg i4:de Juni nsest 
för et Han-Explr af den ligeledes for Skandinavien nye Botys 
septentrionalis Tgstr., hvorhos jeg samtidig observerede nok at, 
som desvœrre undslap. Var hidtil kun kjendt fra det finske og 
det russiske Karelen, hvorfra jeg besidder et Explr fra Dr Teng- 
STROM selv ti! Sammenligning. Som bekjendt anförer saavel han 



58 KN'TOMOr.OOISK riDSKRIKT I 884. 

som Dr. Staudinger denne Form som en tvivlsom Varietet under 
/>*. viamialis Hb. med det Tillœg, at det maaske er en egen 
Art. Jeg skal derfor her tillade mig at oplyse, at Tengström, 
efter hvad han for flere Aar siden i en Skrivelse til mig har an- 
fört, nu forlaengst er kommet paa det rene med, at det er en 
god og konstant Art. Den fortjener at eftersöges paa Myrstra-k- 
ningerne hos os, hvor den maaske turde vise sig at forekomme 
flere Steder. 

Udviklingen er, ligesom Tifœldet, saavidt jeg ved, ogsaa er 
med manualis, endnu ubekjendt. 

Crambus hamellus Thbg. 

Denne ifölge VVallengren fra Skaane op i de midiere Lap- 
marker udbredte Art har hidtil saavidt vides ikke vseret obser- 
veret i Norge. 2o:de Juli 1883 tog jeg imidlertid paa den oven 
omtalte Myr i Odalen et stort og mörkt farvet Han-Explr (24 
mm. Vingebredde). Sandsynligvis har den vel ogsaa her i Lan- 
det en större Udbredelse, men den synes överalt at höre til 
de sparsomt forekommende Arter. — Larven er saavidt vides 
endnu ikke bekjendt. 

Myelois advenella Zk. 

Sommeren 1880 toges ])aa St. Hanshougen, Kristiania, af 
en yngre îîroder af min Ven Konservator Schneider i Tromsö 
et Explr af denne tidligere ikke i Norge observerede Art, hvilket 
jeg har haft til Paasyn. Ya ifölge Wali.engren fundet op til 
Stockholmstrakten, ligesom den ogsaa förekommer i det sydlige 
Finland. — Larven lever indspunden mellem Blomsterne af Cra- 
twgits. Sorl) II s a lic u paria og aria. 

Cochylis aurofasciana Mx. 

Denne sit-rdeles interessante Akkvisition for vor Fauna skyl- 
des den danske Lepidopterolog A. Hano-Haas, der Sommeren 
i88i samlede paa Dovrefjeld. Ifölge Meddelelse i Bre\- fandt 
han sammesteds 2 Expirer af denne tidligere kun fra de 



SCHÖYEN: TILV^XT TIL NORGES LEPIDOPTERFAUNA. 59 

schweiziske og tyrolske Höialper kjendte Art. — Udviklingen 
er ubekjendt, men Sommerfuglen flyver ifölge Frey blandt Ju- 
mperns paa Höifjeldet. 



Talaeporia pseudobombycella Hb. 

Et Han-Explr, fanget ved Kragerö 2o:de Juni 1882 af 
Skolebestyrer Ullman, har jeg haft til Paasyn, ligesom jeg selv 
i Juh samme Aar fandt Hylstere af denne Art ved Mandal paa 
Trœstammer, hvor Larverne havde levet paa Lichendaekket. 



Nemophora pilulella Hb. 

Et enkeh Exph- tog jeg 3o:te Mai 1880 ved Lysaker i 
Nserheden af Kristiania, senere har jeg paa en Myr i Odalen 
blandt VacciniunL myrtillus, der jo angives som Larvens N?erings- 
plante, taget endnu nogie Expirer i:ste Juni og i:ste August 
1882. — Arten er Hgesom foregaaende udbredt baade i Sve- 
rige og' Finland. 

Piutella Haasi Stgr. 

Fandtes först af mig lyidé Juli 1877 ved Fokstuen paa 
Dovrefjeld i et enkelt Han-Explr og gjenfandtes i Juli 1881 af 
Haas ved Kongsvold i to Hun-Explrer, hvorefter Arten af Stau- 
DiNGER beskreves under ovenstaaende Navn (smlgn. Stett. ent. 
Zeit. 1883, p. 183). 

Semioscopis strigulana S. V. 

Era Forstkandidat Hageal^n i Saltdalen modtog jeg forrige 
Vaar endel Lepidoplera, fangede af ham ved Storjord (66° 50' 
n. Br.), hvoriblandt ogsaa befandt sig flere Expirer af denne 
tidligere ikke i Skandinavien observerede Art. De var fangede 
2i:de April 1883, hvorved maa mserkes, at Aaret deroppe var 
usjedvanlig tidligt, flere Uger för fremme end almindeligvis er 
Tilfaeldet. Artens hidtil kjendte Nordgrsendse var russisk Karelen, 
hvoifra deii anföres af Tengströal — Larven lever paa Asp 
og andre Poppelaiter. 



6o ENïOMOLOGISK TJDSKRllT 1S84. 

Teleia luculella Hb. 

Denne hist og her i Sydsverige samt ved Abo i Finland 
forekommende Art tog jeg i et enkelt Explr ved Mandal Qide 
Juli 1882 blandt Egekrattet. — Earven, der tidligere sagdes at 
leve i raaddent Trre, skal ifolge nyere lagttagelser leve om Hö- 
sten melleni sammenspundne F^gel)lade eller paa Undersiden af 
et enkelt Blad i et med Exkrementer fyldt Rör og overvintre i 
Barkspraekker, under Mos eller Lav paa Stammerne. Förresten 
er den ogsaa udklcekket af (jala^bler paa Egetri'eerne. 

Kristiania 3 Marts 1884. 



BRADYCELLUS RUFITHORAX Sahlb. 

EN FÖR SVERIGE NV SKALBAGGE 

BESKRIFVEX 

AF 

Sven Lampa. 



Som man torde veta har Riksmusei svenska skalbaggsamling 
blifvit bestämd, och största delen deraf insamlad, ordnad och 
uppsatt af Prof. Boheman, samt sedermera ytterligare granskad 
af Adj. Thomson. Härigenom har densamma stort värde, sär- 
skildt för hvar och en, som behöfver anlita henne för besvaran- 
det af spörgsmål angående riktiga namn å sådana skalbaggar, 
hvilkas bestämning efter blotta beskrifningar är svår, ja, kanske 
nästan outförbar. De bästa krafter hafva således samverkat för 
att göra denna samling mönstergill, och om ett eller annat för- 
biseende under ordnandet vid den ytterligare granskningen fått 
förblifva utan rättelse, så bevisar detta blott svårigheten af, att 
vid dylika arbeten framställa det absolut riktiga. 

Då jag helt nyligen ville jämföra en Bradycellus, som af 
Ingeniör C. G. Andersson blifvit funnen i Dalarne, med museets 
svenska arter af detta slägte och dervid kom att noggrannare be- 
trakta dessa, så påträffades ett exemplar, insatt bland några af 
B. placidus G., h vilket genast tilldrog sig min uppmärksamhet. 
Det kunde omöjligen tillhöra nyssnämda art, och jag blef snart 
öfvevtygad om, att det måste vara Sahlbergs rufithorax. Då 
denna mig veterligt icke är upptagen hvarken af Gyllenhal eller 
Thomson, och någon beskrifning derpå ännu ej varit synlig i 
svenska koleopterologiska arbeten, så torde här vara på sin plats 



62 ENIOMOLOGISK IIDSKRIFT 1884. 

att meddela ndgra af dess kannetecken till ledning vid kommande 
efterforskningar. 

Såvcäl till storlek som färgteckning erinrar denna art mycket 
om J>. placid US G., men skiljes vid första påseendet från den- 
samma genom de rätvinkliga bakhörnen ])å thorax och den tydliga 
behåringen af elytra. 

Hufvudet brunsvart, pa sidorna något rödaktigt, med glesa 
och djupa punkter; antennerna rödbruna, basleden gulaktig. Tho- 
ra.x något afsmalnande bakat, brunröd, på öfversidan i framkan- 
ten och mellersta delen af bakkanten svart eller svartaktig och 
tämligen groft och glest punkterad, utom i midten, der den nä- 
stan är slät; basalgroparne aflånga och djupa, bakhörnen rät- 
vinkliga. Elytra mörkt lergula, med en längsgående svart fläck 
på hvarje sida om suturen; striorna glatta, mellanrummen fint, 
men glest punkterade, samt beväxta med korta, gulaktiga hår. 
lîrost och bakkropp svarta, benen rödgula. Hanens framtarser 
utvidgade, deras 4:de led dju])t urnupen i spetsen. L. 5 m.m. 

Exemplaret är, enligt vidfästade etiketter, taget i Stockholm 
af BoHEMAN. Arten lärer eljest förekomma blott i Finland, 
Mark Brandenburg och öfre Schlesien, hvarest den öfver allt är 
sällsvnt. 



•.cJ^S»- 



PARASITSTEKLAR INSAMLADE I NORRLAND 
OCH LAPPLAND af Jöh. Rudolpiii 

GliANSKADK OCH BF.SKRIKNA AK 

Auo. Emil Holmgren. 

Ichneumon sinister Wesm. 

Jockmock. 

L castaniventris Grav. 



Jockmock. 



Jockmock. 



1. funebris Holmgr. 



\. Möller! Holmgr. 

Subnitidu-s, punctatus, niger; v/as: linea utrinqiie ad or- 
bitas faciales scutelloque flavo-albidis, segmentis 2 et 3 abdo- 
minis apice toto sordide rufo, stigmate alarum fulvo, pedibus 
anterioribus rufo-testaceis, coxis, trochanteribus, femoribus ma- 
xima ex parte maculaque apicali tibiarum intermediarum ni- 
gris, pedibus posticis tibiis rufo-testaceis apice nigris, tarsis 
rufo-testaceis unguiculorum apicibus nigris ; />;;^/;/« ; linea tenui 
ad orbitas frontales, annulo antennarum scutelloque albis, 
segmentis 2 et 3 abdominis ex parte nigro-badiis, stigmate 
alarum fulvo, femoribus anterioribus apice tibiisque omnibus 
ex parte sordide rufo-testaceis. — (fÇ (Long. 12 — 18 millim.). 

Adnot. — Caput pone oculos angustatum. Antennae setaceae 
extrorsum in utroque .sexu sat tenues, feminte articule io:mo fla- 



64 EN'TÜMOLOGISR IIDSKRIFT 1884. 

gelli ([uadrato. Metanotuni areis superioribus 3, earum supero- 
media transversa. Segmentum i:mum abdominis postpetiolo sub- 
rugoso-aciculato ; 2:dum gastrocaelis mediocribus, spatio interja- 
cente area media postpetioli latiore; ßitium transversum. Ate 
areola costam versus breviter aperta vel subocclusa {(f), nervum 
recurrentem ordinarium ante medium recipiente. Pedes médiocres, 
coxis posticis in Q scopula nulla instructis. 

Helsingland. Arten har jag, enligt hr Rudolphi's önskan, 
uppkallat efter med. d:r (1. Fr. Möller. 

25 — 26. I. Ringii Holmgr. 

Paruni nitidus, punctulatus, niger; uias: linea ad orbitas 
oculorum faciales flavida, sec^mcntis 2 et 3 abdominis rufo- 
notatis, stigmate alarum fulvo, tegula piceo-nigra, femoribus 
anterioribus magna parte, posticis summo apice, tarsis tibiisque 
omnibus rufo-testaceis, his posticis apice infuscatis; fcutina: 
antennis tricoloribus, scutello segmentisque 2 et 3 abdominis 
plus minusve rufis, stigmate alarum fulvo, tegula piceo-nigra, 
femoribus anterioribus magna parte, posticis summo apice, 
tibiis tarsisque omnibus testaceo-rufis. — ef 9 (Long. 12 
— 18 millim.). 

Ad not. — Caput hand buccatum, pone oculos angustatum, 
spatio infraoculari latitudine mandibularum pauUo longiori. An- 
tennae utriusque sexus apicem versus sat attenuatœ, articule yimo 
vel 8:vo in O quadrato. Metanotum areis superioribus 3, (pu- 
rum superomedia subciuadrata vel latitudine paullo breviori, apice 
s^pius aperta. Segmentum i:mum abdominis postpetiolo rugu- 
loso vel ruguloso-aciculato; 2:um gastrocaelis sicut in Lh. culpa- 
iore conformatis, spatio interjacente angusto; 3:tium latitudine 
brevius. Alge areola costam versus aperta. Pedes médiocres, 
femoribus intermediis apicem versus angustis. 

Denna distinkta art, som jag uppkallat efter en för Norr- 
lands landtbruk och trädgårdsskötsel nitälskande och högt för- 
tjänt man, telegrafkommissarien i Piteå L. A. Ringius, synes 
tillhöra endast norra delen af vårt land. Jag fann den först på 
Arcskutan i Jämtland, sedan vid Hälla nära Piteå och så har 
den vidare blifvit anträffad vid Jockmock i Lappland af hr Joh. 

RUDOLPHL 



HOLMGREN: PARASITSTEKLAR FR. NORRLAND OCH LAPPLAND. 65 

I. pistoriuS Grav. 
Jockmock. — Jag fann den tämligen allmänt vid Piteå. (Hgn.). 

I. luctatorius Linn. 

Helsingland. — Den var sällsynt vid Piteå sistlidne som- 
mar (Hgn.). 

I. sarcitorius Linn. 

Helsingland. — Allmän vid Piteå sistlidne sommar (Hgn.). 

I. molitorius Linn. 

Helsingland. — I stor mängd vid Piteå sistlidne sommar, der 
den lefde som parasit hos gräsmasken (Chargeas graminis) (Hgn.). 

I. gracilentus Wesm. 

Lappland. 

I. Mäklini Holmgr. 

Hälsingland. 

7T — 72. I. Rudolph! HOLMGR. 

Nitidus, niger; annule antennarum, scutello, fascia lata 
apicali segmenti 2:di et macula dorsali segmenti 6:ti abdo- 
minis annuloque tibiarum, albis; articulis basalibus flagelli ex 
parte, tarsisque omnibus totis rufis; alis infumatis, stigmate 
dilute fulvo. • — 9 (Long. 8 — lO millim.). 

Adnol. — Caput pone oculos distincte angustatum. Antennae 
subfiliformes, extrorsum paullo tantum attenuatae, subgraciles. 
Metanotuni areis superioribus 3, quarum superomedia subqua- 
drata. Postpetiolus segmenti i:mi abdominis alutaceus, vix aci- 
culatus; segmentum 2:dum latitudine perparum longius, gastro- 
caelis transversis, spatio interjacente area media postpetioli angu- 
stiore; terebra breviter exerta. Areola alarum costam versus mo- 
dice aperta nervum recurrentem ordinarium in medio recipiens. 
Pedes médiocres. 

Denna särdeles vackra och distinkta art har hr Rudolphi 
funnit i Helsingland vintertiden under barken af en gammal 
tallstubbe. 

£ntomol. Tidskr. Àrg. 5, H. 2 (1884). 5 



66 ENTOMOI.OGISK TIDSKRIFT 1884. 

I. altercator Wesm. 

Helsingland. — Honan fann hr Rudolphi likaledes vinter- 
tiden under bark. 

1. oscillator Wesm. 
Jockmock. 

Amblyteles amatorius Müll. 

Helsingland. — Allmän vid Piteå sistlidne sommar (Hgn.). 

A. crispatorius Linn. 

Helsingland. 



NEKROLOG. 



t 



Peter von Möller. 

Af borgerlig familj föddes i Helsingborg den 20 maj 1809 
en son, som i dopet erhöll namnet Peter Möller till stor öfver- 
raskning för en svåger till fadern, hvilken öfvervar döpelseakten 
och bar just namnet Peter Möller, äfvenledes handlande i Hel- 
singborg. Gossens föräldrar egde flera barn, men svågern var 
barnlös, hvarför han upptog sin namne såsom eget barn och 
egnade honom all möjlig omvårdnad och uppfostran. Från sitt 
sjätte till det trettonde år sattes gossen i den på den tiden myc- 
ket framstående hernhutarskolan i Kistiansfeld i Slesvig, hvarefter 
han genom privat undervisning i Vexiö-trakten förbereddes till 
inträde vid Karlberg. Vid fosterfaderns död 1831 hade han 
avancerat till kornett vid skånska husarregementet, och från denna 
tid kan man säga, att Peter Möller började inträda på en ny 
bana, som för hela hans framtid blef honom så kär. Han lem- 
nade då den egentliga militärbanan, ehuru han dock qvarstod i 
rullorna till 1839, då han som löjtnant tog afsked med erhål- 
lande af titel af ryttmästare. Landtbruk och kommunala värf 
togo hela hans verksamma lefnad i anspråk. Huru framstående 
såsom landtbrukare han var bära egendomarne Skottorp och Dö- 
mestorp i södra Halland bäst vitne. Kommunala uppdrag såsom 
sekreterare och ordförande i Hallands läns hushållningssällskap 
och landsting gjorde hans stora duglighet äfven känd på högre 
ort, så att han mången gång af regeringen inkallades till ledamot 
i komitéer. Hans 17-åriga verksamhet som riksdagsman lemnade 



68 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 884. 

ock den mångsidigt kunskapsrike mannen ett godt tillfälle att 
framgångsrikt verka. Också var han aldrig sysslolös, ständigt 
forskade han genom flitiga studier och nedlade resultatet af sina 
forskningar i än det ena än det andra digra och om grundlighet 
vittnande arbete, som han af trycket utgaf. Historisk forskning, 
isynnerhet rörande hans fosterbygd, omfattades af honom med 
stor förkärlek, och flera spridda uppsatser hafva af hans hand 
lemnats för att gagna landtbruket i vårt land. Stor vän af na- 
turen och med skarp blick för hvad som der försiggår var han 
icke heller främmande för entomologien. På allt möjligt sätt 
sökte han göra sig till godo hvad han såsom landtbrukare af 
denna vetenskap hade att inhemta. Så snart någon skadeinsekt 
uppträdde störande på hans sädesfält eller planteringar, sparade 
han ingen möda att göra sig den qvitt, och verkade derigenom 
mycket godt i den trakt hans jordagods voro belägna. Jag hän- 
visar i detta fall till en af honom 1881 författad uppsats med 
titel: y-'A^âgra ord om ollonborrarne och sädesJmäpparnc samt om den 
skada de förorsaka», införd i första häftet af Entomologisk Tid- 
skrift nyss nämda år. I -»»Strödda utkast röraiide svenska jord- 
brukets historia» pag. 114 — 123, lemnar P. v. Möller ett värde- 
rikt bidrag till biets och silkesmaskens historia från äldsta tider. 

Ja den ärlige forskaren har i allt hvad han skrifvit och i 
hela sitt handlingssätt visat sig vara en verklig landtbrukare och 
en varm fosterlandsvän. 

Ärebetygelser från konungen i form af adelsvärdighet och 
högre ordenstecken lemnades honom som ett erkännande åt hans 
allmännyttiga verksamhet, och han var hedersledamot af Kongl. 
landtbruksakademien och ledamot af Kongl. vetenskapsakademien 
samt tillhörde de flesta af vårt lands vetenskapliga och litterära 
sällskap. Döden afkUppte hans verksamma lif d. 28 nov. 1883. 

Jacob Spångberg. 



DEN ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCK- 
HOLM SAMMANKOMST DEN 29 FEBR. 1884. 



Efter godkännande af protokollet för näst föregående sam- 
mankomst anmälde undertecknad, Ordförande, att det vid denna 
sammankomst sedvanliga framläggandet af revisorernas berättelse 
rörande Styrelsens förvaltning af Föreningens angelägenheter under 
föregående år icke nu kunde ske, emedan flera vigtiga räkningar 
ännn icke inkommit, hvarför detta ärende måst uppskjutas till 
nästa ordinarie sammankomst. Rörande tidskriften meddelades att 
mer än tillräckligt innehåll var tryckt för i:a häftet, men att 
planscherna från Köpenhamn till en afhandling i detta häfte läto 
vänta på sig, hvarför det funnits vara bäst och äfven billigast 
att sammanslå detta första häftet med N:o 2 till ett dubbelhäfte, 
som med säkerhet bör vara färdigt mot slutet af April. — Vi- 
dare anmäldes att Föreningen genom döden förlorat den fram- 
stående bivännen Rektor O. E. L. Dahm, öfver hvilken utmärkta 
personlighet Ordföranden uttalade några erkännandets ord. En 
särskild nekrolog skulle i Tidskriften intagas. Följande nya le- 
damöter hade sedan sista sammankomsten af Styrelsen invalts i 
Föreningen: på förslag af Ordföranden Hr Telegrafdirektören 
Johan Stork, Stockholm, Drottninggatan 74; på förslag af Prof. 
AuRiviLLius Hr Jägmästaren Torsten Örtenblad, Kongl. Do- 
mänstyrelsen; på förslag af Lektor Spångberg Hr Lektor Lars 
Johan Wahlstedt och Hr Bokhandlaren Axel Wilhelm Litto- 
rin, båda i Kristianstad; på förslag af Hr Kommissionslandt- 
mätaren C. G. Andersson Hr Kommissionslandtmätaren Daniel 
Kjellin, Falun, Hr Bruksinspektören Wilhelm Steffenburg, 
Qvarnsveden, Borlänge. 

Vid dagens sammanträde invaldes på förslag af Hr Kand. 
MoRTONSON Hr Kammarskrifvaren Alban Nordin, Kgl. Tull- 
verket i Göteborg. 



70 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 884. 

Ordf. anmälde, att Styrelsen beslutat hemställa till Förenin- 
gen att såsom Hedersledamot invälja: 

Mr. John Obadiah Westwood M. A. Hope Prof. of Zoo- 
logy, Walton Manor, Oxford, samtidens säkerligen mest vidtom- 
fattande Entomolog, som för sina många värderika arbeten inom 
nästan alla grenar af Entomologien rönt den sälsynta utmär- 
kelsen att kallas till Honorary President of the Entomological 
Society of London. Framställningen bifölls enhälligt af Förenin- 
gen. Slutligen anmälde Ordföranden, att Hr Brukspatron K. O. 
LjUNGQViST öfvergått till ständig ledamot, hvarigenom de stän- 
diga ledamöternas antal för närvarande uppgår till ett antal af lo. 

Prof. AuRiviLLius redogjorde sedan för nyare undersöknin- 
gar rörande spindlarnes hörselorgan samt rörande hårbildningens 
olika utveckling hos leddjuren. Hr F. von Rothstein förevisade 
teckningar belysande anatomien af den i våra rum vanliga mal- 
fjärilen, (hvarjämte äfven visades teckningar af hafsmasken Sa- 
gilta). ■ — • Ordf. lemnade en skildring af de förstörelser, vanligen 
slutande med döden, hvilka åstadkommas af larverna till en i 
större delen af Amerika förekommande fluga, Lucilia maccUai-ia 
Fabr., en ny fruktansvärd fiende till menniskan, hvilken fluga in- 
tränger i näsan hos menniskor och der lägger sina ägg. Ordf. 
omnämde att Entomologien ånyo i ett par fall gjort väsentlig 
tjänst åt rättsmedicinen, vid bedömandet af funna mumifierade 
barnliks ålder såsom lik. — Sedermera uppstod ett ganska om- 
fattande meningsutkyte mellan Hrr Holmerz, Aurivilltus, Sv. 
Lampa, W. Meves m. fl. rörande de mest praktiska sätten att 
skydda sig mot plågoinsekter inom hus, i sammanhang hvarmed 
Prof. L. Ekman lemnade upplysningar om den s. k. Orsa-ßiigan, 
hvars tredje anfall under samma afton skall vara outhärdeligt 
äfven för infödingarne själfva. — Slutligen förevisade Hr Sv. 
Lampa en för Sveriges fauna ny mätarefjäril Ctdarur minorata 
Tr,, hvilken af honom tagits på Areskutan. 

Oskar Th. Sandahl. 



MINDRE BEKANTA ELLER FOR SVERIGE 
NYA NATTFJÄRILAR 

MEDDELADE AF 

W. Meves. 



Ehuru jag önskar att framdeles lemna en fullständig förteck- 
ning öfver de fjärilar, som jag under åren 1881 och 1882 varit 
i tillfälle att insamla på Öland, torde det tillåtas mig att här 
meddela en förteckning öfver några för Sveriges fauna dels nya 
dels mindre bekanta fjärilsarter, hvilka blifvit tagna af mig på 
Öland eller erhållits från andra trakter af Sverige. 
Gonophora derasa L. Ett ex. fångadt å äpplen vid Borgholms 

Kungsgård den 3 Juli 1882. Arten lärer äfven vara tagen 

i Skåne. 
Agrotis sincera H. S. Ett ex. taget i Vermland af Hr G. Sten- 
ström och 2 ex. funna i Helsingland af Hr J. Rudolphi. 
••■•A. castanea Esp. ^ Flera ex. tagna vid Dalarö den 13 — 20 

Aug. 1883. 
A. hyperborea Zett. Ett ex. vid Dalarö den 17 Aug. 1883. 
*A. candelarum Stgr. Ett ex. togs vid Boda (Skäfde kärr) å 
■ Öland den 26 Juni 1882. Erhölls samma sommar vid Skep- 

parviken å Vermdön af Sv. Lampa. 
A. brunnea Fab. *ab. nigricans (A. von Homeyer.) En hane 

den 3 och en hona den 16 Juli 1882 vid Borgholm. 
*A. cinerea Hbn. En hane vid Horns Kungsgård å Öland den 

25 Juni 1 88 1. 
A. speciosa v. arctica Zett. är funnen vid Sundsvall (BüNZOw). 
A. tritici *v. eruta Hbn. Ett par ex. vid Borgholm och Horn 

på Öland den 20 Juli — 9 Aug. 1882. 
*Aporophyla lutulenta Bkh. Tre hanar och 2 honor togos vid 

Borgholm den 2 — 5 Sept. 1882. Dessa exemplar afvika 

' De med * betecknade arterna äro, så vidt jag vet, nya för Sverige. 



72 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. 

genom sin ljusgrå färg från ett tyskt exemplar af arten 
samt från Hübners tig. 159, så att de möjligen böra föras 
till var. Sedi Gn. 

*Hadena pabulatricula Br.ahm. Tre ex. vid Ottenby på Öland 
den 21 — 23 Juli 1882. 

H. (Miana) bicoloria ""•v. insulicola Stgr. En hane i Ottenby 
trädgård den 23 Juli 1882. 

*Caradrina grisea Ev. (= C. petraea Tgstr. enl. Schöyen). 
Ett ex. taget af Byråchefen J. Meves den 14 Juli 1881 vid 
Stockholm. 

Cucullia Gnaphalii Hb. Ett ex. taget i Vermland den 21 Juni 
1883. Äfven tagen å Ingarön (E. A. Holmgren). 

■■•■C. ambigua Fabr. (var. obscurior). Ett ex., bestämdt af A. 
VON Homever, fångades vid Stockholm den 7 Aug. 1881 
och tlera på Öland den 11 — 24 Juli 1882. 

Cidaria variata Schiff. *ab. stragulata Hbn. (?). Vid Borg- 
holm togs den 20 Aug. 1882 ett exemplar, som af A. v. 
Homeyer bestämdes vara ofvanstående. Det öfverensstäm- 
mer dock icke fullständigt i teckningen med Hübners figg. 
337 och 380 utan mera med hans fig. 293 (forma grise- 
scens). 

*C. unidentaria Hw. Tagen af Hr C. W. Lundborg i trakten 
af Äby år 1882. 

*C. sufFumata Hb. Ett i Torneå lappmark funnet exemplar är 
i det hela blekare än Hübners fig. 306. 

C. filigrammaria H. S. Några exemplar af denna art, bestämda 
af A. v. Homeyer, erhöllos 1878 från Qvickjock. Arten 
tillhör således otvifvelaktigt vår fauna. Staudinger har i 
sin katalog med tvekan upptagit Lappland såsom fyndort. 
Den nätformiga teckningen å de nästan genomskinliga vin- 
garne är för denna art utmärkande. 

*C. unangulata Hw. Ett ex., bestämdt af A. von Homeyer, 
togs af mig vid Stockholm 1881. 

Eupithecia hyperboreata Stgr. Af denna nordiska art, af 
Staudinger ujjpgifven för Lappland, tog jag ett ex. vid 
Horn å Öland den 17 Juni 1882 och samma år ett annat 
på Gotland och ett i Östergötland. 
4^, 



NEKROLOG. 



t 



Oscar Elis Leonard Dahm. 

Åter har döden skördat en framstående medlem af vår för- 
ening, en man som gjort sig känd icke allenast inom det sam- 
hälle han närmast tillhörde, utan äfven inom vidare kretsar. På 
komministergården Resby i Arby socken inom Kalmar stift föddes 
den II okt. 1812 Oscar Elis Leonard Dahm; hans fader var 
då komminister, men blef sedermera kyrkoherde för samma för- 
samling. Med håg och ifver egnade sig gossen, då han erhållit 
inträde i Kalmar gymnasium, åt läsning och aflade i Upsala stu- 
dentexamen 1829. Vid samma universitet fortsatte han sina aka- 
demiska studier, till dess han 1836 erhöll diplom som filosofie 
magister. Den närmaste tiden verkade han mest inom skolan, 
hvilken han tillhörde såsom lärare 41 år, dels på adjunktsstadiet 
dels på det högre stadiet, och var han i slutet af 1840- och bör- 
jan af 50-talet rektor för högre läroverket i Kalmar. Men en 
man, utrustad med så rika gåfvor som rektor Dah.m, slöt sig icke 
som snäckan inom sitt skal, han hade blicken öppen för allt, 
som försiggick utom skolan, till följd hvaraf hans duglighet togs 
i anspråk på alla möjliga håll inom kommunen. 

En minnestecknare af honom i tidningen Kalmar yttrar bland 
annat: ;>han egde särdeles lycklig förmåga som undervisare, och 
för de ämnen, dem han företrädesvis omfattade: historia, geografi 
och naturkunnighet, visste han att hos sina lärjungar ingjuta ett in- 
tresse, som endast en lärare af rätta sorten förmår ingifva. På 
1840-talet stred man väldeliga om elementarläroverkens organi- 



74 ENTOMOLOGISK. TIDSKRIFT I 

sation. Det är godt vitnesbörd om Dahms framsynthet, att han 
då stod i första ledet bland dem, som yrkade studentexamens 
förläggande till läroverken, gymnasiernas borttagande, ämnesläs- 
ningens införande samt fri flyttning och de »döda språkens» 
skyldighet att dugtigt »maka åt sig». En stor del af detta pro- 
gram är nu en verklighet, och om än den s-fria flyttningen» 
näppeligen någonsin kommer att visa sig rätt praktisk, så hafva re- 
dan »de döda språken» fått »maka åt sig», och komma troligtvis i 
en snar framtid att få göra det i än högre grad. Ett annat bevis 
på Dahms intresse för förbättringar i undervisningsväsendet, lem- 
nar den omständigheten, att han redan som lärare i apologist- 
skolan lemnade undervisning i fysik och kemi, samt hade lärjun- 
gar, som kunde redogöra för oorganisk kemi efter Stockhardts 
»Kemiskola». Man besinne blott huru ringaktadt den tiden 
ämnet : naturalhistoria» var vid våra allmänna läroverk. 

Inom den kommun, han hela sitt verksamhetslif tillhört, har 
rektor Dahm hedrats med alla de vigtigare förtroendeposter, som 
stått i kommunens förmåga att lemna, samt emottagit dessa för- 
troendebevis upprepade gånger under ovanligt långa tidsföljder. 
»Sedan», som hans biograf i Nordisk familjebok säger, »genom 
en vid riksdagen 1856 — 58 företagen ändring i riksdagsordningen, 
äfven andra än borgare förklarats valbara till riksdagsmän för 
städerna, var Dahm den förste skolman, som utsågs till ledamot 
af borgarståndet.» Ståndsriksdagen 1859 — 60 var hans första 
riksdag. Dahms ståndpunkt var alldeles klar: han tillhörde af- 
gjordt då varande borgarståndets liberalaste fraktion och stod i 
den s. k. norska frågan i likhet med denna fraktions organ Af- 
tonbladet i opposition mot riksdagspluraliteten. Återkommen till 
riksdagen 1862 — 63, jämväl som representant för Kalmar, blef 
han af sitt stånd insatt i det då vigtigaste utskottet: konstitutions- 
utskottet, der han naturligtvis var en af kämparne för regeringens 
förslag till ny riksdagsordning. Men vid den afgörande riksdagen 
1865 fick han ej vara med; de konservativa intressena inom 
Kalmar samhälle lyckades den gången att uttränga Dahm från 
riksdagmannaplatsen, och hans svåger, landssekreteraren August 
Siljestrom, blef den utkorade, hvilken också gjorde dem, som i 
trots af en betydlig minoritet genomdrifvit hans val, den glädjen 
att vara en af de ytterst få inom borgarståndet, hvilken talade 



SPANGBERG: NEKROLOG ÖFVER O. E. L. DAHM. 75 

och röstade emot representationsreformen. Dahm bief deremot 
af reformvännerna utsedd till ledamot af den deputation, för öf- 
rigt bestående af distriktchefen Nisbeth och handl. Fr. Runn- 
QViST, hvilken jämte öfriga deputationer från hela landet aflem- 
nade till regeringen de bekanta adresserna, som uttalade landets 
sympatier för det hvilande förslaget. 

Sedan reformen vid denna riksdag gått igenom blef Dahm 
Kalmar stads första representant i Andra kammaren, hvilken plats 
han innehade till år 1872, då han af Kalmar läns södra lands- 
ting för nio år valdes till dess representant i Första kammaren. 
Denna plats har han, omvald 1882, innehaft till sin nu timade 
död, och således i sammanlagdt 24 år haft säte och stämma i 
svenska riksdagen, om man undantager det ofvannämda riks- 
mötet. Med det nya statsskicket inträdde andra partigrupperin- 
gar. Mycket blef annorlunda än borgarståndets liberala fraktion 
tänkt sig det, och de män, som der varit vana att leda menin- 
garna, fingo snart i Andra kammaren se ledningen gå sig ur 
händerna. Äfven Dahm kom här i en annan ställning, och det 
var ej utan att han till och med stämplades af den nya tidens 
banerförare som konservativ, han, den forne »liberalen», som 
för mången »vederbörande» varit en nagel i ögat. Men orätt- 
vist var detta; ty Dahm var aldrig mannen, som böjde sig hvar- 
ken för vindar ofvan eller nedifrån, fram eller bakifrån; ända in- 
till sitt sista var han den, som sade ut hvad han tänkte, det 
måtte taga illa eller väl, äfven om det får medgifvas, att han 
emellanåt kunde förlöpa sig och i diskussionen gå längre än han 
egentligen menade. Någon konservatism i skolfrågor har man 
dock aldrig hört tillvitas honom ; deruti förblef han, som också i 
allt annat väsentligt, fullkomligt trogen sin första mannaålders 
åsigter. 

Att stadens riksdagsman jämväl vid stadsfullmäktigeinstitu- 
tionens införande blef ledamot af denna korporation är helt na- 
turligt. Han har sedermera intill sitt frånfälle tillhört densamma 
och der intagit en af de mest framstående platserna, ständigt 
under dessa 21 år återvald, ofta med röstetal bland de allra 
högsta. Lika naturligt var att han af stadsfullmäktige invaldes 
till ledamot af Kalmar läns södra landsting, hvilket han jämväl 
sedan 1863 oaf brutet tillhört, och der man nu har den sorgliga 



76 ENTOMOI.OGISK TIDSKRIFT 1 884. 

skyldigheten att sammanträda till urtima landsting, för att utse 
hans efterträdare i riksdagens Första kammare. 

I Kalmar läns och Ölands hushållningssällskap blef rektor 
DaHiM ledamot 1847, och deltog snart såsom en högst bemärkt 
ledamot i dess förhandlingar. Under den stora strid som på 
1850-talet uppstod rörande delning af sällskapet i två obero- 
ende hushållningssällskap, var Dahm jämte kapten Mannerskantz, 
direktör Kvhlberg m. fl. en af de kraftigaste kämparne för säll- 
skapets bibehållande odeladt, hvarom protokoUerna för den tiden 
bära vitne. Sedan delningen försiggått, blef han också 1859 
invald såsom ledamot i södra sällskapets förvaltningsutskott, i 
hvars arbeten han mycket verksamt deltog, synnerligast riktande 
sin uppmärksamhet på trädgårdsskötseln. Det var han, som på 
1860-talet först hitförde den utmärkte pomologen Olof Eneroth, 
hvilken här ordnade ett par större trädgårdsutställningar och be- 
skref den ena i en handskrifven berättelse, som förvaras i hus- 
hållningssällskapets bibliotek, och hvilken med sina teckningar 
utgör ett högst vigtigt bidrag till trädgårdsskötselns historia inom 
Kalmar-orten. Från denna tid kan ock räknas början till de 
framsteg, som vår ort onekligen gjort i trädgårdsskötsel. Som 
förvaltningsutskottsledamot afgick rektor Dahm 1869, men till- 
hörde fortfarande hushållningssällskapet såsom ledamot. 

I en mängd andra kommunala uppdrag har rektor Dahm, jäm- 
väl helt naturligt, haft tillfälle att verka. Så var han en af stif- 
tarne af Kalmar läns lifränte- och besparingsanstalt och fortfor 
ständigt att personligt och lifligt verka för dess utveckling. När 
i860 Kalmar skarpskytteförening bildades, förde han ordet vid 
den konstituerande sammankomsten och valdes under de närmast 
följande åren till föreningens ordförande. Listan på uppdrag, än 
i den ena än i den andra riktningen, skulle säkerligen blifva 
mycket lång, om man ville söka rätt på alla sådana, som lemnats 
rektor Dahm under de sista trettio åren.» 

Vid sidan af denna vidt omfattande verksamhet egnade sig 
Dahm sedan mycket långt tillbaka åt biskötselns förbättrande 
inom vårt land. Vid alla möjliga tillfällen såväl inom hushåll- 
ningssällskapet som vid landtbruksmöten förfäktade han ifrigt den 
satsen, att biskötseln vanvårdas hos oss, men att deri skulle kunna 
vara en god binäring för landtbrukaren, om blott han egde den 



SPANGBERG: NEKROLOG ÖFVER O. E. L. DAHM. 77 

erforderliga kunskapen om dessa nyttiga djur, som är nödvändig 
för att egna dem den vård de för sin trefnad behöfva. Så er- 
inra vi oss, huru han för 20 år sedan vid landtbruksmötet på 
Läggevi förordade, att pris borde utsättas för den, som kunde 
uppfinna en för våra khmatiska förhållanden fullt lämplig metod 
i biskötsel. Själf hade han då uppfunnit ett nytt slags kupor af 
halm, som han rekommenderade. Är 1878 sammanfattade han 
i ett af trycket utgifvet arbete om »Biet» hvad den svenska bi- 
vännen har att lära af den utländska literaturen och lade dertill 
sin egen rika erfarenhet, vunnen under ett fjärdedels sekel. I 
denna värdefulla handbok afhandlar han icke allenast biets natur 
och vård, utan lemnar äfven vigtiga bidrag till bikännedomens 
och biskötselns historia. Af orden: »att man får mera kärlek 
och aktning för sitt yrke, ju mera godt man vet om detsamma», 
som han i företalet till detta arbete yttrar, visar han ju tydligt, 
huru varmt intresserad han själf var för sina älsklingar — bien — 
och huru gerna han ville, att de med samma kärlek och omvård- 
nad skulle omfattas af vår landtbrukande befolkning. Då Kongl. 
landtbruksakademien våren 1879 bland sina diskussionämnen up})- 
satt frågan om biskötseln, deltog Dahm i lösningen af frågan ge- 
nom att först till Nya Dagligt Allehanda insända en artikel, som 
sedermera trycktes såsom en särskild liten skrift med ett eller annat 
tillägg, och derefter, då frågan i april förekom till behandling i 
Kongl. landtbruksakademien, insände han skriftligen till akade- 
mien sina åsigter i saken, h vilka han sedan ytterligare meddelade 
vid landtbruksmötet i Kalmar sommaren 1879. Han förordade, 
att man skulle utsända personer för att undervisas af skicklige 
biskötare, helst till norra Tyskland, som eger ett klimat närmast 
likt vårt, samt att här, liksom i utlandet, biföreningar skulle stiftas 
och bimansmöten anordnas, der verktyg för och produkter af bi- 
skötseln kunde förevisas och belönas. 

Bland uppsatser om bien, som Dahm utgifvit af trycket, torde 
jag få nämna följande: 

Svenska Inskötsehi och dess Uterattir samt sättet att tillverka 
och begagna den böhmuka bikupan och venit ianska honingskastaren. 
Stockholm l8y6. {Kongl. landtbruksakadcmiens tidskrift, arg. ij, 
P<'g- 193—218.) 



78 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 884. 

Biet, dess nalur och värd sa»ü tiågra drog nr bikännedomens 
historia. Stockholm 1 8 y 8. 

Försök till svar pä frågan: i hvad skick befinner sig bisköt- 
seln inom layidet, och hvilka ätgörder kunna anses lämpliga för 
upphjelpande af denna gren af husdjursskötseln? Stockholm l8'jç. 
(Aftryck ur Nya Dagligt Allehanda, fanuari l8yç, med tillägg.) 

Om biskötseln i Sverige. Stockholm l880. (Kongl. landt- 
bruksakademiens handlingar och tidskrift, år g. IÇ, pag. IIÇ — I2J.) 

För hiskötarc ; om bipcsten eller ytigelrötan samt botemedel der- 
e?}iot. Stockholm l88o. (Läs?iing för folket, årg. ^6, pag. I^J — 8.) 
Om biskötseln i Sverige l88l. Göteborg l88l. (Svensk bitid- 
fiing, årg. 4, pag. ç^—çj.f 

Man torde ej häller böra lemna åt glömskan, att Dahm som 
läroboksförfattare utöfvat ett betydande inflytande ej blott inom 
elementarläroverkens alla klasser, utan äfven inom folkskolan. 
Genom sina historiska, geografiska och pedagogiska arbeten har 
han förskaffat sig en den mest framstående plats bland sina 
kolleger och samtida. 

Ja, få män finnas, som lefvat ett lif så verksamt och lemnat 
efter sig ett minne så allmänt aktadt som Dahm. Han var, som 
en man från hans fosterbygd karakteriserar honom, »en hand- 
lingens man, med blicken öppen för det praktiska lifvets kraf. 
Hvad han ville, ville han med besked; själfständig i allt sitt 
görande och låtande, utan några slags konsiderationer, hvarken 
åt ena eller andra hållet, var han beredd till strid, om så kräf- 
des, för de meningar han omfattade, och utmanade själf mången 
gång till striden. Der fans hos honom ett slags vikingalynne 
med en hetsig och liflig natur, men tillika med nordbons kraft 
och seghet. 

I det enskilda lifvet var rektor Dah.m en pålitlig och trofast 
vän för dem, som stodo honom nära, och en god kamrat i den 
lärarekrets han tillhörde, samt utöfvade en betydlig hjälpsamhet, 
särskildt mot unga obemedlade män, hvilka visade sig med all- 
varlig hug vilja framgå på vetandets och kunskapens, för den obe- 
medlade så törnbeströdda väg. Aldrig var han dock den, som 



' Samma uppsats äfven införd i Östergötlands Bitidning, årg. 2, pag. 
7-8, 12. 



SPÅNGBERG: NEKROLOG ÖFVER O. E. L. DAHM. 79 

i sådant hänseende ville skylta med hvad han gjorde, och det 
torde ej vara så få gånger hans frikostighet bidragit till allmänt 
nyttiga och goda ändamåls vinnande, utan att handen, som gaf, 
blifvit röjd.» 

Af yttre utmärkelser, som före hans den i8 december 1883 
timade död kommo honom till del, bar han sedan 1867 riddar- 
korset af Kongl. Nordstjärneorden. 

Jacob Spångberg. 



SVENSK-NORSK ENTOMOLOGISK LITERATUR 1883. 

I Sverige oeh Norge tryckta arbeten. 

AuRlviLl.lus, Chr., Föredrag i zoologi vid Kongl. Vetenskapsakademiens hög- 
tidsdag den 31 Mars 1883. .Stockholm, 1883, 8:0 18 sid. Innehåller 
I: Om galläplesteklarne. 2: Om insekternas sinnesorgan. 

, »Trädgårdens skadedjur. Handbok för landtbrukare och trädgårds- 
odlare af lektor A. E. Holmgren, i Insekter. Andra häftet.» — 
.Sv. Trädgårdsföreningens Tidskrift 1883, sid. 31 — 32. 

, Anteckningar om några Skandinaviska fjärilar. — Ent. Tidskr. Arg. 

4, 1883, sid. 33—37- Résumé sid. 55 — 57. 

, Svensk-norsk entomologisk literatur 1882. — Ent. Tidskr. Arg. 4, 

1883, sid. iio — 112. 

, Insecta a viris doctissimis Nordenskiöld illum ducem sequentibus in 

insulis Waigatsch et Novaja .Semlia anno 1875 collecta. Inledning och 
Lepidoptera. — Ent. Tidskr. Arg. 4, 1883, sid. 139 — 142, 191 — 194. 

Bikupan. Är 1882. Fahlun, 18S3, 8:0. 16 sid. 

Bi-Tidning, Svensk, för år 1883. Egnad uteslutande åt biskötsel. Redaktör 
och utgifvare Hjalmar Stålhammar. Arg. 4. Göteborg 1883, 8:0, 
N:o 34—45- 

, Östergötlands. Afsedd för nybörjare i biskötsel. Utgifven af P. A. 

Jonsson. Arg. 3, Linköping, 1883, N:o i — 12. 

G.\DAMER, H. Meddelande (fyndorter för skalbaggar). — Ent. Tidskr. Arg. 
4, 1883, sid. 38. 

Hageman, A., Vore norske Forstinsekter. — Den norske Forstforenings Aarbog 
for 1883. Christiania, 1883, sid. 168— 174. 

Holmgren, A. E., Trädgårdens skadedjur. Handbok för landtbrukare och 
trädgårdsodlare. i. Insekter. Tredje häftet. Stockholm, 1883, 8:0, 
sid. 155-354- 



8o ENTOMOI.OGISK TIDSKRIFl' 1884. 

, En parasit hos Satiir/tia Pavonia !.. — Enl. Tidskr. Arg. 4, 18S3, 

sid. 29 — 31. Resumé sid. 55. 

, Insecta a viris doctissimis Nordenskiöld illum duceni sequentibus in 

insulis Waigatsch et Novaja Semlia anno 1875 collecta. Hynienoptera 
et Diptera. — Ent. Tidskr. Ârg. 4, 1883, sid. 143— 190. 

Lampa, Sven, För larvuppfödare. — Ent. 'lidskr. Arg. 4, 1883, sid. 62. 
Résumé sid. 117. 

, Anteckningar om sällsyntare svenska Lepidoptera. — Ent. Tidskr. 

Arg. 4, 1883, sid. 125 — 128, fig. Résumé sid. 223. (i n. sp.j. 

Malm, A. W., Om larvens till Scœva scambus St.-eg. förekomst i tarmkana- 
len hos menniskan. — Förhandl. vid 12; te Skand. Naturforskaremöiet 
i Stockholm 1880. Sthm. 1883, sid. 540 — 544. 

Möller, G. Fr., Bidrag till Sveriges Hymenopter-fauna. — Enl. Tidskr. 
Arg. 4, 1883, sid. 91 — 95. Résumé sid. 120. 

Neum.'VN, c. J. und P. Kramer, Acariden während der Vega E.vpedition ein- 
gesammelt. — Nordenskiöld, A. E., Vega-E.\peditiouens vetenskap- 
liga iakttagelser. B. 3, 18S3, sid. 519 — 529, tafl. 39 — 44. 

Nordin, Is., Anteckningar öfver Hemipterer. — Ent. Tidskr. Arg. 4, 18S3, 
sid. 133 — 134. Resumé sid. 225. 

RUDOLPHI, J., Skandinaviens fjärilar. Första Häftet: Plansch I och 2. (Sthm. 
1883). Ljustryck hos J. Jaeger. 

Sandahl, O. Th., Entomologiska Föreningens sammankomster d. 24 Febru- 
ari, 28 April och 3 Oktober 1883. — Ent. Tidskr. Årg. 4, 1S83, 
sid. I — 3, 59 — 61, 123 — 124. Résumé sid. 49 — 51, 114 — 116, 
222 — 223. 

-, Nekrolog öfver F. \V. Mäki.in. — Ent. Tidskr. Ârg. 4, 1883, 

sid. 6 — 8. Résumé sid. 51 — 52. 

, Entomologien använd i rättsmedicinens tjenst. — Ent. Tidskr. Arg. 

4, 1883, sid. 39—44- 

, Smärre entomologiska meddelanden. — Ent. Tidskr. .\rg. 4, 18S3, 

sid. 45 — 48. Resumé sid. 57 — 8. 

, Nekrolog öfver Nils Edvard Forssell. — Enl. '1'idskr. .\rg. 4, 

1883, sid. 97 — 100. Ré.sumé sid. 120 — 2. 

, Några iaktagelser rörande utvecklingen af malfjärilen Hyponomeuta 

Euony nulla Sc. (H. cagnagella Hb.). — Förhl. vid I2:te Skand. 
Naturforskaremötet i Stockholm 1880. Sihm. 1883, sid. 527 — 528. 

Sandberg, G., Iaktagelser over arktiske Sommerfugles metamorphoser. — Ent. 
Tid.skr. Arg. 4, 1S83, sid. 9 — 28. Résumé sid. 52 — 55. 

, Om en varietet af Argynnis Pales .S. \'. — Ent. Tidskr. Arg. 4, 

1883, sid. 129 — 130. Résumé sid. 224. 

, Om en for Norges fauna og Regio arctica ny Rhopälocer. — Enl. 

Tidskr. Arg. 4, 1S83, ^'f'- 131 — '32- Résumé sid. 225. 

Sparre-Schneider, J., Fortsatte bidrag til Kundskaben om Sydvarant,'ers Le- 
pidopterfauna (med en karteskisse). — Ent. Tidskr. Arg. 4, 1S83, 
sid. 63 — 88. Résumé sid. 117 — 119. (2 n. sp.). 

> Nogle /oologiske Iakttagelser fra Vardö i Öst-Finmarken. — Iromsö 



AURIVILLIUS: SVENSK-NORSK ENTOM. LITERATUR 1 883. Si 

Museums Aarsberetning for 1882. Tromsö 1883, sid. 16 — 34. In- 

secta sid. 23 — 27. 
, Insekter anvendte som Menneskeföde. — Naturen, Christiania, 1883, 

sid. 163 — 166, fig. 
Spångberg, J., Species novas generis Gyponœ, quœ in museo zoologico cresar. 

Vindobonensi asservantur, descripsit. — Ent. Tidskr. Arg. 4, 1883, 

sid. loi — 109. (12 n. sp.). 
Thedenius, K. f., En för Sverige ny mätarefjäril. — Ent. Tidskr. Arg. 4, 

1883, sid. 89 — 90. Résumé sid. 119. 
Thomson, C. G., Opuscula Entomologica. Fasciculus nonus. Lundse, 1883, 

8:0, sid. 843 — 936. — Innehåller: 30. Öfversigt af de i Sverige funna 

arter af Hymenopter-slägtet Foenus. 31. Försök till gruppering och 

beskrifning af Crypti (forts.). 32, Bidrag till kännedom om Skandina- 
viens Tryphoner. 
Tidskrift, Entomologisk, på föranstaltande af entomologiska föreningen i 

Stockholm utgifven af Jacob Spångberg. Ârg. 4, Stockholm, 1883, 

8:0, 6 + 8 + 226 sid. 
Wallengren, H. D. J., Skandinaviens arter af Tineidgruppen LithocolletidiT 

(Staint.). — Ent. Tidskr. Arg. 4, 1883, sid. 195 — 212. Résumé 

sid. 226. 
, Skandinaviens Micropterygides. — Ent. Tidskr. Arg. 4, 1883, sid. 

213 — 216. Résumé sid. 226. 



En forunderlig Myg. — Naturen, Christiania, 1S83, sid. 48. (Paltostoma tor- 

rentium efter Fr. Müller). 
Medel mot svarta flugan och spinn. — Tidning för trädgårdsodlare. Sthm. 

1883. 
Skadeinsekters utrotande i växthus, kaster och drifbänkaV. — Svenska Trädg.- 

För. Tidskr. 1883, sid. 125— 6. 
Utrotning och fördrifning af myror. — Svenska Trädg.-För. Tidskr. 1883, 

sid. 29. 

I utlandet tryckta uppsatser; 

AURIVILLIUS, P. O. Chr., Lepidoptera im zoologischen Jahresbericht für 1882 
herausgegeben von der zoologischen Station zu Neapel. Zweite Abthei- 
lung. Arthropoda, sid. 383 — 446. Leipzig, 1883, 8;o. 



Bihang. 

Utländingars i Sverige och Norge tryckta uppsatser 1883. 

Bergroth, E., Finsk entomologisk literatur 1882. — Ent. Tidskr. Arg. 4, 
1883, sid. 112 — 113. 
Eniomol. Tidskr. Arg. 5, H. 2 (1884). 6 



82 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 884. 

Kramer, P., se Neuman, C. J., sid. 80. 

-Meinert, f., Om Sammensretningen af Hovedet och Tydningen af Munde- 
lene hos Insekterna samt om Insektordernes Systematik. — Förhl. vid 
I2:te Skand. Naturforskaremötet i Stockholm 1880. Sthm. 1883, sid. 

5ÎO— 513- 
, Mmiddelenes Bygning hos Fluerne (Diptera). — Förhl. vid I2;e 

Skand. Naturf.mötet i Stockholm 1880. Sthm., 1883, sid. 523 — 526. 
, Om Coleopterernes Elytra's (Da^kvingers) Homologi. — Förhl. vid 

I2:te Skand. Naturf.mötet i Stockholm 18S0. Sthm., 1883, sid. 

538—539- 
, Om ett organ hos Lepidopterer, homologt med Haltères hos Dipterer. 

— Förhl. vid I2:te Naturf.mötet i Stockholm 1880. Sthm., 1883, 
sid. 539. 

Reuter, O. M., Två nya Piezosteihtts-aritr från Sverige och Finland. — Ent. 

Tidskr. Ârg. 4, 1883, sid. 135 — 138. Résumé sid. 226. 
, Om copulationen hos en del Collembola. — Förhl. vid I2:te Skand. 

Naturf.mötet i Stockholm 1880. Sthm., 1883, sid. 514 — 516. 
, Om ventraltubens funktioner hos Collembola. — Förhl. vid I2:te 

Skand. Naturf.mötet i Stockholm 1880. Sthm., 1883, sid. 516—517. 
, Om bastardbildning bland insekterna. — Förhl. vid I2:te Skand. 

Naturf.mötet i Stockholm 1880. Sthm., 1883, sid. 545 — 547. 
Sahlberg, J., Om högnordiska .Salda-arter och deras ulbredningsförhållanden. 

— Förhl. vid I2:te Skand. Naturf.mötet i Stockholm 1880. Sthm., 
1S83, sid. 529—533. 

, Om skulptur-dimorphismen hos Dytiscidernas honor. — Förhl. vid 

I2:te Skand. Naturf.mötet i Stockholm 1880. Sthm., 1883, sid. 
533—538. 

Sanger, E. B., Insekter som menneskeföde. — Naturen, Christiania, 1883, 
sid. 175. — Öfvers. fr. Amer. Naturalist. 
Stockholm i Februari 1884. 

Christopher Aurivillius. 



NOGLE EXEMPLER PAA INSEKTERS MASSE- 
OPTR^DEN I DE SIDSTE PAR AAR 



"W. M. SCHÖYEN. 



De sidste Par Aars Sommere synes at have frembudt us?ed- 
vanlig heldige Betingelser for Udviklingen af endel Insektarter, 
hvilke som Folge heraf har optraadt i store Masser og gjort sig 
i saerlig Grad bemaerkede, hver paa sin Vis. Jeg skal i det 
folgende omhandle nogle Exempler, der er komne til min Kund- 
skab, paa saadan Masseoptraeden af enkelte Arter paa forskjellige 
Kanter her i Norge. 

Charaeas graminis l. 

Sommeren 1882 optraadte denne Arts Larver, de alminde- 
1ig bekjendte »Graesmarke», i stor M^engde og haerjede Engene 
i de nordUgere Trakter af Österdalen, Store og Lille Elvedalen, 
Tonset, etc. De begyndte at gjöre sig bemaerkede i Begyndeisen 
af Juni, huserede som allervaerst omkring Midten af denne Maa- 
ned og forsvandt igjen fra over St. Hanstid og til ud i Juli, för 
eller senere paa de forskjellige Steder. I en Korrespondence fra 
Nordre Österdalen til »Hamars Stifts-Tidende», Juli 1882, heder 
det, at efteråt Engene först havde lidt betydelig af Isbrand, saa 
kom derovenpaa Graesmarken, og »hvor den har vaeret, ser man 
elendige Enge. Alt fint Graes er borte, og kun Solöistilke og 
andet grovt Foder staar tilbage». — Ifölge Meddelelse til mig 
fra Hr. Forstkandidat Evenstad i Store Elvedalen haerjede Lar- 
verne der gjennem hele Dalen paa begge Sider af Glommen, 



84 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 884. 

saaledes paa Gaardene Kroken, Evenstad, Stai, Vestgaard o. s. v., 
maaske allervaerst paa endel store, sandede Oer i Glommen 
mellem Vestgaard og Koppang; her var nemlig afspist Flaenger 
paa flere Snese Maal, saa at der kun var igjen Mos og Blom- 
sterstilke. Fra Lille Elvedalen har Hr. J. Steien meddelt mig, at 
sammesteds store Vidder, circa looo Maal, hserjedes, navnlig 
Steder med daarlig Grsesvaext, hvor der var begyndt at danne 
sig Mosebund i Engene. Larvernes Udbredning blev forövrigt 
for en vaesentlig Del standset ved Opplöining af Eurer omkring 
de angrebne Steder. De havde her huseret fra Begyndeisen af 
Juni til henimod Midten af Juli. Ifölge Anmodning erholdt jeg 
tilsendt endel Pupper, samlede under Mosen paa de hœrjede 
Engstraekninger i Begyndeisen af August, og viste disse sig at 
tilhöre det almindelige Grcesfly, Chancas gi-aminis, der som be- 
kjendt oftare her i Skandinavien optrseder skadelig paa Engene. 

Cidaria dilutata s. v. 

I en Korrespondence fra Röros, indeholdt i >^Aftenposten» 
for 2 5de Januar d. A., omhandles en usœdvanlig Masseoptraeden 
af grönne Sommerfuglelarver paa Birketr?eerne paa de Kanter, 
hvilke utvivlsomt har tilhört Arten Cidaria dilutata, der, som af 
mig ved en tidligere Leilighed ' omtalt, hos os öftere har gjort 
sig bemaerket paa lignende Maade. Det heder herom i naevnte 
Korrespondence (hvor Arten i Parenthes sagt tydeligvis med urette 
er anseet for Amphidasis bctularitcs) : 

»Saavel sidste som forrige Åars Sommer har en Lövmark 
haerjet Birkeskovene i Rörostrakten. I Sommeren 1882 gik Öde- 
laiggelsen hovedsagelig ud over Birkeskovene söndenfor Röros i 
Hedemarkens Amt "^ i 1883 hferjedes Skovene i Röros og Aalens 
Herreder, ligesom Skaden da ogsaa strakte sig ind i Sverige — 
Funäsdalen. 



' Archiv f. Math, og Naturv. 1878 p. 177 — 181. 
^ Det heder herom i den oven omtalte Korrespondence fra Nordre Ösler- 
dalen i Juli 1882: »En forskrnskkelig Masse af Lövmark har hcerjet Skoven, 
saa Lierne ser ud, som om der skulde gaaet lid over dem. Det er helt 
sörgeligt at reise over Fjelddalene deroppe og se Birkene saa brunsorte som 
Kenhöstes.» 



schöyen: insekters masseoptr.eden. 85 

»I Juni Maaned begge Aar var Skoven som levende; det 
kröb og krabbede överalt saavel paa Traeerne som paa Marken; 
gik man ind under Traeerne, blev man i et Öieblik ganske 
grön over alle sine Klaeder af de nedfaldende Larver, slog man 
med en Stok paa et Birketrae, dryssede Larverne ned som Regn- 
draaber efter et staerkt Regn. At saette sig til at hvile i Skoven 
var umuligt, man fik ej Fred nogetsted. Skov- og Veiarbeidere 
led en forfaerdelig Plage. 

»Paa Grund af de mange Larver, som faldt ned i Graesset 
og blev liggende der og raadne, skyede Kreaturene Havnegan- 
gene, fortaltes der, de kunde ikke spise sig ordentlig maette paa 
det gode Graes, de fik ei Ro, for vidt omkring, og detta skal 
have haft Indflydelse paa Melkens Godhed. Som Exempel paa, 
i hvilke Masser disse Larver fandtes, kan anföres, at Veiene i 
lange Straekninger var saa taet bedaekkede med dem, at de saa 
ganske grönne ud, aldeles som om de var graesbevoxede. Efter 
Vognhjulene viste sig lysegrönne Striber af de knuste Larver; 
umiddelbart efter en staerk Regnskur fandtes i Veigröfterne saa 
store Masser Larver, at de dannede tykke Lag, der kunde öses 
op med Hasnderne — de fandtes i Milliarder. 

>-'I Löbet af Juli Maaned forpuppede Larverne sig, og i 
August Maaned viste det fuldt udviklede Insekt sig i saa store 
Maengder, at man, naar man kjörte gjennem Birkeskov, kunde 
tro, det var Vinter og Snefog, idet Sommerfuglene dannede store, 
taette, hvide Skyer. Kom man ind i en slig Sky, maatte man 
uafbrudt slaa fra sig for at holde Ansigt og Öine fri for dem. 

»Maerkeligt nok har Skoven staaet ganske godt mod disse 
ihaerdige Angreb; i de sidste Dage af Juni og de förste Dage 
af Juli var hele Birkelier ganske sorte, men om Hösten saa man 
ätter disse Lier med friskt, lysegrönt Löv, der dog var noget 
mindre end saedvanligt. En liden Del Trfeer er jo döde, og 
skulde den samme Plage vise sig til Sommeren igjen, er det et 
Spörgsmaal, om Skoven kan staa laenger imod. > 

Fra Hr. Adjunkt B. Larsen i Arendal har jeg modtaget 
Meddelelse om, at han i afvigte Sommer, da han i Slutningen 
af Juli og Begyndeisen af August faerdedes i de större Dalströg 
i Söndre Trondhjems Amt og Nordmöre, ogsaa her mange Ste- 
der lagde Maerke til, at Birketrc^erne var naesten brune af en Insekt- 



86 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 884. 

larves Hcerj inger. Navnlig var dette Tilfeldet i Rindalen paa 
Nordmöre, hvor de höie Birkelier var ensfarvet brune. Dette 
har sandsynligvis hidrört fra de samme Slags Larver som paa 
Röroskanten, og de fandtes ogsaa lier i stor Masngde i Groesset, 
neddryssede fra Birketrseerne. Herom skriver Hr. Larsen fol- 
gende: »Larverne, der var lysegrönne og af forskjellig Störrelsc 
— de störste saavidt erindres omkring en Tomme lange, fandtes 
i uhyre Moengde i Grœsset, isœr paa gamle Volde, i Surendalen. 
Hos Gjaestgiveren paa Honstad kröb de frem af Höet, naar det 
var kommet vel i Ro paa Laaven, og begav sig ud af den. 
Det knitrede og knagede i Höet, og Overfladen af et Lses, som 
man lod staa en Stund, sagdes at blive aldeles bedaekket af dem '.» 

Bibio (Hirtea) pomonae Fb. 

I Juli 1 88 1 iagttog jeg i Skjerstad i Nordland, Nabo- 
bygden til Saltdalen, en usjedvanlig Masseoptraeden af denne 
Flueart. Navnlig ved Skjönstuen ved den indre Ende af Övre 
Vand var der saa fuldt af dem i Vandet efter et vedholdende 
Regnveir, at Overfladen viste sig aldeles bedaekket af dem, og 
längs Stranden myldrede der blandt Graesset af krybende og krav- 
lende Individer, der var skyllede iland i for störste Delen endnu 
levende Tilstand. Fiskene i Söen der erholdt paa denne Maade 
en rigelig Tilgang paa Föde, som de ogsaa saaes flittig at be- 
nytte sig af. — I Juli 1883 optraadte denne samme Art i over- 
ordentlig stort Antal i Odalen og fandtes i Maengde paa forskjel- 
lige Slags Blomster, navnlig Lhnhelliferœ og Composiiœ, samt — 
hvad der hos Befolkningen dersteds tildrog sig störst Opmasrk- 
somhed og tildels ^ngstelse — paa Rugagrene, hvor de flere 
Stader besatte omtrent hvert eneste Ax. Det er jo ikke under- 
ligt, at der hos Bönderne ved dette Syn gjorde sig den Tro 
gjseldende, at disse store Masser af Fluer gjorde Skade i Rug- 
axene — en Beskyldning, der ogsaa af Forskere som Reaumur, 
Ray o. fl. har vaeret fremfört mod en anden almindelig udbredt 
Art af denne Slaegt, B. horitdanus L., men visselig med Uret. 

' Angaaende de smaa i Birkebladene niinerende Microptcryx-\^^.x\-zx^ der 
ligeledes forrige Sommer optraadte i overordentlig stor Maengde, henvises til en 
tidligere Opsats desangaaende i Tidskriftet. 



schöven: insekters masseoptr^den. 87 

De soger vistnok kun Blomsterne for Honningsaftens Skyld og 
nöier sig med at suge til sig denne uden at tilföie Blomsteror- 
ganerne nogen Skade. 

Fluerne af denne Slsegt udvikles blandt formuldnende Plan- 
testoffe, i Gjödsel og Komposthouge, Muldjord, under nedfaldent 
Löv etc, hvor man finder Larverne levende sammen i store 
Selskaber (smlgn. Beling: Verhandl. d. kk. zool. botan. Gesellsch. 
Wien, 1872, p. 617 — 648). 

Kristiania 2 6 de Marts 1884. 



RESUMES. 



(P. I du texte.) 



WiLLl.'VM SöRENSEN : Esquisses biologiques concernant quelques 
insectes de f Amtrique du Sud. 



(P. 26 (lu texte.) 

WiLLiA.M Sorensen: Quelques observations concernant Panatomie 
des Phalangides. 

Il n'est guère possible de donner de résumés de ces deux 
travaux, qui méritent d'être reproduits en entier. Dans le cas 
où un membre étranger en ferait la demande, la rédaction se 
charse de lui en obtenir une traduction. 



(P. 37 du texte.) 

^V.-M. Schoyen: Sur les ravages exercés par les larves de 
Micropteryx dans les forets de bouleaux de la A^orvège. 

Dans un autre journal (Arkiv for Mathematik og Xaturviden- 
skab, Archives des mathématiques et des sciences naturelles, 
1878), l'auteur signalait, il y a (pielcpies années, les larves d'un 
géomètre, Cidaria dilutata W. V., qui se sont fréquemment pré- 
sentées par masses au sein des régions alpestres de la Norvège, 
et y ont détruit les feuilles des bouleaux sur des étendues 
considérables. Aujourd'hui, il appelle l'attention sur les petites 
larves de Micropteryx, qui minent les feuilles de bouleau, et qui 
se présentent également en multitudes immenses dans les mêmes 
régions. D.\hlbom est le premier (pii a décrit et dessiné ces 
larves (en 1837), en les rai)portant toutefois par erreur h. Rhyn- 



RÉSUMÉS. 89 

chites hciulac. Plus tard (1861), Hoffman, de Ratisbone, a donné 
une description correcte de leur développement. La Scandina- 
vie possède 3 de ces espèces, minants " les feuilles de bouleau, 
savoir: M. spar??iattnella Bosc, M. unimaculella Zett., et M. 
seniipurptirella Steph. Une 4««^ espèce, M. ptirpwella Hn, ayant 
le même genre de vie que les trois espèces précédentes, n'a pas 
encore été observée dans les limites de la Scandinavie. L'auteur 
cite plusieurs exemples de ces apparitions en masses sur divers 
points des régions alpestres de la Norvège, oîi presque chaque feuille 
de bouleau étiait envahie par les larves en question, et où, sur des 
grandes étendues les forets de cette espèce avaient vu se trans- 
former leur teinte verte en une teinte brunâtre. Dans les ré- 
gions moins élevées, on rencontre ordinairement chaque année les 
larves mentionnées en petit nombre; elles ne semblent jamais y 
avoir apparu par masses comme dans les forêts de bouleaux 
alpestres. — Il en est de même des larves de Cidaria dihüala. 



(P. 43 du texte.) 

AuG.-E. Holmgren : Ravages causés par les Hannetotis dans 
une Forêt de l'Etat, à Rickarum, Scanie, 1884. 

Récit fort intéressant, dont il serait cependant trop long de 
donner le résumé. 



(P. 52 du texte.) 

Oskar-Th. Sandahl: La séa/ice annuelle de la Société entomo- 
logique, à Stockholm, le I^ décembre l88j. 

En conformité des statuts de la Société, il est procédé au 
renouvellement du Bureau pour Tannée prochaine. Tous les 
membres du Bureau actuel sont réélus, savoir: comme président, 
M. le professeur O.-Th. Sandahl; comme secrétaire, M. le pro- 
fesseur Chr. Aurivillius; comme rédacteur de Journal d'entomo- 
mologie (Entomologisk Tidskrift), M. le professeur de lycée J. 
Spångberg; autres membres: MM. K.-F. Thedenius, professeur 
de lycée, A.-E. Holmgren, professeur à l'École supérieur de sylvi- 
culture, et Sv. Lampa, conservateur ce dernier suppléant. MM. 



90 ENTOiMOLOGISK. TIDSKRIFT 1 884. 

le Dr S. Nordström, sous-chef de bureau, et G. Hofgren, cais- 
sier de banque privée, sont désignés comme vérificateurs des 
comptes de l'année. 

Le président, M. Sandahl consacre quelques mots au sou- 
venir d'un membre récemment décédé, M. Peter von Möller, 
ancien capitaine de cavalerie, grand propriétaire terrier et agro- 
nome distingué de la Suède méridionale. Le Journal d'entomo- 
logie possède de lui (1881, p. 51) un article: ^Quehjues viois sur 
les hanncloîis, les lanpms el leurs ravages, dans lequel il rend 
compte des essais faits par M. von Möller et par d'autres per- 
sonnes, pour arrêter en recueillant ces insectes et leurs larves, 
les ravages exercés certaines années par eux dans le Halland 
méridional et dans diverses régions de la Scanie. 

Le président annonce ensuite que la Société s'est accrue de 
13 nouveaux membres. 

Un membre de la Société, M. M. Larsson a communiqué 
par lettre à M. Holmgren divers calculs remarquables concer- 
nant les dégâts commis 1 été dernier par des insectes sur 1 orge, 
le froment, les raves, le colza, etc., dans 1 île de Gotland. Le 
Chlorops à pieds articulés (Chlorops tœniopus Mg.^I a tenu à 
conserver sa détestable réputation en détruisant au moins la moi- 
tié de la récolte d'orge pour une valeur de un million et demi 
de couronnes (environ deux millions de francs). 

M. le professeur H. von Post prend occasion de cette lettre 
pour donner une description des ravages commis cette année par 
le même Diptère en Upland (province située au nord de la ca- 
pitale), où le tiers au moins de la récolte du seigle a été dé- 
truit par cet insecte, qui du reste a fait aussi des siennes en 
Ostrogothie et probablement dans d'autres parties du pays M. 
von Post communique ensuite divers renseignements sur d'autres 
ravages également dus à des insectes, pendant Tété de 1881, 
sur les terres l'École supérieure d'agriculture d'LTltuna, près d'Up- 
sal. C'était une espèce de Thrips qui se jetant par masses in- 
ouies sur les jeunes plantes de froment, y causa des ravages dont 
on n'avait pas eu l'idée jusqu'alors. L'orateur termine son ex- 
posé en faisant voir à l'assemblée une collection fort riche et 
très intéressante, destinée à illustrer le développement de divers 
insectes nuisibles, et la façon dont ils opèrent leurs ravages. 



RÉSUMÉS. 9 1 

Des galles de l'épi et de la tige du plaintain maritime 
(Platitago 7naritùna L.), trouvés par lui sur les îles Wäderö (\Vä- 
deröarne, Kattegat sur les côtes du Bohuslän, Suède de l'Ouest), 
M. AuRiviLLius a réussi à faire éclore un Coléoptère, Mecirius 
collaris Germ., dont un seul exemplaire a été trouvé jusqu'ici 
en Suède (à Särö, côtes de l'ouest), par feu M. Westring, chef 
de bureau de douane. 

M. AuRiviLLius décrit ensuite un combat très curieux entre 
deux mâles du Papillon diurne Pararge Megaera L., et commu- 
nique des données statistiques sur le nombre des espèces que 
renferment les ordres d'insectes de la Scandinavie. 

M. MoRTONSON, étudiant de médecine, montre plusieurs 
Coléoptères nouveaux, soit pour la science, soit pour la Suède, 
trouvés par lui l'été dernier dans le Halland méridional (Suède 
du SO). 

M. Lampa fait voir de nouvelles variétés de papillons de 
l'extrême Nord de la Scandinavie. ' 

Plusieurs membres, tels que MM. von Post, J. Meves, 
AURIVILLIUS, Lampa, Spångberg et le président communiquent 
ensuite leurs observations sur les apparitions périodiques en mas- 
ses dans notre pays, de Lépidoptères appartenants aux genres 
Vanessa et Pieris. 

La Bibliothèque de la Société s'est accrue pendant l'année 
d'un nombre considérable d'ouvrages et de travaux précieux, 
provenants, soit de dons de ses membres étrangers, soit aussi 
d'échanges d'un nombre toujours plus grand de sociétés savantes 
et d'académies. 

La séance terminée, on célèbre dans une réunion intime le 
4«ne anniversaire de la Société, fête d'autant plus joyeuse qu'il 
est déjà permis de constater combien linterêt de l'entomologie 
s'est développé en Suède pendant les 4 dernières années. 



(P. 55 du texte.) 

W.-M. Schoyen : Additions à la Fatme Lépidoptère de la 
Norvège dans le courant des dernières années. 

' Les observations d. MM. AuRiviLl.HJs, Mortonson et Lampa seront 
reproduites plus tard d'une manière plus complète dans ce Journal. 



92 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 884. 

L'auteur donne sous ce titre de petites notices sur 14 Lé- 
pidoptères nouveaux pour la faune de la Norvège, en indiquant 
l'extension géographique de ces insectes. 



(P. 61 du texte). 

Sven L.\mpa: BradyccUus Rufithorax Sahlb. 

Description d'un Coléoptère nouveau pour la Suède, trouvé, 
il y a plusieurs années, dans la région de Stockholm par le dé- 
funt professeur Boheman. 



(P. 63 du texte.) 

A.-E. Holmgren : Hyménoptères parasites recueillis en Nor- 
land ei en Laponic par M. JoH. RUDOLPHI. 

M. le professeur A.-E. Holmgren donne, sous ce titre, la 
liste d'une collection d'Hyménoptères parasites recueillis dans les 
régions mentionnées, et décrit 3 espèces nouvelles, savoir Ich- 
neumon jMolleri, I. Ring i i et /. Ru dol phi. 



(P. 67 du texte.) 

Jacob Spångberg: Nécrologie de Peter von Möller. 

Monsieur le Dr Spångberg donne en lignes chaleureuses la 
courte esquisse biographique d'un homme qui, à une foule d'é- 
gards, a bien mérité de la Suède, et, au point de vue spécial 
de cette revue, de l'entomologie pratique de notre pays. — On 
trouvera entre autres à cet égard, dans le ler fascicule du Jour- 
nal entomologique pour 1881, un article de lui sur /es Ravages 
exercés par les I/amietons et les Taupins. 

P. VON Möller, né à Helsingborg (Scanie) le 20 mai 1809, 
est mort à Stockholm le 28 novembre 1883, vivement regretté 
de tous ceux qui avaient été à même d'apprécier ses hautes 
qualités. 



RÉSUMÉS. 93 

(P. 69 du texte.) 

O.-Th. Sandahl : Séance de la Société e^itomologique à Stock- 
holvi le 2Ç février 188^. 

Après lecture et approbation du procès-verbal de la der- 
nière séance, le Président annonce la mort d'un membre de la So- 
ciété, Téminent apiculteur, M. le Directeur de lycée O.-E.-L. 
Dahm, et consacre à sa mémoire quelques mots de reconnais- 
sance et de regrets. 

Depuis la dernière séance, la Société s'est accrue de 7 nou- 
veaux membres. 

M. John Obadiah Westwood, M. A., Hope Professor of 
Zoology, Walton Manor, Oxford, est nommé membre honoraire. 

M. le professeur Aurivillius rend compte des recherches 
les plus récentes sur l'organe auditif des araignées et sur les 
différences de développement des poils chez les articulés. 
M. -F. VON RoTHSTEJN montre des dessins illustrant l'anatomie des 
teignes communes de nos appartements, ainsi que du ver 
marin Sagitta. — Le Président donne la description des ra- 
vages, ordinairement terminés par la mort, causés par les 
larves d'une mouche habitant la majeure partie de l'Amérique, 
Lucilia inacellaria Fabr., un nouvel -et formidable ennemi de 
l'homme, qui pénètre dans le nez et y dépose ses oeufs. 
Le Président mentionne que l'Entomologie vient de rendre 
dans deux cas nouveaux des services essentiels à la médecine 
légale dans l'appréciation de l'âge cadavérique de momies d'en- 
fants. — Une discussion s'élève ensuite entre MM. Holmerz, 
Aurivillius, Sv. Lampa, W. Meves, etc.; sur les procédés 
les plus pratiques pour se préserver contre les insectes parasites 
de nos demeures. A ce sujet, M. le professeur L. Ekman donne 
des renseignements sur la mouche dite cTOrsa (Dalécarlie), dont 
la troisième attaque, dans la même soirée, doit être insuppor- 
table même pour les indigènes. — Enfin, M. Sv. Lampa montre 
un nouveau géomètre, Cidaria minor ata Tr., pris par lui sur le 
mont Areskutan (Jämtland). 



94 ENTOMÜLOGISK TIDSKRIFT 1 884. 

(V. 71 du texte.) 

W. Meves: Papillons 7i oc t urnes peu connus ou nouveaux en 
Suède. 

L'auteur a l'intention de donner plus tard une liste complète 
des papillons recueillis par lui dans Tile d'Öland en 1881 — 1882. 
Il se contente d'énumérer ici un certain nombre de Lépidoptères 
nouveaux ou peu connus en Suède, principalement d'Öland, mais 
aussi d'autres points du pays. Les espèces précédées d'une asté- 
rique sont nouvelles pour la Suède. 



(P. 73 du texte.) 

Jacob Spångberg: Nécrologie de M. O.-E.-L. Dahm. 

M. Spångberg donne la biographie d'un homme qui a bien 
mérité de l'apiculture suédoise, M. Dahm, directeur de lycée. 
M. Dahm jouissait, grâce à des qualités hors ligne, de toute la 
confiance de ses concitoyens, qui l'avaient chargé des missions les 
plus diverses dans la vie de la commune comme dans celle de 
l'État. 

Dahm était le premier apiologue de notre pays. M. Spång- 
berg donne à cet égard, à la fin de sa notice, la liste de tous les 
ouvrages du défunt dans cette branche spéciale de Tentomologie. 

Dahm, né en Småland le 1 1 octobre 18 12, est mort à Kal- 
mar le 18 décembre 1883. 



(P. 83 du texte.) ■ 

W.-M. Schoyen : Quelques exemples d'apparitions en masses 
d'insectes dans le courant des dernières ajinées. 

M. Schoyen mentionne dans cet article l'apparition en masses 
de Charœas granÙJiis L, Cidaria dilutata S. V., et Bibio (Hirtea) 
pomonœ Fb. 



DEN ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS SAMMAN- 
KOMST DEN 10 MAJ 1884. 



Efter godkännande af protokollet från föregående samman- 
komst upplästes revisionsberättelsen, som utvisade, att Föreningens 
ekonomiska ställning under året förbättrats, och till hvilken be- 
rättelse för öfrigt hänvisas (se sid. 97). Styrelsen erhöll ansvars- 
frihet för det förflutna året. Ordföranden anmälde sedan att 
Prof. I. C. ScHiöDTE i Köpenhamn afled den 24 april d. å. Med 
några ord omnämde ordföranden Schiödtes stora betydelse för 
entomologien, isynnerhet för denna vetenskap i Danmark och för 
den entomologiska afdelningen af det zoologiska museet i Köpen- 
hamn. Då S. för 40 år sedan blef inspektor för denna afdel- 
ning var densamma mycket försummad. Nu innehåller densamma 
omkring 10,000 arter i omkring 175,000 exemplar, oberäknadt 
€n i sitt slag allena stående samling af larver. ^ 

Följande nya ledamöter af Föreningen invaldes. 
På förslag af Herr Konservator W. Meves och ordföranden: 
Hr Med. D:r Carl Nyström. Stockholm, Bryggaregatan 12 A. 

På förslag af Hr Revisor Julius Meves: 
» Öfverjägmästaren o. Ridd. Carl Johan Gyllencreutz. Sörbo, 

Nykil (Östergötland). 
T> Jägmästaren Jonas Fredrik Wilhelm Ringströäi. Lund, 

Söderköping. 
» t.f. Jägmästaren Carl Jakob Valfred Brorström. Kolfall, 

Stjernorp (Östergötland). 
» e. Jägmästaren Per Fritz Olof Peterson. Åtvidaberg. 
» t.f. » Anders Gustaf Ericsson. Mariedal, Skärkind. 



' Den i detta häfte införda nekrologen öfver Schiödte af D:r Phil. 
Hansen skildrar utförligare denne ovanlige mans verksamhet. 

Entoitiol. Tidskr. Ârg. 5, H. 3 (1834). 7 



96 ENïOMOLOGISK TIDSKRIFT 18S4. 

Hr Skogsinspektoren och Riddaren Olof Alfred Smedberg. Rö- 

stanga (Skåne). 
» t.f. Jägmästaren Carl Gustaf Wiman. Kristianstad. 
;> Jägmästaren och Ridd. Carl Gustaf Noreex. Hahiistad. 

På förslag af Hr Prof. Aurivillius: 
» Med. Kand. Johan Thorsten Leonard Falk. Lund. 

På förslag af Hr Sven Lampa. 
» Stud. Lars Romell. Upsala. 

Hr Lektor Thedenius förevisade och beskref en för Skan- 
dinavien ny nattfjäril: Lcucanii! s/raiii/nca Tr. lîeskrifningen skulle 
i tidskriften införas. 

Hr Lektor Holmgren visade ett exemplar af den nordiske dag- 
fjärilen Chionobas Norna Thbg., hvilken hans son studeranden 
E.MiL Hol:mgren funnit å en myr på Ingarön. I sammanhang 
härmed påpekades ytterligare, huru flera nordiska insekter före- 
komma å sydligare lokaler. Så hade Lektor H. på Hunneberg 
träftat Tabaniis tarandimis, Lina lapponica m. fl. Vidare visade 
Lektor H. en Spilocryptus erhållen ur Cimbcx variabilis samt .4/«- 
blytclcs laniinatorius, utkläckt ur Hylophila prasinana L. och redo- 
gjorde för flera steklars hittills obekanta utveckling och lef- 
nadssätt. 

Hr Kand. Mortonson redogjorde för fyndet af en för sven- 
ska faunan ny skalbagge Elviis angustatiis, af honom ))åträftad i 
Halland. 

Hr Konservator Sv. Lampa visade tvänne för den sven- 
ska faunan nya nattfjärilar: Xota cen/onalis Hb. och Cidaria uni- 
faxciaia Hw., hvarom vidare skulle meddelas i tidskriften. 

Hr Konservator W. Meves meddelade att han vid Ottenby 
l)å Öland funnit Hadena ruftinciila Hw. (H. bicoluria Vnx. ab. 
nifiincnia), en för Skandinavien ny Noctua. 

Hr Prof. Aurivillius framlade gallbildningar å Salix pen- 
land ra L., förorsakade dels af Xcnialus Pcnlandnc och dels andra 
steklar, af hvilka 4 arter förevisades. I sammanhang härmed 
anförde Lektor Holmgren att korgpilsplanteringarne af Salix 
purpurea L. mycket skadades genom gallœ af Ceeidomyia Salicis. 
Lektor H. redogjorde sedan för flera skadeinsekters uppträdande, 
såsom arter af slägtena Thips och Aricia m. fl. hvarom närmare 
meddelande skulle lemnas. 



ENT. FÖR. SAMMANKOIMST D. I O MAJ 1 884. 97 

Hr Lampa förevisade larver i hängena på Sa/ix Caprœa L., 
hvarvid Lektor Holimgren anmärkte, att han ofta funnit larver i 
pilhängen, hvilka derigenom blefvo begärliga som fågelföda. 

Härom likasom om gallbildningar och insektskador å växter 
utspann sig en liflig diskussion i hvilken deltogo flera af de när- 
varande såsom Lektor Thedenius, Konservator Meves, Prof. 
AuRiviLLius, Lektor Holmgren, Lektor Spangberg, Hr Lampa, 
Byråchefen J. Meves och ordföranden. 

Hr G. Hofgren framvisade en särdeles rikhaltig, nära nog 
fullständig samling af svenska Pyralider, särdeles väl preparerade 
och redogjorde för sin metod att konservera raikrolepidopterer. 

Oskar Th. Sandahl. 



REVISIONSBERÄTTELSE FÖR AR 1883. 

Undertecknade, som vid Entomologiska Föreningens sam- 
manträde den 14 sistlidne december utsagos att revidera förenin- 
gens räkenskaper för år 1883, hafva denna dag granskningen 
verkställt och dervid funnit ställningen vara som följer. 

Regnellska och Wahleergska fonderna, hvarifrån räntorna 
öfverförts till allmänna kassan, hade under året icke vunnit någon 
förökning samt utgjorde den förra 2,000 och den sednare 1,000 
kronor. 

Den under året, i öfverensstämmelse med § 4 af föreningens 
stadgar, bildade »Ständiga ledamöters fond-^>, hvarifrån räntorna 
äfven öfverförts till allmänna kassan, hade vid årets slut en be- 
hållning af goo kronor. 

Ställningen i allmänna kassan utvisas af följande ofversigt. 



Debet. 
Inkomster: 
Under året inbetalda ärsafgifter: 

I st. för 1880 6 

6 » 1881 36 

Transp. 42 



9S 



ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18S4. 



Tiansp. 42 

96 

708 



16 St. för 1882 

118 » 1883 . .-■ 708: — 846: — 

Räntor: 

Från Regnellska fonden 123: 60 

» Wahlbergska » 60: — 

» Ständiga ledamöters fond 4g: 50 233: 10 

Behållning å försålda exemplar af tidskriften 284: 75 

Försålda inventarier 8: 80 

Tillfälliga bidrag (öfverbetalning af D:r E. 

Westerland vid årsafgiftens erläggande) ... 4: — 



1.376 
Skuld vid årets slut till räkenskapsföraren 1,156 



Summa kr. 2,532 



Kredit. 



65 
1 1 



Skuld vid årets början till räkenskapsföraren 1,163: 68 

Utgifter: 
För framställandet af 1883 års årgång af tidskriften: 
Tryckning, papper och häftning 

m. m 1..173: 75 

Illustrationer 40: — 1,213: 75 

Utsändning af tidskriften till in- och ut- 
landet ii: 24 

Brefvexling, cirkulär m. m 56: 39 1,369: 08 

Summa kr. 2,532: 76 

Framställningskostnaden af 1883 års årgång af tidskriften 
understiger motsvarande kostnad för 1882 års årgång med 3 kr. 
35 öre samt medelkostnaden för årgångarne 1880 och 1881 med 
427 kr. 29 öre. Detta gynnsamma förhållande härleder sig huf- 
vudsakligast deraf, att under 1883, liksom under 1882 ej före- 
kommit några utgifter för öfversättningar samt att utgifterna för 
illustrationer varit ännu lägre än under 1882. 

Inventarierna hafva under året något minskats genom för- 
säljning af en del fångstredskap. 

Till behållningen vid årets slut höra, ehuru ej af oss inräk- 
nade i föregående räkenskapsöfversigt, äfven de resterande ärs- 
afgifterna, hvilka uppgingo till följande antal och belopp: 



ENT. FÖR. SAMMANKOMST D. I O MAJ 1 884. 99 

7 St. för 1880 Kr. 42 

I2 » I88I » 72 

22 » 1882 » 132 

45 ■> 1883, nämligen: 

af 30 landsortsledamöter Kr. 100 

» 5 ledamöter i Stockholm » 30 

» 2 Danska ledamöter ■> 12 

:> 6 Finska d:o » 36 

> I Norsk d:o » 6 264 

S:a 85 st. Summa kr. 510 

Föreningens sålunda utestående fordringar öfverstiga således 
med 126 kr. det i förra revisionsberättelsen omförmälda motsva- 
rande beloppet. 

Föreningens säkerhetshandlingar hafva af oss inventerats och 
befunnits vara i vederbörligt skick samt öfverensstämma med de 
i Styrelsens protokoller derom antecknade beslut. — Räkenska- 
perna äro i god ordning och med tillhörande verifikationer för- 
sedda, hvadan vi på grund af sålunda verkställd granskning till- 
styrka Entomologiska Föreningen att bevilja Styrelsen full an- 
svarsfrihet för dess förvaltning under år 1883. 



Jemte det att vi slutligen anse oss böra nämna, att Profes- 
sor Sandahl, som säkerligen äfven för år 1883 bestridt åtskil- 
liga ej föreningen påförda utgifter, fortfarande låtit sin betydliga 
och under året endast i ringa mån förminskade fordran kvarstå 
utan ränta, vilja vi äfven framhålla, hurusom föreningens arbets- 
chef och Styrelsen i dess helhet med samma oförtrutna och upp- 
offrande nit, som förut, vårdat föreningens angelägenheter. 

Stockholm den 8 Maj 1884. 

Gottfried Hof gr en. Simon Nordström. 



-♦- 



LEUCANIA STRAMINEA Treitsche. 

EN FOR SKANDINAVIEN NV NOCTUID 
AF 

K. Fr. Thedenius. 



Hvitaktigt halmgnl, med hvita vingribbor och svarta punkter 
i diskfältets bakre hörn, äfvensom på andra och femte ribban 
på framvingarne. Bakvingarne hvita, med en rad mörka, korta 
streck på ribborna utanför deras midt. Halskragen med två till 
tre mörka tvärstrimmor. 

Denna är den mest ljusa af våra arter. Framvingarne äro 
något bredare än hos de andra. Utkanten är nästan rak, utom 
att vingspetsen är något utdragen. Ribbornas kanter äro mörka, 
i synnerhet baksidan af den mellersta ribban. De mörka punk- 
terna äro mycket tydliga. Nära utkanten, invid fransen, finnes 
en rad små mörka punkter, hvilka äro flera på framvingarne 
än på bakvingarne. Fransarne äro hvita och sakna ])unkter. 
Bakvingarnes bottenfärg är hvit. De mörka strecken gå i samma 
rigtning som ribborna. De få mörka punkterna finnas här, lika- 
som i^å framvingarne, på gränsen mot fransen. 

Arten är af Staudinger uppgifven att finnas i mellersta och 
norra Europa äfvensom i)å Ural, men i Skandinavien är den icke 
förr anmärkt. Jag fann ett exemplar, en hane, den 12 juli 1875 
i parken vid Hästö nära Karlskrona. 

Fjärilen finnes afl)ildad i Herrich-Sch.äffers »Systematische 
Bearbeitung der Schmetterlinge von Europa» figg. 321 — 323. 



NEKROLOG. 



t 



Jörgen Christian Sciniödte. 

Danmark har hävt den Lykke at have frembragt to af Ver- 
dens allerbetydehgste Entomologer, nemh'g J. C. Fabricius, hvis 
Forfattervirksomhed straekker sig fra 1775 til 1807, og den Mand, 
hvis Navn staaer som Överskrift over denne korte biographiske 
Meddelelse. J. C. Schiödte er födt den 2o:nde April 181 5 i den 
paa Amager liggende Deel af Kjöbenhavn, som kaldes Christi- 
anshavn. Efter at have gaaet i den dervœrende Latinskole blev 
han ved P^aderens Död nödt til i sit attende Aar at förlade Sko- 
len uden at have faaet nogen Studenterexamen (nok kun et halvt 
Aar för denne), men med et godt Grundlag i Skolekundskaberne, 
sœrlig i Latin, et Sprog, som han senere benyttede sasrdeles me- 
get i sin Forfattervirksomhed. Han studerede derpaa ivrig Na- 
turhistorie, saerlig Entomologi, og tœnkte samtidig paa at tage 
chirurgisk Examen, hvilket han dog opgav, og han underkastede 
sig forövrigt aldrig nogen Examen. Han maatte i lange Tider 
kjaîmpe haardt for en tarvelig Existens, men fandt saa en Ven 
og mcegtig Stötte i Gonferentsraad J. Collin, der blandt andet 
skaffede ham kongelig Understöttelse til Udgivelsen af hans förste 
store Bog om Danmarks Eleutherata, 1S41. I Aaret 1840 blev 
Schiödte Docent ved Landbohöiskolen, en Stilling, han beklœdte 
indtil et Aar för sin Död; 1842 Bestyrer af den entomologiske 
Afdeling ved Naturhistorisk Museum; 1854 fik han Titel af Pro- 
fessor; 1863 blev han Medlem af det mathematisk-naturviden- 
skabelige Fakultet. Det kan endnu n.'evnes, at han var Ridder 



I02 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. 

af Dannebrog og Dannebrogsmand, samt Medlem eller ^^iresmed- 
lem af en Moengde fremmede videnskabelige Selskaber, blandt 
htilket den Omstaendighed, at han i mange Aar var .-Eresmedlem 
baade af »Société Entomologique de France •> og af »Entomolo- 
gical Society of London», maaske kan fremhasves. 

Efter Zoologiens Blomstringstid hos os i Slutningen af for- 
rige Aarhundrede indtraadte der en naesten fuldstœndig Goldhed 
i en lang R^kke af Aar, medens man i Udlandet og vel issr i 
Frankrig i denne Periode gik frem med Kjœmpeskridt. Det var 
isfer EscHRiCHT og Kröyer, der ätter baade bragte Samlingerne 
paa Fode, udvidede dem sta^rkt og begyndte en omfattende For- 
fattervirksomhed. Kröyer studerede vel Krebsdyr med stor Iver, 
men ingen af de to neevnte M?end og heller ikke nogen anden 
UniversitetslaDrer kjendte ret meget til de andre Eeddedyrklasser 
og sserlig ikke til Insekterne, ligesom der heller ikke af disse 
Dyr existerede andre Samlinger af Betydning ved Museerne end 
den gamle, for sin Tid fortrreffelige Samling fra Sehested og 
ToNDER-LuND. Dcraf fulgte, at Schiödte egentlig ikke havde 
nogen Eserer indenfor sit Yndlingsstudiimi, Entomologien, saa at 
han maatte nöies med at studere Forfatterne og til alle sine tid- 
ligere Arbeider desuden selv skafte Störstedelen af Materialet til- 
veie ved Indsamlinger paa Reiser i Danmark. Det maa dog ikke 
glemmes, at adskillige asldre og yngre Venner og Elever, vsesent- 
1ig opildnede af ham, hjälp ham betydelig, og blandt disse maa 
isaer Fabrikant Chr. Drewsen paa Strandmöllen nœvnes. Drew- 
sen, der lever endnu, var omtrent i6 Aar œldre og har givet 
den unge Schiödte nogen Veiledning i Prceparation og Bestem- 
melse, men de Omstaendigheder, at Eleven vresentlig gik alene op 
i sit Studium og besad en overordentlig Flid og et stort Talent, 
bragte det hurtigt til, at Laereren blev Medarbeider paa det failles 
Maal, at tilveiebringe Materialc til og lagttagelser over den dan- 
ske Fauna. 

Som Folge af de ntevnte Forhold falder Schiödtes Virk- 
somhed i to Hovedretninger, deels som videnskabelig Forfatter, 
deels som Samler og Museumsmand, og da hans Betydning i 
denne sidste Henseende vel kan antages at vaere mindre kjendt 
end hans Forfattervirksomhed, saa vil det maaskee ikke v.^re af- 
veien af dvœle lidt derved. Schiödte har for den danske Faunas 



HANSEN: NEKROLOG ÖFVER J. C. SCHIÜDTE. I03 

Vedkommende samlet paa saagodtsom alle I.eddedyrovdener, gan- 
ska vist i forskjellig Grad, men livad han af enkelte Ordener, som 
Biller og Hvepse, har tilveiebragt, er saa maegtigt, at denne Med- 
delelses Forfatter, der dog har arbeidet i en Aarrœkke i Zoolog. 
Museums tredie Afdeling, endnu ofte falder i Forundring over 
Massen, naar Opstillingen af en ny Familie paabegyndes. For 
at bedömme dette Omfång af hans Indsamlinger rigtig maae man 
ogsaa huske paa, hvor lidt der tidligere var gjort, og hvor meget 
hans Tid desuden var optagen af Embedsforretninger og viden- 
skabelig Produktion. Han meente, at man skulde have anseelige 
Suiter af hver Form for at faa en fyldig og rigtig Opfattelse af 
Arterne, og at Exemplarerne skulde vœre ganske hele, rene og 
saa smukt praeparerede som muligt, og han har srerlig for Bil- 
lernes Vedkommende hcevet Prjeparationskunsten til en mönster- 
vœrdig Höide. Paa en Udenlandsreise, der varede omtrent i'/? 
Aar, samlede han ogsaa sœrdeles meget, meest i Italien, men det 
bekjendteste Udbytte turde vsere Materialet til hans Bidrag til den 
underjordiske Fauna. Paa Museet har han forstaaet at danne en 
Afdeling, der vel for mange Gruppers Vedkommende ikke kan 
concurrere med enkelte af de störste fremmede Museer med Hen- 
syn til Antal af Arter, men som isaer ved sin saa rige Reprae- 
sentation af de fleste Afdelinger af Landets Fauna og ved Pr^e- 
paration og Skjönhed i Opstillingen vaekker almindelig Beundring 
hos fremmede Fagmaend. 

ScHKJDTE beskjceftigede sig som videnskabelig Forfatter vae- 
sentligst med Entomologien, og han bearbeidede baade de spe- 
cielleste Dele og de almindeligste Spörgsmaal rundt omkring inden- 
for dette nassten grsendselöse Afsnit af Zoologien paa en saadan 
Maade, at neppe Nogen i den nyere Tid vil kunne gjöre ham 
Forrangen stridig. Han har, hvad der let sees af den folgende 
Liste over hans Arbeider, givet sig af med de forskjelligste Op- 
gaver, som faunistiske Fortegnelser, Beskrivelser af tidligere kjendte 
eller nye SlcCgter og Arter, Studier over store Afdelingers almin- 
delige Bygning og Systematik, Anatomi og endelig Arbeider over 
Coleopterernes og Isopodernes Udviklingstrin. Som hans förste 
Hovedvserk maae nœvnes den mîerkelige Bog: Genera og Spe- 
cies af Danmarks Eleutherata, der udkom, da Forfatteren var 
26 Aar, og som indeholder en saadan Maengde nye Undersegel- 



I04 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18S4. 

ser og viser et saadant Herredumme over Stoftet, at män maa 
höilig forbauses over, hvorledes han i den Ålder har kunnet ud- 
före dette Arbeide. Blandt hans senere Arbeider kan paa Grund 
af den overvreldende Masse nye Kjendsgjerninger samt Forstaael- 
sen og Kenyttelsen af disse sœrHg fremhsves hans Monographier 
af Danmarks Cerambyces og af Danmarks Buprestes og Elateres, 
hans Studier over Rhynchoternes Systematik og hans store Larve- 
arbeide, hvilket sidste desvœrre ikke blev fuldendt. Hans Frem- 
stilling er eiendommelig, altid yderst gjennemarbeidet, klar og let 
forstaaelig, naar man vel at mœrke gaaer lidt langsomt frem og 
saa at sige Isegger Maerke til hvert Ord, thi Alt er beregnet, Intet 
överflödigt; undertiden kan man faae et Indtryk af Vidtlöftighed, 
men ved Benyttelsen viser det sig at vœre begründet i uhyre, 
dog altid glimrende behersket Stofmaengde. Han besad en höi 
Grad af Sprogsands, baade i Dansk og i Latin, og i Benyttelsen 
af dette sidste Sprog viser han sig som en Mester, der langt 
overgaaer Störstedelen af hans Colleger i Naturhistorien. Han 
havde ogsaa studeret Plinius og Vitrivius for at faae gode tekni- 
ske Gloser og Vendinger af classisk Oprindelse og for at faae 
endeel barbariske Former skudte ud af det videnskabelige Sprog. 
Hans Fremstilling er ofte stöttet af Afbildninger, som han altid tegnede 
selv, og som med Hensyn til Valget af deres Störrelse i Forhold 
til hvad de skulle vise, med Hensyn til deres samvittighedsfulde 
Nöiagtighed i alle Enkeltheder, i Delenes indbyrdes Forhold og 
den dermed nödvendig folgende Skjonhed af det hele Billede ere 
lige udmterkede. Til flere af sine tidligere Arbeider udförte han 
selv Afbildningerne i Kobberstik, saaledes de 25 Tavler i hans 
förste store Bog. Forövrigt kan jeg ikke, saa gjerne jeg end 
vilde, her gaae ind paa en nœrmere Paavisning af hans talrige 
Arbeiders Betydning i Literaturen, men vil tillade mig at henvise 
til den udtömmcnde Behandling hos, Gostn: Udsigt over Dan- 
marks Zoologiske Literatur. Anden Afdelings andet Bind. 

Fra 1861 til 1884 var Sciiiödte LTdgiver af det af ham 
gjenoplivede »Naturhistorisk Tidsskrift». De fjorten Bind, som 
udgjöre den af ham redigerede 3:die Rœkke, er vel det störste 
Monument, han har sat sig, et Monument, der paa Grund af sin 
Beskaffenhed vil staae i Verdensliteraturen i Aarhundreder og i 
lige höi Grad vœre et Vidnesbyrd om sin Udgivers og vigtigste 



HANSEN: NEKROLOG ÜFVER J. C. SCHIÜDTE, I05 

Bidragyders Flid og videnskabelige Storhed som Forfatter i hans 
modneste Aar, om hans fine Smag, hans Evne til i et hlle Land 
med forholdsviis smaa Midler at frembringe et saa anseeligt Ar- 
beide, blandt andet ved at knytte en saadan Maengde Vanner 
cg Elever dertil som Medarbeidere, og endelig om hans mserke- 
lige Evne til at paatrykke det Hele sit Stempel af Grundighed, 
Klarhed og Smag uden at inidertrykke de enkelte Medarbeideres 
^ode Eiendommeligheder. 

ScHiöDTE besad en stor Fferdighed i Tydsk, Fransk, En- 
gelsk, Italiensk og skrev godt Latin ; han var vel bevandret i den 
danske og fremmede a^sthetiske Literatur og nasrede stor Lite- 
resse for enhver Art af Kimst. Foruden de noermere liggende 
Egenskaber som Stilist og Tegnér betragtede han imidlertid Alt 
dette som i meer eller mindre Grad nödvendigt for en god Na- 
turhistoriker, og i denne Videnskab udmundede i Grunden Alt 
for ham. Han elskede Naturen som en Heelhed og i alle dens 
Enkeltheder, og hans störste Gljede bestod i at efterspore Byg- 
ningen af disse Enkeltheder og af deres Dele, forstaae hver en- 
kelt af disse og deres Betydning for og Sammenhœng med det 
Hele, samt endelig fremstille den vundne Indsigt i en kunstne- 
risk Form. Han blev endnu i sin fulde Kraft angreben af en 
snigende, yderst smertefuld, långvarig og uhelbredelig Sygdom, 
men lœnçre efter at han var bleven sengeligfjende 02; kort för sin 
Död talte han med Sorg om sin Skjœbne i Modstetning til at 
kunne vasre inde paa sit kjaere Museum og arbeide for dette og 
paa sine Yasrkers Fuldendelse, og naar man fortalte ham noget 
Nyt af videnskabelig Interesse kunde han lives op og tale med 
en Iver og Varma som i gamle Dage. Han döde den 2 2:nde 
April 1884, 69 Aar gammel. 

ScHiöDTES Virksomhed har vjeret saa rig, at man vistnok, 
i tryg Tillid til Framtidens Dom, tör udtale, at naar et lille Land 
blot har nogle ganske faa saadanne Ma^nd i alla Videnskabar 
som en Heelhed i Löbet af et Aarhundrada, saa er detta Land 
sikker paa en särdeles betydningsfuld Pläds i den kosmopolitiske 
A^idenskabeligheds Udvikling. 



I06 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 884. 

Den folgende Liste over Prof. Schiödtes Arbeider er indtil 
Aar 1875 en i Formen forkortet Udskrift af Gosch's ovennaevnte 
Vasrks tredie Afdeling, p. 357 — 372. 

1. Forsög til en monographisk Fremstilling af de i Danmark hidtil opda- 
gede Alter af Insect-Slœgten Amara, Bonüi.li. Nat. Tidsskr. B. I. 1836. 
pp. 38 — 65, p. 138 — 171, p. 242 — 252. — (Jversajttelse : Oken, Isis. 
1840. pp. 662 — 677, 6S1 — 702 og 732 — 738; tildeels forkortet. 

2. Sammenstilling af Danmarks Pompilidœ. Nat. Tidsskr. B. I. 1837. p. 
313 — 344 m. I Tavle. — Oversœttelse : Oken, Isis. p. 11 — ig. (De 
Litinske Diagnoser ere udeladte). 

3. Om et nyt Genus af de brakonagtige Ichneumoner. Nat. Tidsskr. B. I, 
1S37. p. 596 — 605. Med I Tavle. — Uddrag: Oken, Isis. 1841. p. 
1S5 — 1S7. 

4. Fortegnelse over de danske Arter af ShT?gterne Bombus og Psithyrus. Af 
Chr. Drewsen og J. Schödte. Nat. Tidsskr. II. 1838. p. 105 — 126 
m. I Tavle. — Oversœttelse ; Oken, Isis. 1841. p. 325 — 331. (De la- 
tinske Diagnoser ere udeladte). 

5. Beretning om Resultaterne af en i Sommeren 1838 foretagen entomolo- 
gisk Undersögelse af det sydliga Sjcelland, en Deel af Laaland, og Born- 
holm. Nat. Tidsskr. B. II. 1839. p. 309 — 395- 

Ichneumonidarum ad Faunam Danias pertinentium genera et species novo;. 
Guérin-Mén. Mag. de Zool. 1839. PI. 6 — 10: 5 Tavler m. 27 Sider Text. 

7. Genera og Species af Danmarks Eleutherata. B. I. 1S41. Med 25 Kol)- 
bertavler. p. VII— XII, i— 612 og I— XXII. 

8. lagttagelser over Bygningen af det uparrede Svaiignervesystem hos Acilius 
sulcatus. Nat. Tidsskr. B. IV. 1S42. p. 104. 

Over Piezaternes giftafsondrende Glandler. Nat. Tidsskr. B. IV. 1842. p. 

104 — 107. — Overs^ttelse : Oken, Isis. 1843. P- 65 — 66. 

[Notice om Urinkarsystemet hos Silpha]. Nat. Tidsskr. B. I\'. 1842. p. 

107 — 108. — Overssettelse : Oken, Isis. 1S43. P- 66 — 67. 

Oversigt over den indre Bygning af Opatrum sabulosum. Nat. Tidsskr. 

B. IV. 1S42. p. 204 — 208, — Oversasttelse ; Oken, Isis. 1845, p. 

532—534. 

12. [Om en hos (_)patrum sabulosum forekommende Indvoldsormj . Nat. 
Tidsskr. B. IV. 1842. p. 20S— 209. 

13. Oversigt over den indre Bygning af Sarrotrium mutioum. Nat. Tidsskr. 
IV. 1842. p. 209 — 211. — Oversrettelse : Oken, Isis. 1S45. p. 535 — 536. 

14. Oversigt over den indre Bygning af Otiorhynchus atroapterus Ghl. Nat. 
Tidsskr. B. IV. 1842. p. 212 — 216. — Oversœttelse : Oken, Isis. 1845. 

P- 536-539- 

15. Revisio critica specierum generis Tetyrœ Fabricii, quarum exstant in Museo 
Regio Hafniensi exempla typica. Nat. Tidsskr. B. IV. 1S42 p. 279 — 312. 

16. [Om Lepton attenuator Zett.] Nat. Tidsskr. B. IV. 1S43. P- 3i5 — 3i6. 

17. Udsigt over de danske Arter af Lokusternes Familie. Nat. Tidsskr. B. 
IV. 1843. P- 316—317. 



HANSEN: NEKROLOG ÖFVER J- C SCHIÖDTE. I07 

18. [Om Slœgten Cephaloctemis]. Nat. Tidsskr. B IV. 1843. P- S^? — 334- 

19. Udsigt over Förekomsten cg Bygningen af nogle sœregne, med Hensyu 
til deras Betydning ubekjendte, Organer paa Bugen hos forsk)ellige Rhyn- 
chotformer af Gruppen Geocores scutati BuRM. Nat. Tidsskr. B. IV. 

1843. P- 334—337- 

20. Om Nematus Erichsonii. Nat. Tidsskr. B. IV. 1S43, P- 346- 

21. Et eiendommeligt Tilfœlde af Omsorg for Yngelen hos en brasiliansk 
Rhynchotform, Fhloea corticata Dkur. Nat. Tidsskr. 2. R. B. I. 1844. 
p. 19—22. 

22. Bidrag til Kundskaben om en Deel sjeldnere Karabers Förekomst og Ud- 
bredelse i Danmark. Nat. Tidsskr. 2. R. B. I. 1844. p. 46 — -57. 

23. [Om Stridulationsorganerne hos Lema] . Nat. Tidsskr. 2. R. B. I. 1S44. 
p. 69 — 70. — Oversœttelse : Oken, Isis. 1846. p. 429. 

24. Bemerkungen über Myrmecophilen. Germ. Zeitschr. f. die Entomol. V. 

1844. p. 473—474. 

25. Ueber den Bau des Hinterleibes bei einigen Käfergattungen. Germ. Zeit- 
schr. f. die Entomol. V. 1844. p. 474 — 477. 

26. Om Slosgten Mikralymma. Nat. Tidsskr. 2. R. B. I. 1S45. P- 37° — 
379 m. I Tavle. — Overstettelse : Linnœa Entomol. I. 1S46. p. 156 — 
165 m. Tavlen. 

27. Om Ptiliernes Plads i Systemet tilligemed nogle Antydninger om Klavi- 
kornernes Systematik. Nat. Tidsskr. 2. R. B. I. 1845. P- 3^0 — 399. 

28. Udsigt over Bupresternes indre B3'gning. Ov. Vid. Selsk. Forh. 1847. 
p. 24—35. — Optryk: Nat. Tidsskr. 2. R. B. II. 1847. p. 319 — 333. 

29. To guineiske Karaber beskrevne. Forelöbig Meddelelse : Ov. Vid. Selsk. 
Forh. 1847. p. 67 — 69. — Hovedpublication : Nat. Tidsskr. 2. R. B. II. 
1847. P- 346 — 365 m. 2 Tavler. 

30. Bidrag til den underjordiske Fauna. Forelöbig Meddelelse: Ov. Vid. 
Selsk. Forh. 1847. P- 75 — 81. — Hovedpublication: K. D. Vid. Selsk. 
Skr. 5 R. Nat. Math. Afd. II. 1851. p. i — 39 m. 4 Tavler (4:to). 
— Oversaettelser : i) Specimen Faunas Subterraneœ. Transact. Ent Soc. 
London. New. Ser. I. 1851. p. 134 — 157 m. i Tavle. (De latinske 
Beskrivelser ere udeladte. P. 156 — 157 optages et Tillœgg, som ikke 
findes i den originale Afhandl., og som omhandler senere og tidligere 
Fund). 2) Beitrag zur unterirdischen Fauna. Froriei', Tagsberichte. N. 
583. 1852. (Zool. u. Paläont. III. p. 89—96). 

31. Om en Gruppe af de gravende Cimices. Nat. Tidsskr. 2. R. II. 1847 — 
48. p. 447—464. 

32. Om en afvigende Slaegt af Spindlernes Orden. Nat. Tidsskr. 2. R. B. 
II. 1849. P- 617 — 624. m. I Tavle. — Overssettelse : Eine Spinne ohne 
Spinnorgane. Froriep, Tagsberichte. N:o 221. 1S50. (Zool. u. Paläont. 
I. p. 281—285). M. Fig. 

33. Om Brachiopodernes Stilling i Systemet m. m. af Prof. Steenstrup. 
Nat. Tidsskr. 2. R. II. 1849. P- 625 — 632. 

34. I Anledning af en Anmaerkning af Professor Steenstrup i »Forhandlin- 



Io8 ENTOMOLÜGISK TIDSKRIFT 1884. 

ger ved de Skandinavislce Naturfoiskeres femte Mode». 8:vo. Uden Ti- 
telbl. p. I — 23. 
35- Corotoca og SpiraclUa : Staphyliner, som föde leveiide Uiiger, og ere 
Husdyr hos en Termit. — Forelöbig Meddelelse : Proc. Zoul. .Soc. Lon- 
don XXI. 1S53. p. loi — 103. — Optryk heraf: Ann. & Mag. Nat. 
Hist. 2 Ser. XV. 1855. p. 224 — 226. — Hovedpublication : K. D. Vid. 
.Selsk. Skr. 5. R. Nat. Math. Afd. IV. 1856. p. 41 — 59 m. 2 Tavler 
(4:to). — Uddrag: Ann. des Sciences natur. 4. Ser. Zool. V. 1856. p. 
169 — 183 m. I Tavle. 

36. I. Beretning om Angreb af Insekter paa i. Hveden. 2. Naaleskovene. 

1855. p. 3—15 »1- I Tavle. 
II. Anden Beretning om Angreb af Insekter. 1856. p. 3 — 14. 

37. Beretning om Galatea-Expeditionens Udbytte af (Jdonater og dels Bear- 
beidelse i Edm. de Selys-Longchamps's og Ii. Hagens Monographie 
des Odonates. Ov. Vid. Selsk. Forh. 1855. p. 108 — 125. 

38. Tre kortere zoologiske Meddelelser. Ov. V'id. Selsk. Forh. 1855. p. 
349 — 375- Heri indeholdes: a. Om den i England opdagede Art af 
Hulekrebs-Slœgten Niphargus (p. 349—351); b. Om SUtgten Broscosoma 
RosENH. og dens Forhold til den nordiske Form Miscodera Eschsch. (p. 
351 — 360 og Noter p. 364 — 375); c. Om noglc hidtil oversete Bygnings- 
forhold i Insekternes Thorax, der vise sig at \xre af gjennems^ribende 
Betydning for et naturligt Familie-System (p. 360 — 364). 

39. Udsigt over Grönlands Land-, Ferskvands- og Strandbreds- Arthropoder. 
I H. RiNK, Grönland geographisk og statistisk beskrevet. 1857. Na- 
turhist. Tillasg. p. 50 — 74. — Oversa'ttelse ; Berl. Entom. Zeitschr. III. 
1S59. p. 134 — 157. — Uddrag i T. R. Jones, Manual of the Nat. Hist, 
of Greenland. Lond. 1875. p. 141 — 145. 

40. a. Danmarks Harpaliner. Nat. Tidsskr. 3. R. B. I. 1S61. p. 149 — 192. 
b. og c. Tillœg til Danmarks Harpaliner. Nat. Tidsskr. 3. R. B. I. 
1863. p. 554—558 og IV. 1866. p. 168. 

41. De Metamorphosi Eleutheratoruni Observationen. Bidrag til Insekternes 
Udviklingshistorie. Nat. Tidsskr. 3. R. B. I. 1861 — 61. p. 193 — 232 
med 8 Tavler; fortsat ibiii. B. III. 1864. p. 131 — 224 m. 12 Tavler; 
B. IV. 1866 — 67. p. 415 — 552 m. II Tavler; B. VI. i — 2. 1869. p. 
353— 378 m- 2 Tavler; E. VI. 3. 1870. p. 467—536 m. S Tavler; B. VIII. 
I. 1872. p. 165 — 226 m. 9 Tavler; B. VIII. 3. 1873. ji. 545 — 564 
m. 3 Tavler; B. IX. 1874. p. 227 — 376 m. 12 Tavler; B. X. 1876. 
p. 369 — 458 m. 7 Tavler; B. XI. 1877 — 78. p. 479 — 597 m. 8 Tav- 
ler; B. XII. 1880. p. 513 — 598 m. 5 Tavler; B. XIII. 1S83. p. 415 
— 426 m. I Tavle. I alt 907 Sider med 86 Tavler. 

42. Danmarks CerambyccF. Nat. Tidsskr. 3 R. B. II. 1864. p. 4S3 — 576 
m. I Tavle. — Overstcttelse : Ann. & Mag. Nat. Hist. 3. Ser. XV. 1865. 
p. 182 — 209. (Den system. Overs, er noget forkortet). 

43. Phthiriasis og Mundens Bygning hos Pediculus. Nat. Tidsskr. 3. R. B. 
HI. 1S64. p. 48—69. — Oversœttelse : Ann. & Mag. Nat. Hist. 3. Ser. 
XVII. 1866. p. 2n — 2^0. 



HANSEN : NEKROLOG ÖFVER J. C. SCHIÖDTE. IO9 

44. Om Slaagten Stalita. Nat. Tidsskr. 3. R. B. III. 1864. p. 70—82. 

45. Danmarks Buprestes og Elateres. Nat. Tidsskr. 3- R. B- Hl. 1865. p. 
441 — 568 m. I Tavle. — Oversœttelse : Ann. & Mag. Nat. Hist. 3 Ser. 
XVIII. 1866. p. 173 — 212 og 327 — 33S. (Den system. Oversigt er noget 
forkortet). 

46. De tunnèlgravende Biller Bledius, Heterocerus, Dyschirius og deres dan- 
ske Arter. Nat. Tidsskr. 3. R. B. IV. 1866. p. 141 — 167. — Over- 
sœttelse: Ann. & Mag. Nat. Hist. 3. Ser. XX. 1867. p. 30—43. (De 
system. Partier forkortede). 

47. a. Krebsdyrenes Sugemuiid. Nat. Tidsskr. 3. R. B. IV. 1866. p. 169 
— 206 m. 2 Tavler. — Oversxttelse : Ann. & Mag. Nat. Hist. 4. Ser. 
I. 1868. p. I — 25 m. I Tavle. — Uddrag: Bibi. univers, de Genève. 
Arch, des Sc. phys. Nouv. Per. XXXIV. 1869. p. 279—286. 

b. Krebsdyrenes Sugemund. Fortsrettelse. Nat. Tidsskr. 3. R. B. X. 
1875. P- 211 — 252 m. 5 Tavler. — Oversaettelse : Ann. & Mag. Nat. 
Hist. 4. Ser. XVIII. 1876. p. 253 — 266 og 295 — 305. 

48. Om Öiestillingens Udvikling hos Flynderfiskene. Nat. Tidsskr. 3. R. B. 

V. 1868. p. 269 — 275 m. I Tavle. — OverscCttelse : Ann. & Mag. Nat. 
Hist. 4. Ser. I. 1868. p. 378—383. 

49. Tillaeg til Danmarks Cerambyces, Buprestes og Elateres. Nat. Tidsskr. 
3. R. B. V. 1869. p. 543 — 544. 

50. a. Fortegnelse over de i Danmark levende Ta?ger. Nat. Tidsskr. 3. R. 
B. VT. 1869. p. 161 — 231. 

b. Tiilœg til Fortegn. . . . Tœger. Nat. Tidsskr. 3. R. B. VI. 1870. p. 
399—401. 

c. Tillasg til Fortegn. . . . Tœger. Nat. Tidsskr. 3. R. B. VII. 187 1. p. 540. 

d. Tiilœg til Fortegn. . . . Tœger. Nat. Tidsskr. 3. R. B. VIII. 1873. 
p. 480— 481. 

51. Nogle nye Hovedsœtninger af Rhynchoternes Morphologi og Systematik. 
Nat. Tidsskr. 3. R. B. VI. 1869. p. 237 — 266. — Overssettelse : Ann. 
& Mag. Nat. Hist. 4. Ser. VI. 1870. p. 225—249. 

52. Herpyllobius og Silenium. Nat. Tidsskr. 3. R. VI. 1870. p. 385—398. 

53. a. Tiilœg til Danmarks Karaber og Dytisker. Nat. Tidsskr. 3. R. B. 
VÎ. 1870. p. 402 — 434. 

b. Tillaeg til Fortegnelsen over de i Danmark levende Dytisker. Nat. 
Tidsskr. 3. R. B. VII. 1871. p. 539. 

c. Tiilœg til Fortegnelsen over de i Danmark levende Karaber. Nat. 
Tidsskr. 3. R. VIII. 1872. p. 160. 

54. Fortegnelse over de i Danmark levende Skarabœer. Nat. Tidsskr. 3. R. 

VI. 1870. p. 435—456. 

55. Fortegnelse over de i Danmark levende Silpher, Scaphidier, Ptilier, Scyd- 
mœner og Pselapher. Nat. Tidsskr. 3. R. B. VII. 1870. p. 187—216. 

56. Fortegnelse over de i Danmark levende Hydrophili. Nat. Tidsskr. 3. R. 
B. VII. 1871. p. 523 — 530. 

57. Fortegnelse over de i Danmark levende Histri. Nat. Tidsskr. 3. R. VII. 
1871. p. 531 — 538- 



IIO ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 884. 

58. Forteguelse over de i Danmark levande Malacodeinii, Cleri, Ptini og 
Anobia. Nat. Tidsskr. 3. R. B. VIII. 1872. p. 1 — 22. 

59. a. Fortegnelse over de i üanmark levende heteromere EleiUlieiater. Nat. 
Tidsskr. 3 R. B. VIII. 1872. p. 23—46. 

b. Tillaeg til Forteg. . . . heteromere Eleutherater. Nat. Tidsskr. 3. R. 
B. XIII. 1S83. p. 474. 

60. Fortegnelse over de i Danmark levende Curculiones. Nat. Tidsskr. 3. 
R. B. VIII. 1872. p. 47—110. 

61. Fortegnelse over de i Danmark levende Chrysomelas, Krotyli, Endomychi 
og Coccinellœ. Nat. Tidsskr. 3. R. B. VIII. 1872. p. iii — 159. 

62. a. Tillœg til Fortegnelserne over de i Danmark levende Eleutherata. Nat. 
Tidsskr. 3. R. VIII. 1873. p. 482—488. 

b. Tillseg til Fortegnelserne over . . . Eleutherater. Nat. Tidsskr. 3. R. 
B. X. 1875- P- 57—62. 

63. Note sur les Organes de stridulation chez les Larves des Coléoptères La- 
mellicornes. Ann. Soc. Eut. de France. 5- ^^^- T. IV. 1874. p. 39 — 41. 

64. Det Vegetative og det Animale i den dyriske og menneskelige Form. 
Nordisk Tidsskr. 1878. p. 332 — 346. 

65. Efterskrift om Öiestillingens Udvikling hos Flynderfiskene. Nat. Tidsskr. 
3. R. B. XI. 1878. p. 602—609. 

■66. Sur la propagation et les métamorphoses des Crustacés suceurs de la fa- 
mille des Cymothoadiens. Compt. rendus. T. 87. 1877. p. 52 — 54. 
— Oversœttelse : Ann. & Mag. Nat. Hist. 5. Ser. II. 1878. p. 195 — 197. 

67. De Cirolanis /Egas simulantibus. Commentatio brevis. Scripserunt J- C. 
SCHIÖDTE et Fr. Meinert. Nat. Tidsskr. 3. R. B. XII. 1879. p. 
279 — 302, m. 3 Tavler. 

68. Symbolœ ad Monographiam Cymothoarum, Crustaceorum Isopodum Familiœ. 
Scripserunt I. C. ScHiÖDTE et Fr. Meinert. Nat. Tidsskr. 3. R. B. 
XII. 1879. p. 321 — 414 m, 7 Tavler; fortsat ibid. B. XIII. i. 1881. 
p. I — 116 m. 10 Tavler; B. XIII. 3. 1883. p. 2S1— 378 m. 6 Tavler; 
afsluttet ibid. B. XIV. 1884. p. 221—448 m. 13 Tavler. (I alt 36 
Tavler). 

69. Spiracula cribraria. — Os clausuni: Lidt om naturvidenskabelig Methode 
og Kritik. Nat. Tidsskr. 3. R. B. XIII. 1883. p. 427 — 473. 

ijCHiöDTE har udgivet: 

Af Linnés Brewexling: Aktstykker til Naturstudiets Historie i Danmark. 
Nat. Tidsskr. 3. R. B. VII. 1871. p. 333—522. 

»Zoologia Danica». Afbildninger af Danske Dyr med popula^r Text. 
Folio. i:ste — 3: die Hefte. 1878 — 1883. Med 17 illuminerede Kobbertavler. 
Kjöbenhavn i Augusti 1884. 

H. J. Hansen, 

Dr. phil. 




^t=^ 



1- 



Olof Immanuel Fåhraeus. 



Den 28 maj d. å. förlorade den Svenska Entomologien sin 
vördade nestor och den Entomologiska Föreningen i Stockholm 
^in högstärade främste hedersledamot, enär f. d. Statsrådet, Rid- 
daren och Kommendören af Kgl. Maj:s orden m. m. m. m. Olof 
Immanuel Fåhr^us den dagen efter en lång och stilla förfluten 
ålderdom i kretsen af sina närmaste lugnt och fridfullt insom- 
nade i den sista hvilan. Han hade då uppnått den höga åldern 
af något öfver 88 år. Han var nämligen född, jämte en tvil- 
lingbroder, Johan Fredrik, i Slite på Gotland den 23 mars 
1796. Fadren var f. d. handlanden, sedermera landtbrukaren 
Karl Niklas Fahr/Eus och modern Margareta Katarina Sturt- 
:ZENBECHER. Uppfostrad, likasom tvillingbrodern, i hemmet, tills 
universitetsstudierna togo sin början, lade han der grunden till 

Rntcmol. Tidskr. Ârg. 5, H. 3 (1884). S 



112 ENÏOMOLOGISK TIDSKRIFT 18S4. 

(len manliga, utpräglade karaktärsfasthet, som utmärkte honom un- 
der hans ovanligt långa, hedrande embetsmannabana, hvilken strax 
efter i Upsala 1816 aflagd Kansliexamen tog sin början i Kg). 
Maj:ts Kansli och Generaltulldirektionen. Inom tullverket erhöll 
F. det ena förtroendeuppdraget efter det andra och det var hans- 
dugande kraft och ihärdighet som framtvingade det 1839 af KgL 
Maj:t för riksdagen framlagda af F. utarbetade förslaget till eri, 
friare tullstadga. Han hade såsom tulldistriktschef i Göteborg, tilt 
hvilken befattning han utnämdes 1826, haft allt för rikliga tillfäl- 
len att på nära håll se till hvilken demoralisation allt för stränga 
skyddstullar och införselförbud ledde genom det af allmänheter» 
ofta mer eller mindre hyllade lurendrejeriet, som var en omedelbar 
följd af den prohibitiva tullstadgan, — han hade sett detta elände 
fortgå i allt för stor skala, för att icke uppbjuda all sin kraft och 
förmåga att undandraga detsamma dess verkande orsaker, och han« 
lyckades införa Sveriges handels- och näringslif å nya iriare ba- 
nor, samt rönte den sällsporda lyckan att upplefva den storartade 
utveckling inom fosterlandet, som deraf blef en följd. 

Från 1840 till 1847 satt han i Konungens råd, först såson> 
finans- och sedan såsom civilminister, och hade derunder tillfälle 
att skapande och ordnande inverka på det nydanade departe- 
mentala styrelseskicket. Då han 1847 utbytte taburetten mot 
landshofdingestolen i Göteborgs län, efterträddes han i statsråds- 
embetet af sin nämde tvillingbroder, som fullföljde hans idéer. 
Från landshöfdingetjänsten tog han afsked 1864 och flyttade till 
Stockholm, men hans verksamhet till fäderneslandets bästa var 
icke dermed slut, ty efter nya statsskickets införande blef han 
genast ledamot för Göteborgs läns landsting i första kammaren: 
och bibehöll fortfarande detta hedrande uppdrag till 1878, då. 
han afsade sig förtroendet. Under riksdagarne 1868 — 72 var 
han första kammarens vice talman och först vid 82 års ålder 
(1878) upphörde han att deltaga i offentliga värf. 



Det må i sanning sägas vara förundransvärdt, att denne man^ 
som utvecklade en så rastlös och så djupt ingripande verksamhet 
i fäderneslandets tjänst under en så lång följd af år, kunde un- 
der all denna vidsträckta verksamhet finna tid att sysselsätta sig 



SANDAHL : NEKROLOG ÖFVER O. I. FAHR.EUS. I 1 3 

med noggranna studier inom naturvetenskaperna, särskildt inom 
entomologien. Han var en dugande medhjälpare åt Schönherr 
och BoHEMAN under åren 1 83 8— 1 85 7 vid utgifvandet af stor- 
artade entomologiska arbeten, och ännu under sin framskridna 
ålder utgaf han entomologiska arbeten och skrifter rörande Dar- 
wins verldsåsigt, hvilken han för sin del icke ville godkänna. 

Då Entomologiska Föreningen i Stockholm stiftades den 14 
dec. 1879, emottog han med uttryck af nöje kallelsen att vara 
denna förenings främste hedersledamot. Sitt intresse och sin 
välvilja för nyssnämda förening visade han på ett synnerligen 
verksamt sätt genom att förära föreningen sin mycket dyrbara, 
nästan fullständiga samling af svenska skalbaggar, jämte utländ- 
ska sådana och en samling svenska fjärilar, för hvilken högst 
värderika gåfva Entomologiska Föreningen står i en outplånlig 
tacksamhetsskuld. 

Han var en af de främste och förste befrämjarne af de skan- 
dinaviska naturforskaremötena och var sekreterare vid det första 
mötet (i Göteborg 1839). Vid det första nationalekonomiska 
mötet, 1863, var han dess ordförande. Fåhr.^us var sedan 1840 
ledamot af Kgl. Vetenskapsakademien, h vars prasses han var 1847 
och sedermera en bland denna akademies inspectores. Veten- 
skapssocieteten i Upsala, landtbruksakademien, vitterhets-, hi- 
storié- och antiqvitetsakademien samt fysiografiska sällskapet i 
Lund ärade honom såsom hedersledamot. Mångfaldiga yttre ut- 
märkelser kommo honom för öfrigt till del från in- och utlandet 
och bland dessa må ytterligare endast nämnas, att F. vid Upsala 
Universitets 400-årsfest 1877 erhöll den filosofiska fakultetens 
hedersdoktorskrans. 

Hans själsförmögenheter bibehöllo sig intill det sista, äfven 
sedan synen under sista åren börjat aftaga, tills densamma slut- 
ligen alldeles fördunklades. Ett öde som han bar med stilla 
jämnmod. 

FÅHR^us hade i sina kraftigaste dagar en öfverlägsen arbets- 
förmåga, parad med klarhet, reda och ordning. Han var omut- 
ligt rättrådig och oböjligt fast i sina på den djupaste öfvertygelse 
grundade åsigter. Hans väsen var utmärkt genom sin humanitet 
och blidhet. I hemmet var han pa det varmaste omhuldad af 
en son och två döttrar. Hans maka, Laura Adolfina Sturt- 



114 ENTOMOLOGISK. TIDSKRIFT 1S84. 

ZENBECHER, med hvilken han \'ar förenad under 52 år i ett lyck- 
ligt äktenskap, afled 1875. 

Den ädle statsmannens och vetenskapsmannens vördade minne 
skall län "C lefva. 



Professor Aurivillius har benäget meddelat följande för- 
teckning öfver FÅHR^.r utgifna entomologiska arbeten: 

1. 480 Artbeskrifningai- i Schoeiihens Genera et species Ciirculioniduiii cum 
Synonymia hujus familiœ. Species novœ aut hactenus minus cognitœ des- 
criptionibus a L. Gyllenhal, C. H. Boheman et entomologis aliis illustratre. 
rars 4: I. 1837. 37 sp. — 4:2. 1838. 7 sp. — 5: I. 1839. 1S7 sp. 
5 : 2. 1840. 45 sp. — 6:1. 1840. 80 sp. — 6:2. 1842. 124 sp. 

2. I »Insecta Caffraria annis 183S — 1845 a J. A. Wahlberg collecta. Cole- 
optera auctore C. H. Boheman» har Fåhraeus författat i 

Pars I : 2. 1851. Familjerna Buprestidce (73 sp.), LycidiX" (10 sp.) och 
Histeridœ (25 sp.). 

Pars 2. 1857. Af Scarabceidre (slägtena Valgus, Anomala, Adoretns, Hy- 
popholis, Apogoriia, Diploiropis, Ablabera (p.), Camenta, Trochahts, 
Serien, Homaloplia, Triodonta, Gymnopleurns, Pœdaria, Onthophagiis, 
Oiiiticcllus, Drepafiocerus (p.), Trox och N^igidius. Tillsammans 13 1 sp. 

3. Die Umgebungen von Bad Ems in entomologischer Beziehung. — Stet- 
tiner Ent. Zeit. B. 13. 1S52, p. 199 — 205. 

4. Coleoptera Caffrariœ a f. A. Wahlberg collecta. Ileteromera. — üfvers. 
Vet. Akad. Förhl. B. 27. 1870. N:o 4, p. 243 — 358. 

5. Coleoptera Caffrarire a T- A. Wahlberg collecta. Curculionides. — üfvers. 
Vet. Akad. Förhl. B. 28. 1S71. N:o I, p. 3 — 69. N:o 2, p. 197 — 291. 

6. Coleoptera Caffrarire a J. A. Wahlberg collecta. Farn. Brenthidiv, Anthri- 
bidœ et Bruchidœ. — Üfvers. Vet. Akad. Förhl. 15. 28. 187 1. N:o 4, p. 
4^3—452. 

7. Coleoptera Caffrarix annis 1S3S — 1S45 ^ ]■ A. Wahlberg collecta. Fam. 
.Scolytidœ, Paussidœ, Bostrichidre et Cioidœ. — üfvers. \c\.. Akad. Förhl. 
B. 28. 1871. N:o 6, p. 661—672. 

8. Coleoptera Caffraria; a J. A. Wahlberg collecta. I.ongicornia. — üfvers. 
Vet. Akad. Förhl. B. 29. 1872. N:o i, p. 45 — 69; N:o 2, p. 29 — 61. 

9. Memorandum betreffend die im Druck neulich erschienene Abhandlung 
Coleoptera Caffraria?, Longicornia. — Harold, Coleopterologische Iltfte. 
Lif. 10, p. 194 — 196. 

O. Th. Sandahl. 



FÖRTECKNING A DE LIMNOPHILID^, APATANIID^ 

OCH SERICOSTOMATID/E SOM HITTILLS BLIFVIT 

FUNNA PÅ SKANDINAVISKA HALFÖN 



AF 

H. D. J. Wallengren. 



Då det kommer att dröja ännu en tid innan den under ar- 
bete varande monographin af våra Trichoptera kan blifva offent- 
liggjord, har förf. ansett sig böra delgifva på detta sätt de fynd, 
som rörande dessa arter kommit till hans kännedom. Visserligen 
har han tid efter annan fått mottaga sändningar af nu i fråga 
varande insekter, men ännu saknas, särdeles från de nordligare 
delarne af halfön, tillräckligt materiel för att kunna framställa en 
någorlunda fullständig bild af faunan i detta fall. Sådant gäller 
isynnerhet i fråga om de smärre arterna, särdeles Trichoptera 
icquipalpina af hvilka de sändningar, som kommit förf. till hända, 
innehålla ganska litet. Således saknar förf. angående dessa nä- 
stan all ledning i fråga om våra nordliga provinser och hans 
kännedom om dem inskränker sig nästan uteslutande till hvad 
de södra provinserna hafva att erbjuda. Derför ser han sig nu 
tvungen att endast meddela förteckning å arterna inom ofvan 
nämda familjer, och då han redan förut i denna tidskrift (årg. 
1880) lemnat beskrifning på våra Phryganider , blir förteckningen 
å våra Trichoptera iiuequi pal pina någorlunda fullständig. 

De herrar, som godhetsfuUt meddelat mig material till nu 
föreliggande förteckning, äro numera framlidne professorerna 
Malm, Stål och Wahlberg, d:r Siebke och doktor Forssell, 
hvilka i lifstiden sände till mig och stälde till min disposition 
de Trichoptera, som de insamlat. Af halföns nu lefvande Ento- 



Il6 ENTOMOLOGISK. TIDSKRIFT I 884. 

mologer haf\'a prof. Aurivii.lius, jägmästare Gadamer, apotekare 
Hamnström, lektorerna Johansson, Spångberg och Thedenius 
inom Sverige samt pastor Sandberg och d:r Schöyen från Norge 
med största beredvilhghet meddelat de samlingar, som af dem 
blifvit gjorda inom olika delar af de förenade rikena. Särskildt 
hafva jägmästare Gadamer och lektor Johansson meddelat syn- 
nerligen rikhaltiga samlingar. Utom alla dessa herrars välvilja 
hade icke arternas geografiska utbredning inom halfön blifvit så 
känd, som nu är fallet, ej heller hade förteckningen kunnat upj)- 
taga åtskilliga arter, som ensamt en eller annan af dessa herrar 
lyckats tillvarataga i större eller mindre antal exemplar. 

För dem, som skulle vilja insamla Trichoptcra, anser förf. 
sig här böra påpeka nödvändigheten af att utspänna vingarne på 
de fångade exemplaren, medan dessa ännu äro mjuka, på samma 
sätt som man förfar med fjärilar. Outspända äro de i de aldra 
flesta fall omöjliga att med full säkerhet bestämma till följd af 
den inom familjen rådande stora likhet arterna emellan. Färgen 
gifver nämligen här mycket mindre än hos andra insekter någon 
ledning vid arternas bestämmande. Den är ofta till den grad 
lika hos de bäst skilda arter, att äfven det mest öfvade öga 
misstager sig, såvida icke kroppens alla delar kunna undersökas. 
Detta är alldeles omöjligt på outspända exemplar, hvarför så- 
dana äro helt odugliga och således utan allt intresse. Att sedan 
de insamlade exemplaren blifvit torra uppmjuka dem, såsom man 
kan mycket väl göra med fjärilar, för att kunna utspänna vin- 
garne är ganska vanskligt och lyckas i allmänhet icke rätt väl 
med de mindre arterna, så att dessa kunna användas i en någor- 
lunda snygg samling, ehuru de väl kunna blifva brukbara i de- 
skriptift hänseende, då man härför endast behöfver få vingarne 
så långt vikna från insektens kropp, att man kan tydligen se 
kroppsdelarne och vingnerverna. 

Linné beskref uti sin Fauna Suecica knapt mer än 4 hit- 
hörande arter. Zetterstedt ökade i sitt arbete Insecta Lap- 
])onica antalet till 29 eller 30. De arter, som samme förf. upp- 
räknar i sina anmärkningar, kunna ej tagas i betraktande, eme- 
dan största delen af de namn, hvarunder de upptagas, numera 
ej lära kunna redas. Uti vår uppsats »Anteckningar i Entomo- 
logi», intagen i Ofversigt af Kon gl. Vet. Akademiens Förhand- 



WALLENGREN : SKAND. LLMNOPHILID.E, APATANIID.E ETC. II7 

lingar 1870, lade vi härtill 4, samt uti The Ent. Month. Mag. 
1879 ytterligare 3 arter, så att hela kända antalet belopp sig 
till omkring 36 arter. Denna förteckning upptager 78 arter sâ- 
äom förekommande på vår halfö. Likväl är förf. förvissad, att 
antalet kommer att ökas med en och annan art, när våra E^nto- 
niologer blifva sinnade att egna någon större uppmärksamhet åt 
A-åra Trichoptera än hittills varit förhållandet. Ända tills nu tyc- 
kes det i allmänhet som om en eller annan Trichopicr blott till- 
fälligtvis lyckats förirra sig in uti samlingslådan och af denna or- 
sak fått äran att följa med flocken af mera gynnade insektord- 
ningar. Man kan ej heller mycket undra härpå, emedan dessa 
djur hafva med få undantag icke något prålande och derför 
lockande yttre, ej heller någon betydligare och skarpt i ögonen 
fallande omvexiing i kroppsformerna. Dessa äro tämligen ena- 
handa och färgerna i allmänhet dystra. Der några särskilda teck- 
ningar förekomma äro dessa dunkla och föga afstickande från 
"den dystra grundfärgen, såsom det höfves nattens barn. Djuren äro 
också nästan alla endast i rörelse under natten och gömma sig 
för dagsljuset i springor eller bland gräs och säf. De kunna 
derför sällan erhållas på annat sätt än genom insekthåfven. 
Men användes denna flitigt bland buskar och gräs vid gropar, 
insjöar, åar, floder och bäckar eller i kärr, blir den sällan tom. 
Äfven då man på sådana lokaler söker med håfven efter andra 
insekter, får man ganska ofta en hel mängd hithörande arter, så 
att man med största lätthet kan sammanbringa en ansenlig sam- 
ling älVen af dessa. Om det likväl någonsin gäller vid insekt- 
fångst att för tillfället tillvarataga allt som träftas, för att sedan 
tmdersöka och utvälja hvad som förtjänar att behållas, så gäller 
■det isynnerhet om dessa djur, ty först genom det noggrannaste 
■skärskådande af hvarje funnet individ kan man öfvertyga sig om 
livad art man erhållit och sålunda efter omständigheterna behålla 
«lier förkasta det funna. Förf. har mången gång bland det in- 
samlade funnit ända till 4^5 arter, der han trott sig blott hafva 
erhållit i eller 2 och stundom tvärtom. 

Såsom här nedan skall närmare visas, hafva några arter blif- 
vit funna i norra Finland, men ännu ej på vår halfö. Att åt- 
minstone ckssa arter skola kunna upptäckas äfven hos oss anser 
förf. ganska sannolikt. Men det är alldeles icke omöjligt, att 



Il8 ENTO.MOLOGiSK TIDSKRIFT I 8S4. 

en eller annan af de arter, som finnas i Skottland, skola också, 
anträffas här. 

I följande förteckning äro slä^s^t- och art-namnen i allmänhet 
uppförda efter M'Lachlans »Revision and Synopsis of the Tri- 
choptera». Der afvikelse derifrân skett är sådant särskildt an- 
tydt och afvikelsen har skett hutVudsakligen på de skäl, som förf, 
anfört i sin uppsats i Journ. Lin. Soc. Zoology, Vol. XIV, p. 727, 

Limnophilidae. 

1. Glyphotaelius pellucidus Retz. I södra och meller- 
sta Sverige vid större stillastående eller sakta flytande vatten,, 
äfvensom vid insjöar. Ar ej bland de allmännaste arter. Fun- 
nen i Skåne, Halland och Blekinge (förf.), i Småland (Gadamer)^ 
Östergötland (Johansson, Hamnströ.m), på Gotland (Johansson)^ 
vid Göteborg (Malm) och vid Stockholm (Thedenius). Från or- 
ter norr om Stockholm hafva vi ännu ej sett arten; ej heller 
från Norge. 

2. Glyphotaelius punctato-lineatus Retz. tyckes vara öf- 
verallt sällsynt och mera tillhöra de nordliga än sydliga provin- 
serna. Dock förekommer arten ehuru sällan äfven i Skåne (förf.). 
Inom Sverige är den för öfrigt anmärkt i Småland (Gadamer),. 
i Östergötland och vid Upsala (Johansson), vid Stockholm (The- 
denius) samt i Lappmarkerna (Wahlberg). Inom Norge är deit 
funnen vid Tveten (Siebke) och vid Rise i Opdalen (Schoyen)^ 

3. Colpotaulius incisus Curt. synes deremot endast till- 
höra de sydligare provinserna. Blott i Skåne och Blekinge (förf.)' 
samt på Oland och Gotland (Aurivillius) har den hittills an- 
träffats. Detta härleder sig likväl måhända blott från artens 
dolda lefnadssätt. Såsom ett fullkomligt nattdjur döljer den sig 
om dagen djupt nere vid jorden bland gräs- och säfrötter vid 
stillastående vatten och uppskrämmes från dessa sina gömställem 
endast genom flitigt håfvande. 

4. Grammotaulius nitidus Müll. Vid gropar och stilla- 
stående vatten är arten allmän i södra Sverige, men huru högt 
den går mot norden är oafgjordt. Vi hafva ej sett den från orter 
norr om Småland (Gadamer), men Zetterstedt upptager artert 
bland lappska insekter, utan att likväl uppgifva någon fyndort- 



WALLENGREN : SKAND. LI:MN(JPHIL1D.E, APATANIID.i: ETC. II9 

5. Grammotaulius nigropunctatus Retz. (G. atomarius 

Fabr.) är i södra Sverige tämligen allmän, dock ej så allmän 
som föregående art. Dess nordligaste utbredningsgräns är ännu 
ej känd. Vi hafva ännu ej sett exemplar af arten från orter norr- 
om Östergötland (Hamnström), dock upptager Zetterstedt arten 
från Lappland, ehuru utan närmare lokaluppgift. 

6. Grammotaulius signatipennis M Lachl. uppgifves af 
K0LENAÏI från Torneå, och förf. har sett den från mellersta 
Lappland (Wahlberg") och från Ostergöthland (Hamnström), samt 
vidare ett exempl. utan närmare lokaluppgift (Johansson), men 
måhända från Södermanland. Liom Norge är den funnen vid 
Fokstuen på Dovre (Siebke) och vid Rise i Opdalen samt i Driv- 
dalen (Schöyen). I Sveriges södra provinser är arten ännu ej 
träffad och den tyckes äfven i nordligare landskapen förekomma 
sparsamt. 

7. Limnophilus rhombicus L. är allmän genom hela 
halfön ända upp i Sydvaranger inom Norge, derifrån pastor Sand- 
berg meddelat exemplar, fångade vid Elvenass i augusti månad. 

8. Limnophilus borealis Zett. är tämligen allmän i half- 
öns nordligare landskap, men från de södra provinserna känner 
förf. den endast från Farhult i Skåne, der den är sällsynt och 
från Gotland (Thedenius). För öfrigt hafva vi sett exemplar 
frän Lycksele i Lappmarken (Fåhr^us) och från Forsa i Hel- 
singland (Aurivillius). Äfven från Norge har Schöyen medde- 
lat exemplar från Laurgaard. 

9. Limnophilus flavicornis Fabr. allmän i södra och 
mellersta Sverige, såsom i Skåne, Halland och Blekinge (förf.), i 
Småland (Gadamer), vid Göteborg (Malm), på Gotland och vid 
Stockholm (Johansson). Från Norge hafva vi sett exemplar fån- 
gade vid Smölen (Siebke). Från orter nordligare än Stockholm 
hafva vi ej sett arten. 

10. Limnophilus decipiens Kol. är spridd men meren- 
dels talrik på de lokaler, der den förekommer. På några ställen 
i Skåne (Trolle Ljungby, Skräbö i Ifvetofta socken) och Ble- 
kinge (Carlshamn, Byasjö) af förf. och Lillsjön nära Jönköping 
(Gada:mer), i Södermanland (Johansson) samt i Östergötland och 
vid Stockholm (Thedenius) är arten funnen,, men vi hafva ännu 
ej sett den från Norge. 



I20 entomologisk: tidskrift 1884. 

11. Litnnophilus marmoratus Curt, är ganska allmän i 
södra och mellersta Sverige åtminstone ända till Stockholm, der 
den blifvit funnen af Thedenius. Bland lappska insekter upp- 
tages arten såsom sällsynt af Zetterstedt. Frän Norge hafva 
vi ej ännu sett den. 

12. Litnnophilus congener M'Lachl. Frän Norge ega 
vi tvänne exemplar af denna sällsynta art, meddelade af Siebke 
utan närmare lokalui)pgift. 

13. Limnophilus griseus I.in. (L. stigma Curt.) är i sö- 
dra och mellersta Sverige den allmännaste af alla nattsländor, 
men vi hafva ännu ej sett den frän Lappland, derifrån ej heller 
Zetterstedt uppgifver arten, ehuru den utan tvifvel äfven der 
förekommer, helst den träffas lika nordligt i Norge. Från sist- 
nämda landet hafva vi sett arten från Ellengrud och Romsdalen 
•(Siebke), Söndmöre, Aaset och Saltdalen (Schöven). 

14. Limnophilus xanthodes M Lachl. Denna vackra art 
tyckes vara ganska sällsynt, ehuru den likt samslägtingarne finnes 
talrik på de ställen der den förekommer. Uet enda ställe, der 
vi funnit arten är vid Trolle Ljungby i Skåne nära den numera 
uttorkade Blekesjön. Dessutom hafva vi sett den från Råslätt i 
Småland (Gadamer), Göteborg (Malm), Vestmanland (Johansson) 
och (jotland (Thedenius). 

15. Limnophilus lunatus Curt. allmän i en mängd färg- 
varieteter nästan vid alla vatten i Skåne, Halland och Blekinge. 
För öfrigt hafva vi sett den från Småland (i mängd, Gadamer), 
(löteborg (M^lm), Södermanland (Johansson), Stockholm (The- 
denius) och från norra Lappland (Aurivill.). Zetterstedt ujip- 
gifver äfven (^otland. 

16. Limnophilus subcentralis Hagen är deremot hos oss 
mycket sällsynt och med säkerhet endast funnen vid Trolle Ljungby 
i Skåne (förf.) och vid Råslätt i Småland (Gadamer) i ganska 
få exemplar. Dessutom har förf. sett ett exemplar frå^i Norge 
(Siebke) utan närmare lokaluppgift. 

17. Limnophilus elegans Curt. Afven denna vackra art 
är ganska sälls)nt, ehuru vidt spridd inom Sverige och vi hafva 
endast sett några få exemjilar deraf från Råslätt i Småland (Ga- 
damer) och från Gotland samt LTpland (Thedenius). Dessutom 
beskrifver Zetterstedt arten från Asele i Umeå Lappmark. 



WALLENGREN : SKAND. LIMNOPHILID.E, APATANIID^K ETC. 12 1 

Från Norge hafva vi ej sett arten, ehuru den sannolikt äfven 
der förekommer. 

iS. Limnophilus politus M'Lachl. är äfven vidt spridd 
inom vårt land och träftas talrik på somliga ställen. Vid Ifö- 
och Blekesjöar i N. Ö. Skåne (förf.), i Småland (Gadamer) vid 
Göteborg (Malm) och Stockholm (Thedenius), vid Forsa i Hel- 
singland (Aurivill.), i Norrbotten (Wahlberg) samt norra Lapp- 
marken (Spångberg) är den hittills anmärkt, men deremot icke 
i Norge. 

19. Limnophilus pantodapus Wallengr. tillhör halföns 
nordliga och mellersta delar, men är ännu ej träffad i de södra 
provinserna. Från Södermanland (Johansson), från Forsa i Hel- 
singland (Aurivill.) och från södra Lappmarken (Wahlberg) 
inom Sverige, samt från Ringebo, Fokstuen på Dovre och Börs- 
vik i Porsanger (Schöyen) inom Norge hafva vi sett exemplar. 

20. Limnophilus hyalinatus Wallengr. Af denna, från 
föregående ganska tydligt skilda art, hafva vi numera sett exem- 
plar dels från Fokstuen å Dovre (Schöyen) samt från Kirkences 
och Elventes i Sydvaranger (Sandberg), allt i Norge. Den är 
ännu ej träffad inom Sverige, så vidt kändt är. 

21. Limnophilus nebulosus Kirby. Denna också i nord- 
ligaste Amerika förekommande art tillhör likaledes norden af vår 
halfö. Från Umeå har Keitel hemfört arten och vi hafva sett 
den från Muoniovaara i Lappland (Spångberg). Sannolikt till- 
hör en 9 från Fokstuen i Norge äfven denna art, ehuru exem- 
plaret är i det skick, att man ej med visshet kan afgöra bestäm- 
ningens riktighet. 

22. Limnophilus femoratus Zeit. Vi känna arten en- 
dast från Lappland och Norrbotten, från förra lokalen uppgifven 
af Zetterstedt och från den senare genom exemplar från prof. 
Aurivillius. Den tyckes tillhöra de sällsyntaste arterna inom 
vår fauna. 

23. Limnophilus fuscinervis Zett. är likaledes en säll- 
synt art. Zetterstedt uppgifver den från Lycksele Lappmark, 
och vi hafva sett den från Lappmarken (Wahlberg) samt en Ç 
från Vestmanland (Johansson). Från Norge (Siebke) ega vi den 
också, men utan lokaluppgift, dock troligen från Dovre. 

24. Limnophilus ignavus Hagen. Vi känna arten endast 



122 ENTOMÜLOGISK. TIDSKRIFT I 884. 

från Fokstuen \)å. Dovrc, deiifiån Siebke meddelat tvänne exem- 
plar, h\ilka der blitvit tagna i juli månad. 

25. Limnophilus nigriceps Zett. är uti Skåne ej syn- 
nerligen sällsynt utan förekommer der på flera ställen, såsom vid 
Trolle Ljungby, Ifötofta, Engelholm och Ringsjön. Från Små- 
land har Gada.mer meddelat några få exemplar. Zetterstedt 
uppgifver arten såsom sällsynt i Lappmarken och Walker kände 
(len från Alten i Finmarken. Underligt nog har förf. ej funnit 
den bland de Trichopfera, som från de mellanliggande provin- 
serna blifvit honom tillsända. 

26. Limnophilus picturatus M Lachl. (L. exulans çf 
ALLachl.) är en af familjens sällsyntaste arter. Förf. känner 
den endast från Muoniovaara i Lappmarken (SpängberCt) och från 
Westmanland (Johansson). 

27. Limnophilus fiavus L. (L. centralis MLachl.) är i 
södra och mellersta provinserna af Sverige en af de allmännare 
arterna. Den är anmärkt i Skåne, Blekinge och Halland (förf.), 
i Småland (Gadamer), vid Göteborg (Malm), i Östergötland (Jo- 
hansson) och i Upland (Thedenius). Inom Norge vid Kongs- 
vinger. Lillehammer, Wik, Bergen, å Helgöen, i Söndmöre och 
i Romsdal, allt af Schoven. 

28. Limnophilus vittatus Fabr. Äfven denna art är en 
af de allmännare inom familjen och förekommer nästan genom 
hela halfön. Vi hafva sett den från de flesta provinser inom 
Sverige, äfven från Lappland, derifrån den också uppgifves af 
Zetterstedt. Från Norge hafva vi sett arten från Hedemarken 
och Bergen. 

29. Limnophilus affinis Curt. Märkvärdigt nog har förf. 
sett denna art endast från Skåne och Blekinge, der den är gan- 
ska allmän, samt från Småland (Gadamer), men ej från någon 
af de öfriga svenska provinserna. Zetterstedt uppgifver, att 
den är sällsynt i Lappmarken, ehuru af honom ej själf der träf- 
fad. Från Norge hafva vi endast sett ett exemplar utan när- 
mare lokaluppgift. Skulle arten endast tillhöra halföns sydliga 
provinser? 

30. Limnophilus auricula Curt. allmän på hela halfön 
ända \\\)\) i norska Finmarken. 

31. Limnophilus bimaculatus L. (L. griseus Auct.) är 



WALLENGREN : SKAND. LIMNOPHILID.L, APATANIID.Ï ETC. I23 

ostiidigt den allmännaste Trichopter inom haifön och förekommer 
öfver allt, äfven i de nordligaste provinserna, vid hvarje vatten- 
samling och i hvarje kärr. 

32. Limnophilus bipiinctatus Curt. Ehuru ej så allmän 
som föregående art, förekommer denna dock öfver hela halfön 
äfven i de nordligaste provinserna. 

H- Limnophilus scalenus Wallengr. Af denna art känna 
vi ej annat exemplar än det, som legat till grund för vår be- 
skrifning af arten, hvilket är funnet vid Fokstuen på Dovre af 
numera framlidne d;r Siebke och blifvit af honom i lifstiden oss 
meddeladl. 

34. Limnophilus miser IMLachl. är hittills funnen endast 
vid Fokstuen och Jerkin på Dovre af Siebke. Dessutom uppgif- 
ver M'Lachlan Alten i Finmarken och Haparanda såsom lokaler 
inom Skandinavien. 

35. Limnophilus despectus Walk. Denna, äfven i Ame- 
rikas nordliga delar förekommande art, har blifvit funnen vid 
Farhult i Skåne (förf.), vid Råslätt nära Jönköping (Gadamer), i 
Vestmanland (Johansson) och vid Stockholm (Thedenius), men 
är öfver allt sällsynt. 

36. Limnophilus extricatus IM'Lachl. I södra och mel- 
lersta Sverige ingalunda sällsynt. Den är funnen i Skåne och 
Blekinge (förf.), i Smaland (Gadamer), i Östergötland (Wahl- 
berg), i Vestmanland (Johansson), i Vestergötland (Hamnström) 
och vid Stockholm (Thedenius), samt inom Norge vid Fredriks- 
hald och Töien (Siebke), vid Bergen, vid Elvenœs i Sydvaranger 
och vid Pothus i Saltdalen (Schöven). Såvida Zetterstedts 
Phr. subpunctulata hörer hit, hvilket vi dock betvifla, skulle 
arten äfven vara funnen i Lappland. Det är dock sannolikt, att 
den äfven der förekommer. 

37. Limnophilus hirsutus Pict. är deremot en sällsynt 
art, som vi endast känna från Gotland, der den blifvit funnen 
af Thedenius och från Halland, tagen af Johansson. 

38. Limnophilus luridus Curt. är likaledes sällsynt och 
endast funnen vid Skara (Forssell) och Stockholm (Thedenius). 

39. Limnophilus sparsus Curt. är deremot en ganska 
allmän art, som träftas nästan öfver allt på vår halfö. Inom 
Sverige är den ^funnen i Skåne, Halland och Blekinge (förf.), i 



124 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 884. 

Småland (Gadamer), vid Skara (Forssell), i Östergötland och 
Västergötland (Johansson), i Södermanland (Thedknius) samt i 
Norrbotten och Lappland (Zetterstedt) ; inom Norge vid Töien 
(Siebke), vid Fokstuen på Dovre (Schöven) och i Nordlanden 
(Zetterstedt). Var. L. instillatus Wallengr. är endast funnen 
vid Bergen i Norge. 

40. Limnophilus trimaculatus Zett. synes ej vara säll- 
synt i norra och mellersta provinserna af vårt land. I Umeå 
och Torneå Lappmarker (Zetterstedt), i Dalarne (Fåhr^us) 
och vid Stockholm (Thedenius) inom Sverige, samt vid Fokstuen 
på Dovre (Schöyen) inom Norge är den funnen tämligen talrikt. 

41. Limnophilus fuscicornis Ramb. är en på vår halfö 
tämligen spridd, ehuru endast på vissa ställen talrikt förekom- 
mande art. Den är inom Sverige funnen i Skåne och Blekinge 
(förf.), i Småland (Gadamer), vid Skara (Forssell), i Vestman- 
land och Södermanland (Johansson), vid Stockholm (Thedenius), 
vid Forsa i Helsingland (Aurivillius) och vid Pajala i Torneå 
Lappmark (Spångberg), samt inom Norge vid Fredrikshald och 
Töien (Siebke), vidare i Odalen (Schöven). 

Anm. Limnophilus dispar M'Lachl., som är funnen i Finland, 
hafva vi ännu ej sett från vår halfö, der den dock sannolikt förekommer. 

42. Anabolia nervosa Leach, förekommer allmänt i Skåne 
och Blekinge, men för öfrigt har förf. sett arten från Vestman- 
land (Johansson), Vestergötland och Östergötland (Wahlberg) 
och Stockholm (Thedenius). Utan tvifvel förekommer den äfven 
i Lappland, emedan bland typerna till A. laevis Zett. finnas äf- 
ven exemplar af denna art. Vidare är den funnen å Filefjeld i 
Norge, emedan Phr. fusca var. b. Zett. hörer till denna art. 

43. Anabolia sororcula M'Lachl. Af denna sällsynta art 
har förf. hittills endast sett exemplar ((;f) från Norrbotten, med- 
deladt af Wahlberg. 

44. Anabolia laevis Zett. är allmän i Skåne och Ble- 
kinge. Dessutom hafva vi sett exemplar från Småland (Gada- 
mer), och Zetterstedt uppgifver arten från Norrbotten och 
Lappland. 

45. Phacopteryx brevipennis Curt. I Skåne och Ble- 
kinge förekommer arten sparsamt och har äfven blifvit träffad i 
Småland (Gadamer) och vid Stockholm (Thedenius), hvarjämte 



WALLENGREN : SKAND. LIÄINOPHILID.E, APATANIID.E ETC. 125 

Zetterstedt uppgifver arten från Norrbotten och Lappmarken. 
I Hedemarken inom Norge är den funnen af Siebke. 

46. Arctoecia dualis M'Lachl. Af denna egendomliga 
art har förf. endast sett trenne exemplar, hvaraf 2: ne från södra 
Lappmarken meddelade af Wahlberg och ett från Storvandet i 
Sydvaranger, meddeladt af pastor Sandberg. 

47. Asynarchus fusorius Wallengr. känner förf. endast 
från Lappland (Wahlberg) och från Dovre (Siebke), från Stor- 
jord i Saltdalen (Schöyen) och Sydvaranger (Sandberg). 

48. Asynarchus rhanidophorus Wallengr. är hittills en- 
dast funnen vid Fokstuen å Dovre (Schöyen). 

49. Asynarchus Thedenii Wallengr. endast funnen i S. 
Lappmarken (Wahlberg) och vid Stockholm (Thedenius). 

50. Asynarchus bicornis M'Lachl. Det enda exemplar af 
denna art, som hittills är kändt, hade länge stått med outspända 
vingar bland A. fusorius, till dess vid ett närmare efterseende dess 
arträtt varsnades. Det är antingen från Lappmarken eller Norge. 

51. Asynarchus coenosus Curt. tyckes vara ganska all- 
män i norra delarne af halfön, isynnerhet inom Norge. Från 
Sverige hafva vi endast sett den anträffad i Jämtland (Aurivil- 
Lius), i S. Lappmarken (Wahlberg) och vid Maunu i Torneå Lapp- 
mark (Spångberg), men inom Norge är den funnen vid Ham- 
merfest (Schöyen), i Sydvaranger dels vid Elvenaes, dels vid prest- 
gården och dels vid Storvandet (Sandberg), vidare vid Staburs- 
naes i Porsanger (Schöyen), vid Elvenaesdal i Saltdalen (Schöyen) 
och vid Kongsvold (Siebke). 

52. Stenophylax alpestris Kol. är hos oss tämligen säll- 
synt. Vi hafva sett den från Gotland (Thedenius) och från 
Östergötland (Wahlberg) inom Sverige. Inom Norge är den fun- 
nen vid Rynbjerg, Vinger och Jerkin (Siebke), vid Pothus i Salt- 
dalen (Schöyen) och vid nedre Klostervand i Sydvaranger (Sand- 
berg). Ett exemplar utan lokaluppgift i Johanssons samling hö- 
rer också hit, måhända från Vestmanland. 

53. Stenophylax algosus M'Lachl. hafva vi endast sett 
från Nystue (Siebke) och Sydvaranger (Sandberg). Södra Lapp- 
marken uppgifves af M'Lachlan. 

54. Stenophylax picicornis Pict. Från Lappland upp- 
gifves arten af Zetterstedt och vi hafva sett den från Vester- 



126 F.NTOMOLÜGISK TIDSKRIFT 1884. 

gütland (Wahlüerg) och från Norge tagen vid Kongsvold (Siebke) 
och Ringebo (Schöven). På Kinnekulle är den tagen af Jo- 
hansson. 

55. Stenophylax infumatus M'Lachl. Denna tyckes hos 
oss tillhöra slägtets sällsyntaste arter. Förf. har deraf ej sett mer 
iin 2:ne exemplar, funna i Småland vid RåsLätt i juni månad 
och meddelade af Gadamer, samt ett från Jämtland (Aurivillius). 

56. Stenophylax nigricornis Pict. uppgifves af Zetter- 
STEDT från Skåne. Derifrån har förf. aldrig sett arten ; ej heller 
från andra provinser inom sydligaste Sverige. P^ndast från Kin- 
nekulle (Johansson) och Lappland känna vi den. Inom Norge 
synes den deremot vara mera allmän samt spridd öfver hela lan- 
det. Der är den funnen vid Kongsvold, Storsöen och Klipfjeld 
(Siebke), vid Wadsö, i Drivdalen, på Dovre, vid Kistrand i Por- 
sanger, vid Storjord i Saltdalen och vid Hammerfest (Schöyenj. 
Den uppgifves derjämte af Zetterstedt att vara allmän i Nord- 
landen och Finmarken. 

57. Stenophylax stellatus Curt. tyckes vara allmän öf- 
ver hela halfön på dertill passande lokaler. Inom Sverige är den 
funnen i Skåne, Halland och Blekinge (Förf.), i Småland (Ga- 
damer), i Östergötland (Hamnström), vid Stockholm och i Her- 
jedalen (Thedenius), vid Muoniovaara, Maunu och Tärna (Spång- 
berg) i Lappland. Inom Norge har den blifvit anmärkt på föl- 
jande ställen: vid Smölen och i Gudbrandsdalen, vid Rise i Op- 
dalen, vid Kongsvold, Lösset, Storsöen och Hammerfest (Siebke), 
vidare i Odalen, vid Storjord, Elven^es och Sundby i Saltdalen 
Schöyen), samt slutligen vid Varvatim Javre och Storvandet i 
Sydvaranger (Sandberg). 

58. Stenophylax latipennis Curt. är deremot hos oss en 
sällsynt art, hvaraf förf. sett ganska få exemplar, dock från skilda 
håll: från Småland (Gadamer), från Stockholm (Thedenius), från 
Maunu i Torneå Lappland (Spångberg) och slutligen från Norge 
(Siebke) utan närmare lokaluppgift. 

59. Stenophylax concentricus Zett. af Zetterstedt 
iippgifven från Umeå Lappmark. Vi känna arten från Skåne 
och Blekinge (förf.), från Råslätt i Småland (Gadamer), från 
<^lotland och Stockholm (Thedenius), från Upsala (Johansson) 
samt från Bergen i Norge. 



WALLENGREN : SKAND. LIMNOPHILID.E, APATANIID.E ETC. 127 

Anin. St. crudus och St. impar, som båda blifvit funna i Fin- 
land, hafva vi ännu ej sett fiåu Skandinavien ; ej heller hafva vi träffat 
den i England förekommande St. vibex, som liknar St. concentricus. 

60. Micropterna sequax M'Lachl. är ganska sällsynt i 
Skåne och Blekinge. Dessutom är den anträffad vid Stockholm 
(Thedenius) samt inom Norge vid Töien (Sieeke) och vid Ör- 
skog och Skodje i Söndmöre (Schöyen). 

61. Micropterna lateralis Steph. tyckes deremot vara 
mera allmän och spridd, ehuru den ännu ej blifvit funnen i Skåne 
eller Blekinge. Den är funnen i Småland (Gadamer), på Got- 
land och vid Stockholm (Thedenius) samt i Norge vid Töien 
(Siebke), vid Bergen och vid Molde (Schöyen). 

62. Halesus interpunctatus Zett. af förf. funnen vid 
Skräbö i nordöstra Skåne. Dessutom träffad i Östergötland 
{Hamnström) i Vestmanland och vid Stockholm (Johansson) samt 
vid Maunu i Torneå Lappland (Spångberg). Inom Norge är den 
funnen i Odalen (Schöyen). 

63. Halesus tesselatus Ramb. Vid Stroma nära Carls- 
hamn i Blekinge (förf.) och i Odalen inom Norge (Schöyen) är 
denna art hittills anmärkt. 

Anm. H. digitatus Schrk. hittills ej anmärkt hos oss, ehuru fun- 
nen i Finland. 

64. Ecclisopteryx guttulata Pict. förekommer sällsynt i 
Skåne (förf.). För öfrigt anmärkt vid Medevi i Östergötland och 
Dalarne (Wahlberg). Inom Norge är den funnen vid Kongs- 
vold och på Do\'re vid Nystuen (Schöyen). 

65. Chilostigma Sieboldi Hag. Denna sällsynta art har 
inom Sverige blifvit funnen i Östergötland (Hamnström), i Norr- 
botten (Wahlberg) och i Lappland (Wähle.) samt inom Norge 
i södra Varanger (Schöyen). 

66. Chaetopteryx villosa Fabr. tyckes vara öfverallt täm- 
ligen sällsynt. Den har träffats i Skåne (förf.), Stnåland (Gada- 
mer) och i mellersta Lappland samt inom Norge på Dovre 
(Siebke). ^ 

67. Chaetopteryx Sahlbergi MLachl. Tvänne exemplar 
finnas i författarens samling utan närmare lokaluppgift. 

Sntomol. Tidskr. Arg. 5, H. 3 (1884I. 9 



128 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18S4. 

Apataniidse Wallexgr. 

68. Apatania Wallengreni M'Lachl. är anmärkt i södra 
och mellersta Lappland "(Bhm.), i Jämtland (Aurivillius) och 
vid Torneå träsk, samt inom Norge vid Kirkenoss i Sydvaranger 
(Sandherg"), vid Stabursnses i Porsanger och i Saltdalen (Schöyen). 

69. Apatania stigmatella MXachl. tyckes i norden vara 
allmännare än föregående. Är enligt Zetterstedt funnen på 
flera ställen i Lappmarkerna samt i Norrbotten af Boheman. På 
ännu flera ställen är den funnen i Norge såsom vid Kristiania 
(Schöyen), vid Fokstuen, Auerdal, Trondhjem och Fron (Siebke), 
vid Kongsvold (Schöyen), vid Storvandet och Kirkenses i Syd- 
varanger (Sandberg), vid Elvenaes dersammastädes (Schöyen) samt 
vid Alten i Finmarken (Walker). 

70. Apatania majusciila MLachl. Denna hittills endast 
i östra Sibérien och vid Arkangel träffade art har förf. funnit 
vid Ifösjön i Nordöstra Skåne samt dessutom sett från Småland 
(Bhm.) och mellersta Lapjtland. 

71. Apatania fimbriata Pict. Ett exemplar från Öster- 
götland (Hamnström) hör efter all sannolikhet hit. 

Anm. En ej obetydlig mängd lionor hörande till detta slägte har 
förf. derjämte sett, men i brist pä tillhörande hanar hafva de ej kunnat 
bestämmas. 

Sericostomatidae. 

73. Sericostoma personatum Spence funnen vid Råslätt 
nära Jönköping och på Taberg i Småland (Gadamer), i Öster- 
götland (Hamnström), vid Forsa i Helsingland (Aurivillius) och 
i södra Lappmarken (Zetterstedt); dessutom inom Norge vid 
Grundset (Siebke) och Örskog i Sondmöre (Schöyen). 

73. Notidobia ciliaris L. är allmän i Skåne och Blekinge 
(förf.); derjämte funnen i Småland (Gadamer), Östergötland 
(Hamnstr., Johanss.) och i Torneå Lapi>mark (Zett.). Från 
Norge hafva vi ännu ej sett arten. 

74. Goëra pilosa Fabr. tyckes ej vara sällsynt i södra 
och mellersta delarne af halfön. Den är funnen i Skåne och 
Blekinge (förf.), Småland (Gadamer) och .Östergötland (Hamn- 
ström), samt inom Norge vid Töien (Siebke) och Skodje i Sond- 
möre (Siebke). 



wallexgren: skand. limxophilid-e, apataniid.e etc. 12g 

75. Silo pallipes Fabr. synes deremot vara tämligen säll- 
synt ehuru spridd öfver hela halfön. Den är anmärkt på flera 
ställen inom Skåne och Blekinge (förf.) och i Umeå Lappmark 
(Zetterst.), samt inom Norge vid Viblunennaes och Töien (Siebke) 
och i Finmarken (Zett.). 

76. Brachycentrus subnubilus Curt. funnen i Småland 
(Gadamer), Vestmanland (Johansson), Vermland och Umeå Lapp- 
mark (Zett.). Från Norge hafva vi ännu ej sett arten. 

Anm. B. albescens M'Lacml., som blifvit träffad i Finland, har 
ännu icke blifvit hos oss anmärkt. 

77. Micrasema nœvum Hagen, som enligt M'Lachlan 
blifvit funnen i LTmea Lappmark, har förf. ännu ej sett. 

Aniji. M, gelidum M'Lachl., funnen i Finland, är ännu ej hos 
oss anträffad. 

78. Lepidostoma hirtum Fabr. är anmärkt på flera stäl- 
len i Skåne och Blekinge (förf.), vidare vid Stockholm (Thede- 
Nius), vid Forsa i Helsingland (Aurivïllius), i Vestergötland, 
Östergötland och Umeå Lappmark (Zetterst.), samt inom Norge 
vid Helgöen och Aaset (Siebke). 



Det torde här vara på sin plats att upptaga till besvarande 
några af de af D:r Hagen i Stett. Ent. Zeit. 1880 gjorda inkast 
mot den tolkning af Linnés Phryganeœ, som vi försökt i vår upp- 
sats : »An Analysis of the Species of Caddisflies, described by 
Linnosus in his Fauna Suecica», intagen i Linn. Soc. Journal. 
Zool. Vol. XIV. Då vi likväl redan förut i denna Tidskrift be- 
mött de invändningar, d:r H. gjort mot vår tolkning* af ett par 
arter, vilja vi nu endast besvara hans inkast, såvida de röra ar- 
ter, som äro föremål för ofvanstående uppsats, lemnande de öf- 
riga anmärkningarne, till dess vi komma att närmare sysselsätta 
oss med de arter, som af återstående inkasten afses. 

Phryganea grisea L. A"i hafva i vår nyss anförda upp- 
sats (p. 728) sökt visa, att denna art är Limnophilus stigma 
Curt. D:r H. har deremot i sin uppsats (p. 100) påstått, att 
dermed afses den art, som ända hittills burit namnet eller L. gri- 
seus Curt. D:r H. lägger största vigt dervid, att i Linnés eget 
exemplar af Syst. Naturae är namnet Phr. grisea ej under- 



130 entomologisk; tidskrift 1884. 

struket med bläck utan med blyerts, och att man enligt Hr. Kip- 
piST blott med »visshet» vet, att de med bläck bestämda arterna 
»voro tillstädes i Linnés egen samling: . Detta må så vara, men 
vet man endast med »visshet» det ena, sa vet man med ovisshet 
det andra, och således kan icke med »visshet» förnekas, att nå- 
gon af de med blyerts i S. N. betecknade arterna ej »voro till- 
städes i Linnés egen samling». De med blyerts betecknade, 
kwma hafva varit tillstädes der lika väl som de med bläck un- 
derstrukna och har man så mycket mera skäl att antaga detta, 
när exemplaret har en etikett, som efter all .sannolikheh härleder 
sig från Linnés egen hand. Detta senare är förhållandet med 
det exemplar i Linnes samling, som bär N:o 739 (Phr. grisea 
L.) och som onekligen är L. stigma Curt. Detta exemplar ka7i 
således ursprungligen hafva varit tillstädes i den samlingen och 
om det (ifveretissiänimer med deii af L. gifna heskrif ningen, så är 
det att anse såsom typ antingen det i Linnes expl. af Syst. Nat. 
är understruket med bläck eller blyerts. Man kan åtminstone 
icke under dylika förhållanden med sådan »visshet», som d:r H. 
gör, påstå att det icke är typexemplar. Detta kan endast med 
y^visshet» ske, då den af L. gifna beskrifningen aldeles svär emot 
det förmodade typexemplaret. Nu är likväl förhållandet i före- 
liggande fall sådant, att det i Linnes samling under N:o 739 
förvarade &\\A., enligt M Lachlans bestämning, hvars riktighet 
d:r H. ej bestridt, är L. stigma Auct., och att den af L. gifna 
beskrifningen under N:o 14S4 i Fn. Su. ed. altera. stämmer all- 
deles (»/verens med sistnämda art och icke med den art, som af 
författarne och d:r H. ansetts vara Linnes Phr. grisea. Man 
har således häri ett bevis för riktigheten af vår tolkning, under- 
strykningen i Linnes eget ex{)l. af Syst. Nat. må vara hurudan 
som helst. Att vi dock icke hafva lagt otillbörlig vigt vid de 
exemplar, som nu förefinnas i Linnes insektsamling, visar bland 
annat var tolkning af Linnes Phr. rhombica, hvilken vunnit 
ynnest för d:r Hagens, ögon. Den arten företrädes i Linnes 
samling af L. marmoratus och L. subcentralis, men med ingen 
af dessa öfverensstämmer den af L. gifna beskrifningen och där- 
för kan man, hvad de exemplaren beträftar, med »vissket» påstå 
att de ej äro typexemplar, under det att man vid de exemplar, 
som öfverensstämma med beskrifningarne, endast med ovisshet 



WALEENGREN: SKAND. LIMNOPHILID.E, APATAXIID.E ETC. I3I 

kan anse clem såsom t3q)er, och det till följd af det skick, hvari 
Linnes insektsamling nu betinner sig. 

D:r Hagen påstår att Linnes ord i beskrifningen 'Hiedia: 
inagiiitudinis est-^, jämförda, såsom vi hafva gjort, med hans ord 
'iiiedia-^ vid Phr. reticulata, äro fullt tillämpliga på L. griseus 
AuCT. Nu är det likväl en känd sak, att hanarne hos L. gri- 
seus AuCT. äro genomgående betydligt mindre än honorna. 
Dessa senare kunna hinna samma storlek som Phr. reticulata 
L. eller ända till 30 mm., men hanen, isynnerhet den som är 
utan diskfläck och anastomosalfläck och som af d:r Hagen just 
anses såsom åsyftad af Linnes beskrifning, är betydligt mindre 
och hinner föga öfver 20 mm. Hanen hos Phr. reticulata L. 
har en storlek af 25 — 29 mm., hvilken storlek också tillkommer 
L. stigma Aucx. Häraf följer väl tydligen, att, då Linnes art 
skall enligt hans ord hafva ungefär samma storlek som hans Phr. 
reticulata, det ej kan vara den betydligt mindre L. griseus 
AucT. (j^, utan måste hafva varit den större L. stigma Auct., 
som L. åsyftar, såvida beskrifningen i öfrigt öfverensstämmer med 
denna. Att med d:r H. först påstå, att det är hanen, som L. 
åsyftat, och sedan, när frågan blir att bestämma storleken, taga 
honan till norm, kunna vi åtminstone ej anse vara consequent. 
Derför tro vi d:r H:s ord: :)die Grösse würde also nicht gegen 
Phr. grisea sprechen» vara förhastade, ej noga öfvervägda. 

Vidare påstår d:r Hagen, att vårt tillämpande på L. stigma 
Auct. af Linnes ord: xzAc supcriorcs grisecc» vederlägges derige- 
nom, att L. begagnat samma färgbeteckning vid de »grå Noc- 
tuiderne:). Vi hafva dock i vår uppsats visat, att betydelsen af 
dessa ord ej behöfver sökas så långt borta, utan inses redan vid 
den beskrifning som L. gifvit vid en annan af sina Ph>-vganecr, 
Vi hafva näml. påpekat, att samma uttryck begagnar han vid sin 

Phr. rhombica, der han säger: >alje — subluteae sive gri- 

seae:. Häraf följer ovedersägligen, att Phr. grisea L. skall hafva 
på vingarne samma färg som den art, hvilken L. beskrifver under 
namn af Phr. rhombica. Nu är d:r H. fullt ense med oss, att 
denna senare art är densamma, som senare förf. tillagt detta 
namn, eller L. rhombicus Auct., men hvem vill påstå, att L. 
griseus Auct. och L. rhombicus Auct. äro till färgen lika? 
Aldraminst tro vi, att d:r H. \ill göra detta. Deremot måste 



132 ENTOMOLOGISK TIJ)SK.K1FT I 884. 

alia, som känna nu ifrågavarande arter, medgifva, att färgen å 
vingarne hos L. stigma Aucr. är lik den hos L. rhombicus 
AucT. och ej den hos L. griseus Aucr. När vi visat hvad bety- 
delse L. inlägger i ordet gr/sciisy' just vid beskrifningen af sina 
P/in'^fufitcc, trodde vi detta vara tillräckligt, men vi kunna dock 
äfven anföra åtskilliga andra ställen i Fn. Su. der T.. i ungefär 
samma mening som här begagnar ordet \<::-r/si'i/sy. Så t. ex. vid 
beskrifningarna af Certhia familiaris N:o 106, Alauda arbo- 
rea N:o 211, Scarabaeus liorticola N:o 391, Bomb. versicolor 
N:o I, II I, Bomb. celsia N:o 1,141 o. s. v. Ofver allt här be- 
tecknar ■■isr/sct/s:^ i LiNNKS mening ej den mörkt brungrå färg, 
som tinnes hos L. griseus Auct. çf, utan just den gulaktigt grå 
eller den mer eller mindre ljust rostgulaktiga färg, hvilken också 
förekommer både hos L. rhombicus Auct. och L. stigma Auct. 
Nu säger L. ytterligare: »ah'e superiores (^//// /(Vz/w (w/v/.iy) griseae». 
Hela kroppen skall således vara till färgen lik vingarne. Det är 
den endast hos L. stigma Auct. Hos L. griseus Auct. är den 
mörkare brun, så att L. helt visst hade begagnat, såsom vi ock 
sagt, ordet fiiscus, hvilket han på andra ställen gör, och icke 
»griscus-y, om han åsyftat L. griseus Auct. 

A^i vända oss nu till det ställe i Linnes beskrifning, som 
utan tvifvel är det svåraste för d;r Hagen att från den stånd- 
punkt, han intagit, förklara. L. säger nämligen: »ak^ gri- 

seae, fusco obsolete nebiilosw-. På detta uttryck haf\a vi lagt vigt, 
men d:r H. förbigår det med tystnad. Det kan heller icke för- 
klaras, om man, såsom d:r H., antager det L. vid sin beskrifning 
haft för ögonen ett hanexemplar af L. griseus Auct., hos hvil- 
ket den bruna vattringen sammanflutit, så att de båda ljusa ana- 
stomasal- och diskfläckarne försvunnit, hvilka också skola saknas 
hos I>iNNES art, eftersom han alls icke omnämner dem i sin be- 
skrifning. Här skulle således antingen det inträffa, att den en- 
formigt bruna grundfärgen u/an vattring skulle på samma gång 
betraktas såsom grundfärg och vattring, hvilket vore orimligt, eller 
skulle den brunaktiga grundfärgen vara försedd med mörkare 
\attring. Då så hos L. griseus Auct. ç^ är förhållandet, är 
denna vattring skarpt afstickande mot den blekare grundfärgen 
och D. skulle aldrig hafva kunnat derom begagna uttrycket •■■oùso- 
lete-A, huru mycken inconseiivens man än må vilja tillägga honom. 



WALLENGREN-; SKAXD. LIIMNOPHILIIXE, APATANIID.Ti ETC. 1 33 

Endast hos L. stigma Aucx. äro vingarne såsom L. säger: ■ fusco 
ohsoleic nchitJosœ», hvilken art alltid derjiimte saknar både disk- 
fläck och anastomosalfläck, såsom förhällandet skall vara med 
Linnés art. 

D:r Ha(;en anmärker också, att den macula iiigra^ i ving- 
kanten, som Linné i sin beskrifning omnämner, äfven finnes hos 
den mera enfärgade hanen till L. griseus Auct. Visserligen 
finnes denna -macu/a nigral stundom antydd genom en mörkare 
fläck, stundom också något mera utvecklad. Dock är detta inga- 
lunda det "van/iga förhållandet och den är aldrig så skarjjt af- 
stickande mot grundfärgen, att den genast faller i ögat. Detta 
är den alltid endast hos L. stigma Auct. Sådan denna fläck 
är hos L. griseus Auct., då den hos denna art förekommer, 
blir det högst tvifvelaktigt, huruvida L. hade ens ansett sig be- 
höfva omnämna den, alldenstund han merendels fäster sig vid de 
mast påfallande olikheterna djuren emellan. 

Slutligen yttrar d;r Hagen: »Es wundert mich, dass Hr. W. 
bei anderer Deutung gerade auf L. stigma gefallen ist, da Schwe- 
den eine andere Art besitst, die viel besser zu LtnnÉs Beschrei- 
bung passt. Ich meine L. bipunctatus.» Huru d:r Hagen kan 
säga, att denna art passar bättre till Linnés beskrifning, än L. 
stigma Auct., kunna vi i sanning ej begripa, så vida påståendet 
är allvarligt menadt. Det enda i Linnés beskrifning, som passar 
till L. bipunctatus, äro orden: »macula marginali nigra». Allt 
annat kan omöjligen lämpas dit, då vi möjligtvis äfven undantaga 
Linnés ord; »mediae magnitudinis est,>. L. bipunctatus har 
rostbruna, stundom i brungrått varierande vingar med talrika bleka 
punkter eller småfläckar samt kroppen svarfakti^. Härmed kunna 

icke Linnés ord: »alœ- superiores (uti totum corpus) gri- 

sege fusco obsolete nebulosae» förnuftigtvis förenas. Att tilltro oss 
den orimligheten, att det skulle falla oss in att vilja lämpa Lin- 
nes beskrifning på ett djur, hvarom det i en beskrifning borde 
heta: alœ superiores fuscae (1. ferrugineo-fuscœ), pallide irroratée 
1. Y^allide pustulatfe et corpus nigricans, är visserligen icke smick- 
rande för vår omdömesförmåga, men härom vilja vi likväl icke tvista. 

Af livad nu blifvit sagdt framgår orsaken, hvarför vi i of- 
vanstående uppsats fortfarande tillägga L. stigma Curt. det Lin- 
neanska namnet L. griseus. Vi anse fortfarande den af oss ut- 



134 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18S4. 

talade åsigten om den Linnéanska arten vara fullt riktig, liksom 
M'Lachlan anser den åtminstone »prima facie» vara väl grini- 
dad, ehuru »ändring af namn lär falla författarne föga i smaken». 
Såsom vi vid ett annat tillfälle redan yttrat, lägga vi ingen stor 
vigt vid förändring af namn, utan endast dervid, att ej det af en 
författare gifna namnet upptages såsom synonym vid en art, dit 
det alls icke hörer. Detta har varit afsigten med vår första upp- 
sats i ämnet, liksom med våra öfriga kritiska uppsatser, såväl rö- 
rande foglar som insekter. 

Phr. bimaculata L. I vår ofvan anförda uppsats (pag. 729) 
hafva vi visat, att detta namn ej kan tillhöra Neureclipsis bi- 
maculata, dit det blifvit hänfördt, utan afser L. griseus AuCT. 
D:r Hagen har i sin uppsats påstått motsatsen (p. 102) ocli sä- 
ger att >/vårt bemödande att tolka Linnes beskrifning på annat 
sätt är »onyttigt». Detta må det vara hvad d:r H. beträffar, 
men eljest kunna vi ej tro det vara onyttigt, att djurbeskrifningar 
tolkas rätt, liksom vi ännu icke hört någon påstå, att det är ve- 
tenskapen nyttigt att tolka dem orätt. Detta senare tro \'\ oss 
icke hafva gjort, såsom vi nu vilja söka att ytterligare visa. 

Rörande d:r Hagens åberopande äfven här på Kippists 
uppgift, att ifrågavarande arts namn i Linnes eget exemplar af 
Syst. Nat. icke är understruket med bläck utan med blyerts, 
torde det vara tillräckligt hänvisa till hvad vi ofvantor vid Phr. 
grisea L. (= L. stigma Auct.) yttrat. På begäran af d:r H. 
få vi också upplysa, att vi verkligen sett exemplar af L. griseus 
Auct., som enligt oss meddelad uppgift blifvit af Thunberg och 
Gyllenhaal betecknade med namnet Phryganea bimaculata 
Lin., och torde således invändningen i detta stycke förfalla, ehuru 
d:r H. icke har något derom uti sina anteckningar. 

Då d:r Hagen söker genom åberopande af LinnÉ;s ord: 
»animal antice augustatum» öfvertyga oss derom, att det exem- 
plar, som legat till grund för Linnes beskrifning, hade vingarne 
outspända, är detta bemödande alldeles »onyttigt», ty vi hafva 
aldrig påstått eller ens stillatigande antagit annat. Detta fram- 
går ur hela vårt resonemang och är orsaken till vår tolkning af 

Linnes ord: »in medio alarum macula duplex altera pone 

alteram^. LinnÉ:s mening med dessa ord kan icke vara annan, 
än den vi angifvit, att på den outspända vingen skola lläckarne 



WALLENGREN : SKAND. LIMNOPHILID.E, APATANIID.E ETC. I35 

ligga bakom [poiic) hvarandra i en linea tänkt dragen från basen 
till vingens utkant, eller så här . . och ej i en linea tänkt dra- 
gen från framkanten till inkanten af vingen, eller så här ; såsom 
fallet är hos Neureclipsis, då dess vingar äro outspända. Hos 
nyssnämda art komma vingfläckarne på den outspända vingen 
tydligtvis att stå den ene ofihui den andre, hvarför vi också 
hafva yttrat, att om Linnes beskrifning hade afsett Neureclipsis, 
så hade hans ord helt visst blifvit »altera supra alteram?' och 
ej sådane de nu äro: -altera /xv/t' alterams. Hos Neureclipsis, 
kunna fläckarne endast sägas vara »altera pojte alteram», då vin- 
garne äro ordentligen utspända, men både d:r H. och vi äro ju 
ense derom, att de på Linnes exemplar voro outspända och så- 
ledes vingens framkant att efter Linnes terminologi anse såsom 
»raargo inferior», men inkanten såsom »margo superior». Att 
nu förutsätta att Linnes exemplar hade oufspända vingar, men 
sedan tolka vingfläckarnes ställning sådan den endast kan vara 
på utspända vingar är åtminstone icke conseqvent och kan endast 
vara nyttigt, då man vill försvara en förutfattad mening, men blir 
alltid för vetenskapen »onyttigt». För att ytterligare visa, att 
Linnés ifrågavarande ord skola tolkas just på det sätt vi gjort, 
få vi hänvisa till hans yttrande i beskrifningen af en annan Phry- 
ganea. Vi mena Phr. rhombica, hvars beskrifning går näst före 
den till Phr. bimaculata. Här säger han: »in medio ak'e ex- 

terioris macula rhombea et po?ie hane alia albida. » Nu 

vet hvar och en, som känner Linnes Phr. rhombica — och in- 
gen tvist förefinnes om hvilken art detta är — att de båda fläc- 
karne på framvingen sitta efler hvarandra längs vingen och ej 
o/van hvarandra på tvären af vingen. Att Linne verkligen skiljt 
emellan hvad som är -^supra^ och -poni'> på en ej utspänd vinge 
framgår af följande hans ord i samma beskrifning: ■>->supra et po ne 
maculam alarum alicjuid fuscis, hvarmed han tydligtvis åsyftar 
den brunaktiga färg, som hos Phr. rhombica finnes vid vingens 
inkant och således ^ supra maculam», samt den brunaktiga färg, 
som finnes mot vingens utliant och således ■•'pone maculam». Att 
nu vilja tolka Linnes ord i den beskrifning, som följer strax 
efter beskrifningen af Phr. rhombica, genom att antaga det 
poney> här skall vara liktydigt med y>SHpray>, svär väl så emot all 
rimlighet, att ett dylikt påstående ej kan vara hållbart. Tvärtom 



136 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 884. 

måste vara klart, att vingfläckarne hos Ij.vnks Phr. bimaculata 
skola hafva samma ställning som hos hans Phr. rhombica, och 
sådan ställning hafva de aldrig hos Neureclipsis, som hittills 
burit LixNKS artnamn. Endast hos L. griseus Auct. är förhål- 
landet i detta stycke enahanda med det hos Phr. rhombica, hvil- 
ket vi våga antaga, att till och med d:r H. medgifver. Härmed 
är också den enda egentliga anmärkning, som M"Lachlan gjort 
mot vår tolkning, vnidanröjd. 

Vidare invänder d;r Hagen, att \ingarne hos L. griseus 
Auct. ej äro vfuscœ», såsom L. säger, men då den gråbruna 
teckningen sammanflyter, såsom ofta är förhållandet hos den 
nämda arten, så att knapt någon annan färg återstår, än fläc- 
karne och några få obetydliga ljusare punkter, så kunde väl L. 
ej begagna annat uttryck än det han använder. Vingarne äro 
då verkligen »fuscas» d. v. s. mörkgrå, såsom hos Noctua ex- 
clamationis Fn. Su. 1,190 eller brungrå hos N. gamma Fn. Su. 
1,171, vid hvilka båda L. begagnar samma uttryck. Likväl med- 
gifva vi gerna, att ordet ;>fuscus» i Linnéansk mening är mång- 
betydande. Så begagnas det om den brungröna färgen hos 
Noct. batis Fn. Su. 1,158, om den svarta hos Noct. pinastri 
Fn. Su. 1,188, om den bruna hos Corvus caryocatactes Fn. 
Su. 91 o. s. v. Vi skulle derför ej lagt särdeles vigt vid det 
uttryck, om allt annat i beskrifningen hade passat till Neure- 
clipsis. 

Hvad nu den af Linne angifna storleken beträftar, så an- 
tager d:r Hagen att, då L. vid Phr. longicornis Fn. Su. 1,492 
säger om denna ymiagnilndo culicis majortsy', så skulle L. ej hafva 
räknat denna art >^inier minimas -• bland Phryganeerna, emedan »culex 
major» betecknar Bombylius major. Derför skulle L. med sin 
Phr. bimaculata åsyfta Neureclipsis, som är ungefär af samma 
storlek som Phr. longicornis, och ej L. griseus Auct., som är 
större. Hvarför d:r H. tager Bombylius till norm inse vi ej, 
alldenstund L. under rubriken Culex i första upplagan af Fn. Su. 
upptager äf\en Anopheles bifurcatus, Culex pipiens, Cerato- 
pogon pulicaris, Simulia reptans m. fl. Jämförelsen kan så- 
ledes lika visst afse någon af de större bland dessa som den 
ännu större Bombylius. Vid Phr. azurea säger L.: viusca 
mitior: , men icke nödgas man derför här tänka på de största 



WALLENGREN : SKAND. LIMNOPHILID.K, APATANIID.E ETC. 137 

arter, som L. i samma edition af Fn. Su. räknar till musca, så- 
som M. tenax, M. pellucens, M. meridiana o. s. v. Det är 

likväl ej blott i första upplagan af Fn. Su. utan äfven i den 
andra som L, jämfört de mindre Phryganese med Culices. Både 
om Phr. albifrons och Phr. umbrosa, hvilka icke finnas upp- 
tagna i första upplagan, säger han 'ymagnHiidinc culicisA och mag- 
niludo cidkisy, likväl hänför han icke Bombylius till Culex hvar- 
ken i andra upplagan af samma eller i tionde upplagan af Syst. 
Nat., der han först beskrifver sin Phr. albifrons. Dock om 
man tager en Culex, till och med den största, som Linne deraf 
beskrifvit, eller en Musca domestica, med hvilken L. jämför sin 
Phr. nigra, och stälde dessa bland Phryganeerne, så skulle 
de helt säkert räknas luiiter minimas- och då skulle alla Phry- 
ganeaa af samma storlek också komma att inbegripas under samma 
benämning. Dit skulle då äfven säkert Neureclipsis komma 
att räknas. Hade Linne verkligen åsyftat nyssnämda art vid 
sin Phr. bimaculata, så hade han ganska sannolikt vid stor- 
leksangifvandet begagnat samma uttr}'ck som vid Phr. longicor- 
nis, hvilka båda arter han upptager från första upplagan af Fn. 
Su., ehuru Neureclipsis är i själfva verket mindre än Phr. lon- 
gicornis, då bådas vingar äro sammanslagna. Eller också hade 
han begagnat samma uttryck som vid de andra mindre arterna, 
der han angifver storleken, således »magnitudo musctC», »musca 
minor», »raagnitudine culicis» eller »magnitudo culicis». Nu gör 
han icke detta och skall någon orsak härtill finnas, så måste den 
sökas deri, att den art, han beskref, var större än dessa och så- 
ledes äfven större än Neureclipsis. Han kunde derför icke 
bättre beteckna storleken af den art, han beskref, än han gör, 
då han säger: y minor, non aiitem inter minifnasy>. Med plural- 
formen måste han väl också syfta mer än den enda arten, om 
hvilken han själf säger »minima est, näml. Phr. saltatrix. Att 
Linné själf räknar till de minsta bland sina Phryganeer åtmin- 
stone ännu en annan art synes vid Phr. fusca, om hvilken han 
säger :' parva , men denna art är, då vingarne såsom outspända 
tagas med i räkningen, ej mindre än Phr. longicornis, da dess 
vingar äro outs})ända. Af detta skäl måste också de med nyss 
nämnde art jämnstora: Phr. nigra, azurea, vaeneri, albifrons 
o. s. v. räknas »inter minimas», såsom vi i vår första uppsats 



T3S ENTO.MOLOGISK TIDSKRIFT 1 884. 

gjorde, och tillföljd häraf Neureclipsis deiunder inbegripas samt 
derför ej vara af L. åsyftad. Således när L. vid sin art säger: 
s minor, non autem inter minimas» uteslutas alla de nyss uppräk- 
nade arterna, hvilka måste hänföras »inter minimas»; vidare ute- 
slutas genom ordet: »minor» alla de arter, om hvilka L. säger 
»major, magna 1. media», hvaraf följer att Linnes art skall vara 
mindre (»minor») än Phr. grandis, hvarom han säger y>7iiagtia-s> 
och mindre än Phr. striata och grisea, om hvilka han begagnar 
ordet »media», men större än Phr. longicornis, nigra etc., 
hvilka efter Linnes mening tydligen skola räknas »inter minimas». 
Denna storleks bestämmelse inträffar endast på L. griseus Auct. 
och ej på någon annan art, aldraminst på Neureclipsis. 

Hvad nu vingfläckarnes färg beträffar, så säger L. den vara 
gul (flava). Hos Neureclipsis är detta ofta fallet, men lika ofta 
äro fläckarne helt /n^ifa. Hos L. griseus Auct. äro de ofta 
hvita eller hvitaktiga, men de hafva lika ofta, isynnerhet på out- 
spända exemplar, så stark gul anstrykning att de med samma 
rätt som hos Neureclipsis kunna kallas gula. Intet hinder möter 
derför i så hänseende för vår tolkning. 

M'Lachlan har anmärkt, att vi i vår uppsats förbigått Lin- 
nes ord: »macula duplex lunularisD . Det hafva vi också gjort, 
emedan vi ansågo detta uttryck ej behöfva en särskild tolkning, 
utan trodde dess betydelse skola falla af sig själft, när vi angåfvo 
den art, som vi antogo L. hafva åsyftat. Det är väl tydligt, att 
båda fläckarne skola vara »lunulares» och att de icke tillhopa 
skola bilda en enda månformig fläck. Detta senare är likväl 
oftast förhållandet hos Neureclipsis, hvarför denna ej kan vara 
Linnes art, Deremot är hos L. griseus Auct. fläcken vid slutet 
af diskfältet (anastomosalfläcken) alltid månformig och fläcken i 
disken (fönsterfläcken) äfven ofta månformig, derigenom att än 
den nedre (den främre), än den öfre (den bakre) delen deraf 
står något framom den andra. Detta visar också att vår tolk- 
ning är den rätta. 

Phryganea flava L. Mot vår tolkning af denna Linnes 
art har d:r Hagen icke i sin uppsats yttrat något ord, hvarför 
vi våga antaga, att han godkänt densamma. Vi behöfva således 
ej vidare yttra oss derom. 

■—-^^ 



FORTSATTE L\GTTAGELSER OVER ARKTISKE 
SOMMERFUGLES METAMORPHOSER 



G. Sandberg. 



I 4:cle Aargang af Entomologisk Tidskrift har jeg offentlig- 
gjort 20 af mig under mit Ophold i Fimnarken iagttagne For- 
vandlinger af arktiske Sommerfugle. Da jeg ifjor har forladt hine 
nordhge P2gne for formodentUg aldrig mere at gjense dem, er 
dermed disse lagttagelser afsluttede. Endnu staar dog tilbage 
forrige Åars Observationer, som jeg derfor herved gir mig den 
MxQ at forel^egge Tidskriftets Laesere. 



I. Oeneis Bore Schn. 

I den for vört arktiske Norden usredvanlig tidlige og värme 
Forsommer 1883 iagttoges denne Sommerfugl paa Fjeldet ved 
Sydvarangcr Prœstegaard allerede midt i Jinii Maaned. Ved Ja- 
kohselv tog jeg under Mos paa torre Steder mellem Grassrödder 
den i5de og 2ode Atai tvende Larver, der begge forpuppede sig 
5 Dage senere og gav Imago (2 Hanexemplarer) respektive den 
I ode og i3de Juni. Puppestadiets Varighed udgjorde saaledes 
ikke 3 Uger. 

2. Arctia Qvenselii Payk. 

Overvintrede Larver af denne Art fandtes i 1883 förste 
Gang i Rörelse de värme Dage omkring Midten af April Maa- 
ned. De sidste Efternölere iagttoges henimod Midten af Mai, 
hvoraf 4 indfangede Stykker forpuppede sig i Dagene omkring 



140 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 884. 

den 25de samme Maaned og gav Imago efter 19 — 21 Dages 
Forlöb. Sommerfuglen, der i Jakobselv har optr-aadt i Aarene 
1875, 77, 79, 81 og 83, er af samme seiglivede Natur som 
Anihroccra exiilans. Ligesom denne er Qvenselii tillige yderst traeg 
og flyver sjelden, men sidder for det meste stille paa Gr?esset, hvor 
den med Lethed lar sig tage med Haanden og roligt gjennemstikke 
med Naalen. Derimod synes Dyret som Larve ikke just at vœre 
saa fredeligt anlagt, at dömme efter et Tilfaslde, hvor et Individ 
en Tid havde vasret indespasrret sammen med en Larve af Ocn. 
Borc og havde benyttet Anledningen til ubarmhjertigen at fortjere 
sin Kammerat med Hud og Haar. 

Artens ."Ea: er ku^derunde ot: smörcrule af Farve. 



3. Arctia festiva Bkh. 

Larven noget större end foregaaendes. Kroppen lidt afsmal- 
ende fra 4de Led föröver, ensfarvet flöielssort eller graasort. 
Hovedet lidet, glindsende sort. Nakkeskjoldet med en Bes?etning 
af korte, börsteformige Haar. Bugfödderne af Kroppens Farve 
med gråa Saaler. Hvert Segment bœrer 1 2 smaa Vorter af lige 
Störreise, hvorpaa den yppige Haarbedœkning sidder kostformigen 
anbragt. Af disse Vorter er de 6 överste paa Ryggen ordnede 
i 2 Triangler; de övrige er sidestillede til hverandre. Haarbe- 
dx'kningen er hos nogle Lidivider rödbrun, hos andre na^sten 
kulsort af Farve. Dyret ruller sig sammen ved Beröring. 

Medens Larven af Arcf. Qvenselii udelukkende er at söge 
paa torre Steder, er festivals Tilholdsted Myrer, hvor den nasrer 
sig af Bladene af Ruhus Chanucmorus, Vaccin, uliginosum og end 
og Beiula alba. Vœksten er langsom, saa at Förvandlingen vistnok 
medtar to Aar. Efter anden Gangs Over\'intring forpupper Larven 
sig om Vaaren i et löst Spind paa Jorden og gir Imago i Juli Maa- 
ned. Som det vil sees, passer Beskrivelsen af Larvens Udseende 
temmelig nöiagtigt paa Spilos. fu/iginosa's, hvis Puppe ogsaa skal 
have megen Lighed med fesiiva^s. — De indfangede Exemplarer 
af de her beskrevnc Larver blev tagne i sidste Halvdel af Juli 
Maaned paa Myrerne ved Gaarden Karhula og etpar andre Ste- 
der paa den russiske Side af Gr^endsevandet Coalniejavre i Syd- 
varanger. Omkring 2 ode August havde de ophört at spise og 



SANDBERG: ARKTISKE S0M:MERFUGLES METAMORPHOSER. I4I 

lagde sig hen for Vinteren. En Tid efter indtraf min Afreise 
til de sydlige Egne af Landet, hvorfor jeg, forat undgaa den 
lange og vanskelige Flytning af Dyrene, satte igjen to Exempla- 
rer, en brun og en sort, hos min Ven Konservator Schneider 
i Tromsö og selv kuns medtog eet. Mit Exemplar döde paa 
Veien; men det ene af de to hos Schneider beroende (det 
sorte Individ) lykkedes det denne ved omsorgsfuld Pleie at faa 
overvintret og forpuppet i Februar Maaned d. A., hvorefter en 
Arctia festiva {(^) den 8de Marts naestefter saa Lyset i Schnei- 
ders Bolig. Schneider bemaerker om Larvens Spind, at det som. 
fuligntosa's var af aflang Form og meget tyndt med indspundne 
Larvehaar. Puppen var ualmindelig trteg og saaes aldrig at be- 
vîEge sig i Spindet. Forhaabentlig vil Schneider selv senere 
give en nöiagtigere Beskrivelse af Puppen. 

Da Spilos. fuliginosa som Sommerfugl er taget paa det 
samme Sted, hvor festivals Larver fandtes, laa det nœr paa Grund 
af den skuffende Lighed at tage Larverne iov fuliginosa^ s. Denne 
Art flyver dog tidligere paa Vaaren (ifjor fangedes et Expl. alle- 
rede sidst i Mai) og har sandsynligvis paa hine nordlige Höider 
eetaarig Förvandling, medens Larven ü.{ festiva ikke kan taenkes 
at fremkomme af ^gget för i sidste Halvdel af Juli, hvorefter 
den först Aaret efter naar sin fulde Störrelse. Arten, der er en 
af Europas sjeldneste og smukkeste Sommerfugle, og hvis Udvik- 
ling og Levevis hidtil har vaeret ganske ukjendt, medbragtes först 
fra Forfatterens Reise sammen med Konservator Schneider i 
det indre af Sydvaranger Sommeren 1882. (Se Schneiders Reise- 
beretning i Entom. Tidskr. Aarg. 4 Hefte 2.) Samme Aar iagt- 
toges den paa etpar Steder längere nede ved Pasvikelvens Vas- 
drag. Aaret efter var Sommerfuglen trods ivrige Efterforskninger 
paa de samme Steder ikke at opdage; iaar derimod vil den ätter 
vsere at finde. Det er derfor ei usandsynligt, at festiva ligesom 
Qvenselii kuns optr^eder hvert andet Aar. I saa Tilfaslde sup- 
plerer den ved sin Fremtr^eden i Höinorden Qvenselii ved at vise 
sig netop de Sommere, da denne ikke flyver. 



142 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. 

4- Saturnia Pavonia Lix. 

En fuldvoxcn Larvc af denne Art fandtes paa Beiula sidst 
i Juli Maaned 1883. Den begyndte Indspindingen den 3ite 
s. ]M. og Nar alt den çde August tbrvandlet i sin Kokong. Da 
Larven endog i det sydlige Skandinavien först er ferdig til For- 
jjupningen i September, kan dette tidlige Individ neppe have da- 
teret sig fra samme Sommer, men vel fra foregaaende. Min för 
udtalte Formodning om, at Arten i Finmarken ialfald i nogle 
-Individer först overvintrer som Larve og derefter som Puppe, har 
saaledes fundet yderligere Stadfœstelse. 



5. Anarta (Melaleuca?) Thbg. 

I Juni og Juli f. A. var en udmœrket vakkert tegnet Larve 
af en Art Anaria almindelig flere Steder i Sydvaranger, fornem- 
melig paa törre Lyngbakker, samt hist og her i saadanne 
Myrer, hvor der N'okste Empeiruvi, som udgjorde Dyrets Naerings- 
plante. Uheldige Omstœndigheder bevirkede imidlertid, at ingen 
af de tagne Larver naaede sin Forpupning, men döde alle förend 
denne indtraadte. Gründet i jMclaicuca's sœrdeles talrige Före- 
komst Aaret forud samt i den Omsta^ndighed, at denne Art som 
Sommerfugl netop fortrinsvis flyver i Lyngbakker blandt Empe- 
iruvi, hvor de övrige af Sl^egtens i Sydvaranger (med Undtagelse af 
fordigera) forekommende Arter ikke pleier at vise sig, har jeg 
antaget disse Larver for 3fclaleiicas, hvis Pupjie för af mig i dette 
Skrift (Aarg. 4, Pag. 25) er beskrevet. Her fölger Larvenes Be- 
skrivelse: Hovedet lyst rödgult med fin, sort Haarbeda^kning, men 
uden Dobbeltstreger paa Panden. Munddelene sorte. Nakkeled- 
(let smalere end de andre, prydet ovenpaa med en gul Streg. 
Kroppen lang og smal, af Farve mörk chokoladebrun. Bugens 
Farve paa de 4 förste Segmenter gaaende over i det hvidgraa. 
Siderne med lys violetgraa Schatteringer, der hos nogle Individer 
indskrasnker sig til et bredt langslöbende Baand af samme Farve, 
hvori de sorte Aandehuller sidder. Langs Ryggen fra 2det Led 
en Dobbeltlinie af brandgul Farve med fine violette Overskjœrin- 
ger i Ledföiningerne. Fra Midtlinien löber en dobbelt Rad af 
pomerantsgule Skraastreger parvis udgaaende fra eet Punkt oppe 



SANDBERG: ARKTISKE SOMMERFUGLES METAMORPHOSER. 1 43 

paa hvert Led ved Dorsallinien og overskjccrende Ledföiningerne 
paaskraa udad og fremover. Lsengde ca. 30 Mm. Larven liv- 
lig og ruller sig sammen ved Beröring, spiser lidet ad Gangen 
og voxer sent. Förvandlingen sandsynligvis toaarig. 

6. Cidaria hastata L. var hastulata Hb. 

Larven af denne Sommerfugl, der i sin arktiska Varietet 
som en af Sommerens tidligste Budbaerere förekommer i stor 
Msengde allesteds i Östfinmarkens Skog- og Fjorddistrikter, er 
angivet at vaere mörkebrun af Farve med gulagtige Linier längs 
Siderne. (M. Catlow: British Entomology). Dette passer maa- 
ske paa Larverne i det tidligste Stadium af deres Levetid ; men 
efter de to förste Hudskifter har jeg fundet Farven (paa Bugsi- 
den naer, der altid er mörk) dels Ij^sebrun med mörkere Striber 
längs Ryg och Sider, dels rödlig brun med lysere Sidestriber og 
mörke Ledföininger, Hovedet og Aandehullernes Lidfatning altid 
mörkebrune. Dyrene er yderst graadige og vokser hurtigt, saa 
at de alt efter 5 Ugers Tid er f^erdige til Forpupning. 

Puppen, der undergaar sin Förvandling i Jorden og overvin- 
trer, har to fine, divergerende Börster eller Kroge i Enden af 
den konisk tilspidsede Analtag og er af Farve enten helt lyse- 
brun eller sortbrun med lysebrune Ringe om Abdomen. For- 
vandlingen eetaarig. 

7. Pygmaena fusca Thbg. 

Larven: Hovedet ligesom den övrige Kröp mörk rödbrun. 
Munddele og Aandehuller sorte. Huden kornet, under og paa 
Siderne sparsomt ha^rbesat. Langs Ryggen en sort, afbrudt Li- 
nie i gulagtig Indfatning, ligesaa et Par Sidelinier af samme 
Farve. Brystfödder 3, Analfödder 2 Par. Larvens Njerings- 
plante Vaccin. Myrtillus, övervintrar og forpupper sig om Vaaren 
i et fint, underjordiskt Spind. 

Puppen er glindsende sortbrun med 3 mörk gulbrune Ringe 
om Abdomen og en bred Analtag, der löber ud i tvende diver- 
gerende, fine Torne. Livlig. Puppehvilen varer 2 — 3 Ugers 
Tid, hvorefter Lnago udkommer, scedvanligvis i sidste Halvdel af 
Juli Maaned. 

Entomol. Tidskr. Ärg. 5, H. 3 (1S84). I O 



144 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18S4. 

Arten er alpin-arktisk. I Sydvaranger förekommer den aar- 
lig i stor Mœngde. 1S78 fandt Schöyen Puppen ved Elvenss 
under en Sten og fik deraf Sommerfuglen udklœkket. Forövrigt 
har Förvandlingen, saavidt vides, hidtil vaeret ukjendt for Viden- 
skaben. 

Söndre Aurdal i Valders, Mai 1S84. 



ANTECKNINGAR OM SÄLLSYNTARE 
SVENSKA LEPIDOPTERA 



Sven Lampa. 



Sedan förra uppsatsen uti detta ämne offentliggjordes (Ent. 
Tidskr. 18S3, p. 125) har arbetet med riksmusei svenska fjäril- 
samling fortgått och är jag derigenom satt i tillfälle, att ytterli- 
gare framlässra några iakttagelser och fvnd, hvilka kunna vara af 
något intresse. 

Uti Staudingers bekanta och för fjärilsamlare oundgängliga 
katalog äro familjerna Nycteolidae och Lithosidae H. S. stälda först 
bland Spinnarne, oaktadt många dithörande arter, såväl till stor- 
lek som habitus, i så hög grad påminna om åtskilliga bland de 
egentliga småfjärilarne (Microlepidoptera) , att äldre författare stälde 
dem bland dessa. Denna likhet med Tortricider och Pyralider 
har vallat, att dessa familjer, äfvensom Cochliopodae och Psychi- 
dae BoiSD., blifvit hittills mera försummade än andra. De flesta 
fjärilsamlare sysselsätta sig förnämligast med de större arterna, 
och stannar emellanåt en liten fjäril i deras håf, så blir han oftast 
antingen bortkastad eller ock så hårdhändt behandlad, att han 
sedermera blir snart sagdt oigenkännelig. 

Att vår fauna borde ega flera arter af ofvannämda familjer, 
än dem, som hittills varit observerade, kunde man derför taga 
nästan såsom gifvet, och jag blir nu i tillfälle att bestyrka detta 
antagande. 

En bland dessa mindre spinnare, hvars habitus i hög grad 
påminner om en Tortrix, är 



146 ENTOiMOLüGISK TIDSKRIFT 18S4. 

Sarrothripa undulana Hb. Tortr. f. 7, 17 96. Redan sasom 
nybörjare fångade jag ett exemplar af denna art och det blef 
tillfälligtvis tillvarataget, ehuru jag da ej befattade mig med >;sniå- 
fjärilar:^. Sedermera började jag äfven syssla litet med dessa 
och då undersöktes ofvannämda exemplar något närmare. Den 
första bok, som rådfrågades, var Heinemanns »Die Wickler*, 
och jag genomgick hvarenda diagnos och en stor del af beskrif- 
ningarne, utan att komma till något säkert resultat angående ar- 
ten, och detta var helt naturligt, alldenstund H. ställer den bland 
Nodiiae. Att skrapa fjällen af vingarne, för att undersöka rib- 
borna, eller på annat sätt skada djuret hade jag ej då mod till, 
alldenstund det var ett vackert och som jag trodde rart exemplar. 

Denna fjäril varierar i hög grad i anseende till färgen och 
två lika exemplar äro svåra att finna. Det är förmodligen på 
grund häraf som Wallengren i sitt arbete öfver våra spinnare 
ej anför några varieteter. 

För att gifva någon ledning åt dem af våra samlare, som 
intressera sig för artförändringar, vill jag här omnämna några så- 
dana af ifrågavarande art, hvilka förvaras å riksmuseum, eller 
tillvaratagits af härvarande samlare. 

Af den form, hvilken Staudinger anser såsom typ, nämligen 
den, som liknar Hübners fig. 7 (ehuru f. 6, om prioritetslagen 
strängt tillämpades, torde täfla om fäteträdet), eger museum intet 
typiskt exemplar, och då jag ännu ej lyckats få se något svenskt 
sådant, torde jag kunna tills vidare antaga, att denna form, så- 
vida den här finnes, är sällsynt. Den utmärker sig genom en- 
färgadt grå eller brunaktiga framvingar samt genom otydligare 
teckningar. 

ab. dilutana Hb. Tortr. f. 6. Framvingarne enfärgade 
mörkgrå eller gråbruna, med ett bredt svartaktigt eller mörk- 
brunt, bakåt ofta otydligt, af svartaktiga streck genomdraget tvär- 
band öfver midten ; af de öfriga teckningarne äro endast de 
båda tvärstrecken tydliga. Ryggen brun- eller svartaktig. — 
Häraf eger museum flera exemplar, nästan alla något afvikande 
från Hübners figur; nordligaste fyndorten för dem är Stockholm. 

ab. glaucana; grundfärgen på rygg och framvingar blåak- 
tigt gråhvit, med föga skarpa teckningar. Vid midten af fram- 
vingarnes kostalkant finnes en stor, nästan tresidig, brungrå fläck. 



lampa: sällsyntare svenska lepidoptera. 147 

— Tvänne ex. tagna i Bohus län af prof. Boheman. Det ena 
af dem har ryggen i midten mörkbrun. 

v. degenerana Hb. Tortr. f. 8, Framvingar och rygg 
grå- eller grönaktigt hvita; de förra med tydliga svarta tecknin- 
gar, basen och tvärbandet öfver midten mörkbruna eller svartak- 
tiga och skarpt begränsade. 

Mellan denna form och dilutana kunna inga bestämda gräns- 
skilnader uppdragas, emedan ofta exemplar påträffas, hvilkas färg 
lika mycket påminner om den ena som om den andra af dem. 
Samma är äfven förhållandet mellan hufvudformen och dilutana. 
Professor Aurivillius har fått denna form utkläckt ur puppor 
från Helsingland samt vid Stockholm, der äfven herr Hofgren 
förlidet år erhöll ett exemplar; men detta afviker något, hvad de 
hvita teckningarne beträffar, från den typiska formen. Enligt herr 
Sparre Schneider skall den förekomma sällsynt uti södra Norge. 

ab. punctana Hb. Tortr. f. 9. Framvingarne rhörkgrå, 
stötande i blåaktigt, med tvänne svarta punkter helt nära det 
inre tvärstrecket, samt ett par eller flera sådana invid våglinien. 

— Museum eger ett exemplar från Småland (Boheman), men dess 
framvingars grundfärg är gulbrunaktig. 

ab. ramosana Hb. Vög. & Schmetterl. 75, 1793; Tortr. 
f. 10. Framvingarne mörkgrå, med ett utåt tregrenigt, svart 
streck från basen till våglinien. — Härvarande (riksmusei) 
exemplar har främre hälften af framvingarne gulbruna och är 
hemfördt från Blekinge af Boheman. 

Såsom af årtalen synes, är detta namn det äldsta, men att 
uppföra en sällsynt aberration såsom hufvudform blir alltid min- 
dre lämpligt, enligt mitt förmenande. 

Hylophila bicolorana Fuessl. Af denna vackra fjäril eger 
riksmuseum intet svenskt exemplar, oaktadt professor Boheman 
länge vistades i Småland och sedermera gjorde resor till Gotland, 
Öland och södra Sverige, för att insamla insekter. Då ej heller 
kyrkoherde Wallengren i sitt arbete öfver Spinnarne namngifver 
någon bestämd lokal för densamma, så kunde man nästan vara 
frestad att tvifla på, att den tillhörde Sveriges fauna. Men i 
detta, liksom i ett och annat dylikt fall förut, hafva sista tidens 
ifrigare efterforskningar bekräftat äldre uppgifter och det är denna 
gång konservator W. Meves, som det blifvit förbehållet att åt 



148 ENTOMÜLOGISK TIDSKRIFT I S 84. 

vår fauna rädda en utmärkt representant. Han har nämligen år 
1883 erhållit denna fjäril från Horn och Färjestaden på Öland. 

Nola confusalis H. S. Denna lilla spinnaie, hvilken Wal- 
LENGREN tilldelat det svenska namnet »lirunpuckliga Trågbilda- 
ren» uppgifves af honom såsom påträffad endast i Skåne och 
Blekinge. På museum stå likväl exemplar af hvilka ett är fun- 
net i Småland (Bohem.) och ett annat vid Stockholm (P. Wahl- 
berg), antagligen för lång tid sedan. Ett af dessa har en gång 
för granskning remitterats till prof. Zeller (den numera aflidne 
och mycket bekante microlepidopterologen), och en dervid fästad 
etikett är försedd med namnet 'Strigulat samt med den anmärk- 
ning, att exemplaret kanske vore en annan art. Ett par andra 
individer, tagna vid Stockholm af De Vvlder, påträffades uti 
tineidsamlingen. 

Nola centonalis Hb. Pyral. f. 15. Tillsammans med före- 
gående stod i samlingen ett exemplar, visserligen något afslitet, 
men dock igenkännbart, tillhörande denna, förut hos oss ej an- 
träffade art, och hemfördt från Skåne af Boheman. Denna fjäril 
förekommer dessutom i mellersta och södra Europa, samt i Lift"- 
land och Finland. Han är något mindre än cucnUatclIa, hvit, 
med gulbruna tvärstreck pa framvingarne; det yttre af dessa 
tvärstreck är beläget uianfor vingens midt och bildar i cellerna 
3 och 4 tvänne mer eller mindre tydliga, rundade eller stundom 
något spetsiga utsprång; bakom dessa gör det en båge inåt, 
hvilken ofta på ribban i (dorsalribban) bildar en utåt rigtad 
tand; i sin främre hälft är det nästan rakt eller obetydligt inåt 
böjdt, men har en skarp, oftast tydlig vinkel nära kostalkanten, 
hvarefter det drager sig snedt inåt mot den sistnämda. Inre 
tvärstrecket bildar en rät eller något spetsig vinkel, uti hvars 
spets ligger en svart, af uppstående fjäll bildad i)unkt. På båda 
sidor om, och i rät linea med denna punkt, ligger en annan 
dylik, af hvilka dock den inre stundom är otydlig. Genom den 
yttersta punkten drager sig vanligen ett otydligare tvärstreck, 
parallelt med det yttre, och rummet dem emellan är merändels 
tätt pudradt med grått eller gulbrunt; denna färg sträcker sig på 
en del exemplar nästan öfver hela mellan fältet och är alltid märk- 
bar på båda sidor om den af tre bågar bestående våglinien; ko- 
stalkanten hvit och svartaktigt fläckig, och vingens yta för öfrigt. 



lampa: sällsyntare svenska lepidoptera. 149 

äfvensom hufvudet och thorax krithvita. Bakvingarne gråaktiga, 
mot basen ljusare, på undersidan med en mörk punkt i disken. 
Framvingarncs undersida mera s vartaktig, med hvitgrå fransar. 

Denna art står nära ett par andra, af hvilka ännu ingen 
synes vara anträffad i Sverige, nämHgen Ä\ alhiila Hb. och 
carelica TENGSTR^L Den förstnämdas bakre tvärstreck är otan- 
dadt och beläget ï vingens midi, den sistnämdas mångtandadt 
och beläget utanför midten. Carelica (arctica Schöyen) skall 
dessutom vara något större och hafva mörkare bakvingar. 

Sedan ofvanstående nedskrefs har jag haft nöjet emottaga 
till påseende ej mindre än trenne exemplar af centonalis, af 
hvilka det ena, en mycket mörkt färgad ef, bhfvit af egaren öf- 
verlemnadt till riksmusei samling. De äro påträffade i Nerike, 
i Örebrotrakten, af studeranden Lars Romell. 

De exemplar af Setina roscida Esp., hvilka prof. Boheman 
fångat på Gotland, öfverensstämma ej med någondera af Espers, 
Hübners eller H. Sch-tEFFErs figurer af hufvudformen, utan närma 
sig mera Nickerls varietet, och ett af dem likna nästan fullkom- 
ligt H. ScHiEFFERS fig. öfvcr den sistnämde. Af hufvudformen 
har jag ännu ej sett något svenskt exemplar och kan såsom vår 
faunas tillhörighet för närvarande endast räkna följande: 

v. melanomos Nick. Kroppen svart, halskrage och skulder- 
täckare med inblandning af ockragula hår; sistnämda färg hafva 
äfven analsegmentet och tibiernas utsida. Vingarne mer eller 
mindre ockragula, de främres bakkant och båda medianstammar 
invid basen, samt trenne snedlöpande tvärrader af småfläckar 
svarta. Dessa fläckar äro äfven synliga på vingarnes undersida 
och vanligen något större än hos hufvudformen. Bakvingarne 
vid basen, ofta ända till midten, svartaktiga, det öfriga af dem 
blekt ockragult, med ett par eller flera svartaktiga fläckar nära 
utkanten. A ett af exmplaren är hela bakvingen svartaktig, för- 
utom några otydliga, gula fläckar. På undersidan äro framvin- 
garne svartaktiga, med ockragul utkant, och äfven kostalkanten 
har hos en del exemplar sistnämda färg. 

Riksmusei exemplar äro från Hoburgen på Gotland och in- 
samlade den 7 juli 1867. 

Hufvudformen har ockragula skuldertäckare och halskrage, 
bakvingarne sakna nästan helt och hållet den svartaktiga färgen 



150 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 8S4. 

på öfversidan och framvingarne de svarta strecken vid basen. 
Grundfärgen iir dessutom mera intensivt ockragul. 

Emy dia striata v. melanoptera Brh.m. På Hübners och 

GoDARTS figurer af denna form iiro bakvingarne svarta, utan gula 
fläckar eller streck. Något svenskt exemplar, som fullkomligt 
liknar dessa figurer, har jag ännu ej sett; men riksmuseum eger 
ett par från Gotland, hvaraf åtminstone det ena bör kunna hän- 
föras dit, alldenstund det blott har fyra smala streck qvar af bak- 
vingarnes sulaktiça irrundfärs. 



-^op,. 



GRÄSMASKEN 

NÅGRA ORD MED ANLEDNING AF DENNA SKADEINSEKTS 
UPPTRÄDANDE I NORRLAND 18S3 



Aug. Emil Holmgren. 



De ofta efter längre mellantider återkommande gräsmask- 
härjningarna i Norrland äro företeelser, som framkallat mycken 
oro hos befolkningen i de orter, hvilka varit hemsökta af detta 
onda, och i sina följder hafva också dessa härjningar städse visat 
sig af en sådan beskaffenhet, att den enskilde jordbrukaren, som 
i betydligare mån drabbats deraf icke utan skäl kunnat hysa far- 
håga för, att derigenom mista ett af sina vigtigaste lifsvilkor, vin- 
terföda åt sina kreatur. Det ligger följaktligen i sakens natur, 
att man velat icke allenast utforska den egentliga grundorsaken 
till ifrågavarande kalamiteter, utan äfven finna medel att före- 
komma dem för framtiden. I intetdera afseendet har man dock 
kommit på det klara, utan blott till mer eller mindre sannolika 
förmodanden. Det är också gifvet att lösningen af dessa frågor 
icke skulle vinnas på den väg man beträdde eller på gissningar- 
nes område, då nämligen dermed äro förknippade så mänga olika 
förhållanden, att måhända endast den vetenskapliga forskningen 
kan utreda och nöjaktigt förklara dem. 

Sedan det kommit till Kongl. Landtbruks-Akademiens kän- 
nedom, att en omfattande gräsmaskhärjning i början af sommaren 
pågick i Vesterbottens och Norrbottens län, erflöll jag förvait- 
ningskomiténs förständigande att begifva mig till ort och ställe, 
för att följa härjningens gång, utreda gräsmaskens tillförne min- 
dre fullständigt kända naturalhistoria, och på grund af denna 



152 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1S84. 

Utredning draga sådana slutsatser, hvilka kunde varda till gagn 
för landtbruket; samt för öfrigt lemna råd och upplysningar an- 
gående de hittills pröfvade utrotningsmedlen för gräsmasken. 
Emellertid kom underrättelsen om den ifrågavarande gräsmask- 
härjningen så sent till Kongl. Landtbruks-Akademien, att min 
afresa från Stockholm anträddes först den 22 juni, i följd hvaraf 
jag beslöt att ställa kosan till Norrbotten i stället för till Vester- 
botten, emedan gräsmasken i detta senare landskap redan för- 
svunnit, d. v. s. gömt sig undan för att öfvergå till i)uppa. Det 
var nämligen af ganska stor vigt för mig att i och för fullgöran- 
det af mitt uppdrag få följa insektens utveckling ända från larv- 
tiden. Detta lyckades mig också, ehuru äfven i Norrbotten allra 
största delen af de härjande larverna, vid min ankomst dit den 
25 juni, undergått förpuppning. Ehuru denna min redogörelse 
är i nära öfverensstämmelse med den årsberättelse, som jag förra 
året afgaf till Kongl. Landtbruks-Akademien l)eträftande gräs- 
maskens uppträdande i Norrland, har jag dock här sökt meddela 
denna skadeinsekts naturalhistoria i sådan form, att den bör 
kunna tjäna som ledning äfven för den uti Insektläran eller En- 
tomologien mindre hemmastadde. 



Innan jag öfvergår till redogörelse för gräsmaskens natural- 
historia vill jag i korthet nämna något beträffande ifrågavarande 
skadeinsekts utseende under hans olika utvecklingstillstånd. Jag 
gör detta hufvudsakligen äfven derför, att knappast någon af de 
landtbrukare eller öfriga personer, med hvilka jag under mitt vi- 
stande i Norrland kom i beröring, kunde riktigt skilja gräsmasken 
från andra allmänt förekommande, men för kulturväxterna helt lik- 
giltiga insekter, fastän de mycket intresserade sig för att kunna det. 

Gräsmasken eller Gräsflyet, Charaeas graminis Lin. 

Fjärilen {»gräsßyet./): Brunaktigt gulgrå; framvingarne med 
trenne ljusa fläckar, af hvilka den yttre sammanhänger med en 
hvit, två- eller treuddig dylik; närmare utkanten ett ljusare tvär- 
band, h vilket utåt begränsas af en rad mörkare eller svarta, tre- 
siditra fläckar; bakvingarne mot utkanten svartaktiça. — Fram- 



HOLMGREN: GRÄSMASKEX I NORRLAND 1 883. 1 53 

vingarnes längd 10 — 15 m.m. Hanens bakkropp tämligen spens- 
lig och försedd med en ytVig tofs i spetsen samt med smärre 
dylika på sidorna; honans tjock och tillspetsad. 
' Larven ['gräsmaskeji): På öfre sidan mer eller mindre mörk, 
svartbrun eller Ijusbrun, tecknad med 7 gulakliga, långslöpande 
linier, under blekare; hufvudet rödgult eller brungult och mörk- 
fläckigt. Fötterna 16. — Längd omkring 50 m.m. 

Puppan. Något glänsande, svartbrun eller rödbrun; sista 
bakkroppsringen utlöpande i en fin, tvådelad spets. 

Närmare beskrifning på Gräsmasken. 

Fjärilen. Liksom det öfriga af kroppen är halskragen gulaktigt grå, 
men framtill något ljusare, och försedd någon gång med en mörkare linie 
långs bakre kanten. Framvingarnes grundfärg öfvergår vanligen uti brunaktigt 
eller violett vid fram- och utkanten. Oftast äro de inre två tredjedelarna mör- 
kare, någon gång svarta, med undantag af främre och bakre kanterna samt 
teckningarna. Af den regelmässiga nattfjärilsteckningen återfinnas blott de tre 
fläckarna, nämligen de båda innersta, af hvilka den främre (den runda) är 
minst, och den bakre (tappfläcken) störst, samt lång och smal. Den först- 
nämde, belägen nära vingens framkant, är någon gång aflång och mera sällan 
utdragen inåt uti en lång och smal spets; tappfläcken börjar helt nära ving- 
roten och sträcker sig lika långt utåt som den runda fläcken. Den yttre eller 
njurfläcken har ett mörkare streck i midten och är i bakre kanten förenad med 
en hvit eller gulaktigt hvit fläck, hvilken vanligen bildar ett spetsigt utsprång 
inåt eller fortsätter som ett smajt streck, samt derjämte tvänne korta, skarpa 
spetsar utåt. Tappfläcken begränsas baktill af ett mörkt eller svart streck, 
h vilket sträcker sig till det ljusare, lindrigt bågböjda tvärbandet. Detta tvär- 
band är beläget midt emellan njurfläcken och utkanten samt har sin yttre gräns 
starkt tandad i följd af de der befintliga, trekantiga, svarta fläckarna; emellan 
dessa fläckar och utkanten är vingens färg ofta tämligen mörk. Bakvingarne 
äro vid roten mer eller mindre ljust gulgrå, mot utkanten Öfvergående i mörkt 
eller svart. På undersidan äro alla vingame gulgråaktiga med små, svartaktiga 
fläckar i midten; vid framkanten merändels rödbrunaktiga, vid utkanten bredt 
mörkgrå med ljusa ribbor. Vingfransarna äro blekt grågulaktiga och delade 
genom en mörk linie. Hanen är vanligen mindre än honan. 

Fjärilen varierar i hög grad, och i anseende till teckningarna äro många 
afvikande former beskrifna. Dessutom kan grundfärgen vara olika, såsom brun, 
rödbrun, gulaktigt brungrå o. s. v. Stundom äro teckningarna mer eller min- 
dre liksom utplånade. 

Larven. Hufvudet, som hålles framsträckt, är till formen rundaktigt, 
till grundfärgen rödgult eller brungult med mörka käkar och ofvan på hvar- 
dera sidan tecknadt med en större, nätlikt delad, brun eller svartbrun fläck; 



154 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. 

långs niidten löper en fin, intryckt linie, som framtill delar sig gaffelformigt 
och vanligen sluter inom gaffeln en mörkare fläck ; på sidorna framtill stå små 
svarta pimkter, af hvilka några äro biögon. Första kroppsringen är, liksom 
hufvudet, tämligen slät, glatt och glänsande. De öfriga ringarna äro äfven 
glatta, men på tvären skrynkliga, utom den sista, som i den afrundade spets- 
halfvan har en mera slät yta. På alla ringarna, utom på den 2:dra och 3:dje, 
utmynna på hvardera sidan ett större andhål. Fötterna äro 16; af dessa sitta 
6 framtill, nämligen ett par på hvardera af l:sta, 2:dra och tredje ringen, 
och äro i spetsen försedda med en klo; 8 på buken, nämligen ett par på 
hvardera af 6;te, 7:de, 8:de, 9:de ringen; samt 2 på sista ringen. Kroppen 
är till färgen på undra sidan blekt gulaktig; på öfra sidan mer eller mindre 
mörk, svartbrun eller Ijusbrun, stundom dragande åt grönt, alltid tecknad med 
7, ofta ganska tydliga, långslöpande, bleka eller gulaktiga linier, af hvilka i 
sträcker sig utefter ryggens midt och 3 utefter hvardera sidan. Af dessa senare 
linier är den mellersta smalast, den nedersta bredast. För öfrigt finnas några 
svarta fläckar på fötterna och på sista kroppsringens ändhälft. Dessutom fram- 
skjuta här och der på kroppen några mycket fina, gula hår. — Kroppslängden 
är något olika, men vanligen hos en fullvuxen larv omkring 30 m.m. 

Puppan. Denna är i de flesta fall mörkbrun eller svartbrun, stundom 
dragande åt rödt eller, såsom nybildad, gulaktig. På ytan är hon tämligen 
glänsande, men fint skrynklig eller knottrig, utom på den sista kroppsringen, 
som inåt är glatt. Denna ring utlöper spetsigt och ändas med tvänne nära 
intill hvarandra stående, sylformiga utsprang. 

Gräsflyd tillhör nattfjärilarnas grupp. Liksom alla andra 
fjärilar måste äfven han under sin utvecklingstid genomgå flera 
fullständiga förvandlingar, under hvilka han visar sig helt olika, 
såväl till utseende som lefnadssätt. Sålunda se vi, att den ur 
ägget kläckta larven (r. gräsmasken :>), som har starka käkar, fros- 
sar på gräs, men när han förvandlat sig till ptippa, är alldeles 
ur stånd satt att kunna tillegna sig någon föda. Derefter, eller 
när puppan mognat och han blifvit en bevingad fjäril, är hans 
mun omdanad till ett sugrör, i följd hvaraf han då icke kan 
förtära någon annan föda än sådan, som befinner sig i flytande 
form. Derför kryper nattflyet såsom larv på marken och i grä- 
set, men flyger och surrar ofta omkring blommorna såsom fjäril. 



Larverna, som visa sig tidigt på våren, hafva öfvervintrat, 
vanligen såsom halfvuxna, men äfven ofta mer eller mindre ut- 
vecklade. Dessutom saknar jag icke anledning till den förmodan, 
att äfven äggen efter höstafveln öfvervintra och kläckas först på 



HOLMGREN: GRÄSMASKEN I NORRLAND 1 883. 1 55 

våren, ty i annat fall kan det näppeligen förklaras, att helt små 
larver gruppvis förekommo på väller och lindor ännu vid mid- 
sommartiden. Detta var nämligen fallet på några mindre om- 
råden i granskapet af Piteå och kan omöjligen betraktas endast 
såsom undantagsfall, då likartade förhållanden varseblifvits hos 
flera andra insekter. Emellertid ingå larverna vid sin fjärde hud- 
ömsning i pupptillståndet, som fortvarar i tre till fyra veckor, 
hvarefter fjärilarna framkomma. På larvernas olika utveckling 
eller vuxenhet om våren beror derför fjärilarnas tidigare eller se- 
nare framkomst under sommarens lopp. Vid Piteå flögo fjärilar, 
ehurn enstaka, redan de första dagarna af juli, men deras antal 
ökades sedan oupphörligt under loppet af samma månad, och 
derefter visade de sig, fastän i småningom aftagande mängd, un- 
der hela augusti, såväl i Piteå- som i Skellefteå-trakten. Man har 
uppgifvit, att fjärilarna skulle flyga endast om aftnarna och nät- 
terna och det var nog förhållandet i de trakter, som af mig be- 
söktes, att enstaka individer på dessa tider af dygnet flögo om- 
kring, men den egentliga s. k. fjärilsvärmningen försiggick om 
morgnarna i vanliga fallet från kl. 3 — 8, då det sannolikt var 
den starka solvärmen vid åttatiden, som kom dem att gömma 
sig undan. Enstaka individer sågos dock flyga hela dagarna. 

Under svärmningen försiggick parningen, och äggen utveck- 
lade sig hos de befruktade honorna ganska fort, hvilket antyddes 
af de starkt ansvälda bakkropparna. Vid undersökning af ägg- 
stockarna fann jag ej fullt så många ägg som åtskilliga författare 
uppgifvit, nämligen 200, utan i medeltal endast 184. Detta är 
likväl ett tillräckligt stort antal, för att man skall kunna fatta or- 
saken till denna skadeinsekts utomordentliga förmåga att öka sig. 
I juli och augusti lägger honan sina ägg på gräsbundna ställen 
och anbringar dem gruppvis nedtill vid grässtråna eller bladsidorna, 
och två till tre veckor derefter framkomma larverna. Dessa hålla 
sig tillsammans bland mossan och gräset, och man ser icke ofta 
till dem om hösten, så vida man ej särskildt bemödar sig om 
att söka dem. Någon i ögonen fallande skada anställa de icke 
heller då, fastän de redan om hösten kunna växa ut till den 
storlek, som jag redan omtalat. Det är först om våren och i 
början af sommaren året derpå, som de anställa sina ofta oro- 
väckande härjningar. 



156 EN'TO.MOLOGISK TIDSKRIFT 1S84. 

Ehuru vi icke alltid kunna fatta naturens mening, då hon 
låter stora skaror af insekter uppträda och anställa förödelse på 
växterna, tyckes det likväl understundom som om dessa egen- 
domliga företeelser skulle vara framkallade, för att i sitt förra 
skick återställa de rubbade förhållanden, till hvilka vi själfva gif- 
vit upphof. Då vi ingripa i naturen för att skaffa oss fördelar, 
sker detta icke sällan våldsamt och hänsynslöst, men »allt välde, 
som icke tillika är vård, är våld och verkar förstörande». Der- 
för se vi också vid mångfaldiga tillfällen huru ett vårdslöst hand- 
hafvande af de rika skatter, hvilka naturen gifvit oss, leder till 
förintelse, så framt vi icke just i naturen själf funne den vår- 
dande hand, som trädde emellan. Vi kunna dock, såsom sagdt 
är, icke alltid fatta de utvägar naturen väljer för vinnandet af 
dessa sina syftemål, utan tycka derför ofta att hon hårdt pröfvar 
oss, fastän mången gång i hennes skenbara öga ligger idel väl- 
signelse. 

Den stora gräsmaskhärjningen, hvilken sistlidne sommar 
(1883) hemsökte Norrland, kan i flera hänseenden gälla som ett 
bevis härför. Att denna härjning framkallats af ett origtigt skö- 
tande af gräslindorna eller vallarna torde nämligen ingen kunna 
förneka. Men skulle nu, kanske någon frågar, denna härjning 
vara blott ett skenbart ondt, som är öfvergående och i sina följ- 
der innebär välsignelse? För den, hvilken närmare begrundar 
saken, torde det vara svårt att frigöra sig från en sådan öfver- 
tygelse. Om man nämligen tager i betraktande den tidslängd, 
ofta 10 — 20 år, som vallarna oupphörligt burit gräs, utan att 
något gödningsmedel kommit dem till del, så är väl detta att 
anse såsom ett brukningssätt, hvilket är stridande mot de regler, 
som man i allmänhet uppställt för jordbrukets skötsel och vård, 
och hvilket derför också ovilkorligen måste leda till en sådan 
försämring af jorden, att slutligen en förintelse af näringen å den 
samma deraf bör blifva en följd. Här var således för handen 
ett tillstånd i växtlighetsförhållandet, som gränsade till det natur- 
vidriga, och hvilket derför manade till lifaktighet de krafter, na- 
turen hade att förfoga öfver. Här behöfdes en snar förintelse 
af ett gammalt slägte för att gifva plats och näring för ett nytt, 
d. v. s. här var en lämplig tummelplats för en omfattande in- 
sektshärjning, och gräsmasken blef på grund af sina egenskaper 



HOLMGREN: GRÄSMASKEN I NORRLAND 1 883. 157 

den mest passande af alla insektsarter, för att verkställa detta, 
om jag så får säga, nattirens kulturarbete. Man må dock för 
ingen del, såsom den mindre kunnige, tro att naturen för vin- 
nandet af detta sitt syfte har låtit gräsmaskarna regna ned från 
himlen, ditföras från andra trakter, eller liksom genom ett troll- 
slag uppstå ur jordens sköte, nej, de framkallades utan tvifvel 
genom en lång och småningom skeende förberedelse. 

Det vanliga förloppet af en insekthärjning är nämligen 3 
år. Första året märkes föga någon ökning i larvernas antal; 
andra året pläga de vanligen visa sig i sådan mängd, att de 
väcka uppmärksamhet, ehuru deras åverkningar ännu äro mindre 
afsevärda; det tredje året deremot infaller den egentliga härjnin- 
gen, då de i händelse väderleken — såsom sistlidne sommar var 
fallet — är gynsam, uppträda i oerhörd myckenhet och anställa 
omfattande ödeläggelser på de växter, af hvilka de hemta sin 
näring. Taga vi nu hänsyn till gräsmasken, så finna vi, att han 
i tredje året uppäter snart sagdt allt gräs — med undantag af 
timotej — på gamla lindor eller vallar, men skonar de yngre, 
eller sådana vallar der gräset besitter full växtkraft eller frodig- 
het. Jag har sett unga lindor med frodig gräsväxt ligga emellan 
gamla, hvarvid de senare blefvo fullständigt kalätna af gräs- 
masken, då deremot de förra lemnades nära nog orörda. 

Jag vill här uppräkna de vigtigaste grässlagen, som växa på 
de norrländska lindorna och vallarna: 

Allmän Hven — Agrostis vulgaris. 
Tuftåtel — Aira csespitosa. 
Krusialel — Aira flexuosa. 
Ängsgröe — Poa pratensis. 
Betesgröe — Poa trivialis. 
Hvitgrue — Poa annua. 
Àngssvingel — Festuca elatior. ' 
Rvdsvmgel — Festuca rubra. 
Ängskafle — Alopecurus pratensis. 
Kärrkafle — Alopectirus geniculatus. 
Timotej — Phleum pratense. 
Fjellkampe — Phleum alpinum. 
Qvickrot — Triticum repens. 



158 ENÏOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 884. 

Alla dessa grässlag, med undantag af tiniotej, ätas af gräs- 
masken. På vallar och lindor finnas, utom gräs, äfven en mängd 
andra växter. Af dessa äter gräsmasken icke följande: 

Ätiväxtcrna inbegripet Idöfver — Papilionaceœ. 

Höskallra — Rhinanthus. 

Mjödöri, Elggräs — Spirrea. 

Solöga — Ranunculus. 

Klofibla — Crépis. 

Parasollväxie7- — Umbelliferse. 

Ögentröst — Euphrasia. 

Roll eka — Achillea. 

Hösifihla — Leontodon autumnalis. 

Presikrage — Chrysanthemum. 

Guldris — Solidago. 

Baldur shr a — Matricaria inodora. 

Grådo — Artemisia vulgaris. 

Mar I äg — Polygonum vi viparum. 

Kråkklöfver — Comarum palustre, som växer på fuktigare 
ställen och å mera sidländta lindor. 

A^'id ett närmare aktgifvande härpå kunde jag ej undgå att 
draga följande slutsatser, på hvilka jag vill fästa uppmärksamhet. 
Då nämligen, såsom jag förut omnämt, gräsmasken under sina 
olika utvecklingstillstånd är helt olika organiserad, så måste han 
äfven, såsom jag också förut omtalat, i sitt larvtillstånd lefva på 
annat sätt än såsom fullt utbildade, d. v. s. fjäril. Derför kan 
man säga, att det måste vara nödvändigt för larverna att till sin 
föda icke begagna sådana växter, hvilka genom sina saftafsön- 
dringar kunde tjäna dem till näring, sedan de blifvit fjärilar. De 
uppräknade växterna äro just sådana. 

Om man således tager i betraktande, att larven icke förtär 
klöfver, och att ti?>iotej, sannolikt för sin fasthet, icke lämpar sig 
för hans tuggverktyg, så se vi att dessa foderväxter, som nedåt 
landet anses så förträffliga, äfven mera allmänt borde odlas i 
Norrland. Äfvenså vicker och andra halgväxler. 

Jag har förut antydt, att en insektshärjning sådan som gräs- 
iiiaskens i sina följder kunde blifva till gagn för jordbruket. 
Härmed åsyftar jag icke blott den omständigheten, att gräs- 
masken lemnar tillbaka åt det jordstycke han sköflar en viss 



HOLMGREN: GRÄSMASKEN I NORRLAND 1 883. I 59 

gödning genom sina exkrementer, utan äfven gifver åt den upp- 
märksamme jordbrukaren en ganska tydlig fingervisning att frångå 
«tt föråldradt brukningssätt och att åt jordens skötsel egna större 
omsorg, än hvad hittills varit fallet. Hvad det förra angår, eller 
öfvergödningen efter gräsmaskhärjningen, så har- det mångenstä- 
des visat sig, att de gamla lindor och vallar, hvilka varit hem- 
sökta eller rent af ödelagda af gräsmasken, ett följande år, lik- 
som föryngrade, burit god skörd. 

Hvad åter det senare vidkommer, så är det tydligt att, om 
man icke förbiser gräsmasken utan noggrant följer gången af 
hans utveckling, man i god tid kan komma under fund med, när 
en linda eller vall uppnått en sådan ålder, att den bör under- 
kastas ett annat behandlingssätt. 



Mången har förundrat sig öfver icke blott gräsmaskens plöt- 
sliga uppträdande det ena året, utan äfven öfver hans lika plöt- 
sliga försvinnande det andra. Detta har emellertid sin naturliga 
orsak, som jag nu till sist i korthet vill vidröra. 

Oaktadt den ganska betydliga minskning i gräsmaskarnas 
<»ntal, som man under deras härjningstid kan åstadkomma genom 
de gamla, kända utrotningsmedlen, och oafsedt den minskning, 
som åtskilliga insektätande foglar förorsaka, så anser jag för min 
del att detta egentligen, i det stora hela taget, ingenting betyder 
i jämförelse med det kraftiga inflytande som en del parasitsteklar' 

' Parasitsteklar äro ett slags insekter, hvilka tillhöra samma ordning som 
myror och getingar, och många ibland dem pläga äfven i dagligt tal kallas 
getingar eller flygmyror. De hafva i naturens hushållning en mycket stor be- 
tydelse derigenom, att de uteslutande lefva på andra insekters bekostnad, och 
det är dessa parasitsteklar, som man har att tacka för att en mängd skade- 
insekter, hvilka uppträda i stor myckenhet, efter en viss tid äter försvinna eller 
att de under vanliga förhållanden hållas inom tillbörliga gränser. Om vi nu 
vilja taga gräsflyets larv — gräsmasken — till exempel, så se vi af det förut 
sagda, att han bland andra insekter har flera fiender och att de vigtigaste af 
dessa tillhöra parasitsteklarnas grupp. Honorna till dessa steklar sticka gräs- 
maskarna och införa i såret ett ägg, ur hvilket kort derefter en larv utvecklar 
sig. Denna larv lefver sedermera inuti gräsmaskens kropp samt följer med 
honom äfven sedan han förpuppat sig ; men då äter han upp honom helt och 
hållet och begagnar hans puppskal såsom hus åt sig. Derför händer det att, 
Entomol. Tidskr. Årg. 5, H. 3 (1884). I I 



l6o ENÏOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 884. 

Uti ifrågavarande hänseende utöfva. Jag har under mitt vistande 
i Norrland lyckats upptäcka fyra slag af sådana parasitRteklar, 
hvilka lefva på gräsniaskens bekostnad, och jag är öfvertygad 
om, att man kan tillskrifva dessa steklars verksamhet orsaken till 
gräsmaskens plötsliga försvinnande i fjärde året efter hans första 
uppträdande. 

Som tillägg till ofvan stående uppsats om Gräsmasken af 
lektor Holmgren har Hr Sven Lampa bifogat följande närmare 
beskrifningar på de olika former under hvilka gräsflyet hos oss 
uppträder : 

Fjärilarne varierar i hög grad både till storlek och färg. 
Ehuru inga bestämda gränser kunna uppdragas mellan de olika 
färgvarieteterna, så torde de dock kunna indelas uti tvänne grup- 
per nämligen : 

1. Grûmiu/s Lin. S. N. X, 506; Esper III, 68, i. Fram- 



om man insamlar gräsmaskpuppor, i afsigt att fa fjärilarna framkläckla ur de 
samma, man i stället får endast parasitsteklar. 

I det följande har jag gjort en kort häntydning om gräsmaskens minsk- 
ning genom de från lång tid tillbaka kända och nmnera allmänt begagnade 
utrotningsmedlen för gräsmasken. Dessa utgöras antingen af gräfda diken eller 
af djupa plogfåror. I båda fallen plägar man på vissa afstånd i deras botten 
anbringa en med lodräta och släta väggar försedd grop. Meningen med dessa 
gropar är dels att hindra gräsmaskarna att fortsätta sin färd, dels att deruti 
fånga dem, emedan de hafva svårt att taga sig upp, sedan de fallit deruti. 
Till och med vid mindre landtgårdar långt upp emot Lapplandsgränsen hade 
man användt dylika fångstdiken; men i följd af larvernas ofantliga talrikhet 
voro dock icke dessa diken tillfyllestgörande. 

Ett annat utrotningsmedel består deruti, att man med en vält kör öfver 
lindorna, då de gräsmaskar, som träffas af välten, krossas. Men en vanlig 
vält eller en sådan, som begagnas vid jordbruket, är icke rätt ändamålsenlig, 
emedan densamma i följd af markens ojämnheter icke kan utöfva fullständig 
verkan, utan bör en vält för i fråga varande fall konstrueras sålunda, att den 
kommer att bestå af flera grofva skifvor eller rullar, som höja och sänka sig i 
mån af omständigheterna. Jag såg äfven i Norrland att man icke utan fram- 
gång vidtog den utvägen att afslå gräset på de lindor, å hvilka man hade an- 
ledning befara gräsmaskens härjning, üen andra grässkörden gaf derefter icke 
sällan ett tillfredsställande utbyte. Dock det gifves intet bättre och mera till- 
förlitligt medel att förekomma gräsmaskhärjningnr, än alt nian på ett mera 
tidsenligt sätt sköter sina lindor och vallar. 



HOLMGREN: GRÄSMASKEN I NORRLAND 1 883. 161 

2. V. Brunnca; framvingarnes grundfärg rödbrun. Gra- 
minis Hb. 480 — i; Bd. Pl. 74, f. 5. 

Hvad framvingarnes teckningar angår, så äro äfven dessa 
underkastade måndfaldiga variationer. Bland de många exemplar, 
Lektor Holmgren insamlat, äro nedanstående afvikande former 
de anmärkningsvärdaste. 

ab. (et. var.?) Tricuspis Esp. III, 68, 2 — 3; (Hübners fig. 
143 afviker föga från hufvudformen). Framvingarne hafva inga 
andra teckningar än de tre vanliga tläckarne, samt den hvita, 
tandade, som sammanhänger med njurfläckens bekre kant. Synes 
oftare förekomma i våra nordliga landskap. 

ab. Albipun^tata ; framvingarne rödbruna, med svartaktiga 
ribbor samt en hvit punkt i njurfläckens bakkant, 9- Sällsynt. 

ab. Alhineura Bd. Ic. 74, 4. Liknar hufvudformen, men 
cellerna äro svarta uti framvingarnes basal- och mellanfält, samt 
nära utkanten. 



ZEUZERA PYRINA L. (Z. ^SCULI L.). 

Denna vackra spinnare, hörande till gruppen CossiWcc H. S., 
angifves redan af Linné såsom svensk, men dess tillvaro såsom 
medlem af den svenska insektfaunan ansågs ganska tvifvelaktig,' 
tills densamma träffades 1848 vid Trolle-I.jun^y i Skåne, der 
äfven sedermera ett och annat exemplar blifvit tillvarataget. Ännu 
1869, då första häftet af Wallengrens beskrifning öfver Spin- 
narne utkom, var nämda fyndort den dittills enda kända. Seder- 
mera har Lektor Thedenius erhållit ett exemplar från Lidingön, 
och den 23 juli d. å. under en regnig dag fann stud. John 
Westerlund 2 exemplar af denna sällsynta fjäril, hane och hona, 
sittande å ett grässtrå i trädgården vid undertecknads sommar- 
ställe Östra Stäket å Wermdön. 



' Staudinger sätter i sin Catal. Lepid. ? för Siiecia. 

Oskar Th. Sandahl. 



ENTOMOLOGISKA MEDDELANDEN FRÅN SOCIETAS' 
PRO FAUNA ET FLORA FENNICA SAMMAN- 
TRÄDEN ÅREN 1882 och 1883 



O. M. Rkuter. > 



Allmänt entomologiskt. 

Referenten redogjorde den 4 febr. 1882 för en den 15 
januari företagen exkursion till en öfversvämmad äng i Kyrk- 
slätt vid en temperatur af + 2°, hvarvid ett stort antal insekter 
iakttagits, ofta ända till 300 individer på en areal af ej mer än 
6 qv. t , mestadels staphylinider, podurider och små spindlar. 
Bland andra omnämdes Boreaphilus henningianiis Sahlb. och 
Degeeria (rättare Eiitomohrya) lanuginosa Nie, en podurid, som ref. 
äfven tagit på Dalarö vid Stockholm, men som icke finnes upp- 
tagen i prof. Tullbergs arbete öfver Sveriges Podurider. (Se 
härom vidare referentens uppsats i Medd. af Soc. F. Fl. Fenn. 
IX, p. 72). 

Ur hr R. Envalds till Sällskapet inlemnade reseberättelse 
öfver en på dettas bekostnad sommaren 1883 företagen zoolo- 
gisk resa till nordvestra delen af Ryska Lappmarken må följande 
fynd af sällsynta insekter anföras : 

I granskog vid Kuntijoki by i början af Juni: Erehia Einhla, 
Argvnnis Aphirape, Elater castaneus, Pdophila borealis flygande i 
stora skaror vid solnedgången, samt Zilora ferruginea. Vid Mos- 
sala by voro stenarne på stranden formligen betäckta af Ela- 
ter costalis, som troligen råkat ut för öfversvämning. Vid Kanta- 



* Se Entom. Tidskr. Arg. 3, pg. 153 ff. 



104 ENïOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 884. 

laks togos den 12 och 13 juni Ari^-y/iîn's l'Ye/û och Fr/gga tahiki 
samt pâ stranden af floden Nivå Bembidiuin prasinnvi. Från 14 
till 17 Juni besöktes Sassheika vid Imandra sjö och togos under 
en utflygt till ett mindre fjäll Eriglenus vi/liger, Gaurodyh's Mimmi 
och Ilybiiis aenescens samt bland Carex vesicaria på stranden af 
floden Nivå Hydroporiis scptenlrionis i mängd. Den 18 — 20 juni 
bestegs fjället Dschyn och insamlades dervid de nyfinska Bom- 
btis nivalis och Chionohns Bore, flygande på Rithus chamaemorus, 
\idare Argyimis polaris, Freja, Frigga, Erehia Disa, Manio, 
Anartha melaleuca och cordigera och af skalbaggar Amara alpina 
och Nehria GvUenhali var. hyperhorea. Den 21 — 24 juni åter 
besöktes Chibinä fjäll, dervid togos Cryptohypnus hyperhorcus samt 
vid stranden af en bäck vid fjällets fot Bembidiuln prasi?iu?n och 
Fellmaimi. Den 2g togs vid Kola-floden i stor mängd Chaeto- 
pteryx Sahlbergi samt två mil söder om Kola stad vid floden af 
samma namn Argynnis Thore och Pales. I trakterna rundt kring 
Kola stad samlades: A?)iara Quenselii, nigrieornis, fameliea, lor- 
rida, praetermissa, Cyinindis basalis, Bradyeellus Detiischii och 
pubescens, Elater cosialis, CryploJnpnus rivularius och riparius, 
^gialia sabuleli, Mycetoporus boreelliis, m. fl. Kring Nuortijaur 
åter togos Sirex jiwencus i stor mängd på gran, Lepiura srnarag- 
dula på Epilolmim angusiifolitnn, samt Boreaphilus henningianus ; 
på Tuatasch fjäll Nehria nii'alis och Bemhidium prasiiium. Vid 
stränderna af Nuortijoki insamlades efter den 19 augusti den 
sällsynta phryganiden Chaetopleryx obscuraia och togs ett exem- 
plar af Olisthaerus megaeephalus. Den i:sta september ujipnåddes 
på återvägen Kemi träsk, der exkursionen afslutades. 

Hymenoptera. 

Herr J. Sahlberg förevisade den 4 Mars 1882 exemplar 
jämte bo af ett tapetserare-bi, Megachile curvicrus Thoms., funna 
i Jaakimvaara socken. Boet anträffades i en upprat björkstubbe, 
invid kanten af ett åkerfält och utgjordes af långa, smala, cylin- 
driska, i vedens inre titgräfda gångar, i hvilka kokongerna voro 
radade tätt efter hvarandra. Dessa voro förfärdigade af björklöf 
och liknade mycket dem af M. Willouglibyella, men voro något 
mindre. 



REUTER: ENTOMOLOGISKA MEDDELANDEN. 1 65 

Referenten omnämde ätt han i södra Finland funnit föl- 
jande ig species Tenthredinider, hvilka icke upptagits af Thom- 
son i hans Hymenoptera Scandinavian, nänil. tre nya arter, som 
nu blifvit beskrifna af hr André i Spec. d. Hymén. d'Europe: 
Nematus fenniais André (Abo), Dolerus fennicm André och 
Phylloccus eburneus André (båda från Pargas) samt vidare: Hyl- 
oifliua metallica Klug (Pargas; England, Frankrike, Tyskland), 
Nemafus latipes Vill. (Kökar på Öland; England, Frankrike, 
Tyskland, Holland), N. dispar Zadd. (Pargas; Preussen), N. hy- 
poxanthus Först. (Pargas; Frankrike, Tyskland), N. perspicillai-is 
Hart. (Vänö i Kimito; Frankrike), Dolerus mutilatus Klug, leii- 
copterus Zadd., brevis Zadd., fiunosus Zadd. och ravus Zadd. 
(Pargas; Tyskland), D. asper Zadd. (Kyrkslätt; Tyskland), Blen- 
nocampa monficola Hart. (Pargas; mellersta Europa), Bl. najia 
Klug (Pargas; England, Frankrike, Tyskland, Ryssland), Erio- 
fampa repanda Klug (Vänö i Kimito; Tyskland), Tenthredo Lach- 
lairi Camer. (Pargas; England, Schweiz, Tyskland) samt slutligen 
Cephus piimilus Mocs. (Pargas; Ungarn). 

Herr Sahlberg förevisade den 4 nov. 1882 två för Fin- 
land nya bi-arter, nämligen Meg illa ^-maculata Panz., tagen i 
Karislojo, lefvande kolonivis i rappningen i en mot söder lig- 
gande byggnadsstenfot, samt dess parasit-bi, Coelioxys hebe- 
scens Nyl. 

Herr Sahlberg fäste den 7 april 1883 uppmärksamheten 
vid en för finska faunan ny humla. Bombus nivalis Zett., funnen 
af hr R. Envald i Kuolajärvi, äfvensom vid en förut hos oss 
icke anträffad silfvermundstekel, Crabro rubicola Leon Duf., tagen 
af hr Günther nära Petrosawodsk i en af stekeln gjord urholk- 
ning i stjälken af en Synantheré, dit honan till föda för larverna 
fört några flugor, nästan lika stora som hon själf, näml. Henops 
marginaius Meig. och Aricia iiinocua Zett. Detta torde vara 
det första kända exemplet på Crabronider, byggande i enåriga 
växtstammar. 

Coleoptera. 

Herr J. Sahlberg förevisade den 4 febr. 1882 två skal- 
baggar, hvilka ursprungligen beskrifvits från Finland, men seder- 
mera förgäfves eftersökts, näml. Hapalus bimaculalus L. och Cly- 



I 66 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 884. 

tus panther inns Saven. (= Moëi Thoms.). De hade nu blifvit 
funna af stud. K. Ehnberg, den förra vid St. Michel, den senare 
i Taipalsaari socken. Hapalus himaculatiis hade af Linné och 
De Geer upptagits såsom funnen af Uddman i Upland, men då 
den icke på 174 sekel återfunnits af senare författare, utmönstrats 
ur Skandinaviens fauna. Under larvtillståndet lefver den, enligt 
*de slutsatser hr Sahlberg af hr Ehnbergs uppgifter och iaktta- 
gelser i andra länder dragit, såsom parasit hos ett bi. Colletés 
ciiniculariiis L. (Se vidare hr Sahlbergs uppsats i Medd. Soc. 
F. Fl. Fenn. IX, p. 82). 

Herr R. Envald inlemnade den 4 april 1S82 en berättelse 
öfver den af honom i egenskap af Societetens stipendiat under 
föregående sommar företagna samlingsresa till Joensun, Eno,. 
Kontiolaks, Pielis, Nurmis, Kajana och Sotkamo. Bland anmärk- 
ningsvärda fynd omnämdes: Scotodes anntdatns (Joensum), An- 
ehomeiiiis consimilis och Graphoderes verrucifer (Nurmis) samt Ca- 
lathiis nnhigena (Wuokotti). 

Herr J. Sahlberg förevisade den 13 maj 1882 larver af en 
Lo7iuchusa-SiYt, dem han i början af juli funnit tillsamman med 
Formiea sangvinea i Jaakimvaara socken. Så snart föredragaren 
upplyftat den sten, hvarunder myrorna bodde, hade dessa genast 
skyndat sig att bortföra och undangömma larverna, hvilka vid 
undersökning befunnos alldeles blinda. Inspärrade i en glasburk 
med dessa, hade arbetsmyrorna i flere dagar visat dem den öm- 
maste omvårdnad. Imagines hållas, såsom kändt, af myrorna 
såsom husdjur, i likhet med bladlössen. De utsvettas nämligen 
en vätska, som af myrorna med begärlighet ujjpsuges. (Se vidare 
härom Sahlbergs uppsats i Medd. Soc. F. Fl. Fenn. IX, p. 89). 

Härjämte redogjorde hr Sahlberg i korthet för sina under- 
sökningar rörande finska Trichopterygier. Af denna familj kände 
han från Finland 34 arter, under det från den Skandinaviska 
halfön blott 27 blifvit anförda, bland hvilka 10 kända endast från 
Skåne. Af de ny-skandinaviska voro de flesta kända från Stor- 
brittanien. Endast tvänne voro der ännu icke funna, nämligen 
Ptiliiim Foersteri Matth. (Frankrike) och Ptinella rotiindicollis 
MoTSCH. (med visshet blott från Finland). De blinda arterna af 
genus Ptinella hade befunnits vara dimorfa, i det enstaka exem- 



REUTER: ENTOMOLOGISKA MEDDELANDEN. 167 

plar uppträda med både ö^^on och vingar samt mörkare färg, 
men för öfrigt öfverensstämma med de vanliga formerna. 

Slutligen förevisade hr Sahlberg vid samma tillfälle en för 
Finland och Skandinaviska halfön ny Atheta, A. auiumnalis MuLS., 
utmärkt genom en högst egendomlig bygnad af hanens abdomi- 
nalsegment, och hvilken blifvit funnen i Kangasniemi af herr N. 
Sundman. 

Herr Sahlberg förevisade den 7 oktober 1882 två för Fin- 
land nya Trichopterygier, funna sedan senaste möte, nämligen 
Trichoptefyx brevtpennis Er. (Mejlans under nedfallna löf) och 
Ptilium caledonicicvi Sharp (dittills tagna blott på ett ställe i Skot- 
land, nu funnen i Karislojo under ek-bark samt i Yläne under 
bark af björk och asp). Af slägtet Ptilium, sådant det numera 
vanligen begränsas, kände föredragaren 8 arter från Finland 
eller dubbelt så många, som varit kända från skandinaviska 
halfön, ett bevis på huru mycket ännu återstod att utforska be- 
träffande utbredningen af dessa de minsta af alla skalbaggar. 

Slutligen företeddes två för Finland nya skalbaggar: Bem- 
bidiiun varitim Oliv. (Padasjoki, K. Ehnberg) och Gracilia pyg- 
maca (Helsingfors, L. Wasastjerna). 

Den 2 december 1882 meddelade hr Sahlberg, att han 
granskat de finska arterna af slägtet Orthopenis och dervid funnit, 
att i Finland förekommo, utom de två förut från Skandinavien 
kända O. Urunnipes Gyll. och O. picaiiis Marsh., ytterligare tre 
species, nämligen O. pilosiusculus Duv., utbredd öfver större de- 
len af området, O. punctulosiis Reitt., tagen i Yläne och Teisko, 
samt en art, som föredragaren tagit vid Abo och hvilken han 
antog vara O. a?txius MuLS., ehuru han icke vore fullt säker 
derpå, då exemplaret var något skadadt. 

Derjämte anfördes att den Stenus-2ixX, som af Sparre-Schnei- 
DER i Tromsö Museums Aarshefter H omnämdes såsom St. hra- 
chycerus Thoms. n. sp. vore identisk med den i Finland pa le- 
riga sjöstränder ganska utbredda St. fasciculatus J. Sahlb., en 
art, som föredragaren funnit äfven i mellersta Norge. 

Hr Sahlberg förevisade den 7 april 1883 en dittills obe- 
skrifven Negastrius, som han kallat N. algidus, stående närmast 
N. tenuicoriiis, men skild från alla sina samslägtingar genom sin 
platt-tryckta kropp och korta prothorax med starkt utstående bak- 



1 68 ENTOMüLOGlSK TIDSKRIFT I 884. 

hörn; arten var anträffad vid Ponoj i Ryska Lapi)marken af hr 
R. Envald samt vid Dudinka inom tundra området af nordvestra 
Sibirien af föredragaren, under småstenar vid stranden af Jenis- 
sej. (Beskrifven i Medd. Soc. F. Fl. Fenn. IX, p. 98). 

Den 16 maj 1883 framlades af hr Sahlberg till påseende 
den för Finland nya buprestiden Agrilus subaiiraitis Gebl., som 
ännu icke anträffats i Skandinavien och nu blifvit funnen af hr 
Hj. Grönroos i Salmis. 

Den 3 november anmäldes och företeddes af hr Sahlberg 
följande nykomlingar för Finlands fauna : Scleroptcnis serrahis 
Germ., en art af ett förut icke i Skandinavien observeradt cur- 
culionid-slägte, funnen i Karislojo af föredragaren; I\Iyce/oporus 
nanus Grav. (Helsingfors) och M. 7-ufesccns Steph. (Viborg, 
Obert). 

Hr Sahlberg förevisade den i dec. 1883 två exemplar af 
den sällsynta Trachypachus ZeHerstcdii Gvll., det ena från Pats- 
joki, det andra förmodligen från Tammela, hvilka ex. nu vun- 
nits för finska samlingar, hvarjämte meddelades att samma säll- 
synta skalbagge år 1874 äfven tagits vid Tammerfors afhrj. Faust. 



Lepidoptera. 

Hr Sahlberg förevisade den 4 nov. 1882 den för finska 
samlingen nya jättelika malfjärilen, Scardia polyporia Esp., den 
största kända tineid, funnen i Kuhmois af hr K. Ehnberg. 

Densamme företedde den 2 dec. 1882 ett exemplar af den 
intressanta albinos varieteten af Ai-gvniiis Aphirape, först beskrif- 
ven af Dr Tengströjm efter en af hr Günther vid Petrosavodsk 
funnen individ. Det nu förevisade exemplaret hade föredragaren 
sistlidne sommar tagit på ett kärr i Sammatti Kapell jämte Ar- 
gytinis Frigga, A. Freja, Oeneis Jiüta, Erebia Emhla och andra 
högnordiska fjärilar. 

Hr R. Envald förevisade den 6 oktober en för finska sam- 
lingen ny högnordisk dagfjäril, Chionohas lore EsP., fångad på 
toppen af fjället Tschyn vid Imandra, der den besökte blommorna 
af Ruhus chamaemoriis. 



REUTER: ENTOMOLOGISKA MEDDELANDEN. 1 69 

Neuroptera. 

Herr J. Sahlberg förevisade den 4 april 1882 tre för Fin- 
land nya phryganeider, nämligen Limnophilus diphyes Mac Lachl. 
(Waara ödemark i Jaakimvaara socken, förut känd från Sibiriens 
tundror), Sienophylax duhiics Steph. (Teisko nära Näsijäwi; Lon- 
don, Berlin, Moskwa) och Philopoiajtius moiitamis DoNOV. (vid 
forsande åar i Jaakimvaara; bergstrakter i n. och mell. Europa). 
Likaså hade han funnit den för museets samlingar nya af Zet- 
TERSTEDT från Muonioniska beskrifna Apatania stigmatella talrik 
på klippor och skär i Ladoga inom Jaakimvara socken i början 
af september. 

Densamme omnämde den 4 nov. 1882 att han i oktober 
bland mossa i djup granskog vid Hoplax träsk nära Helsingfors 
funnit den redan af Hagen från Finland omtalade vinglösa Bo- 
rens Wesiwoodi Hagen, som dock icke uppmärksammats af in- 
hemska entomologer. Derjämte anfördes att den af hr Kiljan- 
DER i Förteckningen öfver Finlands Neuroptera Planipennia be- 
skrifna Chrysopa minima af hr R. Mc Lachlan i London befun- 
nits identisk med den förut från södra Ryssland och Samarkand 
kända Chr. dasyptera Mc Lachl. 

Den 3 nov. 1883 förevisade hr Sahlberg såsom ny för 
Finlands fauna den förut blott i två exemplar i Schweiz funna 
Chaetopteryx ohscurata Mc Lachl., som nu blifvit funnen i So- 
dankylä af hr N. Sundman och i Nuortijoki af hr R. Envald. 

Diptera. 

Bland andra insekter, som lefde parasitiskt i de af bladlusen 
Schizonetcra ulmi Linn. på blad af Ulmns moniana förorsakade 
deformationerna omnämnde ref. den 4 nov. 1882 äfven den för 
Finland dittills icke antecknade Ltmcopsis annulipes Zett. 



Orthoptera. 

Herr Sahlberg förevisade den 6 oktober 1883 ett exem- 
plar af Oedipoda migratoria Linn., taget i Suonenjoki (62° 40' 



lyo ENTOMOLOGiSK TIDSKRIFT I 884. 

n. br.) af lyceist Laitinen samt langvingade exemplar af Pezo- 
lettix pedestris rj'^ och Deciicus brachyptenis Ç, funna i Nilsia 
socken af Ivceist Levander. 



Hemiptera. 

Referenten anmäkle den 4 mars 1882 att han nyligen sett 
ett exemplar från Elberswalde i Tyskland (i Berl. Mus.) af Pa- 
chycolcus rufcsccns J. Sahlb., beskrifven från Kuusamo lappmark, 
samt anförde vidare att han ansåg Teratocoris hyperboreus J. 
Sahlb. icke specifikt skild från T. viridis Dougl. et Scott, äf- 
vensom Bcrytus cognatits Fieb. för blott den långvingade formen 
af B. minor H. S., hvadan antalet af finska Heteroptera minska- 
des med två arter. Derjiimte upplystes att den under namn af 
hchnocoris hemipierus Schill, i finska hemipterförteckningar upp- 
tagna arten icke vore den rätta under detta namn beskrifna, 
utan en annan, /. angusiulus BoH. (= inlcrmedius HoRV.). 

Ref. redogjorde den 4 april 1882 för sina senaste under- 
sökningar öfver de europeiska arterna af slägtet Anihocoris och 
inlemnade en uppsats om dessa till Meddelandena. (Se Medd. 
Soc. F. Fl. Fenn. IX, p. 78). 

Ref. föredrog den 7 oktober 1882 om de skandinaviskt fin- 
ska arterna af slägtet Dicyphits och framhöll särskildt att den 
art, som på senare tid införts i vår fauna under namn af D. 
pallidtis H. Sch. icke vore den rätta arten af detta namn, utan 
D. cniislricliis EoH., hvilken utan skäl förts såsom synonym un- 
der denna. Dess näringsplanta var JL/diidriinii pratcnsc. 

Vidare omnämde ref. att den art, han tidigare beskrifvit 
från Torneå Lappmark såsom Psylla nigri/u Zett., enligt under- 
sökning af Zetterstedts typexemplar visat sig vara en från 
denna skild art, för hvilken namnet Ps. Palméiii föreslagits. .\r- 
ten förekommer enligt Dr Löw (i Wien) äfven i Sibirien. 

Hr Sahlberg förevisade exemiilar af den från Finland nya 
Jdiocerus adushis H. Sch., funna af hr H. Wasastjerna på .S"(?- 
liccs i Helsinge. 

Ref. företedde den 4 november missbildningar på bladen af 
Ulmus mantana, förorsakade af Schizonciira iilmi Linn. och funna 
i Pargas socken, samt anmärkte att han såsom insekter, hvilka 



REUTER: ENTOMOLOGISKA MEDDELANDEN. I71 

lifnärde sig af dessa bladlöss, antecknat Aiithophagus carahoides, 
JSIalthodcs bigiifiitliis, larver af Halyzia hipunctafa (förpuppade d. 
18 juli, utkläckta d. 25 och 26 i samma månad), af Afithocoris 
gallarum ulini De Geer (utvecklade d. 14 — 20 juli), Scaeva Ri- 
hesii och en för Finland icke förr antecknad liten fluga, Leucopsis 
annulipes Zett. (utkläckt d. 17 — 20 juli). 

Herr Sahlberg förevisade den 4 november 1882 en hittills 
obeskrifven capsid, som han kallat Atractotomus mo7-io och hvilken 
han funnit sommaren 1881 i granskog i Jaakimvaara socken. 
(Beskrifven i Meddel. af Soc. F. Fl. Fenn. IX, p. 94). 

Den 6 oktober 1883 företeddes af hr Sahlberg en nymf 
af den förut icke i Finland funna redu\iiden Pygolampis bidentata 
Geoffr., tagen på ett odladt kärr i Karislojo socken. 

Den 3 nov. 1883 anmäldes och förevisades såsom ny för 
Finland och Skandinavien Poeciloscytiis cognatus Fieb., tagen i 
Helsinge af hr Bj. Wasastjerna och förut känd från östra Eu- 
ropa och norra Asien ända till Amur. 

Ref. företedde vid samma möte följande nykomlingar till 
den finska faunan, dem han tagit sistlidne sommar: Tropistethus 
holosericeus (Ispois vid Abo), Piezostctlms sphagnicola n. sp. (Par- 
gas, beskr. i Ent. Tidskr. 1883, p. 135) och Trioza curvaiipefi- 
71ÎS Först, (på Salix i Pargas, icke heller funnen i Sverige). 

Vidare meddelade ref. att den art af slägtet Sålda (eller 
rättare Acanthia\ hvilken af finska hemipterologer blifvit kallad 
marginalis och af Thomson costalis var en från de äkta viai-gi- 
nalis Fall. och costalis Sahlb. väl skild art, stående nära den 
förra, men afvikande genom enfärgadt gula ben, gråhvit och kor- 
tare pubescens samt något olika teckning. För den finska arten 
föreslogs namnet fennica. 



TILLKÄNNAGIFVANDEN. 

De franska resuméerna af artiklarna i detta häfte skola med- 
delas i nästföljande häfte, och komma hädanefter dylika resu- 
méer att lemnas endast halfårsvis. 

Redaktionen. 



De ledamöter af den Entomologiska Föreningen, hvilka icke 
erlagt årsafgiften för löpande eller möjligen äfven föregående 
år, torde vänligast tillåta att förfallna årsafgifter uppbäras genom 
postförskott, hvilket sätt för uppbörden är för ledamoten något 
billigare än insändandet af årsafgiften under rekommendation och 
efter regeln äfven beqvämast. Vördsammast 

Kassaförvaltaren. 



FINLANDS OCH DEN SKANDINAVISKA HALFÖNS 
HEMIPTERA HETEROPTERA 



O. M. Reuter. 



(Forts. fr. årg. 3, pag. 172.) 

Fam. VIII. PHYMATIDAE/ 

»-' 

Kropp tämligen stor, undertill vinkligt konvex, ofvantill kon- 
kav, med hårdt chitinskelett ; pronoti och abdomens kanter skif- 
likt uppböjda. Hufvud smalt och tämligen långt, med transver- 
sel midtelfåra, i spetsen tvåklufvet; rostralskifvor stora. Oceller 
finnas. Ögon runda, i midten af hufvudets sidor. Rostrum kort, 
starkt, uppnående framhöfterna. Antenner fyra-ledade med änd- 
leden bildande en aflång klubba, som kan döljas i en grop un- 
der pronoti utvidgade sidokant. Pronotum faradt i midten och 
med en köl på ömse sidor om fåran. Elytra mycket smalare än 
abdomen, clavus kort, membranen vid basen med fyra till fem 
hufvudnerver, af hvilka åtminstone de inre bilda celler; från dessa 
och äfven från de yttre nerverna utgå mot spetsen talrika paral- 
lela nerver. Framben korta och ytterst starka, deras lår mycket 
tjocka och tibierna, som kunna fällkniflikt slås tillbaka mot främre 
delen af lårens undre rand böjda; alla tarser två-ledade. Ab- 
domen bestående af sex segment. — Lefva af rof. 

Ett enda skandinaviskt slägte: 



' Då ingen art från vårt område ännu var känd, när öfversigten af fa- 
miljerna trycktes, finnes denna familj icke der upptagen. 

Eittomol. Tidskr. Årg. 5, H. 4 {1884). 12 



174 ENÏOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 884. 

PHYMATA Latr. 

I . Ph. crassipes Fabr. : Kastanjebrun, ofvantill mer eller 
mindre mörk, undertill jämte antenner och ben lergul; pronoti 
bakhörn tvärhuggna och bildande två hörn, af hvilka det bakre 
är spetsigare, dorsalkölarna utan taggar; connexivum upprest, 
mycket bredt, isynnerhet öfver fjärde segmentet, dess yttre rand 
mycket fint crenulerad, hörnen trubbiga, icke framskjutande, de 
tre första segmentens yttre kant hvit, svartpunkterad; lår och ti- 
bier lätt småknottriga ; membran brun. 8 ram. 1. 

Denna högst intressanta art har sommaren 1884 blifvit fun- 
nen af J. Sahlberg i Finlands ostligaste del vid Svir och i 
Salmis socken. 

Fam. IX. REDUVIIDAE. 

Kropp vanligen tämligen stor, mer eller mindre aflång, stun- 
dom trådformig, med oftast fast chitinskelett. Hufvud horison- 
tell, mer eller mindre förlängdt mellan antennerna och bakom 
ögonen oftast halsformigt hopdraget. Oceller finnas oftast, ligga 
bakom ögonen. Rostrum helt och hållet bågböjdt och derige- 
nom stående från hufvudet, oftast kort och starkt. Antenner 
bestående af fyra leder eller derjämte några små mellanleder, 
tråd- eller piskformiga, ofta knäböjda. Pronotum framtill af- 
smalnande med två mer eller mindre tydliga tvärfåror. Hemi- 
elytra sammansatta af corium, clavus och membran med två eller 
tre basalceller eller med fria nerver, mer eller' mindre regelbun- 
det förenade till två eller tre längsceller. Ben starka, framben 
vanligen rofben med tjockare lår. Klor utan klodynor. — Lefva 
uteslutande af rof. 

Öfversigt af underfamiljerna: 

i (2). Framhöfter mycket långa, cylindriska, åtminstone fyra gånger så långa 
som tjocka, skjutande ut öfver hufvudets spets och insänkta i prosterni 
framrand. Oceller saknas. Antenner och bakre ben mycket fina och 
långa, de förra knäböjda. Framben korta, rofben, med tibier kortare 
än låren. Framtarser tvåledade med två klor. Kropp smal. — 
Ploeariina. 

2 (i). Framhöfter aldrig mer än två eller tre gånger så långa som tjocka,. 



REUTER : FINLANDS OCH SKANDIS HEMIPT.-HETEROPT. I 75 

icke skjutande ut öfver hufvudets spets, insänkta långt från prosterni 
frambrädd. 

3 (8). Rostram tre-ledadt, kort, starkt. Oceller belägna på en tvärvalk af 

hjässan. Antenner knäböjda. Arterna ega förmåga att stridulera ge- 
nom att gnida spetsen af rostrum mot en grop i prosternum. 

4 (5). Hemielytra framför den inre cellens inre basaldel försedda med en li- 

ten fyrkantig cell, som från sitt spetshöm utsänder två nerver, hvilka 
vid basen beröra hvarandra eller mer och mindre långt sammansmälta ; 
någon gång förkortade. Klor oftast tandade. — Reduviina. 

5 (4). Hemielytra framför membranens inre basaldel utan cell eller med en 

diskcell, som berör membranens båda celler. 

6 (7). Hemielytra utan diskcell. Pronotum hopsnördt i eller före midten. 

Scutell spetsigt utdragen. Framhöfter på yttre sidan convexa. — 
Acanthaspidina. 

7 (6). Hemielytra med en ganska stor diskcell, berörande hela basen af den 

yttre och inre basaldelen af den inre membrancellen. Hufvud rakt 
framsträckt. — Stenopodina. 

8 (3). Rostrum längre och finare än hos föregående, fyraledadt, första leden 

kort, transversel. Oceller icke belägna på någon tvärvalk. Membran 
med tre eller någon gång fyra långsceller, utsändande talrika nerver 
mot membranränderna, eller med nerver, oregelbundet förenade till 
celler. Höfter samstående. — Nabina. 



Underfam. Ploeariina Stål. 

Slägtöfversigt : 

Pronotum knapt en half gång längre än bred. Scutell med en hvass 
tagg, en dylik äfven på postscutellum. Hemielytra utbildade med stor mem- 
bran. Hufvud kort, bakom ögonen rundadt tillsvullet med kort, starkt tillsnörd 
hals. — Lefva af myggor, hvilka de mycket likna. — ploearia. 

PLOEARIA Scop., Fieb. 

Artöfversigt : 

1 (2). Antenner och lår bnm- och hvitringade med de bruna ringarne myc- 

ket smalare än de hvita. Connexivum enfärgadt gult. Tredje antenn- 
leden mer än dubbelt så lång som fjärde. Scutell-tagg kort, uppböjd. 
— P. vagabunda Linn. 

2 (i). Antenner och lår med de hvita ringarne mycket smalare än de bruna. 

Connexivum brunt med gula fläckar. Tredje antennleden knapt dub- 
belt så lång som fjärde. Scutell-tagg lång, rak, nästan horisontel. — 
P. culiciformis De Geer. 
I. Pl. vagabunda Linn.: hvitaktigt gul, antenner och ben 



176 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 884. 

finhåiiga, ofvan fläckig och marmorerad med brunt; bröst och 
abdomen lerfärgade eller bruna. 6V2 — ■? nim. 1. 

Reut., Öfv. Vet. Ak. Förh. 1872, 6, p. 65, i. Fall., H. 
Sv. 163, I {Gem's). Ploearia erratica F. Sahlb., Mon. Geoc. 
149, I. Pl. pilosa SiEBKE, En. Ins. Norv. I, p. 51. 

Bland multnade blad, på väggar och plank, trästammar, 
o. d. På sensommaren isynnerhet på Abies excelsa. Sverige: 
Skåne — Stockholm; Norge; Christiania, Töien; Finland: Åbo 
— Uleåborg. — Nymfen har alltid långhåriga antenner och ben, 
likasom stundom äfven imagon (var. pilosa Sign.). 

2. Pl. culiciformis De Geer: lik föregående, men mindre 
och kortare, med de bruna teckningarna mycket mer utbredda; 
corium är nästan helt brunt med de hvita nerverna bildande ett 
oregelbundet K; membranen i spetsen bredt brun med hvita 
nerver i det bruna och en glasklar fläck der framför. 4*/^ — 
47j mm. 1. 

Reut., 1. c, 66, 2. De Geer, Mém. III, 323, 41, T. 17, 
f. I — 8 (Ciinex). Gerris erraticus Fall., H. Sv. 164, 2. 

Sällsynt på lokaler, som föreg. Sverige: Skåne, Öland, 
Östergötland, Upland, Stockholm; Norge: Christiania; Finland: 
Åbo, Helsingfors. 

Underfam. Stenopodina Stål. 

Slägtöfversigt : 

Ögon små, sedda frän sidan runda. Hufvud långt, framtill med en hori- 
sontel tagg mellan antennerna, bakranden med två rakt bakåtrigtade trubbiga 
taggar, undre sidoränderna bakom ögonen med grenade taggar, framom ögonen 
med små borstbärande knölar. Rostri första led nående bakom ögonen. An- 
tenner brutna, fastade nära hufvudspetsen, första leden skjutande iångt utanför 
denna, tjock. Kropp aflång, ofvan platt. — pygolampis. 

PYGOLAMPIS Germ. 

I. P. bidentata Goeze: brun eller gråbrun, opak, buk 
och ben lergula, två ringar på de främre skenbenen, de bakre 
lårens spets, basen af de bakersta skenbenen och farserna bruna; 
pronotum med två baktill divergerande kölar; första antennleden 
af hufvudets längd. 12 — 14 mm. 1. 



REUTER : FINLANDS OCH SKANDIS HEMIPT.-HETEROPT. 177 

Emesa denticollis Fall., H. Sv., i6i, i. Pygolampis bifur- 
cata Reuï., 1. c. 64, i. 

Sällsynt på hårdvall och i kärr. Sverige: Skåne, Småland, 
Öland, Vestergötland, Blekinge; Norge: Modum, Grimsgaard; 
Finland: Nyland i Karisloja, J. Sahlberg. 

Underfam. Aeanthospidina Stal. 

Slägtöfversigt : 

Hemielytra utbildade. Oceller hos båda könen. Ögon stora, ofvan och 
under hufvudet närmade hvarandra, stundom nästan vidrörande hvarandra på 
hufvudets imdre sida. Hals cylindrisk, utstående. Första antennleden öfver- 
skjutande hufvudspetsen. — opsicoetus. 

OPSICOETUS Stål. 

I. O. personatus Linn.: brun, glänsande, finhårig; huf- 
vudets och pronoti sidor, antenner och ben med långa fina hår; 
knäna, tibierna mot spetsen och tarserna lergula; membransutu- 
ren mot spetsen med en hvitaktig strimma, som äfven löper ned 
längs kanten af yttersta nerven. 16 — 17 mm. 1. 

Reut., 1. c, 63, I. Linn., F. Sv. 942 {Cimex). Fall., 
H. Sv., 156, I {Reduvius). 

Ganska sällsynt i boningsrum. Sverige: Gotland; Stock- 
holm; Norge: Töien, Brovold, Sindsen. — Larven betäcker sig 
med damm och stoft. 

Underfam. Reduviina Stål. 

Slägtöfversigt : 

1 (2). Mesostemi sidor mot midten af prostethii bakkant försedda med en 

liten knöl. Pronoti framlob på ömse sidor med två à tre lineära något 
sneda fåror. Hemielytra ofta förkortade. — CORANUS. 

2 (i). Mesosternum utan knöl. Pronoti framlob med en midtelfåra, som 

dock just före tvärfåran af bry tes och icke når ända fram till denna. 
— REDUVIUS. 

CORANUS Curt. 

I. C. subapterus De Geer: svartaktig, gråluden och pu- 
bescent; en Unie vid ögonens inrand och en längs hjässans midt, 



I 78 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 884. 

höftpannornas ränder, en lângskol pâ scutellen och fläckar på 
connexivum, tibiernas bas och en ring nedom basen samt mer eller 
mindre tydliga fläckar på låren lergula; tibier mot spetsen, tar- 
ser och större delen af antennerna lerbruna ; honans buk glänsande 
svart, hanens lergul med svart midtellinie och en rad fläckar på 
hvarje sida; andra antennleden litet kortare än tredje. 9 — 11 
mm. 1. 

Reut., 1. c. 62, i. De Geer, Mém. III, 287, 27, T. 15, 
f. 10 {Cimex). Fall., H. Sv. 157, 3 [Reduvius). F. Sahlb., 
Mon. Geoc, 147, 2 {Nabis). 

På torra backar. Sverige: Skåne — Upland; Norge: Dovre; 
Finland: Åland till ryska Karelen, nordligast i Parikkola (61°), 
enl. Sahlberg. — Vingarne äro sällan fullt utbildade, vanligen 
mycket kortare än abdomen, med helt liten glänsande membran. 

REDUVIUS Fabr. 

1. R. annulatus Linn.: svart; connexivum med röda fläc- 
kar; breda ringar på de främsta och bakersta låren samt alla 
skenbenen, utom i själfva basen, röda. 12 mm. 1. 

Reut., 1. c. 60, i. Fall., H. Sv. 157, 2. Linn., F. Sv. 
943 iCimex). F. Sahlb., Mon. Geoc. 148, i {Harpacfor). 

TämUgen sällsynt, lefver isynnerhet i hasselskogar. Sve- 
rige: Skåne, Öland, Småland, Östergötland, Vestergötland, Värm- 
land; Norge: Christiania; Finland: Åbo-trakten — ryska Kare- 
len, nordhgast i Nurmis (63° 40'). 

2. R. iracundus Scop. : röd och svart, varierande till teck- 
ningen; rostrum svart med första leden röd; antenner svarta; 
hufvud ofvan svart med gul tvärlinie mellan ocellerna, undertill 
rödt; pronotum åtminstone med disken och ränderna af bakre 
loben röda; scutell svart med själfva spetsen gul; corium rödt, 
membran svart; connexivum rödt och svart, buken svart eller 
röd med tre rader svarta fläckar; bröstet mer eller mindre svart; 
ben röda, knäna, tibiernas spets och tarser samt punkter eller 
ringar på låren svarta. 16 mm. 1. 

Reut., 1. c. 61, 2. 

Högst sällsynt. Funnen blott i Skåne vid Håkanryd i Ifve- 
tofta socken af Wallengren. 



REUTER : FINLANDS OCH SKANDIS HEMIPT.-HETEROPT. 1 79 

Underfam. Nabina Put. 

Slägtöfversigt : 

1 (2). Hufvud förlängdt bakom ögonen. ' Vingfältet med en lång in i det- 

samma löpande nerv, s. k. cellhake. — NABIS. 

2 (i). Hufvudet alls icke förlängdt bakom de mycket stora, utstående och 

släta ögonen. ' Vingfältet utan cellhake. — STÅLIA. 

NABIS Latr. ' 

Artöfversigt : 

1 (2). Buken småningom sammanflytande med det uppåt vettande connexi- 

vum, enfärgad eller i midten mörkare. Lår med bruna ringar. — 
N. lativentris. 

2 (I). Connexivum horisontel, skild från buken genom en djup långsfåra; 

buken typiskt gul med tre bruna eller svarta längd-streck, af hvilka 
de på sidorna ofta breda, det mellersta fint eller stundom försvunnet ; 
sällan är buken helt svart. Lår mer eller mindre brun-punkterade, 
stundom på tvären streckade. 

3 (6). Ryggen gul, i midten med tre longitudinela bruna streck, af hvilka 

det mellersta starkast begränsadt, mörkare. Kropp mycket aflång, 
synnerligen hos hanen. Första antennleden af hufvudets längd. Fötter 
långa med framlåren så långa som hufvud och pronotum tillsamman. 
Hemielytra oftast starkt förkortade, nästan utan membran, blott dub- 
belt så långa som scutellen, i spetsen tvärt afhuggna. 

4 (5). Connexivum mycket smalt, bildande en helt smal rand vid abdomens 

sidor. Hufvud åtminstone fyra gånger så långt som hjässan mellan 
ögonen bred. Abdomen äfven hos honan tämligen parallel. — N, 
lineatus. 

5 (4). Connexivum bred, hinnartad, bildande en genomskinande bord vid 

abdomens sidor. Hufvud tre gånger så långt som hjässan mellan 
ögonen bred. Abdomen hos hanen parallel, hos honan äggrund med 
tämligen starkt afrundade sidor. — N. limbatus. 

6 (3). Ryggen af abdomen svart, enfärgad eller med två gula longitudinela 

streck. 

7 (8). Ryggen på midten med två gula longitudinela streck. Connexivum 

gult. Första antennleden kortare än hufvudet. Hemielytra vanligen 
förkortade, men nående åtminstone till tredje ryggsegmentets bas och 
försedda med tydlig membran. — N. flavo-marginatus. 

8 (7). Ryggen svart, enfärgad, glatt, connexivum gult, sällan brunfläckigt. 

' Härvid medräknas icke den glatta, glänsande hals, som utgör en del af hufvudets 
insänkning i thorax och som är afskiljd genom tydlig gräns från det öfriga hufvudet. 

2 Stål har för detta slägte upptagit namnet Coriscus Schr., men denna benämning 
kan ej godkännas, då af de två arter, Schuanck beskrifver af detta genus, den ena visserligen 
är en Nabis, men den andra (dertill den först i ordningen beskrifna) en Alydiis! (Se fam. 
Certidai) , 



l8o ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 884. 

Första antennleden tydligt kortare än hufvudet. Hemielytra äfven 
hos de kortvingade ungefär lika långa som abdomen eller blott litet 
kortare än denna. Två punkter på membransuturen och en på corii 
yttre nerv svarta. 
9(10). Större, mer långsträckt. Hemielytra alltid längre än abdomen med 
stor membran, som är lika lång som corium och bredare än detta, 
försedd med tre diskceller, hvilka utstråla talrika nerver; stundom 
äro cellerna icke slutna. Vingar längre än abdomen eller hos de kort- 
vingade, som i öfrigt mycket likna de långvingade, dubbelt så korta. 
Framlår korta. Buk med tämligen lång och tät grå silkesludd. — 
N. ferus. 
10 (9). Mindre arter. Hemielytra vanligen något förkortade, så långa som 
eller litet längre eller kortare än abdomen ; membranen vanligen kort, 
icke bredare, stundom smalare än corium, med fem till sju nerver, 
som sällan förena sig till celler; vingar vanligen starkt förkortade; 
ytterst sällan äro hemielytra försedda med väl utbildad membran, 
såsom hos föreg. , och vingarna då räckande utöfver abdomens midt ; 
vanligen saknas vingar nästan fullkomligt. 
11(14). Framlår någorlunda långa, försedda med bruna, ofta otydliga och 

föga mörkare tvärstrimmor. Buk ytterst kort silkesluden. 
12(13). Färg lergul. Hemielytra mellan de upphöjda nerverna vanligen mer 
eller mindre brunskuggade, sparsamt brunpunkterade, — N. rugosus, 
13(12). Färg stötande i rödt eller rödgrått. Hemielytra nästan enfärgade, 

matta, ytterst fint gulhåriga. — N. ericetorum. 
14(11). Framlår korta med tättstående, ofta sinsemellan eller med den svart- 
bruna öfre randen sammanflytande svartbruna tvärstreck. 
15(16). Första antennleden tämligen lindrigt tilltjocknad från midten och täm- 
ligen svagt böjd mot basen. Hemielytra hos f. brachyptera icke kor- 
tare än abdomen, utranden från midten svagt böjd, så att på sin höjd 
(Ç) blott connexivum blottas. Connexivum alltid enfärgadt gult. — 
N. brevis. 
16(15). Första antennleden kortare, tydligt tjockare i midten och starkare 
böjd mot basen. Hemielytra hos f. brach, något kortare än abdo- 
men med utkanten från midten starkt böjd, så att connexivum och 
till en del ryggens sidor blottas. Connexivum oftast med bruna fläc- 
kar i incisurenia. — N. boreellus. 
I. N. lativentris Boh. : kroppen framtill afsmalnande, bak- 
till starkt utvidgad, gulbrun eller brungul, med fin askgrå pube- 
scens; hufvudet undertill, mellan- och bakbrösten, med undantag 
af fläckar vid höftpannorna, ofta äfven en stor del af frambröstet,. 
sidorna af pronoti framlob, scutellen och abdomens rygg svart- 
aktiga, scutellens sidor gula; connexivum med gul basalfläck på 
hvarje segment; andra antennleden med svart ring före spetsen j 
ben gula med bruna ringar och fläckar på låren samt tre bruna 



REUTER." FINLANDS OCH SKANDIS HEMIPT.-HETEROPT. l8l 

ringar på främre tibierna, de bakersta vanligen blott med en 
basalring och spetsen brun; antenner mycket kortare än kroppen, 
första leden mer än Vs kortare än hufvudet; hemielytra vanligen 
afkortade, lemnande de tre sista dorsalsegmenten obetäckta, brun- 
gula, brunmarmorerade. 7^/^ mm. 1. 

BoH., Vet. Ak. Handl. 185 1, p. iii. Reut., 1. c, 68, i. 

Sällsynt i Sverige: Skåne, Småland, Öland, Blekinge, Öster- 
götland. Har af misstag angifvits äfven för Finland, men är 
ännu icke der anträffad. 

2. N. lineatus Dahlb. : aflång, smal, blekgul med fin blek 
pubescens; hufvud, pronotum och scutell med en midtelstrimma 
samt figurer på pronoti framlob bruna eller svartaktiga; abdomens 
rygg i midten med tre långsstreck, sidostrecken otydligare, grund- 
färgen ofta stötande i rödt eller rödbrunt ;^ lår brunpunkterade. 
iiYj — 12 mm. 1. 

Dahlb., Vet. Ak. Handl. 1850, p. 228. Reut., 1. c. 69, 2. 
Sällsynt. Sverige: Gotland, Dahlbom och Belfrage; Fin- 
land: vid Åbo, Förf. Hittills hos oss funnen endast kortvingad. 

3. N. limbatus Dahlb.: mycket lik föregående, isynnerhet 
hanen, som dock skiljes genom mindre storlek, kortare hufvud 
och sista antennleden, som är tydligt kortare än den tredje, un- 
der det deremot hos föregående art fjärde leden är nästan lika 
lång som den tredje; det breda, hinnartade, hvita eller hos ho- 
nan stundom karmosinröda connexivum utgör dessutom en god 
karakter. 7Y5 — 87* lïini. 1. 

Dahlb., 1. c, p. 227. Reut., 1. c. 70, 3. 

Ej sällsynt på skuggiga ställen bland gräs, i lundar o. s. v. 
Sverige: Skåne — Bohuslän — Ångermanland; Norge: Disen, 
Valle, Östensö, Kongshavn, Maridal etc; Finland: Åland — ry- 
ska Karelen, nordligast i norra Savolax (63° 40'), enl. J. Sahl- 
BERG. Långvingade exemplar äro ytterst sällsynta, likna något 
N. ferus, men äro större, blekare, med längre ben och antenner, 
scutell gul med ett svårt midtelstreck, annorlunda färgad abdo- 
minalrygg, hemielytra med bred helt blek rand utanför yttre ner- 
ven af corium, som saknar den svarta punkten bakom sin midt 
och har en sådan blott i själfva membransuturen. I Pargas har 
jag tagit en mellanform med hemielytra räckande ända till femte 
dorsalsegmentet, membranen ungefär så lång som clavus med 



I 82 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 884. 

mycket få nerver, corium och clavus brunskuggade mellan ner- 
verna, men med bred hvit utkant af corium; vingar föga kortare 
än hemielytra; abdominalryggen hos detta exemplar är emeller- 
tid svartaktig, endast basen på sidorna och några fläckar i sjätte 
segmentets spets bleka. — En ^f ^f limbahis fann jag sommaren 
1879 i kopulation med en 9 ^f ^^^ emellertid mycket väl skilda 
flavo-marginaiiis. 

4. N. flavo-marginatus Scholtz: grågul med fin blek pu- 
bescens; hufvud med bred midtelstrirama, pronotum med tre bakåt 
divergerande långsstrimmor, de på sidorna otydligare, scutell, utom 
sidorna, samt abdomens rygg svarta eller svartbruna, ryggen i 
midten med två tättstående gula strimmor; connexivum bred, ^1; 
ben brunpunkterade; honans abdomen betydligt bredare än ha- 
nens. 8 — 9 mm. 1. 

Reut., 1. c. 72, 4. Nahis dorsatus Dahlb., 1. c, p. 227. 
N. nervosus BoH., Öfv. Vet. Akad. Förh. 1852, 77, 35 (forma 
macropt). 

Här och der på skogsängar samt vid stränder. Sverige: 
Skåne — Bohuslän — Ångermanland. Norge: Östensö, Horten, 
Lian, Liabro, Enebak; Finland: Åland — ryska Karelen — Lapp- 
land (Muonioniska). Den långvingade formen, till hvilken förmed- 
lande öfvergångar icke saknas, är tämligen sällsynt, har hemie- 
lytra brunpunkterade mellan nerverna, men sakna på corii yttre 
nerv och membransuturen de för yÎ7-//j-gruppen karakteristiska tre 
svarta punkterna. 

5. N. ferus Linn.: gulgrå eller grågul, en midtelstrimma 
öfver hufvud och pronotum samt figurer på pronoti framlob bruna; 
bakloben har på ömse sidor om midtelstrimman tre mer eller 
mindre tydliga svagare brunaktiga strimmor; scutell svart med 
sidocallositeterna gula; lår brunpunkterade; abdomens rygg glän- 
sande svart; connexivum enfärgadt gult; framlår korta. 7 — 8 mm. 1. 

F. Sahlb., Mon. Geor. 147, i (partim). Reut., 1. c. 72, 
5. Fallen, H. Sv. 133, 9 {Miris). Linn., F. Sv. 962 {Ctmex). 

Allmän öfver hela området, upp till 66° n. br. Varierar i 
hög grad, än mer rent gul, än starkare gråaktig; stundom äro 
hemielytra nästan utan punkter, stundom, särdeles hos de grå in- 
dividerna, som förekomma mest på åkrar om hösten, tätt be- 
strödda med bruna punkter mellan nerverna (var. pimctatus Costa) ; 



REUTER : FINLANDS OCH SKANDiS HEMIPT.-HEÏEROPT. 183 

hos de gulaktiga exemplaren är membranen någon gång enfär- 
gadt opalhvit, dess nerver icke grå, såsom normalt. 

6. N. rugosus Linn.: liknar så mycket föregående, att den 
kunde hållas för en kortvingad form af denna ; men afviker emel- 
lertid genom tydligt större och starkare utstående ögon, längre 
antenner och framlår samt mer utvidgad abdomen hos honan; 
också hanens kopulationstänger äro högre med upprätt hals, djup 
urbugtning i bakranden och tämligen långt utdragen näbblik spets. 
7 mm. 1. 

Reut., 1. c. 74, 6. Linn., F. Sv. 916 (Ctmex). Nabis 
fuminervis Dahlb., 1. c, p. 224. N. fer us var. ^ Fall., H. Sv. 
"^11, 9 (veris.). 

Här och der, isynnerhet i lundar: Sverige: Skåne — ^Stock- 
holm; Norge: Töien, Hovind, Sköien, Maridal, Östensö, Sand- 
vik, Dröbak; Finland: Aland — ryska Karelen, nordligast i La- 
doga Karelen (61° 40'), enl. J. Sahlberg. Ett exemplar från Par- 
gas (9) har hemielytra helt litet längre än abdomen, membranen 
bredare än corium med två till tre celler och korta, enkla rand- 
nerver, samt vingarne nående till basen af sjätte dorsalsegmentet. 

7. N. ericetorum Schultz: mycket lik föregående, men 
afviker genom den rödaktiga kulören, de enfärgade, mellan ner- 
verna aldrig brunskuggade eller brunpunkterade hemielytra och 
genom honans smalare abdomen; hanens kopulationshakar hafva 
lutande skaft och mycket ytligare urbugtning i sin bakre rand 
än hos föregående, deras spets är helt kort. 6V4 — 6V2 vccax. 1. 

Reut., 1. c. 76, 7. 

Här och der, men uteslutande pa ljunghedar; Sverige: 
Skåne, Gotland, Småland, Stockholm; Finland: Åland — ryska 
Karelen, nordligast vid Dvorets (62° 20') enl. J. Sahlberg. 

8. N. brevis Schultz: lik rugosus, men mindre, mer stö- 
tande i grått, hemielytra vanligen starkare brunpunkterade mellan 
de oftast brunkantade nerverna, honans abdomen något smalare, 
framlåren tydligt kortare med tätare bruna tvärstrimmor och of- 
tast en brun eller brunsvart längsstrimma på åtminstone yttre 
öfresidan af låret; hanens kopulationstänger likna mycket dem 
hos föregående; bukens svarta sidostrimmor äro vanligen bredare 
än hos föregående arter, någon gång är buken hos hanen nä- 
stan helt svart med endast spår af gula strimmor. 57, — 6 mm. 1. 



184 ENTOMÜLOGISK JIDSKRIFT 1884. 

Nabis ferns F. Sahlb., Mon. Geos. 147, i (partim). N. 
minor Reuï., 1. c. 76, 8. 

Ej sällsynt i synnerhet på svedjebackar och på fuktiga än- 
gar. Sverige: Ångermanland, Stål; Finland: Åland — ryska 
Karelen, nordligast vid 63°, enl. J. Sahlberg. Jag har i Pargas 
socken funnit långvingade exemplar af denna art, hvilkas hemie- 
lytra och vingar äro längre än abdomen, membranen bredare än 
corium, men med färre nerver än hos fcrtis och dessa bildande 
icke heller några slutna celler, ehuru de äro mer eller mindre 
grenade. 

9. N. boreellus n. sp.: mycket lik föregående, men skild 
genom något kortare antenner, isynnerhet genom den tydligt kor- 
tare, i midten tjockare och mot basen starkare böjda första le- 
den, samt genom i utkanten starkare böj dt corium hos den kort- 
vingade formen. Hemielytra brunpunkterade med starkare pube- 
scens än hos föregående. Connexivum hos väl färgade exemplar 
brunfläckigt. Ben såsom hos föregående. 6 mm. 1. 

Finland: Pudasjärvi socken på gränsen till Lappmarken, 

En VALD. 

STÅLIA Reut. 

1. St. boops Schiödte: glänsande gul, gråluden, en bred 
strimma på hufvudet, tre strimmor på pronotum, som baktill för- 
längas öfver hela abdomens rygg, sjätte ryggsegmentet och geni- 
talsegmenten, hufvudet undertill, bröstet och buken, större delen 
af låren och själfva spetsen af tibier och tarser svarta; fläckar 
vid höftpann-ränderna och tre fläckstrimmor på buken gula; he- 
mielytra så långa som abdomen med alla suturer brunskuggade 
och corium med en strimma inom utranden och en annan längre 
inåt brun, oftare likväl förkortade, nående till basen af fjärde 
abdominalsegmentet ; första antennleden mer än dubbelt kortare 
än hufvudet. 6 — 7 mm. 1. 

Reut., 1. c. 95, i. 

Inom området funnen blott i Finland: södra Karelen (Ny- 
kyrka, Pyhäjärvi), J. Sahlberg; Helsingfors, J. Sahlberg och- 
författaren. 



REUTER : FINLANDS OCH SKANDIS HEMIPT.-HETEROPT. 185 

Fam. X. AOANTHIIDAE Stål. 

(= Saldidae i familje-öfversigten.') 

Kropp vanligen liten, äggrund. Hufvud bakom ögonen kort 
halsformigt hopsnördt. Ögon mycket stora och utstående. Ocel- 
ler starkt närmade hvarandra, liggande mellan ögonen. Rostrum 
treledadt, vid basen stående från hufvudet. Antenner trådformiga, 
fyrledade, stundom tjockare mot spetsen. Pronotum framtill med en 
stor transversell uppsvallning eller buckla, försedd med en grop i 
midten, sidorna mer eller mindre bredt kantade. Hemielytra bestå 

(Forts.) 



IAKTTAGELSER ÖFVER NÅGRA INSEKTERS 
LEFNADSFÖRHÅLLANDEN 



C. G. Andersson. 



I. Nematus ribesii Schrank 
Stickelbärssågaren. 

I medlet af juni år i860 anstälde denna insekts larver en 
•stor förödelse på krusbärsbuskarna i trädgårdarne i och omkring 
staden Säter. Buskar, som ena dagen voro fulla med gröna och 
friska blad, voro andra dagen af hundratals larver alldeles af- 
löfvade, så att endast de gröfre bladnerverna funnos qvar på de 
nakna qvistarne. Den ena busken efter den andra undergick 
samma öde. De qvarsittande kartiga bären borttorkade sedan 
småningom. Jag tog ett större antal larver och inlade i obser- 
vationsglas, till ett par tums djup fylda med lös trädgårdsjord, 
och födde dem med friska krusbärsblad. Efter sista hudömsnin- 



' Benämningen för denna familj måste ändras, sedan vi numera utredt 
att det slägte, som vanligen kallas Sålda, egentligen bör heta Acanthia. Li- 
kaså måste den af oss i denna afhandling under namn af Acanthiidae upptagna 
familj bära namnet Cimicidae, Slägtet Cimtx bland Pentatomidae måste kallas 
Picromerus Am. et Serv. 



1 86 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 884. 

gen nedkropo de i jorden och förvandlade sig till puppor. Dessa 
omgåfvos af en fast, svartbrun hölsa eller kokong, utanpå med 
fastklibbad mull och innantill slät och silkesglänsande. Efter i8 
dagars förlopp framkommo steklarne. Enligt de gjorda anteck- 
ningarna hade åtgått: 

Från äggens utkläckning till första hudömsningen 8 dagar 
derefter » sista d:o lo » 

» » puppförvandlingen 3 » 

» » fullbildad insekt 18 » 

eller tillsammans omkring 6 veckor. Sedan dess har den flere 
gånger uppträdt här i orten, och senast denna sommar, dock ej 
till den myckenhet, som ofvan är nämdt. 



2. Gorytes mystaceus L. ^ 

Sommaren 1869 var jag en längre tid sysselsatt med fält- 
mätningsarbete i Storviks by i Ofvansjö socken i Gestrikland, 
hvarunder jag ofta hade tillfälle att iakttaga denna insekt, som i 
mängd uppehöll sig i solbelysta, grusblandade lerjordsbackar, 
blottade på vegetation. I den tämligen hårda och torra marken 
gräfde stekelhonorna hvar för sig flere lodräta, cylindriska hål 
af 30 till 40 millim. djup och 6 mm. genomskärning. I botten 
af hvarje sådant hål nedlades i juli ett litet ägg. När detta af 
solvärmen blifvit utkläckt, fångade och ditbar honan till föda åt 
larven små lefvande fjärilslarver, hvarmed hon upp till öppningen 
fullproppade hålet. Ända till 30 st. larver räknades i somliga 
hål. Då likväl de öfverst liggande af hoppackningen och sol- 
värmen snart skulle dö och hoptorkas, så förekom hon detta ge- 
nom att öfver hålöppningen bygga ett äfvenledes cyHndriskt skjul 
eller rör af lera, cirka 30 mm. långt, och så krökt att dess 
öppning utmynnade på sidan eller sålunda, att rörets öfra del 
låg horizontelt. Larven uppåt snart den ditburna födan, växte 
hastigt till 12 mm. längd och 3 mm. tjocklek. Den var nu till 
färgen gul, fett glänsande och så genomskinlig att de inre orga- 
nerna syntes genom huden. När allt var förtärdt, nedkröp han 

' Namnet meddeladt af Prof. Boheman som erhållit flera ex. af nedan- 
nämda insekt. 



ANDERSSON: INSEKTFRS LEFNADSFÖRHALLANDEN. 1 87 

till hålets botten, spann en tunn silkesväfnad omkring väggarne 
och tillslöt hålet med ett kupigt tak. Härinom förvandlades han till 
puppa och framkom i medlet af augusti såsom fullt utbildad insekt. 



3. Cidaria dilutata Hübn. 

Då jag i slutet af juli år 18S2 gjorde en vandring genom 
Idre fjällmarker i Dalarne uppemot norska gränsen, fastades min 
uppmärksamhet derpå, att alla björkarne på sydvestra sluttningen 
af Långfjället voro aflöfvade, så att de i stället för den vanliga 
grönskan sågo alldeles svarta ut af den å qvistarne hängande 
för dessa trakter egendomliga skägglafven. Att insektlarver i 
stor myckenhet varit orsaken till denna förödelse syntes lätt på 
de qvarsittande delarne af bladens midtelnerv. Jag kunde då 
icke få reda på något enda exemplar af detta skadedjur, ty de 
hade allesammans lemnat träden och undergingo nu sin förvand- 
ling. Men i år i början af juli hade jag åter mina arbeten i 
samma trakt, och som fjällbjörkarne nu företedde samma utse- 
ende, sökte jag efter larven och lyckades slutligen få fatt i några 
exemplar. Det befans då vara en Geometerlarv : till färgen ofvan 
gulgrön med en otydlig mörkare ryggrand; på sidorna i hvarje 
segment en nära osynlig hvit punkt; andhålen små och bruna. 
En ljus, nästan hvit kant skiljde den öfre sidan från den undre, 
som är ljust blågrön. Bröstfötter 3 par; analfötter 2 par. Huf- 
vudet till färgen likt undersidan. Längd 21 mm.; tjocklek 21/2 
mm. Mera kunde ej då utrönas än att larven redan i juni, så 
snart bladen utspruckit, börjat sin verksamhet, och att äggen va- 
rit lagda redan i slutet af föregående sommar på de nybildade 
bladknopparne. Sista dagarne i augusti kom jag till en annan 
trakt af Idre fjällmarker, till en Säter kallad Morvallen, belägen 
tätt vid foten af Morfjället invid Härjedalsgränsen. Äfven öfver 
allt här omkring hade björkarne samma förhärjade utseende, men 
de kringsvärmades i solskenet af tusentals gråhvita fjärilar af 
någon Geometra, hvilka ej gerna kunde vara några andra än just 
imago till förut beskrifne larv. Då solen skymdes af moln, hvi- 
lade de sig på de nybildade knopparne. Uppskrämda kastade 
de sig med en hastig, fladdrande flygt ned på marken och gömde 



I 88 ENTOM(M.OGISK TIDSKRIFT 1 884. 

sig bland gräs, kråkris och ljung. Jag fångade flere stycken, 
bland hvilka största delen bestod af honor, hvaraf flere ännu 
icke lagt de fullbildade äggen. Dessa äro aflånga, glänsande, 
ljust blågröna, något öfver en half millimeter långa. Hvarje hona 
lägger ett antal af loo — 130 ägg. Då denna fjäril är talrik, 
spå fjällbyggarne mycket regn, hvilket också detta år fallit rikligt, 

4 AuJax hieracii L.? 

I slutet af september detta år fann jag i en grusbacke vid 
Idre alla der växande stånd af Hïeracùwi tonbellatum strax ne- 
danför blomkorgarne uppsvälda af en eller flere gallknölar, som 
vid undersökning befunnos innesluta flere små lifliga hvita larver. 
Jag medtog till mitt hem några stycken för att få utrönt hvilken 
art, som uteslutande höll sig till denna växt, ty andra på samma 
ställe växande Hieracier voro icke af gallsteklarne angripna. 
Mellan den 8:de och i8:de oktober förvandlades larverna till 
puppor och efter 3 veckors förlopp framkommo dagligen några 
af de små steklarne, till ett antal af öfver 100 st. I en del 
knölar synas larverna vilja öfvervintra till nästa år. 



.4.5>.- 



DEN ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCK- 
HOLM SAMMANKOMST DEN i OKT. 1884. 



Sammankomsten hölls på vanligt ställe å hotell Fenix. Enär 
ordföranden af sjukdom var förhindrad att närvara, fördes ordet 
af lektor K. F. Thedenius. 

Till ledamöter i föreningen invaldes: 
Gideon Edlund, Medico-filosofîe Kandidat. 

Carl Fritiof Sixtus Norden, Jägmästare. Ljung, Vestergötland. 
Frithiof Segerdahl, Jägmästare. Alfvesta. 
Anders Kopp, Jägmästare. Venersborg. 
Axel Wachtimeister, Grefve, Jägmästare. Venersborg. 

Ordföranden anmälde, att föreningen genom döden förlorat 
sin förste hedersledamot, den svenska entomologiens nestor, f. d. 
Statsrådet O. I. FÅhr^eus och hänvisade för öfrigt till den min- 
nesteckning, som fanns intagen i det nu utdelade tredje häftet 
af tidskriften. 

Hr W. Meves redogjorde för sin fjärilfångst på Dalarö un- 
der senaste sommar. Under första delen af sommaren hade fång- 
sten medelst äpplebitar varit medelmåttig, men under juli och 
augusti erhölls så godt som intet, ehuru försök gjordes nästan 
dagligen. Skilnaden från fjolåret var således mycket stor. Bland 
sällsyntare arter och former omnämdes och förevisades: Emydia 
crihriim, Pygccra anastomosis, Acroiiycta menyatithidis var., Panthea 
coenobita (äfven ett ex. från Vermland), Agrotis Gnineri, Agr. 
ca7idelanim, Agr. speciosa var. arcfica, Abraxas marginata aberr. ; 
Caradrina petrœa ; Sesia apiformis (f, Ç. En dödad Ç af Spi- 
losoma mendica lade ägg, som sedan kläcktes. Härom yttrade 
sig Hrr Thedenius, Lundin, Hofgren och Holmgren, som fram- 
höll att Sesia apiformis anträffas jämte getingar på stammar, der 
saft utsipprar, och derför eger sin egendomUga färg och utse- 
ende. Hr Meves hade ej iakttagit några getingar i dess sällskap. 

Rntomol. Tidskr. Arg. 5, H. 4 (1884). 1 3 



190 ENTOiMOLOGISK TIDSKRIFT I 884. 

Hr Meves förevisade vidare en fullständig samling af Eng- 
lands Eupithecia-ioxvL\ç.\ . 

Hr Holmgren förevisade en lefvande puppa af Acheroniia 
Atropos samt en vacker samling uppblåsta larver, preparerade af 
hans son Stud. E. Holmgren. Larverna voro alla från Vermdön. 
Bland sällsyntare märktes: Siauropus /agi, Pygœra anachoreta, 
Acronyda alm, Setnyra albo-veiiosa , Halias hicolorana. Bland pa- 
rasiter ur dessa framhöllos: Trogus exallatorius ur Sphùix ligusiri. 
Ichneumon fortipes ur Phalera bucephala samt Crypius monticola 
och Paniscus cephalotus ur Harpyia viniila. Denna senares lef- 
nadssätt bestyrker Thomsons åsigt, att slägtet Paniscus bör föras 
till Tryphoniderna. 

Hr Lampa visade den verkliga Etipithecia ienuiata H. Sch. 
samt Xanthia fidvago kläckta ur larver, som lefvat i pilhängen. 

Hr AuRiviLLius meddelade, att han i norra Småland under 
barken af en tallstubbe, som beboddes af Lasiiis niger, anträffat 
ej mindre än 6 puppor af Lycccna Argus L. Pupporna lago i de 
af myrorna förfärdigade och besökta håligheterna och hade ovan- 
ligt tunna och genomskinliga skal. Da svårligen kunde antagas, 
att dessa puppor af en tillfällighet befunno sig i myrkolonien, 
vore det sannolikt, att detta stode i samband med en redan hos 
några Lycœnid-\2i.x\t.x iakttagen afsöndring af en sötaktig vätska. 
MiSKiN hade nämligen i Australien iakttagit, att larven till Ogyris 
Genoveva, en stor australisk Lycaenid, ständigt uppvaktades af 
myror på samma sätt, som bladlössen hos oss. Samma iaktta- 
gelse hade äfven gjorts i Norra Amerika. Sannolikt vore alltså 
att myrorna till gengäld för denna honungsvätska gåfvo larverna 
till Lycicna Argus L. fritt husrum under puppstadiet, då de bäst 
behöfde skyddas. 

Hr GuiNCHARD redogjorde för det sätt, hvarpå en 9 af 
Bombus terrestris beredt sig vinterboning i jorden och huru hon 
tillstängt ingången genom ett nästan cementhårdt lock. 

Hr Wermelin förevisade ett exemplar af Pericallia syringaria 
från Lidingön vid Stockholm; det nordligaste ställe der denna 
art hittills bUfvit funnen i Sverige. 

Christopher Aurivillius. 



NEKROLOG. 



t 



Anders Fredrik Regnell. 

Det är icke länge sedan, som den Entomologiska Föreningen 
i Stockholm hade att anmäla den smärtsamma förlusten af dess 
främste Hedersledamot, Hr Statsrådet m. m. O. I. Fåhr^eus. 
Någon tid efteråt ingick den sorgliga underrättelsen, att Förenin- 
gens återstående Hedersledamot D:r Anders Fredrik Regnell 
aflidit i Caldas, i Brasilien, den 12 sistlidne september i en ålder 
af 77 och ett fjärdedels år. Den Entomologiska Föreningen 
vördar denne man såsom en af sina frikostiga gynnare och väl- 
görare, och den föreningen tillhöriga »Regnellska fonden» skall 
för en sen efterverld vittna om huru denne naturvetenskajjernas 
ädle vän sträckte sin omhuldande hand äfven till Entomologien 
i norden. Själf var han visserligen icke entomolog i detta ords 
vanliga betydelse — han var öfvervägande botanist och läkare — 
men hans för naturens företeelser öppna öga såg klart, hvilken 
betydelse entomologien har i vetenskapernas samfund och dess 
oerhördt stora vigt för menniskans ekonomi. Häraf kan förkla- 
ras, att han med en donation af 2,000 kronor ihågkom den En- 
tomologiska Föreningen i Stockholm för att främja dess sträf- 
vanden. Hans mecsenatskap omfattade för öfrigt på det mest 
storartade sätt de medicinska, botaniska och zoologiska institutio- 
nerna i Upsala och Stockholm. Summan af hvad han med varm 
hand skänkt Kgl. Vetenskapsakademien, Karolinska Institutet, 
Barnsjukhuset å Kungsholmen, Svenska läkaresällskapet och Me- 
dicinska Föreningen i Stockholm, samt sist men icke minst till 
Universitetet i Upsala, — som dessutom är universalarfvinge till 
qvarlåtenskapen — summan af alla dessa donationer uppgår till 
mer än 800,000 kronor. Och dessa stora summor har en armo- 



192 ENTOMOLOGIS K TIDSKRIFT 1 884. 

(lets son kunnat spara ihop, endast och allenast för att dermed 
understödja utvecklingen af sitt aldrig förgätna fäderneslands na- 
turvetenskap. Ett kort meddelande af de yttre dragen af den 
ovanlige mannens lif må vara på sin plats äfven i Entomologisk 
Tidskrift: 

Han föddes i Stockholm den 7 juni 1807 af fattiga föräl- 
drar, och då han tidigt förlorade sin moder, blef han fosterbarn 
i ett torftigt hem. Fadren, hvars namn var Ringnell, blef se- 
dermera »traktör» i Upsala, kom derigenom i en bättre ekono- 
misk ställning, gifte om sig och tog då hem till sig Anders 
Fredrik, som genom ett missförstånd vid inskrifningen i skolan 
fick sitt namn ändradt till Regnell, hvilket fick så förblifva. 
Med okufvelig flit genomgick han skolan och aflade de akade- 
miska examina med den framgång, att han hade första heders- 
rummet vid medicine doktors promotionen 1837. Under studie- 
tiden hade han gjort en botanisk resa i Norge, varit prosektor 
under Anders Retzius vid Karolinska Institutet, haft förordnande 
som koleraläkare i olika delar af landet, varit underläkare vid 
Garnisonsjukhuset och underkirurg vid Serafimerlazarettet, samt 
efter promotionen uppbördsläkare å korvetten Jarramas under en 
längre expedition. Hans ifriga arbete med de medicinska stu- 
dierna, på samma gång som han skötte med varmaste pligttro- 
genhet de honom gifna uppdragen, nedbröt emellertid hans helsa, 
så att han beslöt pä hösten 1840 att begifva sig till Brasilien, 
för att i det helsosamma klimat, som utmärker detta lands inre 
högländta trakter, söka öfvervinna en svår bröstsjukdom förenad 
med blodhosta. Han bosatte sig i Caldas, en badort med 
varma källor i provinsen Minas Geraës, och han vann sitt mål 
så till vida, att hans helsa väl allt framgent var ömtålig, men 
dock blef så seg, att han kunde hålla ut under ett långt lif med 
en storartad verksamhet i den lidande mensklighetens tjänst och 
med ett rastlöst sammanhopande af de herrliga under, som Syd- 
amerikas tropiska växtverld erl)jöd. Det var härunder — genom 
inkomsterna af sin praktik och af inköp af grufvor — som han 
samlade de stora summor, hvilka nu för kommande slägter skola 
bära vittne om den ädle mannens stora kärlek till naturalhistorien. 

O. Th. Sandahl. 
4^-- 



BIDRAG TILL DÖDSKALLEFJÄRILENS (ACHE- 
RONTIA ATROPOS) LEFNADSHISTORIA 



H. v. POST. 



Att Dödskallefjärilen är en sällsynthet inom vissa delar af 
landet torde nog vara bekant; den är tagen blott på få ställen 
och under de många år jag tillbringat i mellersta delarne af lan- 
det har det ej lyckats mig få se h varken fjärilen eller larven. 
Under de femton år jag vistats å Ultuna och der bland annat 
haft skyldighet aktgifva på skadedjurens uppträdande har först 
detta år larven till denna aftonfjäril anträffats; denna gång i täm- 
1ig mängd, näml. sex -exemplar, och under omständigheter som 
förtjäna blifva antecknade och meddelade. 

Af de tvenne på Försöksfältet vid Ultuna sysselsatte arbe- 
tarne märktes en af dagarne 23 — 25 juli detta år en ovanligt 
stor, brun och dem obekant fjäril, som hade sväfvat fram öfver 
fältet och hvilken de för min räkning bemödade sig att fånga; 
detta lyckades dock icke. Då jag emellertid något enda år sett 
exemplar af Limenitis Populi — som här är sällsynt, — förmo- 
dade jag, att den sedda fjärilen kunnat vara denna, hvarför före- 
teelsen, med ett stort frågetecken, antecknades i dagboken. 

Sedermera, den 12 september, anträffade samme arbetare på 
ett af potatislanden en mycket stor larv, som der afbetade bladen. 
Den lemnades mig och befans vara larven till Dödskallefjärilen. 
Dagen derpå träftades ännu en, och några dagar senare en tredje. 
Den förste af larverne inlades i en glasburk och fodrades med 
potatisblad. Den 15 sept, upphörde den äta, vandrade orolig 
omkring i burken och nedborrade sig slutligen i sanden, som 



194 ENTO.MOLOGISK TIDSKRIFT 1 884. 

nedlagts i bottnen af burken. Omkring den i8 — 19 sept, hade 
den ombytt hud och var bhfven puppa. 

Den 1 7 sept, vid upptagning af potatis på fältet anträffades 
vid uppgräfningen af stånden många meter från de första stån- 
den ytterHgare tvenne larver, hvilka nedborrat sig omkring 3 tum 
djupt i marken; dessa intagna i rum öfvergingo efter ett par 
dagar till puppor. Ännu senare, de första dagarne af oktober, 
träffades slutligen en larv kringkrypande på en sandgång, men 
långt från Försöksfältet och derför förmodligen icke härledande 
sig derifrån. 

Med all sannolikhet kan man nu antaga, att den i det före- 
gående omnämda, på Försöksfältet sedda fjärilen varit moder- 
djuret till dessa larver. Då icke fjärilen blifvit sedd under flere 
dagar, så måste besöket varit helt kort. Från denna tid skulle 
sålunda utvecklingen försiggått från ägg till larv och puppa. 

Möjligen, i fall besöket för äggläggning skett på flere andra 
ställen och puppor eller larver bättre der lyckats öfvervintra, torde 
man nästa år få tillfälle erfara den förnyade företeelsen af om- 
kringflygande fullt utbildade fjärilar. 

Någon egentligen nämnvärd skada kan ej larven här hafva 
ansetts/ orsaka. Hvar och en syntes här hafva afätit bladen på 
2 à 3 närstående stånd. Vid den tid larverne här svårast af- 
betade bladen, voro stamknölarne redan fullständigt utbildade 
och bladen derför växtplantan till ringa gagn. Under hvarje de 
senaste dagarne, då larven hölls i fångenskap, kunde den uppäta 
tvänne stora blad på dygnet, så att blott det kala skaftet qvar- 
blef och till och med detta afåts vid brist på finare blad. Kunde 
deremot larven inträffa tidigare på sommaren, hvilket efter dessa 
iakttagelser icke torde ske, skulle den deremot kunna orsaka 
betydligare skada. 

Ultuna i oktober 1884. 



<c}iV> 



SPECIES CAPSIDARUM 

QUAS LEGIT EXPEDITIO DANICA GALATEAE 



DESCRIPSIT 



O. M. Reuter. > 



LygUS (Hahn) Reut. 
Gen. Cimic. Eur. p. 15. 

L. bengalicus n. sp. : Virescens, subtiliter pallido-pubecens, 
capite, antennis, apicibus femoium, tibiis tarsisque magis minusve 
in .sangvineo-bnmneum veigentibus ; apice clypei piceo; antennis 
saltern a tertia basali parte articuli secundi apicem versus fuscis, 
saepe maris etiam articulo secundo toto fusco; pronoto piceo, 
macula magna antica rotundata virescenti-livida (^f) vel sordide 
virescente, plagis duabus intramarginalibus latis interdum postice 
valde dilatatis et ante limbum basalem confluentibus, his signa- 
turis autem interdum obsoletis (9) ; hemielytris macula ad angu- 
lum interiorem apicalem corii fusca, membrana leviter fumata, 
areolis immaculatis vel apice areolae majoris dilute infuscato, 
stria hyalina ad apicem cunei (çf) vel maculis duabus hyaline- 
scentibus ante medium limbi externi {Ç); tarsis apice nigro-fuscis ; 
capite basi pronoti duplo angustiore, vertice maris lateribus for- 
tius medio tenuius carinato-marginato, utrinque ante marginem 
transversim impresso, feminae toto omnium tenuissime marginato, 
margine verticis postico oculo aeque lato (cf) vel hoc saltern 
dimidio latiore (9); oculis in genas longe extensis; rostro coxas 



' Specimina typica in Museo Universitatis Havniensis asservantur. 



196 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 884. 

posticas attingente; antennis articulo secundo maris crassiusculo 
margini basali pronoti longitudine aecpiali vel hoc pauUulum feve 
longiore, feminae hoc margine paullo breviore, ultimis simul suin- 
tis secundo brevioribus; pronoto basi quam apice paullo magis 
quam duplo latiore, aequaliter sat dense punctato, callis parvis 
medio late distantibus; scutello levius transversim strigoso; hemie- 
lytris sat dense punctatis; tibiis tenuiter concoloriter spinulosis,, 
anticis submuticis; terebra feminae medium ventris longe supe- 
rante. Long, cf 3 7„, Ç 4 mm. 

Patria: Bengalia, 3 cfcf, 4 99- 

L. obtusus n. sp. : Livido-virescens, sub-glaber, subtilissime 
punctulatus, oculis fuscis, clypeo, loris, vitta pleurarum prothora- 
cis, strictura apicali limboque basali pronoti medio, vitta media 
scutelli, clavo suturis omnibus (interioribus latius), corii macula 
apicali, margine apicali cunei (medio interrupte), arcu communi 
apicali areolarum maculisque duabus limbi externi membranae 
fuscis, altera paullo pone apicem cunei, altera pone medium po- 
sita; pedibus virescenti-lividis, innotatis, tibiis nigro-spinulosis, tar- 
sis articulo ultimo versus apicem late nigro-fusco; capite brevi,. 
verticali, clypeo parum prominente, subverticali, fronte ochraceo- 
strigosa, vertice {ç^) oculo magno laevi latitudine aequali, postice 
crasse et obtuse marginato; rostro coxas intermedias attingente; 
antennis articulo secundo margini postico pronoti longitudine sub- 
aequali, saltem tertia apicali parte nigro; pronoti apice solum 
paullo et basi solum circiter '/) angustiore, omnium subtilissime 
punctulato, callis sat obsoletis; scutello tenuissime transversin> 
strigoso et parcius omnium subtilissime punctulato; hemielytris 
subtiliter punctatis, cuneo sub-laevi; terebra feminae medium ven- 
tris longe superante. Long. 9 sVs "^"i- 

Patria: Bengalia; i 9- 



Charagochilus Fieb. 

Eur. Hem. j). 271. 

Ch. longicornis n. sp.: A Ch. Gyllenhali Fall., cui mag- 
nitudine, colore, pubescentia et punctura maxime similis, diflfert 
solum antennis longioribus, tenuioribus aliterque coloratis, capite 



REUTER : SPECIES CAPSIDARUM. 1 97 

infra oculos longius producto, pronoto angustiore, scutello inagis 
rugoso; antennis articulo primo nigro, secundo latitudini posticae 
pronoti longitudine subaeqvali (Ç) vel hac paullo longiore (cf), 
testacea, fere V^ apicalibus nigro, tertio et quarto nigris, illo 
ipsa basi flavente, secundo duplo et quarto '/^ breviore; pronoto 
basi longitudine parum vel paullulum latiore. Long. (^ 375» 
Ç 3 7:; mm. 

Patria: insulae Nicobares, Terressa; 3 spp. 

Camptobrochis Fieb. 

Eur. Hem. p. 248. 

C. parvulus Reut., Berl. Entom. Zeitschr. XXV (1881), p. 
158, 9; varietas: piceo-nigra, nitidula, solum capite stricturaque 
apicali pronoti obscurius rufo-testaceis, antennis pedibusque pal- 
lide flaventibus, apice articuli antennarum tertii quartoque toto 
nigris. Long, cf 275» 9 -Vj '^^™- 

Patria: insula Madeira, S:ta Anna; i (^f, i 9- 

Halticus FiEB. 

Eur. Hern. p. 281. 

H. minutus n. sp. : Niger, superne subtiliter cinereo-pube- 
scens, antennis articulo primo, secundo, dimidio basali tertii ip- 
saque basi quarti, apicibus femorum, tibiis tarsisque pallide fla- 
vis, ipso apice tarsorum ungviculisque nigris ; articulo secundo 
antennarum margini laterali corii longitudine aequali, apice inter- 
dum obscuriore, fuscescente, tertio secundo fere Y3 et quarto 7? 
breviore, tertio et quarto, basi excepta, fuscis; pronoto obsolete 
vel obsoletissime transversim subtiliter strigoso; corio margine la- 
terali fortiter rotundato, cuneo brevi, fractura profunda, mem- 
brana fusca. Long. 9 ^ Va — ^Vg "^"i- 

Patria: insula Singapore, Vosung; 3 99- 



Sthenaridea 



nov. gen. 



Generi Heterocordylus Fieb, affinis, sed primo aspectu gen. 
Sthenarus Fieb., Reut, (divisionis /*/(/^'•/t'^;^<?M(^r/</) valde similis ; 



198 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 884. 

al) illo Structura cajntis apicem versus sensim fortius declivis an- 
tennarumc^ue nee non coxis anticis longioribus divergens, ab hoc 
areola alarum hämo destituta aroliisque ungviculorum magnis, li- 
beris, apicc conniventibus longe separanda; corpus ovatum, niti- 
dulum, pilis squamiformibus metallicis hie illic adspersis; capite 
pronoto ^/g angustiore, nutante, a basi verticis ad apicem clypei 
sensim in arcum declivi, vertice margine postico arcuato-rotun- 
<iato ipsum marginem apicalem pronoti tegente, tenuissime sub- 
marginato et utrimque ad oculum oblique impresso, clypeo in 
capite declivi, depresso, liasi in linea intermedia oculorum posita 
a fronte obsoletissime discreta, loris discretis fortiter impressis, 
angulo faciali acutiusculo, genis humilibus, gula vix distingvenda; 
oculis magnis, minuscule granulatis, a latere visis oblongis et le- 
viter subcompressis, etiam feminae in genas longe extensis, pos- 
tice angulos anticos pronoti sub-tegentibus; rostro versus apicem 
sensim attenuato, apicem coxarum posticarum subsuperante, arti- 
culo primo dilatato medium xyphi subattingente; antennis dimi- 
dio corporis cum hemielytris longioribus, articulo primo apicem 
clypei baud superante, mox supra apicem oculorum interne in- 
serto, duobus ultimis simul sumtis secundo sat multo longioribus; 
pronoto brevi, trapeziformi, lateribus rectis, callis parum discretis, 
strictura apicali sulcoque transversali destitute, basi tota trun- 
cata; scutello sat magno, basi detecto; hemielytris abdomen su- 
perantibus, cuneo breviusculo, fractura ejus profunda; membrana 
biareolata, areolis simul sumtis marginibus parallelis; xypho levi- 
ter concaviusculo, tenuiter marginato; orificiis metastethii obli- 
quis, ovalibus; coxis anticis apicem mesosterni subattingentibus, 
tibiis subtiliter. spuiulosis, tarsis posticis arliculis duobus ultimis 
longitudine subaeciualibus, ungviculis mediocribus, apicem versus 
fortius curvatis. 

Sth. pusilla n. sp. : nigricans vel fusco-nigra vel subsan- 
gvineo-nigra, sat nitida, subtiliter griseo-pubescens, superne et in- 
fcrne hie illic pilis squamiformibus submaculatim parcius adsper- 
sis; articulo antennarum secundo, fere quarta parte basali ex- 
cepta, rostro, apice femorum anticorum, tibiis tarsisque ochraceis, 
articulo secundo antennarum versus apicem ultimisque fuscis; ti- 
biis concoloriter spinulosis, anticis punctis duobus fuscescenti- 
bus, inferiore in medio posito, posterioribus basi subsangvineo- 



REUTER : SPECIES CAPSIDARUM. 1 99 

piceis, posticis tota longitudine punctis minutis obsoletis fusce- 
scentibus ad basin spinularum, tarsis articulo ultimo fusco; mem- 
brana fumata, macula parva ad apicem cunei aliaque majore 
ovata versus angulum interiorem basalem hyalinis; margine api- 
cali mesoplerarum areisque orificiorum metastethii albidis; vertice 
(9) oculo magis quam duplo latiore; antennis articulo secundo 
sublineari, margine postico pronoti circiter V'3 breviore; pronoto 
apice basi fere '/:? angustiore et longitudine fere duplo latiore. 
Long. Ç 27, mm. 

Patria: Bengalia, 2 QQ. 



Cyrtorrhinus (Fieb.) Reut. 

Hem. Gymn. Eur. Ill, p. 379. 

C. lividipennis n. sp.: niger, vertice margine postico ma- 
culaque utrinque ad oculos cum hoc comfluente, insertionibus 
antennarum, ipso apice articuli earum primi, rostro, pronoto cal- 
lis magnis, vitta media postica maculaque marginis basalis utrimque 
prope angulum posticum, scutello macula laterali magna trian- 
gulari, hemielytris totis, pectore medio, abdomine pedibusque 
totis pallide flaventibus vel lividis ; vertice postice obtuse sed 
quam in C. Caricis Fall, distinctius marginato; capita basi pro- 
noti fere V'4 angustiore; antennis articulo secundo margini basali 
pronoti longitudine aequali; pronoto lateribus fortius sinuatis; C. 
Caricis statura simillimus. Long. 9 2V4 '^"i- 

Patria: Nicobar magna; 3 ÇÇ. 



Campylomma Reut. 

Hem. Gymn. I, p. 52. 

C. livida n. sp.: Pallide livida, capite medio testaceo, cly- 
peo concolori, antennis articulo primo, basi et apice exceptis, 
extremaque basi secundi nigris; femoribus parce nigro-punctatis, 
posticis inferne punctis tribus magnis ante apicem in seriem ob- 
liquam positis nonnuUisque majoribus marginis posterioris; tibiis 
spinulis nigris e punctis nigris nascentibus; vertice oculo paullo 



2 00 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 884. 

latiore ; antennis articulo secundo latitudini capitis aeque longo 
et margine basali pronoti circiter '/^ breviore; vertice oculo 
paullulum latiore; C. Nicolas! Reut, et Put. sat similis, corpore 
minore coloreque articuli primi antennarum mox distincta. Long, 
cf 2V3 mm. 

Patria: Bengalia, i cf. 



ORCHESTES POPULI L. 

I GEFLETRAKTEN. 



I denna tidskrifts 3:dje årgång sid. 30 omnämnes denna 
insekt såsom skadedjur. Denna sommar har den uppträdt så 
talrik i stadsträdgården i Gefle, att det fanns knappast ett enda 
blad på Popuhis balsamifera och nigra, som icke var angripet. 
Deremöt var Popuhis tremula, som växte i samma parkanläggning, 
förskonad från det lilla skadedjurets angrepp. 

Jacob Spångberg-. 



DEN ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCK- 
HOLM ÅRSSAMMANKOMST D. 14 DEC. 1884. 



Den Entomologiska Föreningen i Stockholm fylde den 14 
■december 1884 fem år. De första vanligen svåraste åren för en 
förenings tillvaro äro sålunda lyckligen genomlefda, och genom 
den anslutning föreningen under tiden småningom vunnit inom 
Skandinavien och äfven i andra land har densamma numera 
vunnit den styrka, att hon med tillförsigt och glädje kan gå 
framtiden till mötes. 

Föreningen hade, sedan sista sammankomsten, fått kännedom 
om den förlust, som drabbat densamma, derigenom att dess ende 
återstående svenske hedersledamot D:r A. F. Regnell aflidit i 
Caldas i Brasilien den 1 2 sistlidne september i en ålder af 7 7 
år. ' Minnet af Regnell är hos Föreningen för alltid hugfästadt 
genom den donation, »den Regnellska fonden», hvilken han så- 
■som en varm gynnare af naturvetenskap öfverlemnat till För- 
eningen. 

En ständig ledamot har tillkommit och 26 nya ledamöter 
hafva inträdt i Föreningen, nämligen: 

Skogsinspektören och Riddaren Fredrik Vilhelm Berg, Luleå. 
» » » Anders Vilhelm Teodor Hahr, 

Vesterås. 
Jägmästaren och Riddaren Otto Robert Hederström, Pajala 

(Norrbotten). 
Jägmästaren Carl Gustaf Fridman, Haparanda. 

s Nils Arvid Leijonflycht, Öfre Kalix (Norrbotten). 

» Ernst Fredrik Groth, Piteå. 



' En nekrolog öfver den frejdade mecœnaten och läkaren återfinnes i 
detta häfte af Entom. Tidskr., pag. 191. 



202 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 884. 

Jägmästaien Per Fredrik Elfstraxd, Elfsby (Noiibotten), 
T.f. Jägmästaren Axel Reinhold Brodin, Öfre Kalix (Norrb.). 
» .> Carl Vilhelm Joachim Edman, Luleå. 

» » Karl Henrik Lundström, Härads (Norrb.). 

Jägmästaren Adolf Theodor Fagerlin, Ekshärad (Vermland). 
» Torgal Norrbv, Arvika. 

9 Per Henning Vilhelm Leopold Sodenstierna, 

Karlstad. 
» JoH. Edv. Joachim' Wickman, Sunne (Vermland). 

» Carl Gustaf Lennman, Örebro. 

» Edvard Vilhelm Collen, Leksand (Dalarne). 

» Olof Josef Joachimsson, Särna (Dalarne). 

» Seved Edvard Tigerhjelm, Ludvika (Dalarne). 

T.f. Jägmästaren Adrian Giöbel, Hellefors (Nerike). 
Extra » Oscar Victor Daniel Rosenblad, Ekshärad 

(Vermland). 
» » Hans Adam Siljeström, Arvika. 

» » August Joh. Edv. Ahlgren, Sunne (Vermland). 

» i Adolf Emil Larson, Fredriksberg (Dalarne). 

Samtliga dessa nya ledamöter enligt förslag af Hr Byråche- 
fen J. Meves. 

Vidare hafva invalts: 
Hr Med. Doktor Adolf Grape, Gefle, anmäld af Lektor Jacob 
Spångberg. 
;> Agronomen Gustaf Holmberg, Stockholm, anmäld af Hr 

Prof. v. Post, och 
:> Bergsingeniören Petter Kjerrulf, Stockholm, anmäld af Hr 
G. Hofgren. 
Föreningen har fått emottaga de redskap m. m., som För- 
eningens aflidne hedersledamot Statsrådet O. L Fåhr^eus begag- 
nat vid preparerandet och bestämmandet af de insekter, han be- 
skrifvit och ordnat, en kär erinran om den utmärkte entomolo- 
gen. Till Föreningen hade Fil. D:r Högman förärat en samling 
sällsyntare skalbaggar från trakten kring Alingsås, bland hvilka 
särskildt förtjäna nämnas den stora och välluktande Osuwdcnna 
Eremita, hvilken egentligen till södra Sverige hörande skalbagge 
anmäldes af Kapten L. Munthe äfven vara af honom funnen 
sistlidne eftersommar vid Gustafsberg å Wermdön. Till Hr Carl 



sandahl: entom. fören. arssamm ankomst. 203 

Möller å Wedelsbäck står Föreningen i tacksamhetsskuld för 
en insänd vacker samling af icke mindre än 14 arter sällsynta 
skalbaggar i flere exemplar af hvarje art. — Biblioteket har er- 
hållit högst värdefull tillökning dels genom allt mera vidgadt 
utbyte med utländska naturvetenskapliga samfund och dels genom 
betydliga inrop af entomologiska arbeten vid auktionen å Stats- 
rådet Fahret boksamling. 

Val af ny styrelse företogs, hvarvid dç förutvarande funk- 
tionärerna inom styrelsen jämte suppleant och revisorer återvaldes. 

Derefter skildrade Docenten D:r C. Aurivillius naturför- 
hållandena kring den vid 70° n. br. djupt i Norska Finnmarken 
inträngande Kvaenangenfjorden, som af honom besökts sistlidne 
sommar, hufvudsakligen för att anställa draggningar i hafvet, mea 
vid exkursioner i. land hade han varit i tillfälle att äfven lära 
känna traktens insektfauna, hvilken bär, såsom naturhgt är, en 
fullkomligt arktisk prägel. Bland sällsyntare fjärilar nämndes 
Argynms polaris, Colias nästes och Ardia Qveiiselii, hvilken sist- 
nämda påträffades mellan snödrifvorna å en öde fjällslätt, der 
tjärnar eller sjöar ännu i juli månad hade gångbar is. — I dal- 
bottnarne vid fjorden odlades potatis, hvars blaster var svårt 
angripen af en skalbaggslarv, antagligen af Silpha lappottica, hvil- 
ken förevisades likasom äfven en prydlig samling fjärilar, karak- 
teristiska för Kvaenangens fauna. 

Lektor J. Spångberg redogjorde sedan för »Kornflugans» 
förekomst å Gotland och Öland. Detta lilla skadedjur, som år 
1883 förorsakade ensamt å Gotland en förlust af mer än en och 
en half million kronor, hade äfven under sistlidne sommar visat 
sig, men dock icke i samma förhärjande grad som året förut. 
Föreningens ledamot Hr M. Larsson å egendomen Skäggs i 
grannskapet af Visby har gjort omfattande undersökningar angå- 
ende detta ämne, för hvilka delvis redogjordes och hvilka skulle 
fullständigt införas i Entomologisk Tidskrift. »Kornflugan» om- 
talas redan af Linné i en år 1750 i Kgl. Vetenskaps-Akademiens 
handlingar införd uppsats om »Slökorn». Det är två särskilda 
slag af »Kornflugor», dels Chlorops tœniopus, den egentliga s. k. 
Kornflugan, och Oscinis Frit L. Larverna till dessa flugor angri- 
pas af Coelinins niger N. v. E. af Braconidernas grupp, hvilkas 
larver i sin ordning återigen decimeras af en art små steklar,. 



204 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 884. 

nämligen af en ren Pteromalid Pleromalus viiiscanan Walker. 
Exemplar af skadedjuren och deras parasitiska tuktomästare före- 
visades, preparerade och bestämda af D:r G. F. Möller i 
Trelleborg. 

Flera andra anmälda föredrag måste af brist på tid upp- 
skjutas till nästa sammanträde. 

Efter förhandlingarnes afslutande firades Föreningens födelse- 
dag genom en enkel kollation, hvarvid skålar utbragtes för För- 
eningens framtid och för styrelsen. 

Oskar Th. Sandahl. 



-.<5o5,o. 



RÉSUMÉS. 



(P. 95 du texte.) 



O.-Th. Sandahl: Réunion de la Société eyitomologique à Stock- 
holm, le 10 mai l88^. 



Après la vérification du procès-verbal de la séance précé- 
dente, il est passé à la lecture du rapport de révision, montrant 
que la situation économique de la Société s'est améliorée pen- 
dant l'année. (Voir ce rapport, p. 97.) Le bureau obtient, avec 
remercîments, la décharge pour le dernier exercice. — Le pré- 
sident annonce le décès de M. le professeur I.-C. Schiodte, à 
Copenhague, le 24 avril derhier. 11 signale en quelques mots la 
grande importance de Schiodte pour l'entomologie, surtout par 
rapport aux progrès de cette science en Danemark et à 1 aug- 
mentation vraiment étonnante de la division entomologique du 
musée zoologique de Copenhague. Quand, il y a 40 ans d'ici, 
Schiodte devint inspecteur de cette division, elle était très né- 
gligée. A 1 heure présente, elle contient à peu près 10,000 espèces 
€n environ 175,000 exemplaires, sans compter une collection de 
larves unique en son genre. 

Onze membres nouveaux sont élus. 

M. Thedenius, professeur de lycée, montre et décrit un pa- 
pillon de nuit nouveau pour la Scandinavie : Leucania straminea Tr. 

M. Holmgren, professeur à l'École supérieure de sylvicul- 
ture (Stockholm), montre un exemplaire du papillon diurne Chio- 
nobas Norna Thbg., que son fils, M. Emile Holmgren, étudiant, 
a découvert dans un marais de l'île d'Ligarö (archipel de Stock- 
holm). Il signale en connexion le nombre assez grand d'insectes 
septentrionaux que l'on rencontre dans des localités plus méri- 
dionales. Ainsi, M. Holmgren a trouvé sur le Hunneberg (Ves- 

Eniomol. Tidskr. Ârg. 5, H. 4 (1884). I4 



2o6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 884. 

trogothie) le taon des rennes {Tahatitts tarandinui), le type Lina 
/apponica, etc. Il montre ensuite un Spilocryptus obtenu de Cim- 
hcx variabilis, ainsi o^'' Amhlyteles laminaiorius, éclos de Hylophila 
prasinaiia L., et termine en rendant compte du développement 
et du genre de vie de plusieurs Hyménoptères. 

M. MoRTONSON, candidat en philosophie, mentionne la trou- 
vaille d'un coléoptère nouveau pour la faune suédoise, Elinis an- 
i^uslaius, qu'il a recueilli en Halland (Suède du SO.). 

M. Sv. L.A.MPA, conservateur au Musée de l'État, montre 
deux papillons nocturnes également nouveaux pour la faune sué- 
doise, N'ola centonalis Hb. et Cidaî'ia tinifasciata H\v. 

M. W. Meves, ancien conservateur au Musée de TÉtat, 
mentionne la découverte faite par lui à Ottenby, île d'Öland,. 
d'une Noctua nouvelle pour la Scandinavie, Hadena rufuncula 
Hw. {H. hicoloria ViLL. var. rtißitictila). 

M. le professeur Aurivilltus montre des galles du Saule 
à cinq étamines {Sa/ix pentatidra L.), produites par Ncniatus pen- 
iandrae et d'autres Hyménoptères, dont il fait voir 4 espèces. 

M. Holmgren mentionne en connexion que les plantations 
du Saule pourpré {Salix purpurea L.) souffrent beaucoup des ra- 
vages de la Cécidomye du saule [Cecidomya Salicis). M. Holm- 
gren parle ensuite de ceux exercés par plusieurs autres insectes 
nuisibles, tels que des espèces des genres Thrips et Aricia, etc. 

M. Lampa montre des larves cachées dans les chatons du 
Saule marceau {Salix Caprœa L.), ce qui amène M. Holmgren 
à mentionner qu'il a souvent rencontré des larves d'insectes dans 
les chatons de saules, fort recherchés par les oiseaux pour cette 
raison. 

Il s'engage ici, de même que sur les questions des galles- 
et des dégâts commis par les insectes, une vive discussion, à la- 
([uelle prennent part plusieurs des membres présents, entre autres 
MM. Thedenius, Meves, conservateur, Aurivillius, Holmgren,. 
Spångberg, Lampa, J. Meves, chef de bureau, et le Président. 

M. G. Hofgren montre une collection très riche, presque 
complète, de Pyralides suédoises parfaitement préparées, et rend 
compte de la méthode qu'il emploie pour la conservation des 
Microlépidoptères. 



RESUMES, 207 

(P. 100 du texte.) 

K. -Fr. Thedenius: Leucania straminea Treitsche, Noduïde 
nouvelle pour la Scandinavie. 

L'auteur décrit sous ce titre un papillon nouveau pour la Scan- 
dinavie, trouvé par lui à Hästö, près de Karlskrona. 



NÉCROLOGIES. 
L 

(P. loi du texte.) 

Jörgen Christian Schiödte 

par 

H.-J. Hansen, Dr en philosophie. 

Le Danemark a eu la gloire de produire deux des plus grands 
entomologistes du monde: J.-C. Fabricius, mort en 1807, et le 
sujet de cette nécrologie, J.-C. Schiödte, né à Copenhague le 
20 avril 181 5, mort dans la même ville le 22 avril 1884, à 
l'âge de 69 ans. 

Ayant dû, à 18 ans, interrompre ses études classiques pro- 
prement dites par suite de la mort de son père, Schiödte, 
avec d'excellentes connaissances générales, sourtout dans le la- 
tin, se mit à étudier l'histoire naturelle, et principalement l'en- 
tomologie. Partageant son temps entre cette science de prédilec- 
tion et la nécessité de travailler pour vivre, il publiait, dès 1841, 
grâce à une généreuse protection, son premier grand ouvrage, les 
Eleutherata du Danemark. En 1840 il était devenu professeur 
à TÉcole supérieure d'agriculture, emploi qu'il conserva jusqu'à 
l'année avant sa mort. Devenu en 1842 directeur de la divi- 
sion d'entomologie au Musée d'histoire naturelle de Copenhague, 
Schiödte reçut en 1854 le titre de professeur et fut attaché en 
1863 à la faculté de mathématiques et des sciences naturelles 
à l'université de Copenhague. 



2o8 ENTOMOLOGISK. TIDSKRIFT 1 884. 

Il va sans dire que Schiödte devint, dans le cours de sa 
carrière scientifique, membre d'une foule de sociétés savantes, 
dont on trouvera l'énumération à la page 102 du texte. 

A l'époque où Schiödte commençait ses travaux dans l'ento- 
mologie, aucun des savants qui représentaient l'histoire naturelle 
à Copenhague, ne s'occupait des insectes, et il y existait encore 
moins des collections entomologiques dignes de ce nom. Le 
premier soin de Schiödte fut d'en former, et il se mit vigou- 
reusement à Toeuvre, assisté d'une foule de jeunes amis et 
d'élèves auxquels il avait communiqué son ardeur. 

L'activité scientifique de Schiödte prit deux directions prin- 
cipales: il devint d'un côté l'auteur d'une foule de travaux ento- 
mologiques plus ou moins considérables, dont l'énumération se 
trouve aux pages 106 — 110 du texte; de l'autre, il a fait de 
la division entomologique du Musée de Copenhague, une collec- 
tion modèle, remarquable par la richesse de ses exemplaires 
(principalement pour ce qui concerne les coléoptères et les guê- 
pes), par Texcellente représentation de la plupart des divisions 
de la faune entomologique danoise, par la beauté de la prépa- 
ration et de l'arrangement. Toutes ces choses ont excité à juste 
titre l'admiration des spécialistes étrangers. 

De 1861 à 1884 Schiödte fut l'éditeur du »Naturhistorisk 
Tidskrift;; (Journal iP histoire naturelle), qu'il rappela à la vie. 
Les 14 volumes qui forment la 3me série rédigée par lui, sont, 
dit son biographe danois, un monument qui témoignera pendant 
des siècles de son étonnante activité, de celle de ses collabora- 
teurs, et de sa grandeur scientifique comme auteur. 

»L'activité de Schiödte», ajoute en terminant M. Hansen, 
»a été si considérable, que Ton peut dire, sans crainte du juge- 
ment de l'avenir, que lorsque un petit pays comme le Danemark 
possède (juelques hommes de cette trempe dans toutes les sciences, 
remplissant comme une unité le cours entier d'un siècle, ce pays 
est assuré d'occuper une place des plus importantes dans le dé- 
veloppement de la science cosmopolite.» 

(Suit, pp. 106 — 110 du texte, la liste des ouvrages de 
Schiödte.) 



RESUMES. 209 

IL 

(P. III du texte.) 

Olof-Immanuel Fåhraeus, 

par 
O.-Th. Sandahl. 

Le 28 mai 1884, mourait à Stockholm, à l'âge d'un peu 
plus de 88 ans, le Nestor de l'entomologie suédoise, l'ancien 
conseiller d'état (ministre) suédois Olof-Immanuel Fåhr/eus, né 
à Slite, île de Gotland, le 23 mars 1796. Son père était M. 
Karl-Niklas Fåhr^us, ancien négociant, et sa mère Margareta- 
Katarina Sturtzenbecher. Elevé, avec son frère jumeau, Johan- 
Fredrik, qui devint aussi un homme d'état distingué, dans la 
maison paternelle jusqu'au monient où ils commencèrent simul- 
tanément leurs études universitaires, il entrait dès 18 16 au ser- 
vice de l'État, où il se distingua principalement comme réfor- 
mateur dans l'administration des douanes. Conseiller d'état (mi- 
nistre) pendant les années 1840 — 1847, il fut remplacé cette der- 
nière année au ministère par son frère Johan-Fredrik, mentionné 
plus haut, et devint préfet du gouvernement de Gothembourg, 
poste qu'il occupa jusqu'en 1864. Rentré à Stockholm, il fut 
membre, jusqu'en 1878, de la première chambre de la Diète. 

Malgré ses occupations officielles, on vit dès 1838 Fåhr^us 
se livrer avec ardeur à l'étude de l'entomologie, à laquelle il a 
consacré ses loisirs jusqu'à ses dernières années. A la fondation 
de la Société entomologique, le 14 décembre 1879, il en devint 
le premier membre honoraire, et il lui a donné sa précieuse et 
presque complète collection de Coléoptères suédois, outre des Co- 
léoptères étrangers et une collection de Lépidoptères suédois. 
FÂHR/Eus était membre de plusieurs académies et sociétés savantes 
de la Suède et de l'étranger, et en 1877 l'Université d'Upsal lui 
conféra le doctorat en philosophie honoris causa. 

Les dernières années de sa vie furent affligées d'une cécité 
croissante qui finit par devenir totale. 

Son épouse, Laura-Adolfina Sturtzenbecher, le précéda, 
dans la tombe en 1875, après une union de 52 ans. — FÅH- 
R^us a laissé un fils et deux filles. 



2IO ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 884. 

On trouve, p. 114 du texte, la liste des ouvrages entomo- 

logiques du défunt, communiquée par M. le professeur Aurivil- 

LIUS. 



(P. 115 du texte.) 



H.-D.-J. Wallengren: Liste des Limnophilides, des Apaia- 
niides et des Séricostomatides trouvées jusqu'ici dans la Péninsule 
Scandinave. 

Comme il tardera encore un certain temps avant que la 
monographie actuellement en oeuvre des Trichoptères de la Scan- 
dinavie puisse être publiée, l'auteur croit devoir faire connaître 
provisoirement de cette façon les trouvailles parvenues à sa con- 
naissance relativement à ces espèces. Il a reçu, il est vrai, de temps 
à autre, des envois des insectes en question, mais l'on manque 
encore, principalement à l'égard des régions les plus septentrio- 
nales de la péninsule, du matériel nécessaire pour permettre d'of- 
frir une image suffisamment complète de cette partie de notre 
faune entomologique. C'est principalement le cas des petites 
espèces, et surtout des Trichoptères aequipalpés, dont les envois 
reçus par M. Wallengren ne contiennent que très peu d exem- 
plaires. Ainsi, l'auteur ne sait à peu près rien à leur égard 
pour ce qui concerne les régions septentrionales de la péninsule, 
et sa connaissance se réduit presque exclusivement aux espèces 
provenant des régions méridionales. Il ne peut en conséquence 
donner que la liste des espèces des familles mentionnées, et 
comme il a déjà publié dans cette Revue (1880) la description 
des Phryganides Scandinaves, la liste des Trichoptères inaequi- 
palpés de la Scandinavie sera à peu près complète. 

Dans sa Fauna Suecica, LinnÉ décrivait à peine plus de 4 
espèces appartenant à ce groupe. Zetterstedt augmenta ce 
nombre à 2 g ou 30 dans son ouvrage Insecta Lapponica. Les 
espèces que le même auteur énumère dans ses remarques ne 
peuvent pas être prises en considération, vu que la plupart des 
noms sous lesquels elles sont désignées ne peuvent plus être iden- 
tifiés. Dans ses Notices entomologiques (»Anteckningar i Entomo- 
logien»), insérées au Bulletin {Ô/versigt) des travaux de 1 Acadé- 



RESUMES. 2 11 

mie des sciences de Suède, 1870, l'auteur ajoutait 4 espèces, 
puis 3 autres dans The Eut. Month. Mag. 1879, ce qui portait 
à environ 7,(i espèces le nombre total connu à cette époque. 

La liste actuelle comprend 78 espèces pour la Péninsule 
Scandinave. Dans cette liste, les noms génériques et spécifiques 
sont en général indiqués d'après M'Lachlan: Révision and Syn- 
opsis of the Trichoptera. Tous les cas où cela n'a pas eu lieu 
ont été donnés spécialement, et les exceptions à la règle se ba- 
sent principalement sur les raisons développées par l'auteur dans 
son mémoire imprimé au Journ. Lin. Soc. Zoology, Vol. XIV, 
p. 727. 

(Pour les espèces énumérées par l'auteur, voir les pages 
118 — 129 de l'Entom. Tidskr.) 



L'auteur croit devoir répondre ici à quelques-unes des ob- 
jections faites en 1880 dans la Stett. Ent. Zeit, par M. le Dr 
Hagen contre l'interprétation des Phiyganées de Linné donnée 
par le premier dans son mémoire: »An Analysis of the Species 
of Caddisflies, described by Linnaeus in his Fauna Suecica», 
Linn. Soc. Journal, Zool. Vol. XIV. Comme M. Wallengren a 
cependant déjà répondu dans le Journal en question aux objec- 
tions faites par M. Hagen contre l'interprétation de deux ou 
trois espèces, il ne répondra ici qu'à celles concernant les espèces 
mentionnées par lui dans le présent travail, en ajournant la ré- 
ponse aux autres remarques jusqu'au moment où il s'occupera 
plus spécialement des espèces visées par M. Hagen. — Nous 
laissons parler l'auteur: 

■»Phryganea grisea L. Nous avons, dans notre travail qui 
vient d'être mentionné (p. 728), essayé de montrer que cette 
espèce est Linmophilus stigma Curt. M. Hagen prétend au 
contraire dans son mémoire (p. 100) qu'il s'agit de l'espèce qui a 
jusqu'ici porté ce nom, savoir L. grisens Curt. M. Hagen at- 
tribue un grand poids à ce que, dans l'exemplaire propre de 
Linné du Syst. Naturae, le nom de Phr. grisea n'est pas sou- 
ligné à Tencre, mais au crayon, et que suivant M. Kippist on 
sait seulement avec »certitude» que les espèces soulignées à 
l'encre »existaient dans la collection de Linné». C'est possible; 



212 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 884. 

mais, si l'on sait seulement l'une de ces choses »avec certitude», 
on saura l'autre avec incertitude ; par conse'quent, il est impossible 
de nier »avec certitude» que Tune ou l'autre des espèces dési- 
gnées dans le Systema naturae ne ^i-fût pas présente dans la col- 
lection propre de Linné». Les espèces soulignées au crayon 
peuvent y avoir existé aussi bien que celles soulignées à l'encre, 
et l'on a d'autant plus de raison de l'admettre, quand l'exem- 
plaire porte une étiquette qui, suivant toute T) probain/ iti'-i>, pro- 
vient de la propre main de LinnÉ. Or, c'est le cas de l'exem- 
plaire de la collection de Linné qui porte le No 739 {Phr. gri^ 
sea L.), et qui est indiscutablement /.. stigma Curt. Cet exem- 
plaire peut donc s'être trouvé originairement dans la collection, 
et s'il correspond à la description donfue par LinnÉ, il doit être 
considéré comme type, soit qu'il se trouve souligné à l'encre ou 
au crayon dans l'exemplaire de LinnÉ du Sj-stema Natnrae. On 
ne peut du moins, vis à vis de cette circonstance, prétendre avec 
autant de »certitude» que le fait M. Hagen, que ce n'est pas 
l'exemplaire typique. Cela ne peut avoir lieu avec -d certittide i> que 
lorsque la description de Linne est totalement eji contradiction avec 
l'exemplaire typique supposé. Or, dans le cas présent, il est de 
fait que l'exemplaire conservé sous le No 739 dans la collection 
de Linné, est L. stigma Auct. suivant la détermination de 
M'Lachlan, dont M. Hagen n'a pas infirmé la justesse, et 
que la description donnée par Linné sous le No 14S4 de 
la Fauna Suecica, Ed. altera, est parfaitement conforme à 
cette dernière espèce, et no7i à celle que les auteurs et M, 
Hagen ont cru être Phr. grisea de LinnÉ. On a donc ici 
une preuve de la justesse de notre interprétation, quelle que 
soit la forme du soulignement dans l'exemplaire propre de 
LinnÉ du Systema Naturae. Le fait que nous n'avons pas ajouté 
une importance indue à l'exemplaire qui se trouve actuelle- 
ment dans la collection de Linné, est entre autres prouvé par 
notre interprétation de Phr. rhomtnca de LinnÉ, interprétation 
qui a trouvé grâce aux yeux de M. Hagen. Cette espèce est 
précédée dans la collection de Linné par L. marmoratus et L. 
subcentralis, mais la description donnée par LinnÉ ne correspond 
à aucune d'entre elles. On peut en conséquence, pour ce qui 
concerne les exemplaires, prétendre avec ■»certitude.-' que ce ne 



RESUMES. 213 

sont pas des exemplaires typiques, tandis qu'à l'égard de ceux 
conformes aux descriptions, on ne peut les considérer qu'avec 
incertitude comme des types, cela par suite de l'état où la col- 
lection de Linné se trouve actuellement. 

M. Hagen prétend que la phrase de Linné dans la des- 
cription: »mediae 7nagnäudi?iis esh, comparée, comme elle la été 
par nous, avec le terme de »media» attribué par lui à Phr. 
reticulata, est parfaitement applicable à L. grisens AuCT. Or, 
c'est un fait connu que les mâles de L. grisens Aucï. sont tou- 
jours beaucoup plus petits que les femelles. Celles-ci peuvent 
atteindre la même grandeur que Phr. reticulata, soit environ 30 
mm., tandis que le mâle, lequel ne possède ni tache discale, ni 
tache anastomosale, et que M. Hagen considère précisément 
comme visé par la description de Linné, est considérablement 
plus petit et n'atteint que faiblement au-dessus de 20 mm. Le 
mâle de Phr. reticulata L. a une grandeur de 25 — 2g mm., qui 
est aussi celle de L. stigma Auct. Il en suit évidemment que 
lorsque, suivant ses propres termes, l'espèce de Linné doit avoir 
à peu près la même grandeur que sa Phr. reticulata, ce ne peut 
être le L. grisens AuCT. çf considérablement plus petit, mais 
que ce doit avoir été le L. stigma Auct. plus grand, que Linné 
avait en vue, pour autant que la description corresponde au reste avec 
cette espèce. Prétendre d "abord, comme le fait M. Hagen, que 
c'est le mâle qu'a visé Linné, puis, quand il s'agit de déterminer 
la grandeur, prendre la femelle pour norme, il nous est impossible, 
à nous, du moins, de le considérer comme conséquent. Nous 
croyons que M. Hagen s'est trop hâté en disant que: »die 
Grösse würde also nicht gegen Phr. grisea sprechen». 

M. Hagen dit ensuite que notre application à L. stigma 
Auct. des mots de Linné: -nalae super iores griseae» est réfutée 
par la circonstance que Linné a employé la même désignation 
de couleurs pour les »Noctuïdes grises». Nous avons cependant 
montré dans notre travail qu'il est inutile d'aller chercher si loin 
le sens de ces mots, car il se comprend déjà de la description 
donnée par Linné d'une autre de ses Phryganées. Nous avons 
signalé en effet qu'il emploie la même expression pour sa Phr. 
rhombica, à l'égard de laquelle il dit: -i>alae — — — snbluteae 
sive griseae-ä. Il en suit indiscutablement que Phr. grisea L. 



2 14 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 884. 

doit avoir sur les ailes la même couleur que l'espèce décrite par 
Linné sous le nom de Phr. rhombica. Or, M. Hagen est par- 
faitement d'accord avec nous que cette dernière espèce est la 
même à laquelle des auteurs plus récents ont donné ce nom, 
c.-à-d. L. rJwinbicus AuCT. Mais, cjui voudra prétendre que L. 
griseus AucT. et L. rhombicus AuCT. aient la même couleur? 
Nous sommes persuadé que M. Hagen serait le dernier à le 
faire. Par contre, tous ceux qui connaissent les espèces en ques- 
tion, devront concéder que la couleur des ailes de L. stigtna 
AuCT. est pareille à celle de L. rhombicus Auct., et non pas à 
la couleur de L. griseus Auct. En montrant la signification at- 
tachée par Linné au mot -Dgriseiis» précisément dans la descrip- 
tion de ses Phry panées, nous croyions que cela suffisait pleinement; 
mais nous pouvons cependant citer encore divers autres endroits 
de la Fauna Suecica, où Linné emploie le terme de »griseus^» 
à peu près avec la même signification qu'ici. Ainsi, p. ex., dans 
les descriptions de Certhia familiar is No io6, Alauda arborca 
No 211, Scarabœus horticola No 391, Bombyx versicolor No 
1,1 II, Bombyx celsia No 1,141, etc. Nulle part le terme de 
igriseus» n'y désigne, dans l'intention de Linné, la couleur gris 
brun foncé que l'on trouve chez Z. griseus Auct. ^f, mais bien 
au contraire la couleur gris jaunâtre ou le jaune de rouille plus 
ou moins clair qu'offrent Z. rhombicus Auct. et L. stigma Auct. 
Maintenant, Linné dit encore: »alae superiores {iiti totum cor- 
pus^ griseae». Le corps entier aurait donc la même couleur que 
les ailes. Or ce n'est le cas que chez L. stigma Auct. Elle 
est d'un brun plus foncé chez L. griseus Auct., de sorte que 
Linné aurait sans nul doute employé, comme nous l'avons dit, 
le terme de J'uscus, ce qu'il fait dans d'autres endroits, et non 
celui de ->•> griseus-» , s'il avait visé L. griseus Auct. 

Nous passons maintenant au passage de la description de 
Linné sans nul doute le plus difficile à interpréter si l'on se place 
au point de vue de M. Hagen. Linné dit notamment: »alae 
— — — griseae, fusco obsolete 7iebulosae>y. Nous avons pesé sur 
cette expression, mais M. Hagen la passe sous silence. Il est 
du reste impossible de l'expliquer, si 1 on admet, comme M. 
Hagen, que Linné, en écrivant sa description, avait sous les 
yeux un exemplaire mâle de L. griseus Auct. chez lequel le 



RESUMES. 215 

lavis brun avait conflué, de manière à faire disparaître les 
deux taches claires anastomosales et discales, taches qui doivent 
aussi manquer en réalité chez l'espèce de LinnÉ, puisqu'il ne les 
mentionne pas dans sa description. Il arriverait donc ici, ou que 
la couleur fondamentale brune uniforme sans confluence devrait 
être à la même fois considérée comme couleur fondamentale et 
comme couleur confluente, ce qui serait absurde, ou que la cou- 
leur fondamentale brunâtre serait munie d'une teinte plus foncée. 
Or, comme c'est le cas de L. grisens Auct. (f, cette teinte 
se détache vigoureusement sur la couleur fondamentale plus pâle, 
et Linné n'aurait jamais pu appliquer à cette circonstance le 
terme de soàsoMe», quelque inconséquence que l'on veuille lui 
attribuer. On ne rencontre que chez L. stigma Auct. les ailes 
■^fusco obsolete nebulosae^ décrites par LinnÉ. Cette espèce est en 
outre dépourvue de tache tant discale qu'anastomosale, comme 
ce doit être le cas de l'espèce de Linné. 

M. Hagen fait aussi observer que la -»macula nigrai> du 
bord des ailes mentionnée par LinnÉ dans sa description, se 
trouve également chez le mâle à couleur plus uniforme de L. 
grisens AuCT. Cette i>??iacula nigra» est, il est vrai, parfois in- 
diquée par une tache plus foncée; parfois elle est aussi un peu 
plus développée. Cependant ce n'est en aucune façon la règle, 
et elle ne se détache jamais assez vivement de la couleur fon- 
damentale pour sauter immédiatement aux yeux. Elle ne le fait 
toujours que chez L. stigma Auct. Telle que cette tache se pré- 
sente chez L. grisens Auct., lorsqu'elle existe dans cette espèce, il 
est excessivement douteux que Linné ait même cru devoir la 
mentionner, d'autant qu'il ne s'attache d'ordinaire qu'aux diffé- 
rences les plus saillantes entre les animaux qu'il décrit. 

Enfin M. Hagen dit: »Es wundert mich, dass Hr W. bei 
anderer Deutung gerade auf Z. stigma gefallen ist, da Schweden 
eine andere Art besitzt, die viel besser zu Linnes Beschreibung 
passt. Ich meine L. bipundatusf . Si réellement M. Hagen est 
sérieux dans son allégation, il nous est parfaitement impossible 
de comprendre comment il peut dire que cette espèce convient 
mieux à la description de LinnÉ que L. stigma Auct. L'unique 
chose dans la description de LinnÉ qui convienne à L. bipunc- 
tatus, ce sont les termes > macula marginali nigra». Tout le reste 



2l6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1884. 

lui est iiiappliccable, sauf peut-être encore ces termes-ci de Linné: 
»mediae magnitudinis est». /.. hipiinctatus porte des ailes brun 
de rouille, variant parfois en gris brunâtre, avec de nombreux 
points ou petites taches pâles, et le corps noird/rc. Il est im- 
possible de concilier cela avec les paroles de Linnk: »alae — 
— — superiores (uti totum corpus) griseae fusco obsolete nebu- 
losae». Ce n'est pas flatteur pour notre jugement que de nous 
croire assez absurde pour vouloir appliquer la description de 
Linné à un type qui doit être décrit de la façon suivante : alae 
superiores fuscae (1. ferrugineo-fuscae), pallide irroratae 1. pallide 
pustulatae et corpus nigricans. Mais nous ne voulons pas chi- 
caner M. Hagen sur la mauvaise opinion qu'il a de nous. 

Tout ce qui vient d'être dit fera comprendre pourquoi nous 
continuons, dans le mémoire ci-haut, à attribuer à L. stig7na 
CuRT. le nom linnéen de /.. gn'xer/s. Nous persistons à con- 
sidérer notre opinion sur l'espèce linnéenne comme correcte, tout 
comme M'Lachlan la juge bien fondée, du moins »prima 
facie», quoique »le changement de nom ne soit probable- 
ment guère du goût des auteurs». Comme nous l'avons déjà 
dit à une autre occasion, nous n'attachons pas une importance 
bien grande aux modifications de nom, mais seulement à ce que 
le nom indiqué par un auteur ne soit pas donné comme syno- 
nyme d'une espèce à laquelle il n'appartient à aucun titre. Cela 
a été le but de notre premier mémoire dans la matière, aussi 
bien que de nos autres travaux critiques, par rapport aux oiseaux 
comme aux insectes. 

P/ir. bimaculata L. A la page 729 de notre mémoire men- 
tionné, nous avons montré que ce nom ne peut apparte- 
nir à jSeureclipsis bimaculata , à laquelle il a été rapporté, mais 
(ju'il vise /.. griseus AucT. M. Hagen a prétendu le contraise 
dans son travail (p. 102), en disant que notre tentative d'inter- 
préter d'une autre façon la description de Linné n'offre »aucune 
utilité». C'est possible, pour ce qui concerne M. Hagen; mais 
nous ne pouvons croire, quant à nous, cpie l'interprétation des 
descriptions d'animaux soit sans utilité, de même que nous n'a- 
vons encore entendu personne prétendre cju'il soit utile jjour la 
science d'en donner une interprétation incorrecte. Or nous ne 



RESUMES. 217 

croyons pas ([ue nous layons fait, comme nous allons essayer de 
le prouver ultérieurement. 

M. Hagen se fonde ici de nouveau sur l'indication de Kip- 
PIST que le nom de l'espèce mentionnée n'est pas souligné à 
l'encre, mais au crayon, dans l'exemplaire propre de LinnÉ du 
Systema Naturae. Il suffira de rappeler à cet égard ce que 
nous avons dit plus haut concernant Phr. grisea (.= L. stigma 
AuCT.). Pour répondre au désir de M. Hagen, nous ajouterons 
que nous avons réellement vu des exemplaires de L. griseus Auct. 
désignés, d'après des renseignements qui nous ont été fournis, 
par Thunberg et Gvllenhal sous le nom de Phryganea hima- 
culata LiNN. Par conséquent l'objection de M. Hagen tombe 
d'elle-même, quoique ce savant n'en fasse pas mention dans 
ses notes. 

Quand M. Hagen essaie, en citant les termes de Linné : 
> animal antice angustatum», de nous convaincre que l'exemplaire 
qui a servi de base à la description de LinnÉ n'avait pas les 
ailes déployées, cet essai est parfaitement »inutile»: nous 
ne l'avons jamais prétendu, ni même admis tacitement. Cela 
ressort de tout notre raisonnement, et c'est la cause de l'inter- 
prétation que nous avons donnée des termes de Linné: »in me- 
dio alarum macula duplex — — — altera pone alteram •/> . Ce 
que Linné entend par ces termes ne peut être autre chose que 
ce que nous avons indiqué, savoir que, sur l'aile non déployée, 
les taches doivent être placées l'une derrière l'autre en une ligne 
que l'on suppose tirée de la base de l'aile à son bord extérieur, 
ou de cette façon-ci . ., et non en une ligne que l'on se figure 
tirée du bord extérieur au bord intérieur de l'aile, soit de cette 
façon :, comme c'est le cas de Neuredipsis quand ses ailes ne 
sont pas déployées. Chez cette dernière espèce, les taches de 
l'aile non déployée se trouvent évidemment l'une au-dessus de 
lautre. Nous avons donc allégué que si la description de Linné 
avait visé Neuredipsis, il aurait sans doute dit: »altera supra 
alteram», et non '/>pone alteram», comme elles le sont en réalité. 
Chez Neuredipsis, les taches ne peuvent être décrites que comme 
»altera po7ie alteram» quand les ailes sont régulièrement déployées. 
Or, M. Hagen et moi, nous sommes d'accord qu'elles n'étaient 
pas déployées dans l'exemplaire de Linné, et par conséquent à 



2l8 ENTO.MOLOGISK TIDSKRIFT 1 884. 

considérer, d'après la terminologie de Linné, le bord antérieur 
de l'aile comme ;>margo inferior» et le bord intérieur comme 
»margo superior». Mais, poser d'abord que l'exemplaire de 
Linné avait les ailes non deploy ces, et interpréter ensuite la posi- 
tion des taches des ailes d'une façon telle, qu'elle ne peut se 
présenter que chez des ailes déployées, ce n'est tout au moins 
guère conséqf^uent, et cela ne peut guère être utile que lorsqu'on 
veut défendre une opinion préconçue. Dans tous les cas, ce sera 
toujours »inutile» pour la science. Afin de montrer ultérieure- 
ment que les paroles de Linné doivent précisément s'interpréter 
de la manière que nous l'avons fait, nous renvoyons à la descrip- 
tion d'une autre Phryganée, celle de Phr. rhombica, qui précède 
Phr. himaculala. LiNNÉ dit ici: »in medio alae exterioris macula 
rhombea — — — et pone hanc alia albida». Or, quiconque 
connaît Ph. rhombica de LinnÉ, — et cette espèce n'a donné 
lieu à aucune discussion, — sait parfaitement que les deux taches 
de l'aile antérieure sont placées l'une après l'autre, le lotig de 
l'aile, et non l'une au-dessus de l'autre, par le travers de l'aile. 
Le fait que Linné a effectivement distingué entre ce qui est 
i supra-» et ce qui est >->pone» sur une aile non déployée, ressort 
de ses termes dans la même description: -»supra oX pone macu- 
lam alarum aliquid fusci» ; il vise évidemment ici la couleur bru- 
nâtre que Phr. rhombica porte au bord intérieur de l'aile, et par 
conséquent -i supra maculam», et la couleur brunâtre que l'on 
remarque vers le bord extérieur de l'aile, et par suite »pone 
maculam». Vouloir maintenant interpréter les termes de Linné 
qui suivent immédiatement la description de Phr. rhombica 
en admettant que »pone-» doit être identique ici avec »supra», 
friserait tellement l'absurde, qu'une allégation pareille serait in- 
soutenable. Il doit être au contraire parfaitement évident que 
les taches des ailes de Phr. himaculaia de Linné doivent occuper 
la même position que chez sa Phr. rho?nbica; or elles n'ont 
jafuais cette place sur la IVeurec/ipsis qui a jiorté jusqu'ici le nom 
spécifique linnéen. Ce n'est que chez L. griseus Auct. que Ton 
rencontre à cet égard le même caractère que chez Phr. rhombica, 
circonstance que M. Hagen même admettra sans nul doute. 
L'unique remarque proprement dite que M'Lachlan ait faite 
contre notre interprétation est à la même fois écartée par là. 



RESUMES. 219 

M. Hagen objecte ensuite que les ailes de L. grisens Auct, 
ne sont pas »fuscae» comme le dit Linné. Mais le dessin gris 
brun se confondant ici, comme c'est souvent le cas de l'espèce 
en question, de telle sorte qu'il existe à peine d'autre cou- 
leur que les taches et quelques points plus clairs insignifiants, 
Linné ne pouvait guère employer une autre expression que celle 
dont il se sert. Les ailes sont en ce cas réellement »fuscae», 
c.-à-d. gris fondé, comme chez Nodua excIa?nationïs Fauna Sue- 
cica 1,190, ou gris brun comme chez N. gamma Fn Su 1,171, 
deux espèces auxquelles Linné applique la même expression. 
Nous avouons toutefois sans peine que le terme linnéen de »fuscus» 
a plus d'une signification. Ainsi, Linné l'emploie pour la cou- 
leur vert brunâtre de Nodiia basis Fn. Su. 1,158, pour la cou- 
leur noire de N. pinastri Fn. Su. 1,188, pour la brune de Cor- 
vus caryocatades Fn. Su. 91, etc. Nous n'aurions par consé- 
quent pas attribué une bien grande importance à cette expres- 
sion, si toutes les autres parties de la description avaient été 
applicables à Netiredipsis. 

Pour ce qui concerne maintenant la grandeur indiquée par 
Linné, M. Hagen estime que, du moment où Linné attribue à 
Phr. longicornis Fn. Su. 1,492, une grandeur ■>ailicïs majorïs», 
Linné n'aurait pas compté cette espèce »inter inùiimas» parmi 
les Phryganées, »Culex major» désignant Bombylius major. Par 
sa Phr. bimaculata Linné viserait en conséquence Netiredipsis, qui 
est à peu près de la même grandeur que Phr. longicornis, et 
non L. grisens Auct., qui est plus grand. Nous ne comprenons 
pas par quelle raison M. Hagen prend Bombylius pour norme, 
vu que, sous la rubrique Culex de la première édition de sa 
Fauna Suecica, Linné mentionne aussi Anopheles hifurcatus, Culex 
pipiens, Ceratopogon pulicaris, Simulia reptans, etc. La comparai- 
son peut donc tout aussi bien se rapporter à l'une des plus 
grandes de ces espèces qu'à Bombylius, qui les dépasse en gran- 
deur. A la description de Phr. azurea, Linné la qualifie de 
•amusca minor -A , mais l'on n'est pas forcé pour cela de penser 
aux espèces plus grandes que Linné range parmi le genre 
Musca dans la même édition de la Fn. Su., telles que M. ie~ 
nax, M. pellucens, M. meridiana, etc. Toutefois ce n'est pas 
seulement dans la première édition de la Fn. Su., mais aussi 



2 20 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 884. 

dans la seconde, que Linné compare les petites Phryganées 
avec le genre Culex. Il dit de Phr. albifrons et de Phr. nvi- 
brosa, lesquelles ne se trouvent pas dans la seconde édition, 
Djnagnifudine cu/ias» et magnitudo ciilicis^, sans toutefois rap- 
porter Bovihylius à Culex, tout aussi i)eu dans la seconde édition 
de l'ouvrage cité, que dans la dixième édition du Sysiema Na- 
iurac, où il décrit sa Phr. albi/nms pour la première fois. Ce- 
pendant, si l'on prend un Culex, même le plus grand de ceux 
décrits par Linné, ou une Musca domestica, avec laquelle Linne 
compare sa Phr. nigra, et si l'on place ces espèces parmi les 
Phryganées, on les comptera sans nul doute r,i7iter minimas^;. 
En ce cas, toutes les Phryganées de la même grandeur se trouve- 
raient aussi comprises sous la même dénomination. Neureclipsis 
serait alors assurément mise de leur nombre. Si Linné avait 
effectivement visé cette dernière espèce par sa Phr. bùnaculata, 
il se serait fort probablement servi, dans la détermination de la 
grandeur, de la même expression que pour Phr. longicomis, car 
il reproduit ces deux espèces de la i)remière édition de la Fn. 
Su., quoique Å\iireclipsis soit en réalité plus petite que Phr. lojigi- 
cornis quand leurs ailes sont pliées. Ou aussi il eût adopté les 
mêmes expressions que pour les autres petites espèces dont il 
indique la grandeur, et il aurait dit par conséquent: »magnitudo 
muscae», »musca minor», ->magnitudine culicis» ou »magnitudo 
culicis». Or, il ne le fait pas, et si l'on en veut trouver la rai- 
son, elle doit être cherchée dans la circonstance (]ue l'espèce 
qu'il décrit est plus grande que celles-là, et par conséquent aussi 
plus grande que Neureclipsis. Il ne pouvait donc pas mieux 
désigner la grandeur de l'espèce qu'il décrit, qu'en disant, comme 
il le fait: t minor, non auf em infer 7!iinimas». En employant le 
pluriel, il doit sans nul doute viser aussi plus que cette seule 
espèce, de laquelle il dit »minima est», savoir Phr. saltalrix. Le 
fait que Linné range aussi lui-même parmi les plus petites de 
ses Phryganées une autre espèce encore, ressort de la description 
de Phr. fusca, qualifiée par lui de »parva». Or, si l'on prend 
en ligne de compte les ailes non déployées, cette espèce n'est 
pas plus petite que Phr. longicomis quand elle n'a pas les ailes 
déployées. Par cette raison, les espèces Phr. nigra, azurea, vae- 
neri, albifrons, etc., de la même grandeur que celle qui vient 



RESUMES. 2 2 1 

d'être mentionnée, doivent également être placées »inter minimas», 
comme nous le faisions observer déjà dans notre premier mé- 
moire. Neiireclipsis devra de même y être rangée, d'où il suit 
qu'elle ne peut pas être l'espèce visée par Linné. Ainsi, quand 
Linné dit de son espèce: »minor, non autem inter minimas», 
il exclut par là toutes les espèces qui viennent d'être mentionnées, 
et qui doivent être rangées »inter minimas»; le terme de »minor» 
exclut à son tour toutes les espèces qualifiées par Linné de »ma- 
jor, magna 1. media» ; d'où il faut conclure que l'espèce de 
Linné doit être plus petite (»minor») que Phr. grandis, qu'il 
appelle ^>magnay>, plus petite aussi que F/ir. s/ri'a/a et grùea, ponr 
lesquelles il se sert de l'expression de »media», mais plus grande 
que F/ir. longicornis, nigra, etc., qui, dans l'intention de LiNNÉ, 
doivent évidemment être comptées »inter minimas». Or cette 
détermination de grandeur ne peut s'appliquer qu'à L. griseus 
AucT., et à aucune autre espèce, ni surtout à Neureclipsis. Re- 
lativement à la couleur des taches des ailes, Linné dit qu'elle 
est Jaune (flava). C'est souvent le cas chez Neureclipsis, mais 
tout aussi souvent les taches sont entièrement blanches. Elles 
sont fréquemment blanches ou blanchâtres chez L. griseus Auct., 
mais elles présentent tout aussi fréquemment, surtout chez les 
exemplaires aux ailes non déployées, une teinte jaune si forte, 
qu'elles peuvent être appelées avec une égale raison jaunes chez 
Neu7-eclipsis. Il n'existe donc de ce chef aucun obstacle contre 
notre interprétation. 

M'Lachlan a fait la remarque que nous avons négligé dans 
notre mémoire les termes de Linné: »macula duplex lunularis^. 
Nous l'avons fait en réalité, parce que nous ne les considérions 
pas comme ayant besoin d'une interprétation spéciale, estimant 
que l'importance s'en comprendrait d'elle-même, quand nous indi- 
quions l'espèce que nous admettions comme visée par Linné. 

Il est bien évident que les deux taches doivent être »lunu- 
lares», et qu'elles ne forment pas ensemble une tache lunulaire 
unique. Cette dernière circonstance est cependant le cas de 
Neureclipsis, qui par conséquent ne peut pas être l'espèce de 
Linné. Chez L. griseus Auct., au contraire, la tache qui occupe 
l'extrémité du champ discal (tache anastomosale) est toujours 
lunulaire et la tache du dise (tache »fenestrale >) l'est aussi fré- 

EKiomol. Tidskr. Ârg. 5, H. 4 (1884). I5 



22 2 ENTOMOI.OGISK TIDSKRIFT I 

quemment, en ce que tantôt la partie inférieure (l'antérieure), 
tantôt la partie supérieure (la postérieure) dépasse légèrement la 
seconde. Cela montre aussi que notre interprétation est la juste. 
Phryganea ßavci L. M. Hagen n'ayant pas fait dans son 
mémoire d'objection à notre interprétation de cette espèce de 
Linné, nous osons espérer qu il Taura approuvée. Il est donc 
inutile de nous en occuper ici. 



(I'. 139 du texte.) 

G. Sandberg; Conlinualion des observations sur les métamor- 
phoses des Lépidoptères arctiques. 

L'auteur communique dans ce travail un certain nombre 
d'observations biologiques intéressantes faites par lui dans le Fin- 
mark (Norvège sept.) sur les Lépidoptères arctiques. 



(P. 145 du texte.) 

Sven Lampa: Notes sur des Lépidoptères suédois d'une certaine 
rareté. 

Depuis la publication du premier article dans cette matière 
(Entomolog. Tidskr. 1883, p. 125), le travail de révision des 
Papillons suédois du Musée de l'État a continué, ce qui a fourni 
à l'auteur l'occasion de présenter quelques observations et de 
mentionner quelques espèces nouvelles pouvant offrir de l'intérêt. 

Nous renvoyons pour la liste des espèces au texte suédois. 



(P. 151 du texte.) 

Aug. -Emu. Holmgren: Lm Charée du gravien. Quelques 
înots par rapport à rappai-ition de cet insecte nuisible en Norrland 
dans Vannée l88j. 



Les ravages de la Charée du gramen {Choreas graminis 
Lin.), qui reviennent dans le Norrland après de longs intervalles, 
y constituent un vrai sinistre, en ce qu'ils mettent le cultivateur 



RESUMES. 223 

hors d'état de nourrir son bétail pendant l'hiver. Il est dès 
lors parfaitement naturel que l'on ait non seulement cherché la 
cause fondamentale de ces calamités, mais encore que l'on se 
soit efforcé de trouver les moyens de les prévenir. On n"a ce- 
pendant réussi à aucun de ces égards, et l'on n'est parvenu qu'à 
des probabilités plus ou moins grandes. On devait du reste 
s'attendre à ce que la solution de ces questions ne pourrait être 
obtenue ni par la voie suivie, ni par le moyen des suppositions, 
car la question entière se rattache à un si grand nombre d'élé- 
ments, que l'exploration scientifique est peut-être seule à même 
de lui donner une solution satisfaisante. 

L'Académie royale d'agriculture ayant appris, au commence- 
ment de l'été dernier, que la Charée du gramen exerçait des ra- 
vages très étendus dans les gouvernements de Vestrobothnie et 
de Norrbothnie (Suède du Nord), le Conseil administratif de ce 
corps officiel délégua immédiatement M. Holmgren pour suivre 
la marche des dégâts, étudier l'histoire naturelle jusqu'alors im- 
parfaitement connue de ce Lépidoptère, et chercher à tirer de 
ses explorations des résultats qui pussent être utiles à l'agricul- 
ture, tout en donnant aux populations des districts attaqués les 
conseils et les directions qu'il jugerait convenables. L'avis des 
ravages mentionnés était toutefois parvenu si tard à l'Académie, 
que M. Holmgren ne put pas quitter Stockholm avant le 22 
juin. Il se rendit d'abord en Norrbothnie, car en Vestrobothnie 
l'insecte avait déjà disparu, c.-à-d. qu'il s'était caché pour 
se transformer en chrysalide. Il était notamment d'une grande 
importance de pouvoir suivre le développement de l'insecte de- 
puis la larve. Cela réussit, quoique l'immense majorité des larves 
se fussent déjà transformées en chrysalides à l'arrivée de M. 
Holmgren en Norrbothnie, le 25 juin. 

Les ravages des insectes suivent d'ordinaire une période de 
3 ans. La première année, on aperçoit à peine une augmenta- 
tion dans le nombre des larves; la seconde année, elles se mon- 
treftt généralement en quantités assez grandes pour éveiller l'atten- 
tion, quoique leurs ravages soient encore de peu d'importance; 
c'est dans la troisième année seulement que s'accusent les dé- 
gâts proprement dits, quand une température propice, comme 
c'était le cas l'été dernier, permet aux petits ravageurs de se 



2 24 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 8 84. 

présenter en foules innombrables et d'exercer leurs dévastations 
sur les plantes dont ils tirent leur nourriture. La Charée en était 
à sa troisième année, et elle avait dévoré à peu près toutes les 
graminées, sauf la Phléole, sur les vieilles planches et les vieux près, 
épargnant ceux où la végétation était vigoureuse. Ainsi, M. Holm- 
gren a vu de jeunes planches à peu près intactes entre de vieilles 
planches rongées par l'insecte. 

Les graminées les plus importantes qui croissent sur les 
prairies naturelles ou artificielles du Norrland sont les suivantes: 

Agrostis vulgaris, Canche gazonnanie (Aira caespitosa), C. 
flexueiise (A. flexuosa), Paturin des prh (Poa pratensis), P. com- 
mun (P. trivialis), P. atmuel (P. annua), Fétiique rouge (Festuca 
rubra) F. roseau (F. elatior), Vulpin des prés (Alopecurus praten- 
sis), V. genouillé (A. geniculatus), Phléole des prés (Phleum pra- 
tense). Phi. alpine (Phi. alpinum), Chiendent (Triticum repens). A 
l'exception de la Phléole, toutes ces graminées constituent la no- 
urriture de la larve. 

Les prairies naturelles et artificielles contiennent une quan- 
tité d'autres plantes, dont les suivantes sont laissées intactes par 
la Charée: < 

Papilionacées, y compris le Trèfle, Spirées, Renonculacées, Cré- 
pides, Ombellißres, Eicphraise, Achillée, Liondeiit automjtal (Leon- 
todon autumnalis), Grande viarguerite (Chrysanthemum), Verge d'or 
(Solidago), Matricaire inodore (Matricaria inodora). Armoise com- 
îHune (Artemisia vulgaris), Qtiinlc-feuille rouge ou Comaret des prés 
(Comarum palustre). 

La Charée offrant une organisation tout difterente à cha- 
cune de ses diverses métamorphoses, M. Holmgren en déduit 
judicieusement qu'elle doit vivre dans son état de larve d'une 
toute autre manière (pie comme papillon. Il est par conséquent 
nécessaire aux larves de ne pas demander leur nourriture aux végé- 
taux dont elles auront besoin après leur dernière transformation 
Or ceux qui viennent d'être mentionnés en dernier lieu appar- 
tiennent précisément à cette catégorie. 

Si donc la larve ne touche pas au trèfle, et cjue, vu sa con- 
sistance, la phléole ne convient pas à ses mandibules, il y aura 
lieu, selon M. Holmgren, de cultiver sur une plus grande échelle 
en Norrland ces deux plantes fourragères qui donnent de si 



RESUMES. 225 

beaux résultats dans les re'gions plus méridionales du pays. On 
pourra de même employer la vesce et d'autres légumineuses. 

On s'est fréquemment étonné, non seulement de l'apparition 
subite des Charées dans une certaine année, mais encore et sur- 
tout de leur disparition subite l'année suivante. La raison en 
est principalement due à des Hyménoptères parasites, qui con- 
stitueront toujours le meilleur agent extirpateur, et dont M. 
Holmgren a découvert quatre espèces qui vivent aux dépens de 
la Charée. Il est convaincu que c'est principalement à leur ac- 
tivité que l'on doit cette disparition subite du Lépidoptère dans 
la quatrième année. 



(P. 162 du texte.) 

O. Th. Sandahl: Zeuzera pyrma L. {Zeuzera Aesculi L.). 
M. Sandahl mentionne la découverte de cet insecte sur 
les îles de Lidingö et de Wermdö, archipel de Stockholm. 

(P. 163 du texte.) 

O.-M. Reuter: Communications eniomologiques des réunions de 
1882 et de l88j de la »Societas pro Fauna et Flora fennica». 
Voir le texte suédois, pp. 163 — 171. 

(P. 173 du texte.) 

O.-M. Reuter: Hémiptères hétéroptères de la Finlande et de la 
Scandinavie. 

M. Reuter donne sous ce titre la continuation de la des- 
cription systématique de tous les Hémiptères hétéroptères connus 
de la Finlande et de la Scandinavie. 



(P. 185 du texte.) 

C.-G. Andersson: Observations sur la vie de quelques insectes. 
L'auteur communique diverses observations biologiques faites 



226 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I884. 

par lui sur queltjues insectes nuisibles et utiles dans la localité 
où il est domicilié et pendant deux voyages d'office. 



(P. 189 du texte.) 

Chr. A^RiviLLius: Séance de la Société entomolog ique à Stock- 
holm, le l'^ octobre 1884. 

La séance a lieu dans le local ordinaire de la Société, 
hôtel du Phénix. Le président, M. Sandahl, étant malade, il 
est remplacé pour l'occasion par M. Thedenius, professeur de 
lycée. 

Il est reçu 5 nouveaux membres. — Le Président annonce 
à la Société la mort de son premier membre honoraire, M. O.-L 
FÂHR.EUS, ancien conseiller d'état (ministre), sur lequel on trou- 
vera quelques notices biographiques à la p. 209 des Résumés. 

M. W. Meves rend compte de sa moisson lépidoptérologique 
de l'été dernier à Dalarö, dans l'archipel de Stockholm. Durant 
la première partie de Tété, la prise à l'aide de quartiers de 
pommes avait été moyenne, mais, dans les mois de juillet et 
d'août, elle fut à peu près nulle malgré des tentatives quoti- 
diennes. La différence d'avec l'année dernière était par consé- 
(iuent considérable. Parmi les espèces d'une certaine rareté, M. 
Meves signale et montre : Emydia crihriim, Pygœra anastomosis, 
Acronycta mcnyanthidis var., Pafitliea coenobita (ainsi qu'un exem- 
plaire du Vermland), Agrotis Gruneri, Agr. candelarum, Agr. 
speciosa, var. arctica. Abraxas margi?iata aberr., Caradrina petrœa, 
Sesia apiformis çj^, Ç. Une femelle tuée de Spilosoma mendica 
laissa échapper des oeufs qui vinrent ensuite à bien. Relative- 
ment à Sesia apifonnis, il s'engage une discussion entre MM. The- 
denius, Lundin, Hofgren et Holmgren, ce dernier signalant 
entre autres que le Lépidoptère mentionné se rencontre avec des 
guêpes sur des tiges sécrétant du suc, et que c'est par cette rai- 
son qu'elle a ses couleurs et son aspect si particuliers. M. Me- 
ves n'avait pas observé de guêpes dans la société de Sesia. 
M. Meves montre ensuite une collection complète des formes 
anglaises de Eupitheda. 

M. Holmgren présente une chrysalide vivante de la Tête 
de mort {Acherojitia Atropos), et une belle collection de larves 



RESUMES. 227 

»soufflées», préparées par son fils, M. E. Holmgren, étudiant. 
Toutes proviennent de l'île de Wermdö (archipel de Stockholm). 
Au nombre des plus rares se trouvent: Stauropus /agi, Pygœra 
anachoreta, Acronyda alni, Simyra albo-venosa, Haltas bicolorana. 
M. Holmgren mentionne parmi leurs parasites: Trogus exalia- 
torius, vivant aux dépens de Sphinx ligustri, Ichneumon fortipes 
à ceux de Phalera hucephala ; enfin, Cry plus 7nonticola et Paniscus 
cephalotus, parasites de Harpyia vinula. Le genre de vie de cette 
dernière espèce confirme la manière de voir de Thomson que 
le genre Paniscus doit être rapporté aux Tryphonides. 

M. Lampa montre la vraie Enpithecia teniiiata H. Sch., ainsi 
que Xanthia ficlvago, toutes deux écloses de larves trouvées dans 
des chatons de saules. 

M. AuRiviLLius communique la découverte faite par lui, 
dans le Småland septentrional, de 6 chrysalides de Lycaena Ar- 
gus L. sous l'écorce d'un tronc de sapin habité par Lasius îiiger. 
Les chrysalides se trouvaient dans les cavités faites et fréquentées 
par les fourmis et avaient des enveloppes d'une ténuité et d'une 
transparence peu communes. Comme il est difficile d'attribuer 
à une circonstance fortuite la présence de ces chrysalides dans 
la colonie de fourmis, il est probable qu'elle se trouve en con- 
nexion avec la sécrétion d'une humeur sucrée que l'on a déjà 
eu l'occasion d'observer chez quelques larves de Lycénides. 
MiSKTN rapporte que la larve à' Ogy?-is Gejioveva, une grande 
Lycénide de l'Australie, est traitée et choyée par les fourmis de 
la même manière que les pucerons chez nous. Un fait identique 
a également été constaté dans l'Amérique du Nord. Il est aussi 
probable qu'en récompense de ce liquide sucré, les fourmis hé- 
bergent gratuitement les larves de Lycaena Argus L. pendant 
leur état de chrysalides, où elles ont leur principal besoin de 
protection. 

M. GuiNCHARD rend compte de la manière dont une femelle 
de Bombîis terrestris a préparé dans la terre son logement hiver- 
nal, fermé d'un couvercle ayant presque la dureté du ciment. 

M. Wermelin montre un exemplaire de Pericallia syringaria 
de l'île de Lidingö (près de Stockholm), la localité la plus sep- 
tentrionale où cette espèce ait été trouvée jusqu'ici en Suède. 



2 28 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 884. 

(P. 191 du texte.) 

NÉCROLOGIE. 
Anders Fredrik Regneil, 

* 7 juin 1807, f 12 septembre 1884. 

La Société entomologique a perdu le second de ses deux 
membres honoraires, M. le Dr Regnell, mort, le 12 septembre 
de cette année, dans la petite ville et station d'eaux thermales de 
Caldas, province de Minas Geraës, Brésil. Né à Stockholm de 
parents pauvres, il obtint, grâce à sa diligence et à son énergie, 
le doctorat en médecine à l'université d'Upsal en 1837. D'une 
santé délicate, et atteint d'une affection grave de la poitrine, 
Regnell s'établit en 1840 à Caldas, ou il se livra à l'exercice 
de sa profession. Grâce aux bénéfices réalisés par lui comme 
médecin et à des spéculations heureuses Cans des mines, il a pu 
successivement envoyer dans son ancienne patrie la somme d'en- 
viron 800,000 couronnes (1,120,000 fr.), ati.'ctée par lui en do- 
tations diverses à des institutions scientifiques ou médicales. La 
Société entomologique a reçu entre autres du défunt une somme 
de 2,000 couronnes (2,800 fr.), qui porte le nom de »Fonds 

Regnell). 

Oskar Th. Sandahi. 



(P. 193 du texte.) 

H. VON Post: Cont7-ibutions à la biologie de la Tête de viort 
(Acherontia Atropos). 

L'auteur signale que la Tête de mort a été trouvée cette 
année dans un champ de pommes-de-terre de l'École supérieure 
d'agriculture d'Ultuna, près d'Upsal. Elle y déposait ses oeufs, 
qui se développèrent en larves au bout d'un court espace de 
temps. Celles-ci dévoraient jusqu'à la côte le feuillage des pom- 
mes-de-terre, sans paraître cependant gêner par ces déprédations 
le développement des tubercules mêmes, vu qu'elles apparurent à 
l'époque où cee derniers étaient parfaitement formés. 



RESUMES. 22g 

(P. 195 du texte.) 

O. -M. Reuter: Spec/es Capsida7-iii)i quas legif expeditio da- 
nica Galateae. 

Voir la description latine, pp. 195 — 200 du texte. 



(P. 200 du texte.) 

J. SpÂKGBERCi: Orchesics populi L. à Geflc. 

M. Spångberg mentionne la présence, l'été dernier, de ce 
Coléoptère dans le parc de la ville de Gefle (Suède du Nord, 
côtes de la Baltique) en foules si considérables, qu'il avait à 
peine laissé intacte une seule feuille du peuplier baume et du 
peuplier noir (Popiilus hahamifei-a et P. nigra). T>es trembles 
(Populus iremnla) croissr.it dans le même parc étaient restés au 
contraire totalement indemnes. 



(P. 201 du te.\te.) 

Ose. -Th. Sandahl: Grande scance annuelle de la Sociélé emo- 
»iologiqne à Stockholm, le l^ décembre 188^. 

Le 14 décembre 1884, la Société entomologique de Stock- 
holm a célébré son 5 me anniversaire. Elle a donc derrière elle 
les premières années, généralement les plus difficiles, de son 
existence. Grâce aux sympathies dont elle est successivement 
devenue l'objet en Scandinavie et à l'étranger, elle possède ac- 
tuellement une vitalité suffisante pour attendre l'avenir avec 
confiance. 

Depuis sa dernière séance la Société a fait une perte sen- 
sible par la mort de son seul membre honoraire restant, M. le 
Dr A. -F. Regnell, décédé, le 12 septembre 1884, à l'âge de 77 
ans, à Caldas, province de Minas Geraës, Brésil. La mémoire 
de Regnell est à jamais attachée à la Société par la donation 
qu'il lui a faite et à laquelle son nom est attaché. (Voir, p. 228 
ci-avant, la courte notice nécrologique sur cet homme eminent.) 

Un membre perpétuel et 26 membres ordinaires sont entrés 
dans la Société depuis la dernière séance. 

La Société a reçu en don l'outillage employé par son dé- 

F.nfomol. Thiskr. Ârg. 5, H. 4 (1S84I. I5* 



230 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 884. 

funt membre lionoraire, M. Tancien conseiller d'état (ministre) 
O. -I. FÂHR.EUS pour la préparation et la détermination des in- 
sectes collectionnés et classés par lui. C'est un souvenir précieux 
pour elle de cet entomologiste distingué. — M. Hög.aian, Dr en 
philosophie, a donné à la Société un collection de Coléoptères 
rares des environs d'Alingsas (Vestrogothie, Suède de l'Ouest), 
parmi lesquels il y a lieu de signaler le grand et odorant Os/no- 
dervia eremita, type qui, quoique appartenant à proprement parler 
à la faune de la Suède méridionale, a cependant été trouvé, vers 
la fin de l'été dernier, par M. le capitaine L. Munthe, à Gu- 
stafsberg, dans l'île de Wermdö, à l'est de Stockholm. — M. 
Carl Möller, à Wedelsbäck (Scanie) a également enrichi les 
collections de la Société de 14 espèces de Coléoptères rares, en 
plusieurs exemplaires de chaque espèce. — La bibliothèque a 
reçu une augmentation précieuse, grâce à ses échanges toujours 
plus considérables avec des corps savants étrangers, et à l'achat 
de nombreux ouvrages entomologiques ayant appartenu à la bi- 
bliothèque du défunt conseiller d'état Fâhr.eus. 

Il est procédé à la nomination du Bureau pour l'exercice de 
18S4. Tous les membres actuels, y compris leurs suppléants et 
les vérificateurs, sont réélus. 

M. le Dr C. Aurivillius, professeur agrégé à lUniversité 
d'Upsal, décrit la nature du »Kvaenangenfjord:>, qui pénètre dans 
le Finnmark norvégien sous le 70° de latitude septentrionale. Ce 
golfe a été visité par lui l'été dernier principalement en vue de 
dragages dans la mer, mais il profita d'excursions à terre pour 
faire la connaissance de la faune entomologique de la localité, 
faune offrant, il va de soi, un caractère totalement arctique. Parmi 
les Lépidoptères les plus rares, M. Aurivillius mentionne Ar- 
gynnis polaris, Colias nästes et Arctia Qvenselii, cette dernière ren- 
contrée par lui au milieu des neiges dans une plaine alpine dé- 
serte, où les lacs et les marécages dormaient encore en juillet 
sous une couverture de glace assez forte pour porter l'homme. 
Les pommes-de-terre cultivées dans les vallées et les dépressions 
du golfe avaient leur feuillage gravement attaqué par la larve 
d'un Coléoptère, probablement Silpha lapponica, que le conféren- 
cier montre avec une belle collection de Lépidoptères caractéris- 
tiques pour la faune de Kvaenangen. 



RESUMES. 231 

M. J. Spångberg signale les ravages exercés par la »Mouche 
de l'orge» dans les îles de Gotland et d'Öland. Ce petit in- 
secte destructeur qui, en 1883, a commis à Gotland des dégâts se 
chiffrant par une perte de plus d'un million et demi de cou- 
ronnes (2,100,000 fr.), s'est aussi montré dans l'île en question 
pendant l'été dernier, mais heureusement pas en masses aussi 
considérables que Tannée précédente. Un membre de la Société, 
M. M. Larsson, habitant le domaine de Skäggs au voisinage 
de Visby, s'est livré sur ces Diptères et leurs déprédations 
à de laborieuses recherches qui seront insérées au complet dans 
ce journal. La »Mouche de l'orge» est déjà mentionnée par 
Linné dans un travail sur le »blé mort» (0?}i slökornj, inséré en 
1750 dans les Mémoires de l'Académie royale des sciences de 
Suède. Il existe deux espèces de »Mouches de l'orge», savoir 
le Chlorops à pieds articulés (Chlorops tœniopus), la »Mouche de 
l'orge» proprement dite, et l'Oscine ravageuse (Oscinis Frit L.) 
Les larves de ces insectes servent de nourriture à Coelinius niger 
N. v. E., du groupe des Braconides, dont les larves sont décimées 
à leur tour par un petit Hyménoptère, une Ptéromalide vraie, 
Pierornalus muscarum Walker. M. Spångberg montre des exem- 
plaires des mouches destructives mentionnées et de leurs para- 
sites, préparés et déterminés par M. le Dr G. -F. Möller de 
Trelleborg (Scanie). 

Divers autres exposés doivent être, vu le manque de temps, 
ajournés à la séance prochaine. 

La séance levée, l'anniversaire de la Société est célébré par 
une modeste collation suivie de toasts pour l'avenir de la Société 
et pour son Bureau. 



ANNONS 

ColeOptera finnas till salu hos 

B. VARENIUS, 

Kiitoniolög. 
Adr. : Maluiö. S. Nygatan 5 6 



<^-- 



EatomologLsk Tidstrift År?-. 5 



Tau. I. 




^7- 



ENTOMOLOGISK 

TIDSKRIFT 



PA KORANSTALTANUE AK 



KNTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM 



u r G I F \' !■: N 



JACOB SPANGBERG 



SJÄTTE ÅRGÅNGEN 
1885 



STOCKHOLM 

IRYCKT I Cl.NTRAt.-TRYCKERIin' 
1S85 



INNEHALL: 

AuRiviLi.ius, Chr., Svensk-Norsk entomologisk liteialur sid. 138, 160, 176, 1S4 

Bergroth, E., Finsk entomologisk litemtur 1883 — 85 Sid. 185 

Gåfvor till Entomologiska Föreningens bibliotek under åren 1883 — 1885 i 204 
Lampa, Sven, Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macro- 

lepidoptera « i 

Larsson, Magnus, Några ord om kornflugans härjningar på Gotland 

åren 1883 och 1884 > 1 79 

NkrÉN, c. H., Bidrag till kännedomen om gräsflyet och dess para- 
siter i, 169 

Sandberg, G., Supplement till Sydvarangers Lepidopterfauna » 187 

.ScHÖYEN, W. M., Bemnsrkninger om enkelte variationer af vore Rho- 

palocera > 139 

Sparre Schneider, J., Mindre entomologiske meddelelser fra det 

arktiske Norge > 145 

Trybom, FilH', Insekter och andra lägre djur, funna vid flottadt 

timmer och bland affall från sådant » 161 

Wallengren, H. D. J., Nekrolog öfver H. F. R. H Gadamer... v 177 

RÉSUMÉS. 

Lampa, Sven, Macrolépidoptères Scandinaves el Finlandais 1 211 

Larsson, Magnus, Quelques mots sur les ravages de la «Mouche de 

l'orge» dans l'île de Gotland pendant les annés 1883 et 1884 220 

Nerén, C.-H., Contributions à la connaissance de la Noctuelle de 

l'herbe (Ckaracas graminisj et de ses parasites « 21S 

Sandberg, G., Supplément à la Faune du lépidoptère du Sudvaranger » 221 

ScHÖYEN, W.-M., Remarques sur certaines variations de nos Rho- 

palocères » 214 

Sparre Schneider, J., Petites communications entomologiques dela 

Norvège arctique « 215 

'Irybom, Ph., Insectes et autres animaux inférieurs trouvés en voisi- 
nage du bois flotté et parmi ses débri^ > 216 

Wai.i.engren, H.-D.-J., Nécrologie H.-F.-R.-H.- Gadamek > 219 

DE SÄRSKILDA HÄFTENAS INNEHÅLL: 

Haft. 1—3. 

Lampa, Sven, Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macro- 

lepidoptera Sid. i 

AuKiVii.i.ius, Chr., Svensk-Norsk entomologisk literatur sid. 138, 160, 176, 184 



ScHÖYEN, W. M., JJemcerkiiinger om enkelte variationer nf vore Rbo- 

palocera Sid. 139 

Si'ARRE ScHNEiuKK, J., Mindre entomologiske nieddelelser frn del 

arkti-ske Norge •< 145 

Trybom, Fii.H', Insekter och andra lägre djur, funna vid flottadl 

timmer och bland affall från sådant _ » 161 

Nerkn, c. H., lîidrag till kännedomen om gräsflyet och dess ]>ara- 

siter « 16 



Wali.engren, H. D. J., Nekrolog öfver H. F. R. Ii. Gad.\mer... 
Larsson, Magnus, Några ord om kornflugans härjningar på Gotland 

åren 1883 och 1884 

Bkr(;rotii, E., Finsk entomologisk literatur 1883—84 



9 
177 

179 

1 85 



Haft. 4. 

Sanduerc;, c;., Supplement till Sydvarangtrs Lepidopterfauna ^ 187 

Gåfvor till Entomologiska Föreningens bibliotek under åren 1S83 — 1885 > 204 



RKSUMFS. 

La.mi'A, S\kn, Macrolépidoptères Scandinaves et Finlandais » 211 

SCHÖYEN, W.-M., Remarques sur certaines variations de nos Rho- 

palocères • 214 

Sparre Schneider, J., Petites communications entomologiques de la 

Norvège arctique > 215 

Tryijom, Ph., Insectes et autres animaux inférieurs trouvés en voisi- 
nage du bois flotté et parmi ses débris > 216 

Neréx, C.-H., Contributions à la connaissance de la Noctuelle de 

l'herbe (Characas i;ianiißiis) et de ses parasites > 218 

Wali.engren, H.-D.-J., Nécrologie H.-F.-R.-H. Gadamkr .. - 219 

Larsson, Magnus, Quelques mots sur les larves de la »Mouche de 

l'orge» dans l'île de Gotland pendant les années 1883 et 1884 •> 220 

S.\\1)1:erc;, G., Supplément à la Faune lépidoptère du Sudvaranger 221 



-^.>.- 



FÖRTECKNING 



OFVER 



SKANDINAVIENS OCH FINLANDS 



MACROLEPIDOPTERA 



SVEN LAM PA 



*;>- 



STOCKHOLM 

TRYCKT I CENTRAI.-TRYCKERIET 
1885 



Di 



'å jag till offentligheten öfverlemnar detta lilla arbete, hvil- 
ket egentligen blott är ett försök att, efter tillgängliga källor och 
egna iakttagelser, på ett ställe sammanföra alla de arter och va- 
rieteter af Macrolepidoptera, som hittills blifvit anträffade på den 
skandinaviska halfön samt i Finland och Danmark; så sker detta 
icke utan tvekan, emedan jag allt för väl känner de större an- 
s.pråk, som numera med skäl kunna ställas på ett sådant arbete. 
Såsom förmildrande omständighet må dock kunna åberopas, att 
ingen dertill mera kompetent person hittills offentliggjort något 
dylikt, oaktadt en förteckning, åtminstone öfver våra svenska fjär- 
ilar, synes vara af behofvet påkallad, synnerligast nu, då intresset 
för dessa naturföremål synes blifva allt allmännare. Jag vågar 
derför hoppas, att de fel och brister, som vidlåda mitt arbete, 
skola benäget ursäktas, åtminstone af alla dem, som något känna 
till de svårigheter, hvilka äro att öfvervinna, och mest fästa sig 
vid dess praktiska nytta. 

Fullständighet kan jag ingalunda göra anspråk på, ty utan 
tvifvel återstå för en kommande tid rätt många former att upp- 
täcka, innan vårt vidsträckta, på omvexlande lokaler så rika om- 
råde blir fullständigt genomforskadt. På skandinaviska halfön, 
äfvensom i Finland, finnas stora landsträckor, hvilka ännu ej 
ens besökts af någon kunnig entomolog och många områden, åt- 
minstone i norra Sverige, äro endast i förbigående undersökta, 
i det att den resande haft ett aflägsnare mål för ögonen, så- 
som t. ex. Qvickjock, Areskutan, Dovre, Finmarken etc. och 
följaktligen måst påskynda färden, för att hinna fram i önsklig 
tid. Härigenom hafva de lägre belägna skogsbygderna och de 
subalpinska trakterna, hvilka obestridligen hafva en rikare fauna 
än fjällbygden, blifvit försummade; ty större områden kunna en- 



4 ENTOxMOLOGlSK TIDSKRH' T I 885. 

dast högst ofullständigt undersökas under en genomresa, da blott 
några timmars, eller högst ett par dagars uppehåll göres pa hvarje 
gästgifvaregård eller båtstation, isynnerhet då dessa kunna vara 
belägna 2 till flera mil ifrån hvarandra. Detta inses lätt af hvar 
och en, som vistats och flitigt samlat insekter flera ar a rad i)å 
ett och samma ställe; ty han har nog fått göra den erfarenheten, 
att många arter icke återfinnas alla år på samma lokal, oaktadt 
de någon gång der visat sig ganska ymnigt. Just härigenom är 
vår kunskap om arternas nordgräns i kustlandet högst bristfällig. 
För att omsider få en säker kännedom om insekternas förekomst 
och geografiska utbredning hos oss, så vore det nödvändigt, att 
entomologer eller öfvade samlare vore bosatte inom snart sagdt 
hvarje mindre område och pa ett eller annat sätt bekantgjorde 
sina erfarenheter och fynd. Yi sakna numera, dess bättre, ej or- 
gan för dylika sakers offentliggörande. 

Om jag lyckats upprätta en någorlunda fullständig förteck- 
ning öfver nu afsedda områdes Macrolepidoptera, så har jag att 
derför i första rummet tacka de ganska utförliga arbeten i detta 
ämne, som redan \arit synliga i tr\ck. Att här uppräkna de äl- 
dre af dem, torde vara öfverflödigt och jag vill derför blott om- 
nämna de vigtigaste, som på senare tid utkommit. Hvad vårt 
land angår, så har Herr Kyrkoherde H. D. J. ^^'ALLENGRE^■ in- 
lagt stora förtjänster om spridandet af kunskap om dess fjäril- 
fauna genom utgifvandet af sina -Lepidoptera Scandinavi^e etc. 
(1853 — 71), samt »Index Specierum Noctuarum et Geometrarum> 
af år 1874 m. fl. Skada blott att det förstnämda ej längre 
framskridit än till och med »Spinnarne». Sedan dessa arbeten 
utkommo hafva icke allenast lemnats flera vigtiga bidrag till ar- 
ternas utbredning inom landet, utan äfven för faunan nya arter 
och varieteter iakttagits, hvaraf en del blifvit omnämda af D:r 
J. A. WiSTRöM uti »Provinsen Helsinglands Macrolepidoptera», 
uti författarens »Catalogus Lepidopterorum Scandinavia;', samt 
af K. F. Thedenius, W. Meves o. a. i Entomologisk Tidskrift. 

I Norge hafva på sista tiden utkommit många större och 
mindre afhandlingar om fjärilarnes utl)redning derstädes. Den 
förnämsta af dem, hvaruti på ett ställe sammanförts alla för fau- 
nan då kända former, är fortsättningen af Siebkes »Enumeratio 
Insectorum Norvegicorum , utgifven ar 1876 af J. Sp.arre Schnei- 



lampa: skand:s och finlands macrolepidoptera. 5 

DER. Sistnämde författare, äfven som Kandidat V. M. Schöyen, 
hafva årligen genom resor och publikationer riktat kännedomen 
om sitt lands fjärilfaima på ett sätt, som förtjänar allt beröm. 

Finska fjärilliteraturen har att uppvisa ett förtjänstfullt och 
genom en redig och lättfattlig uppställning särdeles utmärkt ar- 
bete, nämligen »Catalogus Lepidopterorum Faunae Fennicae prae- 
cursorius» af D:r J. M. J. af Tengström, hvilket utkom 1869 
uti )Notiser ur Sällsk. pro Fauna et Flora Fennica förhandlingar». 
Uti sistnämda årsskrift hafva sedan dess åtskilliga smärre med- 
delanden, från flera yngre forskare, varit synliga. 

Danmarks fjärilar känner jag endast genom en enda afhand- 
ling, nämligen »Fortegnelse over de i Danmark levende Lepi- 
doptera>, Kjöbenh. 1875, jämte »Tillaeg:) år 1881 af A. Bang 
Haas; men denna är, som man ser, för icke så länge sedan af- 
slutad samt mycket värdefull och utförlig. 

De ofvan uppräknade arbetena samt nästan alla nyare af- 
handlingar hafva, ehuru i öfrigt af stor förtjänst, dock det felet 
att de antingen äro i bokhandeln utgångna, eller ock blifvit 
tryckta uti vetenskapliga samfunds publikationer, hvarigenom de 
äro jämförelsevis svårt åtkomliga för en större krets af läsare. 
Hvad denna förteckning angår, så är den visserligen äfven tryckt 
uti en tidskrift, men jag har dock välvilligt satts i tillfälle, att 
anskaffa ett så stort antal separataftryck, att sådana af mig kunna 
tillhandahållas åt alla dem, som deraf kunna blifva i behof. En 
mindre del af dessa kommer att upptaga text endast på bladens 
ena sida, för att blifva användbara till etiketter för samlingar. 
Uti dylika aftryck kan man äfven å de otryckta sidorna göra an- 
teckningar om nya arter, lokaler etc. och interfoliering blir der- 
igenom obehöflig. 

Hvad den systematiska uppställningen, namn och citater be- 
träffar, så har jag, liksom numera de fleste författare göra, i det 
närmaste rättat mig efter D:r O. Staudingers katalog, emedan 
«let för mera praktiska ändamål är bättre att följa det, som af 
de flesta begagnas, än att framställa något, som blir derifrån af- 
vikande. Vid upprättandet af listor öfver insekter, är det till 
mycken tidsbesparing att noga följa den ordning samt begagna 
samma namn, som äro använda uti ett af de flesta entomologer 
kändt och användt arbete. 



6 ENïOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 885. 

Då jag motser att af alla »latinare> blifva klandrad derför, 
att jag följt Cramers, Ramburs, Ktrbvs, Staudingers m. fl. 
exempel och skrifvit alla namn med stor begynnelsebokstaf, så 
vill jag, för undvikande af för stor vidlyftighet, här blott hän- 
visa till Staudingers Katalog af år 187 1, p. XII, der hans mo- 
tiver för saken äro framstälda. 

För att ytterligare inskränka detta arbetes omfång, har jag 
ej anfört alla för mig kända fyndorter. I de flesta fall äro dock 
lokalen och den persons namn, som der gjort fyndet, utsatta, 
då arten anträffats på högst tre eller fyra ställen och blott få 
gånger inom ett land. I andra fall äro vanligen blott det syd- 
ligaste och nordligaste landskap omnämda, der arten anträffats. 
Är den funnen flera gånger i samma landskap, men ändock kan 
anses såsom mycket sällsynt, så är ofta den person omnämd, 
som gjort fyndet första gången. 

För att särskildt utmärka de arter, som anträffats inom 
den skandinaviska halfön, står ett ordningsnummer framför nam- 
net. Detta gäller äfven för en afart, om hufvudformen ännu ej 
blifvit derstädes funnen (dessa nummer kunna användas i stäl- 
let för namn vid uppgörande af listor för fjärilbytenj. 

Af synonymer har jag vanligen endast anfört dem, som an- 
vändts af Hübner. Om en art saknas i hans arbeten, så är 
någon senare afbildning anförd. 

Af stor praktisk nytta vore citerandet af de författare, som 
beskrifvit eller afbildat fjärilarnes larver, äfvensom omnämnandet 
af de växter, hvarifrån de sistnämda hemta sin näring. Detta har 
likväl nu mött för stora svårigheter, men kan framdeles komma 
att ske, om ett större och allmännare intresse för våra fjärilar 
skulle vakna till lif. 

Genom Herr Prof. Christopher x\urivillius' välvilja och 
medverkan har jag satts i tillfälle att granska Thunbergs fjäril- 
typer, samt att här omnämna och, som jag hoppas, rätt tyda så- 
väl hans som ett par andra af våra äldre författares hittills föga 
kända eller delvis missförstådda beskrifningar. Några synonymer, 
som äro uteglömda i Staudingers katalog, har jag ock ansett 
mig böra upptaga. 

'J'ill sist kan jag ej underlåta att här frambära min hjärt- 
liga tack till alla dem, som mer eller mindre, geiiom upplys- 



lampa: skand:s och finlands macrolepidoptera. . 7 

ningar och råd, bidragit dertill, att detta lilla arbete kunnat i sitt 
nuvarande skick framläggas för allmänheten. Att här uppräkna dem 
alla låter sig ej gerna göra, men deras namn återfinnas i texten. 

Stockholm i Februari 1885. 

Sven Lampa. 



FÖRTECKNING ÖFVER ANVÄNDA TECKEN 
OCH FÖRKORTNINGAR. 



-f Betyder att varieteten eller aberrationen, sä vidt jag vet, ännu ej anträffats 
på skandinaviska halfön. 

Andn. Andersson, C. G., Kommissionslandtmätare ; Auriv. Aurivillius, 
Christopher, Professor; , Carl, Docent. 

Bl. Blekinge; Bh. Bohus län; Bohem. Boheman, C. H., Professor. 

Cederb. Cederberg, Sven, Studerande; Christ. Christiania. 

Dalm. Dalman, J. W., Professor; Danm. Danmark; Dals. Dalsland; Dir. 
Dalarne ; Dv. Dovre. 

Edgren, P. Ad., Med. D:r. 

Fini. Finland; Finm. Norska Finmarken. 

Gotl. Gotland; Gestr. Gestrikland; Gudbr. Gudbrandsdalen. 

Hall. Halland; His. Helsingland; Hrjd. Herjedalen; Hfgn. Hofgren, Gottfr. ; 
HoLMGR., Emil A., Studerande. 

Jhn. Johanson, C. H., Lektor; Jmt. Jämtland; Jutl. Jutland = Jylland. 

Kar. Karelen; Kjöb. Kjöbenhavn; KK. Kinnekulle i Vestergötland ; Kindberg, 
N. C, Lektor; Ktff. Koi.thoff, G., Konservator. 

Lapl. Lappland; Lapl. Lui. Lule lappmark; Lapl. Ume, Ume lappmark; Lapl. 
Torn. Torne lappmark; Loll. Lolland; Lundborg, C. W., Jägmä- 
stare; Lpa, Lampa, S. 

M. Mellersta delen; Mpd. Medelpad; Mev. Meves, W., Konservator; Mev., 
J., Meves, G. A. F. A. J. S., Byråchef; Moe, N. G., Bot. Gartner. 

Nerén, c. H., Med. D;r; N. Nordliga delen; Norrb. Norrbotten; Nordl. 
Nordlanden; Nerk. Nerike; Nyl. Nyland. 



8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. 

(3G. Östergötland. 

Payk. Paykui.l, g. 

<Jvickj. Qvickjock i Lule lappmark. 

Konisd. Romsdalen; Rysk. Kar. Ryska Karelen; Riksni. Svenska Riksmusei 
entomologiska afdelning; Ridderb. Ridderbielke; Rphi.Rudoi.phi, Joh. 

S. Södra delen; Saltd. Saltdalen i Nordlanden; Savol. Savolax; Sdm. Söder- 
manland; Sjasll. Sjœlland; Sthlm. Stockholm; Sv. Sverige; Shbg (J.) 
Sahlberg, John., Professor; Schöy. Schöyen, V. M., Kandidat; 
Sandbg. Sandberg, G., Sogneprœst; Sndhl. Sandahl, O. Th., Pro- 
fessor; Spbg. Spångberg, J., Lektor; Sp. Schn., J. Sparre Schnei- 
der, Kandidat och Konservator; Stal, C, Professor; Stor. .Staudin- 
ger, o., D;r; Sundev. Sundevall, C. J., Professor. 

Tavast. Tavastland ; Trndhj. Trondhjem; Tngstrm. Tengström, J. ^L J. af. 
Med. D;r; TfiS. Thedenius, K. F., Lektor; Trafv. Trafvenfelt, 
R. L. ^L, M. Kand. 

Upl. Upland. 

VB. Västerbotten; VG. Vestergötland ; Vrm. Vermland; Våren. Varenius, 
A. Jägmästare; Weg. Wahlberg, P. F., Professor; Vermelin, Verme- 
lin, J. H., Jägmästare; Wllgn. Wallf;ngren, H. D. J., Kyrkoherde: 
W — m. WiSTROM, J. A., Läroverksadjunkt. 

Zeit. Zetterstedt, J. W., Professor. 

Al. Aland; Ang. Ångermanland. 

O. bott. Österbotten; Öl. Öland. 



RHOPALOCERA. 



I. PAPIOONIDAE. 
Papilio L. 

Podatirius L. S. N. X, 463; Hb. 388—9. (Sinon Poda/ 
— Danm. : Jutl. (Boie), Sjsell. : Kjob. (tillfälligtvis). 

1. Machaon L. S. N. X, 462; Hb. 390 — i. — Sverige: 
här och der; Norge: S., O. Finm.; Fini.; Danm. ej a. 

Parnassius Latr. 

2. Apollo L. S. N. X, 465; Hb. 396 — 7, 730 — i. — Sv. : 
Sk.— His.; Norge: S.M. ; Fini.: S., S.O. ^ 

3. Mnemosyne L. S. N. X, 465; Hb. 398. — Sv.: Sk., 
Bl., Gotl., Upl., Mpd: Sundsvall (enl. Spbg.); Fini.: S., S.O.; 
Danska öarne. 

II. PIERIDAE. 

Aporia Hb. 

4. Crataegi L. S. N. X, 467; Hb. 399 — 400. — Sv.: 
Sk. — His.; Norge; Fini.; S., S.O.; Danm. 

Pieris Schrk. 

5. Brassicae L. S. N. X, 467; Hb. 401 — 3. — a. Sv.: Sk, 
— Lapl.; Norge: S.M., Salten, O. Finm.; Fini.: S. — Ö.bott. ; Danm, 

6. Rapae L. S. N. X, 468; Hb. 404—5. — Sv.: Sk. -His.; 
Norge: S. M., Sydvaranger; Fini.: S., S.O.; Danm. 



I o ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 885. 

7. Napi L. S. N. X, 468; Hb. 406 — 7. — Hela Skandi- 
navien, a. 

v. gen. II. Napaeae Esr. 116, 5; Mii. 664 — 5. Bakvingame på undre 
sidan blekare, mot utkanten obetydligt grapudrade omkring ribborna. 
— Sv.: S.M.; Norge: S.M. ; Fini.: S.M. ; Danm. 

v. Ç Bryoniae O. I, 2, 151 ; 111). 407. — Ofvan mörkare, stundom grå- 
gul, det svarta pudret mera utbredt. — Sv.: His. — Norrb., Lapl.; 
Norge: Dv., Finm. ; Fini.: Ö.bolt. — Lapl. 

8. Daplidice L. S. N. X, 468; Hb. 414 — 5, 777—8. 
Bakvingarne på undersidan med gulaktigt gröna fläckar. — r. Sv. : 
Sk., Bl.; Fini.: Rysk. Kar.; Danm.: Sjc^lL, Fyen, Jutl. 

t v. gen. I. Bellidice O. I, 2, 154. {BekniiJa Hb.— G. 931—4). 
Bakvingarne på undre sidan med mörkgröna fläckar. — Danm. r. 



Anthocharis B. 

9. Cardamines L. S. N. X, 468; Hb. 419 — 20, 424 — 5, 

791 — 2. — a. Sv.: Sk.— His.; Norge: S.M.; Fini.: S., S.O.; Danm. 

Leucophasia Stph. 

* 10. Sinapis L. S. N. X, 468; Hb. 410 — 11. — a. Sv.: 
Sk. — His.; Norge: S.; Fini.: S., S.O.; Danm. ej a. 

Colias F. 

11. Palaeno L. F. S. 272. {lùtropomc Esp. ; Hb. 434 — 
5). — Sv.: Sk. — Lapl.; Norge; Fini.; Danm. 

v. Lapponica Stgr Cat. 1S71, 5. (^WerdandiYi. S. 403 — 4, O). Vin- 
garne på undersidan blekt gröngula ; hanen ofvantill ljusare än huf- 
vudformen. — Sv.: Sm., Vrm., Ills., Lapl.; Norge. 

12. Werdandi Zett. Ins. Lap. 90S. {Xasies Wllgn 142). 
Vingarnas grundfärg blekt svafvelgul, q^, eller blågraaktigt hvit, 
nästan lika som hos honan till Pa/acno, Q. — Sv.: Lapl.; Norge: 
Nordl. (Saiten), Finm. 

ab. Ç. Sulphurea; vingames grundfärg blekt svafvelgul, lik lianens. — 
Sv.: Lapl.; Norge: Finm. 



lampa: skand:s och finlands macrolepidoptera. ii. 

ab. (j'. Immaculata; framvingarnes mörka bard ej genombruien af lju- 
sare ribbor, innanför densamma inga mörka fläckar, r r. — Lapl. 

ab. Christiernssoni, {Rossii Gn.?). — Vingarne gula, närmande sig till 
ockragult; honan u. blekare, den gula fläcken mellan 3:dje och 4:de 
ribborna vid framvingarnes utkant vanl. nästan lika stor som de bada 
närstående, r r. — Sv. : Lule Lappmark (A. H. ChrISTIERNS- 
SON m. fl.). 

13. Hyale L. S. N. X, 469; H. S. 33—4. {Pahuno Y.sy>.\ 
Hb. 438 — 9). — r. Sv.: GotL (Kolmodin), Sk., BL, OG., Sthlm 
m. fl. st.; Fini.: NyL ; Danm. 

14. Hecla Lef. Ann. S. Fr. 1836, p. 383, PL 9; H. S. 
39 — 40. {Boothii Wllgn). — Sv.: Lapl.; Norge: NordL : Salten, 
Finm. 

ab. 9- Sandahli; framvingarnes grundfärg blekt ockragul, den gula 
fläcken mellan 3;dje och 4:de ribborna saknas; ytterst r. Ett ex. 
frän Lule Lappmark 1883. 

15. Edusa F. Mänt. p. 23. {Croceus FouRCR. ; Hyale Esp.;' 
Hb. 329—31). — r r. Sv.: GotL (Eisen), OG. (Tollin 1875), Upl. 
1877 (AuRiv.), Sk. (C. Möller 1879); Norge: Gudbr. dalen (enl. 
ScHÖY.); Fini.: Korpo skärgård 1872 (Cvgn^us); Danm.: Jutl. 

Rhodocera B. 

16. Rhamni L. S. N. X, 470; Hb. 442 — 4. — a. Sv.: 
Sk.— His.; Norge: S. — Gudbrandsd.; Fini.: S., S.O.; Damn. 



III. LYCAENIDAE. 



Thecla F, 



W album Knoch. Btr. II, p. 85, T. 6, 1 — 2; He. 

— r. Sv. : Sk. — Upl.; Norge: S.; Danm. 

Ilicis Esp. I, p. 353; Hb. 378 — 9. {iJnceus F.). — r. 

Bl. ; Danm.: Jutl. (Fencker). 

Pruni L. S. N. X, 482; He. 386—7. — r. Sv. : Sk. 
(Zett.), ÖL: Halltorp, Sm.: Ålem (Förf.); Fini.: Rysk. Kar.; 
Danm.: Lolland (Dohlmann). 





17 


380 


— i 




18 


Sv.: 


Sk 




19. 



12 ENTOMOLOGISK TIDSKRIK 1' 18S5. 

20. Rubi ].. S. N. X, 483; Hb. 364—5, 786. — a. Sv.; 
Norge: S. M., Saltd. (Schöv.), S.Varanger (Sandbg); Fini. ; Danm. 

Zephyrus Dalm. 

21. Quercus L. S. N. X, 482; Hb. 36S--70. — Sv.: Sk. 
— V.stni.; Norge: S.: Aas (Siebke); Daum. 

22. Betulae L. S. N. X, 482; Hb. 383 — 5. — Sv.: Sk.— 
His.; Norge; S. O. — Odalen; Plnl. : Nyl., Savol., Rysk. Kar.; Danm. 

Polyommatus Latr. 

23. Virgaureae L. S. N. X, 4S4; Hb. 349 — 51. — Sv.: 

Sk. — V. bott.; Norge: S.M.; Fini.; Danm. 

v. Oranula Frr. 455, 1 — 2. Mindre .=in hufvudformen och med flera 
hvita fläckar på bakv. undersida. — Sv. : Lapl. (.Stgk). 

24. Hippothoë L. F. S. II, 274. ( C// rysas Bkh.; Hb. 337 
— S> 355)- — Sv.: Sk.— Vstm.; Norge: S.M.; Fini.: S., S.O.; 
Danm. 

ab. Confluens Gkrh. PI. 8, i, a — d. De svarta punkterna på vingar- 
nes undersida sammanflytande. Mycket sällsynt. 
v. Eurybia O. I, 2, 81. (^Eurydke Hk. 339 — 42). Vingarna ofvaa 
mörkbruna, eller med rödgula fläckar Ijlott vid utkanten, ^. — Sv. : 
Öl. (FÖRF.). 
v. Stieberi Gerh. PI. 35, i, a — b. Mindre, honan ofvan rödgul. — 
Sv.: Bh. (Weg), Jmt., Lapl.; Norge: Dv. — Finm. 

Dorilis Hufn. Berl. M. II, 68. {Circe Schiff.; He. 334 — 
6). — Danm.: Sjrell., Fyen. 

25. Phlaeas L. F. S. 285; Hb. 362 — 3. — a. Sv.; Norge; 
Fini.: S., S.O.; Danm. 

V. Gen. II. Eleus F. Suppl. E. S. 430. {Turckus (iERU. PI. 5, 5, a— c). 

Vingarne ofvan mörkt brunaktiga, de bakre med längre utsprång vid 

analhörnet. — r. Sv.: Bh., OG. 
v. Americanus D'Urb. Canad. Xat. V. p. 246, 1857; Harr. In.s. 

Mass. 1S62, f. 104. Bakvingarnes undersida ljust blågrå, med starkt 

markerade teckningar. — Norge: Finm. (SCHOY. m. fl.), Saltd. 



lampa: sk.and:s och finlands macrolepidopteka. 13 

26. Amphidamas Esp. 58, 4, (^f, 63, 5, Q. (Ne//e Hb. 
331 — 3). — Sv.: Jmt., His. — Nonb.; Norge: Trndhj., N. (Schöy.), 
Finm., S.Varanger (Sandbg); Fini. 

ab. Obscura; C>fvan mörkare, obetydligt blå. O. — Sv.: His. (RPHi). 

Lycaena F. 

27. Argus L. S. N. X, 4S3; Wllgk. Dagfj. 206. {^Egon 
SCHN.; Hb. 313 — 5). — Sv.: Sk.— His. a.; Norge: S.M., N. r. ; 
Fini. ; Danm. 

v. Bella H. S. 227 — 8. — Mindre, bakvingarne ofvan med runda, svarta 
fläckar nära utkanten, af hvilka de tva bakersta inåt omgifvas af röd- 
gula bågar; på undersidan ljusare, vid basen grönaktiga. — Sv.: 
S.M.? Norrb. ; Norge: S.M. ; Fini.: S.M. ; Danm. 

28. Argyrognomon Bergstr. Nom. II, p. 76, T. 46, i — 2, 

51, 7 — 8; Hb. 316 — 18. {Ca//iopis B.; Wllgn. ; Ai-gus Stor. 
Cat.). — Sv.; Norge; Fin!.: M., N. ; Danm.: Sjtell. N., Jutl. 

v. Aegidion Meissner. Nat. Anz. allg. Schw. Ges. 18 18. Något min- 
dre, ofvan violetlblå, på undersidan ljusare än hufvudformen ; vin- 
garnes ögonfläckar mindre och det rödgula tvärbandet blekare. — Sv. : 
N. ; Norge: Dv. — Finm.; Fini.: N.? 

v. Dubia Heri\(; Stett. e. Z. 1881, p. 135; Schöv. Ent. Tidskr. 1882, 
p. 51. Större än hufvudformen; vingarna hos hanen på undre sidan 
brunaktigt askgrå eller hvitgrå, det rödgula tvärbandet blekare, på 
bakvingarne inåt Ijegränsadt af bågforniiga (ej vinkliga) svarta fläckar. 
Honan något större än hanen; vingarne ofvan blå, deras kostal- 
kant, samt (le fränires utkant svarta; bakvingarnes utkant med runda, 
svarta fläckar, inåt omgifna af rödgula bågar; u.idersidan brungrå, 
dess rödgula fläckar sammanhängande. Vingbredd : rj' 31 — 3, Q 34 
m.m. — Norge: S. : Asker, nära Christiania, aug. iSSo — i (Grüner). 

29. Optilete Knoch. Btr. I, p. 76, T. V, 5 — 6; Thnbg; Hb. 

310 — 2. — Sv.; Norge; Fini.; här och der; Danm.: Sjfell. N., Jutl. 

v. Cyparissus Hd. 654 — 7. Mindre, under.sidan mera hvitgrå. — Sv.: 
Lapl. ; Norge: Nordl. — Finm. 

30. Orion Pallas Reis. 'V. I, \). 471. [Bali us Hb. 328 — 
30, 801 — 2). — r. Sv.: SthhiL: Lidingö (H^.ffner), Up!., Sdm. 
(skärgårdarne), Bh. (Ths), Strengnäs (Trafvenf.); Norge: Christ, 
(enl. Sp. Schn, Enumerat.); Fini.: Kar. 



14 ENTOMOI.OGISK TIDSKRIFT 1 885. 

31. Pheretes Hb. Text., ]). 45. (A/rs Hb. 495 — 6, 548 -9). 

— Sv.: Hrjd. (Oldberg); Norge: Dv. (Bohem. m. fl.). 

32. Aquilo B. le. 12, 7—8; H. S. 24 — 5 Ç, 343 — 4 d"- 

— r. Sv. : Lapl. : Qvickj.; Norge: Porsanger (Schöy.), Saltcl. (J. 
Shbg), Maalselven (Sp. Schn.). 

;^T,. Astrarche Bergstr. Nom. III, p. 4, T. 49, 7 — 8. 
{Ages//s Hb. 303 — 5; Mcdon Esp.). — Sv. : S. M. här och der, 
Norrb.: Öfv. Torneå, Qvickj.; Norge: S. — Nordl.; Fini. : S. — 
O. bott. ; Danm.: Sjsell., Fyen. 

ab. Allous Hb. 990. De rodgula fläckarne på vingarnes üfversida sak- 
nas helt och hållet, eller äro mindre och otydligare. — Sällsyntare 
än hufvudformen ; i Stockholms skärgård t. allmän; Danm.: Sjsell. 

34. Icarus Rott. Naturf. VI, p. 21. {Adonis Thnbg; Alexis 
Hb. 392 — 4). — Sv.: S.M. a, N. r.; Norge och Fini, likale- 
des; Danm. 

ab. Icarinus Scriba Joum. Eut., \i. 216. (A/exis v. H. S. 246). Fram- 
vinganie sakna på undersidan svarta punkter innanför diskfläcken. — 
Träffas någon gång tillsammans med hufvudformen. 

35. Eumedon Esp. 52, 2; Hb. 301 — 2, 701 — 2. {Chiron 
Rott.). — Sv.: Sk.— His.; Norge: S.O., Romsd. (Schöy.); Fini.: 
Kar., O. bott. 

ab. Fylgia Si'BG .Stett. e. Z. 1876, p. 91. Det hvita strecket saknas på 
bakvingarnes undersida. — Typexempl. anträffades i Ruskola (Ofver 
Torneå) af Prof. W. LiLLjEBORG. A härv. Riksmuseum fans redan 
förut ett ex. från OG. (Bohem.); under senaste åren funnen ett par 
gånger, såsom t. e\. i His. (Rphi) och å Vermdö (Fork.). 

36. Amanda Schn. N. Mag. 4, p. 428; Hb. 283 — 5, 
752 — -4. iJrariiis Esp.). — Sv.: S. — Gestr. ; Norge: S.M.; Fini.: 
Tavast., Savol., Kar.; Danm.: Sjrell., Fyen. 

ab. Argentea ; vingarne ofvan blåaktigt silfvergrå, mot utkanterna lju- 
sare; ribborna utåt svarta, ^'. r r. — Sv.: Skepparviken å Vermdö 
(FuRF.) 

Anm. Bellargus Rott. Naturf. VI, p. 25, {Adonis Hb.), är troligen ej 
funnen i .Skandinavien. 

37. Hylas Esp. 45> 3, cf> P- 375; T- 55> i 9- {Doiylas 
Hb. 289 — 91). — Sv.: Gotl. (Zett.), Sk. (Wllgn);? Upl. (Hed- 
ström), Öl. (Förf.). 



lampa: skand:s och finlands macrolepidoptera. 15 

38. Donzelii B. Ic. 15, i — 3; Hb. -G. 955 — 7. — Sv.: 
Vstm., Upl.— His.,? Lapl. (Zett.); Fini.: Åbo, Tavast, Kar., 
Ö. botten. 

39. Argiolus L. S. N. X, 483. {Acis F.; Hb. 272 — 4; 
C/eobis Thnbg. Ins S. II, sec. specim. typ). — Sv.: Sk. — His.; 
Norge: S.M. ; Fini: S. — O. bott. ; Danm.: Sjaell., Jutl. 

40. Minima Fuessl. Verz , p. 31. {Minimus Thnbg. I.e.; 
Alsus F.; Hb. 278 — 9). — Sv.: här och der; Norge: S.M., Bodö 
(^Sp. Schn.), Saltd. ; Fini.: Kar.; Danm.: Sjaell., Fyen, Jutl. 

41. Semiargus Rott. Naturf. VI, p. 20. {Acis Schiff.; 
Argiolus Esp. ; Hb. 269 — 71). — a. Sv.: S.M. ; Norge: S.M.; 
Fini.: S., S.O.; Danm. 

42. Cyllarus Rott. Naturf. VI, p. 20. {Da»ioetas Hb. 206 
— 8). — r. Sv.: OG. — His.; Norge: S.: Töien, V. Åker (Siebke, 
Sp. Schn.), Naes Vasrk (N. Aall); Fini.: Kar. 

43. Alcon F. Mänt. 72; Hb. 263 — 5. — r. Sv.: Sk. 
(Ths. m. fl.). 

44. Arion L. S. N. X, 483; Hb. 254 — 6. — Sv.: Sk. — 
Upl.; Fini.: Nyl. (Nordmann); Danm.: SjfelL, Fyen. 

IV. ERYCINIDAE. 

NemeobJus Stph. 

45. Lucina L. S. N. X, 480; Hb. 21 — 2. — r. Sv.: Sk. 
(Jhn), Öl. (Bohem., Förf.), Sdm. (Trafvenf.), Vstm., Upl. (Jhn), 
OG. (ÄDLERz); Danm.: Sorö (Schlick), Naestved. 

V. APATURIDAE. 
Apatura F. 

Iris L. S. N. X, 476; Hb. 117 — 8, 584. — Danm.: Lol- 
land (ViALE & Dohlmann). 

? Ilia Schiff. S. V., p. 172; Hb. 115 — 6, 809 — 10. Ännu 
ej funnen i Skandinavien. 

t v. Clytie Schiff. S. V., p. 321; He. 113 — 14. — Fini.: Rysk. 
Kar. (Günther). 



1 6 ENTOMOLOGISK. TIUSK.KIKT 18S5. 

VI. NYMPHALIDAE 
Limenitis F. 

46. Populi L. S. N. X, 476; Hb. 108 — 10. — r. Sv. : 
Sk.— Upl.; Norge: S.; Fini.: S., S.O.; Daum, r r. 

Sibylla L. S. N. XII, 781 (2) n. 186; Hb. 103 — 5. — 
Danm. 

Vanessa F. 

Levana L. S. N. X, 480; Hb. 97 — 8, 728 — 9. — Danm.: 
Falster (Viale &: Dohlmann). 

f V. Gen. II. Prorsa L. 1. c. ; Hh. 94 — 6. Svartaktig. — Danm.: 
Falster (Viale & Dohi.mann). 

47. C album L. S. N. X, 477; Hb. 92 — 3. — a. Sv.: 
Sk.— His., Lap].; Norge; Fini.: S., S.O.; Danm. r. 

ab. F album Esf. 87, i; Hb. 637 — S. Vingfläckarne sammanflytande. 

— Mycket sällsynt: Stockholm: Liljehülmen (A. Varenius). 

48. Polychloros L. S. N. X, 477; Hb. 81 — 2. — Sv.: 
S. — Sthlm.; Norge: Nedeniçs 1848 (\. Aall); Damn. 

ab. Testudo EsP. 73, i — 2; Hi;. S45 — 6. — \'ingfl;ickarnc sammanfly- 
tande. — Mycket sällsynt. Sv.: OG. 

49. Urticae L. S. N. X. 477; Hb. 87 — 9. — Hela Skan- 
dinavien a. 

v. Polaris Stgr. Cat. ]). 16. — Mindre och mörkare, bakkantens och 
den mellersta af kostalkantcns svarta fläckar sammanflytande på fram- 
vingarne. — Sv.: Lpl.; Lapl. ; Nc>rge : Finm. : Bossekop ; Dv.? 

50. lo L. S. N. X, 472; Hb. 77 — 8. — Sv.: Sk. — Vstm.; 
Fini.: S., S.O.; Danm. 

ab. loides (). I. i, 109. Mycket mindre. 

51. Antiopa L. S. N. X, 476; Hb. 79 — 80. — Sv.: Sk. 

— Norrb., I>apl. Lule (Rphi), Muonioniska (Zett.); Norge: S.M., 
S.Varanger (Sandbg); Fini.; Damn. r. 

52. Atalanta L. S. N. X, 478; Hb. 75 — 6. — Sv.: Sk. 



lampa: SKANDIS OCH FINLANDS ALACROLEPIDOPTERA. I 7 

— Upl., His. r r.; Norge: S., Christ. (Sandbg); Fini.: S., S.O.; 
Danm. ej a. 

53. Cardui I-. S. N. X, 475; Hb. 75 — 6. — Sv.: Sk. — 
His., Lapl. (Zett.), följ. var.?; Norge: S.; Fini.: S. M.; Danm. 

V. Pallida (Sandbg), Schöv. Nye bidrag etc. i Tromsö Mus. Aarsh. 
IV, 1SS2, Mycket blekare. — Norge: N., S.Varanger (Sandbg), 
Saltd. (Schöv.), 

Melitaea F. 

54. Iduna DAL^L Förs. 75, 2 (1816). {JMaiunia He. 600 

— I, 807 — 8). — Sv.: Lapl. Lui.; Norge: Finm.: Porsanger 
(Schöv,). 

55. Maturna L. S. N. X, 480. [Cynihia Esp. ; He. i — 2). 

— r. Sv.: Sk., Bl, Gotl.; Vstm. (H. Borg, enl. bref); Fini.: 
S. — Ö. botten. 

v. Uralensis Stgr Cat., p. 17. Framvingarne med 2; ne hvita eller något 
gulaktiga tvärband. — Sv. : Sk. (Lindeqvist) ; Fini. : Kar. 

56. Aurinia Rott. Naturf. VI, ]). 5. {Ariemis He. 4 — 6, 
653)- — Sv.: Sk.— Dir.; Fini.: Nyl., Tavastl.; Danm. ej a. 

57. Cinxia L. S. N. X, 480. {Delia Bkh. ; Hb. 7 — 8). 

— Sv.: Sk. — Upl.; Norge: S.; Fini.: Abo; Danm. 

ab. Fulla QuiCNs. Act. Holm. 1791, p. 279, T. 12. Framvingarne of- 
van i yttre hälften med färre svarta fläckar; de bakre på undersidan 
utåt blekgula, det rödgula tvärbandet ofullständigt, utåt begrän- 
sadt af grofva, svarta bågar. — Typex. å Riksmuseum saknar lu- 
kalup])gift. 

58. Dictynna Esp. 48, 2 a — b. (Conihalia Hb. 15 — 16). 

— r. Sv.: Ö.: Sk. — OG.; Norge: S. : Christ., Sandefjord, Skien 
m. fl. st., Romsd. (Schöv.); Danm, 

59. Athalia Rott. Naturf. VI, p. 5. {Maiurna Hb. 17 — 
18). — a. Sv.; Norge: S ; Fini.: S., S.O.; Danm.: Sjœll., Jutl. 

ab. Corythalia Hb. Btr. II, 2, T. 3, S, a— b. {Pyronia He. 585—8). 
— Vingarne ofvan svartbruna, med färre gulbruna fläckar; de främre 
med ett bredt, de bakre med. ett af smafläckar bestående tvärband 
nära utkanten. Fa undersidan äro de främre i inre hälften svarta, 
med gulbruna fläckar; de bakre utåt hvitgula, med ett gulbrunt, af 

Er.tnmol. Tidskr. Ârg. 6, H. i (18S5). 2 



l8 ENTOMOLOGISK TUJSKKIFT 1 885. 

svarta bågar begränsadt tvärband. — Mycket sällsynt, till färg och 
teckningar i hög grad varierande. 
ab. Hertha Quens. Act. Holm. 1791, 280, T. n), f. 9 — 10. {Cory- 
t/ialia Hb.). Liknar föregående, men framvingarne hafva på under- 
sidan längsgående, svartbruna streck eller aflånga fläckar; det blek- 
gula tvärbandet i midten af bakvingarnes undersida omgifves af täml. 
breda, svartaktiga tvärband. — Sv.: Vstm., Gtl., Upl. (enl. Wi.l.cN). 

60. Aurelia Nick. Syn., p. 12. {Atha/ia Hb. 19 — 20; 
Parthaiie Hbst.). — Sv.: OG., Vstm., Lapl.; Norge: M.N. : 
i3v. (Wocke), Kautokeino (Stgr); Fini.: Kar. 

61. Parthenie Bkh. II, 194; H. S. 136 — 7. — ? Sv. : 
Lapl.: Lule (Förf.); tillhör möjl. At]ialia\ Norge: Dv., Finm.: 
S.Varanger (Saxdbg. enl. Schöv.), Kautok. (Stor); Fini.: Kar. 

v. Varia JMeyer-Dvr. Tagf., p. 133, T. I, 5, 6; H. S. 270 — 4. — 
Mindre, bakvingarne på undersidan med hvita eller blekt gulaktiga 
tvärband. — Norge (enl. ScuöVEN). 

Argynnis F. 

Aphirape Hb. 23 — 5. Ofvan blekare; bakvingarnes under- 
sida med gula, ej hvita eller silfverglänsande fläckar. Den sydliga 
formen, hvilken troligen ej förekommer i Skandinavien, om icke 
i S.O. Finland. — Fini.: Tavastl., Kar. (enl. Tngstrm), var.? 

62. v. Ossianus Hßs'r, X. p. 98, '1'. 270, 4 — 5: IIb. 734 — 5. 

MTirkare: bakvingarne på undersidan med hvita eller silfverfärgade 
Häckar. —Sv.: His. (Rpui), Jmt. (.AURIV., Förf.), Lapl.; Norge: 
S. : Hovlandsfj. (Sl\ SCHN.), Finm. (SiCR., WdCKK m. Ib); Fini.: 
Kar.. Tavastl., O. bott., Lapl. 

63. Selene Schiff. S. V., p. 321; Hb. 26 — 7. — Sv.: 
Sk. — Norrb.; Norge; Fini.; Danm. 

ab. Rinaldus Hbst. T. 271, f. i, 2, 4; Spb(;. ' f. i — 5. {Lycorias d~-- 
Plintltits LjUNGH Act. Holm. 1825, p. 344, m. tig.). Vingarne of- 
van utan diskfläckar eller delvis svartbruna; de bakre på undersidan 
med inga eller otydliga tvärband, men med smala och längsgående 
silfverfläckar nära utkanten. — r r. Sv.: His. (AURIV.); Fini.: Ü.bott. 

ab. Intermedia Si'üc. Bih. tili Sv. V'et. Ak. Handl. B. 5, N:o 12, f. 6. 
Vingarne ufvan svartbruna, med gulbruna fläckar nära utkanten; på 
undersidan i inre hälften s\artbruna, de bakre med otydliga gulbruna 
fläckar, en silfverfärgad fläck i miilten och tresidiga dylika vid ut- 
kanten, m. r. — .Sv. : VG. 



> Bih. till Sv. Vet. Ak. Handl. B. 



lampa: skand:s och Finlands macrolepidoptera. 19 

ab. Marphisa Hbst. 270, f. 8—9; Spbg. 1. c. f. 7 — S. Vingarne ofvan 
svartbruna, med otydliga gulbruna fläckar i disken eller nära utkan- 
ten; de bakre på undersidan delvis svartbruna, med tvärband af gula 
fläckar i inre hälften, en silfverfärgad fläck i midten och tresidiga dylika 
vid utkanten, m. r. — Sv. : His. (W— M), Sthlm, VG. (N. E. Forsell), 
v. Hela Stgr. Stett. e. Z. 186 1, p. 347. Mindre, ofvan vanligen mör- 
kare, bakvingarne på undersidan blekare, nästan utan silfverfläckar. 
— Sv.: His., Jmt., Lapl. ; Morge: Saiten, P^inm. 

64. Euphrosyne L. S. N. X, 481; Hb. 28 — 30. — a. 

Sv.: Sk. — Norrb.; Norge: S.M. ; Fini.; Danm. 

v. Fingal Hbst. X, p. 92, T. 270, i — 3; H. S. 371 — 2. Mindre och 
mörkare, ofvan stundom nästan svart. — Sv.: Dir. — Lapl.; Norge: 
Dv. — Finm. 

Pales Schiff. S. V., p. 177; Hb. 34 — 5, 617 — 8. Fiam- 
vingarnes undersida saknar, eller har mycket otydliga svarta fläc- 
kar. — Tillhör egentligen Alperna. Den i Danmark förekom- 
mande formen torde tillhöra var. Arsilachc. — ? Sv.; Norge: S.M. 
(enl. Sp. Schn.). 

65. v. Isis Hb. 38 — 9 cT, 563 — 4 o. Större, på undersidan svafvel- 
gul, honan på öfversidan mörkare än hufvudformen. — Lektor SPÅNG- 
BERG hemförde frän Ume Lappmark exemplar, hvilka kunna hän- 
föras till denna varietet;? Lapl., Dir.; Norge. 

ab. O Napaea Hb. 757 — S. Ofvan mycket mörkare, svartaktig, stötande 
i grönt. — Sv. : Lapl. r r. 
v. Lapponica Stgr. Stett. e. Z. 1861, p. 347. Framvingarne med tyd- 
liga svarta fläckar på undersidan. — Sv.: Dir., His., Jmt., Lapl.; 
Norge: Nordl., Finm.; Fini.: N. 
v. Arsilache Esp. 56, 5, II p. 35; Hb. 36 — 7. Framvingarne på under- 
sidan med större och skarpt markerade svarta fläckar; de bakre under 
mörkare, med rosenröd inblandning, den gula fläcken vid utkantens 
midt öfverskrider vanligen ej den svarta punktraden. — Sv.: Öl., 
Sm., Vstm. — Lapl. (på myrar); Norge; Fini.; Danm. 

ab. Inducta Saxdbg Ent. Tidskr. 1S83, p. 129. Vingarne ofvan mörkt 
blåvioletta, de främre med en gul fläck vid spetsen, de bakre med 
2:ne rader af rödgula fläckar. — Fini. : Lapl. (.Sandbg), Ingernd. 
(Shbg, J.). 

66. Chariclea Schn. N. Mag. V, p. 58S; Hk. 769 — 70. 
{Arc/tca Zett.). — r r. Norge: Finm.: Skaaddevarre, Raipas- 
varre (Stgr, Wocke), Alten (Sandbg), Porsanger (Schöy.), Ham- 
merfest (Hornemann); Fini.: Lapl. 



2 o EXTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 88 5. 

67. Polaris B. Ind., p. 15; le. 20, 1 — 2; Hb. — G. 1016 
— 9. — r. Sv.: LapL: Qvickj. (Weg, Christiernsson); Norge: 
Finni.: Poisanger (Schöy.), Sydvaranger (AuRiv.); Fini.: Lapl. 

68. Freija Thnbg. Ins. suec. II, p. 34, T. 2 f. 14 (1791), 
sec. specim. typ.; Quens. Act. Holm., p. 276, 1\ 10, 5 — 6; 
Hb. 55^ — 6, 771 — 2. — Sv. : Jmt., Norrb,, Lapl.; Norge: M.N.; 
Fini.: ().bott., I.apl.; Nyl. (Shbg, J.). — ? Larv. se Sandbg Knt. 
Tidskr. 1883, p. 15. 

Amathusia Esp. 88, i — 2. (^Tiiania Hb. 47 — 8). — Fini.: 
Âbo, Nyl., Kar. 

69. Frigga Thnbg. Ins. suec. 2, p. 33, sec. specim. typ. ; 
Quens. Act. Holm. 1791, T. 19, 6 — 7; Hb. 49 — 50. — r. Sv. : 
Dir., His. — Lapl.; Norge: S.: Hovlandsfj. (Sp. Schn.), Finni. 
(Stgr, Wocke m. fl.); Fini. 

Thore Hb. 571 — 3. Mörkare, tillhör egentligen ej Skan- 
dinavien. — Fini.: Rysk. Kar. (Chvdenius, Furuhjelm), trol. föl- 
jande var. 

70. v. Borealis Stc.r. Cat. 9; Stett. e. Z. 1S61, 351. Grundfärgen 
ofvan blekare. — r. Sv.: Jrnt. (Aur. m. fl. st.), Lap'.; Norge: M.N. ; 
? Finland. 

71. Ino Rott. Nnttirf. VI, 19, T. I, 3 — 4. (Dic(yn7ia Wv.. 
40 — i). — Hela Sv. och Norge (enl. Wllgn) ; Fini.; Danm.: 
Sjc^ell., Fyen, ej a. 

72. Lathonia L. S. N. X, 481; Hb. 59 — 60. — Sv.: S.M. 
a,, N. r. (enl. Wllgn); Norge: S.M.; Fini.: S. — Ö. botten; Danm. 

73. Aglaja L. S. N. X, 481, N:o 140; Hb. 65 — 6. — 
Hela Sverige a.; Norge: S. till 69° (Sp. Schn.); Fini.; Danm. 

v. Aemilia Ackrki Voy. Vol. III, 175, T. 15, f. i — 2. Ofvan mör- 
kare, nästan svarthnin. r r. — Sv.: Norrb. (SilfversväRD), Lapl. 
Torn. (Wbg); Linl.; Abo, Pallastunturi (Riksm.). 

al). Aberrans; mindre och mörkare, imdersidans fläckar blagröna i stället 
för silfverfärgade. — r r. Sv. : Jnit. : Are.skutan (EK>t.\N). 

74. Niobe L. S. N. X, 481; Esp. 18, 4. — Sv.; Norge; 
Finland: S., S.O; Danm. r.. 

ab. Eris RIkig. I, p. 64, T. 14, 5 — 6; Hr.. 61 — 2. De silfverfärgade 
fläckarne färre eller inga. — Sv.: S.M. a., N. r. ; Norge: S.M. ; 
Fini.?; Danm. ej a. 



lampa; SKANDiS OCH FINLANDS .ALACROLEPIDOPTERA. 2 1 

75. Adippe L. S. N. XII, 786; Hb. 63—4. — Sv.: S.M. 
a., N. r. ; Norge: S.M. ; Fini.: S., S.O.; Daum.: SjaelL, Jutl. 

ab. Cleodoxa O. IV, p. 118; Hb.— G. 888—9. De silfverfärgade fläc- 
karne färre eller inga. r. 

76. Paphia L. S. N. X, 481; He. 69 — 70. — ■ r. Sv. : 
Sk.— Upl.; X^orge: S.; Fini.: Kar.; Danm. 

ab. Valesina Esp. 107, i — 2; Hb. 767 — 8. Ofvan grönaktigt brun. 
— .Sv. : .Sk. (J. Möller enl. Lindeqvist). 



VII. SATYRIDAE. 
Erebia B. 

Medusa F. Mänt. 40; Hb. 203 — 4. — Fini.: Lapl. (är 
troligen följande). "^ 

77. v. Polaris Stgr. Cat., p. 10; H. S. 382 — 3. Mindre och mör- 
kare ; fläckarne mindre och otydligare ; bakvingarne med ett otydligt 
tvärband på undersidan. — ? Sv.: Lapl.; Norge: Finm. N. : Kauto- 
keino (Wbg), Alten (Stgr., Wocke), Karasjok (Schöy.). 

78. Lappona Esp. 108, 3; Thnbg. Ins. suec. I, p. 37, T. 2, 

f. 6 (1791). {Jlaii/o F.; Hb. T. 45, 107—8, 512 — 14). — Sv.: 
N.V. (fjälltrakter), Dir. — Lapl.; Norge; Fini.: Lapl. — Larv, se 
Sandbg. Ent. Tidskr. 1883, p. 14. 

ab. Pollux Esr. 67, 3. Bakvingarne sakna tvärband i>å undersidan. — 
r. .Sv. : Jmt., Lapl. 

79. Ligea L. S. N. X, 473; He. 225—8. - Sv.; Norge; 
Fini, här och der. 

v. Adyte Hb. 759 — 60. Mindre. Nordligaste formen. — Sv.: His., Jmt. 

-j- v. Livonica 'J'eich, Stett. e. Z. 1866, p. 133, (.- Eitryaloides Tngstkm. 
Cat., p. 295). Mindre än hufvudformen, framvingarnes oceller otyd- 
liga, det röda tvärbandet på undersidan inåt utan skarp gräns; bak- 
vingarne under mörkbruna, med ett något blekare tvärband. — Rysk. 
Kar. {Euryaloides) ; Liffland (^Li'c'otiica'). 

80. Embla Thnbg. Ins. suec. II, p. ^y'^, T. 2 f. 8, (1791), 
sec. specim. typ.; Quens. Act. Holm. 1791, T. 9, i — 2. [^Dioxippe 
Hb. 538 — 9). — Sv.: Dir., His., Jmt., Lapl.; Norge: Hede- 
marken: Löiten (Wocke), O. Finm. (Sandbg); Fin!.: S., S.O., Lapl. 



2 2 ENT0MOr,0GISK TIDSKRIFT 1 885. 

81. Disa ThiViîg. Ins. suec. II, p. 37, sec. specim. typ. 
{Gefion QuENs. 1. c. f. 3 — 4; Gricla F.; Hb. 228—9). — S^'- • 
Lapl. ; Norge: Nordl. Finm.; Fini.: Lapl. 

Oeneis Hn. 

{Cliioiiobas B.). 

82. Jutta Hi5. 614- — 5. Fiamvingaine ofvan med fyra 
oceller. — Sv.: V.: Vrm. — Lajjl. En gång funnen i en myr ä 
Ingarön i Stockholms skärgård af E. A. Holmgr. och G. Zet- 
terlund; Norge: S.: Hotlandsfj. (Sp Schn); Fini. 

ab. Balderi Hr.. Zutr. Exot. 9S1 — 2. Fiam\iiigarne ofvan med hügst 
tre oceller. — 'l'illsammans med hufvudformen. 

83. Norna Thnbg. Ins. suec. II, p. 36, T. 2, f. 11 (1791), 
sec. specim. typ. — Sv.: Jmt. — Lapl. Äfven funnen i ett ex. "Ti 
en myr i Stockholms skärgård: Ingarön (Holmgr.); Norge: M.N.; 
Fini. : Lapl. 

ab. Hilda Quens. Act. Holm. 1791, p. 272, T. 9, f. 7 — S. — Blott en 

ocell på hvardera vingen. — r. 
ab. Fulla liv. liull. M. 1S51, II, 614; H. S. 615^16. Framvingarne 

med en ocell, bakvingarne utan. — r. Sv.; Jmt., Lapl.; Norge: N. 

84. Bore ScHx. N. Mag., p. 415, 585; Hi;. 134 — 6. 
{Norna Quens. 1. c. T. 10, f. i — 2). — r. Sv.: Lapl. Torn. 
(Wbg); Norge: Finm.: Kautokeino (Stor.), S.Varanger (S.axdbg); 
Fini.: Ö.bott., Lapl. — Larv, se S.-\xdbg Ent. Tidskr. 1883, p. 11. 

f v. Taygete Hü. Sami. Exot. .Schmett. B. 3. Tap. I, Xymph. IX, 
Or. D, Nub. 4, (T. 17) f. 1 — 4. Bakvingarnes undersida med hvit- 
aktiga ribbor. — ■ Norge: Finm.; Fini.: Lapl. 

Satyrus F. 

85. Alcyone Schifp\ S. V., p. 169; Hiî. 125 — 6. — r. 
Norge: S.O.: Kragerö (J. IjErg), Modum, Naïs Va^rk, Hovefjeld etc. 

86. Semele L. S. N. X, 474; Hb. 143 — 4, 826 — 7. — 
a. Sv.: Sk. — Gestr. ; Norge: S. — 60°; Fini.: Abo, Nyl. ; Danm. 

Pararge Hb.- 

87. Maera L. S. N. X, ;>. 437; Hb. 174 — 5. — a. Sv.: 
Sk.— His.; Norge: S.— 67^; Fini.: S., S.O. 



lampa: skand:s och finlands macrolepidoptera. '^3 

ab. Adrasta Hb. 3S6 — 9. Mycket ljusare. — Norge. 

88. Hiera F. Gen. 262; Hb. 176. — Sv.: Hall.— Nonb., 
Lapl. ; Norge: S.M.; Fini. 

89. Megaera L. S. N. XII, 771; Hb. 177—8. — Sv.: 
Sk.— Sm., Bh.; Norge: S.; Danm. 

Egeria L. S. N. X, 473. {iMeanr Fsp. ; Hh. 179 — 80). 
Mörkare, vingfläckarne gulbrunaktiga. Ostligare form, tilliior kan- 
ske ej Skandinavien. — ? Fini. : Kar. 

90. v. Egerides Stgr. Cat., p. 30; Hr.. 181 — 2. — Fläckarne större 
och blekt gulaktiga. — r. Sv.: S.O.: Öl. — Gefle; Norge: S., Melde 
(SCHÖV.); Fin).: AL, Kar. (hufvudformenr). 

91. Achine Scop. Ent. Garn., p. 156. [Dejanira L. M. L. 
U, p. 282; Hb. 170 — I). — Sv.: Sk., ÖG. (nära Vadstena). 

Epinephele Hp.. 

Lycaon Rott. Naturf. VI, p. 17. {lùidora Esp. ; Hb. 163 

__4). _ Fini.: S., S.O. 

92. Janira L. S. N. X, 475, N:o 106. (Juriina L. 1. c. 
N:o 104, 9; Hb. 161 — 2). — a. Sv. : Sk. — Upl.; Norge: S. — 
63°; Fini.: Âbo, Nyl.; Danm. 

ab. Brigitta Ljungh. Act. Holm. 1799, p. 147, T. 2, n. 3, f. 6 — 7. 
Vingarne hvitgula, de främre ofvan med en ocell och 2 — 3 aflånga, 
rödgula fläckar. — Sv. : Sm.- 

Tithonus L. S. N. XII, II, 2. i^Herse Hb. 156 — 7, 612). 

— Danm.: Sjaell. (Fencker). 

(Aphantopus Wali.gn). 

93. Hyperanthus L. S. N. X, 471. {Polymeda Hb. 172 — 3). 

— a. Sv.: S.M., N.r ; Norge: S.M.; Fini: S., S.().; Danm. 

ab. Arete ]\1üll. Fn. Fr., p. 36; Esi'. 57, 3 — 4. Vingarne på under- 
sidan med hvita punkter i stället för oceller. — r r. Sv.: Sk. (Wl.LGN, 
A. F. Carlsson); Danm.: Horsens, Ermelunds skog. 

Coenonympha Hb. 

94. Hero L. F. S. 274; Hb. 252 — 3, 849 — 50. — Sv.: 
Sk. (Jhn), 0G„ Sthlm (W— m), Vstm., Dir.; Norge: S.; Danm.: 
Sjaîll., Gl. Kjögegaard, Vallo. 



24 ENTOMOT.OGiSK TIDSKRIFT I 885. 

Iphis Schiff. S. \'. p. 321; Hi;. 249 — 51. — Fini.: Kar., 
Ö.bott. 

95. Arcania i-. F. S. 273; Hb, 240 — 2. — Sv.; Sk.— 
Upl.; Norge: S.; Danni.: Jutl.; Varde, Viborg. 

96. Pamphilus L. S. N. X, 472. {Xephe/c Hufx. ; Hb. 
237 — 9). — Sv.: S.M. a., N. r.; Norge; Fini.: S. — Ö.bott.; Danm. 

97. Tiphon Rott. Naturf. VI, p. 15. {JJavus F.; 'J'n/Iia 
Hb. 243 — 4. Bakvingarne med 4 — 6 oceller. — Sv.: OG., 
Sm.; Fini.; Danm. 

v. Laidion Bkii. I, 91. Ofvan ockragul, utan occller, under med en 

enda sådan på hvarje vinge, samt dessutom en hvit punkt å de bakre; 

de sistnämdas hvita tvärband i midten afbrutet (enl. fig.). — Sv. : 

M. ; Norge: M. N. ; Fini.; Ö.bott. 
v. Isis Thnbg. Ins. suec. II, p. 31. Ofvan rostbrun till mörkbrun, 

utan oceller. — Sv.: M. N. ; Fini.; Norge: Finm. (Zetterstkdt). 

VIII. HESPERIDAE. 
Syrichtus B. 

Alveus Hb. 461 — 3. — Tillhör egentligen icke Skandinavien. 

98. v. Fritillum Wv,. 464 — 5. Mindre och ofvan ljusare än liufvud- 
formen ; skall enligt S taudinger vara den hos oss förekommande 
formen. — r. Sv.: Gotl., Upl.: Vermdö (Sndhl, Förf.); Norge: 
S.?; Fini. ; S., S.O. 

99. Serratulae Ri;r. Fn. .And. Fl. 8, 9; H. S. 18 — 20. 
Var. af förcg. ? Skiljer sig derigenom, att de hvita fläckarne i 
cellerna 2 och 3 pä bakvingarnes undersida äro i)unktformiga, 
ej vidrörande ribborna; basalfläcken i cellen 7 och mellersta fläc- 
ken i cellen i c äggformiga (hos föreg. fyrsidiga), ribborna ej lju- 
sare än grundfärgen. — r. Sv.: OG., Vstm., Vrm. (enl. Wllgn) ; 
Norge: S., Dv. (B()hf:.\i.), M. : Ronisd. (Schöv.); Danm. : Tönder. 

100. Andromedae Wllgr. Dagfj. 272. — r. Sv.: Dir. 
(Bohem.); Norge: Dv. (Bohem.), Finm., Lapl. (Stgr). 

ICI. Centaureae Rbr. Fn. And. Pl. 8, 10; H. S. i — 3. 
Sv.: His., Jmt., (.\uriv., Förf.), I^apl. : Ume (Zett.), Lule 
(Förf.); Norge: Dv. (Sikhke), Finm., S.Varang. (S.^ndbg); Fini. : 
Rysk. Kar., Lapl. 



lampa: skand:s <jch finlands macrolepidoptera. 25 

102. Malvae L. S. N. X, 485. {Alvco/iis Hb. 466 — 7). — 
a. Sv.: Sk. — His.; Norge: S.; Fini.: S., S.O.; Danm. 

f ab. Taras Miao. I, T. 55, 3, a— b; Hb. 847—8. De hvita fläc- 
karne på vingarnes öfversida stora och sammanflytande. — r. Fini. : 
Kar. ; Danm. 

Nisoniades Hb. 

[Tlianaos B.) 

103. Tages L. S. N. X, 485; Hb. 456 — 7. — Sv.: Sk. — 
His.; Norge: S. — 60°; Danm. 

Hesperia b. 

Thautnas Hufn. Berl. M. II, p. 62. {Linea F.; Hb. 4S5 — 
7). — Antagligen ännu ej funnen i Sverige; Danm. 

104. Lineola O. I, 2, 230. {Virgn/a Hb. 660 — 3). — 
Sv.: Sk., BL, Sm., Sdm. (Trafv.); Norge: S.; Fini.: Nyl., Kar.; 
l^anm. : Fyen, Jutl., Sjoell. N. 

105. Sylvanus K.sp. 36, 4; Hb. 482 — 4. — a. Sv,: S. — 
His.; Norge: S.M.: Fini.: S., S.O.; Danm. 

106. Comma L. S. N. X, 484; Hb. 479 — 81. — • a. Sv. ; 
Norge: S.; Fini.: S., S.O.; Danm. 

V. Catena Stgr. Stett. e. Z. 1861, p. 357. Bakvingarne på undersidan 
grönaktiga, de hvita fläckarne omgifna af svart. — .Sv.: Lapl. (FÖRF.); 
Norge; Dv., 1'inm. 

Carterocephalus Ld. 

{Heteropteriis Dup.). 

107. Palaemon Pall. Reis. I, p. 471. {Paiiiscus Y.\ ßron- 
hs Hb. 475 — 6). — Sv.: Jmt. (Mev.), Lapl. (Rphi); Norge: 
Kolverid, 65° (Collet); Fini.: Kar. 

108. Silvius Knoch. Btr. T. 5, 1 — 2; Hb. 477 — 8, 641 
— 4. — Sv.: His. (Rphi); Norge: Gudbrd. : Hove (Bohem.), Saltd. 
(J. Schilde m. fl.); Fini.: (),, O.bott. 



HETEROCERA. 

-Ä-. Spliing-es L. 

I. SPHINGIDAE B. 
Acherontia O. 

109. Atropos L. S. N. X, 490; Hb. 68. — r r. Har 

visat sig emellanåt i enstaka individer, ej allenast uti de sydliga, 
utan äfven i de nordligaste landskapen, både i Sv., Norge och 
Fini.; Danm. 

Sphinx O. 

1 10. Convolvuli L. S. N. X, 490; Hb. 70. — r r. Sv.: 
Sk., OG. (Kindberg), VG. : Venersborg (B. H.aij), His. (AuRiv.); 
Norge: S., Christianssund (Sandbg.); Danm.: öarne. 

111. Ligustri L. S. N. X, 490; Hb. 69. — a. Sv.: Sk. 
— Upl.; Norge: S.; Fini.: Äbo, Nyl.; Danm. 

al). Spiraeae E.sp. 42, i; lin. 143. Mindre uch blekare, bakvingarne 
med blott tvänne svarta t\'ärband. — Upl.: \'ernidö ? (Förf.). 

112. Pinastri L. S. N. X, 492; Hb. 67. — a. Sv.: S.M., 
N. r. ; Norge: S., O. Finm.r; Fini.: S. — Ö.bott.; Danm.: Sjiell. r. 

ab. Fasciata; med t\ finne nulrka, landade tv.Hrstreck i stället for de tre 
svarta fläckarne på framvingarne. Se 'J" H i; di: NU'. s ImU. '1'idskr. iSSo, 
p. 197. — Sv.: C)(J. fKlNDKKKG). 

Deilephila o. 

113. Galii RüTi-. Naturf. VH, p. 107; Hb. 64. — Sv.: 
Sk. — Norrb.; Norge: S.M., Sydvarano;er; Fini.: S. — O. bott. ; Danm. 



lampa: sicand:s och Finlands macroleimdoptera. 27 

114. Euphorbiae L. S. N. X, 492; Hb. 66, 139 — 40. 

— r r. Sv.: Sk. (Linn.), v. Borck (enl. Wllgn); Danm. : Sjfell. 
(Boie). 

115. Livornica Esp. II, p. 196, T. 46, 3 — 7; Hb. 65, 112. 
{Lincaia F.). — r r. Sv.: OG. : Eneby (Kindberg). 

116. Elpenor L. S. N. X, 491; Hb. 61. — Sv.: Sk. — 
His.; Norge: S.; Fini.: S,, S.O.; Danm. 

117. Porcellus L. S. N. X, 492; Hb. 60. — Sv.: Sk. — 
His.; Norge: S.; Fini.: S., O.; Danm. 

118. Nerii L. S. N. X, 490; Hb. 63. — Norge: Christ. 
(Esmark); Fini.: Rysk. Kar. (Günther). Vilsekomna individer: 

Smerinthus O. 

119. Tiliae L. S. N. X, 489; Hb. 72. — Sv.: S.— Upl.; 
Norge: S. ; Fini.: Äbo, Nyl.; Danm.: Sjaell., Lolland, Falster. 

ab. Maculata Mützkl; Wi.i.gx. Skfj. 15. Framvingaines tvärband af- 
brulet, bildande 2: ne fläckar. — r. 

1 20. Ocellata L. S. N. X, 489. {Salicis He. 73). — Sv.: 
Sk. — Upl., N. r. : Torneå (enl. Wllgn); Norge: S. ; Fini.; Danm. 

121. Populi L. S. N. X, 489; Hb. 74. — Sv.: S.— His., 
Umeå (enl. Rphi) ; Norge: S.M.; Fini.: S., S.O.; Danm. 

Tremulae Tr. X, i, 140; H. S. 12. — Fini.: Helsingfors 
(Bonsdorff), St. Michel, Rysk. Kar. (Günther), Igerml. (enl. 
Shbg, J.). 

Macroglossa O. 

122. Stellatarum L. S. N. X, 493; Hb. 57. — r. Sk. — 
Sm., Vstm. (Jhn), Upl.: Staket (Sndhl), Upsala (Trvbom); Norge: 
S.; Fini.: Åbo, Nyl., Kar.; Danm. 

123. Bombyliformis O. II, 189. {Fucif(u-mis Esp. XIV, 
I, a; Hb. 55, 117; Wllgn Sk. fj. p. 54). — Sv.: Sk. — Upl.; 
Norge: S. ; Fini.: S., S.(). ; Danm. 

124. Fuciformis L. S. N. X, 493. [BoDiJiylifonnis Esp. 
XXIII, 2; Hb. 56; WlL(;n Sk. fj. p. 56). — Sv.: Sk.— His.; 
Norge: S.; Fini.: S., S.O.; Danm. 



28 EXTtl.MOLOGlSK. IIDSKKIKT 18S5. 

II. SESIIDAE H.S. 
Trochilium Sc. 

125. Apiforme Cl. Ic. T. 9, 2. {(^.rahronifonnis ScHiFF. ; 
Hn. 51). -^ Sv. : Sk. — His., l^lr. ; Norge: S.; Fini.: Âbo, Nyl. 
Ivar.; Danm. 

126. Melanocephalum D.alm. Fors. 18 16, p. 217. {I.a- 
phriaef on/lis Hb. 156 — 9). — Sv.: Hesselby (Payk.), Sk.: Bjuf (A. 
F. Carlsson); Norge: Christ. (Es.mark); Fini.: O.bott. (Sjöberg). 

Sciapteron Stgr. 

127. Tabaniforme Roti'. Naturf. VII, p. 110. {Asi/iforinis 
Schiff.; Hb. 44). — r. Sv.: Venersborg (Haij); Norge: Christ. 
i^Siebke); Fini.: Al., Abo, Rysk. Kar. 

Ses i a F. 

128. Scoliiformis Bkh. II, 173, T. t". 2 — 3; Hb. i i i. — 

r r. Sv.: Sk., Bl., Öl., Upl. (Holmgr.), Lapl. : Qvickj. (Förf.); 

Norge: S.; Fini.: Åbo, Tavastl., Savol.; Danm.: Sjœll. : Horn- 
b;vk (Möller). 

129. Spheciformis Gernl\g Frankt". Btrg. II, p. 2,Z> ^- I> 
2; Hl'.. 77 — 8. — r. Sv.; Norge: S.M.; Fini.; Danm. 

130. Tipuliformis Cl. Ic. 9, i; Hb. 49. — Sv.: Sk. — 
Sthlm, His. (enl. W — m); Norge: S., Hardanger (enl. Schnabel); 
Fini.: Nyl. Kar.; Danm. 

131. Vespiformis L. F. S. 289, 1095. {Asili/ormis Rott.; 
Cynipifonnis Ksp. ; HiL 95 q-^). — Sv.: Öl. (Bohe.m.);? Danm.: 
Rye (Ström). 

132. Aurivillii Lpa Fnt. Tidskr. 1883, p. 127, med tig. 
— Sv.: Lapl.: Lule? (N. J. Andersson). 

133. Myopiformis Bkh. II, 169. {Cnliciformis Esp.; Hb. 
45, 91). — Norge: Christ. (Es.^L'^RK). 

134. Polaris Si gr Stett. e. Z. 1877, p. 175. — Norge: 
Dv. ; Fini.: N. : Kmisamo (enl. Schöv). 



lampa: skandis och finlands macrolepidoptera. 29 

135. Culiciformis L. S. N. X, 493; Hp,. 151 — 2. — r. 
Sv.; Norge; Fini.: Kar., LapL; Daum.: Sj^ll., Jutl. 

136. Formiciformis Esp. 32, 3 — 4. {A\)ma(hiefoniiis Hi;. 
90). — r. Sv.; Norge: Dv. (Bohem.); Fini.: Kar.; Danm.: Sjsell. 

137. Ichneumoniformis F. Mänt. 100. {]'espifonnis Esp.; 
Hb. 39 — 40). — r. Sv.: Sk. — ÖG., VG., Upl.: Drottningholm 
(I. Nordin); Norge: Christ. (Esmark), Kongsberg (Münster); Fini. : 
AI. (Tngstrm.); Danm.: Jutl. (Jensen). 

Muscaeformis View. Tab. Verz., p. 18. {P///7(/////i//orf///s 1l,.\sp. 
Ses. Eur., p. 31, f. 23 — 8). — Danm.: Jutl.: Silkeborg (Schiödte). 

Bembecia Hb. 

138. Hylaeiformis Lasp. Ses. Eur., p. 14. {Apiformis Hb. 
48, 108). — r. Sv.: Sk.— Vstm., His. (Auriv.); Norge: Nœs 
Vserk (O. Halvorsen), Christ. (Moe), Saltd. (Schöy.); Fini.: 
Rysk. Kar.; Danm. 

III. ZYGAENIDAE B. 

Ino Leach. 

139. Statices L. S. N. X, 495; Hb. i. — Sv.: Sk. — His. 
Norge: S.M.; Fini.: S.— Ö.botten; Danm. 

140. Geryon Hb. 130 — i. — Sv.: Bl. (enl. Wllgn). 

R hågad es Wllgn. 

Pruni Schiff. S. V., p. 308; Hb. 4. — Fini.: Kar.: Kex- 
holm; Danm.: Jutl. 

Zygaena F. 

141. Pilosellae Esp. 24, 2, a — b. {Minas Fuessl.; Hb. 8). 
— r. Sv.: Sk. (Bohem., Wllgn), Sm.: Vestervik (Wbg enl. Wllgn); 
Danm. : Sjjell. 

ab. Polygalae Esr. 34, 3, II, p. 222. Fläckame sammanfiytande. — r r. 

nb. Interrupta Stgr. Cat. i«. 45. .Mellersta fläcken bredt delad. — 
Sv.: Sk. (Bohem.). 



30 ENTtUIOLOGISK TIDSKRIFT 1885. 

142. Scabiosae Scheven Naturf. X, j). 97; Hi;. 86. — 
r. Sv.: Sk. (Sundev.); VG., Upl. (Dalm.); Fini: Kar.; Damn.: 
Fyen (Ström, Jastrau). 

143. Exulans Hochenw. .S: Reiner bot. Reisen 1792, p. 
55, T. VI, 1; Hb. 12, loi. Halskragen gulaktig, Ç, ofta äfven 
hos hanen; lionans ribbor l)eklädda med hvit- eller gulaktiga hår. 

— Tillhör egentligen Alperna och Pyrenéerna, men träffas äfven 
tämligen typisk i Dir. (Andn). 

v. Vanadis Dalm. Zyg. Suec. 223, 6. Mera tunnfjällig; halskr;igea 
.äfven hos honan sällan med hvit- eller gulaktiga hår. — Sv. : Jmt. — 
l.apl.; Norge: Romsd., Finni.; Fini.: Lapl. (Fjälltrakter). 

144. Meliloti Esp. 38, 1—8; Hb. 82. — r. Sv.; Sk.— 
Vstm., här och der; Danni.: Sjtell., Jutl. S.O. 

145. Trifolii Esp. 34, 4—5; Hb. 79, 134 — 5- — Sv.; 
Bl. (enl. W — m), Upsala (Fallander enl. Dalm.); Fini.: Nyl., 
Tavastl., Kar.; Danm. här och der. 

146. Lonicerae Esp. 24, i, a — b; Hn. 7, 160. — Sv.; 
Sk.— Upl.; Norge; S.M.; Fini.; Ål., Nyl., Kar.; Danm. 

147. Filipendulae L. S. N. X, 494; Hb. 31. — Sv.: 
Sk.— Dir. (ej i His.); Norge: S.M.; Fini.: Al., Abo; Danm. 

ab. Cytisi Hb. 26. Fläckarne sammanflyta och hikla trenne större så- 
dana. — r. .Sv.: Sm. (Bohem.). 
v. Mannii H. S. 109 — 10. {An-tica Sp. Schn. Tromsö Mus. Aarshft. 
1880, sep. p. 33). Mindre, spensligare och tunnfjälligare ; de röda 
fläckarne mindre och något ljusare, grundfärgen blåsvart, med mindre 
glans. — Norge: Finm. : Grötö (Fru Gvi.CHE, Sp. Schn.). 

} Transalpina Esp. II, p. 142, 196. {J/a/iùii^^i/i/s Hb. 10). 

— Ej funnen i Skandinavien. 

148. v. Hippocrepidis Hk. n. Text, p. 79; II. S. 52 — 55; Wllg.n 

Skymnfj., p. loo. De båda yttre fläckarne ofta sammanflytande; 
framvingarnes undersida nästan hel och hållen röd, de bakre, äfven- 
som fläckarne cinoberröda. • — Sv. : Lund (Zictt. enl. Wi.i.cN). 



jB. b o 3:2:11037- c es. 

I. NYCTEOLIDAE H. S. 
Sarroth ri pa Gn. 

14g. Undulana Hb. Tortr. f. 7. {Revayana Tr.). Fram- 

vingarne nästan enfärgade, mörkgrå eller brunaktiga, med föga 

tydliga svarta teckningar. — Troligen sällsynt hos oss; Fini.: Al., 
Nyl., Kar. 

ab. Dilutana Hb. Tortr. f. 6. Framvingarae hafva samma färg som hos 
föregående, men öfver midten löper ett mörkare, bredt och bakåt ofta 
otydligt tvärband; ryggen brun eller svart. — Mera allmän. Sv.: 
Bl. — Upl. ; Fini.: Kar. (Tngstrm.). 

ab. Glaucana; ryggens och framvingarnes grmidfärg blåaktigt gråhvit, 
med föga skarpa teckningar; vid kostalkanten en stor, nästan tre- 
sidig, mörkgrå eller brunaktig fläck; ryggen gråhvit, någon gång i 
midten mörkbrmi. — Sv. : Bh. (Bohem.). 
v. Degenerana Hb. Tortr. f. 8. Rygg och framvingar grå- eller grön- 
aktigt hvita, de senare med tydliga svarta teckningar, basen och ett 
tvärband öfver midten mörkbnma eller svartaktiga, skarpt begränsade. 
— Sv.: Sm., Sthlm, His.; Norge: S. 

ab. Punctana Hb. Tortr. f. 9. Framvingarne mörkgrå, med tvänne 
svarta punkter vid det inre tvärstrecket, samt ett par eller flera dy- 
lika vid våglinien. — Sv. : Sm. (Bohem.). 

ab. Ramosana Hb. Vög. & Schmetterl. 75, (1793); Hb. Tortr. f. 10. 
Framvingarne mörkgrå eller gulbrunaktiga, med ett svart, utåt tre- 
grenigt streck från basen till våglinien. — Sv.: Bh. (Bohem.). 
Detta exemplar har framvingarnes främre hälft gulbrunaktig. 

Anm. Arten skall, enligt Wllgn, förekomma i hela Danmark, men 
B. Ha.\S nämner intet derom. 

Earias Hb. 

{Halms Tr.). 

150. Chlorana h. F. S. 343; Hb. Tortr. 160. — Sv.: 
Sk. — His., Dir., r. ; Fini.: Nyl., Kar.; Danm. 



3 2 ENTOMOLüGISK. TIDSKRIFT 1885. 

Hylophila Hb. 

151. Prasinana L. F. S. 342; Hr.. Toiti. 158. — Sv. : 
Sk.— Upl. r.; Norge: S.; Fini.: S., S.O.; Daum. 

152. Bicolorana Fuessi,. Veiz., \\ 41. {(Jz/f/rana Schiff.; 
Hb. Tortr. 159). — r r. Sv.: S. (enl. Wllgn), Öl. (Mev.); 
Danm.: Viborg (B. H.\as), Sjœll. 



IL LITHOSIDAE H. S. 
Nola Leach. 

153. Cucullatella F. S. N. X, 537. {Palliolalis Hb. Pyr. 
149). — Sv. : Sk. — Upl.; Danm. 

154. Strigula Schiff. S. V., p. 69; Hn. Pyr. 16. — Sv. : 
Sk.— OG. r. ; Danm.: Jutl., Sja;ll. 

155. Confusalis H. S. II, p. 164. {Cràfiihi/is Dup. VIII, 
227, 6 — 7). — Sv. : Sk., Bl., Sm., ÖL, Sthlm.; Danm. 

156. Centonalis Hb. Pyr. 15. — Sv. : Sk. (Bohem.), Nerk. 
(L. Romeel); Fini.: Tavastl., Kar. 

157. Karelica Tngstrm. Cat., p. 298. {Arcfica Schöy. 
Arch. f. Math. o. Naturvid. 1880, p. 172; Nye Bidrag etc. i 
Tromsö Mus. Aarsh. IV, 1882). — Norge: S.Varanger (Schöv.); 
Fini.: Kar. 

Nudaria Stph. 

15S. Senex Hi;. 236 — 7. — Sv.: Sm., Norrb., r. ; Fini.: 
Kar.; Danm. 

159. Mundana L. F. S. 349. [Xiida Hi;. 63' — 4). — Sv.: 
Sk. — Vstm. r. ; Norge: S.M.; Fini.: Nyl., Kar.; Danm. 

Calligenia Dup. 

160. Miniata Forst. N. Sp. Ins., p. 75. {Rosea F.; Rii- 
Jiicunda ScHiFF.; Hb. i i i. — r. Sv.: Sk., 1!]., Hnll. (Wllgn, 
Spinn. Hft. 3), ()!. (Förf.); Fini.: Nyl.; Danm. t. r. 



lampa; skandis och finlands macrolepidoptera. ^^ 

Setina Schrk. 

1 6 1. Irrorella Cl. Ic. 4 — 5. {Irrorea Schiff.; Hb. 105). 

— Sv.: Sk.— His., Dir.; Norge: här och der; Fml: S.— Ö.bott. ; 
Danm. : Sjsell. r. 

f v. Andereggi II. S. 45 — 6. Framvingarues ribbor svarta, fläckarne 
sammanflytande. — Fini. : Rysk. Kar. 

v. Freyeri Nick. Stett. e. Z. 1845, P- i°5-' Frr. 642, i — 2. Mindre, 
framvingarne med färre svarta punkter, bakvingarne utan sådana. — 
— Sv. : N. (enl. Wi.lgn), Lapl. : Qvickj. (Rpiii). 

? Roscida P^sp. W , 94, 6 — 7; Hn. 106 — 7. Troligen icke 
skandinavisk. 

162. v. Melanomos Nick. Stett. e. Z. 1S45, p. 104; H. S. 69 — 70. 
Mera grâaktitj; framvingarne med svarta streck vid basen, de bakre 
inåt mer eller mindre svartaktiga. — Sv. : Gotl. (Bohem.), ? Öl. (Zett. j. 

163. Mesomella L. S. N. X, 535. [Ehorina Hb. 104, 266). 

— a. Sv.: Sk. — His.; Norge: S. r.; Fini.: S. — Ö.bott.; Danm. 

Lithosia F. 

164. Muscerda Hufn. Berl. M. III, p. 400; Hb. 103. — 
Sv.: Sk. N.V. : Farhult 1S68 (Wllgn); Danm.: Jiegerspriis, Er- 
melundsskov. 

Griseola Hb. 97. — Fini.: Nyl. (Nordmanx); Danm.: Sjxll.: 
jÄgerspriis (Schlick"). 

165. Deplana Esp. IV, p. 97, T. 93, i ^f, 2 9- (^'■" 
pressa Esp.; Helvola Hb. 95 (/; Ochrcola Hb. 96). — Sv.: Sk., 
Bl. (Wllgn), Hall., OG. (Jhn), Sthlm (Bohem.); Danm. 

166. Lurideola Zinck. AUg. Lit. Zg 181 7 N:r 217, p. 68. 
iJPlumheola H. S. II, p. 158; Complaniila B.; Dup. III, i, 4). — 
a. Sv.: Sk. — Gestr. ; Norge: S. — Romsd. (SchOy.); Danm. 

167. Complana L. S. N. X, 512; Hb. ]>tr. I. 3, i, F. — 
Sv.: Sk. — OG., Vstm. (enl. Jhn), His. (enl. W — m, möjl. föreg. 
art); Norge: S.M. ; Fini.: S. — Ö.bott. 

168. Lutarella L. S, N. X, 535. {jAiUola Schiff.; Hb. 92). 

— a. Sv. : Sk. — His.; Norge: S.; Fini.: Nyl, Kar.; Danm.: Sjaill. N. 

Entomol. Tidskr. Årg. 6, H. i (1SS5). 3 



34 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 885 

V. Pallifrons Z. Stett. e. Z. 1S47, P- 339- {ViteUi/ia B. ; Dup. Ill, 2, 

5). Pannan gulaktig, franivingarne blekare, grågula. — Sv.: Gotl. 

(Bohem.). 
v. Pygmaeola Dbld. (H.) Zool. 1914 (1847). Mindre, franivingarne 

gråaktigt halmgula. — Exemplar, tagna af mig i Sm., \\-;tin. och 

Upl., kunna hänföras till denna varietet. 

169. Sororcula Hufn. Berl. M. III, p. 398. {Atireola Hu. 
98). — Sv.: Sk., BL; Danm. 

170. Cereola Hb. 99. — r. Sv.: Lapl.: Qvickj. (Keitel); 
Fini.: Nyl. (Mäklin). 

Gnophria Stph. 

171. Quadra L. S. N. X, 511; Hi;. 10 1 — 2. — r. Sv.: 
Sk., Sm., VG. ; Norge: Christ. (Siebke); Danm. här och der. 

172. Rubricollis L. S. N. X, 511; Hb. 94. — Sv.: Sk. — 
Upl.; Norge: S.; Damn. 

III. ARCTIIDAE STPH. 
Emydia B. 

173. Striata L. S. N. X, p. 205. [Graniniica L. ; Hb. 122 
—3). — r. Sv.: Sk., Gotl, Öl.; Danm.: Sjcell. 

v. Melanoptera Br.mlm. Ins. Kal. II, p. 435; IIii. 241 — 2. — Bak- 
vingarne svarta. — Sv. : Gotl. 

174. Cribrum L. F. S. 302; Hb. 120 — i. — r. Sv.: Sk. 
— Upsala; Norge: S.M.; Fin!.: Åbo (C. R. Shbg). 

Deiopeia Stih. 

Pulchella L. S. N. X, 534. {Puhhra Schiff.; Hb. 113). 
— Danm.: Hjörring. 

Euchelia B. 

T 75. Jacobaeae L. S. N. X, 51 r; Hb. 112. — r. Sv.: 
S. (Wi.i.gn), Sdni. (Lindbohm), Sihlm.; Norge: S. ; Danm.: 
Fycn, Jutl. 



lampa: skand:s och finlands macrolepidoptera. 35 

Nemeophila Stph. 

176. Russula L. S. N. X, 510 Ç; Hb. 124 — 5. (Satmio L. 
1. c. 506 cT). — a. Sv.. Sk.— Jmt. ; Norge: S.M.; Fin!.: S.— 
Ö.bott.; Danm. 

177. Plantaginis, L. S. N. X, 501 C; F. S. 301 d"; Hb. 
127 — 8. — Sv.: Sk. — Lapl. (Ume: Spbg); Norge; Fini; Danm. 

ab. Hospita Schiff. S. V., p. 310; Hb. «26. Bakvingarne hvita, med 
svarta fläckar. — Sv.: N. : Jmt.: Aresk. (AURIV., FÖRF.); Norge: 
M., N. : Bajern: Grötö (Sp. Schn.), Saltd., O.Finm. (Sandbg) ; Fini. 

ab. Matronalis Frr. 405. {Plantag. Hb. 238). Bakvingarne helt och 
hållet svarta, eller blott vid utkanten rödtläckiga. — Något typiskt 
ex. från Skandinavien har jag ej sett, men enl. Wllgn skall den 
finnas, ehuru sälls)'nt, både på låglandet i S. Sverige och i Lapp- 
lands fjällbygd. 

Callimorpha Latr. 

178. Dominula L. S. N. X, 50g. {Domtna Iäb. 117 — 18). 

— Enl. Wlt,gn skall den vara tagen vid Esperöd i Sk. (Zett.) 
samt vid Sthlm af Wbg; dock eger Riksm. intet med lokal för- 
sedt ex. från Wbgs samling; Danm.: Sjœll., Loll., Falster. 

Arctia Schrk. 

179. Caja L. S. N. X, 500; Hb. 131, 301. — Sv.; 
Norge; Fini.; Danm. 

180. Villica L. S. N. X, 501; Hb. 136. — r r. Sv.: Sk. 
(Hünemöder enl. Wllgn); ? Danm. (Müller). 

Purpurata L. S. N. X, 505. {Purpurea L. S. N. XII, 828; 
Hb. 142). ■ — ■ Fini.: Kar. (Mäklin). 

181. Alpina Acerbi Iter Sv. II, p. 253, T. I, 4. {Thitlca 
Daläl An. Ent., p. 92). — ? Sv. : Lapl. Torn. Ett ex. â Riks- 
museum fr. Enontekis (enl. Bohem.); Fini.: Lapl. (Tngstrm, Cat. 
29g, trol. samma ex.). 

182. Festiva Bkh. III, p. igi. (i7go). {Lapponica Thnbg. 
Ins. suec. II, p. 40, f. 7 (i7gi), s. sp. typ.; Avia Hb. 230, 247). 

— r r. Sv.: Lapl. Torne (Bohe^l), Ume (Spbg); Norge: Finm.; 
Fini.: Lapl. 



36 ENTOMOLüGlSK TIUSKKlFf 1885. 

183. Aulica 1-. S. N. X, 505; Hb. 13g. — Sv. : Sk. — 
OG., Öl., VG. (Edgren, J. Kolthoff), Sthlm (Wkg enl. Wj.lgn); 
Fini.: Nyl., Kar. 

184. Quenselii Pavk. Act. Hist. Nat. Hafn. II. \). 99, T. 

II, 2 (1791J; Hr.. — G. 353 — 5. [Gc/ida Möschl. St. e. Z. 1848, 
p. 173). Larv. se Sandbg Ent. Tidskr. 1883, p. 16. Bakvin- 
garne med färre eller nästan inga gula teckningar. — Sv.: Lapl.: 
Enontekis (Quensel); Nprge: Finm.; Fini.: Lapl. 

v. Liturata Méx. Jîull. Ac. 1859, p. 500; En. III, p. 149, T. 15, 4. 
{Quenselii \. Gelida SCHÜY. Arch. f. Math, og Nalurv. 1!. \', 175, 
1880). Bakvingarue med flera och större blekgula teckningar, hos 
honan blekt ockragula, med svart bas och utkant, samt fläckar i när- 
heten af den sistnämda. — ? Sv. : Lapl.; -Norge: Finm.; Fnd. : Lapl. 
Anm. SCHÖVENS fig. af Gelida Mösciii.. liknar dock kanske ännu mera 
den pä Labrador förekommande Speciosa Mösciii,., h\ilken möj- 
ligen äfven är endast en var. af Que/iselii Vk. '>t Wien. Mt. 
1S64, p. 195, T. 13, 6. 

Spilosoma Stph. 
(Phragmatobia Srm). 

185. Fuliginosa F. S. N. X, 509; Hu. 143. B.ikvin- 
garne till större delen röda. — Torde förekomma endast uti sö- 
dra delarne af vårt område, t. e\. Danm. och möjligen S. Sve- 
rige; Norge: Christ. (Schuy.); Danm. 

v. Borealis .SiciU. Cat., p. 59. Vingarne mera tunnfiälliga, de bakre 
till större delen svarta. — .Sv.: M. N., Ol. (Förf.). VG., Sm.; 
Norge; Fini. 

(Spilosoma Sjru). 

186. Mendica Cl. Ic. 3, 5; Hi;. 14S — 9. — r. Sv.: Sk. 
— Upl.; Norge: S.; Fini.: S., S.O.; Danm.: Sjœll., Even. 

187. Lubricipeda Esp. 66, i — 5; Hi;. 155 — 6. — Sv.: 
Sk. — OG., Bh. r.; Xorge: Christ. (Collett); Fini.: Kar.; Danm. 

188. Menthastri Esp. 66, 6 — 10; Hi;. 152 — 3. — a. Sk. 
—His., Dir.; Norge: S. M.; Fini.: S.— O. bott.; Danm. 

al>. Walkeri Crrr. B. E. T. 92. De svarta punkterna saninianfiyta till 
streck. — r. Bland hufvudformen. 

189. Urticae Esp. 83, 2; Hi;. 154. — Sv.: Sk., Bl. 
(Wllgn), Sthlm (enl. W — m); Danm. 



lampa: skand:s och Finlands macrolkpidoptera. 37 

IV. HEPIALOIDAE H.S. 
Hepialus F. 

I go. Humuli L. S. N. X, 508; Hb. 203 — 4. — Sv.: Sk. 
— Vstm., Upl., Jmt. : Klöfsjöfj. (W — m), Åre (AuRiv., F"örf.); Norge: 
S.M.; Fini.: AL, Kar.; Danm. 

191. Fusco-nebulosa De Geer Mem. VII. p. 598, T. 44, 
f. x6 (1778). [Mappa Don. N. Hist. X, 95, T. 360(1801); Vel- 
leda Hb. 212, 233 — 4). — r. Sv.: OG. (Zett.), Hall., Jmt., VG. 
(Edgren), Lapl. : Qvickj. (Bohem., Förf.); Norge; Fini.: Kar., 
Ö.bott. ; Danm. r r. 

ab. Gallicus Ld. Z. b. V, 1852, p. 106. {VelUda (^ B. Ic. 69, 5). 
Framvinganie bruna, enfärgade. — Sv. : Lapl. 

192. Lupulinus L. S. N. X, 508. {Flina Hb. 210 — 11). — 
r. Sv.: Sk.; Norge: Christ. (Siebke); Danm.: Kjöb., Vendsyssel. 

193. Ganna Hb. 215. {Ardicus Bohem. Förs. 1848, p. 
190). — r. Sv.: Norrb.: Pello, Matarengi (Wbg); Fini.: x4.bo 
(enl. Tngstrm). 

(Alphus Wllgx.). 

194. Sylvinus L. F. S. 306. {Hämma Hb. 207, 252). — 
r. Sv.: Sk. — Upl.; Norge: S.M.; Danm. 

(Phymatopus Wi.lgn.). 

195. Hecta L. S. N. X, App. 822; Hb. 208—9, 258. — 
Sv.: Sk. — Jmt., här och der; Norge: S.M., N.: Saiten, A^adsö, 
S.Varanger; Fini.: S. — Ö.bott.; Danm. 

V. COSSIDAE. 
Cossus F. 

196. Cossus L. S. N. X, 504; Hb. 198. {Ligniperda F.). 
— a. Sv.: Sk.— Upl., His.; Norge: S.M., Nordl.: Saltd. (Hage- 
mann, Schoy.); Fini.: S. — Ö.bott.; Danm. 

Terebra F. Mant. 116; Hr. 197. — Fini. : Abo (Kretschmar). 



38 ENTÜMOLOGISK. TIDSKRIFT 1 885. 

Zeuzera Latr. 

197. Pyrina L. F. S. 306. {Aesctilt L. ; Hb. 202). — r. 
Sv.: Sk. (Wllgn), Sthlm: Lidingön (Isacsson), Staket â Wermdö 
(enl. Sndhl); Danm. 

VI. COCHLIOPODAE B. 

Heterogenea Knoch. 

198. Limacodes Hufn. Berl. Mag. III, p. 402, 425; Thnbg. 
Mus. Nat., p. 73, sec. specim. typ. {Testudo Schiff.; Testudinana 
Hb. Tortr. 164—5). — Sv.: Sk.— OG., VG. r.; Danm. 

199. Asella Schiff. S. V., p. 65. {Ase/hma Hb. Tortr. 
166 — 7). — r. Sv.: Sk.; Danm.: Sjaell. (Müller), P\alster (Benzon). 

VII. PSYCHIDAE. 
Psyche Schrk. 

200. Unicolor Hufn. Berl. Mag. II, p. 148. [Grû7)iinfl/a 
Schiff.; Hb. Tin. i). — r. Sv.: Sthlm, Upl. (Ths), Sk. (Wllgn); 
Fini.: S.; Danm.: Fyen, Lolland. 

201. Villosella O. III, 180; H. S. 100. — r. Sv. : Sk. 
(Wllgn enl. Ths, Ent. Tidskr. 1881, p. io6j, ? VG. (Dalm.), 
Q; Danm.: Jutl.: Skive (Ström). 

202. Viciella Schiff. S. V., p. 133, 288, T. I, a., 7, II, 
a, 7. {Siciella Hb. Tin. 280). — r. Sv.: Sk., Bl. (Wllgn). 

203. Graslinella B. Ann. S. Fr. 1852, p. XXII. {Alm 
Frr. 218, I, a— d., III, p. 38; H. S. ioi). — ?Sv.: OG. (Ths, 
Ent. Tidskr. 1881, p. 106); ? Norge: Naes Vœrk (Sp. Schn.); 
Danm. : Jutl. : Skive (Strü.m). 

204. Opacella H. S. 102. — r. Sv. : Sm. — Norrb.; Norge: 
Dv., Finm.: Bossekop (Stgr); Fini.: Abo, Kar., Ö.bott.; Danm.: 
Sjrell. (B. Haas). 

205. Atra L. S. N. XII, 823. {Hieracii Thnbg. Ins. suec. 
I^'> P- 53i sec. specim. typ.; Plumifera O. III, 176; H. S. 103). 
Typexemplaret, taget vid Upsala, finnes i Thunbergs samling 
derstädes. 



lampa: skand:s och finlands macrolepidoptera. 39 

206. Hirsutella Hb. Tin. 3. {Fusca Hw.). — Norge: Dv. 
(Wocke); Fini.: Tavastl. (Inberg). 

207. Standfussii H. S. VI, p. 175. — Sv.: His. (Rphi); 
Norge: S.Varanger (Sandbg), Saltd. (Schöy.). 

Fumea Hb. 

208. Intermediella Brd. Mon. Ps., p. 95, f. 69, a — c. 
{Xäidella HoF.). — Sv.: Gotl., Öl., OG., Sthlm ; Norge: Roms- 
dals Amt (Schöy.); Fini.: Nyl., Kar.; Danm. 

209. Crassiorella Brd. Mon. Ps. p. 92, f. 68 a — d. — 
Norge: Christ. (Esmark), V. Åker, Asker (Sp. Schn.). 

v. Norvegica (Heyl.) Schöy. Nyt ISIag. f. Naturv. 1880, p. 303. — 
Norge : Christ. (Esmark). 

Sepiuiti Spr. Is. 1846, p. 31; H. S. n. Schm. Säcke ro; 
Breyer Ann. S. Beige 1861 p. 6, Pl. 3. — Danm.: Sjaell. (B. Haas). 

VIII. LIPARIDAE B. 

Orgyia O. 

210. Gonostigma F. S. E. 585; Hb. 78, 253. — r. Sv.: 
Sk., Bl. (Wllgn), Sm., Sthlm (Bohem.); Danm. ej r. 

211. Antiqua L. S. N. X, 503; Hb. 77, 235. — a. Sv.: 
Sk.— His., LapL; Norge: S.M.; Fini.: S., Ö.; Danm. 

Ericae Germ. Fn. I, E, Ease. VIII, T. 17, 18; Hb. 279 
— 80. — Danm.: Sj?ell. 

Dasychira Stph. 

Selenitica Esp. 82, 5, 88, 2. [Lathyri Hb. 79 — 80). — 
Fini.: Kar. 

212. Fascelina L. S. N. X, 503. {Medicagùiis Hb. 81). 
— Sv.: Sk. — Norrb.; r. Norge; Fini.: Ö.bott., Rysk. Kar.; 
Danm. ej r. 

v. Obscura Zktt. Ins. Lapp. 927. Mindre, framvingarne svartgrå, nä- 
stan enfärgade och med ett svart tvärstreck, — Sv.: His., Jmt., 
Norrb., Lapl. (Zett., Wbg). 



40 ENTO.MÜLOGISK 'JIDSKRIFT 1SS5. 

213. Abietis Schii-t. S. V., p. 55; Hb. 82 — 3. — r r. 
Sv.: VG. (Dalm.), Upl. (enl. Bohem.), Stäket (Sndhl). 

214. Pudibunda L. S. N. X, 503. (Juglandis Hb. 84 — 5). 

— Sv. : Sk. — OG. ; Sdm. (Hfgn), U])1. (Sndhl); Danm. 

ab. Concolor Stgr. Cat. i, p. 29; 2, p. 66. {Pudibu?}da v. H. S. 
155). — Framvingarne grå, enfärgade. — Sällsynt (enl. Wllgn). 

Laria Hb. 

215. L nigrum ]Müll. Faun. Fr. p. 40. (^V nigrum F.; 
Nivosa Hb. 71). — r. Sv.: Sk.: Sölvesborg, V. Wram (Wllgn); 
Fini. : Nyl. ; Danm. 

Leucoma Stph. 

216. Salicis L. S. N. X, 502; Hb. 70. — a. Sv.: Sk. — 
His., Norrb. (Schmaltz), Lapl. (Zett., Portin, enl. Wllgn); 
Norge: S.M.; Fini: S. — Ö.bott.; Danm. 

Porthesia Stph. 

217. Chrysorrhoea L. S. N. X, 502; Hb. 67, 248 — 9. 

— r. Sv.: BL, Ol. (enl. Wllgn), Sk., Gotl. (Zett.); Danm. 

218. Similis Fuessl. Verz. p. 35, N:r 662 (1775). {Auri- 
flua F.; Hb. 68 — 9; Cygnea Thnbg. Mus. Nat. p. 70, sec. spe- 
cim. typ.). — r. Sv. : Sk., Bl. (Wllgn), 01. (Ridderb.), Sm. : 
Kalmar län (Wiberg), A^'estervik (A. F. Carlson); Danm. 

Psilura Stph. 

219. Monacha L. S. N. X, 501; Hb. 74. — r. Sv. : Sk. — 
Vstm., Upl.; Norge: Christ. (Siebke); Fini.: Nyl. (W. Nyländer); 
Danm. ej a. 

ab. Eremita O. Ill, 194. Mycket mörkare. — Sv.: Bl. (Ths); Danm. r. 

Ocneria H. S. 

220. Dispar L. S. N. X, 501; Thnbg. Ins. suec. I, p. i 
(1784), sec. specim. typ.; Hb. 75 — 6, 263. — r. Sv.: BL: Karls- 
krona (v. Borck) 1840, Förf. 1873, Ths 1874 — 5; Danm: 
Flensburg, Bornholm. 



lampa: skand:s och Finlands macrolepidoptera. 41 

IX. BOMBYCIDAE B. 

Bombyx B. 

221. Crataegi L. S. N. X, 502; Hk. 162. — r. Sv.: S.M.; 
Norge: S.M.; Fini.: Ö.bott., Rysk. K.ar. ; Danm. ej a. 

v. Ariae Hb. 288 — 9. {Arbuscidae Pkaff. Stett. e. Z. i86op. 126). Större 
och mörkare. — Sv.: Sthlm, Jmt., Lapl. ; Norge: Dv. (ScHÖY.), 
S.Varanger (Collett, Sp. Schn.). — Larv. se Sandbg Ent. Tidskr. 
1883, p. iS. 

222. Populi L. S. N. X, 502; He. 163. — r. Sv.: Sk. — 
His.; Norge: S.M.; Fini.: Åbo, Ö.bott.; Danm. 

223. Castrensis L. S. N. X, 500; Hb. 177 — 8. — Sv.: 
Sk.— Vstm., UpL; Fini.: S., Ö.bott.; Danm. 

224. Neustria L. S. N. X, 500; Hb. 179 — 80. — Sv.: S. a, 
M. r., ? Lapl. Ume (Zett.); Norge: S.; Fini.: Abo, Kar.; Danm. 

225. Lanestris L. S. N. X, 499; Hb. 169 — 70. — Sv.: 
Sk. — His.; Norge: S.M. ; Fini.: Kar., Ö.bott.; Danm. 

v. Aavasaksae Teich. Stett. e. Z. 1881 p. 187. {Arbnscuhu Frr. 590, 
2?) — Sv.: Jmt. (AuRiv., FÖRF.); Norge: Romsd. Amt(SCHÖY.); 
Fini. : Ö.bott. N. Larvens färg afviker betydligt från hufvudfor- 
mens. Han lefver på dvergbjörk m. fl. och träffas på myrar. 

226. Catax L. S. N. X, Append. 822. {Everia Knoch. ; 
Hb. 166 — 7). — Sv.: Bl. (Linné). I Gyllenhalska samlingen 
skall finnas en Ç, tagen af Bjerkander. (Bohem. Förs. p. 137)- 
Tillhör möjligen följ. art. 

227. ? Rimicola He. Text. p. 142. (GzAm- Esp. ; Hb. 168). 
— ? Sv. : Sm. (Ljungh). 

228. Trifolii Esp. 15, i (^\ Hb. i^i. — r. Sv.: Sk. — 
UpL; Norge: S.; Danm. 

229. Quercus L. S. N. X, 498; Hb. 172, 225. — Sv.; 
Norge: S.M.; Fini.: S., S.O.; Danm. 

ab. Callunae Palmer. Zool. 1847, p. 1656; Gx. Ann. S. Fr. 1858^ 
p. 442, PL 10, 3. Honan mörkare. — Sv.: OG. r. 

ab. Spartii Hb. 173, 224. Mörkare, de gula tvärbanden smala. — Sv. : 
OG., Norrb., Lapl. 



42 ENTOMÜLüGISK TIDSKRIFT 1885. 

230. Rubi L. S. N. X, 498; Un. 174. — a. Sv.: Sk.— 
His.; Norge: S.M.; Fini.: S.— Ö.bott.; Danm. 

Crateronyx Dup. 

231. Dumi L. F. S. 293. {Bume/i L. S. N. 815; Hb. 
164). — r. Sv.: Sk.— Upl. ; Fini.: Åbo, Savol.; Danm.: Roe- 
skilde (enl. Wllgn). 

Lasiocampa Latr. 

232. Rotatoria L. S. N. XII, 813; Hb. 182—3. — r- 
Sv.: S. (Thunberg), Upl. (Weg., Sundev.); Noige: S.; Fini.: 
Åbo, Kar. ; Danm. a. 

233. Quercifolia L. S. N. X, 497; He. 187 — 8. — r. 
Sv.: S., Vstm. (Jhn), Upsala (Auriv.); Fini. : Kar. ; Danm. : Fyen. 

Tremulifolia Hb. Text. p. 148. {Ilicifolia Esp.; Hb. 191 — 
2). — r. Danm..: Sj^ell. (B. Haas), Jutl. 

234. Ilicifolia L. F. S. 293. [BetiilifoUa Esp.; Hb. 190). 
— r. Sv.: Ü. : Sk.— His., Vstm. (Jhn); Norge: S.M., Romsd. 
(ScHöv.); Fini: S.O., Ö.bott. 

235. Lunigera Esp. 22, 6, 91, 2 — 6; Frr. 69. Grå eller 
gulgrå. — r. Sv. : Upsala (Thunberg). 

v. Lobulina Esp. 82, 3 — 4. (Lunigera Esi'. 22, 5; Pavk. Skr. af Nat. 
Hist. Selsk. Kjöbenh. 1793, B. II, Hft. 2, p. 98, T. II, f. i; Hü. 
181. Framvingarne svartgrå. — Sv.: Vrm. (enl. Mk.v.), His. (Au- 
Riv.), VB. (Pavk.), Lapl. 

236. Pini L. S. N. X, 498; Hb. 184—5. — i- S^'- ^ S., 
His. (Wångdahl); Norge: S. ; Fini.: S.; Danm.: Helsingör, Sorö, 
Bornholm, Jutl. 

X. ENDROMIDAE B. 

Endromis O. 

237. Versicolora L. S. N. X, 499; Hb. i — 2. — r. Sv.: 
Sk. — Norrb., Lapl. Lule; Norge: S.M.; Fini.: S. M.; ? Danm. (B. 
Haas). Wallengrens uppgift om dess förekomst i hela Danm. 
svnes tarfva vidare bekräftelse. 



lampa: skand:s och finlands macrolepidoptera. 43 

XI. SATURNIDÀE B. 
Saturnia Schrk. 

238. Pavonia L. F. S. 291. (r«?;-//«?' Schiff. ; Hb. 53 — 4, 
255, 276). — Sv.; Norge; Fini.; Danm. 

Aglia O. 

239. Tau L. S. N. X, 497; Hi:. 51—2. — Sv.: Sk., Bl., 
Ystm., Sm.: Vestervik {A. F. Carlson); Norge: S.; Fini.: S., 
Ö. ; Danm. 

XII. DREPANULIDAE B. 
Drepana Schkk. 

{Platypteryx Lasp.). 

240. Falcataria L. F. S. 323. {Falctila Schiff.; Hb. 44). 
~ Sv.: Sk.— His., VB. : Boden (Förf.); Norge: S.; Fml. : S., 
S.O.; Danm.: Sjc^ll. N., Jutl. 

241. Curvatula Bkh. III, 460. {Harpagula Hi'.. 42 — 3). 
— r. Sv.: Sk., BL, VG.; Norge: N. Bergenhus Amt (Hvoslef) ; 
1'inl. : S. — C). bott. ; Danm. 

242. Harpagula Esp. 73, i — 2. {Sicula Hp,. 41). — Sv.: 
Sk. S.O. (Thomson). 

243. Lacertinaria L. F. S. 323. {Laceriula Schiff.; Hd. 
49; Deniaria Thnbg Ins. suec. I, p. 5). — Sv.: Sk. — Dir., His.; 
Norge: S. r., Romsd. (Ström), Saltd. (Schöv.); Danm. 

v. Scincula Hb. 50. {Dintidiata Tngstrm Cat. p. 302). Större, grå- 
brun. — r. Sv.: Upl. ; \'ermdö (FÖRF.), Norrb., Lapl. (Stor); Norge: 
S. ; Fini. : LapL 

244. Cultraria F. S. E. 621; Thnbg Ins. suec. I, p. 6, 
sec. specim. typ. {Uiignicula Hk. 48). — r. Sv.: Sk., BL; Danm. a. 

Cilix Leach. 

245. Glaucata Se. Ent. Carn. p. 221. {Ruffa L. S. N. 
XII, 106S; Spiniila Schiff.; Hi:. 40). — r. Sv.: ()1. (Lundell, 
Förf.), P>1. (Ths); Danm.: SjrelL, Fyen, Jutl. 



44 ENTOMOLOGISK TIOSKRIKT I 885. 

XIII. NOTODONTIDAE B. 

Harpyia O. 

[Cerura Schrk). 

246. Bicuspis Bkh. Ill }>. 380; Hr.. 36. — r. Sv. : Sm., 
His.; Norge: S.; Fini.: Abo, Nyl. ; Damn. (Wllgn). B. H.aas 
känner om dess förekomst l)lott att en enda larv påträffats vid 
Jœgersborg. 

247. Furcula L. F. S. 298; Hi;. 39. {Forficula Fisch, d. W.). 
Hvitgrå. — Sv.: S.M. — His.; Norge: S.; Fini.: Ö.bott. S.; Danm. 

v. Borealis Bohem. Förs. p. 161. (v. Ajatar Schii.dk, .Stett. e. Z. 
1874, p. 59; v. Saltcnsis ScHiivEN, Ent. Tidskr. i88l, p. I20). 
Mycket mörkare, brunaktigt mörkgrå. — Sv.: Ills., Lapl. Lule: 
Randijaur, Storsand (BmiKM.); Norge: Nordl. ; Fini.: X. 

248. Bifida Hl!. 37. — ■ Sv.: Sm. (Bohem.), Sthlm (Hfgn), 
His. (AuRiv.); Norge: Christ. (Siep.ke); Fini.: Nyl. Kar.; Danm. 

249. Vinula L. S. N. X, 49(); Hb. 34. — a. Sv.; Norge: 
S.M.; Fini.: S.M.; Danm. 

v. Arctica Zett. Ens. Lapp. 922. Mörkare, med tydliga tvärstreck; mel- 
lanform. — Sv. : LapL 

v. Phantoma Dai.m. Anal. Ent. p. 92; IL S. 13 — 16. Vingarne ncäsian 
enfärgade, svartaktiga. — .Sv.; Norrb., Lapl. 

Stauropus (term. 

250. Fagi L. S. N. X, 508; Hb. 31. — r. Sv.: Sthlm, 
Upl. : Ingarön (Holmgr.), Vstm. (Jhn); Danm. r. 

Hybocampa J d. 

Milhauseri F. S. F. 577. {'/Vrrißca Schiff.; Hb. t^2 — 3). 

— Danm.: Loll. (Schuck). 

Notodonta O. 
(Leiocampa nu.). 

251. Tremula Cl. Ic. T. IX, 13. {Dic/atu F^sp.; Hb. 22). 

— Sv.: Sk. — Jmt. ; Norge: Christ. (E.smark); Fini.: Abo, Nyl., 
O.bott. S. ; Danm. 



lampa: skandis och finlands macrolepidoptera. 45 

252. Dictaeoides Esp. 84, 3; Hr.. 23 — 4. — Sv.: Sk. — 
Jmt.; Norge: S.M.; Fini.: S., Rysk. Kar.; Danm. r: Sjaell. N. 

v. Frigida Zktt. Ins. Lapp. 923. Mörkare. — Sv.: Lapl. Toni. 



(Notodonta Stph.). 

253. Ziczac L. S. N. X, 504; Hi;. 26. — Sv.; Norge: S.M. ; 
Fini. ; Danm. 

254. Tritophus F. Mänt. 116 bis. {7\n-va Hh. 27). — r. 
Sv.: Sk. — Upl; Norge: Christ. (Siebke); ? Danm. (^^'I,LGN). Ej 
upptagen af B. Haas. 

255. Trépida Esp. 57, 1 — 4. {Serra fa Thnbg. Ins. suec. 
III, p. 47 f. I (1792), sec. specini. typ.; Tromila Hi;. 30). — 
r. Sv.: Sm., Upl., VG. ; Danm.: Sjaîll., Fyen, Jatl. 

Torva Hk. Text. p. 108. {7'riiophns Esp.; Hb. 29). — 
Fini. : Rysk. Kar. 

256. Dromedarius L. S. N. XII, 827; Hb. 28. — Sv.: 
S.M. — His., t. r. ; Norge: Romsd. (Ström), Finni.: Porsanger 
(ScHöv.), S.Varanger (Sandbg); Fini.; Danm. a. 

(Drymonia H. S.). 

257. Chaonia Hb. 10 — 11. (^Riifiiornis Hw^."^', Wlt.gx). — 
Sv.: Sthlrn (De Vvlder, Riksm.); Danm.: Sjaell., Fyen, Jutl. 
(Ström). 

r Trimacula Esp. 46, i — 2. {Dodonaea Frr. ; H. S. 84). — 
Framvingarne vid basen grå, utåt hvita. 

-j- v. Dodonaea Hb. S. Framvingarne grå, med h\ita tvärband. — 
Danm.: Sjrell., Fyen, Jutl- 

(Microdonta l'rr.). 

258. Bicoloria Schiff. S. V. p. 49; Hb. 18. — r. Sv.: 
OG. (Gyllenhal), Sk. : Trolle Ljungby (enl. Wllgn) och Far- 
hult (C. A. Westerluxd); Fini.: Rysk. Kar. 

f v. Âlbida 1!. Ic. 70, 6 — 7. Framvingarne nästan helt ocli hullet hvita. 
— Fini. : Kysk. Kar. 



46 ENTO.MOI.OCJISK TIDSKKIFT 1885. 

Lophopteryx Stph. 
(Odontosia Hh. Ld.)- 

259. Carmelita Esp. 91, i. {Capucina Hb. 21). — Sv. 
r r. : Dir. (Oördalen Bohe.m.), Sthlm (A. Kjellberg), Vrm. (enl. 
Mev.); Norge: Saltd. (Hagemann); Danni. (enl. Wllgn), men ej 
upptagen af B. Haas. 

(Lophopteryx i.i>.). 

260. Camelina L. S. N. X, 507; Hb. 19. {Capuciiui L. 
1. c. Cr). — Sv. ; Norge: S., Romsd., Saltd. (Schöy.); Fini.: 
vS.M. ; Danni. a. 

Pterostoma (.erm. 

261. Palpina L. F. S. 305; Hü. 16. {Pcrsicariae Ström 
Dansk. Vid. S. Skr. HI, p. 271, 1788, enl. Wllgn). — r. Sv.: 
Sk. — Lapl.; Norge: Romsd. (Ström); Fini.: S., S.O.; Danm. 

f v. Lapponica Teich Stett. e. Z. 1881, p. 188. — Framvingarne rök- 
grå, n.'istan utan teckningar. Idott ett tvärstreck öfver midten ; bak- 
vingarne hvita. — Fini. : Avasaxa (Tkich). 

Gluphisia B. 

262. Crenata Esp. 47, 3 — 4. (Crenosa Hb. 12). — Norge: 
Christ. (Esmark); Fini.: Rysk. Kar. (Glnther). 

Ptilophora Stph. 

263. Plumigera Esp. 50, 6 — 7; Hb. 13, 25c. — Sv.: 
Vesterås (Jhn); Norge: Christ. (Siebke\ Homaiisby (Collett, 
Sp. Schn.), Nœs Vterk (Aall). 

' Cnethocampa Stph. 

264. Pinivora Tk. X, i, 194; H. S. 17 — 20. {Pilvocampa 
Thnhg. Ins. suec. W , p. 54(1792), sec. sp. typ.). — Sv. (enl. Thnbg). 

Phalera Hb. 

{Pygaera O.). 

265. Bucephala L. S. N. X, 508; Hi',. 194 — 5. — a. Sv.: 
Sk.— His. ; Norge: S. ; Fini.: S. M.; Danm. 



lampa: skand:s och Finlands macrolepidoptera. 47 

Pygaera O. 

Timon Hu. 86. — Fini.: Rysk. Kar. 

266. Anastomosis L. S. N. X, 506; Hb. 87. — r. Sv.: 
Ö. : Sk.— Sthlm; Danm. (O. F. Müller). 

267. Curtula L. S. N. X, 503; Hb. 89. {Bombycina Ström, 
Dansk. Vid. S. Skr. II, p. 80, f. 21, 1783). — Sv.; Norge: S., 
Romsd. (Ström); Fini.: S. M.; Danm.: Sjaell., Fyen, Jutl. 

268. Anachoreta F. Mänt. 120; Hb. 88. — Sv.: Upl. : 
Ingarön (Holmgr. 1883); Norge: Christ. (Esmark); Fini. 

269. Pigra Hufn. Berl. M. II p. 426. [Reclusa F.; Thnbg. 
Ins. suec. II, (1791) p. 40, sec. specim. typ.; Hb. 90). — a. Sv.; 
Norge: S.M., Bodö (AuRiv.); Fini: S. M.; Danm.: N. : Sja?ll., JutL 

XIV. CYMATOPHORIDAE H. S. 
Gonophora Brd. . 

270. Derasa L. S. N. XII, 851; Hb. Noct. 66. — r. Sv.: 
Sk. (enl. C. G. Thomson), Ol.: Borgholm (Mev.); Danm. ej a. 

Thyatira O. 

271. Batis L. S. N. X, 509; Hb. Noct. 65. — Sv.: S. — 
Vstm., His. (Auriv.); Norge: S., Romsd. (Schöy.); Fini.: S.; Danm. 

Cymatophora Tr. 

272. Octogesima Hb. Btr. I, i, i G; Noct. 209. [Ocu- 
laris Gn.). — Sv.: OG., Sthlm, Upl.: Vermdö (Förf.), His. 
(Auriv., Rphi); Fini.: Nyl., Rysk. Kar. ?(Tngstrm upptager Ocu- 
laris L. och Octogesima Hß. såsom två särskilda arter, af hvilka 
den sistnämda ej skulle förekomma i det egentliga Fini.). 

273. Ypsilon graecum Göze, Btr. Ill, 3, p. 253 (1781); 
De Geer II, p. 423, T. 7, f. 23, sec. specim. typ. {Flavicornis 
Gl. Ic. T. 6, f. 9; Or F. Mant. 165; Hb. Noct. 210). — a. Sv. : 
S.M. — His.; Norge: S. M.; Fini.: S.M. ; Danm. 

274. Duplaris L. F. S. 352. [Undosa Hn. 211). — Sv. : 
Sk. — His., Umea. (Cederb.), Lapl. (Rphi); Norge; Fini.; Danm. 



48 ENTOMULOGISK TIDSKRIFT 18S5. 

275. Fluctuosa Hb. 212. — r. Sv.: OCl. (NN'bg), Upl. : 
Skepparviken å Vermdö (Förf.), Sthlm (Hfgn), Sk. (Thomson); 
Norge: Kragerö 1882 (Ullm.an); Fini.: Pargas (Reuter). 

Asphalia Hb. 

Diluta F'. Mänt. 165; Hb. Noct. 206. — Danni. : Fyen 
(Ström). 

276. Flavicornis L. S. N. X, 518; Hb. 208. {Cinerea Göze 
Btr. HI, 3, p. 252; De Geer II, p. 422, T. 7, f. 19, sec. spe- 
ciiT). typ.; Lii/eicor?iis Hw. s. Wllgn.). — Sv. : S.M. — His.; Norge: 
S.; Fini: S., Lapl. ; Danm. : Jutl. (Ström), Sjc-ell. 

V. Finmarchica Schöykn Eut. 'l'idskr. 1S81, p. 121, T. I, f. 3 — 4. 
Mörkare. — Sv.: His. (RPHI), Lap!.: Qvickjock ; Norge: Saltd. 
(Hagemann), S.Varaiiger; ? Fini. : Lapl. 

Ridens F. Mant. 180. {Xan/Iioccros Hb. Noct. 205). — 
Danm.: Sjpell., Fyen. r. 



C IN" O C til a e. 
Diloba Stph. 

277. Coeruleocephala L. S. N. X, 504; Hb. Bomb. 196. 

— r. Sv. : Sk. — His.; Norge: S.; Danm. 

Arsilonche Ld. 

278. Albovenosa Göze. Btr. Ill, 3, p. 251; I^e Geer II, 
p. 415, T. 7, f. 14, sec. specim. typ. ( /'(7/^',f(/ Bkh. ; Degcmr Hb. 
3S9). Gulgrå. (V. ß. Fhivida AuRiv. Ent. Tidskr. 1880, p. 38). 

— Sv. : Sm., Upl., His., skärgårdarne, lîl. (Ths); Fini.; Nyl. 

V. Murina Auriv. Knt. Tidskr. iSSo, p. 37, T. I, f. 2 Ç. Gråbrun 

(v. a. AuRiv.). — Sv. : Sm., Upl., Ills. 
V. Albida Ain<iv. Eut. Tidskr. 1880, p. 3S. Ilvitgrå (v. ;'. AURIV.). 

— 'rillsanimans med foregående. 

Demas Stfu. 

279. Coryli L. S. N. X, 503; Hb. 17 — 18. — Sv.: Sk. 
— Lapl.; Norge: S.M. ; Fini: S.M.; Danm. a. 



lampa: skand:s och finlands macrolepidoptera. 49 

Acronycta O. 

280. Leporina L. S. N. X, 511; Hb. 15 — 16. — Sv.: 
Sk. — His.; Norge: S.M. ; Fini: S. M.; Danm. r. 

v. Bradyporina Tr. V, i, 9; H. S. 636. Mera grå. — Sv.: Sk. — 
Upl. ; Fini.: Ö.bott.; Danm. 

281. Aceris L. S5. N. X, 514; Hb. 13 — 14. [Euphorbiae 
Thnbg. Ins. suec. IV, p. 55 (1792), sec. specim. typ.). — Sv.: 
Sk. — Sthlni, Upl.: Upsala (AuRiv.); Norge: S. : Christ. (Schöy.), 
Skien (Sölsberg); Fini.: S.; Danm.: Helsingör, Kjöb. 

ab. Candelisequa Esp. 191, i. Mörkare grå. — Sv.: Sthlms skär- 
gård (Mev.). 

282. Megacephala Göze Btr. III, 3, p. 251 ; De Geer II, 
p. 413, T. 7, f. 9; Hb. 10 — II. — Sv.: Sk. — Norrb.; Norge: 
S.M.; Fini: S.M. ; Danm. 

283. Aini L. S. N. XII, 845; Hb. 3. — r r. Sv.: Sk., 
OG., VG., Upl (HoLMGR.); Norge; S. ; Danm.: Sj^ll, Fyen. 

284. Strigosa F. Mänt. 142; Hb. 2. {Prtini Quens. Act. 
Holm. XII, T. III, f. a. (1791). — Sv.: Sk. 28 Sept. 1790 
(Quens.); Danska öarne r r. : Fyen, Sjaell 

285. Tridens Schiff. S. V. 67; Esp. 115, 5 — 8. — Sv.: 
Sk. — Vstm., His. (AuRiv); Danm. 

286. Psi L. S. N. X, 514; Esp. 115, 1—4. — Sv.: Sk. 
— His.; Norge: S.; Fini: S.; Danm. 

287. Cuspis Hb. 504. — r. Sv.: Sm. — Dir.; Norge: S. ; 
Danm. 

288. Menyanthidis View. Tab. Verz. p. 50, T. II, 1 — 2; 

Hb. 6 — 7. — r. Sv.: Sk. — Lapl ; Norge; Fini: Rysk. Kar. 
(Günther); Danm.: Sjaell. 

? ab. Salicis Curt. B. E. t. 136. Mörkare, framvingarne mera enfär- 
gade. — Sv. : Lapl. (Riksm.). 

289. Auricoma F. Mänt. 174; Hb. 8. — a. Sv.: Sm. — 
Lapl; Norge: S.M., O. Finni. : Kobbervik (Sandbg), Bodö 
(Schilde); Fini; Danm. 

? ab. Pepli Hb. 614; Gn. I, 55. Mörkare, mera enfärgad. 
Eniomol. Tidskr. Årg. 6, H. i (1885). 4 



50 ENTOMOI.OGISK TIDSKRIFT 1 885. 

290. Abscondita Tr. X, 2, 5; H. S. 378. — Sv. : Lapl. 
(Stgr); Fini.: Nyl., ().bott., Rysk. Kar. 

291. Euphorbiae F. Mänt. 174; Hb. 529. — Sv.: Sm. — 
Vstm., His. (AuRiv.); Norge: S.M.; Danm. 

v. Obscura Ström Dansk. Vid. Selsk. Skr. 1783, p. 79. i? Montivaga 
Gn. I, 57). Mörkare. — ? Sv. : N. ; Norge: S.M. 

292. Rumicis L. S. N. X, 516; Hb. 9. {Pimria/a Ström 
Dansk. Vid. Selsk. Skr. 1783, p. 79, f. 28). — a. Sv.: Sk. — 
His.; Norge: S.M.; Fini.: S., S.O.; Danm. 

293. Ligustri F. Mänt. 172; Thnbg Ins. suec. IV, p. 
56 (1792); Hb. 21. — r. Sv.: A-'G. — Upl.; Norge: S.; Danm. 

ab. Sundevalli. Framvinganie sakna hvita fläckar. — .Sv. ; .Sk. (SuN- 

DEV.). 

Bryophila Tr. 

294. Raptricula Hb. 29. — Sv.: Sthlm., Vermdö (Förf.); 
Fini.: Nyl. 

ab. Carbonis Frr'. 544, 4. Mörkare. — ?Sv.: S. (enl. Stgr). 

Fraudatricula Hb. 28. — Fini.: Nyl. (enl. Nord.mann). 

295. Perla F. Mänt. 173; Hb. 25. — Sv.: Sk. (Sundev.), 
OG. (Jhn); Danm. 

Moma Hb. 

296. Alpium OsBECK Götheb. Vet. o. Vitt. Samh. Handl., 
p. 52, T. I, f. 2, a. (larv), b. (fjäril) 1778. {Orioji Esp. 108, 
4 — 7; Aprilina Hb. 22). — Sv.: Sk., Hall.; Fini.: Åbo, Nyl.; 
Danm.: Sjtell., Falster. 

Diphthera O. 

297. Ludifica L. S. N. X, 514; Hb. 23, 524, 580 — i. 
— Sv.: S. (enl. Stor.); Fini.: Ö.bott, S. (Sjöberg). 

Panthea Hb. 

298. Coenobita Esp. III, 37, 7, 88, 2; Hb. Bomb. 72 — 3, 
Noct. 508. — Sv.: S. (enl. Stgr.), Upl.: Dalaro (Mev.); Danm. : 
Sjnell. (Fencker, Kochj. 



lampa: skand:s och Finlands macrolepidoptera. 51 

Agrotis O. 

299. Strigula Thnbg. Mus. Nat. p. 72, f. 2 (1788); Ins. 
suec. IV, p. 55 (1792), sec. specim. typ. {Porphyrea Hb. 93). — 
Sv.: Sk.— His. a.; Norge: S. ; Fini.: S.M. ; Danm. 

f v. Marmorea Grasl. Ann. Soc. Fr. 1863, p. 312, Pl. 8, 9. Mera 

grå, antennerna något skiljaktiga från hufvudformens. — Danm.: Jutl. 

300. Polygona F. Mänt. 176; Hb. 125. — r. Sv.: Sk. — 
Vstm. ; Fini.: Kar. (Tng.strm.); Danm.: Sjaell., N. 

301. Signum F. Mänt. 154. (S/gma Hb. 122). — Sv.: 

Sk. (Wllgn.). 

? Subrosea Stph. 111., p. 200, T. 19, i. — Sv.: Sk. (Wllgn), 
var.?; Fini: Kar. (Simming), var.? 

302. v. Subcoerulea Stgr. Cat., p. 80 (1871). (Suârosea H. S. 516, 
622). Framv. blåaktigt grå. — Sv.: Sk.?, VG. (ScHÖNHERR), His. 
(AuRiv., RPHi), Lapl. (enl. Herrich Schäffer). 

Janthina Esp. 104, 4 — 5; Hb. 100. — Danm.: Fyen (Ström). 

303. Linogrisea Schiff. S. V., p. 79, 313; Hb. i o i, 531. 
— Sv.: VG. (Dalm.), Sthlm (Wbg); Norge: Kragerö (Ullmann), 
Risör (ScHöY.). 

304. Fimbria L. S. N. XII, 842; Hb. 102, 551 — 2. — 
r. Sv.: Sk.— VG., Öl. (Mev.), Upl. (Sndhl); Norge: Mandal 
(Wulff); Danm. 

305. Sobrina (Gn.) Dup. IV, 69, 5 a.; H. S. 127, 9. 
Framvingarne rödbruna, vid basen och inre delen af kostalkanten 
grå. — Sv.: Sthlm (Hfgn, Mev.), His. (Rphi), Vstm. (Förf.); 
Fini.: Kar.; Danm.: Sjsell. (Dohlmann). 

v. Gruneri Gn. I, 336. {Lapponica Frr. 455, 4; Sobrina H. S. 128). 
Större, framvingarne grå, blott vid utkanten rödbruna. — r. Sv. : 
Lapl. — Vstm. (Förf.); Norge: Trondhj., Skien (enl. ScHöY.). 

306. Augur F. S. E. 604; Hb. 148. {Hepatka GöZE Btr. 
III, 3, p. 252; De Geer II, p. 417, T. 6, f. 25, sec. specim. typ.). — 
Sv. : Sk.— Norrb. a. ; Norge: S.M.; Fini.: S.— Ö. bott., N. ; Danm. 

307. Obscura Brahm. Ins. Kal. I, p. 191, II, 412. {Ra- 
vida Hb. 126). — Sv.: Sk.— Jmt.; Norge: S.M. r. ; Fini.: Nyl., 
Kar.; Danm.: Sjaell. (Budde-Lund). 



52 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 885. 

308. Pronuba L. S. N. X, 512; Hn. 103. — a. Sv. ; 
Sk.— Upl.; Norge: S.— Odalen (enl. Sp. Schn.); Fini.: Ål., 
Abo; Danm. 

v. Innuba Tr. V, i, 265; Esp. 102, 2 — 3. Framvingar och thorax af 
af samma färg. — Sv.: Sk, — Upl.; Norge: S. ; Daum. 

309. Orbona Hufn. Berl. M. III, p. 304. {Stibsequa Hb. 
106). — r. Sv.: Sk. — Upl.; Norge: S. : Bergen (Sölsberg), Naes 
Vaerk (Aall); Danm.: Fyen, Jutl. 

310. Comes Hb. 521. — r. Sv.: Sk. — OG. ; Norge: Romsd.: 
Söndmöre (Ström); Danm. 

ab. Prosequa Tk. V, i, 256. Mörkare, mera brokig. — Sv.: Sk.; 
Danm. ; Falster. 

311. Castanea Esp. 187, 8 — ^11. {Ccrasina Frr. 312). 
Rödbrun. — r. Sv.: Dalarö (Mev.); Danm.: Sjaell., Jutl. 

v. Neglecta Hb. 160. Grå. — Sv.? 

312. Hyperborea Zett. Ins. Lap. 938. {Aquilonaris Zy.tt. 
940). — Sv.: Lapl. — His., Upl: Dalarö (Mev.); Norge: M. — 
Finm.; Fini.: Lapl., Rysk. Kar. (Günther). 

v. Carnica Hering. Stett. e. Z. 1846, p. 236. {Glacialis H. S. 421 — 
4). Framvingarne med köttröd inblandning, ej blåaktiga. — Sv. : 
Lapl., Hrjd (enl. Wi.LGN') ; Norge: Dv. (enl. Wli.gn). 

313. Gelida Sp. Schn. Ent. Tidskr. 1883, p. 88. {Co?npa- 
rata Möschl. ; Sp. Schn. 1. c, p. 77). Lik föreg., men anten- 
nerna äro okammade. — Norge: S.Varanger. 

314. Triangulum Hufn. Berl. M. III, p. 306; He. 497. 
— Sv.: Sk. — Upl.; Norge: S. — Romsd.; Danm. 

315. Baja F. Mänt. 175; Hb. i ig. — r. Sv.: ÖL, VG. 
— Vstm.; Norge: S. — Saltd.; Fini.: Nyl., Rysk. Kar.; Danm. 

316. Sincera H. S. II, p. 412. [Zcllcri H. S. 512 — 13). 
Framv. grå, de bakre hvita. — Sv. : Sdm. (enl. Wllgn), Vrm. 
(G. Stenström), His. (Rphi); Fini.: Rysk. Kar. (Günther). 

317. Speciosa Hb. 491. — Sv.: His. (W — m, Rphi). 

v. Arctica Zett. Ins. Lap., p. 939. {Sclwenherri Gn. II, 79, Pl. 7, 7). 
Mindre, mörkare, bakvingarne enfärgade. — Larv. se Sandbg, Ent. 
Tidskr. 1S83, p. 24. — Sv. : Dir.— Lapl.; Norge: M. N. ; Fini. : Ö.bott. 



lampa: skand:s och finlands macrolepidoptera. 53 

318. Candelarum Stgr. Cat. 82. {Candelisequa Hb. 397). 
— r. Sv.: Upl. (Förf.), ÖL: Boda (Mev.). 

319. C nigrum L. S. N. X, 516; Hb. m. — r. Sv.: 
Sk. — Lapl.; Norge: S. — Romsd. ; Fini.: S. — Ö.bott. ; Danm. 

320. Ditrapezium Bkh. IV, 515; Hb. 472. — r. Sv.: 
Sk. (Zett.). 

321. Stigmatica Hb. 470 — i. — r. Sv.: Sk. — OG. ; Danm. 

322. Xanthographa F. Mänt. 170; Hb. 138. — r. Sv.: 
VG., OG., ÖL, Vstm. (Jhn), His. (W— m); Danm. 

•}• ab. Cohesa H. S. 95 — 7. Ljusare, gråaktig. — Danm. 

323. Umbrosa Hb. 456 — 7. — r r. Sv.: Sk. (Wllgn) ; 
Danm.: SjaelL, Fyen, Jutl., S. 

324. Rubi View. Tab. Verz., p. 57, T. 3, 5. {Quadraiiwi 
He. 477). — r. Sv.: Sm. — His.; Danm. 

325. Florida Schmidt Stett. e. Z. 1859, p. 46; H. S. n. 
Schm. 74. — Norge: Trondhj., N. (Schöy.); Danm.: Sj sell., Jutl. 

326. Dahlii Hb. 465—6. — r. Sv.: Sm., OG., Sthlm, 
Vstm. (Förf.); Fini.: Abo, Kar.; Danm.: Jutl. (Jensen), SjselL, 
N. (Möller). 

327. Brunnea F. Mänt. 168; Hb. 121. {Carnea Thnbg. 
Mus. Nat. VI, f. I (1788); Ins. suec. IV, p. 55. Såväl text 
och figur som typexemplar öfverensstämma fullkomligt med Brun- 
nea F., men icke med Tecta Hb.) — r. Sv.: Hall. (Osbeck). Sk. — 
Vstm.; Norge: S. — Romsd.; Fini.: Rysk. Kar. (Günther); Danm. 

ab. Nigricans A. v. Homeyer in lit. Svartaktig. — .Sv. : ÖL (Mev.). 

328. Festiva Hb. 467 — 9. — Sv.: Sk. — Lapl. ; Norge: 
S.; Danm. 

329. Conflua Tr. VI, i, 405; H. S. 154. {Borealis Z^T't. 
Ins. Fap. 941). Med mörkbruna pyramidalfläckar. — Sv.: Lapl. 
— Vstm.; Norge: M., N. ; Fini.: Abo, Kar. 

ab. Diducta Zett. 946. Framvingarne grågulaktiga, med otydliga teck- 
ningar, pyramidalfläcken knappast märkbar. Typex. å Riksm. — 
Tillsammans med föregående. 

330. Depuncta L. F. S. 321; Hb. 120, 502. — r. Sv.: 



54 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 885. 

Öl. (Mev.), Sthlm (Bohem., Stal); Fini. : Âbo (Mobekg); i)anm. : 
Sjaell. (B. Haas, Möller), Ermelund. 

Glareosa Esp. 128, 3. {Hfhraica Hi;. 642 — 3). — Daum.: 
Jutl. S. (Jensen). 

331. Cuprea Hb. 62. — Sv.: Gotl., OG. — His. r. ; Norge: 
S.M.; Fini.: S., S.O. 

332. Plecta L. F. S. 321; Hb. 117. — Sv.: Sk.— His. a. 
Norge: S. M.; Fini.: S. M.; Danm. 

V. Anderssoni; frainvingarne mörkt violeltbiuna, nästan violettsvarta, 
blott främre medianstammen vid basen samt de båda lläckarnes kan- 
ter hvitgulakliga. — Sv. : Dir. : Säterdalen ; flera ex. funna af Andn. 

333. Fennica Tausch. Mém. Mose. I. T. 13, 4; H. S. 
146 — 7. — r. Sv.: Sthlm, Upl., Lapl. S.; Fini.: Nyl. (Mäklin). 

334. Simulans Hufn. Berl. M. Ill, 396. [Pyrophila F.; 
Hb. 43). — r. Sv.: Sk. — His.; Norge: Christ. (Guldberg); 
Fini: S. M.; Danm. 

335. Lucernea L. S. N. X, 510. {Ca/a/cuca B. le. 82, 
5—6; H. S. 7—8, 574—5). — r. Sv.: Sk.— His.; Norge: M., 
N. : Grötö (Fru Gylche); Fini.: Äl., Nyl. 

336. Putris L. F. S. 315. [L/gnosii Hb. 245). — r. Sv. : 
Sk. — Upl.; Norge: Sarpsborg (Grimsgaard); Danm. 

337. Grisescens Tr. V, i, 193. {Candcl/sct/iia Hb. 493). 
— r. Sv. : Sdm. (Wllgn), OG., Bh. (Ktff); Norge: S. M. 

? Decora Hb. 45. [Nebulösa Hb. 402. — (?) Sv. : YG., OG., 
Sdm. (enl. Wllgn); Norge: Dv. (Wllgn). 

338. Cinerea Hb. 155 — 6. — r r. Sv. : Sk.: Farhult 
(Wllgn), Ol.: Horn 25 juni 1881 (Mev.); Danm. : Jutl. (Ström), 
Sjaell. (Moller). 

339. Exclamationis L. S. N. X, 515; Hb. 149. {Mu/iim 
GözE Btr. 3, p. 250; De Geer H, j). 406, 'J'. 6, f. 22). — Sv. ; 
Norge: S. M.; Fini.; S. — Ö.bott.; Danm. 

? Ripae Hb. 702 — 3. — Förekommer trol. ej i Skandinavien. 
? Danm. : Sjaell. 

340. v. Weissenbornii Fkk. 466, 3, V, p. 139; 697. — Sv.: Sk. 
(\Vi.i.c;n); Danm. — Förekommer vid stränder. 



lampa: skand:s och finlands macrolepidoptera. 55 

341. Cursoria Hufn. Berl. M. III, 416; Hb. 540. ■ — r. 
Sv.: Sk. (sandfälten); F'inl. : Kar., Ö.bott. ; Danm.: Sjrell, Jutl. 

ab. Obscura Stgr. Cat. 86. Framvingaine rödbruna, nästan enfärgade. 

— Sv.: Sk. (Bohem.); Danm.: Sjnsll. 

342. Sagitta Hb. 596; H. S. 26. Möjligen blott en aber- 
ration till Cursoria. — Sv. : Skånes sandfält (Bohem.) ; Danm. : 
Sjaell. 

343. Recussa Hb. 630. — r. Sv.: Gotl, Vstm.^ — Lapl.; 
Norge: Dv., rFinm. (Zett.); Fini.: G. Karleby (Hellström), Vasa 
(Wolff.). 

344. Nigricans L. F. S. 322. {Carbonea Hb. 700 — i). — 
Sv.: Sk.— His. ; Norge: S.M.; Fini: S.— Ö.bott.; Danm. 

v. Rubricans Esp. 130, 2. {Fumosa Hb. 153). Ljusare, rödbrunaktig. 

— Sv. : Sthlm (Riksm.). 

Lidia Cr. P. ex. 396, D; Hb. 690 — i. — Danm.: Jutl. 
(B. Haas, Ström). 

345. Norvegica Stgr. Stett. e. Z. 1861, p. 383. — Norge: 
Dv. (Wocke), Gudbrd. (Siebke). 

346. Tritici L. F. S. 320; H. S. 529 — 30. Framvingarne 
rödbrunaktiga, med pilfläckar vid våglinien ; bakre medianstam- 
men hvitaktig, samt de vanliga teckningarne tydliga. — Sv. : Sk. 
— His.; Norge: S.M. ; Fini.: Nyl., Kar., Ö.bott., S. ; Danm. 

v. Eruta Hb. 623; H. S. 527 — 8. Framvingarne gråbruna, för öfrigt 

lik föreg. — Sv.: Sthlm, Öl. 
v. Aquilina Hb. 135, 535 — 6. — Större, ljusare brun eller gulbrunaktig, 

med mörk pyramidalfläck, kostalkanten något ljusare. — Sv.: Sk., 

VG., Sthlm; Fini.; Nyl., Rysk. Kar. 

347. Vitta Hb. 533 — 4. Framvingarne med starkt m,arke- 
rade teckningar, kostalkanten hvit eller h\itaktig, pyramidalfläcken 
svart; yttre tvärstrecket saknas vanligen. — Sv.: Sk., OG., Upl. 
(enl. Wllgn), Vermdö (Förf.). 

348. Obelisca Hb. 123. Större än Tritici, framvingarne 
rödbrunaktiga, deras bakre medianstam ej hvitaktig, pilfläckar säl- 
lan tillstädes, pyramidal- och tappfläck svartaktiga, kostalkanten 
vanligen ljusare. — Sv.: Sk. — Sdm.; Norge: Christ. (Münster, 
Guldberg); Danm.: Sj?ell. (Möller). 



56 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 885. 

ab. Ruris IIb. 416. Gråaktigt brun, med otydlig pyramidal- och tapp- 
fiäck, nästan enfärgad. — Sv.; VG., Sk.: Farhull (Wl.LGN). 

Saucia Hb. 378. {Aeqtia Hb. — G. 811 — 12). — Danm. : 
Sjaell. (Dohlm.\nn). 

349. Ypsilon Rott. Natuif. XI, p. 141. [Suffi/sa Hb. 134). 
— Sv.: Sk. — UpL, Vstm. ; Norge: Christ. (Siebke, ScHciv.); Fini.: 
Nyl.; Danm. 

350. Segetum Schiff. S. V., p. 81, T. I, a, 3, I, b, 3; 
Hb. 147. {Clavis Rott.). — Sv. : Sk.— Upl.; Norge: S.; Fini.: 
S. M.; Damn. 

351. Corticea Hb. 145. — Sv.: Sk. — His.; Norge: S. M.; 
Fini.: S. — ().bott. ; Danm. 

352. Vestigialis Rott. Naturf. VHI, 107. (]'alligcra Hb. 
150, 478). — r. Sv. : Sk. — OG., VG. ; Norge (Schöv.); Fini.: 
Nyl., Kar.; Danm. 

353. Fatidica Hb. 704 — 5. — Norge: Dv. (Schöv.). 

354. Praecox L. S. N. X, 517. {Praeceps Schiff.; Hb. 
70). — r. Sv.: Sk. (Wllgn.), Öl. (Mev.); Fini.: Nyl.; Danm.: 
Sjaell. (Drewsen). 

355. Prasina F. Mant. 169. {Herhida Hb. 76). — r. Sv. : 
Sk. — Upl. ; Norge: Saltd. (Schöy.); Fini.: S., S.O.; Danm.: 
Sjfell., Jutl. 

356. Occulta L. S. N. X, 514; Hb. 79. — Sv. : Sk.— 
Norrb., Lapl. ; Norge: S. M., Saltd. (Schöv.); Fini.: S.— Ö.bott. 

V. Implicata Li:f. Ann. S. Fr. 1836, p. 394, PI. 10, 4. — Sv. : Lapl. 

Charaeas Stph. 

357. Graminis L. S. N. X, 506; Hb. 480 — i. Brun- 

aktigt gulgrå. — Sv. ; Norge; Fini.; Danm. 

V. Brunnea Li'A, Ent. Tidskr. 1884, p. 161 (Graminis Hb. 480 — i). 

Rüdijrun. — Tillsammans med hufvudformen. 
ab. Albineura B. le. 74, 4. — Liknar hufvudformen, men cellerna äro 

svarta uti franivingarnes basal- och mellanfält, samt nära utkanten. 

— Mindre allmän, 
ab. Tricuspis EsP. III, 68, 2 — 3; Hb. 143. — Framvingarne utan andra 

teckningar än de tre vanliga fläckarne, samt den hvita, tandade, vid 



la-aipa: skand:s och finlands macrolepidoptera. 57 

jijurfläckens bakkant. — Tillsammans med hufvudformen, allmännare 
i de nordliga landskapen. 
ab. Albipunctata Lpa Ent. Tidskr. 1884, p. 161 . Framvingarne röd- 
bruna, med svartaktiga ribbor, samt en hvit punkt uti njurfläckens 
bakkant, 9- ~ V. bott. r. (A. E. Holmgren). 

Neuronia Hb. 

358. Popularis F. S. E. 577. {Gramùiis Hb. 59). — Sv.: 
Sk.— Up].; Norge: S. : Nœs (N. A.all), S.O.; Fini.: Nyl. (Tng- 
STRM.); Danm. 

35g. Cespitis F. Mänt. 156; Hb. 428. — r. Sv.: Sk. — 
Upl. ; Norge: S. ; Danm.: Jutl., Sjaell. 

Mamestra Tr. 

360. Leucophaea View. T. V, II, 23; Hb. 80; Hb. — G. 

817. — r. Sv.: Sk., Bl. (Wllgn), Öl. (Förf.); Fini.: Nyl; 
Danm.: Sjsell., Jutl., S. 

361. Advena F. Mänt. 183; Hb. 81. — Sv.: Sk.— His.; 
Norge: S.M. ; Fini: S., S.O.; Danm. r. : Fyen (Ström), Sjaell 
(B. Haas). 

362. Tincta Brahm. Ins. Kal. II, 395. {Hepatica Hb. 77). — 
Sv.: Sk.— His.; Norge: S.M. ; Fini: S., S.O.; Damn.: Sj «11, Jutl 

363. Nebulösa Hufn. Berl M. III, 418. [Pleheja Hb. 78). — 
r. Sv.: Sm., VG., OG., Sthlni.; Norge: S., Romsd. (Schöy.) ; 
Danm.: Sjfell, Fyen, Jutl. 

364. Contigua Vill. L. Ent. IV, 468; Hb. 85, 609. — 
Sv.: Sk.— His. ; Norge: S.M.; Fini: S., S.O.; Danm. r.: Sjœll, 
Jutl, Bornholm. 

365. Thalassina Rott. Naturf. IX, 119. {Gemina Hb. 483). 
— Sv.: Sk. (Wllgn), Öl. (Förf.), Sthlm. (Kjellberg), His. (Rphi); 
Norge: S.M. ; Fini: S., S.O.; Danm.: Sjœll, Jutl. 

366. Dissimilis Knoch. Btr. I, p. 57, T. IV, i — 4. {Su- 
asa Bkh. ; Hb. 426). — a. Sv.: Sk. — His.; Norge: S.M. ; Fini: 
S.M. ; Danm. ej a. 

367. Pisi \j. S. N. X, 517; Hb. 429. — a. Sv.: Sk. — 
Lapl S.; Norge: S.M., Saltd. (Schöy.); Fini: S.— Ö. bott. N. ; 
Danm. 



58 ENTOMOLOGISK TIDSKKIKT I 885. 

368. Brassicae L. S. N. X., 516; Hb. 88. {Hju'w<i//s t^vRöM 
Dansk. Vid. Selsk. Skr. II (1783), p. 75, enl. Wllgn). — a. Sv.: 
Sk. — Lapl. S.; Norge: S. r. ; Fini.: S. — O. bott., N. ; Danm. 

36(). Persicariae I^. F. S. 319; His. 64. {? Liinula Ström 
Throndhj. Selsk. Skr., T. 4, p. 3 (1768) enl. Wllgn). — r. Sv.: 
Sk., BL; ? Norge: Hardanger (Schnabel), Romsd. (Ström); Danm. 

370. Albicolon Hb. 542—3. — r. Sv.: Sk., 1'pl. (enl. 
Wllgn); Fini.: Nyl., Kar.; Danm.: Sjidl., Jutl. 

371. Oleracea L. S. N. X, 517; Hb. 87. — a. Sv.: Sk. 
— Lapl; Norge: S.M. ; Fini: S. — Ö.bott. N.; Danm. 

372. Genistae Bkh. I\', 355; He. 611 — 12. — r. Sv.: 
Öl. (Förf.), Vstm. (Jhn), Upl. (enl. Wllgn.); Danm.: Sjivll. 

373. Glauca Hb. 410. [Lappa Zett. och Quailriposita 
Zett. Ins. Lap. pag. 939. Typerna till båda finnas i Riksmusei 
sv. samling, och äro något blekta och nötta honexemplar af huf- 
vudformen). — r. Sv.: Sm. —Lapl. ; Norge; Fini.: S. — Ö.bott.; 
Danm. : Kjöb. 

v. Lappo Dup. VII, 116, 3. — Mindre, mera enfärgadt brungrå. — 
Sv. : Lapl. N. (enl. Wllgn). 

374. Dentina Esp. 127, 3; Hb. 408. — a. Sv.: Sk. — 
Lapl.; Norge; Fini.; Danm. 

ab. Latenai Pierret Ann. S. Fr. 1837, p. 177, Pl. 8, 3; Hb.— G. 874. 
— Mycket mörkare, framvingarnes grundfärg mera askgrå — Sv. ; 
Norge: Saltd. (ScHÖv.). 

ab. Hilaris Zett. Ins. Lap. 938. Något mindre och ljusare, framvingar- 
nes grundfärg ställvis gråblåaktigt hvit ; den hvila, landade fläcken 
sammanflyter med den runda. 

? Marmorosa Bkh. W, 425; H. S. 65. — Ej funnen i 
Skandinavien. 

? v. Microdon Gn. II, 96; Frr. 61S, i. Mycket mörkare. — -Lapl. 
(Stgr. Cat. p. 92). Oss veterligt ännu ej funnen i Skantlinavieii. 

375. Trifolii Rott. Naturf. IX, 131. {Chenopodii F.; Hb. 
86). — Sv.: Sk.— Upl.; Norge: Odalen; Fini: S., S.O.; Damn. 

376. Reticulata \'ill. L. Ent. II, p. 254. {Saponanac \\ym.\ 
lypica Hb. 58). — r. Sv. : Sk. — Upl.; Norge: S.; Fini.: S.— 
Ö.bott., S.; Danm. 



lampa: skand:s och finlands macrolepidoptera. 59 

377. Chrysozona Bkh. IV, 264. (^Dysodea He. 47). — r. 
Sv.: Sk., Upl. (enl. Wllgn). 

378. Serena F. Mänt. 171; Hb. 54. {Bicolara/a I,d.). — 
r. Sv.: S.O.: Sk.— Upl., Vstm. (Förf.), His.; Fini: Nyl, Kar.; 
Danm. : Sjaell., Fyen. 

v. Obscura Stgr. Cat. 1, p. 40. Mörkare, mera enfärgad. — Sv.: Ur-1. 
(S. Hoi.MGR.); Norge: S. 

Dianthoecia B. 

379. Proxima Hb. 409. {Labeiula Zett. Ins. Lap. 941). — 
r. Sv.: VG.— His.; Norge: S., Romsd. (Schöy); Fini.: Nyl., Kar. 

v. Cana Ev. Bull. M. 1S41, I, p. 29, T. 3, 7— S; H. S. 165—6, 
sec. Ev. Mindre och ljusare, framvingarne blâaktigt hvita, mellanfältet 
mörkare. — Sv. : Gotl. 
ab. Ochrostigma Ev. Bull. M. 1842, III, 545; F. V. U, 230; H. S. 
82. Framvingarne mörkare, mera grå, med ockragulaktiga fläckar i 
mellanfältet. — Sv. : Sdm., Sthlui., Hels. ; Fini. : Nyl., Kar., Ö.bott., S. 

380. Skraelingia H. S. 624, VI, p. 57. — r. Lapl. (Stgr). 

381. Dovrensis Wk. Stett. e. Z. 1864, p. 182. — r. 
Norge: Dv. (Wockej, Saltd. (Schöv.). 

382. Caesia Bkh. IV, 279; Hb. 60. — r r. Sv.: Bh. 
(Carl Auriy.), Sthlni; Norge: Dv. 

.> Filigrama Esp. IV, p. 396; H. S. 465. Mörkare brun. 
Ej anträffad i Skandinavien. 

383. v. Xanthocyanea Hb. 640 — i (ab.); H. S. 464. Mörkt gi-å, 
med gulaktig inblandning. — r. Sv. : Bl. (Wi.lgn). 

384. Nana Rott. Naturf. IX, 132. [Cojispcrsa Esp.; Hb. 
52). — r. Sv.: Sk.— Jnit. ; Norge: S.M. ; Fini.: S., S.O.; Danm. 

385. Âlbimacula Bkh. IV, 149. {Concinna Hb. 51). — r. 
Sv.: Sk.— Vstm.; r r. Norge: S.; Fini: Â1., Nyl. 

386. Compta F. Mänt. 169; Hb. 53. — Sv.: Sk. (Wllgn); 
Fini.: S.M. 

f ab. Viscariae G.\. II, 26. Grundfärgen mera blandad med gult, af det 
hvita tvärbandet återstår blott en fläck. — Fini. (enl. Stgk). 

387. Capsincola Hb. Btr. I, 4, 3, P.; Hb. 57. — Sv.: 
Sk. — His. r. ; Norge: S. ; Fini.: Nyl., Kar.; Danm. 



6o ENÏOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 885. 

388. Cucubali Fuessl. n. Mag. II, 2. p. 218 (1784); 
Hb. 56. {'J'riaiigularis Thnbg. Ins. suec. I, jj. 3, f. 3 (1784), 
sec. spec, typ.; } Rivosa Ström Dansk. Vid. Selsk. Skr. IV, p. 
77 (17S3). — r. Sv.; Norge: S.M.; Fini.: S.M.; Damn. 

Anm. Jag anser det vara högst sannolikt, att Ström afsett denna art, 
men beskrifning och fig. äro kanske ej nog tydliga, för att hans 
namn skall kunna blifva gällande. 

389. Carpophaga Bkh. IV, 422. {Perplexa He. 89). — 
r. Sv.: Sk., Sdm., Upl.; Norge: S. ; Fini.: S., Ö.bott. ; Danm.: 
Sjsell., Fyen, Jutl. 

390. Colletti Sp. Schn. Enumeratio Ins. Norv. 1876, p. 
56. (Gen. Ma/nes/ra?). — r. Norge: Dv. (Collett). 

Aporophyla Gx. 

391. Lutulenta Bkh. IV, 576; Hb. 159. — Sv.: Öl.: 
Borgholm (Mev.) 1882. 

392. Nigra Hw. Lep. Br., p. 192. [Aethiops O.; Hb. — G. 
861; Nigricans Hb. 538; Hb. — G. 859 — 60). — Norge: Bergen 
(Westergaard). 

Ammoconia Ld. 

393. Caecimacula F. Mant. 158; Hb. 137. — r. Sv.:Ö.: 
Sk. — Up].; Fini.: Kexholm (Tngstrm); Danm.: Sjaell. (Fencker). 

Polia Tr. 

394. Polymita L. F. S. 321. {Viridiohsctira GozE Btr. III, 3, 
p. 250; De Geer II, p. 412, T. 6, f. 24; Ridens Hb. 20). — 
Sv. : Sk. — His., Lapl. (enl. Wllgn); Norge: S.; Danm.: Sja?ll., 
Fyen, Jutl. 

395. Flavicincta F. Mant. 178; Hb. 46. — r. Sv. : Sk, 

(Sundev.), B1. ; Danm.: Sj?ell., Fyen, Jutl. 

396. Chi L. S. N. X, 514; Hb. 49. {Variegata Ström 
Dansk. Vid. Selsk. Skr. IV, p. 2>Z^, T. XVI, f. 16, 1768). — 
Sv. : Sk. — His.; Norge: S., Romsd. (Ström); Fini.: S. — Ö.bott.; 
Danm.: Sjaell., N.Ö. 



lampa: skand:s och finlands macrolepidoptera. 6 i 

Dryobota Ld. 

397. Protea Bkh. IV, 3S6; Hb. 406. — r. Sv.: Sk.— 
Upl. ; Norge: Christ. (Siebke); Danm.: Sjaell. 

Dichonia Hb. 

398. Aprilina L. S. N. X, 514; Hb. 71, 721 — 2. [Robo- 
ris OsBECK Götheb. Vet. och Vitt. Samh. Handl., p. 51, T. i, 
f. I, a. larv, b. fjäril (1778). — r. Sv.: Sm., VG., Vstm., Upl.; 
Norge: S. : Nass (O. Halvorsen) 1875; Danm. a. 

Chariptera Gn. 

? Viridana Walch, Naturf. XIII, p. 28, T. III, 5, a— b. 

{Ctdia F.; Hb. 34). — Förmodligen ej funnen i Sverige, emedan 
de lokaler Wallengren uppgifver äro desamma som för Riks- 
musei ex. af Hadena Gemmea, hvilka hittills varit orätt bestämda 
såsom Culta F. 

Miselia Stph. 

399. Oxyacanthae L. S. N. X, 516; Hb. 31. — Sv.: 
Sk. — Vstm., Upl.; Norge: S.; Danm. 

Valeria Germ. • 

400. Oleagina F. Mänt. 1 1 7 ; Hb. 33. — Sv. : S. (enl. Stgr.). 

Apamea Tr. 

401. Testacea Hb. 139. — r. Sv.: Sk. (Bohem.), Bh. (Weg.), 
Öl. (Mev.); Danm. a. 

Luperina B. 

402. Haworthii Curt. B. E. 260; H. S. 467 — 8. — r. 
Sv.: His., Norrb., Lapl. ; Norge: Christ.; Fini.: Ö.bott. (F. Wolff); 
Danm. 

403. Matura Hufn. Berl. M. III, p. 414. {Tex/a Esp.; 
Connexa Hb. 109, 548). — r. Sv.: Sk., Got!., Bh., VG. — Upl., 
Vstm.; Danm. 



62 ENTO.MOLOGISK TIDSKRIFT I 885. 

404. Virens L. S. X. XII, 847; Esp. 122, i. — r. Sv. 
Sk., Hall., (iotl.; Fini.: Kar.; Daum. 



Hadena Tr. 

Arnica Tr. V, i, 332; H. S. 56. — Fini.: Kar. 

405. Porphyrea Esp. 145, 5. {Satura Hb. 75). — r. Sv.: 
Sk. — Upl., Lapl. (enl. Wllgn); Norge: Naes Vserk (Aall), Chri.st. 
(Moe); Fin).: Rysk. Kar.; Danm. : Kjöb., Falster. 

406. Adusta Esp. 149, i — 2. {Valida Hb. 606 — 8). — 
Sv.: Ö., Sk.— Lapl. ; Norge: M., N. ; Fini.: S.— Ö.bott.; Danm. 
r r. : Fredriksborg på Sjaell. m. fl. st. 

f v. Baltica Hering. Stett e. Z. 1846, 237. {Vnltnrina H. S. 403). 
Mycket ljusare, framvingarne i yttre hälften violettgrå. — Fini. : Kar. N. 

407. Ochroleuca Esp. 126, i — 4; Hb. 92. — r. Sv.: Sk., 
Gotl. ; Danm. : Lycksborg (Hed e:\i.ann). 

408. Maillardi Hb. — G. 833. Troligen tillhörande följande 
art. — Norge : Dv. : Drivdalen (Wocke). 

409. ExuHs Lef. Ann. S. Fr. 1836, 392, Pl. 10, 2 c/'; 
H. S. 452 — 3. — r. Sv.: Lapl.; Norge: Dv. (Siebke). 

410. Gemmea Tr. V, i, 393; H. S. 70. — r. Sv.: Sk., 
Vstm., Upl. — Lapl.; Norge: Christ. (Siebke); Fini.: S. M.; Danm.: 
Sjaell. (Drewsex). 

411. Rubrirena Tr. V. 2, 159; Hb. — G. 826. — Norge: 
Trondhj. N. (Sciiöv.); Fini.: Rysk. Kar. (Günther). 

412. Furva Hb. 407. — r. Sv.: Sk. — His.; Norge: S.M. ; 
Fini.: Nyl, Rysk. Kar.; Danm.: Jutl. 

413. Abjecta Hb. 539. — r. Sv.: Sk.— Bh., Upl.; Fini.: 
Nyl. (Ingberg); Danm.: N. : Sjaell. , Jutl. 

414. Lateritia Hufn. Berl. M. III, 306. {Molochina Hb. 
74). — a. Sv.: Sk.— VB.; Norge: S.— Nordl.: Grötö (Fru Gyl- 
che); Fini.: S. — Ö.bott.; Danm. 

415. Monoglypha Hufn. Berl. M. III, 308. {Polyodo7i L. 
F. S. 322; Radicea Hb. 82). — a. Sv.: Sk.— Upl.; Norge: S.M.; 
Fini. : S. ; Danm. 



laäipa: skand:s och finlands macrolepidoptera. 63 

416. Lithoxylea F. Mant. 182; Düp. VII, III, 5. — r. 

Sv. : Öl. 1874 (FöRF., Mev.); Norge: Christ. (Esmark.); Fini.: 
Nyl. (Tngstrm.); Danm. ej a. 

417. Sublustris Esp. 133, i. {Lithoxylea Hb. 240). — r. 
Sv.: Sk., VG., Vstm., UpL, Öl. (Förf.), His. (Rphi); Norge: 
Christ. (Moe); Danm.: Sjsell., Jutl. 

418. Sordida Bkh. IV, 578. {Anceps Hb. 484). — r. Sv. : 
Sk. (Wllgn); Danm.: Fyen, Sjaell., Jutl. 

41g. Basilinea F. Mant. 183; Hb, 427. — Sv. : Sk. — 
His.; Norge: S.; Fini.: S.— Ö.bott.; Danm. 

420. Rurea F. S. E. 618. {Ptitrïs Hb. 241). — Sv. : Sk. 
—His.; Norge: S.M. ; Fini.: S.— Ö.bott.; Danm. 

V. Alopecurus Esp. IV, p. 473, T. 147, 3. {Aquila Donz. ; H. S. 
498). — r. Sv. : tillsammans med hufvudformen ; Fini.; Nyl., Ö.bott., 
Rysk. Kar. ; Danm. 

421. Scolopacina Esp. 130, Hb. 460. — Sv. : Sk. (Wllgn); 
Danm. ej a. 

422. Hepatica Hb. Text. 182. [Characterea Hb. 133, 638). 

— Sv.: Sk. (Wllgn). 

423. Gemina Hb. 482. Den mörka, enfärgade formen. 

— r. Sv.: Sk., Upl. (Wllgn); Norge: Odalen (Schöy.); Fini: 
Nyl., Ö.bott. (Schilde); Danm. 

ab. Remissa Tr. V, i, 346; H. S. 584. Med tydliga teckningar. — 
Sv.: Upl., Vermdö (FÖRF.), OG. (Riksm.); Fini.: Rysk. Kar.; 
Danm.: Sjœll. N. 

424. Unanimis Tr. X, 2, 62; H. S. 581. — r. Sv. : Sthlm 
(Wbg), Upsala (Ktff.), Upl.: Vermdö (Förf.); Norge: Christ. (Sp. 
Schn.); Danm. 

425. lUyrica Frr. 483, 2. {Scortea H. S. 582). — Sv.: 
Bl. (Ths.); Norge: Nîes Vasrk. 

426. Didyma Esp. 126, 7. (? Secalis Bierk ander: Om 
Hvitax-Masken, i Act. Holm. 1778, p. 28g; D. Rolander 1. c. 
1752, p. 62; Secalina Hb. 420; Oculea Gn. ; ? L. F. S. 321). 
Den brokiga formen. — a. Sv.: Sk. — His.; Norge: S. ; Fini.; 
Danm. 



64 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. 

ab. Nictitans Esp. 126, 6; Hu. 619, — Framv. enfärgade, rödaktigt 

bruna, vanligen med hvit njurfläck. Tillsammans med hufvudformen. 

ab. Leucostigma Esp. 159, 7. Framv. svartbruna, med hvit njurfläck. 

— r. Sv. : Vstm. (FÖRF.), trol. öfver allt der hufvudformen finnes; 
Fini. : Kexholm (Tngstrm). 

427. Pabulatricula Brahm. Ins. Kai. II, I, p. 395. {Con- 
nexa Bkh. ; Eiola Hb. 462). — r. Sv. : ÖL: Ottenby 1882 (Mev.); 
Sk. (Thomson); Fini.: Karislojo (Shbg. J. in lit.). 

(M i an a Stph.). 

Ophiogramma Esp. 182, 2; Hb. 355. — Danm.: Jutl. 
S., Sjœll. 

428. Literosa Hw. Lep. Br., p. 213; Stph. 111. Ill, p. 12, 
PI. 25, I. {Sujfuruncula Tr.V. 2, 97). — r. Sv. : Öl., Sthlm. ; 
Danm. : Sjœll. 

429. Strigilis Cl. Ic. 9, 6. {Pracduncula Hb. 95). Framv. 
svartaktiga, mot utkanten med ett bredt, hvitt tvärband. — Sv. : 
Sk. — His.; Norge: S.; ? Fini. (Petersburg); Danm. 

ab. Latruncula Lang. Verz., p. 159; Hb. 94. Ljusare, rödaktig, med 
otydligt, hvitt eller brunaktigt tvärband. — .Sv.; Sk. — Lpl. ; Norge: 
S. ; Fini. : S. ; Danm. 

ab. Aethiops Hw. Lep. Br., p. 215; His. — G. 776. Framv. svarta. 

— Sv.: Göteborg (Stenström enl. Mev.); Danm. 

Fasciuncula Hw. Lep. Br., p. 215. {Riiheuncula Donz. ; 
H. S. 499 — 501). — Danm. r. : Sjfell., Jutl. 

430. Bicoloria Vill. L. E. II, p. 288. [Fiinmcula Tr. 
V, 2, 92). Framv. i inre hälften bruna, i yttre hvitaktiga. — r. 
Sv.: Sk. (Wllgn); Danm. 

? ab. Furuncula Hb. 545. Framv. utåt rödaktiga eller bruna. 
ab. Rufuncula Hw. Lep. Br., p. 216. Framv. rödgrå, nästan enfärgade. 

— Sv.; Öl. (Mev.). 

v. Insulicola Stgr. Cat. 103. Framv. brungrå, med tydliga tecknin- 
gar. — Sv.: Sk. (Bohem.), Hall./ Öl.: Ottenby (Mev.i; Danm. 

Dipterygfia Stph. 

431. Scabriuscula L. S. N. X, 516. (Piiiastri L. F. S. 
315; Hb. 246). — Sv.: Sk.— VG., Upl.; Norge: S.; Fini.: Åbo, 
Ö.bott., Rysk. Kar.; Danm. 



lampa: skand:s och finlands macrolepidoptera. 65 

Hyppa Dup. 

432. Rectilinea Esp. 127, i; He. 248. — Sv.: OG., 
Vstm. — Lapl. ; Norge; Fini.; Danm.: Sjœll. (Fencker, Dohlmann). 

Chloantha B. 

433. Hyperici F. Mänt. 167; Hb. 250. — r. Sv.: Skep- 
parviken å Vermdö, aug. 1883 (Förf.), ett ex. på utsipprande 
björksaft. 

434. Polyodon Cl. le. II, 2. {Perspkillaris L. F. S. 317; 
Hb. 249). — Sv.: Sk. — His.; Norge: S., Romsd. (Schöy.); Fini.: 
S., S.O. ; Danm. : Sjaell. 

Trachea Hb. 

435. Atriplicis L. S. N. X, 517; Hb. 83. — Sv.: S., 
Vstm.; Norge: S.; Danm.: Sjaell., Jutl. 

Euplexia Stph. 

436. Lucipara L. S. N. X, 518; Hb. 55. — Sv. : Sk. — 
His.; Norge: S. — 61°; Fini.: S.; Danm. 

Brotolomia Ld. 

437. Meticulosa L. S. N. X, 513; Hb. 67. — r. Sv. : 
Hall. (enl. Wllgn), Ö1. (Mev.), Bh. (Ktff.), Upl. (Förf.); Norge: 
Christ. (Schöy.), N?es (Halvorsen); Danm. 

Naenia Stph. 

438. Typica L. S. N. X, 518. {Reticulata GöZE III, 3, 
p. 254; De Geer II, p. 441, T. 7, f. 27, sec. specim. typ.; 

Venosa Hb. 61). — Sv. : Sk.— His.; Norge: S. r.; Fini.: Nyl., 
Kar. ; Danm. 

Jaspidea B. 

439. Celsia L. F. S. 303; Hb. 72—3. — r. Sv. : Sk. — 
Dir.; Norge: S. 

Entomol. Tidskr. Ârg. 6, H. 2 (1885). c 



66 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18S5. 

Helotropha Ld. 

440. Leucostigma Hn. 375. Framvingarne enfärgade. — 
r. Sv. : Sk. — Vstm.; Fini.: Rysk. Kar. (Günther); Danm. 

ab. Fibrosa IIb. 3S5. Framvingarne något ljusare bruna, med ett gul- 
grått tvärband nära utkanten. — Sv.: Vstm. (FÖRF.); Danm. 

Hydroecia Gn. 

441. Nictitans Bkh. IV, 463; L. S. N. XII, p. 847 (1767), 
sannolikt. [Ocii/ea L. F. S, 1761, p. 321, (se Osbeck: Beskr. på 
Vårragsmasken i Act. Holm. 176g, p. 314, T. X, f. i — 3); 
Chrysographa Hb. 221]. Mindre, njurfläcken hvit. — Sv.: Sk. — 
His.; Norge: S.M., Saltd. (Hageaj.^nn); Fini. : S.—Ö. bott. ; Danm. 

ab. Erythrostigma IIw. Lep. Br., p. 240; Dui'. VII, 104, 2. Njur- 
fläcken gulröd. — Sv.: tillsammans med hufvudfonnen ; Fini.: Kar.; 
Danm. 
v. Lucens Frr. 468, 3 — 4. Större, njurfläcken röd eller hvit. — Sv. : 
Öl., Sthlm, Vstm.; Norge: S. ; Danm.: Sjœll. 

442. Micacea Esp. 145 — 6. {Cvpriaca He. 224). — r. Sv.: 
Sk. — Vstm.; Norge: S. ; Fini: Kar.; Danm. 

Gortyna O. 

443. Ochracea Hb. Btr. I, i, 2, M. [Flavago Esp. ; Hb. 
186 — 7). — Sv.: Sk.; Danm. a. 

Nonagria O. 

444. Nexa Hb. 395. — Sv.: Sk. (^V'LLGN). 

445. Cannae O. IV, 82. {Anmdinis Hb. 386 — 7). — Sv.: 
Sk. (Wllgn); Danm. 

446. Sparganii Esp. 148, 2 — 3; Hb. 549 — 50. — Sv.: 
Sk.: Farhtilt (Wllgn); Danm.: Jutl. S. (Jensen). 

447. Typhae Thnbg. Ins. Suec. I, p. 3 (1784), sec. specim. 
typ.; Hb. 415. {Anuulmis F. 1787). — Sv.: Sk., VG., Upl. 
(enl. Fhxbg och Wllgn), Sthlm. (Bohem. ^; Danm. 

v. Fraterna Tr. X, 2, 99; H. S. 350 O. Framvingarne enfärgade, 
svartbruna. — .Sv.: Sthlm. (BoHEM.); Danm. 



LAiiPA: skand:s och finlands macrolepidoptera. 67 

44S. Geminipuncta Hatchett Trns. E. S. Lond. 18 12, 
p. 337, T. Q, 2. [Paludicola He. 637). — Sv. : Sk. (Wllgn). 

449. Neurica Hb. 38 i. — Sv.: Sk. (Wllgn). 

Dissoluta Tr. V, 2, 319. {Neurica Hb. 659 — 61). Ej 
funnen i Skandinavien. 

-j- v. Arundineta .Schmidt Stett. e. Z. 1858, 369. {Nezirka Dup. ; H. 
S. 347 — 8). — Danm.: Kjöb. 

Coenobia Hv/. 

Rufa Hw. Lep. Br., p. 260. {Despccia Tr. V, 2, 311; 
Hb. — G. 751 — 2). — Danm.: Fyen (Ström), Jutl. S. (Jensen). 

Senta Stph. 

Maritima Tausch. Mém. Mose. I, 1806, p. 211 (Ed. 2, p. 
178) T. 13, f. 5. [Ulvae Hb. 635—6). — Danm.: Kjöb. (B. H.\as), 
Jutl. (Jensen). 

f ab. Bipunctata Hw. Trns. E. S. Lond. 1812, p. 337; H. S. n. Schni. 
71 — 2. Framvingarne med 2 svarta punkter. — Danm.: Kjöb. 
f ? ab. Nigricostata Stgr. Cat. 107. Framv. kostalkant med ett bredt, 
svart streck. — Pommern. 

Tapinostoia Ld. 

Maculosa Hb. :i^(y^. — Danm.: Jutl. r r. 

450. Fulva Hb. 496. — r. Sv.: Sm. (Bohem.); Danm.: 
SjîEll., Jutl. 

ab. Fluxa Tr. V, 2, 313. {Extrema H. S. 332 — 3). — Sv.: SthhT» 
(Bohem.) ; Fini. : Ny]., Kar. 

451. Hellmanni Ev. Bull. M. 1843, III, 548; H. S. z^Z. 
— r. Sv.: Upl. (J. Mev., Förf.); Fini.: Helsingfors (enl. Nord- 
t^lann); Danm.: Sjjell. (Möller). 

ab. Satarata Stgr. Cat., p. 107. {Hellmanni H. S. 42; Extrema 
H. S. 336). Mörkare. — Sv.: Upl. (J. Mev.). 

452. Elymi Tr. V, 2, 294; H. S. 346. — r. Sv.: Sk.; 
Danm. 



6S ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. 

Calamia Hb. 

453. Lutosa Hb. 232. — r. Sv. : S. (Stgr.); Danm. 
Phragmitidis Hb. 230. — Danm.: Sja?ll. N., Jutl. S. 

Meliana Curt. 

Flammea Curt. B. E. 1829, p. 201. [Dubiosa Tr.; H S. 
356). — r r. Danm.: Sjœll. (Bote). 

Leucania o. 

Impudens Hb. T. 47, 309. [Pudorina Hb. 401 çj", 495 
9). — Danm.: Sjœll., Odense. 

454. Impura Hb. 396. — r. Sv.: Sk. — Upl.; Norge: S. ; 
Danm. 

455. Fallens L. S. N. X, 511; Hb. 234. — a. Sv.: Sk. 
—His.; Norge: S.M.; Fini.: S. — Ö.bott.; Danm. 

456. Obsoleta Hb. 233. — Sv.: Sk., Sm., Sthlm., Upl. r. ; 
Norge: Christ. (Esm.a.rk); Danm. 

457. Straminea Tr. V, 2, 297, X, 2, 89; H. S. 321 — 3. 
— Sv.: Bl. juli 1875 (Ths.), Sk.: Farhult (Wllgn); Danm.: 
Kjöb., Horsens. 

458. Comma L. F. S. 316. {Congener Hb. 618). — Sv.: 
Sk.— His. a.; Norge: S.M.; Fini: S.— O. bott.; Danm. 

459. Conigera F. Mänt. 177; Hb. 222. — Sv.: Sk. — 
Dir. r. ; Norge: S.M. ; Fini.: S., S.O.; Danm. 

Littoralis Curt. B. E. 1827, IV, 157; Frr. 603, 2. — 
Danm. : Jutl. N. 

460. Albipuncta F. Mänt. 178; Hb. 223. — Sv.: Sk. 
(Wllgn), OG. (Wbg). 

461. Lithargyrea Esp. 124, 6; Hb. 225. — Sv.: Ö. : 
Sk. — Dir., Vstm.; Norge: Naes Vserk (Sp. Schn., A.\ll); Fini.: 
Nyl. (Mäklin); Danm. 

462. Turca L. F. S. 322; Hb. 218. — r. Sv.: OG. 
(Wllgn), Vstm. (Jhn.); Danm.: Sjcell. N. (Drewsen). 



lampa: skand:s och finlands macrolepidoptera. 69 

Mithymna Gn. 

463. Imbecilla F. E. S. III, 2, 13; Hb. 555 cf. {Alpina 
Hb. 728 — 9 Ç). — Sv.: VC: Mösseberg (Gyllenhal); Norge: 
S., Dv. (Bohem.); Fini.: Kar. 

Grammesia Stph. 

464. Trigrammica Hufn. Berl. M. III, 408. {Trilinca 
Bkh. IV, 700; Hb. 216; Evidens Thnbg Ins. suec. I, p. 2, f. 2 
(1784), sec. specim. typ.). — r. Sv.: Sk. — Vstm.; Norge: Romsd. 
(Ström), Nses Vaerk (N. Aall); Danm.: SjselL, Loll., Jutl. 

? ab. Bilinea Hb. 217. Framvingarne med två tvärstreck. — England, 
Tyskland S. 

Anomogyna Stgr. 

465. Laetabilis Zett. Ins. Lap., p. 940. {Obliterata Zett. 
941; Schoenherri H. S. 598). — r. Sv.: Lapl. N., Qvickjock 
(Förf.); Norge: M. N. 

Caradrina O. 

466. Morpheus Hufn. Berl. M. III, 302. (&/// Hb. 161). 
— Sv.: Sk. — His.; Norge: S. ; Fini.: S.; Damn. 

467. Quadripunctata F. S. E. 594 (1775). {Grisea Rott. 
([776); Lmcopicra Thnbg. Ins. suec. II, p. 41, PI. 2, f. 13, (i 791), 
sec. specim. typ.; Cuhiciilaris Bkh. (1792); Hb. 417). — Sv.: 
Sk.— His.; Norge: S.M. ; Fini.; Danm. 

468. Menetriesii Kretschmar Berl. E. Z. 1863, 432, T. 
II. 7. \Cijicrascens Tngstrm Cat. 309, sec. Erschoff; Schöy. 
Ent. Tidskr. 188 1, 216; Qiiadripiinciata v. Leucopiera* ^v^G. 
Ent. Tidskr. 1880, p. 92, T. I, f. 2]. Mindre än föregående, 
framvingarne grå, ej gulbnmaktiga, nära utkanten en något svängd 
linea af små, svartaktiga pilfläckar; bakvingarne hvita, vid utkan- 
ten obetydligt gråaktiga. — Sv.: Upl., Vstm.; Norge: Gudbr. 
(ScHÖY.); Fini.: S., Kexholm, Lapl. (J. Schilde). 

Anm. Då jag, i saknad af type.xemplar, ej ansåg mig kunna säkert be- 
stämma den Caradrina-art, hvaraf flera individer tillvaratagits, såväl 
i Sverige som Norge och Finland, och hvilken lektor Spångberg 



7 o ENTOMOLOGIST TIDSlvRlFT I SS 5. 

beskiifvit och låtit afrita i Eut. 'lidskr. iSSo under namn af C. 
Quadripunctata v. Leitcoptera Thnbg; sa öfversändes fyia ex. till 
D:r Staudinger för jämförelse. Med vanligt tillmötesgående lem- 
nades mig inom kort genom herr Uang Haas den upplysningen, 
att de alla tillhörde C. Meneiriesii Kretschm. Att denna är en 
egen art och ej en varietet af Quadripimctata F., derom är lätt 
att öfvertyga sig, i fall man vill göra sig besvär med att nogare 
imdersöka hanarnes analklaffar. Hos Quadripunctata hafva dessa 
i spetsen ofvantill en kort och föga krökt tagg och bilda undertill 
en nästan rät vinkel ; hos Rlenetriesii äro de deremot utdragna till 
tvänne mot hvarandra krökta, klolika utsprång, af hvilka det öfre 
är längst; båda förenas genom en hvit hinna. Enligt Thunbergs 
beskrifning och typexemplar tillhör hans Leucoptera den förut af 
Î'abricUj'S beskrifna Quadripwtctata, hvarigenom dessa båda namn 
blifva synonyma. Att C. Menetriesii Kr. är den samma som 
Cinerascens Tngstrm har herr \'. M. SCHÖYEN visat i Ent. Tidskr. 
1S81, p. 216. 

46g. Selini B. Gen., p. 137. {Mil/cri Schulz Stett. e. Z. 
1S62, 367, T. 1, 6—6 c). — Sv. : UpL, Sthlm. 

Grisea Ev. Bull. M. 1S4S, III, 215; 1855, IV, 324. {Pc- 
Iraea Tnosträl Cat., p. 309; Schüv. 1. c). — • Fini.: Kar. 

470. Aisines Brahäl Ins. Kai. II, p. 114; Hb. 'Ï . 125, 
f. 577. — Sv. : ()., Sk. — His., VG. : KK. r. ; Norge: Nœs V^erk 
(Aall, Sp. Schn.), Romsd. (Schöy.), Christ.; Fini: Nyl., Kar.; 
Danm. 

471. Taraxaci Hb. T. 125, f. 575. — Sv. : Sk. — Vstm. r. ; 
Norge: S. (Sp. Schn.), Romsd. (Schöv.); Fini.: Kar.; Danm.: 
Sjœll. (Bang Haas). 

Anm. Konservator MeVes' uppgift i Ent. Tidskr. 1SS4, p. 72 att C. 
Atnùigtia F. skulle förekomma vid Stockhohn och på Öland beror på 
ett misstag af herr A. A". Homeyer, som ansett några ex. af C. 
Taraxaci vara en mörk var. af förstnämda art. 

(Hydrilla B.). 

472. Palustris Hb. 367. {^Transfuga Zett. Ins. Lap. 946). 
— r. Sv.; Norge: Christ. (Siebke); Fini.; Danm.: Sjaell., Fyen r. 

473. Arcuosa Hw. Lep. Br., p. 260. {Airae Frr. ; H. S. 
178 — 9). — r. Sv.: Sk. (Wllgn), Sthlm. (Rphi), Vstm. (Förf.); 
Norge: Dv. (Siebke); Fini.: Nyl., Kar.; Danm. t. a. 



laaipa: skand:s och finlands macrolepidoptera. 71 

Acosmetia Stph. 

474. Caliginosa Hb. 474. — r. Sv. : Sk. (Wllgn). 

Rusina B. 

475. Umbratica Goze III, 3, p. 67; De Geer II, p. 338, 
T. 5, f. 9, sec. specim. typ. [Ihicbrosa Hb. 158, 503). — 
a. Sv. : Sk. — His.; Norge; S. — Romsd.; Fini.: S.; Daum. 

Amphipyra O. 

476. Tragopogonis L. F. S. 316; Hb. 40. — Sv.: Sk. — 
Lapl. S. r.; Norge: S.M. ; Fini.: S.— Ö.bott.; Danm. 

477. Pyramidea L. S. N. X, 51S; Thnbg. Ins. suec. I, 
p. 2, T. I, f. I, sec. specim. typ.; Hb. 36. — r. Sv.: Sk.- — 
Upl.; Norge: Nordl.? (J. Berg); Danm.: Sjcell., Loll. 

478. Perflua F. Mänt. 179; Hb. 35. — r r. Sv.: Sk.; 
Norge: N^es Vperk (x\all sen.); Danm. 

Taeniocampa Gn. 

479. Gothica L. S. N. X, 515. (C nigrum Göze III, 3, 
p. 67; De Geer II, p. 338, T. 5, f. to, sec. specim. typ.; 
Xiiji afrum Hß. 112). — Sv.: Sk.— His. a.; Norge; Fini.: S., 
S.O.; Danm. 

V. Gothicina H. S. 125 — 6. Framvingarne sakna svarta teckningar. — 
Sv.: Vstm. — Lapl.; Norge: Saltd. (ScHöY.j ; Fini.: SavoL, Kar. 

480. Miniosa F. Mänt. 145; Hb. 174. — Sv.: Sk. (Wllgn), 
Bl. (Ths); Danm. 

481. Pulverulenta Esp. III, 76, 5 — 6. {Ambigua Hb. 173). 
— Sv.: Sk., Sthlm ; Danm. 

482. Populi Ström Dansk. A^id. Selsk. Skr., p. 76, f. 24 
(1783). {Populdi Tr. v. 2, 221; H. S. 109). — Sv.: Sk. (Wllgn), 
Vstm. (Förf.); Norge: Romsd. (Ström); Danm.: Sjaell. N., Fyen. 

483. Stabilis View. Tab. Verz. II, p. 14; Hb. 171. — 
r. Norge: S.V.; Danm. 



72 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 885. 

484. Gracilis F. Mänt. 14S; Hb. 168. — r. Sv.: Sk., 
Upl. (Wllgn), Vstm. (Jhn); Danm. 

485. Incerta Hufn. Beil. M. III, 298, 424. (Ins/abt'/ts Esp.; 
Hb. 165). — Sv.: Sk.— His.; Norge: S.; Fini.: S., S.O.; Danm. 

:ib. Fuscata Hw. Lep. Br., p. 122. Framvingame nästan enfärgade, 
mörkbruna. — Sv.: Sthlm (Wbg, Bohem.); Danm. 

ab. Pallida; framvingame blekgrå, med tvänne tvärrader af svarta punk- 
ter, samt liksom vattrade af små och glesa tvärstrimmor. — Sv. : 
Sthlm (Wbg, Bhn). 

486. Opima Hb. 424. — • Sv.: Vstni. (Förf.), Sthlm, His. 
(RpHi); Norge: Christ. (]Moe, Sp. Schn.); Fini.: Nyl., Kar.; 
Danm. : Sjœll., Jutl. 

?Munda Esp. III, 52, 5 — 6. {Lohz Hb. 166). — Ingermanland. 

Panolis Hb. 

487. Griseovariegata Göze Btr. III, 3, p. 250 (1781); De 
Geer II, p. 410, T. 6, f. 23. {Piniperda Panz. Kob. (1786); Teli- 

fera Payk. Act. Holm. (1786); Porphyren Thnbg Ins. suec. IV, p. 
55 (1792), sec. specim. typ.; Flammen Hb. 476). — Sx.: Sk. — 
Jmt. ; Norge: S.; Fini.: Al., Nyl.; Danm.: Sjdell., Jutl. r. 

Pachnobia Gn. 

Leucographa Hb. 411, 572. — r. Danm.: Sjiell., Jutl. 
(Jensen). 

488. Rubricosa Y. Mänt. 176; Hb. 430. — Sv.: Sk. — 
His.; Norge: S. r. ; Fini.: Nyl., Kar.; Daum. 

489. Tecta Hb. 377. [Ampla Hb. 425; Carnea A.vci\^ seå 
Carnea Thnbg. alia erat Noct. (certo)]. — r r. Sv.: Lapl.; Norge: 
Dv., Finm.; Fini.: Lapl. 

Dicycla Gn. 

490. Oo L. S. N. X, 507; Hb. — G. 867. (Ferruginago Hb. 
195). — r. Sv. : Sk. — Upl.; Danm.: Sjœll. N., Fyen. 

? ab. Renago Hw. I,ep. Br., p. 23S; Oo var. Frr. 149, 3. Framvingame 
bruna, utkanten och en fläck vid kostalkanten blekgula. Förekommer 
trol. tillsammans med hufvudformen. r r. 



lampa: skand:s och Finlands macrolepidoptera. 73 

Calymnia Hb. 

491. Pyralina View. Tab. Verz. 2, p. 87; Hb. 203. — 
r. Sv.: Sk., Gotl. — Upl. ; Danm. : Sjaell. 

492. Affinis L. S. N. XII, 848; Hb. 201. — r. Sv.: Sk.; 
Danm.: Sj?ell. 

493. Trapezina L. S. N. X, 510; Hb. 200. — Sv.: Sk. 
— Bh., Upl.; Norge: S. ; Danm. 

Cosmia o. 

494. Paleacea Esp. 122, 3 — 4. {Fulvago Hb. 198 — 9).^ 

— r. Sv.: Sk.— His.; Norge?; Fini. S., S.O. 

Dyschorista Ld. 

495. Suspecta Hb. 633. Framv. gråaktigt bruna, mör- 
kare och mera enfärgade. — r. Sv.: Sm. — His.; Norge: Christ. 
(Siebke, Moe); Fini.: S. — Ö.bott. ; Danm.: Sjaell. N. 

v. Iners Tr. V, 2, 271. {^Congener Hb. — G. 862). Framv. gulgråaktiga, 
med mörka teckningar. — Sv. : Upl. (FÖRF.), Sm. 

496. Fissipuncta Kw. Lep. Br., p. 197. {Ypsilon Bkh. ; 
Hb. 136). — r. Sv.: Sk., Öl., OG., Sthlm, His.; Norge: S.M.; 
Danm. 

Plasten is B. 

497. Retusa L. F. S, 321; Hb. 214. {Meriariana Göze Btr. 
III, 4, p. 49; De Geer II, p. 470, T. 9, f. 19, sec. specim. typ.). 

— r. Sv.: Sk., Vstm. (Jhn), Sthlm; Norge: Christ. (Esmark, Sp. 
ScHN.); Fini.: Nyl. (Nordmann); Danm. 

498. Subtusa F. Mänt. 152; Hb. 213. — r. Sv.: Sk. 
— Bh., Upl.; Norge: Christ.; Danm. 

Cleoceris b. 

499. Viminalis F. Gen. 284. [Cinerea Göze III, 3, p. 68 ; 
De Geer II, p. 338, 'V. 5, f. 11, sec. specim. typ.; Furcata 
Ström Dansk. Vid. Selsk. Skr., p. 77, f. 22 (1783), enl. Wllgn, 



74 ENTOMOLOGISK. TIDSKRIFT 1 885. 

se Christ. Vid. Selsk. Foih. 1780, jx 12; Srn'p/a Hü. 50). — \. 
Sv. ; Norge; Fini,: Ny!., Kar., ().bott. S.; Daum. 

Orthosia O. 

500. Lota Cl. Ic. T. VIII, i. {^Munda Hi;. 167; Hippopha 
GözE 111, 3, \). 252; De Geer II, \>. 419, T. 7, f. 16, sec. 
specim. typ.). — Sv. : Sk. — His.; Fini.: Nyl., Kar.; Danin. 

Macilenta Hb. 418. — Danm. : Sja^ll. N., Fyen. 

501. Circellaris Hufn. Bari. M. Ill, 404. {JMacilenia Hb. 
688— 9). — Sv. : Sk.— Upl; Norge: S.; Fini.: Nyl.; Danm. 

502. Hel vola L. S. N. X, 507. (Ferniginca Ström Dansk. 
Vid. Selsk. Skr. II, (1783), p. 77, f. 23; Rufina L. ; Hb. 184). 
— Sv.: Sk. — Fils.; Norge: ?Romsd. (Ström), Nres Vœrk (H.al- 
vorsen); Fini.: Nyl., Kar., Ö.bott. S. ; Danm. 

Pistacina F. Mänt. 175; Hb. 131. — r. Danm.: P'yen 
(Ström), Falster. 

503. Nitida F. Mänt. 141; Hb. 180. — r. Sv.: Sm. 
(Bohem.), Sdm. (A. Varenius); Danm.: Sjcvll., Jutl. 

504. Litura L. F. S, 320; Hb. 127. — Sv.: Sk. — His.; 
Norge: S.; Fini.: Abo, Nyl.; Danm. 

v. Borealis Sp. Schx. Nedenœs Amts Lep., p. 69, (i Chr. Vid. Selsk. 
Foih. 1882). Framv. i inre hälften blagrâ. — Sv.: M.; Norge. 

505. Iris Zett. Ins. Lap., p. 941. (Cnis/s H. S. 139J. 
Framvingarne grå, med tydliga tvärstreck, (f, Q. — r. Sv.: Lapl. 
M.; His. (AuRiv.). 

V. Crasis H. S. 134. Framvingarne violettbruna med otydliga tvärstreck, 
(f'. — r. Lapl. (Keitel). 

Xanthia Tr. 

506. Citrago L. S. N. X, 50S; Hi;. 188. — r. Sv.: Sk. 
— Upl.; Norge: S. ; Fini.: Kar. (Shbg., J.); Danm.: Sjaill., Lycks- 
borg (Hedemann). 

ab. Subflava Ev. Bull. M. 1848, III, 219; 1855, IV, 371; 1S56, I, T. 
I, 3. Framvingarne vid basen och i utkanten bruna. — Sv.: Öl. 
'MiiV.); Danm.: Flatö. 



lampa: sk:and:s och finlands macrolepidoptera. 75 

507. Sulphurago V. Mänt. 159; Hb. 194. — r. Sv.: Sk., 
OG. (JiiN). 

50S. Aurago F. Mänt. 159; Thnbg. Ins. suec. IV, p. 54 
('1792), sec. specim. typ.; Hb. 197. {Riäilago Thnbg. 1. c). — 
r. Sv.: Sk. (Sundev.); Fini.: Helsingfors (Bonsdorff); Danm. 

f ab. Fucata Esp. 124, 3 — 4; IIi!. 196. Mera enfärgad, franiv. med ett 
lödgult tvärband öfver midten. — Daum. 

509. Lutea Strö-M Dansk. Vid. Selsk. Skr., p. 7S, f. 26 
(1783). {F/avago F. Mänt. 160; Thnbg. Ins. suec. IV, p. 54, 
sec. specim. typ.; Togata Esp.; Si/ago Hb. 191). — Sv.: Sk. — 
Norrb.; Norge: Romsd. (Strömj, Christ. (Siebke), Odalen (Schöv.); 
Fini.: S. — O. bott. ; Danm. 

510. Fulvago L. F. S, 312. [Cerago F.; Hb. 190, 444; 
Cifrago Ström Dansk. Vid. Selsk. Skr. III (1788), p. 270; Sul- 
phurago Thnbg. Ins. suec. IV, p. 54 (1792), sec. specim. typ.). 

— Sv.: Sk. — His.; Norge: S. — 61°, Romsd. (Ström); Fini.: S. 

— Ö.bott. ; Danm. 

ab. Flavescens Esp. 122, 2. {C^rago Hb. 445). — Sv.: Sk. — , His. 
(AURIV.); Norge; S. — 6i°; Fml. : S.M.; Danm.: Sjxll. 

511. Gilvago Esp. 176, 2; Hb. 443. — Sv.: Sk. (enl. 
Wllgn); Riksm. ex. saknar lokal; Norge: Christ. (Siebke). 

Oporina B. 

512. Croceago F. Mänt. 159; Hb. 189. — r. Sv.: Sk., 
VG. (enl. Wllgn). 

Orrhodia Hb. 

Erythrocephala F. Mänt. 176; Hb. 176. — r r. Danm.: 
Sjœll. (B. Haas). 

513. Vau punctatum Esp. III, 76, 4 (1786). {Masoreta 
Thnbg. Mus. Nat., p. 72, f. 3 (1788); Ins. suec. IV, p. 56 
('1792), sec. specim. typ.; Silène Hb. 175). — r. Sv.: Bl. (Ths), 
Karlshamn (Wllgn), Vstm. : Vesterås (Jhn). 

514. Vaccina L. F. S. 320; Dup. VI, 79, i. Enfärgad, 
rödbrun. — Sv.: Sk. — Dir. (Andn); Norge: Christ. (Moe); 
Fini.: S., S.O.; Danm. 



7 6 ENTOMÜLÜGISK TIDSKRIFT I 885. 

ab. Spadicea Hb. 179. Framviiigarne med mer eller mindre tydliga 

svarta tvärstreck, 
ab. Mixta Stgr Cat. 118. {Vaccinii EsP. ; Hb. 177). Framviiigarne vid 

utkanten och i midten med ljusare tvärband. — Sv.: Bh.; Danm. 

.^ Ligula Esp. i 66, 3. — Framvingarne svaitaktiga, med ett 
hvitaktigt t\ärband nära utkanten. 

515. ab. Subspadicea Stgr. Cat. 119. {PolUa Dup. VI, 81, i). Röd 
eller brun, ofta med nätfurmiga, livitaktiga streck. — ? .Sv. : UpL 
(enl. Wli.gn). 

f ab. Polita Hb. 178. Svartaktig, mer eller mindre marmorerad med hvitt. 
— Fini.: Kar., Rysk. Kar. 

516. Rubiginea ¥. Mänt. 142; Hr. 183. — r. Sv.: Sk., Sm. 
(Bohem.), VG. (enl. Wllgn); Norge: Nordl. (Zett); Fini.: Nyl. 

Scopelosoma Curt. 

517. Satellitia L. S. N. XII, 85 5; Hb. 182. Framvin- 
garne gul- eller brunaktigt mörkgrå (den mellersta diskfläcken 
gul, enl. Linné). — Sv.: VG., Sk. (Lindeqvist); Norge: Gudbr. ; 
Fini.: Nyl. (Nordman); Danm. 

ab. Brunnea. (^Satellitia Esp. 169, 7; Thnü« Ins. suec. IV, p. 55, sec. 
specim. typ; Dup. VI, 8o, 4). Framv. grundfärg rödbrun. — Sv.: 
Sk. — Upl. ; den allmännaste formen i Sverige. 

Scoliopteryx Germ. 

518. Libatrix L. S. N. X, 507; Hb. 436. — Sv.: Sk. — 
Dir., His.; Norge: S.; Fini.: S.— Ü. bott.; Danm. 

Xylina O. 

519. Socia Rott. Naturf. IX, 142. {Petrificaia F.; Pctri- 
ficosa Hb. 239). — r. Sv.: Sm., OG., Upl.; Norge: S. ; Fini.: 

Nyl.; Danm.: Sjaell. 

520. Furcifera Hufn. Berl. M. \\\, ^02 {i-jd-f). {Angulata 
GöZE III, 3, p. 254; De Geer II, p. 436, T. 8, f. 9, sec. specim. 
typ.; Praecox Str(3m Dansk. Vid. Selsk. Skr. (1783), p. 78, f. 27; 
Conformis F.; Hb. 243). — r. Sv.: Sk. — Lapl.; Norge: Romsd. 
(Ström); Fini.: Nyl.; Danm.: Sjrell. 



lampa: skand:s och Finlands macrolepidoptera. 77 

521. Ingrica H. S. 507. — r. Sv.: Vrm. (Schönherr). 
His. (AuRiv.), Lap!.; Norge: S.M.; Fini.: S., S.O. ; Daum. : Sjœll. 

522. Lambda F. Mänt. 174. Grundfärgen rödaktigt grå, 
teckningarne tämligen svaga; antennerna hos ç^ med flockvis 
stälda hår. — Sv.: Sm., His (Rphi), Lapl. ; Norge: Odalen. 

v. Somniculosa Hering. Stett. e. Z. 1841, 165; H. S. 136. Mera 
enfärgad, grå, ej rödaktig, med svaga teckningar; bakv. fransar ro- 
senrödaktiga; antennerna hos ç^ med blott 2: ne borst pä hvarje led 
(enl. Heinemann). — Sv.: Sk. (enl. Wllgn); Fini.: Kar. 

■v. Zinckenii Tr. V, 3, 16; H. S. 135. Grå, med hvit inblandning 
och tydliga svarta teckningar, vingfransarne gulaktigt grå, antennerna 
hos ,^' med flockvis stälda hår. — Sv.: Sk. (enl. Wllgn); Fini.: 
Nyl., Rysk. Kar. 

523. Ornithopus Rott. Nattn-f. IX, 124. {Rizolitha Esp. ; 
Hb. 242). — r. Sv.: Sk.— Upl. 



Calocampa Stph. 

524. Vetusta Hb. 459. — Sv.: Sk. — His.; Norge: S., 
Romsd.; Fini.: S. M.; Danm. : Kjöb., Horsens. 

525. Exoleta L. S. N. X, 515; Hb. 244. ~ Sv.: Sk. — 
Upl. ; Danm. 

526. Solidaginis Hb. 256. — r. Sv.: Sm., His. (W — m), 
Norrb., Lapl. S.; Norge: S.; Fini.; Danm.: Sjfell. 



Xylomiges Gn. 

527. Conspicillaris L. S. N. X, 515; Hb. 237. — Sv.: 
Upl., Dir. (W— m). 

Asteroscopus B. 

528. Nubeculosus Esp. III, 48, 6. {Signala Thnbg. Ins. 
suec. IV, p. 53 (1792), sec. specim. typ.; Sphinx Hb. Bomb 
3—4). — r. Sv.: Sthlm, Upl.; Norge: S. 

529. Sphinx HuFN. Berl. M. III, 400. {Cassinea Hb. Bomb. 
5 — 6). — r. Sv.; Sk. (Wllgn); Norge: S. (Siebke); Danm. 



7 s ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 88 5. 

Dasypolia Ox. 

530. Templi Thniu;. Ins. suec. IV, p. 56, fig. 3; Hb. 
373; H. S. 454. — r. Sv.: Sk. — His.; Norge: S.; Fini.: Nyl., Kar. 

Xylocampa Gn. 

531. Areola Esp. 141, 4. (Operosa Hb. 398, 764 — 5). — 

Sv. (enl. Treitske), i senare tider ej funnen; Damn.: Fyen (Ström). 

Calophasia Stph. 

532. Lunula Hufn. Berl. ]M. III, 394. {Linariae F.; Thnbg. 
Ins. suec. III, 54, sec. specim. typ.; Hb. 252). — r. Sv.: Sk. 
(Wllgn), Öl. (Mev.), Strengnäs 7,; 1884 (L. Trafvenfelt); Norge; 
S. : Fini. : Kar. 

Cucullia ScHRK. 

533. Verbasci L. S. N. X, 515; Hb. 266. — r. Sv.: Sk., 
Öl. (enl. Wllgn); Danm. 

534. Scrophulariae Capieux Naturf. XXIV, p. 91, T. III, 
I — 4; Hb. 267. — r. Sv.: Sk. (Wllgn), Öl. (Bohem.); Danm.: 
Sjasll., Fyen, Langeland. 

535. Asteris Schiff. S. V, p. 312; Hb. 260, 506. — r. 
Sv.: Sk. (BoHE.M.); Norge: Christ. (Sp. Schn.); Danm. 

536. Umbratica L. S. N. X, 515; Hb. 263 çj'. {Lud/uga 
Hb. 264 9> se Frr. Stett. e. Z. 1S59, p. 418; Sofic/ii Heinem. 
400 enl. Spr). — Sv.: Sk.-—, His (W — :\i), a.; Norge: S., Romsd. 
(ScHÖY.); Fini.: S. — Obott. ; Danm. 

537. Lactucae Esp. 137, 4 — 6; se Frr. St. e. Z. 185g, 
p. 421; Hb. Larv. Lep. IV, Noct. II, Gen. V, b. c, fig. i, a, 
b, c. — Sv.: Vstm. (P. Tlmm, Jhx), Sk.: Farhult (Wllgn), Upl.; 
Norge: S. (SP. Schn.). 

538. Lucifuga Hb. 262, se Frr. St. e. Z. 1859, p. 420. 

— Sv.: His. (AuRiv.); Norge: Christ. (Sp. Schn.); ?Danm.: 
Ribe (Boie). 

539. Chamomillae Schiff. S. V., p. 73; Esp. 193, i — 2. 

— r. Sv.: Sk. (Wllgn); Danm. 



lampa: skand:s och finlands macrolepidoptera. 79 

540. Tanaceti Schiff. S. V, p. 73; Hb. 265. — r. Sv.: 

Sk. (Wllgn). 

Praecana Ev. F. V. U. 304; Bull. M. 1857, III, 62; H. 
S. 509. — Danm.: Sjœll. (Drewsen). 

541. Gnaphaln Hb. 582 — 3. — r. Sv.: Sk.: Trolle Ljungby 
(Wllgn), Sthlms skärg. : Ingarön 1881 (G. Zetterlund, Holmgr.), 
Vrm. 1883 (enl. Mev.); Norge: Christ. (Sp. Schn.); Fini. : S.O. ; 
Danm. : Jutl, (Möller). 

542. Artemisiae Hufn. Berl. M. III, 492 (r. 292). [Abro- 
iani F.; Hb. 257). — Sv.: Sk. (Wllgn); Danm.: SjasU. 

543. AbsinthiiL. F. S. 314; Hb. 258. — Sv.: Sk. (Wllgn); 
Danm. a. 

544. Argentea Hufn. Berl. M. III, 286. (.ir/fw/j/c^d^ Schiff. ; 
Hb. 259). — r. Sv.: Sk. (Bohem.), Gotl. (Wllgn); Danm. 

Plusia o. 
(Habrostola Sodof.). 

545. Triplasia L. S. N. X, 517; Hb. 626. — Sv.: Sk.— 
His.; Norge: S. ; Fini.: S. M.; Danm.: SjselL, Fyen, Jutl. 

546. Asclepiadis Schiff. S. V, p. 91; Hb. 627. — r. 
Sv.: S., Gotl. (Bohem.). 

547. Tripartita Hufn. Berl. M. III, 419. {Uriicae Hb. 

625). — Sv.: Sk.— His.; Norge: S.M.; Fini.: S.M.; Danm. ej a. 

(Plusia AucT.). 

C aureum Knoch. Btr. I, p. 7, T. I, 2. {Concha F.; Hb. 
T. 59, f. 187 (287), 458). — Fini.: Nyl. 

548. Moneta F. Mant. 162; Hb. 289. — r. Sv. : Sk. 
(Wllgn), Ö1. (Mev.), OG. (NerÉn); Fini.: Kar.; Danm.: Sjœll., 
Falster, Jutl. 

Mllustris F. Mant. 164; Hb. 274. — Fini.: Igerml. : La- 
doga (Ehnberg). 

549. Chrysitis L. S. N. X, 513; Hb. 272. — Sv.: Sk. 
—His.; Norge: S.M.; Fini.: S.— Ö.bott.; Danm. 

550. Bractea F. Mant. 161; Hb. 279. — r. Sv. : Sk 
Fini.: S.O.; Danm.: Sj^ell. 



8o ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 885. 

551. Festucae L. S. N. X, 513; Hh. 277. — Sv. : Sk. 
— His., Lapl.; Norge: S.M.; Fini: S.~Öbott. ; Danm. 

552. Jota L. S. N. X, 513; Esp. 113, 3. — r. Sv.: Sk. 
— Sthlm; Norge: S.; Fini.: S. — Ö.bott.; Danm. 

ab. Pcrcontationis Tr. V, 3, 1S4. Silfverfläcken likt ett ;', — 
r. Sv.: Sthlm (Mev.); Norge; Damn.: Sja'U. N., Jutl. S. 

553. Pulchrina K\v. Lep. Br. 256. f/o/a Thnbg. Ins. 
suec. IV, p. 55 (1792), sec. specim. typ; Dup. VII, 136, 2); 

V aureum Gn. II, 339). — r. Sv. : Sk. — , His. (Rphi); Norge 
.(ScHüY.); Damn.: Sjaell. 

554. Macrogamma Ev. Bull. M. 1842, III, 554; H. S. 
266. — r. Sv. : Lapl. S. (N. J. Andersson), M. (Wbg); Fini.: 
Kar., Ö.bott. 

555. Gamma L. S. N. X, 513; Hb. 283. — a. Sv. ; Norge: 
:S.M.; Fini.; Danm. 

? Ni Hb. 284. — ?Sv. : Dir.: Hedemora, (Förf.), möjligen 
en sliten Pulchrina. 

556. Interrogationis L. S. N. X, 513; Hb. 2S1. — Sv.: 
Sk. — Lapl.; Norge: S.M., S.Varanger (Sandbg) ; Fini.; Danm.: 
.SjcxU. N. 

557. Parilis Hb. 422. — r. Sv.: Lapl. N.; Norge N. : 
Kautok. (Stgr, Wocke), Porsanger, S.Varanger (Schöv.); Fini.: 
Lapl. 

558. Diasema B. Ind., p. 93; H. S. 597. — r. Sv. : Lapl. 
S. (Bohem.), M. (N. J. Andersson), N. (Wbg.); Norge: N.: Ka- 
rasjok (enl. Schöy.); Fini.: N. (Schilde). 

559. Microgamma^ Hb. 698 — 9. — Sv. : His. (Rphi 1883); 
Fini.: Åbo, Kar., Ö.bott., iXyl. (Shbg, J.). 

560. Hochenwarthi Hochenw. Btr. 1789, 335, T. 7, 2. 
{Dwergefis F.; Thnbg. Ins. suec. II, p. 41 (1791), sec. specim. 
typ.; Hb. T. 59, f. 186 (286), 499. — Sv.: VG. (Edgren), 
Dir. — Lapl; Norge: N.; Fini: Lapl 

Anarta Tr. 

561. Myrtilli L. F. S, 311; Hb. 98. — r. Sv.: Sk.— 
His., Lapl (Rphi); Norge: S.; Fini; Danm. 



lampa: skand:s och finlands macrolepidoptera. 8 i 

562. Bohemanni Stgr. Stett. e. Z. 1861, 370; Mill. Ic. 
39, 6. — ?Sv.: Lapl. ; Norge: Finm.: Skaaddevane, Bosekop; 
Fini.: Lapl.: Muonioaiska (Keitel). 

563. Cordigera Thnbg. Mus. Nat., p. 72, f. 4 (1788); 
Ins. suec. IV, p. 57, sec. specim. typ.; Hb. 674 — 5. [Cincta Payr. 
Beskr. 1793, p. loi; Zett. Ins. Lap. 951; A/l/irena Hb. gg). — 
Sv.: Dir. — Lapl., Vstm. (Jhn), Gotl. (Lindbohm); Norge; Fini.: 
Nyl. (Shbg, J.), Kar., Lapl.; Danm.: Sjjell. (Schiödte). 

564. Melaleuca Thnbg. Diss. Ent. II, p. 42, f. 12 (1791), 
sec. specim. typ. (Heliophila Payr. Beskr. 1793, p. 10 1; Moesta 
Hb. 357). — Sv. : Dir., His. — Lapl.; Norge: Nordl. — Finm.; 
Fini. : Lapl. 

565. Melanopa Thnbg. Diss. Ent. II, p. 43, sec. specim. 
typ. [Vidua Hb. 403). Framvingarne blåaktigt hvitgrå, med de 
vanliga teckningarne skarpa och fina. — Sv.: Dir. — Lapl.; Norge: 
M. N.; ? Fini. (Rysk. Lapl.). 

ab. Wiströmi; framvingarne mycket mörkare, stötande i gulaktigt brunt, 
de svarta teckningarne grofva och ställvis sammanflytande. Spetsfäl- 
tet, mellan njurfläcken och vaglinien, hos ett ex., med svarta längd- 
streck och undersidan med bred, svart bård i utkanten, lika som pä 
bakvingarne. — Sv. : Jmt. (AURIV.). 

566. Funebris Hb. 433. {Funesta Payr. Beskr., p. 100, 
T. 2, 3; Zett. Ins. Lap. 950; Amissa Lef. Ann. S. Fr. 1836, 
PI. 10, 7). — Sv.: Lapl. M. N.; Norge: M., Finm.; ? Fini, 
Rysk. Lapl. (Shbg, J.). 

567. Richardsoni Curt. Descr. App. Narr., p. 72, Pl. A, 
II. {Algida Lef. Ann. S. Fr. 1836, 395, Pl. 10, 5; H. S. 400). 
— Sv.: Lapl. N. (Qvickj.); Norge: Dv. (Wocre), Finm. 

568. Schoenherri Zett. Ins. Lap. 950. [Leucocyc/a Stgr. 
Stett. e. Z. 1861, 373; MöscHL. Wien. Mts. i860, 367, T, 9, 
6.) — Sv.: Lapl. N., (Qvickj.); Norge: M.: Telem. N. (Mün- 
ster). 

56g. Lapponica Thnbg. Ins. suec. II, p. 42, f. 10 (1791). 
(Amissa Lef. Ann. S. Fr. 1836, p. 42, Pl. 10, 6; H. S. 211 — 
12!). — Sv.: Jmt.: Kälahög (Zett.), Lapl. (Qvickj.); Norge: Finm. 
(Stgr, Wocke). — ? Larv. se Sandbg Ent. Tidskr. 1883, p. 25. 

570. Zetterstedti Stgr Stett e. Z. 1857, p. 294; H. S. 

EntontoL Tidskr. Arg. (;, H. 2 (1SS5). 6 



82 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 885. 

n. Schm. i66. — Sv. : Lapl.: Qvickj. (Keitel m. fl.); Norge: Dv., 
Finm.: Poisanger (Schoy.), S.Varanger (Sp. Schn.). 

571. Quieta Hb. 485. — Sv.: Lapl. (Riksm.); Norge: 
Finm.: Alten (Stgr, Wocke), Porsanger (Schoy.). 

ab. Nigricans Stor. Stett. e. Z. 1S61, p. 379. Mörkare, framviiigarne 
svartbruna, med gråaktiga teckningar. — Sv.: Lapl. (Bohem); 
Norge: Finm.: Alten (Stor). 

Heliaca h. s. 

572. Tenebrata Se. Ent. Cam., p. 230. {Arlju/i Thnbg 
Ins. suec. IV, p. 55 (1792), sec. specim. typ.; Heliaca Bkh.; Hb. 
316). — r. Sv.: Bl. (enl. Wllgn); Norge: S.; Fini.: S.— Ö. bott.; 
Danni.: öarne. 

Heliothis Tr. 

573. Dipsaceus L. S. N. XII, 856; Hb. 311. — r. Sv.: 
Sk. (Wllgn), Öl. (Mev.); Fini.: Kar., Ö.bott.; Danm. : Sjaell. 

574. Scutosus Schiff. S. V, p. 89; Hb. 309. — r. Sv.: 
Sk. (enl. Wllgn), Gotl. (Bohe.m.). 

Armiger Hb. 370. — DaniTi. : SjasU. (Dohlinl^nn). 

Chariclea Stph. 

575. Delphinii L. S. N. X, 518; Hb. 204. — Sv. (Bill- 
berg, Riksm.). 

576. Umbra Hufn. Berl. M. III, 294. (Rtiti/ago Y{b. 185). 
— Sv.: Sk. (Wllgn), Gotl., Öl. (Förf.), r. ; Fini.: Rysk. Kar, 
(Günther); Danm. 

Acontia O. 

577. Luctuosa Esp. 88, 4; Hb. 305 — 6. (Halka Thnbg 
Ins. suec. IV, p. 54 (1792), sec. specim. typ.). — Sv.: Gotl., Öl. r. 

Thalpochares Ld. 

578. Paula Hb. 452. — r. Sv.: Sk. (Wllgn); Danm. 



lampa: skand:s och finlands macrolepidoptera. 83 

Erastria O. 

579. Uncula Cl. Ic. T. III, 7. (Uncana L. F. S. 342; 
Unca Schiff.; Hb. 293). — Sv.: Sk. — Vstm., Upl. r. ; Norge: 
Dv. (Esmark); Fini.: S., S.Ö.;.Danm. 

580. Fusilla View. Tab. Verz. II, 84, T. I, 8. (Candi- 
(hda Bkh.; Hb. 295). — Sv.: Sk. : Degeberga (Thomson); Fini.: 
Nyl. Kar.; Danm.: Sjœll. N. (Müller). 

Fasciana L. F. S. 342. (Fiiscnla Bkh.; Hb. 279). — Danm.: 
Sjœll. : Korsör (Möller). 

Photedes Ld. 

581. Captiuncula Tr. V, 2, 96; H. S. 173 — 4. — r. 
Sv.: VG. (Dalm.), Gotl., Sthlm (Bohem.), Öl. (Förf.); Fini.: 
Åbo (Kretschmar) 

Prothymia Hb. 

582. Viridaria Cl. Ic. T. IX, 12. (Aenea Hb. 350). — Sv.: 
Sk. — Upl.; Norge: S., Romsd. (Schöy.); Fini.: Kar.; Danm.: 
Sj^ll. N., Jutl. S. r. 

AgTophila B. 

583. Trabealis Sc. Ent. Carn., p. ^o. (Sulphu7-ea '$)C\{.\vy.\ 
Hb. 291). — Sv.: Sk., ÖL, Gotl.; Danm. (Schiödte) r r. 

Euclidia o. 

584. Mi Cl. Ic. T. IX, 5; Hb. 346. — a. Sv.: Sk.— His. ; 
Norge: S.; Fini.: S., S.O.; Danm. 

585. Glyphica L. S. N. X, 510; Hb. 347. — Sv.: Sk. 
—His., Jmt. (Förf.); Norge: S.; Fini.: S., S.O.; Danm. 



Catocala Sch 



RK. 



586. Fraxini L. S. N. X, 512; Hb. 327. — r. Sv.: Sk. 
-Vstm.; Norge: S.; Fini.: Âbo, Nyl.; Danm.: Sjaell. N., Fyen. 

587. Elocata Esp.99./:Attr?/.rHB. 655— 6). — r. Sv. : Sk.,OG. 



84 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 885. 

Adultéra Men. Mot. Et. 1S5S, T. II, 3; En. III, p. 157, 
T. 17, I. — Fini.: Äbo, Nyl. 

588. Nupta L. S. N. XII, S41; Hb. 330. — Sv.: Sk.— 
Vstm., Upl. ; Norge: S.; Danm. 

589. Sponsa L. S. N. XH, 841; Hb. t,^t,. — r. Sv. : Sk., 
Hall., Ö1. (Mev.); Danm.: Sj;ell. (Dohlmann), Lolland (Fexcker). 

590. Promissa Esp. 96; Hb. 334, 657 — S. — r. Sv. : Sk. 
(Wllgn), Hall. (Mannerh., Jhn); Danm. 

591. Pacta L. S. N. X, 512; Hb. 332. — r. Sv. : VG.; 
Fini.: Àbo, O.bott., Rysk. Kar. 

592. Electa Bkh. IV, 26; Hb. 331. — r. Sv.: Sk. (Wllgn). 

Toxocampa Gn. 

593. Pastinum Tr. V. 3, 297; H. S. 242 — 3. — r. Sv.: 

Sk. — Upl.; Norge: Romsd. (Schöv.); Danm.: Sjœll. N., Mö- 
ens klint. 

594. Viciae Hb. 664 — 5! 671 — 3. — r. Sv.: Ö. : Sk. — 
Upl.; ? Norge: Christ. (Sp. Schn.). 

595. Craccae F. Mänt. 154; Hb. 320. — r. Sv.: Sk. — Upl. 

Aventia Dup. 

596. Flexula Schiff. S. V, p. 64. (Flcxularia Hb. Geom. 
19). — r. Sv.: Sk., OG., VG., Sthlm (Förf.); Norge: S. ; Danm.: 
Hornbaeks })lantage (B. Haas). 

Boletobia B. 

597. Fuliginaria L. F. S. 327. (Corbonaria Esp.; Hb. 
Geom. 151). — r. Sv.: Sk. — Dir. ; Norge: S.; Fini.: S., S.O.; 
Danm.: Sjaell., Fyen. 

ZancIogTiatha Ld. 

598. Tarsiplumalis H15. Pyr. 125. — r. Sv.: Sk. (enl. 
Wllgn), OG. (Wbg), Sdm. (Lindbohm). 

599. Grisealis Hb. Pyr. 4. {Xemoralis F.). — r. Sv.: Sk., 
01. (enl. Wllgn); Fini.: Nyl.; Danm. 



lampa: skand:s och Finlands macrolepidoptera. 85 

600. Tarsipennalis Tr. X, 3, 5. (Tarsicrinalis Hb. Pyr, 
5). — r. Sv.: Sk., Sm., Sthlm; Norge: S. (Schöy.); Danm. : 
Sjaell., Jutl., Fyen. 

601. Emortualis Schiff. S. V, p. 120; Hb. Pyr. i. — 
r. Sv.: Sk. (Wllgn), Sthlms skärg. : Ingarön (Förf.); Danm. 

Herminia Latr. Tr. 

602. Cribrumalis Hb. Vög. & Schm., p. 7, T. 15. (Cri- 
bralis Hb. Pyr. 2). — r. Sv.: Vstm. juni 1874 (Förf.), Sk.: Far- 
hult (Wllgn); Danm.: Sjcell., Fyen. 

603. Tentacularia L. S. N. X, 522. (Teniaculalïs Hb. 
Pyr. 6). — a. Sv.; Norge: S.M.; Fini.: S.— Ö.bott. 

v. Modestalis Heyd. Stett. e. Z. 1865, p. 375; Schöy. Ent. Tidskr. 
1884, p. 55- T-t^n tvärstreck. — Norge: Dv., Gudbr., Varangerfj. 

604. Derivalis Hb. Pyr. ig. — Sv.: Sthlms skärg.: In- 
garön 1S80 (Förf.); Fini.: Kar. 

Pechypogon Hb. 

605. Barbalis Cl. Ic. T. V, 3. (Pectitalis Hb. Pyr. 122). 
— a. Sv.: Sk. — His.; Norü:e: S.; Fini.: Kar.: Danm, 



Bomolocha Hb. 

606. Fontis Thnbg. Mus. Nat., p. 72, f. 5 (1788); Ins. 
suec. IV, p. 57 (1792), sec. specim. typ. (Crassalis F.; Achatalis 
Hb. Pyr. 12, 172). — Sv.: Sk.~Vrm., UpL; Norge: S.; Fini.: 
S.; Danm. 

ab. O. Terricularis Hb. Pyr. 163. Framvingame nästan helt och hållet 
svarta, med små hvita streck vid utkanten. — Sv. : Upl. (FÖRF.). 

Hypena Tr. 

607. Rostralis L. S. N. X, 533; Hb. Pyr. 10; 193 — 4. 
— r. Sv.: Sk. — Vstm.; Norge: Solör (Schöy.); Fini.: Nyl., Kar. ; 
Danm. 



86 ENTOMOLOGISK. TIDSKRIFT 1 885. 

? ab. Radiatalis Hk. Pyr. 134. Framvinganie svartaktiga, mot kostal- 
kanten gulaktiga. — Tillsammans med föregående? 

608. Proboscidalis L. S. N. X, 533; Hb. Pyr. 7. — Sv.: 
Sk. — His.; Norge: S.M., Saltd. (Schov.); Fini.: S.— O. bott.; 
Danm. 

609. Palpalis Hb. Pyr. 9. — Sv.: Sk. (Wllgn). 

610. Obesalis Tr. VII, 27. {Crassa/is Hb. Pyr. 8). — - 
Sv.: Gotl. (eiil. Stgr). 

Hypenodes Gn. 

Costaestrigalis Stph. 111. IV, p. 21; \Vd. Ind. 772. (Aciani- 
na/is Wk. ; H. S. 619. — Danm.: Fyen (Ström), Sja^U. (B. Haas). 

611. Albistrigatus Hw. Lep. Br., j). 368. [Terlianella Lin. 
enl. Wllgn). — Sv.: Sm. (enl. Wllgn). 

Tholomiges Ld. 

612. Turfosalis Wk. Breslatier entom. Zeitschr. 1850, T. 
5, 17; H. S. 620. — Norge: Odalen 1883 (Schuy.) ; Fini. : S.O. ; 
Danm. : JtUl. 

Rivula Gn. 

613. Sericealis Scop. Ent. Garn., p. 242; Hb. Pyr. 56. 
— Sv.: Sk.— Upl.; Fini.: S.u.; Danm. 

BREPHIDES H.S. 

Brephos O. 

614. Parthenias L. F. S. 308; Hb. 341 — 2. — Sv.; 
Norge; Fini.: Åbo, Nyl., Lapl.; Danm.: Sjcell. N. ' 

615. Nothum Hb. 343 — 4. — r. Sv.: OG. (enl. Wllgn), 
Lapl. Lule (Rphi); Norge: S.; Danm.: Fyen (Ström). 



ü. o- e 02:2:1 et ra e. 
Pseudoterpna H. s 

■616. Pruinata Hufn. Beil. M. IV, 520, 625 (1767). {^Thy- 
miaria Thnbg. Ins. suec. I, p. 4 (1784), sec. specim. typ.; Cy- 
ihisiaria Schiff.; Hb. 2). - Sv. : Hall. (Osbeck enl. Thnbg.); 
Danm. : Jutl. 

Geometra B. 

617. Papilionaria L. S. N. X, 522; Hb. 6. {}lridata 
Ström, Dansk. Vid. Selsk. vSkr. II, p. 83, f. 34, 1783). — Sv.: 
Sk.— VB.: Umeå (S. Cederberg); Norge: S. M., Saltd. (Shlbg, J. 
m. fi.); Fini: S.— Öbott.; Danm. 

618. Vernaria Hb. Btr. I, 4, i, D, p. 6; Hb. 7. — Sv. : Sk. 
.(Wllgn), Dir. (Lin.), VG. (Edgren enl. Wllgn); Fini. (enl. Stgr). 

Phorodesma B. 

619. Pustulata Hufn. Berl. M. IV, 520. {Bajulan'a Schiff.; 
Hb. 3). — Sv.: Sk., Öl.; Danm.: Sjsell. (Hedemann). 

620. Smaragdaria F. Mänt. 192; Hb. i. — Norge: Christ. 
(Sp. Schn.); Fini.: Åbo, Kar.; Danm.: Als (Sröm). 

621. Immaculata Thnbg. Ins. suec. I, p. 8 (1784), sec. 
specim. typ. Som typexemplaret är så till vida defekt, att det 
saknar ben, så vågar jag ej afgöra till hvilket slägte det skall 
höra, men hänför arten tills vidare till Phorodesma, oaktadt rib- 
borna 3 och 4, liksom 6 och 7 på bakvingarne vid basen äro 
hopväxta i korta stammar. Inom slägtet Jodis skulle den få ett 
mera främmande utseende och afviker dessutom devifrån genom 
annorlunda bildade kamtänder på antennerna. För att under- 
lätta vidare efterforskning, torde det här vara på sin plats att 
lemna en utförligare beskrifning på typexemplaret. 

c^. Antennerna med 2: ne rader medelmåttigt långa kam- 
tänder, ofvan beklädda med snöhvita fjäll och på undersidan gul- 



88 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I8S5. 

brunaktiga; palperna små, sista leden tämligen kort, smal och 
cylindrisk, timgan spiralruUad. Hufvud, rygg och abdomen, den 
sistnämda åtminstone vid basen, af vingarnes färg; mellan anten- 
nerna ett tvärband af snöhvtta, något upphöjda fjäll; frambröst 
och baklår hvita. Vingarne gröna (smaragdgröna), utan fläckar 
eller tvärband, de främres kostalkant gulaktig, nästan rät, utkan- 
ten obetydligt rundad; ribborna 3 och 4 från samma punkt, 5 
utgår närmare 6 än 4, 6 och 7 från diskcellens yttre hörn; 8 
och g på gemensamt skaft samt to från 7, 11 och 12 samman- 
växta på ett kort stycke, strax utanför diskcellen. Bakvingarne 
ej breda, framhörnet rundadt, det bakre nästan rätvinkligt; ut- 
kanten bildar en trubbig vinkel på 4:de ribban. Fransarne gröna, 
utan fläckar. ■ — Sv.: Upsala (enl. Thnbg). 

Nemoria Hb. 

622. Viridata L. F. S. 330; (-<?;-/(?) Hb. ii; C/o ra ria Hb. 
352). — Sv.: Sk.- — Upl.; Norge: Österd. (Siebke); Fini.: Nyl., 
Kar. ; Danm. 

Pulmentaria Gx. I, 349. {Cloraria Dup. ; H. S. 362). — 
Fini. : Kar. 

623. Strigata Müll. Fn. Fr., p. 51. {Aesiivaria Hb. 9). 

— r. Sv.: Sk. (Wllgn), Öl. (Förf.); Danm.: Sjaell., Fyen. 

Thalera Hb. 

624. Fimbrialis Se. Ent. Carn., p. 216. {Thymiaria L. ; 
Bupleuraria Schiff.; Hb. 8). — r. Sv.: Sk. — OG., VG. (enl. 
Wllgnt); Danm.: Sjaell. N. 

Jodis Hb. 

• 625. Putata L. S. N. X, 523. [Ptäaiaria L.; Hb. 10). — 
a. Sv.: Sk.— His.; Norge: S. M. ; Fini.: S.— Ö. bott.; Danm.: 
Sjœll. N., Jutl. 

626. Lactearia L. S. N. X, 519. {Acruginaria Hn. 46). 

— Sv.: Sk. — Vstm.; Norge: Romsd. (Ström); Fini.: Åbo, Nyl., 
Kar.; Danm. 



lampa: skand:s och Finlands macrolepidoptera. 89 

Acidalia Tr. 

627. Similata Thnbg. Ins. suec. II, p. 10 (1784), sec. 
specim. tj^p. {Perxhraria F. R. T. 4g, a — g; Ochrearia DuP. 
VIII, 175, 3). — Sv.: Sk.— Dir.; Norge: S.;Finl.: S.— Ö.bott.; 
Danm. : Sjaell. 

628. Ochrata Se. Ent. Carn., p. 227. {Pallidaria Dup. 
VIII, 175, 1). — Sv.: Sk.— Sm., His. (enl. W— m), möjligen före- 
gående art; Norge: S. 

629. Moniliata F. Mänt. 209; {-aria) Hb. 59. — r. Sv.: 
Sk.— Upl. (enl. Wllgn). 

630. Muricata Hufn. Berl. M. IV, 606, 625. {Auroraria 
Bkh.; Hb. d^). — r. Sv.: Gotl. (Bohem.), Sk., Dals. (enl. Wllgn), 
Vstm. (Jhn). — Fini.: Kar.; Danm.: Fyen, Langeland, Jutl. 

631. Dimidiata Hufn. Berl. M. IV, 602. {Scutulata ^Y.Yi..; 
{-aria) Hb. 72). — Sv.: Sk. — Upl.; Norge: Asker; Fini.: Kar.; 
Danm. 

632. Virgularia Hb. 104. {Incanaria Hb. 106). — Sv.: 
Sk., Gotl., Bl., Sm. (A. F. Carlson), Öl. (Förf.); Norge: Moss 
(Schöy.); Danm. a. 

633. Straminata Tr. X, 2, 205; H. S. 82 — 3. — Sv.: 
Sk.: Farhult (Wllgn), Sthlm (AuRiv.), Upl. (Förf.); Norge?; 
Fini.: Kar.; Danm.: Sjgell. N. (Möller), Sild (Werneburg). 

634. Pallidata Bkh. V, 325; H. S. ito — 13. — Sv.: 
Sk.— His., Jmt. (W— M); Norge: S.; Fini.: S., S.O.; Danm.: Jutl. 

635. Herbariata F. Suppl. E. S. 457. {Pusillaria Hb. 99). 
— ?Sv.: Sk.— 00. (enl. Zett.). 

636. Bisetata Hufn. Berl. M. IV, 618, 626; {-aria) H. 
S. T 16. — Sv.: Sk., Bh., VO. ; Fini.: Kar.; Danm. 

637. Humiliata Hufn. Berl. M. IV, 614. {Osseata F.; 
Thnbg, Ins. suec. III, p. 48 (1792), sec. specim. typ.; {-aria) 
Hb. 102). - Sv.: Sk.— His.; Fini.: S.; Danm.: Sjal!. N. 

638. Inornata Hw. Lep. Br., p. 349. {Suffnsata Tr. ; 
{-aria) H. S. 309). — Sv.: Sk. — Dir.; Norge: S.; Fini.: Nyl. ; 
Danm.: Sjasll. N. 



90 ENTOMOLOGISK 'I'IDSKRIFT 1S85. 

V. Deversaria H. vS. 305 — 8, 314. \'ingarnes tvärstreck mycket tydli- 
gare, ofta bildande tvärband. — Sv. : Gotl., \'stin., Upl. 

63g. Aversata L. S. N. X, 526; {-aria) Hb. 56. Fram- 
vingarne med ett svartaktigt tvärband. — Sv.; Norge: S.; Fini.: 
S. — Ö.bott. ; Damn. 

ab. Spoliata Stgr. Hor. 1870, 150. {Aversata Tr. ; {-ai-ia) Hb. 389). 
.Saknar mörkt tvärband på framvinj^arne. — Tillsammans med huf- 
vudformen. — ■ Sv.: Sk. — Ang.; Norge: Romsd. (.ScHöY.). 

640. Emarginata L. S. N. X, 524; {^-ar/a) Hb. 107. — 
Sv.: Sk.— Upl.; Fini.: Nyl., Kar.; Danm. 

641. Immorata L. S. N. X, 528; {-aria) Hb. 133. — 
Sv.: Sk.— His., Jmt. (Förf.); Norge: S.; Fini.: S., S.O.; Danm.: 
Sjœll., Jtid. 

642. Rubiginata Hufn. Berl. M. III, 610 (1769). {J7//û/ii 
Thxbg, Ins. stiec. I, p. 8 (1784), sec. specim. typ.; Ruhricaria 
Hb. III). — Sv.: Sk., God., Öl. (Förf.); Fini.: Kar.; Danm. 

643. Incanata L. S. N. X, 528. Cl Si rig ila n'a Hb. 109; 
Miitala Tr.; {-aria) H. S. 98 — 100). — Sv.: Sk. — Vstm. ; Norge: 
Christ. — Romsd.; Fini.: S. — Ö.bott. 

644. Futnata Stph. 111. III, 312, T. 26, 730. {Commutaria 
H. S. 91 — 3). — Sv.; Norge; Fini.; Danm.: Sjœll., Jutl. 

ab. Simplaria Frr. 594, i — 2. Vingame med tydliga tvärstreck (Stgr). 
— Sv.: ett ex. å Riksm. öfverensstämmer med Frrs fig. 2. 

645. Schöyeni Sp. Schn. Ent. Tidskr. 1S83, ]). 80. — 
Norge: Finm. (S.'XNDbg). 

646. Remutaria Hb. 98. (Flosladala Hw.' enl. Wllgn). 

— Sv.: Sk.— His.; Norge: S.M.; Fini.: Nyl., Rysk. Kar.; 
Danm.: Jutl. 

647. Immutata L. S. N. X, 528. {Sylvestraria Hb. 97). 

— Sv.: Sk. — Dir.; Norge: Christ. (Siebke); Fini.: Kar.; Danm. 

Strigaria Hb. 95; H. S. 114 — 5. — Fini.: Kar. 

648. Ornata Sc. Ent. Carn., p. 219; Thnbg, Ins. suec. 
III, ]). 48 (1792), sec. specim. typ. {Ornataria Hb. 70; Paludata 
L. S. N. XII, 873). — r. Sv.: BL, ÖL, Gotl.; Danm. 

649. Violata Thnbg. Ins. suec. I, p. 14, f. 11 (1784)- 



lampa: skand:s och Finlands macrolepidoptera. 91 

sec. specim. typ. (^Decorata Bkh. V. 460 (1794); {-aria) Hb. 71). 
• — r. Sv.: Gotl.; Fini.: Kar. (Shbg, J.). 



Zonosoma Ld. 

650. Pendularia Cl. Ic. VII, 5; Hb. 66. — Sv.; Norge: 
S.; Fini. S.— Ö. bott.; Danm.: Sjnell. N. r. (Möller). 

651. Orbicularia Hb. 60. — r. Sv.: Sm. — Upl.; Fini.: Kar. 

652. Annulata Schulze Naturf. VI, p. 92, T. IV (1775). 
{Denticidata Thnbg Mus. Nat., p. 75, 13 (1788), sec. specim. 
typ.; Omicronaria Hb. 65). — r. Sv.: Sk.: Farhult (Wllgn) ; 
Danm. : Sjœll. : Korsör, Falster. 

Porata F. S. E. 631. {Punctaria Hb. 67). — Danm.: 
Odense (Ström). 

653. Punctaria L. S. N. X, 522; He. — G. 574. — Sv.: 
Sk., Bl.— VG., OG.; Fini.: Åbo (Reuter); Danm. 

654. Linearia Hb. 68. — Sv.: Sk., BL; Danm. 

f v. Strabonaria Z. Breslauer eiu. Zeitschr. 1S51, p. 6S. Mindre, lju- 
sare, framvingarne spetsigare, otydligare streckade. — Danm. 

Timandra Dup. B. 

655. Amata L. S. N. X, 524. [Amataria L. ; Hb. 52). — 
Sv.: Sk., BL; Norge: Odalen 1883 (Schöy.); Fini.: Åbo, Kar., 
Ö.bott.; Danm. : Sjasll, Fyen. ▲ 

Pellonia Dup. 

656. Vibicaria Cl. Ic. III, 2; Hb. 50, ab.; Dup. VIII, 
179, 6 — 7. Vingarne med ett bredt, rödt tvärband. — r. Sv.: 
Sk. — His.; Norge: S. r. ; Fini.: Åbo. 

v. Strigata Stgr. Cat. 154. Vingarne hafva smala tvärstreck och sakna 
det breda tvärbandet. — r. .Sv. : Gotl. (FÖRI^), Öl. (Mev.). 

Rhyparia Hb. 

657. Melanaria L. S. N. X, 521; Hb. 86. — r. Sv.: Sk. 
—His.; Norge: S.; Fini.: S., S.O.; Danm.: Sjîell. N. 



92 ENTOMOLOGI SK TIDSKRIFT I 88 5. 

Abraxas Leach. 

658. Grossulariata L. S. N. X, 525; Hb. 81 — 2. — Sv.: 
Sk. — Vstm.; Norge: S. : N;i:;s Vnsrk (Halvorsf.n), Sogn (Reusch); 
Fini.: S., S.O.; Danm. 

65g. Sylvata Se. Ent. Carn., p. 220. [Llmafa F.; Hn. 85, 
3gi_2). — r. Sv.: Sk., BL, 01. (Mev.); Danm. 

660. Adustata Schiff. S. V., p. 114; Hb. 75. — r. Sv.: 
Sk. (Wllgn), Sm. (Bohem.), Öl. (Förf.), Upl., Dir.: Falun (W— m); 
Danm. 

661. Marginata L. S. N. X, 527; {-arta) Hb. 80. — a. 
Sv.; Norge; Fini.: S. — Ö.bott. ; Danm. 

v. Nigrofasciata Schöy. Nye bidr. t. arkt. Norges Lep. fauna i Tromsö 
Mus. Aarsh. V, 1882; Hb. — G. 544. Vingarnas svarta fläckar bilda 
tvärband. — Sv.: Jmt. (enl. Mkv.), Norrb., Lapl. ; Norge: N.; 
Fini. : N. (Schilde). 
ab. Pollutaria IIb. 77. Med Brre och mindre svarta fläckar. — Säll- 
syntare. 

Bapta Stph. 

662. Bimaculata F. S. E. 635. {Taminata Hb. Btr. I, 4, 
4, Y; {-aria) Hb. go). — Sv.: Sk.: Klinta (enl. Thoms.), Far- 
hult (Wllgn); Danm. r. 

663. Temerata Hb. Btr. Nachtr., p. 109; {-aria) Hb. 91, 
376 — 7). — r. Sv.: Sk. (Wllgn), OG.: Norrköp. (Lundborg); 
Norge: S., Danm. 

Cabera Tr. 

664. Pusaria L. S. N. X, 522; Hb. 87. — a. Sv.; Norge: 
S.M.; Fini.: S. — O. bott. ; Danm. 

665. Exanthemata Sc. Ent. Carn., p. 218. {Siriaria Hb. 
88). — Sv.; Norge: S.M.; Fini.: S.— Ö.bott.; Danm. 

Numeria Dup. 

666. Pulveraria L. S. N. X, 521; Hb. 203. — r. Sv.: 
Sk.— His.; Norge: S.M.; Fini.: S. — Ö.bott.; Danm. 



lampa: skand:s och finlands macrolepidoptera. 93 

EUopia Tr., Stph. 

667. Prosapiaria L. S. N. X, 522. {Fasciaria Schiff.; 
Hb. 5). — r. Sv.: Sk.— His., VB. (S. Cederberg); Norge: S.M.; 
Fini.: S., S.O.; Damn.: Sjœll. N. 

ab. Manitiaria H. S. 355. Nästan enfärgad, roströd, stötande i violett. 
— Sv.: Vstni. (Förf.). 
f v. Prasinaria Hb. Btr. I, 4, 3, S.; Hb. 4. Grön. — Fini.: Åbo. 

Metrocampa Latr. 

668. Margaritaria L. F. S. 3 28; Hb. 13. {Papilionaria 
Ström, Dansk. Vid. Selsk. Skr. II, p. 82, 1783). — r. Sv.: Sk. 
— Upl.; Norge: S.V.; Danm. 

Eugonia Hb. 

{Ennovws Tr.). 

669. Quercinaria Hufn. Berl. M. IV, 520, 624. {Angii- 
laria Bkh. ; Hb. 22). — Sv.: Sk.; Danm. 

ab. Infuscata Stgr. Cat. 156. (^Angularia EsP. 10, 2). Framvingarne vid 
utkanten och basen brunpudrade. — Sv. : Sk. (Wbg, Sundev.). 

670. Autumnaria Wernb. Statt. e. Z. 1859, p. 361. {Al- 
niaria Esp. ; Hb. 26). — Sv.: Sm., Sthlm ; Fini.: Nyl., Kar.; 
Sleswig (Jastrau). 

671. Alniaria L. S. N. X, 519. {Tiliaria Bkh.; Hb. 23). 
— r. Sv.: Sk., Sm., Sthlm (Hfgn); Norge: Christ. (Siebke); 
Danm. 

672. Fuscantaria Hw. Prodr. Lep. Br. 22, 45 (1802); 
H. S. n. .Schm. 160. — Norge: Christ. (Moe); Danm.: Kjöb. 

673. Erosaria Bkh. V, 92; Hb. 25. — r. Sv. : Sk. — Upl.; 
Norge: Christ. (Siebke). 

ab. Tiliaria Hk. Btr. II, 4, 4, X. {Quercinaria Bkh.; Hb. 24). Lju- 
sare, halmgul. — Sv.: Sk., Sthlm; Danm. 

Selenia Hb. 

674. Bilunaria Esp. 13, i — 10. {I/lunaria He. 36 — 7). — 
Sv.: Sk.^ — Lapl.; Norge: S. — Finm. (Sp. Schn., Schöy.); Fini.; Danm, 



94 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1SS5. 

V. Juliaria IIw. Lep. Br., p. 293. {Hhtnaria Dup. VII, 144, 3). Min- 
dre, blekare eller mera gråaktig och enfärgad. — ? Sv. : N., Lapl. 

675. Lunaria Schiff. S. V, p. 103, 276, T. I, a, 4, T. 
I, b, 4; Hb. t,t,, 451. (Atiguhifu Ström, Dansk, Vid. Selsk. Skr., 
p. 83, f. 33, 1783). — Sv.: Sk. — His.; Norge: Christ. (Siebke, 
Sp. Schn.), Romsd. (StrckmV, Fini.: Nyl., Rysk. Kar.; Danm. 

ab. Delunaria Hb. 34. Mindre, ljusare. — Sv.: Sk., Sm. 

676. Tetralunaria Hufn. Berl. M. IV, p. 506. {lUustraria 
Hb. 35). — r. Sv.: Sk., Sthlm, Upl., Vstm. (Förf.), His. (W— m); 
Norge: S., Romsd. r. ; Fini.: Kar.; Danm. 



Per i call ia Stph. 

677. Syringaria L. S. N. X, 520; Hb. 29. — r. Sv.: 
Sk. (enl. Thomson), ()\. 1881, 82 (Mev.), Sdm. : Skärholmen 
juli 1884 (Wermelin); Fini.: Rysk. Kar. (Gvnther): Danm. 

Odontopera Stph. 

678. Bidentata Cl. Ic. VII, 2. {Den/aria Hb. 12). — Sv.: 
Sk.— His.; Norge: S.M.; Fini.: S., S.O.; Danm. 

Himera Dup. 

679. Pennaria L. F. S, 324; Hb. 14. — r. Sv.: Sk. — 
Bh., Upl.; Norge: Christ. (Siebke), Ntes (J. Aall) ; Danm. 

Crocallis Tr. 

680. Elinguaria L. S. N. X, 520; Hb. 20. — r. Sv.: Sk. 
— His.; Norge: S., Romsd. (Ström); Fini: Åbo, Ö.bott.; Danm. 

Eurymene Dup. 

681. Dolabraria L. S. N. XII, 861; Hb. 42. — Sv.: Sk. 
— Vstm. r. ; Norge: Christ. (Halvorsen), Odalen (Schöy.), Naes; 
Fini.: Åbo, Nyl.; Danm. 



lampa: skand:s och finlands macrolepidoptera. 95 

Angerona Dup. 

682. Prunaria L. S. N. X, 520; Hb. 123. — Sv.: Sk. — 
Upl., Dir.: Falun (W— m); Norge: S.O.; Fini.: S., S.O. ; Danm. : 
Fyen, Sjasll. 

ab. Sordiata Fuessl. Verz., p. 41, 1775. (C^;-j)'/ör/a Thnbg. Ins. suec. 
I, p. 4 (17S4), sec. specim. typ.; Primaria Hb. 122). Vinganie 
delvis gråbruna. — r. Sv.:? Sk. — Upl.; Fini.: Kar.; Damn.: Fyen. 

ab. Spångbergi; blekgul, utan mörka fläckar eller småstreck, O. — Sv.: 
Sthlm (Riksm.). 

Urapteryx Leach. 

683. Sambucaria L. S. N. X, 519; Hb. 28. — r. Sv.: 

Sk. (Wllgn); Danm.: Jutl., Fyen. 

Rumia Dup. 

684. Luteolata L. S. N. X, 525. {Crataegata L. F. S, 
336; {-aria) Hb. 32). — a. Sv.: Sk. — His.; Norge: S.M.; Fini.: 
S. — Ö.bott.; Danm. 

Epione Dup. 

685. Apiciaria Schiff. S. V, p. 104; Hb. 47. — r. Sv.: 
Sk.— Norrb.; Norge: S.M. r.; Fini.: S.M.; Danm. 

686. Vespertaria Thnbg. Ins. suec. I, p. 5, f. 4, sec. 
specim. typ.; L. S. N. XII, 864? [Paralellaria Schiff.; Hb. 43 — 4). 
— Sv.: Sk. — His.; Norge: Christ. (Siebke); Fini.: S.M.; Danm.: 
Sjcell., Jutl. 

687. Advenaria Hb. Btr. II, 3, 3, Q.; Hb. 45. — r. Sv.: 
Sk., Bl., Gotl. (Förf.), Vstm. (Jhn); Fini.: Kar.; Danm.: Sjœll. 
N., Jutl. 

Hypoplectis Hb. 

688. Adspersaria Hb. Btr. II, 3, 3, R. ; Hb. 206. — r. 
Sv.: Lapl. (Wbg); Fini.: Åbo, Kar. — Riksm, 2:ne ex. hafva 
högst otydliga tvärstreck. 

•j- v. Sylvanaria H. S. 431. Med tydliga tvärstreck. — Fini.: Kar. 



ÇÔ ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 885. 

Venilia Dup. 

689. Macularia L. S. N. X, 521; Hi:. 135; {-a/a) Schiff.; 
Thnbg. Ins. suec. I, p. 9, f. 6 (1784), sec. specim. typ. — r. 
Sv. : Hall. (Osbeck enl. Thnbg), Vrm. (Bengtson enl. Thoms.); 
Norge: Telemarken (Wille), Odalen (Schüv.); Fini.: Kar.; 
Danm. : Fyen, Jutl. 

Macaria Curt. 

690. Notata L. S. N. X, 523; {-aria) Hb. 53, 316. — a. 
Sv.; Norge: S.O.; Fini.: S.— Ö. bott.; Danm. 

t V. Luteolaria T.ngstkm. Cat., p. 317. Gulaklig, vingarne med små 
grå fläckar, tvärstrecken grågula, hjässa, nacke och rygg ljust saft- 
ransguLi. — Fini.: Abo: Pargas (LUND). 

691. Alternaria Hb. 315. — r. Sv.: Sk. — OG.; Norge: 
Christ. (SiEBKE, Schöv.), Naes (Sp. Schn.); Fini.: Nyl., Rysk. 
Kar., Ö.bott. ; Danm.: Sjœll., Jutl. 

692. Signaria Hb. 313. — r. Sv.: Sm., VG.^ — Upl., Vstm.; 
Norge: S.; Fini: Abo, Kar.; Danm. 

693. Liturata Cl. Ic. VI, 6; {-aria) He. 54, 314. — Sv.; 
Norge; Fini.: S. M.; Danm.: Sjc-ell., Jutl. 

Ploseria B. 

694. Pulverata Thnbg. Ins. suec. I, p. 9, f. 7 (17S4), 
sec. specim. typ. {Diviisaria Hb. 202). — r. Sv.; Norge: S. 
{SiEBKE, Sp. Schn.), Saltd. (S.andbg), S.Varanger (Schöv.); Fini.: 
Nyl, Kar., Lapl. 

Hibernia Latr. 

695. Rupicapraria Hb. 222. — Sv.: Sk.: Alnarp (Ulrik- 
sen, enl. Thoms.); Danm. 

696. Leucophaearia Schiff. S. V, p. loi; Hb. 195. — 
r. Sv.: Sk. (Wllgx), Jmt., Dir. (W— m); Danm. 

697. Aurantiaria Esp. 42, 9; Hb. 184. — r. Sv.: Sk., 
Upl., 01.; Norge: Christ. (Siebke, Moe) ; Danm. 

698. Marginaria Bkh. V, 215. {Progemmaria Hb. 183). 
— r. Sv.: Sk., Bl.— Upl.; Danm. 



lampa: skand:s och Finlands macrolepidoptera. 97 

699. Defoliaria Cl. Ic. VII, 4; Hb. 182, 510. {Discolor 
Ström, Dansk. Vid. Selsk. Skr., p. 82, f. 30, 1783). — Sv.: 
Sk., Gotl— Upl.; Norge: S.M.; Fini.: Nyl.; Danm. 

ab. Holmgreni; framvingarne utan tvärband, med otydliga fläckar nära 
utkanten. — Sv. : Upi. 

Anisopteryx Stph. 

700. Aescularia Schiff. S. V. p. 102; Hb. 189. — Sv.: 
Sk. — Gotl., OG., VG.; Danm. 

Phigalia Dup. 

701. Pedaria F. Mänt. 191. iPilosaria Hb. 176). — r. 
Sv.: Sk., VG., Sthlm, Upl.; Danm. 

Anm. Ett ex., fångadt vid Lund af Herr A. F. Carlson, har egen- 
domligt bildade antenner. Kamtänderna äro nämligen vid basen 
uppsvälda till aflånga knölar; nära basen af framvingarne löper 
ett bredt, mot kostalkanten vinkelrätt, brungråaktigt tvärband. 
Detta är måhända blott ett abnormt ex. af ofvanstående art. 

Biston Leach. 
[Nyssia Dup.). 

Hispidarius F. Mänt. 191; Hb. 177. — Danm.: Sjaell., Jutl. 

702. Pomonarius Hb. Btr. II, 3, 4, U; H. S. 11, 439. 
(^f: Vingfransarne svart- och hvitfläckiga; Ç: blott spridda, röd- 
gula fjäll ofvanpâ abdomen. — Sv.: Lapl. (Stgr, Christiernsson) ; 
Fini. : Rysk. Kar. 

703. Lapponarius B. Gen., p. 195; H. S. 440. {Pomona- 
ria Lef. Ann. S. Fr. 1835, p. 102, PL I, 6 cf, 7 9)- cT- 
Vingfransarne svartbruna, enfärgade; Ç: de rödgula fjällen ho- 
pade till en rad fläckar längs bakkroppens öfversida. — Sv. : 
Lapl. N. ; Norge: S.Varanger (Sandbg); Fini.: Ö.bott., Lapl. 

704. Zonarius Schiff. S. V, p. 100; Hb. 179, 511. — 
Sv.: Sk. (Zett.); Danm. 

705. Hirtarius Cl. Ic. VII, i. (Congenera/'ùi Hb. 174). — 
r. Sv.: Sk.— His.; Norge: S. M., Saltd. (Schöy.); Fini.: S., SÖ.; 
Danm.: Kjöb. 

Entomol. Tidskr. Årg. 6, H. 2 (1885). 7 



98 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 88 5. 

706. Stratarius Hufn. Berl. M. IV, 514, 622 (1769). 
{Prodromaria Schiff.; Hb. 172; I\Iarmoraria Thnbg. Mus. Nat., 
P- 73 (1788), sec. specim. typ.). — r. Sv. : Sk. (A. F. Carlson), 
OG., VG., Upl. (enl. Wllgn), Sthlm (Wbg, Bohem.); Daum.: 
Fyen, Sjcell. 

Amphidasys Tr. 

707. Betularius L. S. N. X, 521; Hb. 173. — a. Sv. : 
Sk.— His.; Norge: S. M.; Fini.: S.— Ö.bott.; Danm. 

Hemerophila Stph. 

708. Abruptaria Thxbg. Ins. suec. IV, p. 59, T. 4, f. 8 

(1792), sec. specim. typ. [Petrificata Hb. 267). — Sv. ; (Gaed- 
NER enl. Thnbg). 

Boarmia Tr. 

709. Cinctaria Schiff. S. V, p. loi; Hb. 166. [? VHtaria 
Thnbg. Ins. suec. IV, p. 58). — Sv. ; Norge: Christ. (Siebke), 
Nîes (Aall); Fini: S., S.O.; Danm.- Sjœll. N. 

Getnmaria Brahm. Ins. Kal. II, i, 255. {Rhomboidaria Hb. 
154). — Danm.: Loll. (Schlick); (Petersburg). 

710. Abietaria Hb. Q Ribeaia Cl. Ic. VI, 5; Rihcaria L. 
F. S. 326). — r. Sv. : Sk., VG., Upl.; Norge: S.: Nc-es Vaerk 
(Sp. Schn.); Danm. 

711. Repandata L. S. N. X, 524; Hb. 161. — Sv. : Sk. 
—His.; Norge: S.M. — 61°; Fini: S.— Ö.bott.; Danm. 

ab. Conversaria Hb. 321, 393. Ett bredt, svart tvärband på framviii- 
garne. — Sv. : Sthhn (Wermelin). 

712. Roboraria Schiff. S. V., p. ici; Hb. 169. — r. 
Sv.: Öl. (Förf.), OG. (Bohem.), Sdm. (Våren., Lindbohm), Sthlm 
(De Vylder), Upl. (enl. Wllgn); Fini.: Kar.; Danm. 

Consortaria F. Mänt. 187; Hb. 168. — Danm.: Loll. 
(Schlick). 

713. Angularia Thnbg. Ins. suec. IV, p. 59, f. 9(1792), 
see. specim. typ. {Viduaria Bkh. ; Hb. 165, 364). — r. Sv.: Bl., 
Sm., VG. ; Norge: Christ. (Siebke); Danm. 



lampa: skand:s och Finlands macrolepidoptera. 9g 

714. Lichenaria Hufn, Berl. M. IV, 512; He. 164; Dup. 
VII, 161, 5. [Pic/aria Thnbg. Ins. suec. I, p. 6, f. 5). — Sv.: 
Sk. — His.; Danm. 

v. Cineraria Bkh. V, 165; Esp. 26, 6, 7. Mycket ljusare, med 
obetydligt af den grågröna färgen. — Sv.: tillsammans med hufvud- 
formen. 

715. Jubata Thnbg. Mus. Nat., p. 75, f. 7 (1788), sec. 
specim. typ. [Glabraria Hb. 162, 33g!; Teneraria Hb. 348). — 
r. Sv.: ÖL, Sm.— Sdm., VG. ; Fini: Åbo; DaniTi.: Jutl. 

716. Crepuscularia Hb. 158. — ? Sv. : Sk. — His. (enl. 
Wllgn); Norge: Christ. (Siebke), Odalen (Schöy.); Fini.: S., 
S.O.; Danm. 

717. Luridata Bkh. V, 235. {Extersaria Hb. 159). — r. 
Sv.: Öl. (Halltorp 1874 Förf.), Sk., S.O. (enl. Thoms.); Danm. : 
Sjœll. N., Jutl. 

718. Scopularia Thnbg. Ins. Suec. I, 7 (1784), certo, 
sec. specim. typ. {Punctidaria Hb. Btr. I, 2, i, D. (1787); Hb. 
317). — Sv.: Sk.— UpL; Norge: Christ. (Siebke); Fini.: S., S.O.; 
Danm. 

Anm. Af Wllgn hänförd till Glabraria Tr., antagligen emedan Thneg 
säger »pectinicornis etc.» Hanens antenner äro nämligen försedda 
med långa hår, hvilka Thnbg. ansett vara kamtänder. 

Pachycnemia Stph. 

Hippocastanaria Hb. 186. {Degeturata Hb. 204). — Danm.: 
Jutl. : Silkeborg, Rye (Ström, Jensen). 

Gnophos Tr. 

719. Obscuraria Hb. 146. — Sv.: Sk. — His.; Norge: S. 
r. ; Fini.: Åbo; Danm.: Jutl., Sild. 

f v. Argillacearia Stor. Cat. 166. {Pullata Dup. VIII, 185, 6). Ljusare, 
benhvit. — Danska öarne. 

720. Serotinaria Hb. 147. — ? Sv. : Dir. (enl. Wllgn), 
His., Jmt. (enl. Wiström). 



lOO ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 885. 

721. Sordaria Thnbg. Ins. suec. IV, p. 60, f. 5 (1792), 
sec. specim. typ. — Sv.: OG. — Lapl. ; Norge: M. N. ; Fini.: 
Ö.bott., Lapl. 

722. Dilucidaria Hb. 143. — ? Sv. : OG., Gl. (enl. Wllgn), 
His., Dir. (W— M); Norge: S.M.; Fini.: Nyl. Kar. 

723. Myrtillata Thnbg. Ins. suec. III, p. 50 (1792), sec. 
specim. typ. {Ohfuscaria Hb. 142). — Sv.: Gotl., Sm., OG., VG. 
— His., Jmt. ; Norge: S.M. ; Fini: Nyl., Tavastl., Rysk. Kar.; 
Danm.: Sjœll. N. (Möller). 

Psodos Tr. 

724. Coracina Esp. IV, 197, 7, IV, 2, p. 74. [Chaonarta 
Frr. b. 36, 3; Trepidata Dup. VIII, 208, i). — Sv.: Hrj.— 
Lapl.; Norge: M. N. 

ab. Wahlbergi; framviiigame gulaktigt gråhvita, med starka tvärstreck 
och disklläck. Våglinien omgifven af orediga, svartaktiga fläckar; 
utkanten svart med tresidiga fläckar af grundfärgen ; bakvingarne mör- 
kare, innanför det tandade och tydliga tvärstrecket svartbruna; våg- 
linien inåt begränsad af ett svartbrunt tvärband. Undersidan med ett 
tydligt tvärstreck på båda vingparen samt diskfläckar liksom på ofver- 
sidan, O. — Sv.; Lapl. N. (Wbg). 

? Trepidaria Hb. 343; Gn. I, 318. Vingarne liksom pu- 
drade genom glesa, gula fjäll. — ? Fini. : Lapl. 

Anfjt. Något svenskt ex. af den rätta TrepiJaria Hb., Gn. har jag ej 
sett, och äldre uppgifter om dennas förekomst i nordligare Skan- 
dinavien torde afse Coracina EsP. 

Pygmaena B. 

{Colutogyiia Ld.). 

725. Fusca Thnbg. Ins. Suec. IV, p. 53, fig. 2 (1792), 
sec. specim. typ. {}\'netaria Hb. 329). — Sv.: Upl., Dir. — 
Lap].; Norge; Fini: Lapl. 

Fidonia Tr. 

726. Carbonaria Cl. Ic. I, 11. {Pia-aria Hb. — G. 552 — 5; 
Amnicularia Zett. Ins. 1. 957). — r. Sv.: Gotl., LTpl. — Lapl.; 
Norge: M.N.; Fini. 



lampa: skand:s och Finlands macrolepidoptera. ioi 

ab. Roscidaria Hb. Ljusare, vingarne hvitare, med gulaktigt puder. — 
Lapl. (enl. Stgr). 

727. Limbaria F. S. E. 624. {Auroraria Hb. Btr. I, 2, 
4, Y.; Conspiciiata Schiff.; {-aria) Hb. 117 — 18). — Sv.: Dals.: 
Åmål (Edgren), VG. : Billingen (Schönherr). 

Ematurga Ld. 

728. Atomaria L. S, N. X, 521; Hb. 136, 526 — 7. — 

a. Sv.; Norge: S. — Nordl.; Fini.: S. — Ö.bott. ; Danm. 

ab. Obsoletaria Zett. Ins. Lap. 957. Vingarne mörkbruna, med otyd- 
liga hvit- eller gulgråaktiga, brunpudrade tvärband ç^, O. — Sv. : 
.Sthlm (Bohem.), Lapl. (Zett.). 

ab. Unicoloraria Stgr Cat., p. 171. Vingarne sotbruna, fransarne 
otydligt gulfläckiga, çj^. — Sv. : His. (RPHl). 

Bupalus Leach. 

729. Piniarius L. S. N. X, 520; Hb. 119 — 20, cT, 469 — 
70, Ç. Vingarne svarta och hvita, ef. — a. Sv.; Norge: S.M.; 
Fini.: S., S.O.; Danm. 

ab. Flavescens B. White. Vingarne svarta och gråaktigt gula, çj\ — 
Sv.; OG., Sdm., Upl.; Norge: S.M. 

Selidosema Hb. 

730. Ericetaria Vill. L. Ent. II, 329, Pl. 6, 9. {Plumaria 
Hb. 124). — Sv.: Sk., Gotl. ; Danm.: Sjasll., Jutl. 

Halia Dup. 

731. Loricaria Ev. Bull. M. 1837, p. 59; F. V. U, p. 

387; H. S. 377 cf, 422 Ç. — Sv.: His. (Rphi 1883); Norge: 
Randsfjord 1880 (Schöy.); Fini.: S.— Ö.bott. 

732. Wauaria L. S. N. X, 522; Hb. 55. — a. Sv. : S. 
—His.; Norge: S.; Fini: S.— Ö.bott.; Danm. 

733. Fuscaria Thnbg. Ins. suec. IV, p. 58 (1792), sec. 
specim. typ.; Hb. 396 ç^\ H. S. 394 Ç. Sotbrun, bakvingarne 
ljusare, framvingarnes kostalkant mer eller mindre gulbrunaktig, 



I02 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. 

med ett par svarta streck nära spetsen. Skiljer sig blott genom 
färgen från föregående och är kanske en var. af densamma. — 
Sv.: Sthlm (Iîohem., Mev., Ths.), Upl., Lapl. (enl. H. Schäffer). 

734. Brunneata Thnbg. Ins. suec. I, p. 9, sec. specim. 
typ. {Pinetan'ü Hr.. 130, Q\ Quinqiiaria Hb. 516 — 7, (J). — Sv.; 
Norge; Fini; Danm. : Sjaîll., Jutl. : N. 

Diastictis Hb. 

Artesiaria F. Mänt. 195; Hb. 15. — Fini: Kar. (Tngstrm). 

Phasiane Dup. 

735. Petraria Hb. 113. — Sv. Sk. — Vstm. r.; Norge; 
Danm. 

736. Clathrata L. S. N. X, 524; Hb. 132. — a. Sv.; 
Norge; Fini.: S. — O. bott. ; Danm. 

Scodiona B. 

737. Fagaria Thnbg. Ins. suec. I, p. 7 (1784), sec. specim.^ 
typ. {Favi/laccaria Hb. 139, ef; H. S. 47, Ç). — Sv.: Hall. 
(P. OsBECK, enl. Thnbg); Danm.: Sjjell. : Hornbaîk (B. Haas), 
Jutl.: Varde (O. Möller). 

Cleogene B. 

? Niveata Se. Ent. Carn. 217. {Jlliharia Hn. 207). — (In- 
germanland). 

Scoria Stph. 

738. Lineata Sc. Ent. Carn. 218. {Dealhata L. S. N. XII, 
870; Hb. 528 — 31; {-ai-ia) Hb. 214). — Sv.: Sk. — Upl., Vstm. 
a.; Norge: S.M. ; Fini.: S.O., M.; Danska öarne. 

Aspilates Tr. 

Gilvaria F. Mänt. 196; Hb. 201, 534 — 5. — Fini.: Nyl. 
(Shbg, J.). 



lampa: skand:s och finlands macrolepidoptera. 103 

739. Strigillaria Hb. Btr. I, 2, 2, J. (^Respcrsaria Hb. 
125). — Sv.: Sk.— Upl.; Norge: S. (Sp. Schn.); Danm.: Jutl? 

v. Grisearia Stgr. Vingarne grå, nästan utan hvitt, tvärstrecken 
mörkare. — Sv.: Öl. (FÖRF.); Danm; : Jutl. 

Sterrha Hb. 

740. Sacraria L. S. N. XII, 863; Hb. 200. {Sacralîs 
Thnbg. Ins. suec. I, p. 14). — Sv.: (enl. Thnbg). 

Lythria Hb. 

741. Purpuraria L. S. N. X, 522; Hb. igS — 9. — Sv.: 
S. — Lapl. S.; Norge: Odalen, Romsd. (Schöy.); Fini.: S. — Ö.bott. ; 
Danm. 

v. Rotaria F. Supp. E. S. 453. {Sordidaria Zett. Ins. Lap. 954; 
Piirpuraria EsP. 31, 3, 6; H. S. 434). Mindre, med grönaktigt 
gra framvingar, de röda tvärbanden otydliga. — Sv. ; Danm. r. 

ab. Mevesi; ockragul, framvingarnes tvärband grå. — Sv.: VG. 

ab. Cruentaria Hufn. Berl. Mag. IV, 516; Hb. 199; Frr. 60, i. 
Framvingarne grågröna, tvärbanden lifligt röda. — ? Sv. 

Ortholitha Hb. 

Coarctata F. E. S. 200; Hb. 219. — ?Danm.: }\x\\. S. 

■|- v. Infuscata Stgr. Cat. 177. Mycket mörkare, framvingarne bruna, 
med grå tvärstreck. — Danm. : Jutl. 

742. Plumbaria F. S. E, 628 (1775). {Qnadrifasciaria 
Thnbg. Ins. suec. I, p. 8 (1784), sec. specim. typ.; Pahimharia 
Bkh.; i^-aid) Hb. 221). — r. Sv.: Sk. — VG., Upl.; Danm.: Jutl., 
Sjœll. ■ (Kjöb.). 

743. Cervinata Schiff. S. V., p. m; He. 318. — r. 
Sv.: OG., VG., Upl, Vstm.; Fini: Nyl.; Danm. 

744. Limitata Se. Ent. Garn. 228. {Chenopodiaria Esp. 44, 
6—8; Mensurata Hb. 193). — a. Sv.: Sk.— His., Jmt. (Förf.); 
Norge: S.M.; Fini.: S. — Ö.bott.; Danm. 

Moeniata Se. Ent. Garn. 226; Hb. 298. — Danm.: Jutl. 
(Ström). 



I04 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 885. 

Mesotype Hb. 

745. Virgata (Hufn.) Rott. Naturf. XI, 83, (1777). {Obli- 
quata Thnbg. Ins. suec. I, p. 12, f. 9, sec. specim. typ.; Line- 
olata Hb. Btr. I, 2, 4, V; Hb. 311). — r. Sv. : Sk. — Upl.; Damn. 

Odezia B. 

746. Atrata L. S. N. X, 524. [Chaerophyllata L. ; Hb. 196). 

— Sv.: Sk.— His.; Norge: S.M.; Fini.: S., S.O.; Danm. 

.> Tibiale Esp. IV, 164, 2, p. 568. {Tibialaia üb. 210 — 11). 

— (Tyskland N.). 

747. V. Eversmannaria H. S. 443, VI, p. 76. Ett bredt hvitt 
tvärband på framvingarne och ett smalare på de bakre. — Norge: 
Saltd. (ScHÖY.); Fini.: Rysk. Kar. 

Lithostege Hb. 

748. Griseata Tr. VI, 2, 253. {-aria) Hb. 216. — Sv.: 
Sk. (Wllgn). 

749. Farinata Hufn. Beil. M. IV, 610. {Xivearia Schiff.; 
Hb. 217). — Sv.: Sk.; Danm.: Sj?ell., Slangerup (Dohlm.ann). 

Anaitis Dup. 

Praeformata Hb. 532 — 3. — Fini: Rysk. Kar. (Günther). 

750. Plagiata L. S. N. X, 526; Hb. 220. — Sv.: Sk. — 
His.; Norge: S.; Fini.: Kar.; Danm. 

751. Paludata Thnbg. Mus. Nat., p. 76, f. 12; Ins. suec. 
III, 49, sec. specim. typ. {? Imhidata Hb. 403; H. S. n. Schm. 
52; Frr. 528, I — 2). Framvingarne hvitgrå, med tre gråbruna 
tvärband; våglinien utgöres af 2:ne smala tvärstreck, som utlöpa i 
vingspetsen; i cellen 6 ett tydligt violettrödt längsstreck, ett otydli- 
gare på ribban 3. — Sv.; Norge; Fini.; Danm.: Jutl. 

v. Sororiata Tk. VI, 2, p. 86; Hb. 355 ab.!; H. S. n. Schm. 53; 
Frk. 65, 91. (Pruinaria Ev. Bull. M. 1851, p. 639). Framvin- 
garne något mörkare grå, tvärbanden otydliga, de röda strecken föga 
märkbara, eller saknas. — Sv.; N. — Lapl. ; Norge: N. : Saiten, 
Finm. ; Fini. N. 



lampa: skand:s och finlands macrolepidoptera. 105 

v. Obscurata Schöy. Ent. Tid'.kr. 1881, p. 122, T. I, f. 5. Blâaktigt 
mörkgrå, med tydliga, svartaktiga tvärstreck och utan rödt vid ut- 
kanten. — ?Sv. : Lapl. ; Norge: Finm. Ö. 



Chesias Tr. 

752. Spartiata Fuesl. Arch. II, T. 11, 1—6; Hb. 187. 
— Sv.: Sk.; Danm.: Fyen, Jutl. 

Lobophora Curt. 

753. Polycommata Hb. 190; Dup. VIII, 206, f. 7. {Hye- 
?naia Bkh.?) — Sv.: Upl. (enl. Wllgn); ? Fini. : Rysk. Kar. 

f ab. Albinea Tngstrm. Cat., p. 319. Krithvit, framvingarne med högst 
få bruna teckningar. — Fini. : Rysk. Kar. (Günther). 

Sertata Hb. 489 — 90. — Danm.: Odense (Ström). 

754. Carpinata Bkh. V, 295. {Lohdata Hb. 362). — Sv.: 
Sk.— Norrb.; Norge: S.M., Finm.: Saltd. (Schöy., Shlbg, J.); 
Fini.: S. — Ö.bott. ; Danm. 

755. Halterata Hufn. Berl. M. IV, 608, 626. {Hexapte- 
rata Schiff.; Hb. 232). — Sv.: Sk. — His.; Norge: S., Ronisd. 
(Schöy.); Fini.: S., S.O.; Danm. 

ab. Zonata Thnbg. Ins. suec. IV, p. 60, f. 7 (1792), sec. specim. typ. 

Framvingarne i mellanfältet hvita eller gulaktiga. — Sv.: Sm., VG., 

Upl., His. 
ab. (a. v.?) Rudolphii; framvingarne mycket mörkare än hos hufvud- 

formen, mellanfältet föga ljusare än de öfriga. — Sv.: Sm., His. 

(RPHI). 

756. Sexalisata He. Btr. I, 3, 2, L, p. 17. {Sezalata Hb. 
228). — Sv.: Sk.— His.; Norge: Christ. (Sieeke); Fini: S.— 
Ö.bott.; Danm. 

757. Viretata Hb. 230. — r. Norge: O dalen (Schöy.); 
Fini.: Tavastl., Rysk. Kar.; Danm.: Sjaell., Jutl. 

Malacodea Tngstrm. 

Regelaria Tngstrm Cat., p. 319, 357. — Fini.: Lapl.: 
Kittilä 16 — 29 maj (Nyländer, Gadd). 



lo6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 885. 

Cheimatobia Stph. 

758. Brutnata L. S. N. X, 529; Hb. 191, 415; 509 Ç. 
— Sv.: Sk.— Upl.; Norge: S. M., N.: Balsfjord (Sp. Schn.); 
Fini.: S. M.; Danm. 

759. Boreata Hb. 413 — 14. — Sv.: Sk., Upl. (enl. Wllgn); 
Norge: Christ. (Siebke), Odalen (Schöy.); Danm. 

Triphosa Stph. 

760. Dubitata L. S. N. X, 524; Hb. 265. — r. Sv.: 
Sk.— Upl.; Norge: S.; Fini.: Nyl ; Danm. 

ab. Cinereata Stph. Haust. III, 263. Mindre, ljusare, vingarne ej röd- 
aktiga. — Sv.: Gotl. (enl. Stgr), Sthlm (Wbg). 

Eucosmia Stph. 

761. Undulata L. S. N. X, 524; Hb. 262, 436. — Sv.: 
Sk.— His.; Norge: S.; Fini.: S.— Ö.bott. ; Danm. 

Scotosia Stph. 

762. Vetulata Hb. 263. — Sv.: Sk. — His.; Norge: S. ; 
Danm. 

763. Transversata (Hufn) Rott. Naturf. XI, 76 (1777). 
[Crejiata Thnbg. Ins. suec. I, 10 (1784), sec. specim. typ.; Rhain- 
nata F.; Hb. 271, 400). — r. Sv.: Bl. (Ths), Öl. (Mev.); Danm. 

764. Badiata Hn. 291. — r. Sv.: Sthlm (Hfgn); Norge: 
Christ. (Sikbke); Fini.: Rysk. Kar.; Danm. 

Lygris Hb. 

765. Reticulata Thnbg. Ins. suec. I, p. 12, (1784), sec. 
specim. typ.; F. Mänt. 204; Hb. 308. {Dictyides Wallgn. Ind. 
29). — Sv.: Hall. (Osbeck enl. Thnbg); Norge: S.: Enebak 
(Siebke), Romsd. (Schöy.); Danm.: Sjcell., Jutl. 

766. Prunata L. S. N. X, 526; Hb. 304. — Sv.: Sk.— 
His., Lapl. : Qvickj. (Förf.); Norge: S.M., S.Varanger (Sandbg); 
Fini: S. — Ö.bott.; Danm. 



lampa: skand:s och finlands macrolepidoptera. 107 

767. Testata L. F. S. 331. {Ac/ia/mû/ij Hb. 301, 40S ab.). 
— Sv.: Sk.— Bh., His.; Norge; Fini.; S.— Ö. bott.; Danm. 

768. Populata L. S. N. X, 525; Hb. 300. {Dotata Cl. Ic. 
V, 15). — Sv.; Norge; Fini.; Danm.; Sjcell., Jutl. 

? ab. Musauraria {Musauria') Frr. 664, 3, VII, p. 112. {Populata v. 
Frr. 570, 3). Framviiigarne bruna, med svartaktiga tvärband (ocli 
odelad spets); de bakre ir.ed otydligt tvärband, mera gråaktiga. — 
Norge: Grötö, Hammerö (Sp. Schn.), Bodö (Schöy.). 

769. Associata Bkh. V, 372. {Marmoraia Hb. 279). — 
r. Sv.; Sk., Upl. ; Vermdö (Förf.); Fini.; S., S.U.; Danm. 

Cidaria Tr. 

770. Dotata L. S. N. X, 526. {Populala Cl. Ic. V, 13 — 
14; Pyraliata F.; Hb. 302). — Sv.; S. — Lapl.; Norge: S.M., 
Bodö (ScHÖY.), Trondenses, Hammerö (Sp. Schn.); Fini.: Åbo, 
Nyl.; Danm.; SjaalL, Fyen, Jutl. 

ab. Johansoni; framvingarnes utkant gulaktigt gråbrun. — Sv.; Sk. 
(Bohem.). 

771. Fulvata Forst, p. 76 (1771); Hb. 29. {Cuspidata 
Thnbg. Ins. suec. I, p. 11, f. 8, sec. s])ecim. typ.). — Sv.; Sk. 
— His.; Norge; S; Fini.: S. — Ö.bott.; Danm.; SjasU., Fyen, Jutl. 

772. Ocellata L. S. N. X, 527; Hb. 252. {Fasciata Ström 
Dansk. Vid. Selsk. Skr., p. 84, 1783). — Sv.: Sk. — Dir. ; Norge: 
S.M., Saltd.; Fini; S.— Ö.bott. ; Danm. 

773. Bicolorata Hufn. Berl. M. IV, 608. {Alba Ström 
Dansk. Vid. Selsk. Skr., p. 8 (1783); Ruhiginata F.; Thnbg. Ins. 
suec. III, p. 49 (1792); Hb. 250). — Sv.; Norge: S.M., Ofoten 
(Sp. Schn.), Saltd. (Shbg, J.); Fini.: S.— Ö.bott.; Danm. 

774. Variata Schiff. S. V, p. no; Hb. 293. Askgrå- 
aktig. — Sv.: Sk. — His.; Norge: S.; Fini.; Ö.bott., Rysk. Kar.; 
Danm. 

v. Obeliscata Hk. Btr. I, 2, i, C; Hb. 296. Framvingame gråak- 
tiga, basen och ett tvärband öfver midten gulbruna. — r. Sv.: ÖL, 
Upl. (FÖRF.), OG., His.; Norge; Fini.: Kar., Ö.bott.; Danm. 
? ab. Stragulata IIb. 337. {Variata Hb. 3S0). Framvingame grön- eller 
hvitgrå, basen, en fläck vid kostalkanten och ett tvärband nära ut- 
kanten svartaktiga. — (Tyskland). 



Io8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 885. 

775. Cognata Thnbg. Ins. suec. IV, p. 60 (1792), sec. 
specim. typ. {Si/nu/aia Hr. 345; Genearia H. S. 396). — r. Sv.: 
Sk. — Vstm., Upl.; Norge: M. N., Hammerö (Sp. Schn.), Alten 
(Stgr); Danm. : Jntl. (Möller), Sjaell. (Dohlmann). 

Anm. Wllgns uppgift uti A;[ndex etc», p. 30, N:o 128, att Cupressata 
Hb. förekommer på Gotl. torde vara ett misstag, troligen bero- 
ende derpå, att ett ex. af Cognata Thnbg frän nämda lokal står 
i Riksm. samling, hvilket Zeller vidfästat en liten etikett bärande 
namnet Cupressata? 

776. Juniperata L. S. N. X, 527; Hb. 294. — Sv.: Sk. 
— His.; Norge: S. — Romsd.; Fini.: S. — Ö.bott. ; Danm. 

777. Siterata Hufn. Berl. M. IV, 522. {Psi/iacata Schiff.; 
Hb. 227). — r. Sv.: Sk. — Bh., Upl.; Norge: S. ; Danm.: Sjœll. 
N.. Jutl. S. 

778. Miata L. S. N. X, 526. {Coraciata Hb. 278!; Dup. 
VIII, 199, 6; Virididata Zett. Ins. Lap. 962). — r. Sv.; Norge: 
S.M.; Fini.: S. — Ö.bott.; Danm.: Sjœll. N. 

779. Taeniata Stph. 111. III, 299, T. 32, 3! {^Arctaia Z. 
Is. 1846, 199; {-aria) H. S. 416). — r. Sv.: Sthlm (Bohem., 
Hfgn), Upl. (Ths), His. (Rphi); Norge: S.M., Saltd. (Shlbg, J.); 
Fini.: Rysk. Kar., Ö.bott. 

780. Truncata Hufn. Berl. M. IV, 602, 625. {Ri/ßsccns 
Ström Dansk. Vid. Selsk. Skr. II, p. 85, F. 37, 1783, (enl. 
Wllgn); Variaia Thnbg. Ins. suec. I, p. 11, sec. sjiecim. typ.; 
Eussata Bkh. ; Hb. 305). — Sv.: Sk. — His.; Norge; Fini.: S. — 
Ö.bott.; Danm. 

f v. Infuscata Tngstrm. Cat., p. 320. Framvingarne i spetsen rundade» 
vid utkanten blåaktigt grå, bakvingarne mörka. — Fini.: Kar. 
ab. Perfuscata lïw. 325. {Rtissata Hb. 445 (v.), Gu. Fl. 17, 2). Fram- 
vingarne svanbruna, med tvänne ljusare bruna tvärband. — Sv.: Sm. 
— Lapl. r. ; Norge. 

781. Immanata Hw. Lep. Br., p. 323. Framvingarne grå- 
eller gulbruna, basen och ett tvärband öfver midten mörkare eller 
svarta; det sistnämda bildande ett spetsigare utsprång än hos 
föregående. — r. Sv.: Sk. — Lapl.; Norge: S.M., Hammerö, Grötö 
(Sp. Schn.); Fini.: Kar.; Danm.: Jutl. 



lampa: skand:s och finlands macrolepidoptera. 109 

ab. Marmorata Hw., p. 324. (.-> Citrata L. F. S. 332). Framvingarne 
marmorerade af grått, svart, brunt, hvitt eller grågult, i midten med 
vågiga tvärstreck. — Sv.: Sk., BL, Upl. (enl. Wllgn) ; Norge: S. 
(enl. Wllgn), Hammerö (Sp. Schn.). 

782. Firmata Hb. 515; {-aria) H. S. 237 — 9. — Sv.: 
Sthlm (Ths). Liknar J'ariata v. Obeliscata, men ç^ har kammade 
antenner, det gulbruna tvärbandet å framvingarnes midt bildar i 
inkanten en spetsigare vinkel, och vingspetsen saknar mörkt streck. 
783. Serratia Z. Is. 1846, p. 200; H. S. 417, a, b, III, 
p. 72. [Lieiiigiaria Ld. Gm., p. 19). — Sv.: Sdm. (A. Vare- 
Nius, Upl. (Ths), Lapl.; Norge: S.: Odalen (Schöy.), Christ. 
<Sp. Schn.), m. fl. st.; Fini: Åbo. 

784. Munitata Hb. 346. [Arcticaria Germ.; Zett. Ins. 
Lap. 964). — Sv.: Upl, Vstm. — Lapl.; Norge: M. N. ; Fini. 

Aptata Hb. 349. (^f :s antenner med hårfransar. — Fini. : 
Rysk. Kar. 

785. Olivata Bkh. V, 361; Hb. 307. (/:s antenner kam- 
made. — Sv. : Gotl, Öl. (Mev.), OG. (Nerén), Upl. (Ths, Ktff.), 
Vrm.; Norge: Christ. (Sp. Schn.), Söndmöre (Schöy.); Danm.: 
Möen (Ström). 

786. Viridaria F. S. E. 626. {Pedinataria Knoch Btr. 
I> P- 55> r. III, 10; Miaria Bkh. V, 413; (-«/«) Hb. 292; 
Deleataria Thnbg. Ins. suec. T, p. 6). — Sv.: Sk. — His.; Norge: 
S. M.; Fini.: S., S.O.; Danm. 

Turbata Hb. 255. — Fini.: Nyl., Tavastl., Kar. 

787. v. Arctica Schöy. Ent. Tidskr. 1881, p. 123, T. I, f. 6, (^. 
Mindre, tunnfjälligare, mera enfärgad och gråbrunaktig, framvingarne 
med otydligare teckningar, bakre tvärbandet gråaktigt. — Sv. : Lapl. 
Torn.; Norge: Finm. : Tanadalen (Sp. Schk.), S.Varanger (Sandbg). 

788. Salicata Hb. 273. — ?Sv.: Upl. (enl. Wllgn. 

789. Frigidaria Gn. II, 269. — r. Sv.: Lapl. (Bohem., 
Wbg); Norge: Finm.: Alten (Stgr.), Porsanger (Schöy\) etc. 

790. Didymata L. S. N. X, 528. {Scabrata Hb. 229, çj^\ 
Alpestrata 320, ef?). — Sv.: Sk.— His.; Norge; Fini.: S.— Ö.bott.; 
Danm. 

791. Cambrica Curt. B. E. XVI, T. 759. {Eruiaria B.; 



IIO ENTOMOLOGiSK TIDSKRIFT I8S5.' 

H. S. 258 — g). — r. Sv.: Dais. (Mev.), Upl. (Ths), Vstm. (Hj. 
Borg), Vim., Jmt. (S. Ekman); Norge: S. — Nordl.; Fini.: Kar. 

ab. Pygmaea Tngstkm Cat., p. 321. Mindre, tvärstrecken närstående, 
sammanflytande, bakvingarne livita, nästan utan teckningar. — Fini.: 
Rysk. Kar. 

792. Vespertaria Bkh. V, 54; {-a/a) Hb. 226. — r. Sv.: 
Sk. — His.; Norge: S.M.; Fini: Tavastl., Kar., O. bott.; Danm. 

793. Incursata Hb. 351, ef; H. S. 256 — 7, Ç. (Decrcpitala 
Zett. Ins. Lap. 962; (-aria) H. S. 255). — r. Sv.: Dir. — Lapl. ; 
Norge; Fini.: Rysk. Kar., Lapl. 

v. Monticolaria H. S. 526 — 7; VI, p. 79. Mindre, framvingarnes 
mörka tvärband afsmalnade vid kostalkanten. — Norge: Finm. : Ta- 
nadalen (Sp. ScHN.). 
-|- v. Fuscolimbata Tngstrm, Not. p. Faun. et Fl. Fenn. 1S75, p. 31. 
Mörkare, bakvingarne hvita, med svartaktig utkant. — Fini. : Rysk. 
Kar. (Tngstrm), Paanajärvi (Shbg, J.). 

794. Fluctuata L. S. N. X, 527; Hb. 249. — a. Sv.; 
Norge; Fini: S. — Ö.bott. ; Danm. 

795. Montanata Bkh. V, 397; Hb. 248. — Sv.; Norge; 
Fini.: S. — Ö.bott.; Danni. 

v. Lapponica Stor. Cat. 1S6. Mindre, ljusare, framvingarnes tvär- 
band otydligt. — Sv.: Jmt. — Lapl.; Norge: Nordl. — Finm. 

796. Quadrifasciaria Cl. Ic. VI, 4. {Ligtistrata Hb. 282). 
— Sv.; Norge: Christ., Gudbr. (Siebke), Romsd. (Schöy.); Fini. : 
S. — Ö.bott. ; Danm. : Falster (Benzon). 

v. Thedenii ; framvingarnes mellanfält nästan svart, utåt begränsadt af 
ett smalt, hvitt tvärstreck ; spetsfältet brunaktigt ockragult, utan teck- 
ningar, blott själfva spetsen med gra fläckar samt en kort våglinie. 
— Sv.: Upl. (Tus). 

797. Ferrugata Cl. Ic. VI, 14. [Spadicearia Bkh. V, 389). 
Framvingarnes mellanfält rödaktigt, ofta icke mörkare än det öf- 
riga af vingen, genomdraget af tydliga våglinier. — Sv. : Sk. — 
His.; Norge; Fini.: S. — Ö.bott.; Danm. 

ab. Corculata Hukn. Berl. M. IV, 616; Rott. 87. {Ferrugata L. F. 
S. 338 ; Alchemillaria Esr. 40, 5 — 6). Framv. mellanfält svartak- 
tigt {Corculata HuFN. = Ferrugata Hb. 285) eller violettbrunt, {Fer- 
rugata L. ; Hp. 460). — Sv.; Norge; F^inl. ; Danm. 



lampa: skand:s och finlands macrolepidoptera. m 

79S. Unidentaria Hw. Lep. Br., p. 308; Stph. 111. III, 
215. — r. Sv.: OG. : Äby (Lundborg), Upl. (Mev., Förf.); 
Norge: S.: Christ. (Siebke), Naes (Sp. Schn.); Fini.: Nyl. Kar., 
Rysk. Kar.; Danm. a. 

799. SuflFumata Hb. 306. — Sv.: Lapl. Torn. (Chri- 
stiernsson), His. (RpHi), Upl.: Lidingön juni 1883 (A. Vare- 
Nius); Norge: Christ. (Siebke), Dv. (Wocke), Saltd., Finm. ; Fini.: 
Lapl.; Danm. 

800. Pomoeraria Ev. F. V. U, p. 417; Snell. Vlind., 
p. 670. — Sv.: VG.: K.K. (G. Holm 187 i); Norge: Dv. 
(Wocke); Fini.: Kar., Rysk. Kar. Q Qtiadrifasciata Hb. 284); 
Danm. 

801. Designata Rott. XI, 85. {Propugnaia F.; Hb. 286). 
— r. Sv.: Sk. — His., Lapl.; Norge; Fini.: Kar., Rysk. Kar.; 
Danm.: Sjaell. N., Jutl. 

802. Abrasaria H. S. n. Schm. VI, p. 137. {Sparsaia 
Zett. 965). — r. Sv.: Lapl. Ume (Zett.), Lule (Keitel) ; 
Norge: Finm.; Fini.: Rysk. Kar., Lapl. 

803. Vittata Bkh. V, 63. {Lignaia Hb. 270). — r. Sv.: 
Sm. — Dir., Lapl. (Stgr); Norge: M. r r. ; Fini.: Kar.; Danm. 

804. Nebulata Thnbg. Ins. suec. I, p. 12 (1784), sec. 
specim. typ. {Dihitafa Bkh.; Hb. 188). Framvingarnes grund- 
färg blekt gråbrunaktig, bakvingarne hvita, vid utkanten grå. — 
Sv.: Sk.— Upl., Dir. fjälltr. (C. G. Andn.); Norge; Fini; Danm. 

ab. Obscurata .Stgr. Cat. 187. {Dilutata Dup. VIII, 200, 5. {-aria) 
Frr. 426, 4). Framvingarne mörkare gråbruna, med tydliga tvär- 
band, bakvingarne brunaktiga. — Sv. : Sm. — Sthlni. 
v. Sandbergi ; mindre, framvingarne hvitgrå, ej gul- eller brunaktiga, 
med mörkare tvärband. — Sv.: Dir. bergstr. (Andn) ; Norge: N. : 
Tromsö (Sp. SCHN.). 

ab. Schneideri; mycket mörk, framvingarne gråsvarta, med knappast 
märkbara teckningar. — Sv.: Dir. bergstr. (Andn); Norge: Tromsö 
(Sp. Schn.) 

? v. Autumnata Gn. II, 264, Pl. 18, 7; Bkh. V, 293. — Framvingarne 
hvita, med färre tvärstreck samt utan tvärband. — ? .Skand. 

805. Filigrammaria H. S. 194 — 5, III, p. 160. Mindre, 
framvingarnes mellanfält och ett tvärband nära utkanten gråbruna; 



112 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1S85. 

sannolikt blott en aberration af föregående. — Sv. : Dir. bergstr., 
Lapl. (Stgr). 

806. Polata Hb. Zutr. 805—6; Dup. VIII, 192, 4. Gul- 
brun-(grön)aktigt grå, med sidenartad glans, teckningarne svagare. 
— Sv.: Lapl.; Norge: Finm., Saltd. (Shbg, J.), Alten (Stgr). 

v. Cineraria Schot. Arch. f. Math, og Naturvid. V B. (1880), p. 196, 
f. 4. Rent grå, ej brunaktig grundfärg, teckningarne starkare. — 
Sv.: Lapl. Lui. (RPHl); Norge: Nordl. : Saiten, Finm.; S.Varanger 
(ScHöv., Sr. SCHN.), Porsanger (ScHuv.). 

807. Caesiata Lang. Verz., p. 189; Hb. 275. — Sv.: 
Sm., VG. — Lapl.; Norge; Fini. 

ab. Annosata Zett. Ins. Lap., p. 962. Framvingarnes tvärband enfär- 
gadt brunsvart. — Sv.: Dir. fjälltr. (BoHEM.), Lapl. (Zett.); Norge: 
Romsd., Alten. 
? ab. Glaciata Germ. Fn. Ï. E. XV, f. 18; Zett. Ins. Lap., p. 959. 
Mycket mörkare. 

808. Flavicinctata Hb. 354. — Sv.: Sthlm (Hfgn); Norge: 
Molde (ScHÖY.), Dv., Saiten, Finm. (Stgr & Wocke). 

809. Nobiliaria H. S. 449, 453 — 4, VI, p. 79. — r. 
Norge: Dv. (Wocke), Drivdal. (Schöy.). 

810. Verberata Se. Ent. Carn., p. 223. {Rupest7-ata Bkh. ; 
Hb. 192). — Sv.: Sk., Upl. (enl. Wllgn). 

811. Picata Hb. 435. — r. Sv.: Sk. (Wllgn), Öl. (F(3rf.); 
Danm. 

812. Cucullata Hufn. Berl. M. IV, 602; Rott. Naturf. 
XI, 79. [Siniiata Hb. 288). — r. Sv.: Sk. — Upl.; Norge: Christ. 
(Siebke); Fini.: S., S.O.; Danm.: Sjœll. N. 

813. Galiata Hb. 272. — r. Sv.; Norge: Christ. (Siebke); 
Danm.: Helsingör, Möens Klint (Möller). 

814. Rivata Hb. 409. — Sv.: Sk. (Bohem.); Fini.: Ta- 
vastl., O. bott., Rysk. Kar.; Danm. 

815. Sociata Bkh. V, 432. {Alchctnil/afa Hb. 261 1 370I: 
{-aria) Frr. 654, 2). — Sv.; Norge: S. — Nordl, O.Finm. (Sandbg); 
Fini.: S.— Ö.bott.; Danm. 

f v. Cingulata Tngstrm. Not. pro Fn. & Fl. Fenn. 1875, p. 32. Bak- 
kroppen brun, med smala hvita ringar. — Fini. : Rysk. Kar. (Günther). 



lampa: skand:s och finlands macrolepidoptera. 113 

816. Unangulata Hw. Lep. Br., p. 332; H. S. 338, III, 
p. 150. — Sv.: Sthlm (Mev.), His. (Rphi); Norge: Romsd. 
(ScHÖY.); Fini. (enl. Stgr), ? Rysk. Kar. (enl. Tngstrm: Unangu- 
lata HuFN.); Danm.: Langeland (Ström). 

817. Albicillata L. S. N. X, 527; Hb. 76. — Sv.: Sk. 
— VG., Upl.; Norge: S., Romsd. (Schöy.); Fini.: Kar., Ö.bott.; 
Danm. 

818. Lugubrata Stgr. Cat. 189. {Transversata Thnbg. 
Mus. Nat., p. 75, f. 8; Ins. suec. III, p. 48, sec. specim. typ.; 
Luctuaia Hb. 253). — Sv.: Vrm., Vstm., Upl. — Lapl.; Norge: 
Dv. — Finm.; Fini.: Kar., Tavastl. 

819. Hastata L. S. N. X, 527; Hb. 256. De hvita tvär- 
banden breda, bakvingarnes sakna vanl. svarta punkter; framv. 
längd omkr. 17 m.m. — Sv.: Sk. — Lapl. M.; Norge: S.M.; 
Fini.; Danm. 

v. Subhastata Nolck. z. b. V, 1870, p. 68. {Tristata Ström Dansk. 
Vid. Selsk. Skr., p. 83, f. 35 (1783), enl. Wi.lgn; Hastulata Hb. 
T. 69, f. 356). Mindre, vingarnes hvita tvärband med svarta punk- 
ter; framvingens längd omkr. 15 m.m. — Sv.: Dir. — Lapl.; Norge: 
M. N.; Ym\.: Tavastl., Ö.bott., Lapl. 

v. ? (el ab.) Moestata Nolck. — Sv. : ? Lapl.; Norge: N. (enl. Stgr); 
? Fini. : Lapl. 

820. Tristata L. S. N. X, 526; Dup. VIII, 190, 5, p. 
291, pro parte; Snell. Vlind., p. 666, Ç. Ribborna vid fram- 
vingarnes utkant gulbrunaktiga, bakkroppen med fyra rader af 
svarta småfläckar; framv. 1. 12 m.m. — Sv.: Sk. — Jmt.; Norge: 
S.M., Saltd. (ScHöY.); Fini.: Nyl. Lapl.; Danm. 

f v. Limbosignata Noi.ck. Lep. Fn. v. Estl., Liv. & Kurl., p. 270. 
Bakvingarnes hvita tvärband, upplöst i streck och fläckar, uppnår ej 
framkanten. — Fini.: AI., Kar., Rysk. Kar. (enl. Tngstrm). 

821. Luctuata Hb. Btr. I, i, 4, Y, p. 31 (1786). {Ha- 
stulata Hb. Btr. Nachtr., p. iio; Nolck. z. b. V. 1870, p. 61; 
Tristata Hb. 254). — r. Sv.: Vrm., Upl. — Lapl.; Norge: Dv. — 
Finm. (enl. Wllgn); Fink: Tavastl., Kar., Rysk. Lapl. 

ab. Hofgreni; sotsvart, vingarnes yttre, hvita tvärband deladt genom en 
taggig linie ; för öfrigt inga andra teckningar än en hvit fläck vid 
utkanten i 4:e cellen, samt en liten återstod af våglinien vid fram- 
vingarnes spets. — Sv. : Jmt. (AURIV.). 
Entamai. Tidskr. Ârg. 6, H. 3 (1885). 8 



114 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. 

822. Pupillata Thnbg. Ins. suec. IV, p. 62, f. 13 (1792), 
sec. specim. typ. {? Funerata Hb. 260;? H. S. 542). — Sv.: Gestr. 
(Printz, enl. Thnbg). Ett andra ex., utan lokal, finnes â Riksm. 

Då denna art hittills blifvit misstydd eller förbisedd af alla 
författare, så torde ett förtydligande af Thunbergs beskrifning, 
medan typexemplaret ännu är i behåll, vara af behofvet påkallad. 
Om arten är identisk med Hübners och H. Schäffers Fimerata, 
det vågar jag ej nu med bestämdhet afgöra, då jag af denna 
saknar exemplar för jämförelse, men anser dock detta såsom 
nästan säkert. 

Beskrifning : Kroppen grå, panna, skuldertäckare och tvänne 
rader fläckar ofvanpå bakkroppen svartbruna; palperna på under- 
sidan hvita, bakkroppen undertill och benen hvitgrå, blandadt med 
brunt, tarserna brunaktiga, med ljusare ringar. Framvingarne ej 
afrundade i spetsen, mörkbruna, med trenne smala, hvita tvär- 
band, af hvilka det inre är enkelt och bildar en vinkel utåt nära 
kostalkanten och en inåt på bakre medianstammen ; mellersta 
tvärbandet tandadt och, liksom det bakre, deladt genom en smal, 
svartbrun och tandad linea; det yttre, något bredare, bildar en 
vågig båge inåt från bakkanten af vingen till ribban 4, brytes 
der uti en rät vinkel och formerar sedan en båge inåt på ribban 
5, en utåt på ribban 7 samt böjer sig något inåt vid kostal- 
kanten. Våglinien smal, stundom afbruten, för öfrigt tämligen 
likformigt vågig på båda vingparen. Mellanfältet rostgulaktigt, 
genomdraget af bruna, vågiga linier, af hvilka de båda mellersta 
bilda ringar, som inuti äro hvita hos Riksmusei exemplar; punk- 
ten i diskcellen stor, omgifven af hvitt. Bakvingarnes inre hälft 
hvitgrå, eller något gulaktig (typex.), med gråbruna tvärstreck, 
hvilka försvinna mot framkanten; den yttre hälften mörkbrun, det 
hvita tvärbandet beläget något utanför vingens midt, med tvänne 
nästan rätvinkliga utsprång i cellerna 3 och 6. Undersidan lik- 
nar den öfre, men är mattare och mera gulaktig. Vingfransarne 
mörkbruna, med hvita fläckar mellan ribborna. Framvingens 1. 
1 1 m.m. 

823. Molluginata Hb. 371. — r. Sv.: Sk. — His. (enl. 
Wllgn); Norge: S. 

824. Affinitata Stph. 111. III, p. 297. — r. Sv.: Sk.— 
Lapl. M. ; Norge: M. N.; Fini.: Lapl. ; Danm. 



lampa: skand:s.,och finlands macrolepidoptera. 115 

v. Turbaria Stph. 111. III, p. 298. {Inciliaia Zett. Ins. Lap. 961 ; Afjî- 
nitaria H. S. 319 — 20). Större, franivingarne med bredt, hvitt tvär- 
band, bakvingarne till större delen nästan hvita. — Sv. : Dir. (Bohem.), 
Jmt. (AuRiv., Förf.), Lapl. ; Norge (Stgr). 

825. Flexuosaria Bohem. Act. Holm. 1852, p. 135. Lik- 
nar till teckning mycket Affinitaria Q H. S., f. 319, men är 
mycket mindre (framv. 1. blott 10 m.m.) och blekare. Framvin- 
garnes mörka midtelband brungrått, ej gulaktigt, dess utsprång i 
cellen 2 långt, bredt lancettformigt och ej trubbigt i spetsen ; vid 
vingens inkant bildar samma tvärband en spetsig tand inåt i cellen 
I b. Vingfransarne synas sakna hvitaktiga fläckar. Bakvingarne 
nästan hvita, med tvänne otydliga, gråaktiga tvärband, ç^. — 
Sv.: BL: Ronneby, ett ex. bland hasselbuskar d. 26 juni 185 1 
(Bohem.). 

826. Alchemillata L. S. N. X, 526. (Rivulata Hb. 259; 
Nassata F. Mänt. 212). — Sv.; Norge; Fini.; Danm. 

827. Hydrata Tr. VII, 217; {-aria) H. S. 400. — Sv.; 
Sk. (Thomson), Sthlm % 83 (Hfgn); Norge: S, (Esmark, Sandbg, 
enl. ScHöY.). 

828. Unifasciata Hw. Lep. Br., p. 335. (Scitularia Rmbr, 
Ann. S. Fr. 1833, 42, Pl. II, 8). — Sv.: Öl. (Förf.); Danm.: 
Sjsell. N. (Möller). 

829. Minorata Tr. VI, 2, 143; {-aria) H. S. 118. — r. 
Sv.: Jmt. (x\uRiv., Förf.); Norge: Dv. — Finm. 

830. Adaequata Bkh. V, 444. {BlanJiata Hb. 258; Dila- 
ccrata Zett. Ins. Lap. 967). — r. Sv.: Bh., OG. — Lapl.; Norge; 
Fini.: Kar.; Danm. 

831. Albulata Schiff. S. V., p. 109; Hb. 257. — Sv.; 

Norge; Fini.; Danm. 

v. (?) Subfasciaria Bohem. Act. Holm. 1852, p. 133. {? Griseata Stgr. 
Cat., p. 190). Franivingarne gulgrå, mellanfältet något mörkare 
grått, med några svartaktiga punkter eller småstreck på ribborna ; yttre 
tvärstrecket något ljusare, ej hvitt, och deladt genom en grå linea; 
våglinien hvit, föga märkbar. Bakvingarne grå, med ett något lju- 
sare tvärband. Vingarnes undersida mera askgrå. — Sv.: Sm. (Bohem.). 

832. Candidata Schiff. S. V., p. no; Hb. ici. — Sv.: 
Sk.— His.; Norge: S.M.; ?Finl.; Danm. 

833. Testaceata Don. Nat. Hist. XIV, 51, T. 487, i. 



Il6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT^ I 88 5. 

{Sylvata Hb. 231). — r. Norge: Kongsvinger (Siebke); Fini.: 
Kar., Ö.bott. ; Danni. 

834. Blomeri Curt. B. E. IX, T. 416. {Pulchrai-ia Ev. ; 
Frr. 390, i; H. S. 117). — r. Norge: S. (Siebke, Sp. Schn.). 

835. Flavofasciata Thnbg. Ins. suec. IV, p. 62, f. 12 
(1792), sec. specim. typ. {Decolorata Hb. 243). — r. Sv. : Sk., 
Bl. (Wllgn), Sthhn, Upl. (Ths), Jmt.; Norge: S., ? N. (enl. 
Wllgn); Fini.: Kar.; Danm. : Sjaell., Fyen, Jutl. S. 

836. Flavicata Thnbg. Ins. suec. I, p. 10 (1784), sec. 
specim. typ. {Luteala Schiff, n. Cat.; F.; {-aria) Hb. t 03). — r. 
Sv.: Sk.— His.; Norge: S. M.; Fini.: S.— Ö.bott.; Danm. 

837. Obliterata Hufn. Berl. M. IV, 608, 626. {Sln'gata 
Thnbg. Mus. Nat., p. 75, f. 10; Ins. suec. III, p. 48, sec. 
specim. typ.; Heparata Hw. ; {-aria') Hb. 58). — Sv. : Sk. — His.; 
Norge: S.O., Romsd. (Schöv.); Fini.: S., S.O.; Danm. 

838. Bilineata L. S. N. X, 525; Hb. 264. — a. Sv.: 
Sk.— Dir.; Norge: S. M.; Fini.: S., S.O.; Danm. 

839. Sordidata F. E. S. 185. {Elntata Hb. 224, 382, 
384 ab.). Framvingarne gröna, med svarta tvärband. — Sv.: 
Sk.— Upl., Gotl., His. (W — M.); Norge; Fini.: Kar., Ö.bott.; Danm. 

ab. Fuscoundata Don. Nat. Hist. XII, 73, T. 386, 3. {Ehttata Hb. 
381, 383, 385). Framvingarne grågula eller rödbrunaktiga, med 
svarta tvärband. — Sv.: Sk. — Upl.; Norge; Saiten (J. Schilde). 

ab. Infuscata Stgr. Cat., p. 191. Framvingarne nästan enfärgade brun- 
eller gråaktiga, med otydliga tvärband. — Sv. : Sk. (Bohem.), Upl. 
(Tns) ; Norge : Ralsfjord. 

840. Autumnalis Ström Dansk. Vid. Selsk. Skr. II, p. 
85 (1783). {Trifasciala Thnbg. Ins. suec. I, p. 13 (1784), sec. 
specim. typ.; Bkh. V, 308 (1794); Ivipluviata Hb. 223). — Sv.; 
Norge: S.M., Saltd. (Schilde); Fini; Danm. 

841. Literata Don. Nat. Hist. XIV, 80, T. 499, 2. {Ru- 
herata Frr. 36, 2; {-aria) H. S. 209 — 10). Större än föregående, 
framvingarne med rödbruna tvärband; kanske endast var. till denna. 
— Sv.: Sk. — Lapl.; Norge: S.; Fini: Lapl. 

842. Capitata H. S. Deutsch. I. Heft. 165, T. T,\{-aria) 
H. S. 460. — r. .'^ Sv.; Norge: Christ. (Siebke); Danm.: Sjsell. 
F ven. 



lampa: skand:s och finlands macrolepidoptera. 117 

843. Silaceata Hb. Vög. & Schm. 100; Dup. VIII, 193, 
3. - r. Sv.: VG. (Dalm.), Sdm., (enl. Wllgn), OG. (Ths), 
Vstm., Lapl. Lui. (Förf.); Norge: Odalen, Saltd. (Schöy.); Fini.: 
Ö.bott., Savolax, Rysk. Kar.; Danm. 

? ab. Insulata H\v. Lep. Br., p. 330. {Silaceata Hb. 477 — 8). Fram- 
vingarnes mörka tvärband deladt genom gula ribbor. — (England etc), 
v. Deflavata Stgr. Cat., p. 191. {Silaceata Hb. 303). Framvingarne 
sakna den gula färgen. — Sv.: Lapl. (Stgk.). 

844. Corylata Thnbg. Ins. suec. IV, p. 61, f. 11 (1792), 
sec. specim. typ. {Ruptata Frr. 24, i ab.). Framvingarne utan 
eller med obetydligt rostgult. — r. Sv.: Sk. — His.; Norge: 
Christ., Romsd. (Schöy.); Fini.: S. — Ö.bott.; Danm. 

ab. Ruptata Hb. 295. Framvingarne med tvänne gulbruna tvärband. — 
Tillsammans med hufvudformen. 

? Berberata Schiff. S. V., p. 113; F. Mänt. 303; Hb. 
287. — (Liffland). 

845. Nigrofasciaria Göze. Btr. III, 3, p. 438 (1781); 
De Geer II, p. 457, T. 9, f. 5. {Separata Thnbg. Mus. Nat., 
\î. 75, f. 9 (1787); Ins. suec. III, p. 47, sec. specim. typ.;Z)^- 
rivata Bkh. ; Hb. 289). -— r. Sv.: VG. (enl. Wllgn), Vstm. 
(Schönherr), Upl., Sthlm (De Vylder); Norge: S.; Fini.: Rysk. 
Kar.; Danm.: Jutl. : Horsens (Jensen, B. Haas), Fyen (Ström). 

846. Rubidata F. Mänt. 202; Hb. 290. — r. Sv.: Vstm.: 
Igelsta i Tillberga, juni 1875, 6 ex. (Förf.), Upl.: Lidingön (H. 
Boheman), Sk. (Thomson); Norge: Haegdehaugen (Sp. Schn.); 
Fini.: Abo; Danm.: Sjœll., Fyen, Als. 

847. Sagittata F. Mänt. 210. {Comitata Hb. 310). — Sv.: 
Upl. (Ths). 

848. Comitata L. S. N. X, 526. {Chejiopodiata L. F. S. 
332; Hb. 299). — Sv.: Sk.— His.; Norge: S.; Fini: S.— Ö.bott. ; 
Danm. 

849. Lapidata Hb. 324. — Sv.: Norrb. (Wbg); Fini.: 
Tavastl., Ö.bott., Rysk. Kar. 

850. Polygrammata Bkh. V, 560; Hb. 277. — Sv.: Sm.: 
Kalmar (enl. Thomson); Danm.: Jutl.: Horsens (Jensen). 



Il8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. 

V. Conjunctaria Ld. Gm., p. 21. Ljusare, framvingaine sakna mörkt 
tvärband öfver inidten. — Sv.: Dir. (enl. Wli.gn). 

851. Aquata Hb. 410. — Sv.: Sk. (enl. Wllgn). 

852. Vitalbata Hb. 269. — Sv.: Gotl. (Bohem.), Öl. 
(Förf.). 

853. Tersata Hb. 268!; Hw. 339. {? Testaceafa Hb. 338; 
Reticulata Wllgn Ind., p. 53, sep.). — Sv.: Sk. — Vstm., Upl.; 
Norge: S.; Fini.: Åland, Kar.; Danm.: Sjœll. (Möller), Slangerup. 

Collix Gn. 

854. Sparsata Tr. VI, 2, 133; Hb. 398. — r. Sv.: Sk. 
(enl. Wllgn), ()1. (Förf.), Vstm. (Jhn); Norge: S. : Naes Verk 
(Sp. Schn.); Fini: Nyl; Danm.: Sjœll., Jutl. : Varde. — Larv.: 
på Lysimachia Vulgaris. 

Eupithecia Curt. 

855. Oblongata Thnbg. Ins. suec. I, p. 14, f. 12, sec. 
specim. typ. {Centaureata F.; Hb. 452). — Sv.: Sk. — Upl.; 
Norge: S. ; Fini.: Åbo, Nyl. Kar.; Danm.: Sjœll. N., Fyen. — 
Larv. : i blommor och frukter af Umhellatcr, Ccntaiirca, Achillea, 
Solidago, Campanula, Galiîim, Gnaplialium, Ononis, Senerio (enl. 
Stgr). 

856. Irriguata Hb. 397. — r. Sv.: Bl. (Bohem.); Danm.: 
SjaelL, Jœgersborg (B. Haas). — Larv. : på bladen af Qiiercus. 

857. Insigniata Hb. Btr. II, 4, 3, U, p. 97. {Consignaia 
Bkh, ; Hb. 245). — Sv.: Sk. (Wllgn). — Larv.: på Pyrus Malus, 
Crataegus etc. 

858. Venosata F. Mänt. 209; Hb. 244. — r. Sv.: Sk. 
(enl. Wllgn), Sthlm (W — m, A. F. Carlson); Norge: S.M., Por- 
sanger (Schöv.); Fini.: Tavastl. Kar.; Danm.: Sjrell., Jutl. — 
Larv. : i blommor och fr. af Silène hißata, Maritima, lychnis 
Dioica. 

859. Subnotata Hb. 458!; Snell. Tijd. v. Ent. 1866, iii, 
Fl. VI, II. — Sv.: Sk. — Vstm., Upl.; Norge: Christ. (Esmark) ; 
Fini.: Nyl.; Danm.: Sjaell., Fyen. — Larv.: i blom. och fr. af 
ChenopoiL, Atriplex. 



lampa: skand:s och finlands macrolepidoptera. 119 

860. Pulchellata Stph. 111. III, p. 279; Gn. II, 305, Pl. 
12, 6. — Norge: Romsd. : Valdalen (Schöy.). — Larv.: i blom. 
och fr. af Digitalis Purpurea etc. 

861. Linariata F. Mänt. 207; Hb. 242. — Sv.: Sk.: Far- 
hult (Wllgn); Norge: Romsd. (Schöy.); Fini.: Kar.; Danni.: 
Sjasll. (Möller), Möen (Ström). — Larv.: i fr. a,i Li?iaria Vulgaris. 

862. Pusillata F. Mänt. 212. {Suhumlraia Hb. 233). — 
Sv.: Sk. — Upl., Dir.; Norge: S. ; Fini.: Kar., Ö.bott., Danm. — 
Larv. : på Pinus Abies. 

863. Abietaria Göze. Btr. III, 3, p. 439; De Geer II, 
p. 462, T. 9, f. 12. {Sirohilata Bkh. ; Hb. 449). — Sv.: Sk. — 
Upl.; Norge: Christ. (Sp. Schn.), Saltd. (Schöy.); Fini.: Nyl., 
Tavastl., Ö.bott., Lapl.; Danm.: Sjœll. N., Jutl. — Larv.: i omogna 
frön af Pinus Abies. 

864. Togata Hb. 464. {Bilunata Zett. Ins. Lap., p. 960). 
— r: Sv.: Gotl. (Förf.), Sthlm (Hfgn), Sdm. (Ths), Upl. (Förf.), 
Dir. (Bohem.), His. (Rphi); Norge: S.; Fini.: Nyl., Tavastl., 
Kar.; Danm.: Kjöb. (B. Haas). — Larv.: i fr. af Pinus Sil- 
vestris? 

865. Debiliata Hb. 466. — Sv.: Sk., Bl. Sm., Öl.; Norge: 
Christ. (Siebke), Nass Vserk (Sp. Schn.); Fini.: Nyl. Kar.; Danm.: 
Sjaell. N., Jutl. — Larv.: på bladen af Myriilhis Nigra. 

866. Rectangulata L. S. N. X, 528; Hb. 235. — Sv.: 
Sk. — Upl.; Norge: S.; Fini.: S., S.O.; Danm. — Larv.: i blom- 
mor af Pyrus Mahis. 

ab. Subaerata Hb. 463. Nästan helt och hållet grön. — Sv.: till- 
sammans med hufvudformen . 

ab. Cydoniata Bkh. V, 354. {ColUgata Tngstrm. Cat. 323). Vingarne 
gråbruna, ett tvärband öfver midten mörkare. — Sv. : tillsammans 
med hufvudformen; Fini.: Rysk. Kar.; Danm. 

ab. Nigrosericeata Hw. Lep. Br., p. 363. Vingarne svartaktiga, de 
främre med ett tandadt, grönt tvärstreck nära utkanten. — Sv. : 
Sthlm. 

867. Scabiosata Bkh. V, 336. {Piperata Stph. 111. III, 
288). — Sv.: Sk., Öl. (Förf.); Norge: Nses (Sp. Schn.); Fini.: 
Kar. ; Danm. : Sjaell. N. — Larv. : i blom. af Scabiosa, Centaurea, 
Solidago, Gentiana, Globularia, Crépis. 



I20 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 885. 

ab. Obrutaria IL S. 145 — 6. Framvingarne mörkare vid basen. — 
? Sv. : Vstm. (FÖRF.). 

868. Succenturiata L. S. N. X, 528; Hb. 45g. — Sv.: 
Sk. — Dir., His.; Norge: S.; Fini.: S.— Ö.bott. ; Danm.: Sjaell., 
Fyen. — Larv.: i blom. af Artcnnsin Campestris och Vulgaris. 

869. Subfulvata H\v. Lep. Br., p. 357. {Disparata Hb. 
247, ab.). Framvingarne i midten gulbruna. — r. Sv.: Sk. — 
Bh., Vstm., Upl.; Norge: Nass Vaerk (Aall), Christ. (Siebke, Moe); 
Fini. : Nyl. Kar. ; Danm.: SjjeU., Jutl. — Larv.: på Ächil. Millefolium. 

ab. Oxydata Tr. VI, 2, 114; Dur. VIII, 202, 6, O. _ r. Sv.: Sk.— 
Üpl.; Norge: Ronisd. (SCHÖY.); Danm. 

870. Nanata Hb. 387. — Sv.: Sk.: Helsingborg (enl. 
Thomson), Farhult (Wllgn), Vstm.: Tillberga 1878 (Förf,); 
Fini.: Kar.; Danm.: Jutl., Sjaell. N. — Larv.: i blom. af Cal- 
luna Vulgaris. 

871. Hyperboreata Stgr. Stett. e. Z. 186 1, 400. — Sv.: 
Lapl. ; Norge: Dv. — Finm. (Stgr. Sandbg); Fini.: Lapl. 

872. Innotata Hufn. Berl. M. IV, 616 (1769); Hb. 
441 — 2; Thnbg. Mus. Nat., p. 74, sec. specim. typ. — Sv.: Sk. 
(Wllgn); Fini.: Kar.; Danm.: Sjnell. N.Ö. — Larv.: i blommor 
af Arleinisia-Vi\\.cx. 

873- Pygmaeata Hb. 234 (ab. Obscura)] H. S. 401 — 2. 

— Sv.: Sk., ÖL; Norge: Alten (Stgr); Fini.: Kar., Ö.bott.; 
Danm.: Sjjell., Jutl. — Larv.: på Shllaria N^emoruin? 

874. Tenuiata Hb. 394!; H. S. 168 — g. {/nlurdaria FRït..; 
?H. S. in, p. 123, 137; ?Hb. 461). — Sv.: OG. (Bohem.), 
Sthlm 1884 (Förf.); Norge: Bodö (Schilde); Fini.: Nyl.; Danm. 

— Larv.: i blommor af Saliv Caprea m. fl. 

875. Plumbeolata Hvv. Lep. Br., p. 360. {Begrandaria B.; 
H. S. 128 — 9; Siitgiilaria H. S. 141 — 2). — Sv.: Sk. (Wllgn), 
Upl., r Jmt. (Förf.); Norge: Romsd., Saltd. (Schöy.); Fini.: S. — 
Ö.bott.; Danm. — Larv.: i blommor af jMelavipyrtmi Pratetise. 

Valerianata Hb. Larv. l>ep. V, Geom. II, Aequiv. H, b, 
f. I a — c; H. S. III, p. 122, 134. — Danm.: Odense (Ström). 

— Larv.: i blom. och fr. af Valeriana Officinal is. 

875 b. Immundata Z. Is. 1846, p. 194. {Argillacearia H. S. 



lampa: skand:s och finlands macrolepidoptera. 121 

143 — 4). — Norge: Christ. (Siebke); Fini.: Rysk. Kar. (Gün- 
ther). — Larv. : i fr. af Aclaea Spica/a. 

876. Satyrata Hb. 439. — Sv.: Sk. — Lapl. ; Norge; 
Fini.; Danm. — Larv.: i blom. af Scahiosa, Cirsiuvi, Peuceda- 
mim, Centaurea, Chrysanthemum, Rhinaiithus, Gentiana, Galeop- 
sis m. fl. 

ab. Callunaria Dbld. (H.) Zool. 1850, App. CV. Hvitgrå (egen art?). 
— Sv.: Sm., His., Norrb. ; Norge: Finm. : Bossekop (Stgr), Saltd. 
(ScHÖY.); Fini.: Rysk. Kar., Lapl. — Larv.: på Eupatorium Can- 
nabinum. 

877. Helveticaria B. Gen., p. 208; H. S. 130 — 3. {? In- 

tricata Zett.). — Sv. (enl. Wllgn); Norge: M. N. : Hedemar- 
ken, Bossekop (Stgr, Wocke); Fini.: S., S.O.; Danm.: Jutl. — 
Larv. : pâ Juniperus Communis. 

V. Arceuthata Frr. 372, IV, p. 145; H. S. 134—7- Q Intricata Zett.). 
Gråröd, framvingarne mera streckade. — Sv. : Lapl. (Stgr). — 
Larv. : på Junipertis Communis. 

878. Castigata Hb. 456, — Sv.: Sk.— Upl.; Norge: S., 
Romsd. (ScHöY.); Fini.: S., S.o.; Danm. — Larv.: ^z. Epilobium, 
Achillea, Ononis, Solidago, Galium, Hypericum, Scabiosa m. fl. 

879. Trisignaria H. S. 175—6. — Sv.: Upl. (Förf.); 
Danm.: Fyen (Ström). — Larv.: i blom. och fr. af Angelica 
Silvestris, Pastinaca Sativa. 

880. Vulgata Hw. Lep. Br., p. 359. [Austerata H. S. 
138—40; ? Hb. 457). — Sv.: Sk.— Upl.; Norge: Christ. (Siebke); 
Fini.: S. — Ö.bott. ; Danm. — Larv.: på Polygonum, Sedum, Rtibus, 
Alsine Media m. fl. 

881. Albipunctata Hw. Lep. Br., p. 360. [Tripunctaria 
H. S. 461, VI, p. 77, 137). - Sv.: Sk.: Farhult (Wllgn); 
Danm. — Larv. : i blom. och fr. af Angelica Silvestris, Cicuta 
Virosa, Eupatorium Cannabinum. 

Actaeata Walderdorff Corr. z. m. V, 1869, N:o VI, p. 
82; Spr. Stett. e. Z. 1869, 395. — Danm.: Fyen (Ström). — 
Larv. : Actaea Spicata. 

882. Assimilata Gn. II, 342, Pl. 2, 9 (larven); H. S. 
Corr. Ins., p. 129; Snell. Tijd. v. E. 1866, 141, Pl. VI, i. — 



122 ENÏOMOLOGISK. TIDSKRIFT I 885. 

Sv.: OG. (Wbg), Sthlm, Upl. (Förf.); Danm.: Sjœll. (B. Haas). 
— Lar\'. : på blad af Ribes Rulrum, Htimulus Lupiilus. 

883. Minutata (ix. II, 341; H. S. Corr. Ins., p. 125; 
Snell. 1. c, Pl. V, II. — Sv.: lokal okänd; Norge: lok.?; 
Fini. : Karunki (Hellström). — Larv. : i blommor af Calluna 
Vulgaris, Eupatorium Camiabiiium , Anthriscus. 

884. Absinthiata Cl. Ic. VI, 9; Hb. 453. — Sv.: Sk. 
— Upl.; Norge: Saltd. (Schöy.), Bejern (Sp. Schn.); Fini.: S. — 
Ö.bott. ; Danm.: Sjsell. N., Fyen. — Larv.: i blom. af Ai-femisia 
Campestris, Achillea, Senecio, Ta?iacetuvi, Eupatoi'ium, Solidago. 

885. Pimpinellata Hb. 443 — 4! Tr. VI, 2, 115. — Sv.: 
Sk., Upl. (enl. Wllgn); Norge; Romsd. (Schöy.); Danm.:? Fyen 
(Ström), (larver). — Larv.: i blom. af Pimpinella Saxifraga, 
Achillea, Senecio, Bupleiüinn. 

f v. Cinerascens Tngstrm. Not. p. Fn. & Fl. Fen. 1875, p. 32. Ljust 
askgrå. — Fini. : Rysk. Kar. (GÜNTilER). 

Constrictata Gn. II, 334. — Danm.: Jutl. — Larv.: på 
Thymus Scrpvllnni. 

886. Conterminata Z. Is. 1846, p. 197. {JSIanniaria H. 
S. 156, III, p. 122, 136). — Sv.: OG., KK., Sthlm (Ths); 
Norge: Nuinmedalen (enl. Wllgn); Fini.: Kar. — Larv.? 

887. Indigata Hb. 399. — Sv.: Sk. (Wllgn), Vstm. 
(Förf.), Norrb. (Bohem.); Norge: Odalen, Saltd. (Schöy.), Ham- 
merö (Sp. Schn.); Fini.: S., S.O.; Danm.: Sja^ll. N. — Larv.: 
på Pimis Silvest7-is. 

888. Altenaria Stgr. Stett. e. Z. 1861, 401; N:o 17 
H. S. Corr. Ins., p. 132. — Norge: N.: Alten (Stgr, Wocke). 

889. Lariciata Frr. 336, IV, p. 135; H. S. 170, 73 — 
4 ab. — Sk.: Farhult (Wllgn), Sm., Sthlm; Norge: Mandal 
(Schöy.); Danm.: Sjsell. N. — Larv.: på Pinus Larix. 

890. Abbreviata Stph. 111. III, p. 283. {GuijiarJaria H. 
S. 273, III, p. 119, 126). — Norge: Odalen (Schöy'.) ; Danm.: 
Sjœll. — Larv. : på späda blad af Quercus Rolnir. 

891. Dodonaeata Gn. II, 344, Pl. 11, 7; Snell. Tijd. 
v. E, 1866, Pl. IV, II. — Sv.: Sk. (Wllgn). — Larv.: på 
Quercus Robur. 



lampa: skand:s och Finlands macrolepidoptera. 123 

Quercifoliata B. Haas. Fortegn. o. Danm. Lep. 1875, p. 
514; Tillfeg., p. 188. — Danm. — Larv.: på späda blad af 
Quercus Robiir. 

892. Exiguata Hb. 37g. — Sv.: Sk. (enl. Wllgn), Upl. 
(Förf.), Sthlm (Wbg, Hfgn); Norge: S., Romsd. (Schöy.); Fini. : 
Rysk. Kar. (Günther); Danm. — Larv.: på Crataegus, Salix, 
Rïbes, Berberis, Acer, Fr ax inns m. fl. 

893. Lanceata Hb, Verz., p. 324. {Succenturiata Hb. 236; 
Hospitala Tr.). — Sv.: Sm.— Dir, His., Norrb. ; Norge: Christ. 
(Siebke) ; Fini. : Kar. ; Danm. : Sj^lL, Fyen. — Larv. : på Pinus Abies. 

894. Sobrinata Hb. 465! Tr. VI, 2, 112; Frr. 90. — 
Sv.: Sm. — Vstm., Upl.; Norge: Bodö (Wocke); Fini.: Kar., 
Ö.bott. ; Danm.: Sjaell. N., Jutl. — Larv.: \A Jimipertis Covnnunis. 

(Gymnoscelis Mab.). 

895. Pumilata Hb. 388. — Sv.: Sk.: Farhult (Wllgn); 
Norge: Molde (Schöy.); Danm.: Sjœll.: Ermelund, Hornbaeks 
plantage (Möller). — Larv. : i blom. af Clematis, Antlu-iscus, 
Erica, Genista, Euphrasia, Merctirialis Annua m. fl. 



TI LLAGG. 

Sedan förestående förteckning blifvit i det närmaste färdig- 
tryckt har en afhandling med följande titel: »Tillgeg og Berigti- 
gelser til Norges Lepidopterfauna af V. M. Schöyen», införd uti 
Christiania Vid. Selsk. Forhandlinger 1885, N:o 10, genom för- 
fattarens välvilja kommit mig tillhanda, och jag tager mig derför 
friheten att här anföra det vigtigaste af dess innehåll. 

Lithosia Cereola Hb. — Aurdal i Valders, aug. 1869, 
Öier i Gudbr. (Siebke). 

Bryophila Raptricula Hb. — Töienhaven (Siebke). 
Agrotis Castanea Esp. — Töien (Siebke). 

» Florida Schm. — Ssem i Snaasen (Schöy.). 
•>' Fennica Tausch. — I Esmarks samling, utan lokal- 
uppgift. 



124 ENTOiMOLOGISK TIDSKRIFT 1 885. 

Dryobota Protea Bkh. — Ej ännu funnen i Norge; den 
förut otnnämda lokalen afser Had. Unanimix Tr. 

Hadena Illyrica Frr. — Odalen, juni 1848 (Siebke). — 
Sv.: Upl., icke Bl., som å pag. 2,2, uppgifves. 

Caradrina Arcuosa Hw. — Ej funnen i Norge; Siebkes 
ex. är Ai^r. Conflua Tr. 

Taeniocampa Miniosa F. — Naes Vaerk (A.\ll). 

Orthosia Iris Zett. — Sydvaranger: Langfjorddalen, Aug. 

(Sandbg). 
Nemoria Viridata L. — Förekomsten osäker. 
Acidalia Ochrata Se. — Likaledes. 

» Straminata Tr. — Christ., juli 1SS4 (Esm.-vrk). 

Eugonia Autumnaria Wernbg. — Töien (Siebke, Esmark). 

Enligt Tngstrms katalog är E. Alniaria S. V. (ej. L.!) 

d. v. s. Wernbgs Auiuinnaria, se Stgr Cat. N:o 2259, 

funnen i Nyl. och Kar. i Finland. 

:> Erosaria Bkh. — Finnes ej i Siebkes samling. 

Pericallia Syringaria L. — Drammensveien, juni 1854 

(Esmark). 

Hibernia Marginaria Bkh. — Nœs Vœrk (Aall). 

Anisopteryx Aescularia Schiff. — Dersammastädes, 

Biston Stratarius Hufn. — Dersammastädes. 

Boarmia Angularia Thnbg. — Troligen ej funnen i Norge. 

Cidaria Firmata Hb. (icke Cognala Thnbg). — Töien 
(Siebke). 

Cid. Funerata Hb. Antagligen Pupillala Thnbg. — Sta- 
baek i Berum, V. från Christ. (Esmark). Af förest, för- 
teckning synes att Pupillala Thnbg. blifvit funnen i Sve- 
rige för snart hundra ar sedan. 

872 b. Eupithecia Scriptaria H. S. — Saltd. (Schöy.). 



••^fH>- 



REGISTER. 



Aavasaksae Teich 225. 
Abbreviata Stph. 890. 
Aberraiis Lpa 73. 
Abietaria GözE 863 ; Hb. 
Abjecta Hb. 413. [710. 
Abietis Schiff. 213. 
Abrasaria H.S. 802. 
Abraxas pag. 92. 
Abrotani F. 542. 
Abruptaria Thnbg 708. 
Abscondita Tr. 290. 
AbsiiUhiata Cl. 884. 
Absinthii L. 543. 
Aceris L. 281. 
Achatalis Hb. 606. 
Achatiiiata Hb. 767. 
AcherontJa pag. 26. 
Achine Sc. 91. 
Acidalia pag. 89. 
Acis F., Hb. 39; Schiff. 
Acontia pag. 82. [41. 
Acostnetia pag. 71. 
Acronycta pag. 49. 
Actaeata Wald. pag. I2i. 
Acuminalis Wk. pag. 86. 
Adaequata Bkh. 830. 
Adippe L. 75. 
Adonis Hb. 36, Anm. 
Adrasta Hb. 87. 
Adspersaria Hb. 688. 
Adultéra MEN. pag. 84. 
Adusta Esp. 406. 
Adustata Shiff. 660. 
Advena F. 361. 
Advenaria Hb. 687. 
Adyte Hb. 79. 
Aegidion Meissn. 28. 
Aegon Schiff. 27. 
Aemilia Acerb. 73. 
Aenea He. 582. 
Aequa Hb. pag. 56. 
Aeruginaria Hb. 626. 
Aescularia Schiff. 700. 
Aesculi L. 197. 



Aestivaria Hb, 623. 
Aethiops O. 392; Hw. 
Affinis L. 492. [429. 

Affinitata Stph. (-aria) H. 
Agestis Hb. 33. [S. 824. 
Aglaja L. 73. 
Aglia pag. 43. 
Agrophila pag. 83. 
Agrotis pag. 51. 
Airae Frr., H.S. 473- 
Ajatar Schilde 247. 
Alba Strom 773. 
Albicillata L. 817. 
Albicolon Hb. 370. 
Albida AuRiv. 278; B. 

258. 
Albimacula Bkh. 385. 
Albinea Tngstrm 753. 
Albineura B. 357. 
Albipuncta F. 460. 
Albipunctata LPA 357; 

Hw. 881. 
Albirena Hb. 563. 
Albistrigatus Hw. 61 1. 
Albovenosa GöZE 278. 
Albulata Schiff. 831. 
Alchemillata L. 826 ; Hb. 

815; -aria Esp. 797; 

Frr. 815. 
Alcon F. 43. 
Alcyone Schiff. 85. 
Alexis Hb., H.S. 34. 
Algida Lef. 567. 
Allons Hb. 33. 
Alni L. 283. 
Alniaria L. 671; EsP., 

Hb. 670. 
Alopecurus EsP. 420. 
Alpestrata Hb. 790. 
Alphus pag. 37. 
Alpina Acerb. 181 ; Hb. 
Alpium OSB. 296. [463. 
Aisines Brahm. 470. 
Alsus F., Hb. 40. 



Altenaria Stgr. 888. 
Alternaria Hb. 691. 
Alveolus Hb. 102. 
Alveus Hb. pag. 24. 
Amanda ScHN. 36. 
Amata, (-aria) L. 655. 
Amathusia Esp. pag. 20. 
Ambigua F. 471, not; 

Hb. 481. 
Americanus D'Urb. 25. 
Amica Tr. pag. 62. 
Amissa Lef. 566, 569. 
Ammoconia pag. 60. 
Amnicularia Zett. 726. 
Amphidamas EsP. 26. 
Amphidasys pag. 98. 
Amphipyra pag. 71. 
Ampla Hb. 489. 
Anachoreta F. 268. 
Anaitis pag. 104. 
Anarta pag. 80. 
Anastomosis L. 266. 
Anceps Hb. 418. 
Andereggi H.S. 161. 
Anderssoni Lpa 332. 
Andromedae Wllgn IOO. 
Angerona pag. 95. 
Angularia Thnbg 713; 

Bkh., Hb. 669. 
Angulata GöZE 520; 

Ström 675. 
Anisopteryx pag. 97. 
Annosata Zett. 807. 
Annulata Schulze 652. 
Anomogyna pag. 69. 
Anthocharis pag. 10. 
Antiopa L. 51. 
Antiqua L. 211. 
Apamea pag. 61. 
Apatura pag. 15. 
Aphantopus pag. 23. 
Aphnape Hb. pag. 18. 
Apiciaria SCHIFF. 685. 
Apiforme Cl. 125. 



120 



ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 885. 



Apiformis Hb. 138. 
Apollo r.. 2. 
Aporia pag. 9. 
Aporophyla pag. 60. 
Apiilina L. 398; Hb. 296. 
Aplata Hb. pag. 109. 
Aquata Hb. 851. 
Aquila DoNZ. 420. 
Aquilina He. 346. 
Aquilo B. 32. 
Aquiloiiaris Zett. 312. 
Arbusculae Pfaff. 221; 

Frr. 225. 
Arbuti Thnbg 572. 
Arcania L. 95. 
Arceuthata Frr. 877. 
Arctata Z., (-aria) U.S. 
Arctia pag. 35. [779. 
Arctica Zett., Agr. 317; 
Zett., Arg. 66; Zett., 
Harp. 249; Sp. Schn. 
147; ScHOY., Nola 
157; Cid. 787. 
Arcticaria Germ., Zett. 

784. 
Arcticus Bohem., 193. 
Arcuosa H\v. 473. 
Areola Esp. 531. 
Arete MÜLL. 93. 
--Argentea HuFN. 544; Lpa 
36. 
Argillacearia .Stgr . 719; 

H.S. 875 b. 
Argiolus I,. 39; EsP., 

Hb. 41. 
Argus L. 27; Stor. Cat. 

28. 
Argyrogiiomon Bergstr. 
Argynnis pag. 18. [28. 
Ariae Ml;. 221. 
Arion L. 44. 
Armiger Hb. pag. 82. 
Arsilache Esp. 65. 
Arsilonche pag. 48. 
Artemis Hn. 56. 
Artemisiae Hufn. 542 ; 

Hb. 544. 
Artesiaria F. pag. 102. 
Aruiulineta Schm. pag. 67. 
Arundiiiis Hb. 445 ; F. 

447- 
Asclepiadis Schiff. 546. 
Asella Schiff., 199; (-ana) 

Hb. 199. 
Asiliformis Rott. 131; 

Schiff., Hb. 127. 
Asphalia pag. 48. 



Aspilates pag. 102. 
Assiniilata Gn. 882. 
Associata Bkh. 769. 
Asteris SciiiFF. 535. 
Asteroscopus pag. 77. 
Astrarche Bekcstr. ;;^2- 
Atalanta L. 52. 
Athalia RoTT. 59; Hb. 60 
Atomaria. L. 728. 
Atra Esp. 205; Frr. 203, 
Atrala L. 746. 
Atriplicis L. 435. 
Atropos L. 109. 
Atys Hb. 31. 
Augur F. 306. 
Aulica L. 183. 
Aurago F. 508. 
Aurantiaria Esp. 697. 
Aurelia NiCK. 60. 
Aureola Hb. 169. 
Auriconia F. 289. 
Auriflua F., Hb. 218. 
Aurinia RoTT. 56. 
Aurivillii Lp.-V 132. 
Auroraria Bkh., Hb. 630; 

Hb. Fid. 727. 
Austerata H.S. 880. 
Autumnalis Strom 840. 
Autumnaria WRNBG670; 

-ata Gn. 804. 
Aventia pag. 84. 
Aversata L. 639. 
Avia Hb. 182. 

Badiata Hb. 764. 
Baja F. 315. 
Bajularia Schiff., Hb. 619. 
Balderi Hb. 82. 
Baltica Her. 406. 
Bapta pag. 92. 
Barbalis Cl. 605. 
Basilinea F. 419. 
Batis L. 271. 
Battus Hb. 30. 
Begraiidaria B., H.S. 875. 
Belemida Hb.— G. 8. 
Bella H.S. 27. 
Bellargus ROTT. 36, Anni. 
Bellidice O. 8. 
Bembecia pag. 29. 
Beiiibeciformis Hb. p. 29. 
Berberata Schiff, p. 117. 
Betulae L. 22. 
Betularius L. 707. 
Beiulifolia Esp. 2'54. 
Bicolora Hb. = 258. 
Bicolorana Fuesl. 152. 



Bicolorata HuFX. 773; 

Ld. 378. 
Bicoloria Vill. 430; 

Schiff. 258. 
Bicuspis Bkh. 246. 
Bidentata Cl. 678. 
Bifida He. 248. 
Bilinea He. 464. 
Bilineata L. 838. 
Bilunaria EsP. 674. 
Bilunata Zett. 864. 
Bimaculata F. 662. 
Bipunctata Hw. pag. 67. 
Bisetata Hufn. 636. 
Biston pag. 97. 
Blandiata Hb. 830. 
Blomeri Curt. 834. 
Boarmia pag. 98. 
Bohenianni Stgr. 562. 
Boletobia pag. 84. 
Bombycina Ström 267. 
Bonibyliformis O. 123; 

Esp. 124. 
Bombyx pag. 41. 
Bomolocha pag. 85. 
Booihii Wllgn 14. 
Bore Schn. 84. 
Borealis Bohem. 247 ; 

Zett. 329; Sp. Schn. 

504; Stgr, Arg. 70; 

Spil. 185. 
Boreata Hb. 759. 
Bract ea F. 550. 
Bradyporina Tr. 280. 
Brassicae L., M am. 368; 

L., Pier. 5. 
Brephos pag. 86. 
Brigitta Ljungh 92. 
Brontes Hu. 107. 
Brotolomia pag. 65. 
Brumata L. 758. 
Brunnea F. 327; LPA, 

Scop. 517; Agr. 357. 
Brunneata Thnbg 734. 
Bryoniae O. 7. 
Bryophila pag. 50. 
Bucephala L. 265. 
Bupalus pag. ICI. 
Bupleuraria Schiff. 624. 

Cabera pag. 92. 
C album L. 47. 
Caesimacula F. 393. 
Caesia Bkh. 382. 
Caesiata Lang. 807. 
Caja L. 179. 
Calamia pag. 68. 



lampa: register. 



127 



Caliginosa Hb. 474. 
Calligenia pag. 32. 
Callimorpha pag. 35. 
Calliopis B. 28. 
Callunae Palm. 229. 
Callunaria Dbld. 876. 
Calocampa pag. 77. 
Calophasia pag. 78. 
Calymnia pag. 73. 
Cambrica CuRT. 791. 
Camelina L. 260. 
Cana Ev. 379. 
Candelarum Stgr. 318. 
Candelisequa Esp. 281 ; 

Hb. 318, 337. 
Candidata ScHiFF. 832. 
Candidula Bkh. 580. 
Cannae O. 445. 
Capitata, (-aria) H. S. 842. 
Capsincola Hb. 387. 
Captiuncula Tr. 581. 
Capucina L. 260; Hb. 
Caradrina p. 69. [259. 
Carbonaria Cl. 726; Esp., 

Hb. 597- 
Carbonea Hb. 344. 
Carbonis Frr. 294. 
Cardamines L. 9. 
Cardui L. 53. 
Carmelita Esp. 259. 
Carnea Thnbg 327; AucT. 
Carnica Her. 312. [489. 
Carpinata Bkh. 754. 
Carpini Schiff. 238. 
Carpophaga Bkh. 389. 
Carterocephalus p. 25. 
Cassinea Hb. 529. 
Castanea Esp. 311. 
Castigata Hb. 878. 
Castrensis L. 223. 
Cataleuca B. 335. 
Catax L. 226; Esp. 227. 
Catena Stgr. 106. 
Catocala pag. 83. 
C aureum Kn. pag. 79. 
Celsia L. 439. 
Centaureae Rbr. ioi. 
Centaureata F. 855. 
Centonalis Hb. 156. 
Cerago F., Hb. 510. 
Cerasina Frr, 311. 
Cereola Hb. 170. 
Cerura pag. 44. 
Cervinata Schiff. 743, 
Cespitis F. 359. 
Chaerophyllata L. 746. 
Chamomillae Schiff. 539. 



Chaonaria Frr. 724. 
Chaonia Hb. 257. 
Characterea Hb. 422. 
Charaeas pag. 56. 
Chariclea pag. 82; 

SCHN. 66. 
Chariptera pag. 61. 
Cheitnatobia pag. 106. 
Chenopodiata L. 848; 

-ana Esp. 744. 
Chenopodii F. 375. 
Chesias pag. 105. 
Chi L. 396. 
Chionobas pag. 22. 
Chiron Rott. 35. 
Chloantha pag. 65. 
Chlorana L. 150. 
Christiernssoni Lpa 12. 
Chryseis Bkh. 24. 
Chrysitis L. 549. 
Chrysographa Hb. 441. 
Chrysorrhoea L. 217. 
Chrysozona Bkh. 377- 
Cidaria pag. 107. 
Cilix pag. 43. 
Cincta Payk. 563. 
Cinctaria Schiff. 709. 
Cineraria Bkh. 7^4! 

SCHÖY. 806. 
Cinerascens Tngstrm., 

Car. 468; Eup. 88*5. 
Cinerea Hb. 338; GÖZE, 

Asph. 276; Cleo. 499. 
Cinereata Stph. 760. 
Cingulata Tngstrm 815. 
Cinxia L. 57- 
Circe Schiff. pag. 12. 
Circellaris Hufn. 501. 
Citrago L. 506; Ström 
Citrata L. 781. [510. 
Clavis Rott. 350. 
Clathrata L. 736. 
Cleobis Thnbg 39. 
Cleoceris pag. 73. 
Cleodoxa O. 75. 
Cleogene pag. 102. 
Cloraria Hb. 622 ; Dup. 

pag. 88. 
Clytie Schiff, pag 15. 
Cnethocatnpa pag. 46. 
C nigrum L. 319; GÖZE 

479- 
Coarctata F. pag. 103. 
Coenobia pag. 67. 
Coenobita Esp. 298. 
Coenonytnpha pag. 23. 
Coeruleocephala L. 277. 



Cognata Thnbg 775. 
Cohesa H.S. 322. 
Colias pag. 10. 
Colletti Sp. Schn. 390. 
Colligata Tngstrm. 866. 
Collix pag. 118. 
Colutogyna pag. 100. 
Comes Hb. 310. 
Comitata L. 848; Hb. 847. 
Comma L., Hesp 106; L., 

Leuc. 458. 
Commutaria H.S. 644. 
Comparata MoscHL. 313. 
Coniplana L. 167. 
Complanula B., Dup. 166. 
Compta F. 386. 
Concha F., Hb. pag. 79. 
Concinna Hb. 385. 
Concolor Stgr. 214. 
Conflua Tr. 329. 
Confluens Gerh. 24. 
Conformis F. 520. 
Confusalis H.S. 155. 
Congener Hb., Leuc. 

458; Hb. — G., Dysch. 

495- 
Congeneraria Hb. 705. 
Conigera F. 459- 
Conjunctaria Ld. 850. 
ConnexaHB., 403; Bkh., 

427. 
Consignata Bkh. , Hb. 857. 
Consortaria F. pag. 98. 
Conspersa Esp. 384. 
Conspicillaris L. 527. 
Conspicuata ScHlFF. (-a- 

ria) Hb. 727. 
Constrictata Gn. pag. 122. 
Conterminata Z. 886. 
Contigua ViLL. 364. 
Conversaria Hb. 711. 
Convolvuli L. iio. 
Coraciata Hb. 778. 
Coracina EsP. 724. 
Corculata Hufn. 797. 
Cordigera Thnbg 563. 
Corticea Hb. 351. 
Corylata Thnbg 844 ; 

-aria Thnbg 682. 
Coryli L. 279. 
Corythalia Hb. 58, 59. 
Cosmia pag. 73. 
Cossus F. p. 37; L. 196. 
Costaestrigalis Stph. pag. 

86. 
Crabroniformis SCHIFF., 

Hb. 125, 



128 



ENTOMOLOGIST TIDSKRIFT 1 885. 



Craccae F. 595. 
Crasis H. S. 505. 
Crassalis F. 606; Hb. 610. 
Crassiorella Bkd. 209. 
Crataegata L. 684. 
Crataegi L., Apor. 4; 

Bomb. 221. 
Crateronyx pag. 42. 
Crenata Esi-. 262; Thnbg 
Crenosa Hb. 262. [763. 
Crepuscularia Hb. 716. 
Cribralis Hb. 602. 
Cribrum L. 174. 
Cribrumalis Hb. 602. 
Cristulalis Dup. 155. 
Crocallis pag. 94. 
Croceago F. 512. 
Croceus FouKCK. 15. 
Cruentaiia Hufn. 741. 
Cubicularis Bkh. 467. 
Cucubali Flesl. 388. 
Cucullata HuFN. 812. 
Cucullatella L. 153. 
Cucullia pag. 78. 
Culiciformis L. 135; Esp., 

Hb. 133. 
Culta F. pag. 61. 
Cultraria F. 244. 
Cuprea Hb. 331. 
Cupressata Hb. — G. 777, 

Anm. 
Cursoria HuFN. 341. 
Curtula E. 267. 
Curvatula Bkh. 241. 
Cuspidata Thnbg 771. 
Cuspis Hb. 287. 
Cydoniata Bkh. 866. 
Cygnea Thnbg 218. 
Cyllarus RoTT. 42. 
Cymatophora pag. 47. 
Cynthia Esp., Hb. 55. 
Cynipiformis Esp,, Hb. 
Cyparissus Hb. 29. [13 1. 
Cypriaca Hb. 442. 
Cythisiaria Schiff., Hb. 
Cytisi Hb. 147. f6i6. 

Dahlii Hb. 326. 
Damoetas Hb. 42. 
L)aplidice L. 8. 
Dasychira pag. 39. 
Dasypolia pag. 78. 
Davus F. 97. 
Dealbata L., (-aria) Hb. 
Debiliata Hb. 865. [738. 
Decolorata Hb. 835. 
Decora Hb. pag. 54. 



Decorata Bkh., Hb. 649. 
Decrepitata Zett., (-aria) 

H.S. 793- 
Deflavata Stgr. 843. 
Defoliaria L. 699. 
Degener Hb. 278; -ata 

Hb. pag. 99. 
Degenerana Hb. 149. 
Deilephila pag. 26. 
Deiopeia pag. 34. 
Dejanira L. 91. 
Deleataria Thnbg 786. 
Delia Bkh. 57. 
Delphinii L. 575. 
Delunaria Hb. 675. 
Demas pag. 48. 
Dentaria Thnbg 243; Hb. 

678. 
Denticiilata Thnbg 652. 
Dentina Esp. 374. 
Deplana Esp. 165. 
Depressa Esp. 165. 
Depuncta L. 330. 
Derasa L. 270. 
Derivalis Hb. 604. 
Derivata Bkh., Hb. 845. 
Designata Rott. 801. 
Despecta Tr., Hb.— G. 

pag. 67. 
Deversaria H.S. 638. 
Dianthoecia pag. 59. 
Diasema B. 558. 
Diastictis pag. 102. 
Dictaea Esp., Hb. 251. 
Dictaeoides EsP. 252. 
Dichonia pag. 61. 
Dictyides Wllgn 765. 
Dictynna Esp. 58; Hb. 71. 
Dicycla pag. 72. 
Diducta Zeit. 329. 
Didyma Esp. 426. 
Didymata L. 790. 
Dilacerata Zett. 830. 
Diloba pag. 48. 
Dihicidaria Hb. 722. 
Diluta F. pag. 48. 
Dilulana Hb. 149. 
Dilutata Bkh. 804. 
Dimidiata Hufn. 631; 

Tngstrm 243. 
Diüxippe Hb. 80. 
Diphthera pag. 50. 
Dipsaceus L. 573. 
Dipterygia pag. 64. 
Disa Thnbg 81. 
Discolor Ström 699. 
Dispar L. 220. 



Disparata Hb. 869. 
Dissimilis Kn. 366. 
Dissoluta Tr. pag. 67. 
Ditrapezium Bkh. 320. 
Divergens F. 560. 
Diversaria Hb. 694. 
Dodonaea Hb., Frr. pag. 

45; -ata Gn. 891. 
Dolabraria L. 681. 
Dominula L., Domina Hü. 
Donzelii B. 38. [178. 
Dorilis HUFN. pag. 12. 
Dorylas Hb. 37. 
Dotata Gl. 768; L. 770. 
Dovrensis Wk. 381. 
Drepana pag. 43. 
Drumedarius L. 256. 
Drymonia pag. 45. 
Dryobota pag. 61. 
Dubia Hering 28. 
Diibiosa Hb. pag. 68. 
Dubitata L. 760. 
Dumeti L.. Dumi L. 231. 
Duplaris L. 274. 
Dysodea Hb. 377. 
Dyschorista Ld. p. 73. 

Earias pag. 31. 
Eborina Hb. 163. 
Edusa F. 15. 
ligeria L. pag. 23. 
Egerides Stgr. 90. 
Electa Bkh. 592. 
Eleus F. 25. 
Elinguaria L. 680. 
Ellopia pag. 93. 
Elocata Esp. 587. 
Elota Hb. 427. 
Elpenor L. 116. 
Elutata Hb. 839. 
Elymi Tr. 452. 
Eniarginata L. 640. 
Ematurga pag. loi. 
Enibla 'J'hnbg 80. 
Emortualis SCHIFF. 601. 
Emydia pag. 34. 
Endromis pag. 42. 
Ennomos pag. 93. 
Epinephele pag. 23. 
Epione pag. 95. 
Erastria pag. 83. 
Erebia pag. 21. 
Eremita O. 219. 
Ericae Germ. pag. 39. 
Eticetaria \'ii.i,. 730. 
Eris Meig. 74. 
Erosaria Bkh. 673. 



lampa: SfCANDIS OCH FINLANDS MACROLEPIDOPTERA. 



129 



Eruta Hk. 346. 
Erularia K. 791. 
Erythrocephala F. p. 75. 
Erythrostigma H\v. 441. 
Euchelia pag. 34. 
Euclidia pag. S3. 
Eucosmia pag. 106. 
Eudora Esp. pag. 23. 
Eugonia pag. 93. 
Euniedon Esp. 35. 
Euphorbiae F. 291 ; 

Thnbg 2S1 ; L. 114. 
Euphrosyne L. 64. 
Eupithecia pag. iiS. 
Euplexia pag. 65. 
Europome Esp. ii. 
Euryaloides Tngstrm 79. 
Eurybia O. 24. 
Eurydice Hb. 24. 
Eurymene pag. 94. 
Everia Kn. 226. 
Eversmannaria H.S. 747- 
Evidens Thnbg 464. 
Exanthemata Sc. 665. 
Exclamationis L. 339. 
E.\iguata Hb. 892. 
Exoleta L. 525. 
Extersaria Hb. 717. 
Extrema H.S. 450, 51. 
Extricata Zett. = 356 var. 
Exulans HcHW. 143. 
Exulis Lef. 409. 

F album Esp. 47. 
Fagaria Thnbg 737. 
Fagi L. 250. 
Falcataria L. 240; Falcula 

Schiff., Hb. 240. 
Farinata HuFN. 749. 
Fascelina L. 212. 
Fasciana L. pag. 83. 
Fasciaria Schiff., Hb. 

667; -ata Lpa 112; 

Ström 772. 
Fasciuncula H\v. p. 64. 
Fatidica Hb. 353. 
Favillacearia Hb. 737. 
Femiica Tausch. 333. 
Ferrugata Cl. 797. 
Ferniginago Hb. 490. 
Ferruginea Ström 502. 
Festiva Bkh. 182; Hb. 
Festucae L. 551. [328. 
Fibrosa Hb. 440. 
Fidonia pag. 100. 
Filigrama EsP. pag. 59. 
Filigrammaria H.S. 805- 



Filipendulae L. 147. 
Fimbria L. 304. 
Fimbrialis Se. 624. 
Fingal Hbst. 64. 
Finmarchica SCHÖY. 276. 
Firmata Hb., (-aria) H. 

S. 782. 
Fissipuncta Hw. 496. 
Flammea Curt. pag. 68 ; 

Hb. 4S7. 
Flavago F. 509; Esp., 

Hb. 443. 
Flavescens Esp. 510; B. 

White 729. 
Flavicata Thnbg 836. 
Flavicincta F. 395. 
Flavicinctata Hb. 808. 
Flavicornis L. 276; Cl. 

273- 
Flavida AuRiv. 278. 
Flavofasciata Thnbg 835. 
Flexula ScHiFF., Flexula- 

ria Hb. 596. 
Flexuosaria BoHEM. 825. 
Flina Hb. 192. 
Florida SCHM. 325. 
Floslactata Hw. 646. 
Fluctuata I^. 794. 
Fluctuosa Hb. 275. 
Fluxa Tr. 450. 
Fontis Thnbg 606. 
Forficula F. D. W. 247. 
Formiciformis Esp. 136. 
Fraterna Tr. 447. 
Fraudatricula Hb. p. 50. 
Fraxini L. 586. 
Freija Thnbg 68. 
Freyeri NiCK. 161. 
Frigga Thnbg 69. 
Frigida Zett. 252. 
Frigidaria Gn. 789. 
Fritillum Hb. 98. 
Fucata Esp. 508. 
Fuciformis L. 124; Esp. 
Fuliginaria L. 597. [123 
Fuliginosa L. 185. 
Fulla Ev. 83; Quens. 57, 
Fulva Hb. 450. 
Fulvago E. 510; Hb. 494 
Ful vata FORST. 771. 
Fumata Stph. 644 
Fumea pag. 39. 
Fumosa Hb. 344. 
Funebris Hb. 566. 
Funerata Hb. 822. 
Funesta Payk. 566. 
Furcata Ström 499. 



Furcifera HUFN. 520. 
Furcula L. 247. 
Furuncula Hb., Tk. 430. 
Furva Hb. 412. 
Fusca Thnhg 725; Hw. 

206. 
Fuscantaria Hw. 672. 
Fuscaria Thnbg 733. 
Fuscata Hw. 485. 
Fuscolimbata Tngstrm 

793- 
Fusco-nebulosaDEG. 191. 
Fuscoundata DON. 839. 
Fuscula Bkh. pag. 83. 
Fylgia Spbg 35. 

Galiata Hb. 813. 
Galii Rott. 113. 
Gallicus Ld. 191. 
Gamma L. 555. 
Ganna Hb. 193. 
Gefion QuENS. 81. 
Gelida MöscH. 184; Sp. 

Schn. 313. 
Gemina Hb., Had. 423; 

Hb. Mam. 365. 
Geminipuncta Hatch. 

448. 
Gemmaria Brahm. p. 98. 
Gemmea Tr. 410. 
Genearia H.S. 775- 
Genistae B. 372. 
Geometra pag. 87. 
Geryon Hb. 140. 
Gilvago Esp. 511. 
Gilvaria F. pag. 102. 
Glabraria Hb. 715. 
Glacialis H.S. 312. 
Glaciata Germ. 807. 
Glareosa Esp. pag. 54. 
Glauca Hb. 373. 
Glaucana Lpa 149. 
Glaucata Sc. 245. 
Gluphisia pag. 46. 
Glyphica L. 585. 
Gnaphalii Hb. 541. 
Gnophos pag. 99. 
Gnophria pag. 34. 
Gonophora pag. 47. 
Gonostigma F. 210. 
Gortyna pag. 66. 
Gothica L. 479. 
Gothicina H.S. 479. 
Gracilis F. 484. 
Graminella ScHlFF., Hb. 

200. 
GraminisL. 357; HB.358. 



Entomol. Tichkr. Arg. 6, H. 3 (1S85). 



13° 



ENTOM(JLOGISK TIDSKRIFT I 885. 



Grammesia pag. 69. 
Grammica L. 173. 
Graslinella B. 203. 
Griela F., Hb. 81. 
Grisea Ev. p. 70; Rott. 

467. 
Grisealis Hb. 599. 
Griseata Schiff., (-aria) 

Hb. 748 ; -ata Stgr. 

831; -aria Stgr. 739. 
Griseola Hb. pag. 33. 
Griseovariegata GÖZE 487. 
Grisescens Tr. 337. 
Grossulariata L. 658. 
Gruneri Gn. 305. 
Guinardaria H.S. S90. 
Gymnoscelis Mab. pag. 

123- 

Habrostola pag. 79. 
Hadena pag. 62. 
Halia pag. loi. 
Halias pag. 31. 
Halterata Hufn. 755. 
Hamma Hb. 194. 
Harpagula EsP 242; He. 
Harpyia pag. 44. [241. 
Hastata L. 819. 
Hastulata Hb. 819, 821. 
Haworthii CuRT. 402. 
Hebraica Hb. pag. 54. 
Hecla Lef. 14. 
Hecta L. 195. 
Hela Stgr. 63. 
Heliaca pag. 82; Bkh. 
HeliophilaPK. 564. [572. 
Heliothis pag. 82. 
Helle Hb. 26. 
Hellmanni Ev., H.S. 451. 
Helotropha pag. 66. 
Helveticaria IJ. 877. 
Helvola L. 502; Hb. 165. 
Hemerophila pag. 98. 
Heparata H\v., (-aria) 

Hb. 837. 
Hepatica Hb. 422; GöZE 

306; Hb. Mam. 362. 
Hepialus pag. 37. 
Herbariata E. 635. 
Herbida Hb. 355. 
Hertninia pag. 85. 
Hero L. 94. 
Herse Hb. pag. 23. 
Hertha Quens. 59. 
Hesperia pag. 25. 
Heterogenea pag. 38. 
Heteropterus pag. 25. 



Hexapterata Schiff., Hb. 
Hibernia pag. 96. [755. 
Hiera F. 88. 
Hieracii Th.nbg 205. 
Hilaris Zett. 374. 
Hilda QUENS. S^. 
Himera pag. 94. 
Hippocastanaria Hb. p. 99. 
Hippocrepidis Hb. i 48. 
Hippophaë GözE 500. 
Hippothoë L. 24. 
Hirtarius Cl. 705. 
Hirsutella Hb. 206. 
Hispidarius F. pag. 97. 
Hochenwarthi HcH\V.56o. 
Hofgreni Lpa 821. 
Holmgreni LPA 699. 
Hospita Schiff. 177. 
Hiiniiliata HuFN. 637. 
Humiili L. 190. 
Hyale L. 13; Esp. 15. 
Hybocampa pag. 44. 
Hydrata Tr., (-aria) H.S. 
Hydrilla pag. 70. [827. 
Hydroecia pag. 66. 
Hyemalis Ström 368. 
Hyemata Bkh. 753. 
Hylaeiformis Lasp. 138. 
Hylas Esp. 37. 
Hylophila pag. 32. 
Hypena pag. 85. 
Hypenodes pag. 86. 
Hyperanthus L. 93. 
Hyperborea Zett. 312. 
Hyperboreata Stgr. 871. 
Hyperici F. 433. 
Hypoplectis pag. 95. 
Hyppa pag. 65. 

Jacobaeae L. 175. 
Janira L. 92. 
Janthina Esp. pag. 51. 
jaspidea pag. 65. 
Icarinus Scrib. 34. 
Icarius Esp. ^6. 
Icarus Rott. 34. 
Iclineumoniformis F. 137. 
Iduna Dalm. 54. 
Ilia Schiff, pag. 15. 
Ilicifolia L. 234; Esp. = 
Tremulif. Hb. pag. 42. 
Ilicis Esp. 18. 
Illibaria Hb. pag. 102. 
Illiinaria Hb., Uup. 674. 
Illustraria Hb. 676. 
Illustris F. pag. 79. 
Illyrica Frr. 425, p. 124. 



Imbecilla F. 463. 
Imbutata Hb. 751. 
Immaculata Lp.\ 12; 

Thnbg 621. 
Immanata H\v. 781. 
Immorata L. 641. 
Immuiidata Z. 875 b. 
Immutata L. 647. 
Implicata Lef. 356. 
Impluviata Hb. 840. 
Impudens Hb. pag. 68. 
Impura Hb. 454. 
Iiicanata L. 643 ; -aria 

Hb. 632. 
Incerta HuFN. 485. 
Inciliata Zett. 824. 
Incursata Hb. 795. 
Indigata Hb. 887. 
Inducta Saxdbg. 65. 
Iners Tr. 495. 
Infuscata Stgr,, Orth. 

pag. 103; Eu g. 669; 

Cid. 839; Tngstrm 
Ingrica H.S. 521. [780. 
Innotata HUFN. 872. 
Innuba Tr. 308. 
Ino pag. 29. 
Ino Rott. 71. 
Inornata Hw. 638. 
Insigniata Hb. 857. 
Instabilis Esp., Hb. 485. 
Insulata Hw. 843. 
Insulicola Stgr. 430. 
Intermedia Spbg 63. 
Intermediella Brd. 208. 
Interrogationis L. 556. 
Interrupta Stgr. 141. 
Intricata Zett. 877. 
Inturbaria Frr., H. S., Hb. 
lo L. 50. [874. 

Jodis pag. 88. 
Johansoni LPA 770. 
loides O. 50. 
Jota L. 552; Thnbg., 

Dup. 553. 
Iphis Schiff, pag. 24. 
Iris L. p. 15 ; Zett. 505. 
Irriguata Hb. 856. 
Irrorea Schiff., Hb. 161. 
Irrorella Cl. 161. 
Isis Hb., 65; Thnbg 97. 
Italica Thnbg 577. 
Juglandis Hb. 214. 
Jubata Thnbg 715. 
Juliaria H\v. 674. 
Juniperata L. 776. 
Jurtina L. 92. 



lampa: skand:s och Finlands macrolepidoptera. 



131 



Jutta Hb. 82. 

Karelica Tngstrm 157. 

Labecula Zett. 379. 
Lacertinaria L. 243 ; La- 

certula SCHIFF. 243. 
Lactearia L. 626. 
Lactucae Esp. 537. 
Laetabilis Zett. 465. 
Laidion Bkh. 97. 
Lambda F. 522. 
Lanceata Hb. 893. 
Lanestris L. 225. 
Laphriaeformis Hb. 126. 
Lapidata Hb. 849. 
Lappo Dup., Zett. 373. 
Lappona Esp. 78. 
Lapponarius B. 703. 
Lapponica Stgr., Arg. 

65; Cid. 795; CoL 

1 1 ; Thnbg An. 569; 

Aret. 182; Frr. 305; 

Teich 261. 
Laria pag. 40. 
Lariciata Frr. 8S9. 
Lasiocampa pag. 42. 
Latenai PlERR. 374. 
Lateritia HuFN. 414. 
Lathonia L. 72. 
Lathyri Hb. pag. 39. 
Latruncula Lang. 429. 
Leiocampa pag. 44. 
Leporina L. 280. 
Leucania pag. 68. 
Leucocycla Stgr. 568. 
Leucographa Hb. p. 72. 
Leucoma pag. 40. 
Leucophaea Veiw. 360. 
Leucophaearia Schiff. 

696. 
Leucophasia Stph. pag. 

10. 
Leucoptera Thnbg 467 ; 

Spbg 468. 
Leucostigma Esp. 426 ; 

Hb. 440. 
Levana L. pag. 16. 
Libatrix L. 518. 
Li eben aria Hu FN. 714. 
Lidia Cr. pag. 55. 
Lienigiaria Ld. 783. 
Ligea L. 79. 
Lignata Hb. 803. 
Ligniperda F. 196. 
Lignosa Hb. 336. 
Ligula Esp. pag. 76. 



Ligustrata Hb. 796. 
Ligustri L., Acr. 293; L., 

Sph. III. 
Limacodes HuFN. 198. 
Limbaria F. 727. 
LimbosignataNoLCK. 820. 
Limenitis pag. 16. 
Limitata Sc 744. 
Linariae F., Thnbg 532. 
Linariata F. 861. 
Linceus F. 18. 
Linea F. pag. 25. 
Linearia Hb. 654. 
Lineata F. 115; Sc 738. 
Lineola O. 104; -ata 

Hb. 745. 
Linogrisea SCHIFF. 303. 
Literata Don. 841. 
Literosa Hw. 428. 
Lithargyrea Hb. 461. 
Lithosia pag. 33. 
Lithostege pag. 104. 
Lithoxylea F. 416; Hb. 

417- 
Littoralis CuRT. pag. 68. 
Litura L. 504. 
Liturata Cl., (-aria) Hb. 

693; MEN. 184. 
Livonica TEICH 79. 
Livornica Esp. 115. 
L nigrum MÜLL. 215. 
Lobophora pag. 105. 
Lobulr.ta Hb. 754. 
Lobulina Esp. 235. 
Lonicerae Esp. 146. 
Lophopteryx pag. 46. 
Loricaria Ev. 731. 
Lota Cl. 500; Hb. p. 72. 
Lubricipeda Esp. 187. 
Lucens Frr. 441. 
Lucernea L. 335. 
Lucifuga Hb. 536, 538. 
Lucina L. 45. 
Lucipara L. 436. 
Luctuata Hb. 818, 821. 
Luctuosa Esp. 577. 
Ludifica L. 297. 
Lugubrata Stgr. 818. 
Lunaria Schiff. 675. 
Lunigera Esp. 235. 
Lunula HuFN. 532; Ström 
Luperina p. 61. [369. 
Lupulinus L. 192. 
Luridata Bkh. 717. 
Lurideola ZiNCK. 166. 
Lutarella L. 168. 
Lutea Ström 509. 



Luteata Schiff, (-aria) 

He. 836. 
Luteicornis Hw., Wllgn 

276. 
Luteola Schiff., Hb. 168. 
Luteolaria Tngstrm 690. 
Luteolata L. 6S4. 
Lutosa Hb. 453. 
Lutulenta Bkh. 391. 
Lycaena pag. 13. 
Lycaon RoTT. pag. 23. 
Lycorias LjUNGH 63. 
Lygris pag. 106. 
Lythria pag. 103. 

Macaria pag. 96. 
Macilenta Hb. pag. 74; 
Machaon L. i. [501 • 

Macrogamma Ev. 554. 
Macroglossa pag. 27. 
Macularia L., (-ata) 

Schiff., Thnbg 689; 

Mutz. 119. 
Maculosa Hb. pag. 67. 
Maera L. 87. 
Maillardi Hb.— G. 408. 
Malacodea pag. 105. 
Malvae L. 102. 
Mamestra pag. 57. 
Manitiaria H.S. 667. 
Mannii H.S. 147. 
Manniaria H.S. 886, 
Manto F, 78. 
Mappa Don. 191. 
Margaritaria L. 668. 
Marginaria Bkh. 698 ; 

-ata L. 661. 
Maritima Tausch, p. 67. 
Marmoraria Thnbg 706 ; 

-ata Hb. 769; Hw. 781. 
Marmorosa Bkh. pag. 58. 
Marphisa Hbst. 63. 
Masoreta Thnbg 513. 
Matronalis Frr, 177. 
Matura HuFN. 403. 
Maturna L, 55; Hb. 54, 59. 
Medicaginis Hb., Zyg. 

pag. 30; Dasych. 212. 
Medon Esp. 33. 
Medusa F. pag. 21. 
Megacephala GÖZE 282. 
Megaera L. 89. 
Melaleuca Thnbg 564. 
Melanaria L. 657. 
Melanocephalum Dalm. 

I 26. 
Melanomes Nick. 162, 



ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 885. 



Melanopa Thnkg 565. 
Mclanoptera Br. 173. 
Meliana pag. 68. 
Meliloti Esp. 144. 
Melitaea png. 17. 
Mendica Cl. 186. 
IMenetriesii Kret. 46S. 
Mensurata Hli. 744. 
Menthastri Esp. 188. 
Menyanthidis View. 2S8. 
Meone Esp., Hb. p. 23. 
Merianana GöZE 497. 
Mesomella L. 163. 
Mesotype pag. 104. 
Meticulosa L. 437. 
Metrocampa pag. 93. 
Mevesi Lpa 741. 
Hi Cl. 584. 
Miana pag. 64. 
Miata L. 778; Hb., (-aria) 

Bkh. 786. 
Micacea Esp. 442. 
Microdon Gn. pag. 58. 
Microdonta pag. 45. 
Microgamma Hb. 559. 
Milhauseri F. pag. 44. 
Milleri SCHULZ 469. 
Miniata Forst. 160. 
Minima FuESL. 40; (-us) 

Thnbg 40. 
Miniosa F. 4S0. 
Minorata Tr. (-aria) H.S. 

829. 
Minos FuESL., Hb. 141. 
Minutata Gn. 883. 
Miselia pag. 61. 
Mithymna pag. 69. 
Mi.xta Stgr 514. 
Mnemosyne L. 3. 
Modestalis Heyd. 603. 
Moeniata Sc. pag. 103. 
Moesta He. 564; -ata 

NoLCK. 819. 
MoUuginata Hb. 823. 
Molochina Hb. 414. 
Moma pag. 50. 
Monacha L. 219. 
Moneta F. 548. 
Moniliata F. 629. 
Monoglypha Hurx. 415. 
Montanata Bkh. 795. 
Monlicolaria H.S. 793. 
Montivaga Gn. 291. 
Morpheus Hufn. 466. 
Munda Esp. pag. 72; Hb. 
Mundana L. 159. [500. 
Munitata Hb. 784. [ 



Muricata Hai-N. 630. 
Murina Aukiv. 278; Gö- 

ZE 339. 
Musauraria Frr. 768. 
Muscaeformis View. p. 29. 
Muscerda HUFN. 164. 
Mutata Tr. 643. 
Myopiformis Bkh. 133. 
Myrtillata Tiinhg 723. 
Myrtilli L. 561. 

Naenia pag. 65. 
Nana RoTT. 3S4. 
Xanata Hb. 870. 
Napaea Hb. 65. 
Xapaeae Es P. 7. 
Napi L. 7. 
Nassata F. 826. 
Nästes Wllgn 12. 
Nebulata Thnbg 804. 
Nebulösa Hufn., 363 ; Hb. 

pag. 54. 
Neglecta Hk. 311. 
Nemeobius pag. 15. 
Netneophila pag. 35. 
Nemoralis F. 599. 
Nemoria pag. 88. 
Nephele Hufn. 96. 
Nerii L. liS. 
Neurica Hb. 449; Hb., 

Dup. H.S. pag. 67. 
Neuronia pag. 57. 
Neustria L. 224. 
Nexa Hb. 444. 
Ni Hb. pag. 80. 
Nictitans Bkh. 441 ; Esp. 
Nigra Hw. 392. [426. 
Nigricans L. 344 ; v. 

HoM. 327; Hb. 392; 

Stgr. 571. 
Nigricostata Stgr. p. 67. 
Nigrosericeata Hw. 866. 
Nigrofasciaria GözE 845 ; 

-ata ScHOY. 661. 
Niobe L. 74. 
Nisoniades pag. 25. 
Nitida F. 503. 
Nitidella Hof. 208. 
Niveata Sc. pag. 102 ; 

-aria Schiff., Hb. 749. 
Nivosa Hb. 215. 
Nobiliaria H.S. 809. 
Nola pag. 32. 
Nomadaeformis Hk. 136. 
Nonagria pag. 66. 
Noma Thnbg 83 ; Quens. 

S4. 



Norvegica Stgk. 345 ; 

ScHOY. 209. 
NotataL., (-aria)HB. 690. 
Nothum Hb. 615. 
Notodonta pag. 44. 
Nubeculosus Esp. 528. 
Nuda Hb. 159. 
Nudaria pag. 32. 
Numeria pag. 92. 
Nun atrum Hh. 479. 
Nupta L. 5S8. 
Nurus Hb. 5S7. 
Nyssia Dup. pag. 97. 

Obelisca He. 348. 
Obeliscata He. 774. 
Obesalis Tr. 610. 
Obfuscaria He. 723. 
Obliquata Thnbg 745. 
Obliteraia Hufn. 837 ; 

Zett. 465. 
Oblongata Thnbg. 85 5. 
Obrutaria H.S. 867. 
Obscura Brahm 307; Po- 
ly. 26; Stgr., Agr. 

341; Ström 291; Zett. 

212; Stgr., Mam. 378. 
Obscuraria Hb. 719; -ata 

ScHOY. 751; Stgr 804. 
Obsoleta Hb. 456; -aria 

Zett. 728. 
Occulta L. 356. 
Ocellata L., Cid. 772; 

S m er. 120. 
Ochracea Hb. 443. 
Ochrearia Dup. 627. 
Ochrata Sc. 628. 
Ochreola Hb. 165. 
Ochroleuca Esp. 407. 
Ochrostigma E\'. 379. 
Ocneria pag. 40. 
Octogesima Hb. 272. 
Ocularis Gn. 272. 
Oculea Gn., ? L., Had. 

426;? L., Hydr. 441. 
Odezia pag. 104. 
Odontopera pag. 94. 
Odontosia pag. 46. 
Oeneis pag. 22. 
Oleagina F. 400. 
Oleracea L. 371. 
Olivata Bkh. 785. 
Omicronaria Hb. 652. . 
Oo L., Frr. 490. 
Opacella H..S. 204. 
Operosa Hb. 531. 
(.)phiogranuna Esp. p. 64. 



lampa: skand:s och Finlands macrolepidoptera. 



133 



Opim.-i Hb. 486. 
Oporina pag. 75. 
Optilete Kn. 29. 
Or F., Tr. 273. 
Oranula Frr. 23. 
Orbicularia Hb. 651. 
Orbona Hufn. 309. 
Orgyia pag. 39. 
Orion Esp. 296; Fall. 30. 
OrnataSc, Ornataria Hb. 

64S. 
Ornilhopus HUFN. 523. 
Orrhodia pag. 75. 
Ortholitha pag. 103. 
Orthosia pag. 74. 
Osseata F. 637. 
Ossianus Hbst 62. 
Oxyacanthae L. 399. 
O.xydata ÏR. 869. 

Pabulatricula Brhm. 427. 
Pachnobia pag. 72. 
Pachycnemia pag. 99. 
Pacta L. 591. 
Palaemon Fall 107. 
Palaeno L. 1 1 ; Esp., Hb. 

13- 
Paleacea Esp. 494. 
Pales Schiff, pag. 19. 
Fallens L. 455. 
Fallida Sandbg. 53; Lpa, 

485. 
Fallidata Bkh. 634; -aria 

Dup. 628. 
Pallifrons Z. 16S. 
Palliolalis Hb. 153. 
Palpalis Hb. 609. 
Palpina Dai.m. 137; L. 

261. 
Paludata Thnbg 751; L. 
Paludicola Hb. 448. [648. 
Palumbaria Bkh. (-ata) 

Hb. 742. 
Palustris Hb. 472. 
Famphilus L. 96. 
Paniscus F. 107. 
Panolis pag. 72. 
Panthea pag. 50. 
Paphia L. 76. 
Papilio L. pag. 9. 
Papilionaria L. 617; 

Ström 668. 
Paralellaria SCHIFF. 686. 
Pararge pag. 22. 
Parilis Hb. 557. 
Parnassius Latr. p. 9. 
Parthenias L. 614. 



Farthenie Bkh. 61; Hbst. 
Pastinum Tr. 593. [60. 
Pavonia L. 238. 
Paula Hb. 57S. 
Pechypogon pag. 85. 
Pectmataria Kn. 786. 
Pectitalis Hb. 605. 
Fedaria F. 701. 
Pellonia pag. 91. 
Fendularia Gl. 650. 
Fennaria L. 679. 
Pepli Hb. 289. 
Fercontationis Tr. 552. 
Perflua F. 478. 
Perfuscata Hw. 780. 
Pericallia pag. 94. 
Perla F. 295. 
Ferochraria F. R. 627. 
Perplexa Hb. 389. 
Fersicariae L. 369 ; Ström 

261. 
Perspicillaris L. 434. 
Fetraea Tngstrm p. 70. 
Fetraria Hb. 735. 
Petrificosa Hb., Petrificata 

F., Xyl. 519; Hb. 

Herrn. 708. 
Phalera pag. 46. 
Phantoma Dalm. 249. 
Phasiane pag. 102. 
Pheretes Hb. 31. 
Phigalia pag. 97. 
Philanthiformis Lasp. p. 
Phlaeas L. 25. [29 

Phorodesma pag. 82. 
Photedes pag. 83. 
Phragmatobia pag. ^6. 
Phragmitidis Hb. p. 68. 
Phymatopus pag. 37. 
Picata Hb. 811. 
Picearia Hb. — G. 726. 
Pictaria Thnbg 714. 
Pieris Schrk. pag. 9. 
Pigra Hufn. 269. 
Pilosaria Hb. 701. 
Pilosellae Esp. 141. 
Pimpinellata Hb. 885. 
Finastri L., Dipt. 431; 

L., Sph. 112. 
Pinetaria Hb. 734. 
Fini L. 236. 
Piniarius L. 729. 
Piniperda Panz. 4S7. 
Pinivora Tr. 264. 
Piperata Stph. 867. 
Fisi L. 367. 
Pistacina F. pag. 74. 



Fityocampa Thnbg 264. 
Plagiata L. 750. 
Flantaginis L., Hb. 177. 
Plastenis pag. 73. 
Platypteryx pag. 43. 
Plebeja Hb. 363. 
Plecta L. 332. 
Flinthus Ljungh 63. 
Ploseria pag. 96. 
Flumaria Hb. 730. 
Plumbaria F. 742. 
Plumbeola H.S. 166. 
Flumbeolata Hw. 875. 
Flumifera O. 205. 
Plumigera Hb. 263. 
Plusia pag. 79. 
Podalirius pag. 9. 
Polaris B. 67; Stgr., Er. 
77; Van. 49; Ses. 
Polata Hb. 806. [i34- 
Polia pag. 60. 
Folita Hb., Dup. 515. 
Pollutaria Hb. 661. 
Pollux Esp. 78. 
Folychloros L. 48. 
Polycommata Hb. 753. 
Polygalae EsP. 141. 
Polygona F. 300. 
Folygrammata Bkh. 850. 
Polymeda Hb. 93. 
Polymita L. 394. 
Polyodon Cl. 434; L. 

415. 
Polyommatus pag. 12. 
Pomoeraria Ev. 800. 
Pomonarius Hb. 702 ; 

-aria Lef, 703. 
Popularis L. 358. 
Populata L. 768; Cl. 770. 
Fopuleti Tr. 482. 
Populi L., Bomb. 222; 

Lim. 46; Smer. 121 ; 

Ström 482. 
Forata F. pag. 91. 
Porcellus L. 117. 
Porphyrea Esp. 405 ; Hb. 

299 ; Thnbg 487. 
Porthesia pag. 40. 
rotatoria L. 232. 
Praecana Ev. pag. 79. 
Fraeceps Schiff., Hb. 354. 
Praecox L. 354; Ström 

520. 
Praeduncula Hb. 429. 
Praeformata Hb. p. 104. 
Prasina F. 355. 
Frasinana L. 151. 



134 



EXTOMOLOGISK TIDSKRIFT l8S: 



Prasinaria Hü. 667. 
Proboscidalis L. 608. 
Prodroniaria ScHiFF., Hb. 

706. 
Progemmaria Hb. 698. 
Promissa EsP. 590. 
Pronuba L. 308. 
Propugnata F., Hk. Soi. 
Prorsa L. pag. 16. 
Prosapiaria L. 667. 
Prosequa Tr. 310. 
Protea Bkh. 397. 
Prothymia pag. 83. 
Proxima Hb. 379. 
Pruinata HUFN. 616; -aria 

Ev. 751. 
Prunaiia Hb. 682; -ata 

L. 766. 
Pruni L. 19; Schiff, p. 

29; QUENS. 284. 

Pseudoterpna pag. 87. 

Psi L. 2S6. 
Psilura pag. 40. 
Psittacata SCHIFK., Hk. 
Psodos pag. 100. [777. 
Psyche pag. 38. 
Pterostoma pag. 46. 
Ptilophora pag. 46. 
Pudibuiida L., H. S. 214. 
Pudorina Hb. pag. 68. 
Pulchella L. pag. 34. 
Pulchellata Sti-h. 860. 
Pulchra ScHn"F.,HB.p.34. 
Pulchraria Ev. 834. 
Pulchrina Hw. 553. 
Pullata Dup. 719. 
Pulmentaria Gn. pag. 88. 
Pulveraria L. 666. 
Pulverata Thnbg. 694. 
Pulveruleiita EsP. 481. 
Pumilata Hb. 895. 
Punctana Hb. 149. 
Punctaria L. 653 ; Hb. p. 

91 ; -ata Ström 292. 
Punctularia Hb. 718. 
Pupillata Thnbg 822. 
Purpuraria L., Esp. 741. 
Purpurata, Purpurea L. 

v^s- 35. 

Pusaria L. 664. 
Pusilla View. 580. 
Pusillaria Hb. 635. 
Pusillata F. 862. 
Pustulata HuFN. 619. 
Putata, Putataria L. 625. 
Putris L. 336; Hb. 420. 
Pygaera pag. 46, 47. 



Pygmaea Tngstrm 791. 
Pygmaeata Hb. 873. 
Pygmaeola Dbi.d. 168. 
Pygmaena pag. 100. 
Pyraliata F., Hb. 770. 
Pyralina View. 491. 
Pyramidea L. 477. 
Pyriiia L. 197. 
Pyronia Hb. 59. 
Pyrophila F. 334. 

Quadra L. 171. 
'Juadratum Hb. 324. 
Quadrifasciaria Cl. 796 ; 

Thnbg, 742 ; -ata Hb. 

Soo. 
Quadriposita Zett. 373. 
Quadripunctata F. 467. 
Quenselii Payk. 184. 
Quercana ScHiFF., Hb. 

152. 
Quercifolia L. 233 ; -ata 

B. Haas 123. 
Quercinaria Hufn. 669; 

Bkh. 673. 
Quercus L., Bomb. 229; 

L. Zeph. 21. 
Quieta Hb. 571. 
Quinquaria Hb. 734. 

Radiatalis Hb. 607. 
Radicea Hb. 415. 
Ramosana Hb. 149. 
Rapae L. 9. 
Raptricula Hh. 294. 
Ravida Hb. 307. 
Reclusa F. 269. 
Rectangulata L. 866. 
Rectilinea Esp. 432. 
Recussa Hb. 343. 
Regelaria Tngstrm pag. 
Remissa Tr. 423. ['^S- 
Remutaria Hb. 646. 
Remutata L. = Acid. 

Aversata ab? 639. 
Renago Hw. 490. 
Repaudata L. 711. 
Respersaria Hb. 739. 
Reticulata Thnbg. 765 ; 

Vill. 376; Guze 438 ; 

Wllgn 853. 
Retusa I^. 497. 
Revayaiia Tr. 149. 
Rhagades pag. 29. 
Rhamnata F., Hb. 763. 
Rhniiini L. 16. 
Rhodocera pag. 11. 



Rhomboidaria Hb. p. 98. 
Rhyparia pag. 91. 
Ribearia L., (-ata) Cl. 710. 
Richardsoiii CuRT, 567. 
Ridens F. p. 48 ; Hb. 394. 
Rimicola Hb. 227. 
Rinaldus Hbst. 63. 
Ripae Hb. pag. 54. 
Rivata Hb. 814. 
Rivosa Ström 38S. 
Rivula pag. 86. 
Rivulata Hb. 826. 
Rizolilha Esp. 523. 
Roboraria Schiff. 712. 
Roboris OSB. 398. 
Roscida Esp. pag. 33; 

-aria Hb. 726. 
Rosea F. 160. 
Rossii Gn.? 12. 
Rostralis L. 607. 
Rotaria F. 741. 
Rubeuncula Doxz. p. 64. 
Ruberata Frr., (-aria) H. 

S. 841. 
Rubi L., Bomb. 230; 

Theo. 20; View. 324. 
Rubicunda Schiff., Hb. 
Rubidata F. 846. [160. 
RubiginataHi'FN. 642; F., 

Thnbg 773. 
Rubigiiiea F. 516. 
Rubricans Esp. 344. 
Rubricaria Hb. 642. 
Rubricollis L. 172. 
Rubricosa F. 488. 
Rubrirena Tr. 41 1. 
Rudolphii Lpa 755. 
Rufa Hw. pag. 67. 
Rufescens Ström 780. 
Ruila L. 245. 
Ruficoniis Hi'FN., Wllgn 

257. 
Rufina I,. S. N. XII 830, 

502. 
Rufuncula H\v. 430. 
Rutnia pag. 95. 
Rumicis L. 292. 
Rupestrata Bkh., Hb. 810. 
Ruptata Frr., Hb. 844. 
Rupicapraria Hb. 695. 
Rurea F. 420. 
Ruris Hb. 34S. 
Rusina pag. 71. 
Russata Bkh., Hb. 7S0. 
Russula L. 1 76. 
Rutilago Thnbg 508, Hb. 

576. 



lampa: skand:s och finlands macrolepidoptera. 



135 



Sacialis 1"Hx\bg 740. 
Sacraria L. 740- 
Sagitta Hb. 342. 
Sagittata F. 847. 
Salicata Hb. 788. 
Salicis L. 216; Hb. 120; 

Curt. 28S. 
Saltensis Schöy. 247. 
Sambucaria L. 683. 
Sandahli Lpa 14. 
Sandberg! Lpa 804. 
Sannio L. 176. 
Saponariae Bkh. 376. 
Sarrothripa pag. 31. 
Satellitia L., Esp. 517. 
Satura Hb. 405. 
Saturata Stgr. 451. 
Saturnia pag. 43. 
Satyrata Hb. 876. 
Satyrus pag. 22. 
Saucia Hb. pag. 56. 
Scabiosae Schev. 142. 
Scabiosata Bkh. 867. 
Scabrata Hb. 790. 
Scabriuscula L. 43 1. 
Schneideri Lpa 804. 
Schoenherri Zett. 568 ; 

Gn. 317; H.S. 465. 
Schöyeni Sp. ScHN. 645. 
Sciapteron pag. 28. 
Scincula Hb. 243. 
Scitularia Rmbr. 828. 
Scodiona pag. 102. 
Scoliiformis Bkii. 128. 
Scoliopteryx pag. 76. 
Scolopacina Esp. 421. 
Scopelosoma pag. 76. 
Scopularia Thnbg 718. 
Scoria pag. 102. 
Scorlea H.S. 425. 
Scotosia pag. 106. 
Scripta Hb. 499; -aria 

H.S. 872 b. 
Scroplu:lariae Cap. 534. 
Scutosus Schiff. 574. 
Scutulata Bkh. 631. 
Secalina Hb. 426. 
Seealis Bierk. 426. 
Segetum ScHiFF. 350. 
Selene Schiff. 63. 
Selenia pag. 93. 
Selenilica Esp. pag. 39. 
Selidosema pag. loi. 
Seiini B. 469. 
Semele L. 86. 
Semiargus Rott. 41. 
Senex Hb. i 58. 



I Senta pag. 67. 
Separata Thnbg 845. 
Sepü Hb. 466. 
Sepium SPR. pag. 39. 
Serena F. 378. 
Sericealis Sc. 613. 
Serotinaria Hb. 720. 
Serraria Z. 783. 
Serrata Thnbg 255. 
Serratulae Rmbr. 99. 
Sertata Hb. pag. 105. 
Sesia pag. 28. 
Setina pag. 33. 
Sexalisata, Sezalata Hb. 
Siciella Hb. 202. [756. 
Sicula Hb. 242. 
Sigma Hb. 301. 
Signaria Hb. 692. 
Signata Thnbg. 528. 
Signum F. 301. 
Silaceata Hb. 843. 
Silage Hb. 509. 
Silène Hb. 513. 
Silvius Kn. 108. 
Similata Thnbg 627. 
Similis FuESL. 218. 
Simplaria Frr. 644. 
Simulans HuFN. 334. 
Simulata Hb. 775. 
Sinapis L. 10. 
Sincera H.S. 316. 
Singularia H.S. 875. 
Sinon Pod. pag. 9. 
Sinuata Hb. 812. 
Siterata HUFN. 777. 
Skraelingia H.S. 380. 
Smaragdaria F. 620. 
Smerinthus pag. 27. 
Sobrina Gn., Dup., H.S. 
Sobrinata Hb. 894. [305. 
Socia RoTT. 519. 
Sociata Bkh. 815. 
Solidaginis Hb. 526. 
Somniculosa Her. 522. 
Sonchi Hein. 536. 
Sordaria Thnbg 721. 
Sordiata FuESL. 682. 
Sordida Bkh. 418. 
Sordidata F. 839 ; -aria 

Zett. 74 1 . 
Sororcula Hufn. 169. 
Sororiata Tr. 751. 
Spadicea Hb. 514; -aria 

Bkh. 797. 
Sparganii Esp. 446. 
Sparsata Tr. 854; Zett. 

802. 



Spartiata Ft'ESL. 752. 
Sparta Hb. 229. 
Speciosa Hb. 317. 
Spheciformis Gern. 129. 
Sphinx pag. 26; Hufn. 

529; Hb. 528. 
Spilosoma pag. ;i6. 
Spinula Schiff. 245. 
Spiraeae Esp. 1 1 1 . 
Spoliata Stgr. 639. 
Sponsa L., 589. 
Spångbergi Lpa 682. 
Stabilis View. 483. 
Standfussii H.S. 207. 
Stalices L. 139. 
Stauropus pag. 44. 
Siellatarum L. 122. 
Sterrha pag. 103. 
Stieberi GerH. 24. 
Stigmatica Hb. 321. 
Strabonaria Z. 654. 
Stragulata Hb. 774. 
Straminea Tr. 457. 
Straminata Tr. 633. 
Stratarius Hufn. 706. 
Striaria Hb. 665. 
Striata L. 173. 
Strigata Müll. 623 ; 

Thnbg 837; Stgr. 

656; -aria Hb. p. 90. 
Strigilaria Hb. 643. 
Strigilis Cl. 429. 
Strigillaria Hb. 739. 
Strigosa F. 284. 
Strigula Schiff. 154; 

Thnbg. 299. 
Strobilata Bkh., Hb. 863. 
Suasa Bkh. 366. 
Subaerata Hb. 866. 
Subcoerulea Stgr. 302. 
Subfasciaria BoHEM. 831. 
Subflava Ev. 506. 
Subfulvata Hw. 869. 
Subhastata NoLCK. 819. 
Sublustris Esp. 417. 
Subnotata Hb. 859. 
Subrosea Stph. pag. 51; 

H.S. 302. 
Subsequa Hb. 309. 
Subspadicea Stgr. 515. 
Subtusa F. 498. 
Subumbrata Hb. 862. 
Succenturiata L. 868 ; Hb. 
Suffumata Hb. 799. [893. 
Sufturuncula Tr. 428. 
Suffusa Hb. 349. 
Suftusata Tr. 63S. 



136 



ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I88^. 



Sulphiirago F. 507; Thniîg 

510. 
Sulphuralis L. — 5^3 • 
Sulphurea Li'A 12; Schikf. 
Sundevalli Lpa 293. [583. 
Suspecta Hb. 495. 
Sylvanaria H.S. 688. 
.Sylvanus L. 105. 
SylvataSc. 659; Hb. 833. 
Sylvestraria Hb. 647. 
Sylvinus L. 194. 
Syrichtus pag. 24. 
.Sy ringaria I^. 677. 

Tabanifornie Rott. 127. 
Taeniata Stph. 779. 
'Taeniocampa pag. 71. 
Tages I.. 103. 
Taminata Hb. 662. 
Tanaceli Schiff. 540. 
Tapinostola pag. 67. 
Taras Meig. 102. 
Taraxaci Hb. 471. 
Tarsicrinalis Hb., Tarsi- 

pennalis Tr. 600. 
Tarsiplumalis Hb, 598. 
Tau L. 239. 
Taygete Hb. 84. 
Tecta Hb. 489. 
Telifera Payk. 487. 
Temerata Hb. 663. 
Tempil Thnbg 530. 
Tenebrata Se. 572. 
Tenebrosa Hb. 475. 
Teneraria Hb. 715. 
Tentacuîaria L., Teiitacu- 

lalis Hb. 603. 
Tenuiata Hb. 874. 
Terebra F. pag. 37. 
Terricularis Hb. 606. 
Terrifica Schiff., Hb. p. 
Tersata Hb. 853. [44. 
Tertianella L., Wi.i.gn. 
Testacea Hb. 401. [611. 
Testaceata Don. 833; Hk. 
Testata L. 767. [853. 
Testudo Esp. 48 ; Schiff. 

198. 
Testudinana Hk. 198. 
Tetralunaria Hufn. 676. 
Texta Esi>. 403. 
Thalassina Rott. 365. 
Thalera pag. 88. 
Thalpochares pag. 82. 
Thanaos pag. 25. 
Thaumas Hufn. pag. 25. 
Thecla pag. 1 1. 



Thedenii Lpa 796. 
Tholomiges pag. 86. 
Thore Hi;, pag. 20. 
Thulea Dalm. 181. 
Thyatira pag. 47. 
Thymiaria L. 624; TuNiic; 

616. 
Tibialata Hb., Tibiale 

Esp. pag. 104. 
Tiliae L. 119. 
Tiliaria Hb. 673 ; Bkh., 

Hk. 671. 
Timandra p.ag. 91. 
Timon Hb. pag. 47. 
Tincta Brahm 362. 
Tiphon RoTT. 97. 
Tipuliformis Cl. 130. 
Titania Hb. pag. 20. 
Tithonus L. pag. 23. 
Togata Esp. 509; Hb. 864. 
Torva Hb. pag. 45 ; 254. 
Toxocampa pag. 84. 
Trabealis Sc. 583. 
Trachea pag. 65. 
Tragopogonis L. 476. 
Transalpina Esp. p. 30. 
Transfuga Zett. 472. 
Transversata Thnbg 818; 

RoTT. 763. 
Trapezina L. 493. 
Tremula Cl. 251; Hb. 255. 
Tremulae Tr. pag. 27. 
Tremulifolia Hb. p. 42. 
Trépida Esp. 255; -aria 

Hb. pag. 100. 
Triangularis Thnbg 388. 
Triangulum HUFN. 314. 
Tricuspis Esp. 357. 
Tridens SCHIFF. 2S5. 
Trifasciata Thnb(;., Bkh. 

840. 
Trifolii Esp. 145; F. 228; 

RoTT. 375. 
Trigrammica Hufn., Tri- 

linea Hb. 464. 
Trimacula Esp. pag. 45. 
Tripartita Hufn. 547. 
Triphosa pag. 106. 
Triplasia L. 545. 
Tripunctaria H.S. 881. 
Trisignaria H.S. S 79. 
Tristata L. 820; Hb. 821; 

Ström 819. 
Tritici L. 346. 
Tritophus F. 254; Esp., 

Hk. = Torva Hb. p. 45. 
Trochilium pag. 28. 



Truncata HuFN. 7S0. 

Tullia Hb. 97. 

Turbata Hb. pag. 109; 

-aria Stph. 824. 
Turca L. 462. 
Turcicus Gerh. 25. 
Turfosalis Wk. 612. 
Typhae Thnbg 447. 
Typica L. 438; Hb. 376. 

Ulmata F. 659. 
Ulvae Hb. pag. 67. 
Umbra HuFN. 576. 
Umbratica L. 536; GozE 
Umbrosa Hb. 323. [475. 
Unangulata Hw. 816. 
Unanimis Tr. 424. 
Unca Schiff., Hb., Un- 

cana L., Uncula Cl. 
Undosa Hb. 274. [579. 
Undulana Hk. 149. 
Undulata L. 761. 
Unguicula Hk. 244. 
Unicolor HuFN. 200 ; -aria 

Stgr. 728. 
Unidentaria Hw. 798. _ 
Unifasciata Hw. 828. 
Uralensis Ev. 55. 
Urapteryx pag. 95. 
Unicae Esp. 189; Hb. 

547; L. 49. 

Vaccina T. 514. 
Valeria pag. 61. 
Valerianata Hb. p. 120. 
Valesina Esp. 76. 
Valida Hb. 406. 
Valligera Hk. 352. 
Vanadis Dalm. 143. 
Vanessa pag. 15. 
Varia M. -Dur 61. 
Variata Schiff. 774; 

Thnbg 7S0. 
Variegata Ström 396. 
Vau punctatum Esp. 513. 
V aureum Gn. 553. 
Velleda Hb. 191. 
Venetaria Hb. 725. 
Venilia pag. 96. 
Venosa Bkh. 278; Hb. 
Venosata F. 858. [438. 
Verbasci L. 533. 
Verberata Se. 810. 
Vernaria Hk. 618. 
Versicolora L. 237. 
Vespertaria Thnbg 686; 

Bkh., (-ata) Hb. 792. 



lampa: skand:s och Finlands macrolepidoptera. 



137 



Vespiformis L. 13 1 ; Esr. 

137- 

Vestigialis Rott. 352. 
Vetulata Schiff. 762. 
Vetusta Hh. 524. 
Vibicaria Cl. 656. 
Viciae Hb. 594. 
Viciella Schiff. 202. 
Vidua Hb. 565; -ariaBKH., 

Hb. 713. 
Villica L. iSo. 
Villosella O. 201. 
Viminnlis F. 499. 
Vinula L. 249. 
Violata Thnbg 649. 
Yirens L. 404. 
Viretata Hb. 757. 
Virgata Rott. 745. 
Virgaureae L. 23. 
Virgula Hb. 104. 
V^irgularia Hk. 632. 
Viridana ■ Walch p. 61. 
Viridaria Cl. 582; F. 786. 



Viiidata L. 622; Ström 

617. 
Viridiobscura GÖZE 394. 
Viridulata Zett. 778. 
Viscariae Gn. 386. 
Vitalbata Hb. 852. 
Vitellina B. 168. 
Vitta Hb. 347. 
Vittata Bkh. 803; Thnbg 

642; -aria Thnbg 709. 
V nigrum F. 215. 
Vulgata Hw. 880. 
Vulturiiia H.S. 406. 

Wahlberg! Lpa 724. 
W album Kn. 17. 
Walkeri Curt. i 88. 
Wauaria L. 732. 
Weissenboniii P'kr. 340. 
Werdandi Zett. 12; H.S. 
Wiströmi Lta 565. [11. 

Xanthia pag. 74. 



Xanthoceros Hb. pag. 48. 
Xanthocyanea Hb. 383. 
Xanthographa F. 322. 
Xylina pag. 76. 
Xylocampa pag. 78. 
Xylomiges pag. 77. 

Ypsilon Rott. 349; Bkh. 
Hb, 496. 

Ypsi]ongraecumGözE273, 

Zanclognatha pag. 84, 
Zelleri H.S. 316. 
Zephyrus pag. 12. 
Zetterstedti Stgr 570. 
Zeuzera pag. 38. 
Ziczac L. 253. 
Zinckenii Tr. 522. 
Zonarius Schiff. 704. 
Zonata Thnbg 755. 
Zonosoma pag. 91. 
Zygaena pag. 29. 



-^43«- 



TILLAGG: 

Pag. 10, N:o II. f ab. Cretacea Schilde Entom. Nachr. 1884, p. 339, 
Grundfärgen hos båda könen krithvit, vingfransarne hvita. — Fini.: 
Lapl. : Kuusamo (Schilde). 



-^,P:- 



SVENSK-NORSK ENTOMOLOGISK LITERATUR 18S4. 

1 I Sverige och Norge tryckta arbeten. 

Andersson, C. G., Iakttagelser öfver några insekters lefnadsförhållanden. — 
Ent. Tidskr. Ârg. 5, 1884, sid. 185—188, 225 — 226. 

AURiviLLius, Chr., Svensk-Norsk Entomologisk literatur 1883. — Ent. Tid- 
skr. Arg. 5, 18S4, sid. 79 — 82. 

, Den Entomologiska Föreningens i Stockholm sammankomst den i 

oktober 1S84. — Ent. Tidsk. Arg. 5, 1884, sid. 189 — 190, 226 — 
227. 

, Insektlifvet i arktiska länder. — A. E. Nordenskiöld, Studier och 

forskningar föranledda af mina resor i höga norden. Sthm. 18S4, sid. 
403 — 459; Tysk ofvers. Das Insektenleben in arktischen Ländern. 
Leipzig 18S4, p. 387—439- 

Bikupan. Âr 1883. Falun, 1884, 8:0. 

Bi-Tidning, Svensk, för år 1884. Egnad uteslutande åt biskötseln. Redaktör 
och utgifvare Hjalmar Stålhammar. Arg. 5. Göteborg 1884, 8:0, 
N:o 46—57- 

, Östergötlands. Afsedd för nybörjare i biskötsel. Utgifven af P. A. 

Jonsson. Ârg. 4, Linköping, 1S84, N;o i — 12. 

Hageman, A., »Kodring» af Natsommerfugle. — Naturen. Christiania, 1884, 
p. 172 — 173. 

Holmgren, A. E., Ollonborrhärjningen på Rickarums kronopark i Kristian- 
stads län 1883, redogörelse afgifven till kongl. domänstyrelsen. — Ent. 
Tidskr. Arg. 5, 1SS4, sid. 43 — 51, 89. 

, Parasitsteklar insamlade i Norrland och Lappland af JoH. Ri'Doi.PHi. 

— Ent. Tidskr. Arg. 5, 1884, sid. 63 — 66, 92. 

— , Gräsmasken, några ord med anledning af denna skadeinsekts uppträ- 
dande i Norrland 18S3. — Ent. Tidskr. Ârg. 5, 1S84, sid. 151 — 160, 
222 — 225. 

(Forts, se sid. 160.) 

x^l» 



BEM^RKNINGER OM ENKELTE VARIATIONER 
AF VORE RHOPALOCERA 



W. M. SCHÖYEN. 



Papilio machaon L. ab. 

I Anledning af, at A. Fuchs (Stett. ent. Zeitung, 1884, p. 
243) omtaler en Ç af sin Samling, utklcekket fra Larve af fra 
Rheingau, hos hvilken den röde Udfyldning af Öiepletten paa 
Bagvingerne indad breder sig ud over den sorte Indfatning saa- 
vel paa Over- som paa Undersiden, hvorhos tillige paa Under- 
siden viser sig orangerödt Anströg indenfor Baandet i flere af 
Cellerne, skal jeg her nc^evne, at der paa vört Universitets-Museum 
findes en öiensynlig ligeledes klcekket 9 ^^ Prof. Esmark's Sam- 
ling, antaglig fra Kristiania, hvor denne abnorme Udbredning af 
den röde Farve finder Sted i en endnu langt höiere Grad end 
hos det af Fuchs beskrevne Exemplar. Paa Undersiden viser alle 
Cellerne paa Bagvingen sig indenfor Baandet rödt anströgne, 
svagest i den anden Celle fra Vingens Frem.kant, derimod staerkt 
og i stor Udstraekning hos alle de övrige. Paa Oversiden viser 
dette röde Anströg sig ligeledes, om end langt svagere, i de fle- 
ste af Cellerne, men her i den naestsidste ikke indenfor selve 
Baandet, men paa Indsiden af den gule Halvmaane i samme. I 
den anden Celle fra Indervinkelen, ved Siden af den aldeles rödt 
udfyldte Oieplet, viser baade paa Over- og Undersiden den smale 
Halvmaaneplet i Baandet rödt Anströg; Halvrnaanen i den af- 
rundede Fremkantvinkel er saavel over som under naesten aldeles 
udfyldt af et stœrkt rödt Anströg. 



I40 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 885. 

Forövrigt er dette Exemplar ogsaa paafaklende ved den 
usredvanlige Smalhed af det sorte Randbaand paa begge Vinge- 
par. Paa Forvingerne er saaledes den indenfor de gule Halv- 
maaner liggende Del af samme, der normalt pleier at vcere mindst 
dobbelt saa bred som den udvendige Del og dertil i Midten med 
tydelig gul Bestövning, fuldkommen ligesaa smal som denne og 
viser intet Spor af gul BestÔvning paa Oversiden. Paa Bagvin- 
gerne er ligeledes den indvendige Del af Baandet med de blåa 
Bestövninger usfedvanlig smalt og lidet udviklet. Fryndserne er 
paa Oversiden helt sorte, paa Undersiden gule. 

Med Hensyn til den abnorme Optrœden af röd Bestövning 
hos denne Art, da finder man, som ogsaa Fuchs anförer, af og 
til Exeraplarer, der viser Antydning til en saadan gjenneni en 
större eller mindre röd Udfyldning af den gule Halvmaaneplet i 
Fremkantvinkelen. Hübner's Fig. 776 (ah. sphvrusj udviser jo 
dette Forhold i en stterkt fremtra^dende Grad, idet den röde 
Bestövning ogsaa optrœder i flere af de övrige Celler baade in- 
denfor og udenfor det sorte, blaapudrede Baand paa Undersiden. 
Men en saadan Pr^^edomineren af den röde Farve, som den her 
omhandlede, synes kun at skyldes de kunstige, abnorme Forhold, 
som Dyret har vreret udsat for under den kunstige Opfödning. 

Pieris napi L. goi. ii. napaeae Esp. ab. sulphurea. 

Blandt de af Prof. Es.mark's Samling i Universitetsmusœet 
indlemmede Exemplarer findes en ç^ af Höstgenerationen af 
Pieris napi, desvaerre uden nogen naärmere angivet Lokalitet, men 
antagelig fra Kristiania Omegn, der udma^rker sig ved sin svovl- 
gule Farve saavel paa Over- som Undersiden af begge Vingepar. 
Forövrigt er saavel Farvetegningen som Störrelse, Vingesnit etc. 
normale. Under hvilke Forhold Exemplaret er fanget, har lige- 
saalidt kunnet oplyses, som Stedet hvorfra det skriver sig; kun- 
stigt-udklsekket turde det imidlertid neppe vrere. 

Dette Exemplar frembyder en höist interessant Analogi med 
den gule Varietet af Pieris rapw L., der siden denne Arts Over- 
förelse til Nordamerika i 1856 eller 1857 har dannet sig der- 
steds og som af Scudder er tildelt Navnet v. novaiigh\r. Ifölge 
Girard optraeder ogsaa i Frankrig hist og her enkelte Exem- 



schüven: enkelte variationer af rhopalocera. 141 

plarer af P. rapoc med noget gulagtig Farve, hvilket man ogsaa 
i England har haft Exempel paa; men der udvikler sig ingen 
konstant Race af denne Farve, saaledes som Tilfasldet har vœret 
i Nordamerika. (Sign. Ann. Soc. Ent. Fr. 1873, p. LVII). Det 
er mig ikke bekjendt, at man tidligere for P. napfs Vedkom- 
mende har iagttaget en lignende Tendens til at antage gul Farve 
hos Hannen; Hunnen af v. btyoniœ derimod viser sig jo, som 
bekjendt, ofte sta^rkt gulaktig, om end ikke, saaledes som for det 
her omhandlede Han-Explrs Vedkommende, ren svovlgul. 



Polyommatus phlaeas L. v. americanus dURB. ab. 

Paa Inderöen i nordre Trondhjems Amt fandt jeg i:ste 
August 1 8 84 af denne Art et Par m copula, hvoraf Hunnen med 
Hensyn til den venstre Forvinge aldeles stemmer med den af 
FuCHS (1. c, p. 24g — 250) leverede Beskrivelse af en ef fra 
Bornisk, idet na^sten hela Vingefladen paa begge Sider viser sig 
afbleget og hvid, med de normale sorte Pletter. Kun längs For- 
randen fra Roden af optrceder den normale röde Farve, der et 
Stykke over Midten af Fremkanten gaar umœrkeligt over i den 
afblegede hvide Farve. Den höire Forvinge viser derimod intet 
Tegn til nogen saadan Afblegning, men er fuldkommen normal. 

Fuchs anser det af ham beskrevne Individ for en Övergångs- 
form til den sydlige Aberration schmidti, idet han desangaaende 
udtaler: »Aus der vorstehenden Beschreibung erhellt, dass dieses 
merkwürdige Stück seine Entwicklung zu der südlichen aberr. 
schmidti, zu der es offenbar Anlage hatte, nicht vollständig ab- 
solvirt hat. In Folge dessen präsentirt sich nur die kleinere 
Flügelhälfte im Gewände dieser Abänderung, die grössere als 
phheas.H) Det turde dog, med det her af mig under 64° n. Br. 
fundne Exemplar for Oie, hos hvilket den hvide Farve ikke ind- 
skra^nker sig til den »mindre Halvdel» af Vingen men endog 
indtager naesten hele Vingefladen, vœre temmelig tvivlsomt, om 
FucHS's Opfatning holder stik. I hvert Fald vil det neppe have 
nogen Rimelighed for sig, at et Exemplar fra en saa nordlig Lo- 
kalitet som 64° n. Br., hvor Arten optrajder i den samme nord- 
lige, paa Undersiden blaagraa Form som i vore arktiske Regioner 
(v. americamis),. skulde vise en aldeles lignende Tilnrermelse til 



142 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 885. 

den kun i Sydeuropa optroedende ab. schmidti, som af Fuchs for- 
udsats for hans Exemplars Vedkommende. Jeg for min Del tror, 
at her kun foreligger et Exempel paa en ganske exceptionel Af- 
blegning af Vingens normale Farve, foraarsaget ved en tilf?eldig 
ydre Indvirkning af Omgivelserne paa Puppen forinden Udklaek- 
ningen. Större eller mindre hvide, affarvede Pletter paa Vin- 
gerne hos forskjellige Arter sees saaledes at skyldes ydre Indfly- 
delser paa Puppen, f. Ex. Regndryp. Et Exempel herpaa om- 
tales bl. a. af G. Koch (Indo-australische Lepidopt. Fauna, 2. 
Aufl., p. 31), der af en Puppe af Argyjinis paphia, som var op- 
hœngt under et Violblad saaledes, at under Regnveir Dryppet 
fra Bladet faldt lige paa Vingeskederne af Puppen, fik udklaekket 
en Sommerfugl med en ganske lys gul, naesten hvid Flek af en 
Erts Störrelse paa Oversiden af hver Vinge. 

Argynnis freya Thbg. ab. obscura. 

En ganske overordentlig pragtfuld, aldeles mörk sort bestö- 
vet (^ af denne Art, svarende til de mörke Varieteter hela og 
fingal af A. sclene og euphrosyne, men langt mörkere end jeg no- 
gensinde har seet nogen af disse, fangede jeg paa en Myr i 
Odalen 3o:te Mai 1882 sammen med normalt farvede Individer. 

A. f rigga Thbg. ab. (var.?) 

Et s^erdeles interessant Exemplar, der synes at danne en 
Övergång til den af Butler beskrevne A. improba fra Novaja 
Semlia, medbragtes af R. Collett fra Store Tamsö i Porsanger- 
fjorden 6:te Juli 1878. Min Ven Prof. Aurivillius, der har 
haft Exemplaret til Paasyn og sammenlignet det med den i Lang's 
s Butterflies of Europe» leverede Figur af Type-Exemplaret til 
Butler's Art, skriver mig desangaaende: 

» />z^_g-^7-varieteten afviker från alla exemplar här i museet 
genom färgen i bakvingarnes yttre halfva undertill och genom 
den inre hvita basalfläckens ringa storlek. I förra afseendet är 
den ganska lik figuren till Butler's ifnproba, men denna saknar 
alldeles den inre hvita basalfläcken. För öfrigt är improba min- 
dre med smalare vingar och svartpudrad ofvan. Den gör på 



schöyen: enkelte variationer af rhopalocera. 143 

mig intrycket af en högnordisk förkrympt och illa utbildad form 
af /}-igga. Ditt exemj^lar tenderar i samma riktning och bildar 
således en vacker öfvergång till improba. Var. saga Möschler 
från Labrador samt det exemplar Trybom tog vid Jenisei visa ej 
några sådana tendenser.» 

Da kun dette ene Explr. haves fra den nsevnte Lokalitet, 
er det uvist, om det blot er en mere tilfaeldig Aberration eller 
om Arten maaske paa denne veirhaarde Ö i Porsangerfjorden 
mere gjennemgaaende tenderer i samme Retning. Det sidste 
turde maaske vasre det sandsynligste, og Aurivillius's Opfatning 
af Butler's improba fra Nowaja Semlia som en efter de klima- 
tiske Forholde omformet frigga vilde i saa Fald vinde en saer- 
deles betydningsfuld Bekraeftelse. 

Erebia medusa s. v. v. polaris Stgr. 

Hvorledes H. Frey (Lepid. d. Schweiz, p. 38) kan anse 
denne arktiske Form for identisk med den alpine v. hippomedusa 
O. i Schweiz, er mig aldeles ubegribeligt, da jo denne sidst- 
nœvnte ligesom Hovedformen aldeles mangier ethvert Spor af det 
for v. polaris saa karakteristiska Tverbaand paa Undersiden af 
Bagvingerne. Da derimod dette ogsaa forefindes hos den noget 
större saakaldte v. uralensis Stgr. i Ural og Sibirien og aldrig 
synes at mangle hos. nogen af disse to, turde det maaske nok 
vaere nsermere Undersögelser voerd, om ikke begge disse Former 
tilsammen udgjör en egen, fra medusa forskjellig Art. For mit 
Vedkommende besidder jeg dertil ikke Materiale, da jeg af ura- 
lensis alene har kunnet faa fat paa et eneste defekt Explr. (med 
paalimet Hun-Bagkrop!). Det förekommer mig imidlertid höfst 
paafaldende, at medusa, der ellers överalt ikke viser Spor af Til- 
böielighed til at antage nogen mörkere Beskygning af Bagvin- 
gernes Underside, skulde uden nogen Slags Övergång optrsde 
med stœrkt udpraeget Tverbaand hos alle Individer paa to saa 
forskjellige og langt fra hinanden fjernede Lokaliteter. 

E. lappona Esp. ab. pollux Esp. 

Da der ikke tidligere har vaeret gjort opmarksom paa, at 
Aberrationen pollux (med Bagvingernes Underside ensfarvet gråa. 



144 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I SS 5, 

uden Tverbaand) flyver almindelig sammen med Hovedformen 
(med tydeligt Tverbaand) baade i vore arktiske og alpine Trak- 
ter, turde det vœre paa sin Pläds her at nsevne dette. Baade i 
Finmarken, Saltdalen, paa Dovrefjeld etc. findes begge Former 
sammen. 

E. ligea L. v. adyte Hb. 

Naar Prof. Aurivillius (Entbm. Tidskr. 1883, ]). 35) nrev- 
ner, at jeg har sendt ham Expirer af ligea fra Dovre bestemte 
som eiiiyale, maa dette gründe sig paa en Misforstaaelse. Dr. 
WocKE opförer vistnok (Stett. ent. Zeit. 1864, p. 174) sine 
Expirer fra Dovrefjeld som E. eitryale (v. adyte Hb.), men jeg 
for mit Yedkommende bar altid anseet Dovre-Explrer for at höre 
under ligca, under hvilket Navn jeg ogsaa har opfört dem i min 
Reiseberetnmg fra Gudbrandsdalen og Dovrefjeld (Nyt Mag. f. 
Naturv, XXIV, 1877, p. 163; sep. p. 11). 

Kristiania 2 2:de Marts 1885. 



MINDRE ENTOMOLOGISKE MEDDELELSER ERA 
DET ARKTISKE NORGE 



AP 
J. SPARRE SCHNEIDER. 



I. Masseoptraeden af forskjellige insektarter 
i årene 1883 og 84. 

Den almindelige kjendsgjerning, at de fleste dyrearter i de 
forskjellige år optraeder höist ulige i henseende til talrighed og 
udvikling idetheletaget, gjör sig kanske i endnu höiere grad gjael- 
dende i de arktiske egne, hvor man iagttager större klimatiske 
anomalier, tror jeg, end under sydligere bredder. Når jeg såle- 
des nsevner, at vi i 1881 havde praemie-skilöb 23de Juni her på 
Tromsöen, og skoven ikke grönnedes för et stykke ud i Juli, 
medens jeg i 1883 3ote Mai havde min förste lepidopterologiske 
udflugt over i Tromsdalen, hvor birken stod med fuldt löv, me- 
dens thermometeret kl. 7.5 morgen viste 15.5° C. i skyggen; når 
i 1883 Bo/j's decrepitalis allerede gde Juni flöi talrig men i 1881 
ikke observeredes för i2te August, og denne art har en forholds- 
vis kort flyvetid, er dette vistnok tilstraekkeligt til at vise, hvor 
yderligt vekslende de klimatiske forholde ter sig i de nordlige 
egne. Kunde jeg have tait med om 1867, der endnu omtalas 
som et skraekkens år her nord, skulde måske endnu mserkeligere 
anomalier have vaeret påviste. Vi må dog maerke os, at der 
her kun bliver at tage hensyn til tidspunkter, da vår eller som- 
mer ifölge naturens orden omtrentlig kan påregnes, ellers vil man 
jo se endnu mœrkeligere klimatiske faenomener f. eks. på vor 

Eniomol. Tidskr. Mg. 6, H. 3 (1885). 10 



146 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 885. 

sydvestkyst; en gronnende birk, således som jeg yde April (!) 
1884 så den på »Flöifjeldet» ved Bergen, övergår jo alt, hvad 
man her nord har kunnet observere. 

Et godt eller slet år gjör ikke sin indflydelse gjœldende 
over så store landområder, som man skulde tro; der er jo så 
mange faktorer, som virker. 1876 har jeg fra Tyskland seet 
omtalt som et meget kleint år for sommerfugle, medens vi i det 
sydlige Norge kan betragte det som kronår; vi fandt snart sagt 
alt hvad vi kunde önske os, og noget lignende er neppe senere 
observeret. For Norges vedkommende danner Dovre en maerkelig 
skillevaeg mellem onde og gode år; förgår man af regn og fug- 
tighed i de sydlige Stifter, svides markerne af i det Trondhjem- 
ske og omvendt. I Tromsö stift må vel sjelnes mellem sträck- 
ningen vestenfor og östenfor Nordkap; 1884 var meget rå og 
köld på Vardö men meget varm og god omkring Tromsö. Syd- 
Varanger kommer ikke under denne lov; det tilhörer, hvad klima 
angår, det store russisk-finske Lapmarken, hvor de fleste år er 
värme og torre ; i de indre distrikter her vil entomologen visselig 
altid kunne påregne rigeligt udbytte, når han er ude i rette tid. 

Når de 2 år 1883 og 84 i saerlig henseende har udmaerket 
sig som gode insektår, må det rige udbytte for en del tilskrives 
den större erfaring og den mere systematiske omhu, hvormed 
mine undersögelser har vseret drevne, dels det gunstige veir med 
så mange fangstdage. Men ved siden heraf har enkelte insekt- 
arter optrådt i en maengde, som ikke er vanlig og endog har 
vakt lœgfolkets opmaerksomhed ; det er denne masseoptraeden, 
som i det folgende skal vies nogle betragtninger. Det må be- 
klages, at de mangeartede zoologiske gjöremål, som hviler på 
mine arme skuldre, ikke har levnet den forönskede tid og an- 
ledning til omhyggeligere studium af disse entomologiske faeno- 
mener, ligeså at der ikke foreligger samtidige observationer fra 
andre punkter inden mit vidtstrakte jagtterritorium ; det folgende 
er hentet af notiserne i dagbögerne, sparsomme nok, og resten 
er lånt af en ret passabel hukommelse. Vi skal betragte de en- 
kelte insektgrupper hver for sig og kommer da först til : 

Coleoptera. Når forbisees, at enkelte arter, som f. eks. 
Elaphrus lapponicus, Beiiibid. lapponictim, Pclophila borealis, Do- 
iiacia gcniculata, Gonioctcna a/ßnts m. fl. observeredes talrigere 



SPARRE SCHNEIDER: ENTOMOLOGISKE MEDDELELSER. 1 47 

end tidligere år, de to sidste endog for forste gang i Tromsö 
amt, er det kun den gamle velbekjendte Phyllodecta vitellince, som 
har vist sig i naevnevœrdig maengde. Den er jo nsesten alle år 
rigeligt tilstede på de forskjellige Salices, navnlig går det ud over 
S. nigricans, hvis niyge blade også af andre insekter foretraskkes, 
men i 1883 og navnlig i 84 formerede den sig i sådan maengde, 
at Ä?//.v-buskene i Juli var aldeles sorte, og de visne skeletterede 
blade bedaekkede med larver og fuldt udviklede biller; nyt friskt 
löv, som fik stå ntesten urört, lod imidlertid omtrent alle spor 
af denne haerjing udslettede senere på hösten, og hvad bryder 
man sig forövrigt her om nogle .Si/Z/a'-buske, hvor alle veie og 
gröfter er garnerede med de forskjellige arter i ttette krat, som 
også indtager store partier af den venlige Tromsö. Også fra 
Balsfjord har jeg erfaret en lignende optraeden af dette insekt, 
men fra Målselvdalen findes ingen bemaerkning i dagbogen, ei 
heller mindes jeg at have seet den usccdvanlig talrig der, så det 
vistnok hovedsagelig har vaeret kysten, som er bleven hjemsögt. 
Hvorvidt der udvikledes mere end e'n generation, hvis fuldt- 
dannede individer som bekjendt overvintrer, tör jeg ikke udtale 
nogen formening om. 

I förbindelse hermed må omtales en ejendommelig vakker 
liden Phyllodecta, der förekommer på vFlöifjeldet» ved Tromsö 
mellem 1400' — 2000' o. h., altså fuldstœndig alpin. Tidligere 
havde jeg kun fundet etpar individer, men 28 August 1883 före- 
kom den i store kolonier i sit vinterkvarter under löse stene 
noget over 2000' o. h., stråks ovenfor flöistangen, og ved denne 
leilighed konstateredes også naeringsplanten, idet den talrigt her 
voksende Salix herbacea var aldeles skeletteret og brun, ligesom 
de övrige Salices i lavlandet; og da Phyllodecta^ ç.\\ kun förekom, 
hvor denne planta voksede, og ingen anden Salix stod i naer- 
heden, måske reticulata og polaris enkeltvis, tager jeg vel neppe 
feil i min formodning. Samme art blev först funden i nogle 
ekspir. ved Hammerfest Juli 1878 og bestemtes for etpar år si- 
den af prof. John Sahlberg i Helsingfors som Ph. laticoUis 
SuFFR., senere har han tilskrevet mig, at den er ham ubekjendt, 
og jeg er således fremdeles uvidende om dens pläds i systemet; 
fra Ph. vitellinœ er den meget forskjellig og dertil sasrdeles ka- 
rakteristisk i sin förekomst. 



148 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 885. 

Hymenoptera: Parasithvepse har navnlig i 1884 vist sig i 
stor maengde, såvel på fjeldet som i lavlandet, uden tvivl i sam- 
menhreng med den nedenfor omtalte udvikling af enkelte som- 
merfiigle. Hidtil har snyltehvepsenes tallose skarer lidet vxret 
påagtede inden vor arktiske region; men i den forlöbne sommer 
har jeg med , iver begyndt at indsamle disse interessante vœsener, 
og håber med tiden at skulle kunne sammenbringe materiale til 
en fremstilling af Ichiieumonid-iz.ViVLd,ç.x\ i Norges polartrakter. Den 
er ingenlunde fattig, hverken på arter eller individer, ser det ud 
til; alene af Lepidoptera er der jo over 400 arter at holde i 
tömme og dertil en hasr af bladhvepse, som er större end man 
skulde ventet det under så hoi nordlig bredde. 

Småting er imidlertid alt dette mod den hjemsögning af 
Vespa i etpar arter, som vi de 2 sidste år har vaeret udsat for, 
navnlig ude på öerne, og ved Tromsö kanske allervaerst. Hvem 
kan t3elle de tårer, som disse ondskabsfulde dyr har afpresset de 
stakkels börn, eller de eder, som slåttefolkene har udstödt, de 
halvt tillukkede öine og ophovnede haender og kinder, som har 
vaeret bårne tilskue i disse års höstmånederr Dette klinger måske 
som en overdrivelse, men kommer dog sandheden temmelig naer, 
og interessant skulde det vœre at få vide, om man sydpå har 
iagttaget noget lignende; jeg opfordrer herved mine aerede kol- 
leger til at fremkomme med deres erfaringer. De byggede sine 
reder eller bol överalt, i jorden, i stengjserder, bag panelet på 
husene, under havebaenke, på tra^erne; det vrimlede af hveps på 
alle blomster og buske, vinduerne var fulde af dem, de kröb på 
talerkenerne, når man sad tilbords, nöd af syltetöifadene, kröb 
ind under kla^derne og i håret og — skånede ingenlunde da- 
mernel Selv slap jeg med 2 anfald i 18S3 og i i 1884, men 
det var kun ved at anvende den yderste forsigtighed på mine 
udflugter. Når man gik i skovene, hörtes der en dump surren, 
som endnu klinger i mine ören, hveps överalt, det var naesten 
til at fortvivle over; specielt mindes jeg et forsög på at fange som- 
merfugle på en myr over i Tromsdalen i begyndeisen af August 
sidste sommer, som imidlertid fik en meget hurtig afslutning, i 
det jeg kun ved en skamraelig flugt undgik de tahige fiender, 
som pludseligt vrimlede frem fra sine underjordiske boliger i)â 
alle kanter. Tilslut vovede jeg naesten ikke at traenge igjennem 



SPARRE SCHNEIDER: ENTOMOLOGISKE MEDDELELSER. 1 49 

de taettere skovsnar, efteråt den store formastelighed: at banke 
på traserne forat jage op Geometrer, den iite August var bleven 
tilborlig straffet med et dygtigt stik bag det ene öre! 

Man kan bebreide mig, at jeg har forsömt at indsamle det 
fornödne material og anstille naermere undersögelser angående 
disse hvepse, jeg kan således ikke meddele det nögne navn en- 
gang på vore plageånder. Det er imidlertid nu mit faste forsset 
at gjöre feilen god igjen i 1885, som det aner mig vil danne 
afslutningen på de gode år, men selv neppe komme op imod de 
2 foregående. Såmeget kan dog siges, at de sandsynligvis til- 
liörer 2 arter, at dömme efter dg 2 besternte typer, som min 
lille beholdning af bol udviser; nogle er nemiig globulasre og 
enten faestede til en horisontal flade eller mellem grenene på 
trœr, således at kvistene er indflettede i papirmassen, andre er 
f^stede til en tykkere glat gren og har en lidt uregelmgessig om- 
vendt pcereform, noget vanskelig at anskueliggjöre uden vedlagt 
figur. De störste opnår et barnehoveds störrelse og har hävt en 
meget talrig befolkning. Dette hvad hvepsene angår. 

Lepidoptera: Af dagsommerfugle gjorde isaer Arg. sehme sig 
bemaerket i 1884; den er vistnok i alle år at kalde almindelig, 
men i sådan m^engde som ifjor i Målselven og navnlig da ved 
Moen på fugtige enge, har jeg aldrig bemaerket den för. iste 
Juli om formiddagen kunde jeg taslle en 20 — 30 stykker siddende 
i grc-esset på nogle kvadratmeters flade, og längs veikanterne 
vrimlede der af dem hele dalen opover, idet dog Arg. euphrosyjie 
leverede en ikke liden kontingent. Trods den store överflöd 
lykkedes det mig kun at fange få aberrationer, mest hunner med 
mörk, vakkert blåiriserende overside, medens jeg endnu aldrig 
her nord har fanget nogen mörk han; disse interessante mörke 
^r^;/«ù- former er idetheletaget meget sjeldne hos os, kun A. 
euphrosyne er tilböielig til at antage en mörkere overside men 
kun i .de indre, varmere distrikter. Arg. paies v. lapponica flöi 
også i maengde i de nederste partier af Målselvdalen 10 Juli, og 
her lykkedes det mig at fange en pragtfuld helt sort aberration 
med en yderst ejendommeligt farvet underflade, som i sin tid 
skal blive afbiidet og beskrevet. Colins palano var ret talrig i 
1883, men i 1S84 tilstede i stort antal omkring Bjerkeng i Måls- 
levdalen, så jeg på nogle timer fik samlet c. 130 pragteksplr. af 



150 ENTOMOLOGISK. TIDSKRIFT 1 885. 

begge kjön. Erebia ligea havde i 1883 flyveâr ved Bjerkeng 
överst i dalen men i 1884 i de nedre partier, ved Tromsö fly- 
ver den alle ar; efter i vinter at have fået et ret stort og inter- 
essant materiale fra Schweiz skal jeg ved fremstillingen af Tromsö 
Lepidopter-ïdiWnSi^ antagelig i 1886, give denne interessante som- 
merfugl en grundig behandling. Arg. polaris, som i 1883 blev 
opdaget i Målselvdalen i 2 ekspir., flöi i år i större mœngde, 
ligesâ Lyccena orhiiulus v. aqvilo; men om disse såvelsom mange 
andre herlige arter skal der i sin tid leveres en nöie redegjörelse. 
Forövrigt er det vel nœrmest J'a/iissa urfico', som i de to sidste 
år har spillet den mest fremragende rolle. Larven tog jeg i 
mcengde i Balsfjord 26 Juni 1883, og ved Bjerkeng flöi de för- 
ste friske ekspir. talrig allerede qde Juli; i 18S4 har jeg kun 
erfaring fra selve Tromsöen, men her var i sommer alle sam- 
lingar af Urtica besatte med larver, tildels i sådan mrengde, at 
vistnok mange hungrede ihjel. Af indsamlede larver klœkkedes 
flere hundrede ekspir., hvoraf desv^erre kun få udpnugede var. 
polaris, men i det fri iagttoges sommerfuglen forholdsvis meget 
sparsomt, så denne art selv i gode år har vanskeligt forat friste 
tilv?erelsen i dette noget rå klima. Uagtet 1884 var et godt ar, 
og navnlig fremböd en usaedvanligt tör og varm August måned, 
bemaerkedes förste friske ekspir. i det fri 1 1 August (overvintrede 
individer flöi til 2 7 de Juli), dette til illustration af, h vilket mner- 
keligt år 1883 må have vaeret. I almindelige år kla?kkes de 
fleste neppe för i September, og i slette år går naesten alle pup- 
per tilgrunde; mere end én generation udvikles aldrig her nord, 
selv i de allerbedste sommere. 

NemeopJiila planiaginis optrådte i 1S84 i masngder, hvortil 
jeg hidtil aldrig har oplevet eller hört omtale noget sidestykke. 
2 6de Juni, da jeg företog den förste udflugt efter hjemkomsten 
fra min reise, fangedes en hel del ekspir. over i Tromsdalen, 
fordetmeste allerede noget afflöine ç^çj", men dette var kun ba- 
gateller mod de hundreder, som observeredes opigjennem hele 
Målselvdalen fra iste — lode Juli såvel längs veiene, i skoven 
som på myrerne, n;tisten udelukkende ab. hospita, medens ude 
ved kysten begge former er omtrent lige hyppige. Allerede i 
1883 förekom den ret talrig ved Tromsö, men blev kun i 3 
hun-eksplr. observeret i Målselvdalen, sandsynligvis fordi flyve- 



SPARRE SCHNEIDER: ENTOMOLOGISKE MEDDELELSER. 151 

tiden allerede da var förbi. I de 6 foregående år havde jeg kun 
fundet et eneste individ i Målselvdalen, nemlig en Q ved Moen 
i8de Juli 1877, og tror engang at have observeret et ekspir. i 
Tromsdalen men intet fanget, så denne art i almindelige år må 
ansees for en ret sjelden fremtoning. 

Flere af vore almindelige Geome/er-arter, f. eks. Pygmana 
fusca, Lygris popidala, Cidaria montanata , designata, albulata, di- 
lutata og isaer vumitata, pleier de fleste år at flyve meget talrige, 
så de kan samles i hundredevis, ligeså endel Tortrices, såsom 
Penthina jtebulosana, siidetana, lacunana, schuhiana m. fl. ; folgende 
fortjener dog mere specielt at omtales som saerligt hyppige i de 
2 sidste år. Cidaria sordidata Y. Larven, som lever i knop- 
skuddene og raklerne på diverse ^t?/^v-arter, isaer 7iigricans, sam- 
lede jeg i antal i 1S83 og fik deraf klaekket mange vakre ekspir. 
i interessante varieteter, ligesom sommerfuglen flöi talrig om af- 
tenen og natten fra 2 ide Juli- I 1884 aflövede larverne naevnte 
Salix på mange steder så fuldstsndigt, at hundreder af buske 
og små traer stod aldeles sorte i Juli, hvilket jeg iagttog såvel 
ved Tromsö som i Balsfjord og Malangen. Sommerfuglen flöi 
om natten omkring 6'«//a:-buske i tœtte svaerme og viste sig förste 
gang i det fri iste August. Også i 1884 klaekkede jeg et större 
antal ekspir., men erholdt dem ikke så store og smukke som i 
1883. I Tromsdalen grov jeg op talrige pupper under de store 
traeagtige Sal ices; de lå under löv og mose i et löst spind eller 
i jordhuler i overfladen, også imder flade stene; et stön^e antal 
indeholdt parasithvepse, derimod erholdt jeg, maerkeligt nok, in- 
gen sådanne af de indsamlede larver hverken i 1883 eller 84. 
Til sammenligning kan anföres, at jeg i i88i fandt en puppe 
under en sten i ite September (!), hvoraf der dagen efter frem- 
kom en liden og mörk men veludviklet 9- ^- dilutafa flyver 
vistnok alle år i stor m^engde fra slutningen af August, men före- 
kom mig dog i de to sidste år at vaere betydeligt talrigere end 
saedvanligt, ligesom en msengde lar\er indsamledes og bragtes til 
förvandling. Birk er dens hovednaeringsplante, og kun som und- 
tagelse nserer den sig af Sa/ix, f. eks. latiaia. 

Alt hvad her er berettet om sommerfugles talrighed stilles 
dog ganske i skyggen af de uhyre svasrme af Cid. hastulata Hb., 
som i de to sidste sommere har oversvömmet ialfald Tromsö 



152 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 885. 

amt, idel jeg mangier opgave fia andre lokaliteter. Denne art 
er vistnok de fleste år hyppig i Vest- og Ost-Finmarken, således 
1878 i Alten og Syd-Varanger, 1881 i Kvaenangen og 1882 
ätter i Syd-Varanger, men i de sydligere partier af Tromsö amt 
var den hidtil bemcerket yderst sparsomt, idet jeg ehdnu ikke 
havde seet et eneste ekspir. i Alålselvdalen, men derimod fanget 
endel i Tromsdalen 2den Juli 1880; på sehe Tromsöen var fan- 
det et enkelt individ, nemlig 2 8de Juni 18S0. Hvordan forhol- 
det har vädret i 1882, er mig ubekjendt, idet jeg våren og som- 
meren dette år opholdt mig i Öst-Finmarken^ men sikkert er 
det, at fra 3ote Mai 1883 viste den sig i alt större og större 
antal såvel ved Tromsö som i Alålselvdalen, så den i talrighed 
overgik alt, hvad jeg hidtil af sommerfugles optraeden havde 
vœret vidne til, såmeget mere bemerkbar, som den udelukkende 
flyver om dagen, medens den om natten er traeg som en Rha- 
palocer i sin hviletid. Endnu större var svcermene i 18S4, navn- 
1ig i Målselvdalen og helst oppe på fjeldet,. så den tilslut blev 
mig en ren plage, idet den var til stor hinder for fångsten af 
mere vœrdifulde arter; at fange A7iarta blev der nsesten ikke 
tale om, og sel v store arter som Arg. polaris tabte jeg meget 
ofte af syne i de tsette sva;rme, som joges op ved hvert skridt; 
haven måtte stadigt renses for dem, ja undertiden blev jeg halvt 
fortvivlet over de ufrivillige plagerier fra disse uskyldige små- 
vsesener. 

Larven indsamledes i antal hösten 1SS3 på forskjellige Salix- 
arter, enkeltvis også på Bciu/a, hvoraf i Januar og Februar fol- 
gende år klœkkedes en svite lidet varierende ekspir. Den egent- 
lige naeringsplante er dog vistnok Vac. uliginosum efter sidste års- 
erfaring, ligesom Zeller i Stettiner ent. Zeit, for 1877, pag. 468 
angiver V. myiii/lus som n:£ringsplante for C. hastaia I.., i hvil- 
ken de fleste entomologer kun ser hovedformen af hastulata. På 
en af mine sœdvanlige småekspeditioner tilsös holdt vi, som öf- 
tere tilforn, vor middagsrast på gården Krokelv 8 à 9 kilometer 
nordenfor Tromsö, og medens folkene kogte den uundva.'rlige 
kaffe, slentrede jeg i det tunge sjöhyre opover en myrlaendt skrå- 
ning i håb om at finde nogle bœr til vederkvaegelse, dröramende 
om haver med ribs, stikkelsbœr og andre herligheder, som siden 
hösten 1876 har vaeret mig utilgjaengelige. Heri blev jeg dog 



SPARRE SCHNEIDER: ENTOMOLOGISKE MEDDELELSER. I 53 

skuffet; blâbaerrene havde sandsynligvis börnene bortplukket, 
»krökebcer» (Empetr. nigruin) er jo ganska bra for en nöisom 
gane, men ikke synderligt laeskende, forgjaeves så jeg mig om 
efter »blokkebaer» (V. uliginosum), som altid er mig velkomne. 
Grunden til den totale mangel på sidste baersort blev imidlertid 
ved nsermere eftersyn snart opklaret; over store straekninger såes 
kun brune, skeletterede blade af denne plante, som husede en 
masse larver af C. hastulaia på forskjelligt alderstrin, de kunde 
samles i tusindvis. Enkeltvis såes dog små samlinger ligesom 
oaser af nogenlunde urört blokkebœr-lyng, som også bar modne 
baer, så lidt erstatning fik jeg dog for möien. Nogle dage efter 
begav jeg mig op på öen for at se efter, om ikke larven skulde 
kunne samles her på samme made; jo ganske rigtigt; på nogle 
få tuer på myren ved »Praestvandet» lod der sig indsamle det 
forönskede antal larver, og uden tvivl har V. uliginosum vseret 
således hjemsögt over en större strykning af vor arktiske region. 
Jeg venter mig överflöd af C. hastulaia også i 1885, men deres 
skjaebne er forresten allerede beseglet; i 1883 viste alle indsam- 
lede larver sig fri for parasiter, men af de i 1884 opfödte be- 
sidder jeg for öieblikket 90 tilsyneladende friske pupper og 33 
kokonger af i eller 2 Ichneumonider foruden en Tachiiia-])\.\^-ç^, 
som hver har kostet en larve livet, i det hver kun indeholdt én 
parasitlarve. Og dertil föler jeg mig overbevist om, at ialfald 
nogle af de 90 pupper vil vise sig at indeholde snyltehvepse af 
andre familier, idet enkelte allerede förekommer mig mistaenkeligt 
gjennemskinnende, således som de pleier, når indholdet er for- 
taeret og parasitlarven udviklet. I 1886 er måske allerede ligev?eg- 
ten gjenoprettet, og C. hastulaia ätter en »rara avis» på Tromsöen. 
Tilslut fortjener endnu Eupithccia satyrata at omtales med 
nogle ord. Ved Tromsö har den endnu aldrig vist sig mere 
end nogenlunde Almindelig, men i de nedre .partier af Målselv- 
dalen, specielt ved Guldhav og Moen, så jeg den 3ote Juni og 
iste Juli 1884 i store svœrme, om aftenen flyvende frivilligt, om 
dagen let at jage op fra grsesset og isasr de umalede gjœrder, 
som den helst hviler på; de allerfleste ekspir. var ganske afflöine. 
Cid. alchemillata var også ualmindelig talrig omkring husene sam- 
men med naevnte Eupithccia; noget lignende for C. alchemillata % 
vedkommende iagttog jeg i Bejerdalen (6.7°) i 1880 og Schöyen 



154 ENÏOMOLOGISK. TIDSKRIFT 1 885. 

i Saltdalen i 1881, idet vi af og til kunde se ligesom en hel 
sky af disse små sommerfugle omsvserme lave birke, hvorhos det 
viimlede af dem längs veiene og i agerkanterne. 



II. Skadeinsekter på kjökkenvaekster 
og prydplanter. 

Sansen for hortikultur er ikke litlet udviklet under disse höie 
nordlige bredder, og den for fovholdene fremmede, som förste 
gang betrceder vor venlige grönne ö, vil vistnok forundre sig 
over de velstelte og vakkert blomstersmykkede haver, som her er 
at se omkring landstederne, navnlig i August og September. Og 
dog står denne sag snart sagt endnu i sin förste spœde begyn- 
delse, idet man savner kyndig veiledning såvel i valget af de 
for klimatet passende vaekster, isaer hvad sirbuske angår, som i 
planternes pleie overhovedet, hvori dog mange af vore damer har 
betydelig erfaring, som udnyttes med skjönsomhed. Den forfœr- 
delig långe, 8 måneders vinter og det höist upålidelige veirligt 
overhovedet lœgger mange og store hindringer iveien for et re- 
gelmgessigt havestel, men hvor köld og rå sommer vi end måtte 
have, noget vil altid kunne fremdrives både for öiet og ganen. 
Herved tœnker jeg kun på selve Tromsö, som ingenlunde er 
heldigst situeret; i de indre fjordbunde og värme dalförer måtte 
<ler i denne retning kunne udrettes noget virkelig betydeligt, hvad 
pastor Landmarks forsög i Målselvdalen noksom har godtgjort, 
idet han gjentagne gange ved landl)rugsudstillinger sydpå har 
hostet medaljer for sine samlinger af frö og vœkster avlede på 
»Storbakken.), circa 15 kil. fra Måls-elvens munding. 

Agerbrugets små men farlige fiender, som under sydligere 
bredder er så talrige, gjön sig lidet bemaerkede her nord, hvor 
man desuden til aj lykke er fri for de aller vasrste, i det de for- 
skjellige Ai^riotes, Haltica, JMelolontlia etc. ikke förekommer i vor 
arktiske region. Ganske fri for disse små plageånder er vi dog 
ikke, og i enkelte år har de optrådt således, at skade derved er 
forvoldt. De facta, som nedenfor meddeles, er va;sentlig hentede 
fra egen erfaring, som jo ikke er stor hvad den praktiske side 
af entomologien angår; et större apparat med korrespondenser 
omkring til landdistrikterne og offentlig opfordring til at levere 



SPARRE SCHNEIDER: ENTOMOLOGISKE MEDDELELSER. 155 

bidrag skulde vistnok have bragt adskilligt af intéresse for dagen, 
men til denne anledning har det ikke kunnet bringes i anvendelse. 

Gr?esmarken, Charicas gra?///fi/s, anrettede for endel år si- 
den adskillig skade på engene i Balsfjorden, hvorom jeg i sin 
tid har lasst en notis i et eller andet blad, uden at mindes når 
og hvor. I de 8 år, jeg har levet heroppe, har den imidlertid 
ikke vist sig i noget usœdvanligt antal, tva^rtom har det ikke 
lykkes mig at samle mere end 1 2 gode ekspir. i alle disse år, 
hvoraf 9 er klcekkede; dog var den vistnok i 1879 talrig i Tronde- 
nœs og Ofoten, da jeg i August så mange slidte ekspir. flyve og 
tillige syntes at bemasrke en st^rk udvikling af Ichiietivioiiider. 
Efter meddelelse af kand. Schöven i dette tidskrifts 5 te bind 
pag. 82 hœrjedes de nordlige partier af Österdalen i 1882 af 
grcesraarken, og i samme bind pag. 151 melder prof. A. E. 
Holmgren om en lignende hjemsögelse i Norrland i 1883; tor 
.haende, at turen nu kommer til os! 

For nogle år siden, det var vistnok i 1S80, fortalte en her- 
boende skoraager mig, at han ved et besög i Bodö samme som- 
mer havde seet, hvorleds et insekt gjorde skade på potetag- 
rene flersteds omkring denne by. Meget omstsendeligt berettede 
han, hvorleds det kneb af stilkene, så grsesset visnede, hvor seig- 
livet det var o. s. v., men beskrivelsen af sehe dyret var noget 
uklar, så jeg vanskeligt kunde gjöre mig nogen forestilling om 
■samme. Imidlertid forklarede han til min store glaede, at han 
havde medbragt nogle ekspir., som skulde blive bragt mig samme 
dag; dog hvem kan male min forbauselse og hemmelige vantro 
•da blandt etpar Carabits og Arg. aglaja det egentlige corpus 
delicti udpegedes: 2 à 3 ekspir. af Cetonia metallica! Nogen 
egentlig grund til at dragé mandens pålidelighed i tvivl har jeg 
forövrigt ikke, men nok skulde jeg önske at vide, om man no- 
gensinde andetsteds har seet Cet. vietallica spille en potetesbilles 
rolle. 

Silpha (Oiceoptoma) opaca L. er jo forlaîngst bekjendt som 
phytophag, og jeg kan fra disse egne anföre et pålideligt eksem- 
pel på dens skadelighed for kulturvaekster, nemlig i sommeren 
1883. Da jeg noevnte års iste Juli om aftenen kom til Moen i 
.Målselvdalen, beklagede husets damer sig stråks over nogle hses- 
lige sorte larver, som gjorde skade i haven og navnlig ödelagde 



156 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 87 5. 

levköierne, medens pastor Landmark tidligere på dagen havde 
afgivet en lignende klage. Stråks naeste morgen overraskede jeg 
ogsa ganske rigtigt etpar forbrydere ved deres ulovlige hând- 
tering, og viste de sig at vœre larver af naevnte Silpha, såvidt 
jeg kan förstå, da lapponica her kun undtagelsesvis förekommer 
i lavlandet, og thoracica er en meget stor sjeldenhed, medens 
upaca er almindelig, ja enkelte år tilstede i masse, som f. eks. 
i Mai 1880 i seminariets have her i selve byen. Disse Silpha- 
larvers specielle fremgangsmåde ved deres odelœggelsesvaerk min- 
des jeg desvaerre ikke nu Längere, kun de her meddelte nögne 
facta er bevarede i min hukommelse. 

I de sidste par år har jeg til min store gladde kunnet dispo- 
nere over et atom af en have, der vaesentligst har betydning som 
jagtmark for nogle Geojnetrcc og Micros, ja en livstrœt Agrot. 
conflua har endog forvildet sig did, men som dog ved siden heraf 
yder salat, rœddiker og karse til min iingkarlehusholdning. Sa- 
laten angribes ikke af insekter, men yndes til gjengjaeld altfor 
meget af Limax agrestis, som har optrådt i store skarer og des- 
uden er meget generende for kål og andre kjökkenurter. Raed- 
dikernes vaerdifulde parti bores flittigt af Dipter-\d.x\t\ her som 
sydpå, og den överjordiske del besöges af Pieris napi v. hryonicc, 
som også i mit påsyn har lagt aeg på karsen. Denne sidste 
foretrœkkes dog fornemmelig af PluteUa crucifcranim, som i gode 
år har to kuld, måske i mindre gode også, og egentlig er det 
eneste i Tromsö haver virkelig skadelige insekt, de ovennasvnte 
jDip/cr-laivev fraregnede; det går nairmest ud over kålen, men 
også levköierne har måttet holde for. Pieris napi, som nœsten 
alle år er meget talrig, synes nemlig at foretrœkke vildtvoksende 
planter til föde for sit af kom, så jeg kun 2 gange har fået lar- 
ven; i August 1878 indsamledes talrige ekspir. på diverse kjök- 
kenvœkster i haven på Lyngseidet, hvoraf fra i2te Februar til 
23de Marts kh-ekkedes 26 banner og 2,2, hunner, og i 1884 fandt 
jeg 4 fuldvoksne larver på rnsddiker i min have, hvilke i disse 
dage lover at give imago. Endnu står tilbage at udfindc, hvilke 
vildtvoksende planter erna;rer larven til vor nordiske /■*. napi. 

I Tromsö museums årsberetning for 1883 p. 24 har jeg 
kortelig berört en maerkelig optrseden af Pieris brassicœ i Tromsö. 
I naevnte års September meldte en frue mig, at kålen i hendes 



SPARRE SCHNEIDER: ENTOMOLOGISKE MEDDELELSER. 1 57 

Tnistbsenk var besat med store larver, som gjorde megen skade; 
kommen til åstedet lykkedes det mig endnu at finde nogle få af 
det gamle velbekjendte, ubedragelige udseende, hvoraf 3 pupper 
erholdtes. Af disse döde den ene, men de 2 andre gav imago, 
ÇÇ>, först 6te Juli 1880, uagtet de holdtes i opvarmet vserelse. 
Hvordan disse larver er komne i hin have förekommer mig endnu 
lidt gådefuldt; når undtages, at jeg 2 3de Juni 1883 så et ekspir. 
fly ve over i Tromsdalen, er den hverken för eller senere be- 
maerket i dette amt, og en så stor og iöinefaldende sommerfugl 
undgår ikke let opmserksomheden. Analoge tilfselder frembyder 
forövrigt flere andre store Rhopalocera ved sin sporadiske optrge- 
den i det polare Norge som f. eks. Papilio machaon, Vaiiessa 
antiopa og cardni. 

Tilslut turde tidskriftets lœsere måske have lyst til at höre, 
hvilke fiender naturaliesamlinger har at bekjaempe i det höie nord. 
Anthreuus og Dermesles er ikke repraesenteret her, så Ptiniis fur 
vel er den eneste, som gjör skade i insektsamlingerne ; ved taet- 
sluttende rammer har den kun sjeldent formået at traenge ind i 
skufferne, men sommerfuglene er vanskelige at holde fri for den, 
når de stå på spilebraetterne til törring, dog kun i den varmere 
årstid. Noget eneste tilfaelde af skimmel eller mug har endnu 
ikke mödt mig, men törringen föregår langsomt i dette klima, 
når ikke rummene er opvarmede; vinteren er derfor i så hen- 
seende den bedste tid til at praeparere sommerfugle. I museet 
förekommer foruden Ptinus i enkelte år talrigt et möl, vistnok 
Tinea rufimitrella, som har skadet de ethnografiske samlinger 
ikke ubetydeligt trods rigeligt anvendte praeservativer, i mit de- 
partement har jeg kun seet enkelte döde sommerfugle liggende 
men uden at bemasrke nogen fortraed af dem. I sommer blev 
dog en ung storkobbe (Phoca barbata) aldeles afklaedt, men det 
var også et gammelt stykke, som ikke var bleven behandlet med 
nogetslags konserveringsmiddel. 

III. Insektliv om vinteren. 

Uagtet insekterne i det hele og store taget frister sin til- 
vaerelse under hårde vilkår i polartrakterne, hvilket saerligt viser 
sig ved den langsomme udvikling, medens individantallet ofte er 



158 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 885. 

forbausende stort, sker övervintringen vistnok ligeså let her nord 
som under sydligere bredder, kun at vintersövnen varer sa meget 
des lyengere. Det mest forbausende er overhovedet dette, at så 
spœde og fine vaesener som f. eks. en liden sommerfuglelnrve kan 
overleve en temperatur af ^ 40 — 50° C kun skjult under et 
vissent blad eller i en barksprrekke, i 7 a 8 måneder, ja mere, 
udsat for en temperatur under frysepunktet; mig förekommer 
denne livsgnistens uudslukkelighed hos organismer af så höi ud- 
vikling at vaïre noget af det vidunderligste, som naturen har frem- 
lagt for os til betaenkning. Hensigten med de folgende linier 
var forövrigt ikke at udbrede mig naermere over dette interes- 
sante thema, som klarere t^enkere og dygtigere eksperimentörer 
far tumle med; jeg önskede kun at meddele lidskriftets l^esere, 
hvorledes en insektkoloni i sin vintersövn er organiseret her på 
vor lille ö under 69° 40' n. br. 

Det er jo intet nyt, som her meddeles den erfarne Coleo- 
pterolog, at man sent om hösten og tildels om vinteren, is^r når 
marken er bar, og mildt veir indtrseder, kan gjöre en god fångst 
af tildels ganske sjeldne säger ved at samle mose og löv på 
passende lokaliteter og så i ro og mag i den värme stue gjen- 
nemsöge materialet portionsvis på et hvidt klädde eller en taller- 
ken. Leiligheden har vaeret der hver eneste höst i 8 år, af og til 
også efter vor Tromsö-vinters indtrasden, som ofte falder i Ok- 
tober; men först lyde November 1884 fik jeg samlet tiltag til 
at prove denne méthode, fornemmelig drevet dertil af professor 
Sahlbergs gjentagne opfordring; min finske kollega vaere her- 
ved takket for sit gode råd. 

Udrustet med et blikspand begav jeg mig naevnte dag, den 
förste sne var da allerede oplöst i etpar dygtige regnskyl, op på 
öen og fik i en fart samlet spandet fuldt dels af löv ved foden 
af birketraer, dels af våd mose fra »Praestvandets» bredder. Hele 
aft\uren stod på en times tid og var isandhed en betimelig for- 
anstaltning; thi på nedturen begyndte et taet snefok, som indtil 
nu har holdt marken daekket, og för udgangen af April byder 
sig vel neppe nogen ny leilighed. Indholdet blev de to påföl- 
gende dage undersögt i det korte dagslys (solen foriader os 21 
November), og udbyttet blev som fölger: 

Talrige larver af en eller anden Cidaria, som tilligemed 



SPARRE SCHNEIDER: ENTOMOLOGISKE MEDDELELSER. 1 59 

etpar ganske unge Agrotis conflua stråks blev satte i koldt rum 
til fortsat vinterhvile. 

Trapezonotus agrestis Fall., 4 ekspir., tidligere kun én gang 
funden pä Tromsöen. 

Notiophihis aijvaficus L. 2 stykker; en almindelig art. 

Anchomenns gracilis Gyll. i ekspir., ny for den arktiske 
fauna; hvad jeg i 1877 tog for denne art har nemlig senere vist 
sig at vaere fuliginosus Panz. 

Stcnus pusilliis Er., 8 stykker; ikke almindelig. 

St. hifoveolatus Gyll. i ekspir. Förekommer sparsoint. 

St. fasciculatus J. Sahlberg, 2 stykker; meget hyppig ved 
»Praestvand». 

Rhaphiriis attenuatns vel lioops, 2 stykker; begge arter er 
meget almindelige. 

Myllcena dubia Grav. 8 ekspir. Almindelig. 

Myîlœna sp? 6 ekspir. af en liden mig helt ubekjendt Aleo- 
charin, fölgelig en akkvisition for faunaen. 

(iT) ekspir. af diverse Acrotona, Atheta m. fl., som jeg endnu 
ikke har indladt mig med at bestemme. 

Anchicera analis Er., 16 stykker; det ene tör tilhöre en 
naerbeslaegtet art. Almindelig. 

Corticaria fuscula Gyll. 13 ekspir.; hidtil kun fundet i et 
enkelt individ. 

Salpingus äter F. 2 stykker; hidtil kun fundet i Ofoten af 
Zetterstedt. 

Orchestes saliceti F., S ekspir.; ikke synderlig hyppig. 

Phyllodecta vitellinœ L. Kun et ekspir. blev opbevaret. 

Efter Tromsö forholde må jo dette siges at vaere et noksâ 
respektabelt resultat; fundet af 2 for den arktiske region nye 
arter i etpar håndfulde löv og mose spår godt for fremtiden, så 
fremt denne slags undersögelser kan blive drevne med den for- 
nödne omhu og stadighed, hvilket desveerre for mit vedkommende 
har sine mange og store vanskeligheder. Forhåbentlig vil en 
ikke altfor fjern fremtid kunne se en coleopterolog af faget ar- 
beidende på dette lönnende felt. 

Tromsö i6de Februar 1885. 



SVENSK-NORSK ENTOMOLOGISK LITERATUR 1884. 



(Forts, från sid. 138.) 

Lampa, Sven, Brady cdliis rtifithorax Sahlb., en för Sverige ny skalbagge. 
— Ent. Tidskr. Arg. $, 1884, sid. 61 — 62, 92, 

, Anteckningar om sällsyntare svenska Lepidoptera. — Ent. Tidskr. 

5, 1884, sid. 145 — 150, 222. 

, Gräsflyet Charœas graminis. — Ent. Tidskr. Arg. 5i 1884, sid. 

160 — 161. 
Meves, W., Mindre bekanta eller för Sverige nya nattfjärilar. — Ent. Tidskr. 

Ârg. 5, 1S84, sid. 71 — 72, 94. 
V. Post, H., Bidrag till Dödskallefjärilens {Acherontia Atrofos) lefnadshisto- 

ria. — Ent, Tidskr. Årg. 5, 1884, sid. 193 — 194, 228. 
, Några iakttagelser öfver tvänne härjningar å sädesslagen under som- 
maren 1883. (Sep. Sthlm. 1884, n sid.). — Landtbruksakademiens 
Handlingar och Tidskrift, 1884. 
Sandahl, O. Th., Den Entomologiska Föreningens i Stockholm årssamman- 
komst den 14 dec. 1883, den 29 febr., 10 maj och 14 dec. 1884. — 
Ent. Tidskr. Arg. 5, 1884, sid. 52 — 54, 69 — 70, 89 — 91, 93, 9$ — 
97, 201 — 204, 205 — 206, 229 — 231. 

, Nekrolog öfver Olof Immanuel FÂhr^eus. — Ent. Tidskr. Arg. 5, 

1S84, sid. III — 114, 209 — 210. 

, Zeuzera pyrina L. (Z. Aesculi L.). — Ent. Tidskr. Arg. 5, 1884, 

sid. 162, 225. 

, Nekrolog öfver Anders Fredrik Regnell. — Ent. Tidskr. Årg. 5, 

1884, sid. 191 — 192, 228. 
Sandberg, G., Fortsatte iagttagelser over arktiske Sommerfugles Metamorpho- 
ser. — Ent. Tidskr. Årg. 5, 1884, sid. 139 — 144, 222. 
Schneider, J. Sparre, To Meddelelser. i : Om den saakaldte Trompeter i 
Humlerederne. 2: Honningmyren. — Naturen. Christiania, 1884, sid. 
59—63. 

, Oversigt af Lepidoptera iagttagne paa Tromsö og i nsermeste omegn. 

— Tromsö Museums Aarsberetning f. 1883, 1884, sid. 14—28. 

(Forts, se sid. 176.) 



INSEKTER OCH ANDRA LÄGRE DJUR, FUNNA 

VID FLOTTADT TIMMER OCH BLAND 

AFFALL FRÅN SÅDANT 



Filip Trybom. 



I planen för de undersökningar öfver timmerflottningens in- 
verkan på elffiskena, som sista sommaren utfördes af statens 
fiskeritjänstemän med biträde af trenne fiskeritillsyningsmän från 
Värmland, ingick bland annat att söka samla bidrag till utred- 
ningen af det lägre djurlifvet i vattnet på och intill det flottade 
timret samt i och ibland bark, stickor och dylikt affall från detta 
timmer. Det hufvudsakligaste af de i detta afseende gjorda ob- 
servationerna meddelas härmedelst. 

Iakttagelser gjordes vidare öfver den betydelse, dessa djur 
ega såsom fiskföda. Väl voro icke alla insekter; men insekterna 
och framför allt sådana, som ej hade nått sin fulla utveckling, 
voro dock till antalet så öfvervägande, att denna uppsats lämp- 
ligast torde hafva sin plats i Entomologisk Tidskrift, oaktadt äf- 
ven en del andra djur än insekter i densamma beröras. 

Djur, som lefde inuti och synbarligen utaf bark, voro af få^^J"''' som kunde 

... 1 11 1- 1 -, -11 • 1- ■ 1 T^ antagas lefva af 

arter och icke häller synnerligen talrika till individantalet. De ^.^^^^ 
träffades uteslutande i den inre (saf-)barken, aldrig i den yttre 
(korkartade), liksom ej häller i veden, hvarken i stockarne eller 
i lösa stickor. I Luieelfven sågs i det stora hela på flera ställen 
innerbark, som saknade, än som hyste i och af densamma lef- 
vande djur; i t. ex. Angermanelfven tvärtom. I den förra flottas 
också timret obarkadt, i den senare barkadt, och då blifva de 
vid barkningen på stockarne qvarlemnade, från korkbarken blot- 

Entomol. Tidskr. Ârg. 6, H. 3 (1885). I I 



102 ENÏOMOLOGISK TIDSKRIFT I 885. 

tade remsorna af innerbark mera direkt utsatta för vattnets in- 
verkan. De svälla fortare ut och blifva mera tillgängliga ocb 
begärliga för t. ex. insektslarver; detta vare sig de komma att 
sitta q var på stockarne eller lossna från dem. 

Allra talrikast bland dessa inuti, och med stor sannolikhet 
utaf mer eller mindre utsväld innerbark lefvande djur voro stora, 
ej så sällan en 14 m.m. långa, blekt gråhvita larver, tillhörande 
myggslägtet Chironomys. De träffades sålunda i slutet af juli 
och början af augusti i på botten liggande bark vid Karlsviks 
timmerbom samt i sådan, som afflåddes från stockarne vid Sä- 
vastbommen i Lule elf. På sistnämda ställe sutto också en del 
Chironomyspuppor i på tallstockarne qvarvarande, till liksom ett 
gelé svald innerbark. Anförda Chironomyslarver förekommo vi- 
dare i på grundt vatten liggande bark i Bodträsket nära samma 
elf. I Ângevmanelfven hittades vanligen ett par, ja ända till 7,. 
8 eller flera larver i hvar tredje eller hvar fjärde större inner- 
barksremsa. Dessa större Chironomyslarver tycktes föredraga tall-, 
men träffades dock äfven i granbark. Af herr Wahlen togo& 
de bland barken på stockarne i Byske elf, och antagligen lefva 
de under samma förhållanden i Norrlands alla elfvar. Röda 
Chironomyslarver, af mindre storlek, voro sällsyntare men funnos 
dock, äfven de, inuti svald innerbark af tall på flera ställen i 
Ångermanelfven. ' 

Larver af slägtet Sùnulia träffades också under sådana för- 
hållanden, att de med någon större sannolikhet kunde antagas 
lefva af den bark, hvari de uppehöllo sig. Dessa Simulialarver 
voro rätt talrika ifrån 2/2 till 4 meters djup vid Hedens påta i 
Lule elf upptagen, svald innerbark af tall. Herr Wahlen- 
»plockade» Simulialarver »på stockarne» i Byske elf. På en i 
Ångermanelfven liggande barkad stock sutto stora massor af pui)p- 
skal och pupphylsor, tillhörande detta dipterslägte, hvars larver, 
om dock ej allmänt, antagligen förekomma i bark af nämda slag 
i många andra norrländska elfvar. * 



' Tämligen stora Chironomyslarver förekommo inuti storväxt Spongilla, 
hemförd af herr Wahlen från Tefsjön i Helsingland samt af jägmästare NoR- 
BÄCK från ett sel i nedre Ljungan. 

* På en af herr Wählen i Skellefte elf vid Medle tagen storväxt Hip- 
puris sutto både puppor och larver af en SiiiniUa. De allra flesta af såväl 



trybom: ins. o. andra lägre djur vid flottadt timmer. 163 

Utom de nu nämda larverna tog herr Wählen på en stock 
i Byske elf en annan, 1 7 m.m. lång dipterlarv, som också 
möjligen hade lefvat af barken. Pa åtskilliga ställen i Lule elf, 
i Bodträsket, i Angermanelfven o. s. v. lefde maskar (af gruppen 
OligochiCicc liinicohc) i innerbarken af gran och tall, hvaraf de an- 
tagligen också hemtade näring. 

En del andra insektlarver funnos visserligen också undan- 
tagsvis inkrupna i innerbark, men både derför att de endast mera 
sällan och i enstaka individer så förekommo, och på grund af 
hvad man i öfrigt känner om deras lefnadssätt, samt på grund af 
deras mundelars beskaffenhet, kunde de ej anses lefva af den 
bark, hvari de sutto. Så iakttogos en och annan ephemerid- 
samt en perlidlarv mellan veden och den på tallstockarne qvar- 
sittande barken vid Sävastbommen, delvis inkrupna i den svalda 
innerbarken. Larver af sistnämda grupp uppehöllo sig inuti in- 
nerbark af gran vid Förse (Faxe elf) och vid Sollefteå. Phry- 
ganidlarver utan hus, de flesta tillhörande slägtet Hydropsyche, 
fann jag på några ställen inuti på botten liggande innerbark; så 
inuti tallbark på grundt vatten i Bodträsket och i Angermanelf- 
ven samt i granbark på 3 à 5 meters djup i Faxe elf, der den 
dock mest lefde bland sandblandad lera intill mindre stenar. Ej 
sällan förekommo dessa Hydropsychelarver utanpå barken i tun- 
väggiga, af bark och andra växtpartiklar gjorda gångar. 

Herr Wahlen tog Hydropsyche-, perlid- och ephemeridlarver 
^>på timmerstockar» och 5 under barken på timmer» i Byske 
och Skellefte elfvar, men af ofvan angifna skäl tager jag för 
visst, att lika litet dessa som »från af stockar i Ljusnan tagen 
bark utplockade» phryganidlarver, Asellus aquatic us och hydrach- 
nider lefde af barken. 

Mellan och intill på botten, nästan utan undantag bland, Djuriifvet biand 
under eller på slam liggande inner- eller ytterbark, stickor, pin- ^'\ °"^" 'f," 

■* "^'-' J ' ^ gande, mer eller 

nar och dylikt affall fans det mestadels ett rätt rikt djurlif ; i all- mindre siambKin- 

mänhet rikare på grundare ^ vatten, och der barken öfvervägande ^ ' ^"^ ^^^ ^ 

dessa som af de p°i timret sittande pupporna, äfvensom af de puppskal, hvilka, 

såsom här längre fram namnes, pä åtskilliga ställen funnos flytande i vattnet 

hade, hvad B. F. FRUiS i sina Observationes Entomologie« (pars I, sid. 10) 

kallar :>set£e» eller >tabuli setiformes thoracis», sex-, icke fyrgreniga, såsom de 

tnligt honom skola hafva hos puppan af Siinulia reptans. 

' I Görgeån t. ex. — inflytande i Lule elf — kunde dock inga djur 



104 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 88 5. 

Utgjordes af innerbark. Der virkesaftall och slam lågo blandade, 
syntes det visserligen på ett och annat ställe pä helt grundt vat- 
ten, som om nejonögonyngel {Pe/romyznii ßin'iati/is), frän 12 m.ni. 
langa och större skulle förekommit i betydligare mängd än bland 
sandslam utan dylikt aftall, men af de evertebrerade djur, hvilka 
här komma att anföras såsom lefvande bland bark och stickor, 
var det icke ett enda, som förekom der i större mängd, än de 
i allmänhet bruka anträftas i från flottning och virkesaffall fria 
strömmar eller sjöar, blott bottens beskaffenhet o. s. v. är lämp- 
lig. De anträffades också på här i fråga varande ställen mest 
i slammet, fast ofta just intill bark och stickor. Många sutto 
iiikrupna i sprickiga stickor eller i flisig bark. Följande må här 
såsom de mest anmärkningsvärda uppräknas: 

Chircmomyslarver, hvilka i alla våra sjöar och floder äro så 
allmänna och spela en vigtig rol såsom fiskföda, funnos äfven i 
barkaflagringarne mer eller mindre talrika. T. o. m. på djupare 
ställen, der botten bestod af inner-tallbark med något slam, och 
hvarest djur voro sällsynta, fann man dock ofta några mindre 
Chironomyslarver af den vanliga, blodröda färgen. 

PhrYg.oni(ilarver, de flesta med krumböj'ia, bakåt afsmalnande 
hus af sand eller barkflarn. En del saknade hus liksom de förut 
nämda Hydrojjsychelarverna. 

Ephemer idlarver, en stor del tillhörande slägtet Bai'/ is, ingen 
EphcDirrn Tii/i^ui/a. Dessa larver voro t. o. m. långt fåtaligare 
än phryganidlarverna. 

Perlidlai-Tcr — endast på några fa platser och i mindre antal. 

En för mig obekant iiiygg/arv träffades sällsynt intill barken. 
Herr Wahlen tog larven af Sia/is lularia ])å ett ställe i Väx- 
sjön (Ljusnan), > der det fans mycket bark på botten», och själf 
iakttog jag t. ex. i Bodträsket små lihellulidlarvcr, fast få, på dy- 
lika platser. Mera rörliga, som de sistnämda larverna äro, kunde 
de emellertid också blott tillfälligtvis hafva uppehållit sig der. 



alls med blotta ögat upptäckas i öfveislamniade lager af bark och stickor pä 
helt grundt vatten. 

I Bodträsket, .der diurlifvet eljest var jämförelsevis så rikt bland bark och 
slam på grundare vatten, stod icke heller några djur att finna bland den slam- 
blandade bark (mest ytter- men dock äfven innerbark), som med bottenskra- 
pan togs ujip från 14 meters djup. 



trybom: ins. o. andra lägre djur vid flottadt timmer. 165 

AscIIns aqiiaticns förekom på många ställen inkrupen i spric- 
kiga stickor eller innerbarkstycken. 

Ganimanis pulex (merendels mindre och outvuxna exemplar) 
var t. ex. i Angermanelfven icke sällsynt bland virkesaffall. G. 
cancelloiJcs träffat des deremot blott undantagsvis, såsom t. ex. vid 
Sävastbommen. 

Entomostraceer förekommo endast helt sparsamt. I Bodträ- 
sket träffades t. ex. en ostracod och en Ivnceid bland slammet 
vid insidan af inner-tallbark. Ur barklagren från Angermanelf- 
ven kunde oaktadt många försök endast några få individer af 
en Cyclopsart uppletas. 

HyJrachnider träffades h. o. d. i fåtaliga exemplar vid sjun- 
ken bark i Angermanelfven. 

Liinmm ovata (små, outvuxna exemplar) sågs i tämligen stort 
antal fastsittande på ytterbark af tall, liggande i grundare vatten 
vid Ed i Angermanelfven och förekom h. o. d. bland bark i 
Lule elf och dess biåar på ända till 12 à 13 meters djup. Cy- 
clas cornea och åtminstone en Pisidiuinari funnos också, fast 
sparsamt. 

Maskar af gruppen Oligochœtœ limicokc iakttogos nästan i 
lika stort antal och med samma utbredning som Chironomyslar- 
verna. Några få tillhörde familjen Xaidce, de allra flesta Tiibi- 
Jicidcc och andra familjer. En igel af slägtet Clepsine träffades 
tämligen talrik vid Karlsviks timmerbom samt i Tefsjön (Ljus- 
nan). På ett ställe i Angermanelfven lefde en plattmask bland 
barken, och på ett annat hittades den vanliga jordmasken (Lum- 
bricus terrcstris) i ett öfver vattnet nående barklager. 

Der större mängder af svald innerbark förekommo, hade 
ofta rätt mycket slemartadt, tradigt slam fäst sig på vattenväxter 
och andra, från botten uppskjutande föremål. Bland sådant slam 
kunde i allmänhet inga djur upptäckas, men i det, som t. ex. 
togs på Eqitiseiiim i det på barkaflagringar rika Ofvansjöselet i 
Ljungan, träffades (början af juli) en och annan helt liten Chi- 
ronomyslarv. Vid mikroskopisk undersökning visade sig detta 
slam till öfvervägande del bestå af betydligt svalda och mas- 
sererade delar af innerbark (äfven veddelar) af tall eller gran 
jämte diatomaceer. 



l66 ENTOMOLOGISK. TIDSKRIFT 1885. 

\rtropoder uppe i Mellan slockarne i timmerbommarne flöto ej sällan ända 

och mot vatten- -ii /-ii/n 

.•tan vid. timmer- 1- O. m. ctt par tum tjocka lager af bark (allra mest ytterbark), 
bommar o. s. v. stickor, pinnar, barr jämte äldre eller färskare, mindre stycken af 
gräs och diverse vattenväxter. Häribiand funnos sällan några 
för blotta ögat synbara djur, oaktadt det stundom sag ut, som 
om de i fråga varande lagren skulle legat orubbade tämligen 
länge. Undantagsvis kunde t. ex. en Sco/opciidra eller en Lui/i- 
hricus i dem uppletas. 

I vattnet omedelbart under sådana lager samt under och 
intill stockarne erhöllos också blott sällan djur; man fick i den 
fina håfven blott såsom undantag några fa exemj^lar af t. ex. 
entomostraceslägtet Cyc/ops. 

I det stora hela kunde ingen skilnad märkas med afseende 
på det lägre djurlifvet uppe i vattnet vid timmerbommar och 
timmerflottor samt der timmer ej förekom, för såvida dessa plat- 
ser i öfrigt voro af likartad beskaffenhet. Såsom bekant, och 
såsom jag äfven vid dessa undersökningar iakttog, är det näm- 
ligen i allmänhet helt fattigt såväl på entomostraceer som på vat- 
teninsekter och andra lägre djur uppe i vattnet i våra, vare sig 
större eller mindre, strömmar. Om der icke finnes en något så 
när rik växtlighet, gäller detta oftast också för sel, bugter och i 
allmänhet ställen med lugnare vatten. I Lule elf t. ex. var det 
vanligast, att man med ythåfven icke erhöll en enda entomostrace 
eller ett enda djur. Ett undantag må exempelvis anföras, visande 
dock, äfven detta, blott ett fattigare entomostracelif. 

Öfver ett djup af omkring i6 meter strax nedanför Stor- 
backen, der strömningen knappast var märkbar på ytan, syntes 
de öfre vattenlagren fläckvis något grumliga. Der uppfångades 
små flarn jämte mer eller mindre upplösta rester af barrträds- 
bark och ved, letTiningar af blad och andra delar af faneroga- 
mer och af mossor samt trådalger; vidare skal, skaldelar och an- 
dra rester af Chironomyspuppor, Simulialarver, ephemerid-, per- 
lid- och phryganidlarver. Längst upp mot ytan erhöllos några 
individer af entomostraceslägtena Cyc/ops, Bosmina och Pleu- 
roxiis. På densamma flöto några små dipterer samt icke så 
litet sand. 

1 grundare och lugnt vatten bland gräs och andra vatten- 
växter kan man dock äfven uppe i vattnet, i en på evertebrerade 



trybom: ins. o. andra lägre djur vid flottadt timmer. 167 

djur jämförelsevis så fattig elf som Lule elf h. o. d. träffa ett 
riktigt hvimmel af entomostraceer och insektlarver. 

Intill stockarna i timmerbommar och timmerflottor, som lågo Mot timmerflot- 
«ller sakta drefvo fram ute på siöarne och selen, förekommo, °™^ °'^ immer- 

■■^ -' bommarne hop- 

synnerligast i slutet juni och i förra hälften af juli, ofta mot drifna insekter, 
stockarne hopdrifna mycket stora massor af pupp- eller larvskal ^'^^' °^ p"pp' 
till sländor och myggor jämte på vattnet nedfallna, utvecklade 
insekter, mest af de nämda grupperna. . Allra talrikast häribiand 
voro skalen af de utvuxna larverna till Ephe}nera vulgata. Själf 
såg jag dem jämte döda, utvecklade individer i största mängd i 
den af Ljungan genomflutna Holmsjön i slutet af juni. Man kal- 
lade denna dagslända här för vvingmår». En qväll syntes hon i 
enorma svärmar dansa öfver vattnet i den nedre, grundare delen 
af sjön och nederst i densamma, nere vid forsnacken, var då en 
i parning stadd Phryganea knappast mindre talrik. Hon betäckte 
nästan i ett oafbrutet lager träd, buskar, stenar och andra före- 
mål invid vattnet. Vid nämda tid torde såväl Ephemera vulgata 
som andra, mindre ephemerider såsom utvecklade uppträda i lika 
enorma massor öfver en stor del af våra nordliga sjöar och ström- 
mar. ^ Såsom det syntes af nyss lemnade skal af utvuxna larver till 
E. vulgata funnos de dock i riklig mängd på ett och annat ställe 
åtminstone in i augusti. Tillhopa med de nämda larvskalen lågo 
på anförda tid i Holmsjön pupp- och larvskal af Chironomys, 
puppskal af phryganider, larvskal af perlider och mindre ephe- 
merider samt pupp- och larvskal af Culex och Simulia, talrika i 
den ordning de här anförts. Bland dessa hopdrifna skal lågo 
förutom Ephemera vulgata af utvecklade, döda insekter företrä- 
desvis mindre dipterer. 

Men — såsom helt naturligt — är det ingalunda blott mot 
stockflottorna, som dessa larv- och puppskal eller dessa insekter 
drifva tillsammans; de stanna ock mot stränderna, mot större 
stenar o. s. v., hvarhälst det så lämpar sig. Exempelvis kan an- 
föras, hurusom vid ofvan anförda tid mot lovartsidan af en holme 
i den nämda ~ Holmsjön också stannat fullt lika stora massor af 
larvskal till Ephemera vulgata, af döda utvecklade individer af 
denna art jämte larv- och puppskal till myggslägtena Chtro?iomys 

' Jämför förf: s uppsats Iakttagelser om fisket i Ume lappmarker» i Nor- 
•disk Aarsskrift for Fiskeri, sid. 293 (Kjöbenhavn 1884). 



1 68 ENTOMOLÜGISK TIDSKRIFT 1885. 

och Culex som mot timmerflottorna eller i timmerbommar. Der 
hade vidare och likaledes i största antal dritVits ihoj) hannar af 
Formica hcrculanca ' (honor och hanar af /'. rufa voro min- 
dre talrika), den ofvan såsom synnerligen talrika anförda Phry- 
ganea samt en Lophvrus (TentredinidJ samt åtskilliga mindre myg- 
gor och flugor. Mindre talrika bland dessa på sjön nedfallna 
och mot holmen hopd-rifna insekter voro en Elaier, en Ctenophora 
och en Mystacidcs-diX\. jämte Necydalis minor och en liten staphf- 
linid. Bland vattenväxterna, der de lågo, lefde talrika Chirono- 
mys-larver och puppor, Culex-puppor, phryganidlarver med hus, 
bestående hufvudsakligast af grässtrå, Sigara minuiissima och i 
mindre antal små ephemeridlarver. 



' Ett exempel på dessa »flygmyrors» förekomst öfver våra nordliga sjöar 
lemnas också i nyss citerade uppsats, sid. 301. 

Af insekter, som i mer än vanligt stora massor uppträdde vid och öfver 
elfvarna samt nedfallna på deras yta, iakttog Intendenten Lundberg sistlidne 
sommar under förra delen af juli en i parning stadd Simidia-z.xX. (stående när- 
mast de af B. F. Fries beskrifna arterna hirtipes och pallipes'} samt ett par 
arter mätarefjärilar, alla vid nedre delen af Indalselfven. 



BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM GRÄSFLYET 
OCH DESS PARASITER 



C. H. Nerén. 



I början af sistlidne juli månad erhöll jag från Chefen för 
Kgl. Vesterbottens Fältjägarekår, Öfverstelöjtnanten von Bois- 
MAN, en låda, innehållande larver och puppor af Charœas Gra- 
viinis L., samlade i trakten af Umeå. Vid midsommartiden hade 
jag af en händelse läst en tidningsuppgift, att »gräsmasken» på 
försommaren inom nedre Luleå socken af Luleå Fögderi angripit 
den späda vårsäden, hvilken uppgift syntes mig ganska märk- 
värdig och föranledde mig att från min ofvannämde värderade 
och för naturforskning lifligt intresserade vän begära upplysning- 
om huru med denna sak förhöll sig. I det svar (af den T)'^ 
juni), jag från honom emottog, meddelade han mig, att :; masken» 
äfven detta år varit talrik i dessa nejder i likhet med hvad som. 
egde rum år 1883; »den ganska rika och väl odlade Umans- 
floddal ända till dess förening med Vindeln är grymt härjad > 
säger han, men anmärker derjämte, att han iakttagit det flere 
jordbrukare, hvilka skött sin jord förståndigt, ej hade en enda ^larv 
på sina lindor, under det böndernas sex till tio år gamla gräs- 
vallar stodo rundt omkring de förras egor lika hvita ramary>. Då 
det är kändt, att masken »endast angriper gamla vallar», är det 
endast i brist på dylika och »under kampen för tillvaron, som 
den försöker sig på den späda vårsädesgrödan». Att den äfven 
i Umeås omnejd angripit vårsädesfälten namnes i en not till 
samma bref, der det heter: »ännu har den ej förstört mycken 
vårsådd, men jag fruktar, att så blir händelsen» samt i en se- 



170 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. 

nare skrifvelse (af d. */^): >min ijïvevtygelse äv, :i\.t t'fi</(fs/ /n/f/gcr 
tvingar giäsmasken att angripa vårsäden, och han skadar på den- 
•samma mindre roten och strået, än bladen». Några andra upp- 
lysningar i sistnämda fråga finnas ej i dessa skrifvelser, hvar- 
emot v. B. i sitt första bref lofvar sända mig pupj)or såväl som 
larver i massor, .-så snart masken börjat förpiippa sig». 

Den utlofvade remissen afgick med ångbåt från Umeå efter- 
middagen d. 8 juli och anlände till mig i Skeninge efter 3:ne dygn 
eller d. ii juli i godt och väl behållet skick, då 200 st. till ut- 
seendet friska och lifliga puppor genast af mig inlades på bom- 
ull i en större, med tyll öfverbunden, glasburk. Af de medsända 
larverna, som funnos i en särskild afdelning af ladan, befunnos 
endast 7 friska och lifliga; fem hade förpuppats under vägen och 
flere funnos döda eller döende; de lågo i en lämpligt apterad 
konser\burk på en grästorfva, som i midten bar några späda 
kornstånd, hvilka voro friska och ej syntes hafva varit utsatta för 
några angrepp af larverna, som dock lemnat talrika grönhvita 
bollar af exkrementer efter sig på lådans botten. Följande mor- 
gon d. '7;» flyttades de 7 friska larverna i en vanlig kläcknings- 
bur på en frisk grästorfva, bevuxen med späda exemplar af Poa 
luuiiia och pratensis m. fl. gräsarter. Ett par larver började ge- 
nast angripa gräset och ett par dagar tycktes alla flitigt äta gräs, 
men redan den '7; iakttog jag, att 2:ne larver sutto overksamma 
kring burens lufthål; samtidigt undersöktes deras friska exkre- 
menter, hvilka bestodo af ännu gröna bitar af gräsens blad i 
små, snedt afskurna och i kanten ojämna stycken af i till 2 m.m. 
längd, hoprullade i något kantiga bollar af ett dugtigt knapp- 
nålshufvuds storlek och sammanhållna af ett segt slem. Efter 
4 à 5 dagars förlopp hade alla upphört att äta och lågo orör- 
liga, tydligen sjuka, dels i gräset och dels på bottnen af buren, 
och inom kort voro de allesammans döda. Huruvida ombytet af 
föda eller den långa resan (dels till sjös och dels till lands) för- 
anledt larvernas aftynande och död, känner jag ej, men antager, 
att de äro ganska ömtåliga i fångenskap samt för beröring, 
hvilket jag afven tror mig hafva sett U])pgifvet af någon för- 
fattare. 

Af pupporna hade en del klämda eller illa medfarna e.xem- 
iplar blifvit förstörda, men de ofvan nämda 200 st. till utseen- 



KEREN : GRÄSFLYET OCH DESS PARASITER. 171 

•det friska och lifliga pupporna observerades nu dagligen på be- 
stämda tider. Redan efter fyra dagars förlopp framkommo de 
första fjärilarne. Min afsigt var hufvudsakligen att studera de 
parasitsteklar, hvaraf pupporna eller larverna möjligen voro an- 
stuckna, hvartill jag hade ett mera speciellt skäl, som jag här 
vill i korthet nämna. I slutet af juni månad sistl. år hade jag 
från samme man bland annat bekommit en hop larver af gräs- 
flyet på sprit samt omkring 20 st. lefvande puppor, samlade i 
trakten af Gumboda hed, omkring 7 mil från Umeå. Ur dessa 
senare kläcktes under första veckan af juli månad en del fjärilar 
till antalet 10 à 12 st. af bägge könen; de qvarliggande pup- 
porna, som efter hand blifvit stäida å sido, undersöktes ej förr 
än i början af september, då 2:ne parasitsteklar utkläckts, men 
öfriga puppor voro döda och delvis angripna af mögel. Vid ett 
besök hos Prof. O. Sandahl å Ö. Staket den 14 sept, erhöll 
jag ett par dylika stekel-hanar, kläckta hos honom äfvenledes ur 
C/iarœcfs-puppor från Norrland, och fick derjämte veta, att stekeln 
var beskrifven af Lektor Holmgren under namn af Jchneiwion 
i)i(]vi}inns i hans Ichneumonologia Suecica pag. 35 N:o 18. De 
exemplar, som hos mig utkläckts, befunnos äfven vara af manligt 
kön, men Lektor Holmgren har nyligen benäget meddelat mig, 
att det lyckats honom, äfven under fjolåret, att få honor ut- 
kläckta af samma art, hvarvid det visat sig, att honan är Ich- 
neumon impressor Zett. (= nigricornis Wesm.), beskrifven i samma 
arbete, pag. 30 N:o 14, dit den under N:o 18 beskrifna arten 
således äfven hörer, hvadan namnet inqvilinus Holmgren bör 
utgå ; en sammanslagning, som synes väl berättigad särskildt ge- 
nom de för bägge könen gemensamma djupt utmejslade gastro- 
■caelerna (= »gas/rocœ/i profunde exsfu!pii> 1. c. pag. 35), hvilka 
äro så karakteristiska äfven för honan, att Zetterstedt just med 
stöd deraf namngifvit arten. Som jag hyste hopp att i år ur en 
större mängd puppor dels erhålla flere nya stekelarter och dels 
den nu omtalade sällsynta arten i bägge könen, fördes en journal 
•öfver kläckningarne i sin helhet; observationen gjordes 2:ne gån- 
ger om dagen på bestämda tider. Då nämda journal möjligen 
kan erbjuda Tidskriftens läsare något af intresse, går jag att 
meddela densanmia jämte nödiga anmärkningar: 



172 



ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 88:;. 



Af Charaeas Graminis kläcktes: 



Den 15 juli 

» 16 ^ 

" 17 " 

» 18 » 

» 19 " 

>' 20 ' 

» 21 « 

» 22 » 

" 23 » 

" 24 » 

' 25 » 

» 26 » 

» 27 . 

Summa 



Till kl. 8 f. m. 



ef 9 



6 

7 

10 
12 

5 
2 
I 
2 



52 



49 



Till kl. 8e. m. 



cf ? 



15 



Summa 



I 
I 

9 
13 
II 

13 
5 
3 
2 

2 



67 



62 



Samt af olika slags parasitsteklar : 





Summa 






D. 25 juli 








Anmärkningar 


c/ 


$ 


I 


_ 


Pimpla 


1 
aictica Zett., en stor 0. vacker q , kl. till kl. Sf. m.l 


. 26 » 


I 


— 


D:o 


d;o, en mindre (^\ kläckt till kl. 8 f. m. 


» 27 » 


2 




D:o 


d:o, 2 st. (^, kläckta mellan kl. 8 och 10 f. m.' 


» 28 -. 


I 


— 


D:o 


d;o, en vacker (^, kläckt till kl. 8 f. m. 


s 29 i> 


— 


I 


D:o 


d:o, en mindre O, framtogs kl. 9 f. m. 


» 30 " 


I 


— 


D:o 


d:o, en vacker q'\ kläckt till kl. 8 f. ni. ^ 


> 31 " 


— 


I 


D:-o 


d:o, en d:o :^\ d;o d:o 


» I aug. 


— 


I 


D:o 


d:o, en vacker V' '^'■'^ ^'■'^ 


» 2 » 


— 


2 


|En 9 
|En$ 


af Pimpla arctica Zett. \ kläckta till kl. 8 
z.{ Ichneumon gi-adariusViVÅU.] f. m. 


, 3 " 


2 


I 


jEn 

l2 ef 


af Pimpla arctica Zett. | kläckta före kl. 8 
af Ichneumon molitorius LiN. j f. ni. 


Summa 


8 


6 



KEREN : GRÄSFLYET OCH DESS PARASITER. 173 

Under kläckningstiden hade de tomma puppskalen äfvensom 
■synbart döda puppor efter hand utgaUrats; vid en sådan gallring 
.af ännu ej kläckta puppor, som gjordes d. 29 juli kl. 8 f. m., 
hvarvid 47 puppor funnos i behåll, råkade spetsen af en puppa 
att brytas, hvarvid en stekels abdomen, försedd med två omkr. 
5 m.m. långa valvler kring ett äggläggningsrör af samma längd 
framstucko; valvlerna voro färglösa och i kanterna långhåriga, 
men antogo småningom i beröring med luften en mörkare färg. 
Då den lefvande stekeln ej på nära en timma förmått arbeta 
•sig fram ur skalet, förlöstes hon af mig medelst en pincett. 
Postret hade å venstra framvingen en ogenomskinlig fläck och 
var vid framkomsten föga lifligt, men efter ett par timmar kröp 
■stekeln ledigt uppför det öfver densamma hvälfda glasets sidor 
■och började småningom bruka vingarne, som nu syntes felfria, 
hvarjämte valvlerna mörknat och småningom antagit abdomens 
svarta färg. Nu först kunde jag närmare bestämma djuret, som 
■tydligen igenkändes som en Pimpla, tillhörande samma art, som 
'de förut framkomna 5 hanarne nämligen: P. arcHca Zett. Före 
denna mera gi-undliga undersökning hade vid olika tillfällen 27 
st. puppor utgallrats. Då ingen imago af gräsflyet på mer än 
■en vecka visat sig, undersöktes den 5 aug. de återstående 30 
pupporna, af hvilka 10 stycken befunnos innehålla mumifierade 
rester af Charœas Graminis, hvarvid dock i de flesta fall den 
outvecklade imagos kön kunde på antennerna urskiljas; sålunda 
Igenkändes 5 hanar och 5 honor. En del puppor innehöllo en 
Tnörk stinkande vätska, andra åter en seg eller torr och pulver- 
formig återstod. En fotlös och liflig större Ichneumonidlarv, om- 
gifven af sin genomskinliga hylsa, anträffades äfven, men omkom, 
oaktadt densamma,, med vederbörlig försigtighet behandlad, be- 
täcktes af ett större tomt puppskal såsom lock. 

Jag har glömt nämna, att de fem larver, som under resan 
mellan Umeå och Skeninge förpuppats, genast vid framkomsten 
lades skilda från de öfrige och att af dessa den första ç^ fram- 
kom d. '7: och första Ç den ^V,, hvilket ådagalägger, att kläck- 
ningen kan försiggå på mindre än 14 dagar. Dahlbom uppgifver 
i sitt arbete om »Skandinaviska Insekters, Allmänna Skada och 
Nytta», pag. 188, denna tid till 3 à 4 vecTcor. De flesta öfriga 
imagines af gräsjlye.l hafva enligt journalen jämväl framkommit 



174 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 885. 

(len ig, 20 och 21 juli, hvilka dagar sålunda kunna raknäs så- 
som början af fjärilens svärm ningstid. Under fjolåret inföU 
svärmningen 14 dagar tidigare (eller enligt mina iakttagelser af 
då inträffade kläckningar af puppor från samma trakter mellan/ 
den 5 och 7 juli) — en omständighet, som antagligen föran- 
ledts af den rådande kyliga väderleken under försommaren 1884. 
Enligt Lektor Holmgrens observationer i trakten af Piteå och 
Skellefteå 1883 försiggår den egentliga svärmningen på morg- 
narne mellan kl. 3 — 8 f. m. (se Ent. Tidskr. 5:te årg., pag. 155). 
Ofvanstående journal visar äfven, att de flesta imagines fram- 
kommit under nätterna (eller från kl. 8 e. m. till kl. 8 f. m.). 
Då ICI af 129 eller mer än 78 "r, af samtliga hos mig i år 
kläckta gräsflyn framkommit under denna tid af dygnet, synes 
påtagligt, att så vanligen eger rum i naturen. För parasitstek- 
larne synes samma förhållande äfven vara en regel, från hvilken 
knapt något undantag iakttagits i 14 nu observerade fall; det 
anmärktes blott, att 2:ne hanar af Pimpla arctica, som fördröjt 
sig öfver den vanliga besigtningsliden, funnos framkomna, lifligt 
spelande med sina antenner, kl. 10 f. m. d. ''/^. 

Ett faktum, som länge varit kändt men kanske ej nog upp- 
märksammadt, är, att inom hela insektverlden hanarne i allmän- 
het framkomma före honorna. Vid nu ifrågavarande kläckning 
framkom mo hanarne företrädesvis under första hälften af kläck- 
ningstiden och honorna under den senare. Sålunda framkomma 

under de 7 första dygnen af kläckniiigstiden : 50 çj', 30 91 af Chanias Gro- 

> de 6 sista d:ö af d;o 17 (^', 32 Çl minis. 

» de 5 första d:o af d:o 5 (j\ I Çj r o- >,; 

-^ ^. -jaf Pimpla arctica. 

» de 5 sista d:o af d:ü I q > 4 ?' 

Äfven hos dagfjärilarne har jag under en följd af år (från och 
med 1878) gjort en dylik iakttagelse rörande Zephyrus Bduhc L. 
Denna vackra fjäril besöker årligen några å en rabatt i min träd- 
gård blommande buskar af Solidago Canadensis, vanligen i början 
af augusti; hanarne komma här alltid först och vanligen en 
vecka före honorna på sina besök; detta med hänsyn till tiden 
för de olika könens framkomst. Hvad angår proportionen i an- 
tal mellan de bägge könen, så skola enligt Zinkens (genannt 
Sommers) observationer, hanarne förhålla sig till honorna som 
3 : I (Dahlbom 1. c. p. 187) hos gräsflyet, under det att dehär 



neren: gräsflyet och dess parasiter. 175, 

förhållit sig ungefär som 10 : g, hvaraf slutsatsen väl närmast 
skulle vara den, att detta förhållande är underkastadt stora va- 
riationer; dock torde hanarnes större antal än honornas inom 
hela insektverlden böra fä anses såsom regel. 

Slutligen har jag att å egna vägnar anmärka en missräk- 
ning, som gäller de här i fråga varande parasitsteklarne. Da 
de af mig i år iakttagna kläckningar ur puppor af Gräsflyet om- 
fattade ett 10 gånger större material än i fjol och då pupporna 
kommit mig till hända från ungefär samma område, hade jag nä- 
stan gjort mig säker om att erhålla exemplar af Ichneumon ùn- 
pressor Zett,, hvaraf i fjol, åtminstone hanarne, förekommo i re- 
lativt stor mängd bland de såväl af Prof. Sandahl, Lektor Holm- 
gren som mig iakttagna kläckningar. Det vore utan tvifvel att 
anse såsom en särdeles märkvärdighet, om denna stekel, hvaraf 
endast ett mindre antal honor i fjol lära hafva blifvit tillvara- 
tagna, ej i år skulle hafva visat sig inom det vidsträckta, härjade^ 
området. 

Skeninge den '7ii 1884, 



-ccjoj,.. 



SVENSK-NORSK ENTOMOLOGISK LITERATUR 1884. 



(Forts, frän sid. l6o). 

ticHÖYEN, \V. M., Om förekomsten af insekter i Menneskets Legeme. — Na- 
turen. Christiania, 18S4, sid. 74 — 77, 85 — 87. 
, Microptei-yxÅ&vwexnts, oplraeden i vore Birkeskove. — Ent. Tidskr. 

Arg. 5, 1884, sid. 37—41, 88 — 89. 
, Tilvcext til Norges Lepidopterfauna fra de senere Aar. — Ent. Tid- 
skr. Ârg. 5, 1884, sid. 55— 60, 91—92. 
, Nogle Exempler paa Insekters Masseoptrœden i det sidste Par Aar. 

— Ent. Tidskr. Ârg. 5, 1884, sid. 83—87, 94. 
Si'ÂNGBERG, J., Nekrolog öfver Peter von Möller. — Ent. Tidskr. Arg. 5, 

1884, sid. 67—68, 92. 
, Nekrolog öfver Oscar Ei.is Leonard Dahm. — Ent. Tidskr. Arg. 

5, 1884, sid. 73—79. 94- 
, Orchestes populi L. i Gefletraklen. — Ent. Tidskr. Ârg. 5, 1884, 

sid. 200, 229. 
Thedenius, k. Fr., Leiuania Straminea Treitschke, en för Skandinavien ny 

Noctuid. — Ent. Tidskr. Ârg. 5, 1884, sid. loo, 207. 
Thomson, C. G., Försök till gruppering och beskrifning af Crypti. Forts. — 

Opusc Ent. Fasc, 10. Lund, 1884, N:o XXXIH, sid. 939—1028. 
, Bidrag till Sveriges insektfauna. a. Coleoptera (26 sp.) b. Lepidop- 

tera. (36 sp.) c. Hymenoptera (3 sp.). — Opusc Ent. Fasc, 10. Lund, 

1884, N:o XXXIV, sid. 1029— 1040. 
Tidskrift, Entomologisk. På föranstaltande af Entomologiska föreningen i 

Stockholm utgifven af Jacoh Spångberg. Arg. 5, Stockholm, 1884, 

8;o, 8 -f 232 sid., i tafl. 
%Vallengren, H. D. J., Förteckning å de Limnophilidse, Apataniidœ och 

Sericostomatidse, som hittills blifvit funna på Skandinaviska halfön. — 

Ent. Tidskr. Ârg. 5, 18S4, sid. 115 — 138, 210—222. 

(Forts, se sid. 184.) 



NEKROLOG 



t 



•^ 



H. F, R. H. Gadamer 

Jägmästaren Herrmann Friedrich Rudolf Heinrich Gada- 
mer afled den 24 sistlidne april å Råslätt nära Jönköping. Han 
var född den 2 maj 18 18 i Schlesien af en ursprungligen polsk 
slägt och ingick efter aflagda examina vid Preussiska Gardes- 
jägarekåren. Omkring 1843 öfvergick han till Sverige på kal- 
lelse af numera framlidne Excellensen H. G. Trolle Wacht- 
meister. Efter ordnandet af hushållningen vid nämde egen- 
domsherres skogar vid Trolle Ljungby tjänstgjorde han en lång 
följd af år derstädes såsom jägmästare. Derefter vann han lika 
anställning vid Tidaholms gods och bosatte sig slutligen å Rå- 
slätt, der han inrättade skogsskola. Med lust och nit hängifven 
åt jagten och skogen har han för dessa verkat mycket godt inom 
de kretsar, der han varit anstäld, men äfven vidsträcktare genom 
de elever, som utgått från hans skola och vunnit anställning i 
olika trakter af riket. Med grundliga kunskaper i allt hvad till 
jagt och skogshushållning hörer förenade han en öppen blick 
äfven för djurlifvet sådant det rörer sig i skog och mark. Med 
hängifvenhet studerade han ock detta. Härom vittna de talrika 
intressanta och grundliga artiklar, som tid efter annan utgingo 
från hans hand och inflöto dels i Svenska Jägareförbundets Tid- 
skrift, dels uti tyska jagttidskrifter, dels ock i ornithologiska tid- 
skriften »Naumannia:'>, så länge denna utgafs. Företrädesvis till- 
drogo sig foglarne och insekterna hans uppmärksamhet och af 
dessa sammanbringade han en ganska betydande samling. Isyn- 

Entomol. Tidskr. Årg. 6, H. 3 (1885I. . 12 



lyS ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 885. 

nerhet hängaf han sig likväl med förkärlek åt studiet af Coleop- 
tera, deraf hans samling är ansenlig, omfattande både in- och 
utländska former. Skada blott, att han aldrig kunde förmås att 
i tryck framlägga sina talrika rön, särdeles hvad dessa djurs bio- 
logi beträffar. Deremot meddelade han med största beredvillighet 
sina iakttagelser på enskild väg åt andra. — Den som skrifver 
detta och som ända från hans första tid i Sverige stått i ständig 
beröring med honom och de första åren äfven i nästan dagligt 
personligt umgänge, kan icke förgäta de angenäma och lärorika 
stunder, han tillbringat med honom under naturhistoriska excur- 
sioner så inom som utom Sverige. Sedan med tiden ett större 
afstånd skilde oss åt, har han likväl meddelat sin gamle vän 
mången värdefull upplysning både i entomologi och ornithologi. 
— Öppen och vänfast samt af naturen glad och bland vänner 
äfven skämtsam var han derjämte blygsam och tillbakadragen. 
De senaste åren led han af en svårare sjukdom, som också nu 
bäddade honom ned i grafven. Utom af efterlefvande hustru 
och barn saknas den älskelige mannen af talrika vänner så inom 
som utom Sverige. Frid öfver hans stoft! 

H. D. J. Wallengren. 



..c5=f==- 



nAgra ord om kornflugans härjninöar 

PÅ GOTLAND ÅREN 1883 och 1884 



Magnus Larsson. 



Beträffande år 1883 torde numera vara bekant, att »korn- 
flugan- da uppträdde i sa stor mängd på Gotland, att dess lar- 
ver kunde beräknas till mellan 3 och 4 millioner på hvarje tunn- 
land. Verkan häraf var ock den, att det blef nyss nämda år 
nästan missväxt på kornet och en allmän bestörtning var rådande 
öfver hela ön. Man kan säga, att nästan hvarje kornstrå var an- 
gripet, ty det lilla utbyte vi iingo, var af de skadade hufvud- 
plantornas sidoskott. 

Ingen kan minnas en sådan härjning härstädes förut. Väl 
talas om, att för längre tid sedan »mask» hade angripit kornet, 
men dock då i mindre omfång. 

En särdeles olycklig omständighet är det med denna insekt 
dels att dess larv angriper strået, hvarigenom hela växten i hög 
grad lider, om den icke rent af dör bort och dels det förhållan- 
det, att den äggläggande honan lägger blott ett ägg i hvarje 
planta, hvarigenom en enda hona kan förstöra en stor mängd 
kornplantor. 

Sålunda hade vi hösten 1883 på hvarje tunnland af korn- 
fälten puppor till kornflugan i milliontal, hvilka utbildades till 
fullt utbildade flugor på omkring två veckor. Det synes således, 
som om alla de larver, som färdigbildas på sommaren, utkläckas 
till flugor, och att blott ägget af dem öfvervintrar. 

Vid tiden före och vid äggläggningen på våren är lätt att 
med en vanlig håf fånga huru många kornflugor som helst. Det 
förefaller derför besynnerligt, att man icke på hösten, när dessa 



I So ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 885. 

millioner larver blifva utvecklade till flugor, kan finna spår af 
desamma. I år har jag gjort många försök i denna riktning, 
men alltid med samma fruktlösa resultat. 

Ar 1883 inlades den 25 juli några af larver angripna ax 
under glaskupa och efter 2 à 3 veckor framkommo fullt utbil- 
dade flugor. 

I år, 1884, inlades under glaskupa några angripna ax den 
13 augusti och redan den 19 i samma månad voro tre flugor 
synhga och efter hand framkommo flera. 

Häraf synes tydligen framgå, att en ny äggläggning försig- 
går under senare delen af augusti eller början af september, men 
hvarest dessa läggas torde vara en fråga, som ännu icke är fullt 
utredd. 

Den 14 juni d. å. observerades några flugor, som hade stor 
likhet med 1883 års kornfluga. 

Jag antog ock, att det var densamma, och som den seder- 
mera dag för dag ökades till antal, kunde en hel hop sådana 
med håf infångas. De anträffades blott pä komakrame och icke 
annorstädes. Deras antal ökades mer och mer till den 21 juni, 
då ett starkt regn föll. Efter denna dag minskades antalet oupp- 
hörligt till den 26, hvarefter inga kornflugor voro att erhålla. 

Den 16 juni gjorde jag genom Hushållningssällskapets För- 
valtningsutskott anmälan om förhållandet hos Landtbruksakade- 
mien, till följd hvaraf dess entomolog lektor Holmgren anlände 
hit den 4 juli för att undersöka saken. Af Kornflugan fanns nu 
intet spår och blott de infångade kunde förevisas och befunnos 
dessa till aldra största delen ickr vara den egentliga kornflugan 
utan en annan närstående art. Fråga kunde väl uppstå, hvad 
den egentligen hade på just kornåkrarne att göra, om icke för att 
der fortplanta sitt slägte. 

FLmellertid nöjde vi oss med den förklaringen, att > korn- 
flugan» var i det närmaste försvunnen och anade icke, att vi i 
hennes anförvandt också hade en fiende, som icke just var att 
leka med. 

Den 14 juli blefvo ock dess verkningar skönjbara, ithy att korn- 
åkrarne visade sig sjukliga och en mängd larver anträftades, som 
angrepo växten på samma sätt som kornflugans larv gjorde 1883. 

Den 13 augusti började jag närmare analysera några korn- 



Larsson: kürnflugans härjningar pa Gotland. 



5- 
6. 



Paj se i Martebo s:n. 
Martebo Prestgård . 



4. Skäggs i Vestkinde s:n a. 



åkrar. För detta ändamål uppryckte jag alla kornslran på un- 
gefär en qvadratfots yta och erhöll då följande resultat: 

34 friska strån, 
Vid Bürge i Lummelunda s:n... a. j 34 angripna, 

10 totalt dödade. 
53 någorlunda friska, 
12 totalt dödade. 

38 någorlunda friska, 
3 I totalt dödade. 
34 någorlunda friska, 
2 2 totalt dödade. 
2 5 friska, 
16 hårdt angripna. 
16 någorlunda friska, 
16 totalt dödade. 
53 friska, 
I 7 skadade, 

I 5 absolut döda. 
68 någorlunda friska, 

7 skadade, 

1 1 absolut döda. 
36 friska, 

8 skadade, 

16 absolut döda. 
48 någorlunda friska, 
28 hårdt skadade. 
1 4 friska, 

6 skadade. 
46 friska, 
10 skadade. 
85 friska, 

17 skadade. 

39 friska, 
8 skadade. 

I I absolut döda. 
44 friska, 

3 skadade, 
16 absolut döda. 



10. 



Mickelgård i Vestkinde s:n 

Tuor i Bro s:n 

Vestkinds i Vestkinde s:n . 
Visby stadsjord 

Mickelgårds i Vestkinde 



I 82 ENTOMOLOG LSK TIDSKRIFT I 885. 



II. Heriksdal i Barlingbo s:n a. 

(mcddeladt). 

b. 



c. 



d. 



97 friska, 

7 skadade. 

60 friska, 

4 skadade. 

( 54 friska, 

I 3 skadade. 

I 90 friska, 

I 8 skadade. 

I 100 friska, 
e 

I 16 skadade. 

I 34 friska, 

12. Stenkyrka s:n a. 19 skadade, 

(meddeladt). | 1 5 absolut döda. 

I 4 1 friska, 

b. 20 skadade, 

I ] 2 absolut döda. 

Häraf synes att skadan är rätt betydlig. Härjningen synes 
dock icke i är vara utsträckt öfver /u/a Gotland såsom i fjur. 
Detta synes framgå deraf, att de underrättelser, jag erhållit från 
sydligare delen af ön, varit goda. Det klagas dock nu på skörde- 
resultatet och troligen har härjning äfven der egt rum, fastän det 
förbigått uj)])märksamheten. 

Vid undersökning af skadedjuren kunde man lätt U[)pläcka, 
att de voro af flera slag. Tvä olika slags larver angrepo strået. 
Dessutom hade en annan insekt skadat bladen, och ofta kunde 
på den dödade plantan intet annat fel upptäckas än att bladen 
vid snärpet voro genomborrade. 

Kmellertid för att fa reda på hvilken art det ena eller an- 
dra af dessa skadedjur tillhörde, inlade jag, såsom ofvan är sagdt, 
den 13 augusti bortåt 50 skadade kornstrån i en glaskupa och 
redan den 19 i samma månad började flugor framkomma. 

Vid närmare undersökning, som verkstäldes af lektor Jacob 
Spangberg i Gefle, visade det sig då, att kornstånden angrepos 
både af Chlorops livniopus och Oscijiis fi-it. 

Parasiter hafva i år ganska talrikt uppträdt och angripit 
nyssnämda flugors larver, hvilka hemsöktes af Coclinius niger N. 
v. E. af Braconidernas grupp, hvilkas larver i sin ordning åter- 



Larsson: kornflugans härjningar på ooti-and. 183 

igen decimeras af en liten stekel nämligen af en ren Pteromalid, 
Pieromalus muscarum Walker. 

Om insektshärjningen således i år icke på långt när varit 
så förödande som förlidet år, så är dock den skada jordbruket 
på Gotland deraf lidit af så allvarsam natur, att saken är värd 
all möjlig uppmärksamhet, ty förr än man är fullkomligt på det 
klara med skadeinsektens lefnadssätt och natur, kan man natur- 
ligtvis icke utgrunda något medel att befria sig från densamma. 
Vi skola dock hoppas, att kornflugan nu denna gång på Gotland, 
sedan parasiter börjat uppträda, spelat ut sin rôle, efter att af 
den lilla ön hafva tagit en tribut af mer än 2,000,000 kronor 
och om åter den farliga fienden vill gästa vår bygd, vi då skola 
vara bättre rustade till strid mot honom. 

Skäggs den 25 september 1884. 



-^=$5.. 



SVENSK-NORSK RNTOMOLOGISK TJTERATUR 18S4. 



(Forts, från sitl. 176.) 

I nllandet tryekta iippsatser: 

AiTRivii.i.ius, Chr., I>ej)idoptera im zoologischen Jahresbericht für 1 883 heraus- 
gegeben von der zoologischen Station zu Neapel. Zweite Abtheilung. 
Arthropoda, sid. 472 — 540. Leipzig, 1884, 8:0. 

'J'iioMSON, C. G., Note sur deux espèces du genre Harpalus. — Annales .Soc. 
Ent. Fr. (6) T. 3, 1884, Bull. p. 120 — 121, (i n. sp.). 

, Note sur le HyJrobhis fiiscipes (+ i n. sp.). ■ — Annales Soc. Ent. 

Fr. (6) T. 3, 1S84, Bull. p. 131, 

, Note sur le genre Notiophilus (i n. sp.). — Annales Soc. Ent. Fr. 

(6) T. 3, 1884, Bull. p. 112 — 113. 

, Note sur \ Harpahis ovalis Rkichk. — Annales Soc. Ent. Fr. (6) 

r. 4, 1SS4, Bull. p. 33—34. 



Bihang. 

Uppsatser tryc-kta i Sverige ooh Norge eller af utlandingar om 
Sverige oeh Norge. 

EvKRTS, Fn., Coleoptera door Dr. II. ten Kate jr. in Noordelijk Lapland aan- 
getroffen. — Tijdschr. v. Entomologie D. 27 1S84, p. 249 — 250. 
(13 sp.). 

Hansen, H. J., Nekrolog over Jiircf.n Christian Sriiirnvri;. — Ent. Tidskr. 
Arg. 5, 1884, sid. 101 — 1 10, 207 — 208. 

Hassei.t, A. W. M. V., Spinnen door Dr. IL ten Kate jr. in Noordelijk Lap- 
land verzameld. — Tijdschr. v. Entomologie D. 27, 1884, p. 351 — 
352 (5 .sp. + I n.sp. Aranea, i Opilionid). 

Rkutkr, O. M., Entomologiska meddelanden från Societas' jiro fauna et Flora 
Fennica sammanträden åren 18S2 - ch 1S83. — Ent, Tidskr. Arg. 5, 
1884, sid. 163 — 171, 225. 

~, Finlands och den .Skandinaviska Ilalfons Ileniiptcra Heteroptera. — 

Ent. Tidskr. Arg. 5, 1S84, sid. 173 — 185, 225. 

, Species Capsidarum, quas legit expeditio danica Cîalateae. — Ent. 

'lidskr. Arg. 5, 1S84, sid. 195 — 200, 229. 



bergroth: finsk entomologisk literatur 1883 — 84. 185 

SöRENSEN, \V., Trœk af nogle Sydamerikanske Insekters liiologi. — Ent. 

Tidskr. Arg. 5, 1884, sid. 1—25, 88, t. i f. i — 16. 
— , Om et par Punkter af PhaLangidernes Anatomi. — Ent. Tidskr. Arg. 

5, 1884, sid. 26—35, S8, t. I f. 17—18. 

Chr. Atirivillius. 



FINSK ENTOMOLOGISK LITERATUR 1883—84. 

I Finland tryckta afhancUingar: 

Palmen, J. A., Über paarige Ausführungsgänge der Geschleclitsorgane liei In- 
secten. Eine morphologische Untersuchung, 108 s. med 5 ta flor. Hel- 
singfors 1884. 

Reuter, O. M., Entomojogiska exkursioner under januari 1882 i södra Fin- 
land. — Meddel. Soc. pro Faun. et Fl. fenn. IX, 1883, s. 72 — 77. 

, Några ord om de europeiska arterna af slägtet Anthocoris Faee., 

FiEB. — Medd. Soc. Faun. Fl. fenn. IX, 1883, s. 78—81. 

, Hemiptera Gymnocerata Europae. Hémiptères Gymnocérates d'Europe, 

du bassin de la Méditerranée et de l'Asie russe, Tom. III, Avec 5 
planches. — Act. soc. scient, fenn. XIII, 1884, s. 313- — 568. 

, Jifotioinoi iitin FJiaraonis LiNNÉ, en ny fiende till vår husro. — Öfv. 

Finska Vet. Soc. förh. XX\T, 1884, s. i — 21. 

, Sibiriska Hemiptera. — Öfv. Finska Vet. Soc. förh. XXVl, 1S84, 

s. 22—35. 

, De nyaste upptäckterna inom insekternas utvecklingshistoria. Föredrag. 

— Öfv. Finska Vet. Soc. förh. XXVI, 1S84, s. 223 — 250. 

Sahekerc;, John, Hapahis fnmaciilafus L. och Clytiis paiitlicriniis S.W. åter- 
funna i Finland. — Medd. Soc. Faun. Fl. fenn. I.X, 1883, s. 82— 88. 

, Om larverna af slägtet Lomechusa. (Med en tafla). — Medd. Soc. 

Faun. Fl. fenn. IX, 1883, 89—93. 

, En ny finsk art af Capsidslägtet Atractotonitts. — • Medd. .Soc. Faun. 

Fl. fenn. IX, 1883, s. 94 — 95. 

, New-aplics coronatits, en ny finsk Scydmrenid. — Medd. Soc. Faun. 

Fl. fenn. IX, 1883, s. 96—97. 

, Negastrius algidus, en ny högnordisk Elaterid. — Medd. Soc. Faun. 

Fl. fenn. IX, 1883, s. 98—99. 

I utlandet fyckta afhandlingar : 

Reuter, O. M., The British species of Dicyphus. — Ent. Monthl. Mag. XX, 
1883, s. 49—53- 

, Trois nouvelles espèces de Capsides de France. — Revue d'Entom. 
II, 18S3, s. 251—254. 



I 86 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 885. 

Rkutek, O. M., Description d'une espèce nouvelle du genre Eurydema el 

quelques mots sur la synonymie de trois autres espèces. — Kev. d'Ent. 

III, 1884, s. 67 — 69. 
, Phloeothrips albosigiiata n. sp. ex. Algeria. — Rev. d'Ent. Ill, 1884, 

s. 290 — 291. 
— , Genera nova Hemipterorum, III, IV. — Wien. ent. Zeit. Ill, 18S4, 

s. I — 3 och 218 — 219. 
• , Ad Cognitionen! Aradidarum palaearcticarum. — Wien. ent. Zeit. Ill, 

1884, s. 129—137. 
, Synonymisches über Hemipteren. — Rev. mens. d'Ent. I, 1884, s. 

131 — 135- 

E. Bergroth. 

«^of» 



SUPPLEMENT TIL SYDVARANGERS 
LEPIDOPTERFAUNA 



G. Sandberg. 



I det jeg foreleegger Etiimn. Tidskrifts Laesere naervaerende 
»Supplement til Sydvarangers Lepidopterfauna», indfrir jeg der- 
med en Gjaeld til mine entomologiske Venner, som lœnge har 
lagt mig paa, men som jeg af tvingende Grunde ikke för har 
kunnet afgjöre. Dermed er det mig tillige en Tilfredsstillelse 
efter — rimeligvis for bestandig — at have sagt Sydvaranger 
mit Farvel at kunne beskikke mit Hus med et Opgjör, der baade 
beriger Faunaen med en ret anseelig Tilvaekst og tiUige lover 
en god Höst for fortsatte Forskninger i hine for Entomologen 
saa interessante Egne af vört Land. 

Som det vil erindres, naaede Tallet af de fra Sydvaranger 
kjende Lepidoptera gjennem Schöyens Fortegnelse i Tromsö Mu- 
seiwis Aarshefter for 1881 op til 132 Arter. Hertil kom senere 
Schneiders Bidrag, (Se Ento?n. Tidskr. for 1882, p. 65 flg.) der 
videre forögede Faunaen med 19 Arter, saa at det samlede An- 
tal dermed udgjorde 151 Endelig tilkommer gjennem naervae- 
rende Supplement som den forelöbige Slutsten paa Undersögelses- 
arbeidet yderligere 33 Arter, mens paa den anden Side i ud- 
gaar af den seldre Fortegnelse, nemlig Charœas Graminis, som 
ved en Feiltagelse var indkommet i samme. Antallet af de hid- 
indtil i Distriktet forefundne Lepidoptera opgaar saaledes nu til 
183 Arter hvorved Sydvaranger kommer til at indtage en Pläds 
\-ed Siden af det bekjendte Aliendistrikt, der hidtil har vaeret 

Entomol. Tidskr. Årg. 6, H. 4 (1885). 1 3 



1 88 ENïOMOLOGISK TIDSKRIFT I 885. 

anseet for den i lepidopterologisk Henseende bedst undersögte 
Del af det arktiske Norden. I AUen er nemlig fundet af 

Rhopalocera 24 Arter 

Sphinges i » 

Bombyccs 3 » 

Noduœ 21 

Geo?neir(C 35 » 

Mifrolepidoptcra 112 » 

Sum 196 Arter 
og i Sydvaranger af 

Rhopalocera 28 Arter 

Sphinges ._ 4 

Botnbyces. 14 » 

Noctuœ 22 » 

Geometrœ 35 » 

Microlepidoptera 80 » 

Sum 183 Arter. 

Dog kan Undersögelserne formentlig endda ikke i noget a f disse 
tvende Distrikter antages at have vseret saa udtömmende, at der 
jo i Fremtiden vil vsere adskilligt at hente frem af forborgne 
Skatte til fortsat Indtgegt for de respektive Faunaer. Hvad saer- 
ligt Sydvaranger angaar maa man lœgge Maerke til, at Praeste- 
gjaeldet er af ganske betydelig Störreise, strœkker sig gjennem 
en hel Breddegrad og i Fladindhold indbefatter et Areal af ca. 
5,000 QKm. Flere af de bedste Lokaliteter inden Distriktet 
maa ogsaa siges endda kuns at v?ere ganske overfladiskt under- 
sögte, saasom Trakterne omkring Bugöfjord, Neiden, Galgo-oaive 
med Omgivelser, ligesaa den russiske Side af Graendsevandet 
Tschoalme-javre med de der bosatte finske Kolonisters Skogryd- 
ninger og Engslaatter samt mod Nordost det maleriske Betsama- 
duodders vsekstrige Skraaninger og frodige Fjelddale. 

Med Hensyn til Alten saa er det en bekjendt Sag, at Ve- 
getationen der er rigere og Sommervarmen mere vedholdende 
end paa noget Sted i Östfinmarken, saaledes at man i Alten- 
dalen endog er istand til at drive aarvis Kornavl, hvilket man 
ei faar gjöre Regning paa i Sydvaranger. Dette i Förbindelse 
med sserdeles afvekslende og forskjelligartede Lokaliteter for Fang- 



Sandberg: sydvarangers lepidopterfauna. 189 

sten gjör Forholdene i dette »Finmarkens Italien» saerligt gün- 
stige for Insektlivets Trivsel og Udvikling, hvorfor det vist ikke 
kan slaa feil, at her endda vil vaere meget at tilföie Faunaen, 
isaer for Macrolepidopternes Vedkommende, som synes at vaere det 
svagere Punkt i de hidtil foretagne Undersögelser i dette Di- 
strikt. Mens saaledes Sydvaranger Macrolepidopterfauna presen- 
terer sig med det anseelige Tal af 103 Arter, kommer Alten i 
saa Maade ikke höiere op end til 84, eller omkring et Snes 
Arter mindre. Navnlig er Fattigdommen paa Bombycider (ikkuns 
3 Arter) paafaldende, i Forhold til hvad der af denne Afdeling 
er bragt for Dagen andetsteds fra inden Norges arktiske Region 
(ialt 26 Arter) hvorfor her med Tiden kan blive meget at tilföie, 
og hvad Rhopalocererne angaar saa er der ingen Tvivl om, at 
Arter som Papilio Machaon, Colias Nästes, Lycœna Orbitiilus, Va- 
nessa Antiopa, Van. Cardui, Melitœa Parthenie, Argytinis Polaris, 
Syrichtus Andromedœ & Centaiireœ senere vil vise sig ogsaa at 
tilhöre Altens Fauna. Mere udtömmende Resultater frembyder 
Undersögelserne med Hensyn til Stedets Microlepidoptera der har 
en ganske betydelig Overvaegt over Macrolepidoptererne. 

At de smaa Arter er vel saa talrige, er forresten det normale 
Forhold paa ethvert Sted med nogenlunde kontinentalt Klima og 
Plantevaekst, hvilket viser sig af Forholdstallene mellem de to 
store Hovedafdelinger af Sommerfuglene saavel for det europei- 
ske Fangstfeldt i det store taget som for de enkelte Dele af 
samme, h vor disse har vaeret nogenlunde grundigt undersögte. 
Dette er da vistnok den almindelige Regel ogsaa for vort Land 
og gjaelder ligefuldt i Nord som i Syd, ude i Fjorddistrikterne 
som inde i Landet, höiere til fjelds som nede i Lavlandet. En 
anden Sag er det altid, at de enkelte Underafdelinger saasom 
Rhopalocererne, Bombyciderne, Sphingiderne etc. efter Beskaf- 
enheden af de vaekstlige og klimatiske Forholde (Luftens Törhed 
eller Fugtighed, Värme eller Kulde) paa de forskjellige Steder 
kan vise sig at vaere staerkere eller svagere repraesenterede, 
Naar derfor Microlepidopterne ved de stedfundne Undersögelser 
hos os naesten allesteds har udgjort Mindretallet af de forefundne 
Arter, da svarer dette ikke til det virkelige Forhold, men vidner 
alene om Undersögelsernes Mangelfuldhed paa det antydede 
Punkt. Der er saaledes hidtil fundet 



IQO ENTOMOLOGISK. TIDSKRIFT 1 885. 

/ det ostenfjeldske Norge 425 Micros og 546 Macros 

» » vestejifjeldske » ... 162 » •» 273 

» Romsdals Amt 138 » » 219 » 

» Söndre Bergenhus Amt 61 » > 185 » 

■>> Nedenœs Amt 79 » 31S » 

hvilke Talstörreiser naturligvis for intet af Stederne angir det 
korrekte Forhold mellem de tvende Hovedafdelinger. I det hele 
taget har vore Entomologers Opmaerksomhed hidindtil for det 
meste vreret henvendt paa Macrolepidopterne, hvorfor der isaer 
blandt Microlepidopterne endda er overmaade meget nyt at hente 
frem fra vore vidtstrakte Felter. Som et lidet Vidnesbyrd herom 
kan anföres, at jeg i Löbet af de to sidste Sommere, uden endda 
at have drevet Undersögelserne synderlig effektivt, alene paa mit 
Hjemsted i S. Aurdal har fundet ikke mindre end omkring 20 
for Norges Fauna nye Micros. 

Efter det anförte er det at vente, at Sydvarangers Lepidop- 
terfauna i Fremtiden vil erholde sin vaesentligste Tilvsekst fra 
Microlepidopternes Verden, (Antal hidtil fundne Arter 80) lige- 
som Altendistriktet ngermest fra Macrolepidopterne. Det er i 
Sydvaranger, navnlig paa Grund af de primitive sociale For- 
holde, förbundet med langt större Vanskelighed at ftcrdes om- 
kring paa de forskjellige Lokaliteter og udholde Torturen af 
»Myggen» og >Knotten» end i det civiliserede Alten, hvor der 
naesten allesteds er Adgang til en tarvelig Forpleinnig og ial- 
fald om Natten Lise at erholde under et gjsestmildt Tag mod de 
blodtörstige Myriaders Efterstrsebelser. Der hörer isncrdeleshed 
hserdede Naturer til at kunne opholde sig saakienge som önske- 
ligt var med disse minutiöse Vœsener inde i Vildnisset i de 
endelöse, öde Myrlandskaber, hvor de Myggers og Knotters 
egentlige Hovedstad synes at vaere, og hvor ogsaa Maengden af 
Microlepidopterne er at söge. Hvad jeg og mine Forgjaengere 
ikke magtede, vil forhaabentlig fremtidige Kraefter udrette. 

Idet jeg hermed gaar over til Enkelthederne bemasrkes, at 
jeg har betegnet de Faunaen tilkommende nye Arter med Tal 
til Forskjel fra de aeldre, fra för af kjendte Species, hvorom No- 
tiser angaaendc nye Findesteder samt andet af Interesse er 
meddelt. Tvivlsomme Arter er bestemte af Schöven, hvis store 
Beredvillighed til at yde Hjaelp i saa Henseende aldrig har svigtet. 



SANDBERG: SYDVARANGERS LEPIDOPÏERFAUNA. ig\ 

I. Macrolepidoptera. 

Papilio Machaon Lin. Sommeren 1883 blev et Par fan- 
get i de indre Distrikter af Prsestegjseldet, Hannen ved Tscho- 
alme-javre den 2ode Juni, Hunnen ved Langfj ordeidet den 23de 
Juli. Begge var ilde medfarne, men saa ud til at have hört til 
en blegere Race. 

Det er ingen Tvivl underkastet, at Arten klaekkes i Finmar- 
ken, hvor Larvens Foder, forskjellige Slags Skjfermplanter, fore- 
findes i.rigelig Maengde, og hvor den jo ogsaa er iagttaget helt 
op til Porsanger, et Sted hvor baade Fjeld ög Hav staenger for 
Besög af fremmede Gjaester sydfra. Dog er Sommerfuglen sjel- 
den i Höinorden og bemaerkes kuns i värme, for Klaekningen 
gunstige Sommere saa som anförte Åars, der i saa Henseende 
var et Saersyn i Finmarkens Analer. En fra Finland for flere 
Aar siden til Pasviktrakten indflyttet Nybygger med et for en 
Almuesmand sjelden opladt Öie for Naturens Forteelser fortalte 
mig, at han her i Landet aldrig för nsevnte Sommer havde seet 
en saadan »J^urkt-pärAönen», (Tranesommerfugl) som han dog saa 
vel kjendte fra sit Hjemland. 

Bemaerkningsvaerdigt er det forövrigt, at denne kongelige 
Personage, hvor den viser sig i vore Fjeldegne, sjeldnere sees i de 
lavere Regioner, men gjerne udser sig de nögne Fjeldtoppe oppe 
i Höiderne til sin luftige Throne. Saaledes iagttog jeg Sommer- 
fuglen allerede i min Barndom i usaedvanhgt stort Antal paa Top- 
pen af Fjeldet Solaas ved Arendal samt forrige Sommer paa den 
nögne Tinde af Fjeldet Rösödeknatten paa Graendsen mellem 
Valders og Hallingdal og i en Höide over Havet af ca. 1,000 
M. Ligesaa har Schneider meddelt mig, at han en af de för- 
ste Dage af Juli Maaned f. A. i Maalselven indenfor Tromsö be- 
masrkede 3 Stkr. svasvende omkring Värden paa Skjaeggefjeldets 
nögne Top, og hvoraf det lykkedes ham at fange de 2. Det 
förste i Sydvaranger tagne Eksemplar, en Hun, som nu befinder 
sig paa Musaeet i Tromsö, toges ogsaa paa lignende LokaHteter 
ret op for Kobbervik, hvor kuns krybende Brisk og Kjserringris 
(Juniperus og Betula Jiana) vokser. 

Pieris Brassicae Lin. er ikke iagttaget i Sydvaranger siden 
i 1 88 1, da et Ekspl. blev taget ved Karhula, der naest efter 



192 EMOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 885. 

Porsanger er Artens nordligste kjendte Flyvested paa det euro- 
paeiske Kontinent. 

P. Rapae Lin. har heller ikke vreret at finde, siden den 
i 1881 i 2 Ekspl. blev taget ved Kobbervik. Som man kunde 
vente, er ogsaa denne en y>rari! û7'/s-> i de arktiske Regioner. 

P. Napi T. IN. Et Ekspl. {çf') taget paa Engen ved Sevvi- 
suolo i Vaggattem-javre Juli 1883. Udbredt, men temmelig spar- 
somt, over hele Prœstegjaeldet. 

Colias Palaeno Lin. Fundet Sommeren 1881 og 1882 i 
flere Ekspl. i Jakobselv lige ved Ishavets Kyster; i det sydlige 
Norge kuns bemerket inde i Landet. 

Thecla Rubi Lix. Sjelden i Sydvaranger, idet den i de 
g Sommere, jeg havde Anledning til at drive Undersügelserne 
der, kuns er fundet i et eneste Ekspl. ni. Sommeren 1881 paa 
Prasstegaarden. 

Polyommatus Phlaeas Lin. 7uir. A/mricaniis D'LTrban. Lige- 
ledes ganske sparsomt udbredt i Distriktet, idet den, siden et Ekspl. 
i 1880 fangedes paa Praestegaarden, kuns én Gang til er taget, ni. 
2 den Juli 1883 paa Es. Kalliaincns Nybygge ved Langfjordvandet. 

1. P. Helle W. V. Jakobselv 3ote Juni 1883. Ny for 
Norges Fauna; af Schöyen senere fundet i det Throndjemske Amt. 
(Se Eni. Tidskr. 1883, p. 131) Henhörer efter det tagne Ekspl. 
at dömme til de Arter, der blegner i det arktiske Luftströg. 

2. Lycaena Argyrognomon Bergstr. {Argus auc/.) &: 
T'cir. ^gidion Meisn. havde, mœrkeligt nok, ikke vist sig noget- 
steds i Distriktet för Sommeren 1883, da den pludselig op- 
traadte temmelig almindelig i hele Juli Maaned fra Praestegj?el- 
dets inderste Grtendser ved Muotke-varra lige ud til Bögfjorden 
og Kirkenœs. De under Loupen stc-erkt iöinefaldende, talrige 
Haarskjœl paa Forvingernes Overside betegner samtlige Ekspl. 
som tilhörende Formen Argy^rognomon ; derimod synes Under- 
sidens mörkere gråa Skjœr, den jaevnt normale Störrelse samt 
den friske, blåa Farve, ialfald hos Eksemplarerne fra Vaggattem, 
at antyde en större Lighed med Hovedformen end med Varie- 
teten ^gidion, hvortil dog etpar Stykker fra Trakten omkring 
Kirkenaes vil kunne hen föres. 

Vanessa Urticae Lin. Larven i Mœngde paa Nsesler i 
Skoltebyen ved Bodse-javre Juli 1H83. Varieteten Polaris Stdgr. 



SANDBERG: SYDVARANGERS LEPIDOPTERFAUNA. 1 93 

flöi i nykltekkede Ekspl. midt i September 1882 ved Eide i 
Langfjorddalen. 

V. Antiopa Lin. blev under det sidste Aar af mit Ophold 
i Sydvaranger taget af Sorenskriver Hvoslef den 2 4de Juni i 
et overvintret og afflöiet Hunindivid, siddende paa Veien gjen- 
nem Birkeskogen ved Boris-Glebs Kapel. Det havde, som rime- 
ligt for disse nordlige Höider, Vingebremmen hvid ligesom det 
af mig i 1876 ved Prœstegaarden observerede, men skildte sig 
forövrigt i ingen Henseende fra sydligere Egnes Ekspl. 

V. Cardui Lin. var. Pallida Sandberg. Foruden ved 
Pr^estegaarden, Kobbervik og Tschoalme-javre ogsaa observeret i 
Neiden i samme afblegede Varietet som den i Tromsö Mus. 
Aarsh. 1882, p. 7 beskrevne, hvoraf et Ekspl. er afgivet til 
Musaeet. 

Melitaea Parthenie Bkh. Galgo-oaine samt Fjeldene inde 
i Landet Juni og Juli 1883. 

Argynnis Selene S. V. fandtes i 1883 lige ned til Kir- 
kenaäs, men var fornemmelig almindelig laengere inde i Landet 
paa fugtige Gr^esmarker. I det sydlige Norge har jeg fundet 
-denne Art enkeltvis ogsaa i Fjeldurer og paa tör, stenet Jord- 
bund. 

A. Pales S. V. var. vcl ab. Induda Sandberg. (Se herom 
Eut. Tidskr. 1883, p. 129). Denne udmaerket vakkre Form, 
den af Prof. Sahlberg er taget lige ned til Ingermanland, (Se 
Lpa Eni. Tidsi<r. 1885, p. 19) er ikke senere fundet i Sydva- 
ranger eller noget andetsteds i Finmarken; derimod har Schnei- 
der ifölge en Notits i Eni. TidsJir. for dette Aar (p. 149) i 
Maalselven den lode Juli f. A. fundet en lignende Aberration af 
Formen Lapponica. 

A. Polaris B. blev i 1881 og 1882 paany fundet ved Bugö- 
nses samt paa Fjeldene omkring Jakobselv, begge Steder paa 
■det torre, veirhaarde Fjeldplateau, flyvende om mellem Stenene. 
Polaris er ved Siden af Chariclea af alle nordlige Argynnisarter 
■den mest haardföre og baerer saaledes sit Navn med Rette. 

Larven eller Puppen lykkedes det mig ei at finde, skjönt 
jeg fornemmelig Vaaren 1883 offrede megen Tid paa at söge 
efter dem paa Fjeldene omkring Bugöntes, hvor Sommerfuglen 
stundom optrœder i Maengde. Formodentligt forstaar Larven at 



194 ENl'OMOLOGISK TIDSKRIFT 1S85. 

forstikke sig vel om Hosten for den ublide, arktiske Vind og 
forlader siden ikke sit Kvarter förend som vinget V?esen. 

A. Frigga Thbg. förekom almindelig ved Tschoalme-javre 
og laengere inde Sommeren 1883, isaer paa Fr. Heiskaris Ny- 
bygge ved Indsjöens sydlige Ende. Et praegtigt Hunekspl. fra 
Myren ved Bosjavre maaler mellem Vingspidserne hele 54 Mm. 
eller benved det samme som den store Perlemorsommerfugl 
{Aglaja). 

Nogle Vaaghalse, der i indevaerende Sommer havde forvil- 
det sig ned i^Schöyens Naerhed, undgik da heller ikke sin Skjiubne, 
men blev af denne y>oculalissi/nus iiidagator-n attraperede paa en 
Myr helt nede i Nordinarken, en Mils Vei fra Kristiania. 

3. A. Aglaja Lin. fandtes den 3die August 1882 i et en- 
kelt Ekspl. paa Por /t in Ollis Nybygge ved Tschoalme-javre og 
blev Aaret efter sammesteds af mig taget i Maengde den asde 
Juli. Stedet (henved 6972° n. Br.) er det nordligste Punkt i Eu- 
ropa hvor denne store og smukke Art er bcmaerket, af Schneider 
er den för taget saa langt mod Nord som ved Trondetiœs i 
Tromsö Amt (henved 69° n. Br.). Eksemplarerne skiller sig for 
övrigt hverken i Störrelse eller Farvetegning fra sydligere Egnes. 

Erebia Lappona Esp. flöi Sommeren 1883 i Mc^ngde paa 
Kjelmöen ved Bögfjordens Munding lige ud mod Havkysten alle- 
rede i förste Halvdel af Juni. 

E. Embla Thbg. Endda ikke iagttaget saa langt ned som. 
til Tschoalme-javre, kuns i Trakten om Vaggattem og Bos-javre. 

Oeneis Norna Thbg & ab. Lampa7ia. Almindelig i Juli 
Maaned 1883 paa Engslaatter oppe i Jakobselvdalen. Samtlige 
Ekspl. smaa (Kuns ca. 43 Mm. mellem Vingespidserne) og me- 
get mörkt farvede i Forholdet m. Hens, til Ocellernes Antal og 
Tilstedevaerelse paa begge Vingepar höist forskjelligt. Overhove- 
det maa jeg efter mit Kjendskab til Arten fra det nordlige Norge 
erklaere mig ganske enig med Schoyen i, at der er liden Grund 
til at opstille egne Varieteter for de Individers Vedkommende^ 
hvor Ocellernes Antal er svundet mest ind, saasom dette Forhold 
hos denne Art veksler i det mangfoldige. Derimod finder jeg 
blandt mine smaa, mörktfarvede Jakobselveksempl. en typisk 
Aberration, som jeg för har fra Myrerne ved Eide i Langfjord- 
dalen, og som har det brede, lyse Baand paa Vingernes Over- 



SANDBERG: SYDVARANGERS LEPIDOPTERFAUNA. I95 

1 

side rödligt gult. Efter den svenske Entomolog Sven Lampa 
har jeg benaevnt denne Form Lampana. 

4. ? Acherontia Atropos Lin. Sommeren 1881 blev en 
kjasmpestor Sphinx, der efter Beskrivelsen ingen anden kan have 
vaeret end Airopos, iagttaget af en Lappefamilie i Ropelv ved 
Bögfjorden, siddende paa en Tömmerstok taet ved Gammen. 
De indfödte tog skr«kslagne af Fenomenet Flugten, hvorved. 
Udyret desvaerre beholdt sin Frihed. Derimod blev et Ekspl. i 
1882 fanget i Tanen, ligesom et lignende ifölge Schneider er 
taget i Maalselven, og skal ingen af disse i Udseende have frem- 
budt nogetsomhelst afvigende fra sydligere Individer. 

Omendskjönt denne överalt hos os ktins enkeltvis optrsed- 
ende Omstreifer paa Grund af sin overordentlige Flyvekraft na- 
turligvis er istand til i ganske betydelige Afstande at fjerne sig 
fra sit oprindelige Hjemsted og saaledes vel kunde vjere kom- 
met til Östfinmarken sydfra gjennem de svenske eller finske 
Lapmarker, tör det dog ikke v^ere umuligt, at Arten i värme 
Sommere klaekkes i Finmarken, navnlig i de indre Landdistrik- 
ter, hvor Larven ikke savner Nsering, da dens fornemste Foder^ 
Potetesplanten, naesten överalt dyrkes og trives vel. Man vilde 
eliers vanskelig kunne forklare sig dens Förekomst paa et Sted 
som Maalselven, hvortil der ikke er Adgang sydfra uden over 
maegtige Snefjelde og det vilde Hav. 

Nola Karelica Tgstr. maa vaere sjelden paa hine Höider, 
da den ikke er iagttaget nogetsteds i Sydvaranger siden Fundet 
af det af Schöyen i hans »Oversigt» fra 1879 under Navn af 
N. Arctica omhandlede Par. 

Arctia Festiva Bkh. Se Schneiders Reiseberetning i Enl, 
Tidskr. 1882, p. 76. Senere (i 1884) fundet af Schneider og- 
saa i Maalselven. Larven se En/. Tidskr. for 1884, p. 140. Ef- 
ter Beskrivelsen har det muligens vaeret samme Spinders Larver, 
der ifölge Prof. Aurivillius i Juni og Juli 1879 paa Norden- 
skiölds sidste arktiske Ekspedition blev fundne i Bugten ved 
Koljutschin og ved Ntmamo (Se Vegaeksp. vetenskapl. laktlagelser 
Bd. IV, Stockh. i88s). 

A. Quenselii Payk. blev af Dr. C. Aurivillius Sommeren 
1884 taget paa Fjeldene ved Kvosnangen (Se Eni. Tidskr. 1884» 
p. 203). Sommerfuglen har altsaa i Vestfinmarken vaeret klrek- 



196 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 885. 

ket i)aa et af de for dens Förekomst i Sydvaranger mellemlig- 
gende Aar. (Se Eut. Tidskr. 1884, p. 140). 

5. Spilosoma Fuliginosa Lin. Et Ekspl. af denne aldrig 
för i Finmarken observerede Art fandtes den 2 2de Mai 1883 
])aa Gaarden Karhula ved Tschoalme-javre siddende i Graesset 
\idenfor Stuebygningen. Det er Varieteten Borealis Stgr. ud- 
praeget. 

6. Hepiolus Velleria Hb. Jakol)sehdalen indenfor Björne- 
haugen om Aftenen den 2 2de Juli 1882 i et Ekspl. svrermende 
mellem de kj?empemaessige Bregner ved Elvebredden ; mangier 
ligesom ilere af mig i sin Tid ude i Vesteraalen fangede Stkr. 
ganske de hvide Flekker paa Forvingernes Overside, hvilke der- 
imod stœrkt markerede var tilstede paa endel Ekspl. fra Sevvi- 
suolo, der den i8de og içde Juli toges paa Myren ved Öens 
Nordende. Da der paa Öen ikke vokser Pieris Afjuihna, nœrer 
Larven sig her formodentlig af andre Bregnerödder, saasom Po- 
Jypodium 7'uh^aic, hvori)aa Tilgang fandtes. Ny for Finmarken. 

7. Leucoma Salicis Steph. P^t Ekspl. af denne indenfor 
vor arktiska Region hverken för eller siden iagttagne Art fandtes 
ved Gaarden Bakken i Jarfjord en Kveld i Juli 1882 af min 
iitrsettelige Assistent i Sommerfugljagten, Pigen Be.-vta Renslökken 
fra Kobbervik. Den sva^vede om mellem Vidjebuskene ved Baek- 
ken nedenfor Husene. 

8. Eriogaster Sp. Germ. En Larve og Puppe fra 1880, 
^om ei gav Imago, men som formodentlig tilhörte en Représen- 
tant af Uldgumpslœgkîi, er beskrevet i Eîil. Tidskr. for 1883, 
1». 20. 

Saturnia Pavonia J>iN. I 1883 medtog jeg paa min Reise 
fra Sydvaranger til Valders en Puppe henhörende til denne Art. 
Puppen levede lige til i Sommer uden endda at have givet Imago. 

Asphalta Flavicornis Lin. Et fulkomment afgnidset og 
ukjendeligt Individ fra Bugönres i Mai 1883 og et lignende fra 
■de vilde Fjeldhöider ud mod Havet mellem Jarfjord og den russi- 
ske Graendse i Juni s. A. er af Schöven bestemt som tilhörende 
denne, för kuns fra det undre Land kjendte Art. 

[Charseas Graminis Lix.] er ved en Misforstaaelse indkom- 
met i Fortegnelsen over Syd\arangers Lépidoptère og maa stry- 
<jes af Listen. Ma;rkeligt nok er Arten endda ikke fundet i 



SANDBERG: SYDVARANGERS LEPIDOPTERFAUNA. I97 

Trakten söndenfor Varangerfjoiden, uagtet den af Schöyen er 
taget helt oppe ved Kistrand. 

9. ? Hadena Maillardi Hb. Et Ekspl. af denne sjeldne 
Art har Irenge befandet sig i min arktiske Samhng. Det er fan- 
get et Sted i Finmarken; men for Öieblikket erindrer jeg ikke 
med Sikkerhed hvor, sandsynUgvis i Sydvaranger Sommeren 1875. 
Sommerfuglen er af Schneider finidet ved Tromsö. 

10. Orthosia Iris Zett. Langfjorddalen i Sydvaranger. 
(Se SCH()YEN : Tillag og Berigt. til Norges Lepid.fauna ; Krist ia- 
jiia 1885). 

11. Plusia Diasema B. 2 Ekspl. fra Karhula ved Tscho- 
ahnejavre medio JuH 1883. 

P. Hochenwarthi Hoch. Ogsaa i 1883 ved Praestegaarden 
i flere Ekspl. Schöyen har i Sommer taget Arten helt ned i 
Viker simd paa Modum. 

Anarta Cordigera Thbg. Flere Stkr ved Sydvaranger 
Praestegaard i 1882 og 1883. 

A. Melanopa Thbg. Almindelig hele Jakobselvdalen ned 
indtil ud mod Havkysten. 

A. Lapponica Thbg. Foruden det af Schneider i hans 
Reiseberetning i Eut. Tidskr. 1883, p. 79 omhandlede yEgtepar 
fra Galgo-oaine ogsaa en Han i enslig Stand taget paa Fjeldet 
ved Praestegaarden samme Sommer (af Schneider). 

Efter S. Lampas »Förteckning öfver Skandinaviens och Fin- 
lands Macrolepidoptera» skal Atiarta Zetierstedti ogsaa (ifölge 
Schneider) tilhöre Sydvarangers Lepidopterfauna. Opgaven maa 
imidlertid bero paa en Misforstaaelse, da denne Art endda ikke, 
saavidt mig bekjendt, er fundet i Sydvaranger. ' 

Brephos Parthenias Lin. Vaaren 1883 ved Kirkenass og 
Björnesund; seneie ud paa Sommeren et afflöiet Individ ved 
Elvenaes. 

Acidalia Fumata Stph. I Maengde paa Sevvi-suolo Juli 
1883 paa Myrer, i Skogen og paa Engen, mest paa fugtige Ste- 
der. Sammesteds flöi ogsaa en Aberration eller Varietet af Ar- 
ten, antagelig Freycrs Simplaria. Paa lysere Bund har denne 
Tvaerstregene over Vingerne mörkere og grovere, hvorved disse 
Streger blir betydelig mere iöinefaldende end hos Hovedformen. 

• Se pag. 203. 



1 98 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. 

Samme Form fandt jeg ogsaa i Hedalen i Valders Som- 
nieren 1884. 

A. Schöyenii? Sp. Schneider. I 1883 i Mœngde paa 
Sevvi-suolo i Vaggattem og lœngere inde sammen med fore- 
gaaende Art; men mens (lenne viser sig almindelig överalt lige 
ud til Havkysten, kommer Schöyenii ikke Ishavet naermere end i 
ca. 30 Km. s Afstand fra Fjordbundene. Maerkeligt nok er denne 
Indlandsform endda ikke iagttaget i de svenske Lapmarker; der- 
imod skal den have en vid Udbredelse mod Öst og Syd, efter 
hvad Schneider har meddelt mig. Paa sin Reise i Finland 
ifjor Smmer har han nenilig i Helsingfors samt hos Dr. .w Teng- 
STRÖM i Lo/o seet Eksemplarer lige fra Egnen omkring Ladoga. 
Disse skulde have vajret bestemte som Sirigaria Hb., som dog 
nok er hel forskjellig. Schöyenii har saaledes ikke af de finske 
Entomologer kunnet erkjendes som nogen ny Art en Opfatning, 
som ogsaa Schöyen synes at dele, da han ifjor skrev mig til, 
at han altid havde betragtet denne alene som en melanotisk og 
formindsket Udgave af Fumala. Da jeg ikke er i Besiddelse af 
noget Ekspl. af Sirigaria til Sammenligning, tör jeg intet udtale 
angaaende Schöyenii Forhold til denne; men ligeovenfor Fumata 
maa jeg for min Part indtil videre holde paa Schöyenii Artsberet- 
tigelse. Forskjellen mellem begge disse förekommer mig nemlig 
altfor stor haade m. Hens, til Udseende, udbredelse og Tilhold- 
sted, til at de vel kan slaaes sammen. Til den for Schöenii ka- 
rakteristiske mindre Störrelse samt over Vingefladerne jc'evnt ud- 
bredte mörkegraa Bestövning, der viser sig baade hos Hunnen 
og hos Hannen, kommer det sœrligt mörke Belœg (idetmindste 
hos Hannerne) af Partiet udenfor den ytterste Dobbeltstreg paa 
Vingerne, hvilket som en mörk Braem elegant fremhœver Vinge- 
snidt og Farvefordeling og hos ubeskadigede Tndivider fordelag- 
tigen udmœrker Arten fremfor dens tarveligere Slœgting Fumata. 
Men foruden dette maatte det dog forekomme besynderligt, at 
Schöyenii, betragtet alene som klimatisk Varietet af Fumata, endnu 
ikke har vasret at opdage vestenfor, enten i Nord eller Syd paa 
de mange ganske vel undersögte Lokaliteter i de indre Dele af 
vor Halvö, hvor Hovedformen dog er hel almindelig. Desuden 
er begges Optraeden paa hver enkelt Lokalitet temmelig for- 
skjellig, hvilket jeg först blev opmœrksom pa sidste Sommer, jeg 



SANDBERG: SYDVARANGERS LEPIDOPTERFAUNA. 1 99 

besögte Flyvestederne inde ved Vaggattem. Mens nemlig Fumala, 
som för bemaerket, sserlig yndede fugtige Steder, fandt jeg Schöy- 
enii i Regelen bare paa tört Terrain, og naar den viste sig paa 
Myrer, var det kuns i Udkan terne. Flere befrugtede Hunner 
fandt jeg höit oppe i Bakken, siddende paa Blomsterne af Gje- 
(ierams (Epilobium ajigusfifolium). Dette er da min Betragtning 
af Sagen. Önskeligt vilde det imidlertid vaere, om det interes- 
sante Dobbeltspörgsmaal angaaende Schövenii Forhold saavel til 
Sirigaria som til Fumata, maatte finde en kyndigere Udredning. 

Ploseria Pulverata Thbg. viste sig i 1883 i Begyndeisen 
af Mai lige ned til Prœstegaarden, hvor jeg iagttog nogle Indi- 
vider flyvende om Kvelden mellem Snebygerne i etpar Kulde- 
grader. 

Biston Lapponarius B. har kuns vferet seet ved Kobbervik, 
sidste Gang tidligt om Vaaren 1882. Ifölge Staudinger over- 
vintrer Arten som Puppe og klajkkes ved de förste värme Sol- 
straaler om Vaaren. 

Anaitis Paludata Thbg. ciun var. Obscuraia Schöyen & 
Sororiata Tr. var för kuns fundet enkeltvis paa Myrerne ved 
Prcestegaarden samt i Jarfjord; men i Juli. 1883 viste den sig i 
Maengde i de indre, sumpige Egne; isaer var Formen Obscuraia 
almindelig. Arten optraeder neppe paa noget Sted i Sydvaranger 
i sin rene, lysegraa Dragt, men altid mere eller mindre formör- 
ket. Mange Ekspl. fra Vaggattem maa naermest henföres til 
Varieteten Sororiata, der danner en Övergång mellem Hovedfor- 
men og Obsairaia. 

Lygris Prunata Lin. Enkeltvis i de indre Distrikter (188 1) 
Eksemplarerne noget mindre og mattere tegnede end sydligere 
Individer; de mörke Bölgelinier paa Bagvingerne forsvindende. 

L. Populata Lin. Allerede midt i Juli Maaned 1883 fandt 
jeg den paa Myren op imod den norsk-finsk-russiske Grœndse 
ved Muotke-varra i samme mörktfarvede, sydfra vel kjendte Ud- 
gaver, der ud mod Havkysten synes at blive mere sjeldne. 

Cidaria Truncata Hufn. mr. Schneider i der i 1882 af 
Schneider toges i ét Ekspl. ved Mennika-jok, optraade i 1883 
almindelig fra Langfjordvandets övre Ende, tiltagende i Antal 
indover mod Vaggattem, hvor den forefandtes i Msengde, dels 
paa Engene omkring »Hovedstaden» paa Öen, dels inde i Sko- 



2 00 ENÏOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. 

gene og paa Myrerne. Samtlige Ekspl. viste sig at tilhöre samme, 
ensartet blaagraa farvede Form som det af Schneider fangede, 
hvor Forvingerne er uden Spor af Rustfarve, med Undtagelse af 
en svag Antydning udenfor Midten af Vingen, og Bagvingerne 
mörkt bestövede, nseslen af samme Farve som de forreste. Da 
jeg antar, at en saa konstant udpraeget Form af denne forövrigt 
saa variable Art fortjener et eget Navn, har jeg opfört den her 
med Varietetsnavnet Schnetderi efter Finderen, min Ven, Kon-, 
servatoren i Höinorden. Et Individ af samme Sort tog jeg ifjor 
Höst paa en Myr oppe i Hedaleit, ca. 600 M. o. H. men har 
aldrig tniffet den i mere lavtliggende Regioner her i Valders, 
hvor den viser sig i 2 Hoveddragter, én med sortbrunt og en 
anden med hvidgraat Midtstykke paa Forvingerne. 

C. Montanata S. V. var. Lapponica Stgr. Juni 1883 al- 
mindelig opover hele Jakobselvdalen og isaer i Masngde bag 
Björnehaugen; holder sig til Fjeldene og er ikke observeret i 
Lavlandstrakterne i det indre Landskab. 

C. Dilutata S, V. (Nebidata Thbc^ optrœder i etpar Farve- 
nuancer, én hvidgraa og én sortgraa, {?var. Sandher gi & Schnei- 
dert Lpa Eyit. Tidskr. 1885, p. m) og har intet Aar udpaa 
Höstkanten undladt at indfinde sig i massevis saavel i det indre 
Land som ud imod Havkysten. 

Eupithecia Hyperboreata Stgr. Denne af Staudinger i 
Alten i860 opdagede Art, der i de senere Aar har optraadt al- 
mindelig i Valders og vist sig i Sverige enkeltvis endog helt neil 
til Gotland, (Se Meves Ejü. Tidskr. 1884, p. 72) har saaledes 
gjort sig sit Navn ufortjent. I Höinorden gaar den saa langt lui 
mod Havet, som Larvens Foderplante, Juniperus, vokser. 

IL Microlepidoptera. 

Scoparia Centuriella Schiff, var i Juli 1883 yderst al- 
mindelig mellem Bladene af PJpi/o/>iu/ii angiislifo/. paa de torre, 
stenede Omgivelser af Statens Hus ved Rämä-guösk inde ved 
Pasvikelven. Arten varierer meget saavel med Hens, til Störrei- 
sen som Grundfarvens lysere og mörkere Karakter. 

12. S. Sudetica Zell. Forhtngst fundet i et Ekspl. ved 
Elveniïiskanten, men blev ikke medtaget i den ;eldre Fortegnelse. 



SANDBERG: SYDVARANGERS LEPIDOPTERFAUNA. 20I 

13. Crambus Furcatellus Zett. Jakobselv. Förvandlin- 
gen se E7it. Tidskr. 1883, p. 27. 

Tortrix Viburnana S. V. I 1881 og 1882 fundet i Ja- 
kobselv; viste sig i 1883 almindelig paa Myreine inde i Landet 
opimod Moutke-varra. At den, som Schneider antager, i det 
nordlige Norge blot skulde forekomme paa ganske nögne Fjelde, 
(Se Enl. Tidskr. 1883, p. 85) er altsaa ikke Tilfeldet. 

14. T. Lapponana Tngstr. Se Schneiders Reiseberetning 
1882, p. 85 samt Schöyen Tromsö Äfus. Aars/i. s. A., p. 62. 
I 1883 ogsaa fundet i nogle Ekspl. inde paa Myrerne ved Bos- 
javre og Sevvisuolo; enkeltvis og sparsomt udbredt. 

Penthina Sauciana Hb. Formodentlig allerede i 1878 ta- 
get af Schöyen ved Elvenais. (Se hans »Oversigt», p. 210 samt 
Tromsö Mus. Aarsh. 188, p. 27). I Midten af Juli 1883 fan- 
gede jeg etpar Ekspl. ved Vaggattem og laengere inde ved Rigs- 
grsendsen ved Muotke-varra. 

15. P. Dimidiana Sodoff. Ligeledes taget i de indre Di- 
strikter Juli 1883. Förekomsten ikke uventet, da den ifölge 
Schöyen gaar helt op til Porsanger. 

P. Lediana Lin. I 1883 fundet saavel inde i Landet som 
paa Fjeldene omkring Kirkenaes. 

P. Turfosana H. S. 2 Ekspl. allerede i 1880 paa tört 
Terrain ved Havkanten ud mod Jakobselv. 

P. Nebulosana Zett. forefundet i en Maengde Ekspl. i for- 
skjellige Udgaver, mörkere og lysere, fra mine sidste Vandringer 
Sommeren 1883 saavel omkring paa Fjeldene ved Havskysten 
som i det indre Land. 

16. P. Rivulana Scop, Endel Ekspl. fra Myren ved Svan- 
vik samt ved Melkefossen den lode Juli 1883. Arten, som af 
Siebke og WocKE er fundet paa Dovrefjeld, vides ei för iagtta- 
get i det arktiske Norge. 

17. P. Btfasciana Hw. (?) Et Ekspl. fra Vaggattem den 
i8de Juli 1883 og muligens et til fra Myren paa Öen samme- 
steds har Schöyen antaget for ovenstaaende Art, der af Wocke 
i hans Katalog bare er noteret fra Tydskland og England, men 
tillige skal vgere fundet i Sverige op til Upland. Arten skulde 
saaledes vaere ny for den arktiske Lepidopterfauna, saavel som 
for Norges overhovedet. 



202 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 885. 

18. Grapholitha Tr. Sp? Et noget afflöiet Ekspl., der 
■efter Udseendet sandsynligvis tilhörte Donovans Suhocellana, toges 
den i8de Juli 1883 i Fjelduren paa Öen Sevvisuolo. Schneider 
opförer Arten med ? fra Grötö og Tromsö ; ikke för observeret 
i Finmarken. 

19. Steganoptycha Gyllenhaliana Thbg. Myren ved 
Rämäguösk den 2 2 de T"li 1883. 

20. S. Ericetana H. S. flöi i flere Ekspl. paa Praeste- 
gaardsmyren i Midten af Juni 1883. Paa tört Terrain toges se- 
nere ud paa Sommeren et Individ ved Jakobselv og et andet ved 
Vaggattem. Ny for Finmarkens Faima. 

Phoxopteryx Myrtillana Tr. flöi ogsaa paa Prœstegaards- 
niyren samtidig med foregaaende. 

21. Scardia Tessulatella Z. Den i8de Juli 1883 paa 
•et Bakkeheld i Furuskogen paa Sevvi-suolo fangedes et smukt 
Individ af denne saavel for vor arktiske Region som for Norges 
Fauna nye Art. 

22. Tinea? En liten Tineid, sortblaa af Farve, saaes den 
2ode Juli 1883 i Lyngen ved den nordlige Pynt af Sevvi-suolo, 
men blev ei fanget. 

23. Incurvaria Capitella Cl. Et Ekspl. fra œldre Tid i 
min Samling fundet i Trakten om Kirkenses. Ny for Finmarken. 

I. Rupella Schiff. & var. Auraia Z. Flere Ekspl. saavel 
af Hovedformen som af Varieteten Attrata paa Bakkeheldet mod 
Öst ved Prtestegaarden medio Juni 1883. 

24. Nemophora Panzerella Hb. Et Ekspl. ved Praeste- 
gaarden den i4de Juni 1883. 

25. Swammerdamia Griseocapitella Stj. ah. Obscur ior. 
To mörktfarvede Individer af denne Art fundne paa Myren ved 
Vaggattem-javre den i2te Juli 1883. Et lignende, större fra 
Muotke-varra den 2ode ncestefter. 

26. Argyresthia Goedartella Lin. Et Ekspl. i Vidje- 
krattet ved Tschoalme-javre den 22de Juli 1883; ligesaa et ved 
Langfjordvandet den 2 3 de. Ny for Finmarkens Fauna. 

27. Depressaria Ciniflonella Z. Den 4de April 1883 tog 
jeg paa Loftsvinduet i Praestegaarden et enkelt overvintret Ekspl. 
af denne, aldrig för i det arktiske Norge observerede Art. Saavidt 



Sandeerg: sydvarangers lepidopterfauna. 203 

mig bekjendt er den hos os ikke fandet nordenfor Bagn i S. 
Aurdal, hvor den förekommer almindelig. 

28. Gelechia Diffinis H\v. Et Ekspl. ved Kirkenaes 
Juli 1883. 

Oecophora Stipella Lin. & Similella He. Begge almin- 
delige paa Prœstegaarden, i alle de Aar jeg var der. Stipella 
trseffes mest inde i Husene paa Vaegge og Vinduesruder, mens 
Similella holder til i Bjerkekrattet, hvor den svsermer om, isaer 
ved Kveldstid. 

29. Coleophora Laripennella Zett. Etpar Stykker ved 
Jakobselv 29de Juni 1883 samt ved Tschoalme-javre den 2 7de 
Juli 1883. 

30. Elachista Stt. Sp? En ukjendt, maaske ny Art af 
denne Slaegt toges i flere Eksempl. paa Prsestegaardsmyren sidst 
i Juni Maaned 1883. Ifölge Schöyen har den störst Lighed 
med Alricomella Stt., men er nok heller ikke denne Art. 

31. Lithocolletis Rayella Lin. Fundet i Lövskogen ved 
Elven nedenfor Vaggattem-javre den lode Juli 1883. 

32. Nepticula Z. Sp? I Bjerkekrattet under Fjeldet ved 
Jakobselv tog jeg sidst i Juni Maaned 1883 en liden Nepticula, 
som ei har kunnet bestemmes. Den var af Farve paa Fremvin- 
gerne blaagraa med lyst Baand. 

^2)- Micropteryx Hb. Sp? Sammesteds paa samme Lokali- 
teter en Art Alicropteryx, som heller ikke har kunnet bestemmes ; 
muligens Aureatella Scop. 

S. Aurdal i Valders September 1885. 



Uppgiften i Sven Lampa's »förteckning» om Anarta Zetter- 
stedti's förekomst i Sydvaranger grundar sig på ett exemplar, som 
jag sommaren 1878 fångade på den gräsbeväxta sandstranden vid 
Bugönses. Att uppgiften blifvit hänförd till Sparre Schneider, 
torde bero på ett misstag. 

Stockholm i november 1885. 



Chr. Aurivillius. 



-<m- 



Entomol. Tidskr. Arg. 6, H. 4 (1885). 1 4 



GÂFVOR TILL ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS 
BIBLIOTEK UNDER ÅREN 1883— 1885. 

Från vederbörande sällskap i utbyte mot Entomologisk Tidskrift. 



Angers, Société d'Etudes scientifiques. Bulletin Tom. 9, 1882 — 3. 

Batavia, Koninklijke Natuurkundige Vereeniging. Natuurkundig Tijdschrift. 

Deel. 42, 1883; 43, 1884; 44, 1885. 
Berlin, R. Friedländer & Sohn. Entoniologische Nachrichten. Jahrg. 10, 1S84; 

II, 1885. 

— , Deutsche Entomologische Zeitschrift. Band. 29, 1884; 29: i, 1885. 

Bonn, Naturhistorischer Verein der Preussischen Rheinlande und Westfalens. 

Band. 40: 2, 1883; 41, 1884; 42: i, 1885. 
Bordeaux, Société des Sciences physiques et naturelles. Mémoires. Tom. 5: 2, 

3 + appendix. 
Boston, Society of Natural History. Proceedings. Vol. 21 : 4, 1882 — 3; 22: 

1—3, 1883-4. 

, American Academy of Arts and Sciences. Proceedings. Vol. 12, 1885. 

Bremen, Naturwissenschaftlicher Verein. Abhandlungen. Band. 8: 2; 9: i, 2. 
Breslau, Verein für schlesische Insektenkunde. Zeitschrift für Entomologie. 

Heft. 9, 1884; 10, 1885. 
Brooklyn, Entomological Society. Entomologica Americana. Vol. l: i, 1885. 
Brunn, Naturforschender Verein. Verhandlungen. Band. 20 — 22, 1881 — 4. 
Bruxelles, Société Entomologique de Belgique. Annales. Tom. 25; 26; 28; 

29: I, 1882— 1885. 
, Académie royale des Sciences. Bulletin. (3) Tom. 6 — 8, 1884 — 5. 

Annuaire. Tom. 50 — 51, 1884 — 5. 
Budapest, Rovartani Lapok. Band, i, 1884; 2: i — 9, 1885. 
Caen, Société française d'Entomologie. Revue d'Entomologie. Tom. 2; 3; 

1883—4. 
Cambridge, Entomological Club. Psyche. Vol. 4: n:o 120 — 131. 
Cassel, Verein für Naturkunde. Bericht. 29 — 31, 1883 — 4- 
Cordoba, Academia nacional de Ciencias. Boletin. Tom. 5: 4, 18S3; 6 — 7; 

1884; 8: I, 1885. Actas. Tom. 5: i, 1884. 
Dorpat, Naturforscher Gesellschaft. Sitzungsberichte. Band. 6: 3, 1884; 7: l, 

1885. 



GAFVOR TILL ENT. FOREN. BIBLIOTEK. 20$ 

Dresden, Naturwissenschaftliche Gesellschaft Isis. Sitzungsberichte und Abhand- 
lungen für 1883. Lief. 2, 1884 und Festschrift, 1885. 
Elbeyfeld, Naturwissenschaftlicher Verein. Jahresberichte. Heft. 6, 1884. 
Firenze, Società Entomologica Italiana. Bulletino. Tom. 15: 4, 1883; 16, 

1884; 17, 1885. 
Frankfurt am Main, .Senckenbergische Naturforschende Gesellschaft. Bericht 

für 1882—3; 1883—84. 
Geneve, Société de Physique et d'Histoire nat. Mémoires, Tom. 28: 9, 1884. 
Genova, Museo Civico di Storia Naturale. Annali (i) Vol. 20, 1884; (2) 

Vol. I, 1884. 
Gravenhage, De Nederlandsche Entomologische Vereeniging. Tijdschrift voor 

Entomologie. Deel 27, 1884; 28: i, 2, 1885. 
Graz, Naturwissenschaftlicher Verein. Mittheilungen. Heft. 19 — 20, 1882 — 3 

und Repertorium zu den Jahrg. i — 20. 
Greifswald, Naturwissenschaftlicher Verein von Neu-Pommern und Rügen. 

Mittheilungen. Jahrg. 15 — 16, 1884 — 5. 
Halle, Naturwissenschaftlicher Verein für Sachsen und Thüringen. Zeitschrift 

für Naturwissenschaften. (4) Band, i — 2, 1882 — 3; 3: 2 — 6, 1884. 
, Deutsche Akademie der Naturforscher Nov. Acta. Band. 41: 2, n:o 

2 — 4, 1879 — 80; 42: 2, 1881; 44: 2, 1882; 46: 2, 1883. 
Helsingfors, Sällskapet pro Fauna et Flora Fennica. Meddelanden. Haftet 9 

— II, 1883— 1885. 
Innsbruck, Naturwissenschaftlich-medizinischer Verein. Berichte. Jahrg. 13 — 

14, 1883—4. 
Karlsruhe, Naturwissenschaftlicher Verein. Verhandlungen. Heft. 9, 1883. 
Königsberg, Physikalische Oekonomische Gesellschaft. Schriften. Jahrg. 24 — 

25, 1883 — 5. 
Lausanne, Société Vaudoise des Sciences naturelles. Bulletin. N:o 88 — 92, 

1882—5. 
Leipzig, Kön. Sächsische Gesellschaft der Wissenschaften. Berichte über die 

Verhandlungen. 18S4; 1885: i, 2. 
Liege, Société Royale des Sciences Mémoires (2) Tom. 12, 1885. 
London, Cistula Entomologica. Pars 28, 1884. 
St. Louis, Academy of Science. Transactions. Vol. 4: 3, 1884. 
Luxembourg, Institut Royal Grand-Ducal. Publications. Tom. 19, 1883. 
Lyon, Société Linnéenne. Annales. Tom. 29, 1882. 

Madrid, Sociedad Espanola de Historia natural. Anales. Tom. 13 — 14: i , 1884 — 5. 
Modena, Società dei Naturalisti. Atti. (3) Vol. i — 3, 1883 — 4. 
Moscou, Société Imperiale des Naturalistes. Bulletin. Tom. 58: 2 — 4, 1883; 

59: 1—3, 1884. 
Neuchatel, Société des Sciences naturelles. Bulletin. Tom. 13 — 14, 1883 — 4. 
New Haven, Connecticut Academy of Arts and Sciences. Transactions. Vol. 

6, 1884—5. 
Odessa, Société des Naturalistes de la Nouvelle Russie. Sapiski. Tom. S — 10: 

I, 1883 — 1885. 



206 ENTOMOLOGIST riUSKRlKl' I 885. 

Paris, Société entomologique de France. Bulletin. 1885 p. 57 — 64, 113 — 120. 

145—152. 
Perth, Scottish Naturalist. (2) N:o 4—10, 1884 — 85. 
Petersburg, Societas Entomologica Rossica. Horœ. Tom iS, 1884. 

, \Vlad. Dokhtouroff. Revue mensuelle d'Entomologie. Vol. i: 2 — 7. 

Philadelphia, Papilio. Vol. 4: 4 — 6, 9, 10. 1884. 

, Academy of Natural Sciences. Proceedings, f. 18S3: 2, 3; 1884: 

1-3; 1885: 1—2. 
Riga, Naturforscher Verein. Korrespondensblatt. Heft. 26 — 27, 1883 — 4. 
Roma, R. Accademia dei Lincei. Transunti. (3) \'ol. 7: 15 — 16; 8. (4) 

Vol. i: I — 23. 
Salem, Essex Institute. Bulletin. Vol. 14 — 16. 1S82 — 84. 

, Peabody Academy of Science. Annual Reports. 1S74 — 84. i Vol. 

Schaff hausen. Schweizerische Entomologische Gesellschaft. Mittheilungen. Vol. 

6: 10; 7: I — 4. 1884 — 5. 
San Fransisco, California Academy of Sciences. Bulletin N:o I — 3. 1884 — 

1885. 
Stettin, Entomologischer Verein. Band. 43: i — 9; 45, 1884. 
Sydmy, Linnean Society of N. South Wales. Proceedings. \'ol. 8: 4; 9; i, 

3, 4; 10: I, 2. 1884—5. 
Toulouse, Société d'Histoire Naturelle. Bulletin. Année. 16 — 17, 1881 — 3; 

18: 1—3. 1884. 
7'romsö, Tromsö Museum. Aarshefter. 6; 1883; 7: 18S4. Aarsberetning for 

1883 og 1884. 
Wien, Verein zur Verbreitung naturwissenschaftlichen Kentnisse. Schriften. B. 

24. 1884. 
, Zoologisch-Botanische Gesellschaft. Verhandlungen. B. 33: 1883 + 

Beiheft; 34: 1884; 35: i, 1885. 

Af enskilde gifvare. ' 

Berg, C, Addenda et emendanda ad Hemiptera Argentina. Hamburgo. 1S84. 
8:0. 213 pag. 

, Notas sinonimicas acerca de algunos Coléopteros y Lepidôpteros. 

Buenos Ayres. 1883. 

Bolivar, Jon., Monografia de los Pirgomorfinos. Madrid. 1884. 8:0. 154 
pag. 4 tab. 

Brauer, Friedr., Offenes Schreiben als Antwort auf Herrn Baron Osten- 
Sacken's »Critical Review» meiner Arbeit über die Notacanten. Wien 1883. 

Homeyer, Alex., Mein Fang im Ober-Engadin 1876 und 1878. Wies- 
baden. 1880. 

, Drei neue westafrikanische Charaxes. Berlin. 1S82. tab. col. 

, Vorkommen und Verbreitung einiger Macrolepidopteren in Vorpom- 
mern und Rügen. Stettin. 1S84. 

' Der ingen särskild gifv.ire är nUmd, Ur arbetet skiiukt af författaren. 



GAFVOR TILL ENT. FOREN. BIBLIOTEK. 



207 



HoRV.\TH, Geza von, Monographia Lygœidarum Hungariœ. Budapest 1875. 
4:0. tab. col. 

, Hemiptera nova vel minus cognita. Part 2. Budapest. 1881. 

, Heteroptera anatolica in regione Brussse collecta. Budapest. 1883. 

, Rapport sur la situation phylloxerique en Hongrie pendant l'année. 

1883. Budapest. 1884. 

, Le Phylloxera et le froid d'hiver. Budapest. 1883. 

, Sur les Migrations des pucerons. Caen. 1883. 

— , Eine neue Wanzengattung aus dem Himalaya. Wien. 1883. 

, Revision du genre, Eremocoris Fieb. Caen. 1883. 

'■ — , Rapport sur les Insectes nuisibles observés en Hongire durant l'année 

1883. (På ungerska). Budapest 1884. 

— , Diagnoses Heniipterorum. Budapest. 1884. 

, A Rovarok Dimorphismusârol. Budapest. 1884. 

Horn, G. H. & Leconte, J. L., Classification of the Coleoptera of North 

America. Washington. 1883. 8:0. 38 + 567 pg. 
LOEW, Franz, Beschreibung dér Larve von Nebria picicornis Fabr. nebst einer 
Charakteristik der Nebria-Larven. Wien. 1856. 

, Ueber einige in Südfrüchten gefundene Käfer und das Erscheinen eines 

Schneeflohes in Kärnthen. Wien 1858. 
Beiträge zur Kenntniss der Orthopteren. Wien 1861. 
Ueber die Bewohner der Schwalbennesten und die Metamorphose der 
Tinea spretella S. V. Wien 1861. 
Beiträge zur Kenntniss der Rhynchoten. Wien. 1862. 
Zoologische Notizen. Serie i — 4. Wien. 1866 — 1873. 
Ueber Dlaspis visci Schrank, eine auf der Mistel lebende Schildlaus. 
Wien. 1872, 

Neue Beiträge zur Kenntniss der Cecidomyiden. Wien. 1874. 
Tylenchus millefolii n. sp. Wien. 1874. 
Beiträge zur Kenntniss der Gallmücken. Wien. 1874. 
Ueber neue und einige ungenügend gekannte Cecidomyiden der Wie- 
ner Gegend. Wien. 1875. 

Nachträge zu meinen Arbeiten über Milbengallen. Wien. 1875. 
Ueber Milbengallen (Acarocecidien) der Wiener Gegend. Wien. 187 . 
On the identity of Trioza abieticola Forst, with Cherines rha?>ini 
Schrank. London. 1877. 
Ueber Gallmücken. Wien. 1877. 

Ueber den Gebrauch der Autorennanien. Wien. 1878. 
Beiträge zur Kenntniss der Milbengallen (Phytoptocecidien). Wien. 1878. 
Mittheilungen über Gallmücken. Wien. 1878. 
Zur Systematik der Psylloden. Wien. 1879. 
Ueber neue Gallmücken und neue Mtickengallen. Wien. 1880. 
Turkestanische Psylloden. Wien. 1880. 

Beschreibung von neuen Milbengallen nebst Mittheilungen über einige 
schon bekannte. Wien. 1880. 



208 



ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 88 5. 



LüEW, Franz, Zur näheren Kennlniss der Begattung^fähigen sexuirten Indivi- 
duen der Peniphigiden. Wien. 1880. 

Mittheilungen über Psylloden. Wien. 1880. 

Mittheilungen über l'hytoptocecidien. Wien. 1881. 

Beiträge zur Biologie der Psylloden. Wien. 1881. 

Beschreibung von zehn neuen Psylloden- Arten. Wien. 1881. 

Zur Charakteristik der l^sylloden-Genera Aphalara und Rhinocola. 
Wien. 1882. 

Bemerkungen zur Dr. Kirchmanxs Aufsatz Ȇcstriden-larven bei Men- 
schen». Wien. 1882. 

Katalog der Psylliden des palccarktischen Faunengebietes. Wien, 1882. 

Eine neue Psylla-Art. Wien. 1882. 

Zur Naturgeschichte der Acanthococcus aceris Sign. Wien 1882. 

Zur Kenntniss der Nadelholz-Cocciden. Wien. 1882. 

Ueber eine noch unbeschriebene Eschenblattlaus. Wien. 18S2. 

Revision der palaearktischen Psylloden in Hinsicht auf Systematik und 
Synonymic. Wien 1882. 

Eine neue Cocciden-Art. i^Xylococcus fiHferiii). Wien 1S82. 

Der Schild der Diaspiden. Wien. 1883. 

Ein Beitrag zur Kenntniss der Milbengallen. (Phytoptocecidien). Wien. 
1883. 

Ueber Myiasis und ihre Erzeuger. Wien 1883. 

Eine neue Fichten-Schildlaus. Wien. 1883. 

Fälschlich für Gallenerzeuger gehaltene Dipteren. Wien. 1883. 

Eine neue Coccide. Wien. 1883. 

Eine neue Trioza-Art. Wien. 1883. 

Ueber eine neue Nadelholz-Coccide und den Dimorphismus der Coc- 
ciden-Männchen. Wien. 1883. 

Beiträge zur Kenntniss der Jugendstadien der Psylliden. Wien. 18S4. 

Ein Beitrag zur Kenntniss der Orthezia Urtica- L. Wien. 1884. 

Bemerkungen über die Fichtengallenläuse. Wien. 1885. 

Bemerkungen über Cynipiden. Wien. 1885. 

Beitrag zur Kenntniss der Coniopterygiden. Wien. 1885. 
Mc Pachlan, R., First additional Supplement to a monographic Revision and 
Synopsis of the European Fauna of Trichoptcra. London. 1S84. 8:0. 

4 + 76 pg. 7 t'-'^'- 
Mayk, Gustav, Feigeninscctcn. Wien. 1885. 8:0. no pg. 3 tab. 

MoKTONSON, A. S., Entomolügiska Bidrag till Kinnekulles I^auna. Göte- 
borg. 1873. 

Palmüerg, J. G. W., Bidrag till kännedom om Sveriges Myriapoder. Ordnin- 
gen. Chilopoda. Stockholm. 1866. 

Af Adjunkten C. O. v. Porath. 

Palmen, J. A., Ueber paarige Ausführungsgänge der Geschlechtsorgane bei 
Insecten. Eine morphologishe Untersuchung. Helsingfors. 1884. 8;o. 
108 pg. 5 tab. 



GAFVOR TILL ENT. FOREN. BIBLIOTEK. 209 

PORATH, C. O. v., Bidrag till kännedomen om Sveriges Myriapoder. Ordnin- 
gen Diplopoda. Stockholm. 1866. 

, Redogörelse för en under sommaren 1868 utförd zoologisk resa till 

Skåne och Blekinge, i. Myriopoder. 2. Oniscider. 3. Poduror. Stock- 
holm. 1869. 

, Om några Myriopoder från Azorerne. Stockholm. 1870." 

, Myriopoda Africœ australis, in museo regio Holmiensi. Pars. i. Chi- 

lopoda. Pars. 2. Diplopoda. Stockholm. 1871 — 1872. 

, Om några exotiska Myriopoder. Stockholm. 1876. 

Reuter, O. M., Hemiptera Gymnocerata Europae. Tom. 3. 1883. 4:0. pg. 
317—568. t. 1—5. 

, Monographia Anthocoridarum orbis terrestris. Helsingforsiœ. 1884 

4:0. 204 pg. 

, MoHomormvt Pharaonis L., en ny fiende till var husro. Helsing- 
fors. 1884. 

-Saunders, Edw., On the terminal ventral segments of the abdomen in Pro- 
sopis and other Anthophila. London. 1882. 

, Synopsis of British Hymenoptera. Part 2. Anthophila. 2. Apidas. 

London. 1884. 6 tab. 

, Further notes on the terminal segments of aculeate Hymenoptera. 

London. 1884. 

Schneider, J. Sparre, Nogle zoologiske iagttagelser fra V'ardö i Öst-Finn- 
marken. Tromsö 1883. 

, Oversigt af Lepidoptera iagttagne paa Tromsö og i naermeste omegn. 

Tromsö. 1884. 

^, Nordfuglö en zoologi.sk skizze. Tromsö. 1885. 

, Undersögelser af dyrelivet i de arktiske fjorde. IL Crustacea och 

Pycnogonida indsamlede i Kvaenangsfjorden 1881. Tromsö. 1884. 

ScHÖYEN, W. M., Nye Bidrag til Kundskaben om det arktiske Norges Lepi- 
dopterfauna. i. Sydvarangers Lepidopterfauna. 2. Saltdalens Lepidop- 
terfauna. Tromsö. 1881 — 2. 

, Tillœg och Berigtigelser til Norges Lepidopterfauna. Christiania. 1885. 

Seriziat, Catalogue des Lépidoptères des environs de Collo. Bone. 1884. 
Af G. Nordenström genom C. H. Nerén. 

Spångberg, Jacob, Lepidopterologiska Anteckningar, i. Argynnis. Brenthis. 
Upsala. 1876. 

■Staudinger, Otto, De Sesiis agri Berolinensis. Berolini. 1854. 4:0. 66 
pg. 2 tab. 

, Bemerkungen über einige zweifelhafte oder verkannte Lepidoptera, be- 
sonders nach den Sammlungen von Ochsenheimer und Treitschke be- 
stimmt. Stettin. 1868. 

, Drei neue österreichische Lepidopteren. Wien. 1873. 

, Neue Lepidopteren des südamerikanischen Faunengebiets. Wien. 1875 • 

, Neue Lepidopteren des europäischen Faunengebiets aus meiner Samm- 
lung. Stettin. 1877. 



2IO ENTOMOLOGISK. TIDSKRIFT I SS S- 

Staudinger, Ütto, Einige neue Lepidoptercn des europäischen Faunengc- 
biets. Stettin. 

-, Lepidopteren-Fauna Kleinasiens. Band, i — 2 und Nachtr.^ge. St. 
Petersburg. 1879 — 81. 307, 277 und 71 pg. 

, Beitrag zur Lepidopteren-Fauna Central-Asiens. Stettin. 1881 — 2. 

, On* three new and interesting species of Rhopalocera. London. 1882. 

■ — — & Haas, A. Bang, Ueber einige neue Parnassius- und andere Tag- 
falter-Arten Central-Asiens. Berlin. 1882. 2 tab. col. 

, Ueber Lepidopteren des südöstlichen europäischen Russlands. Stettin. 

— : & - Kai.chberg, A. von, Beiträge zur Lepidopteren-Fauna Siciliens. 

Stettin. 

" — , Antherica Gueinzii, eine neue Saturnide von Port Natal. Stettin. 

, Einige neue Lepidopteren Europa's. Stettin. 1883. 

WlTTRCiCK, V. Br., Theser med högvördiga Domkapitlets i Westerås tillstånd 
till offentlig granskning framstälda. (N:o 2 och 3 entomologiska). 
Upsala. 1867. 



Kongl. Svenska Vetenskaps-Akademiens Handlingar. Band. i — 40. 1739 — 
1779. Nya handlingar. Band. i — 32. 1780 — 1801, tillsammans 72 
Band. Af Lektor K. Fr. Thedenius. 

Kongl. Svenska Vetenskaps- Akademiens Handlingar för åren 1819, 1829 — 1831» 
1834 och 1843. Af Konservator Sven Lampa. 

Stettiner Entomologische Zeitung. B. 35 — 36, 1874 — 5; 38, 1877. 

Af Konservator Sven Lampa. 



■=4^- 



RÉSUMES. 

(P. I du texte.) 

Sven Lampa : ^Macrolipidoptères Scandinaves et Finlandais, 

Monsieur Sven Lampa communique une »Liste des Macro- 
lépidoptères de la Scandinavie et de la Finlande» (Förteckning- 
öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera) , donnant non 
seulement les noms des espèces, des variétés et des aberrations, 
(jui ont été observées jusqu'ici dans cette vaste région de la 
faune lépidoptère, ainsi que leurs synonymes les plus importants 
ou peu connus, mais encore de courtes notices sur l'extension de 
ces espèces pour autant qu'elle est actuellement connue. L'ar- 
rangement adopté par M. Lampa est à peu près le même c[ue 
celui du »Catalogue des Lépidoptères de la Faune européenne)- ,. 
de Staudinger. L'auteur ayant été à même d'étudier les types 
de Thunberg, De Geer* etc., et de les comparer avec les des- 
criptions, il a cru devoir employer pour quelques espèces les 
noms anciens, qui ont été ou négligés ou mal compris. Enfin, 
des noms nouveaux pour la science sont aussi proposés à l'égard 
de diverses fomies. 

Il résulte de la liste en (question, ({ue, dans la légion men- 
tionnée, il a été, du su de l'auteur, observé jusqu'ici 897 espèces- 
de Macrolépidoptères, dont cependant toutes ne sont pas repré- 
sentés par la forme typique ou principale, mais (pielques-unes 
seulement par des variétés, de cette forme. L'auteur indique en 
outre 134 variétés et 142 aberrations. La Suède possède envi- 
ron 63 espèces dont la présence paraît encore être inconnue dans 
les autres pays, ou du moins n'a pas été signalée par la voie de 
l'impression, ainsi que 37 variétés et 62 aberrations; la Norvège 



212 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1885. 

i^emblerait avoir en j)ropre i8 espèces, 8 variétés et 3 aberrations; 
la Finlande, 27 espèces, 14 variétés et 5 aberrations; enfin, le 
Danemark 48 espèces, 8 variétés et 3 aberrations. Depuis 1877, 
année où l'auteur publia son »Calalogus Lepidopierortnn Scattdi- 
naviac:, il a été signalé en Suède comme nouvelles pour la 
faune, de ce pays ou du moins comme retrouvées ou réintégrées 
■de nou\eau dans la nomenclature, non moins de 64 espèces, 39 
variétés et 74 aberrations, en dépit de ce que l'on ait été forcé, 
par suite derreurs commises précédemment ou du manque de 
liûreté de données antérieures, d'exclure jusqu'à nouvel ordre 34 
espèce, 6 variétés et 4 aberrations. 

Des noms nouveaux dans la science ont été proposés pour 
les formes suivantes: 

CoZ/ds We7-danJi Zett. ab. Siilphtirca, ab. Immaculata, ab. 
ChrislicDixsoni ; Hccla Lef. ab. Sandahli, Polyommalus Amphidamas 
KsP. ab. Ohsciira (Stgr), Lycacna Amanda ScHN. ab. Argentca, 
Argyinns Aglata L. ab. Aberrans, Sphinx Pinasiri L. ab. Fasciata, 
Sarrothripa Undnlana Hb. ab. Glaucana, Acronycla Liguslrt F. 
ab. Sitndevalli, Agrotis Bninnca F. ab. A'igrirans, Plccta L. v. 
Anderssoni, 2aeniocampa Jnccrta HuFN. ab. Pallida, Scopelosoina 
SaicllUia L. ab. Brunnca, Anarta Mclanopa Thxbg ab. Wislrömi, 
Angcrona Primaria L. ab. Spångbergi, Hibernia Dcfoliaria Cl. ab. 
J/olmgrmi, Psodos Coracina Esp. ab. Wahl/icrgi, Lythria Purpu- 
raria Iv. ab. Mevesi, Lohophora Hallcrala HuFN. ab. Rudolphii, 
Cidaria Dolaia L. ab. Johansoni, Quadrifasciaria Cl. v. Thedenii, 
Nclmlaia Thxbg \. Sandbcrgi, ab. Sclnnidcri et f.ur/iiala Hb ab. 
Ho fg ren i. 

\.'y> Enlomologisk Tidskrifts a signalé, à diverses occasions 
antérieures, comme nouvelles les espèces suivantes, qui ont été 
enregistrées dans la liste de M. L.\mpa : 

Arç^ynnis Pales ScHiFF. ab. Inducta Sandbg 1883, p. 129; 
^csia Aurivillii Lp.\ 1883, p. 127, c. fig.; Asplialia Plavicornis L. 
V. P^inmarchica ScHov. 1881, p. 121, 'i". I, f. 3 — 4; Arsilonclw 
■albo-'enosa GöZE v. Murina AuRiv. 1880, p. 37, T. I, f. 2, v. 
Albida AuRiv. 1. c. p. 38; Characas Graminis L. v. Brunnea et 
ab. Albipunctata Lpa 1884, p. 161; Acidalia Sclwyeni Sp. Schn. 
1883, }). 80; Anaitis Paludata Thnbg v. Obscurata ScHOV. 1881, 



RESUMES. 2 13 

p. 12 2, T. I, f. 5; Cidan'o Turbata Hb. v. Arctica ScHÖv. 1. c, 
p. 123, T. I, f. 6. 

Les types suivants ont été l'objet d'une description nouvelle 
et plus détaillée: 

Caradrina Mcneiriesii Kretschm., Phorodesvia Immaciilafa 
Thnbg Ins. suec. I, p. 8 (1784), sec. specim. typ.; Cidaria Pu- 
pillata Thnbg Ins. IV, p. 62, f. 13 (1792), sec. specim. typ.; 
C. Flexuosaria Bohem. Act. Holm. 1852, p. 135, sec. specim. 
typ. samt C. (?) A/bula fa v. Siibfasciaria Bohem. 1. c. p. 133, 
sec. specim. typ. 

Pour les espèces suivantes, les noms du Catalogue de Stau- 
dinger ont été remplacés par les noms anciens, savoir: 

Lycaena ^goti AuCT. par Argus L., Argus par Argj'rogno- 
mon Bergstr., Sesia Asiliformis Rott. par Vespiformis L., Arctia 
Thulca Dalm. par Alpina Acerbi (1802), Hepialus Vellida Hb. 
par Fusco-nebulosa De Geer (1778), Psyche Plumt/era O. par 
Atra L., Cymatophora Or F. par Ypsilon graecum GöZE (1781), 
Moma Orioîi Esp. par Alpium Osbeck (1778), Rusina Tencbrosa 
Hb. par Uinbratica GözE (1781), Taeniocampa Populeli Tr. par 
Populi Ström (1783), Panolis Piniperda Panz. par Griseo-variegata 
GöZE (17 81), Pachnobia Carnea AuCT. par Tecta Hb., Xanfhia Fla- 
vago F. (Togaia Esp.) par Lutea Ström (1783), Acidalia Decorata 
Bkh. par Violata Thnbg (1784), Epione Paralellaria Schiff, par 
Vespertaria Thnbg. (1784), Boarviia Glabraria Hb. par Jubata 
Thnbg (1788), Puiicfularia Hb. par Scapular ia Thnbg (1784), 
Gnophos Obfuscaria Hb. par Myrtillata Thnbg (1792), Liodes Fus- 
caria par Halia Fuscaria Thnbg, Scodiona Belgaria v. Favillacearia 
Hb. par Fagaria Thnbg (1784), Cidaria Sivmlata Hb. par Cognaia 
Thnbg (1792), Spadicearia Bkh. par Ferrugata Cl., Ferrugaia 
L. par ab. Corculata Huen., Fuuerala Hb.(?) par Pupillata Thnbg 
(1792), Dîlutaia Bkh. par Nebulata Thnbg (1784), Albulaia v. 
Griseata Stgr par? Sub/asciaria Bohem. (1852), Décolora fa Hb. 
par Flavofasciata Thnbg (1792), Lutea fa Schiff, par Flavicata 
Thnbg (1784), Trifasciafa Thnbg, Bkh. par Aufumnalis Ström 
(1783). 



2 14 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 885. 

(P. 139 du texte.) 

W.-M. SCHÖYEN ; Remarques sur eeriaines luirùt/ïons de 710s 
R/iopalocères. 

A l'occasion de la mention faite par A. Fiiehs (Stett. ent. 
Zeit., 1884, p. 243) relativement à un exemplaire femelle de 
Papilio Machaon, du Rheingau, l'auteur signale que le musée de 
l'Université de Kristiania possède une femelle de ce même Lépi- 
doptère, chez laquelle l'extension anomale de la couleur rouge 
est encore plus grande (pie chez l'individu précité. Suivant M. 
ScHÖYEN, cette anomalie est due sans nul doute à l'éclosion 
artificielle. 

L'auteur norvégien mentionne, de la génération d automne 
de Pieris napi, un mâle entièrement jaune soufre, offrant une in- 
téressante analogie avec la variété novangliac de P. rapae. 

De PolyommalKs Phlaeas, l'auteur a découvert, sous le 64^ 
LN., une femelle qui, par rapport à l'aîle gauche antérieure, 
concorde avec le mâle décrit par Fiichs (1. c, p. 249 — 250), 
comme provenant de Bornick, en ce (pie la presque totalité de 
la surface de l'aîle se montre déteinte et blanche, avec les taches 
normales noires. M. Schoyen considère que cette anomalie est 
due à des influences extérieures accidentelles sur la chrysalide 
avant l'éclosion, et (pi'elle ne constitue pas, comme le suppose 
Ftiehs, un rapprochement avec l'aberration méridionale Sihmidti. 
' L'auteur signale ensuite une aberration totalement foncée 
iï Ar g y nuis J'rej'a et un exemplaire intéressant à' Arg^'nîiis Jrigga, 
([ui paraît former la transition à Argynnis improha décrite par 
Butler, de la Nouvelle-Zemble. 

Erehia medusa '\ polaris n'est pas, comme le pense de M. PVey 
(Lepidopt. der Schweiz, p. 38), identique avec la variété alpine 
hippomedusa, de la(pielle elle se sépare à titre constant par la 
bande transversale du côté de dessous des aîles postérieures. 
L'auteur considère par contre qu'il y aurait lieu d'examiner si 
les prétendues variétés uralensis et polaris ne constitiieraient pas 
une espèce propre, distincte de medusa. 

Erehia lappona ab. pollux se tient généralement avec 1 espèce 
typi(jue dans les régions tant alpines (prarcti(|ues de la Norvège. 



RESUMES. 215 

Enfin, M. Schöyen appelle l'attention sur la circonstance 
qu'il ne considère pas, ainsi que M. le professeur Aurivillius 
l'a énoncé dans cette revue-ci, les exemplaires å''Erebta ligea des 
Alpes centrales de la Norvège (Dovrefjeld), comme appartenant à 
eiayalc. C'est le Dr. Wocke, et non l'auteur, qui les a rap- 
portés à cette dernière espèce. 



(P. 145 du texte.) 

J. Sparre Schneider : Petites coviimmicaiions eiitoinologiques de 
la Norvège arctique. 

L'auteur communique d'abord quelques observations sur l'ap- 
parition en masses de divers insectes pendant les années 1883 
et 1884, due sans nul doute à la température si favorable de 
ces deux années. Parmi les Coléoptères, ce fut surtout Phyllo- 
(ticta vitellinae qui se signala en dépouillant par places totalement 
les saules de leurs feuilles, principalement Salix nigricans. On 
trouvait aussi en troupes considérables, sur le »Flöjfjeldet», près 
de Tromsö, à une hauteur d'environ 2000 pieds au-dessus de la 
mer, une petite espèce alpine, que l'auteur suppose appartenir à 
P/i. laticollis Suffr. Elle avait exercé ses déprédations sur Salix 
herhacea. Dans l'ordre des Hyménoptères, les Ichneumonides ap- 
parurent en plus grand nombre que d'habitude, fait sans nul 
doute connexe avec le développement considérable des Lépido- 
ptères dont il sera parlé plus bas. Ils étaient toutefois représentés 
à titre principal par les individus d'une ou de deux espèces de 
guêpes, qui se firent remarquer, pendant les deux années ci-dessus 
par leurs multitudes incroyables, de façon à devenir une véritable 
plaie. Parmi les Lépidoptères, il y a lieu de signaler spécialement 
Cidaria hastiilata III., jusqu'alors assez rare aux environs de 
Tromsö, mais qui, dans les deux années en question, volait en 
masses telles, que l'auteur n'avait jamais vu jusqu'alors des pa- 
pillons se présenter en légions aussi fabuleuses. — Vanessa urticae 
L., Cidaris sordidata F. et Eupithecia satyrata Hb. atteignirent 
également un chiffre extraordinaire d'individus. 

M. Sparre Schneider mentionne ensuite divers insectes 
qui se sont montrés nuisibles aux cultures de la région arc- 
tique; il signale principalement Silphù opaca L. et Lutella cru- 



2l6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 885. 

liferaruiii. II communiciue aussi un cas remarquable où Celonia 
metallicix F. a exercé des ravages sur les feuilles de pommes-de- 
terre au voisinage de Bodö. Une trouvaille non moins curieuse 
est celle de larves de Pier is brassicac dans un jardin de la ville 
même de Tromsö, où il n'avait pas vu, pendant 9 étés, un seul 
représentant de ce papillon. 

L'auteur termine son article par le récit d'une excursion à 
la recherche de Coléoptères vers les derniers jours de novembre, 
longtemps après l'installation définitive de l'hiver, et dans laquelle 
il rencontra 2 espèces nouvelles pour la faune arctique. 



(P. 161 du texte.) 

Ph. Tryhom : Insectes et autres animaux inférieurs trotivés au 
voisinage du bois flotté et parmi ses débris. 

L'été de 1884, un employé du service des pêcheries de 
l'État se livra à des recherches concernant Teffet du flottage du 
bois sur la pêche dans les cours d'eau du Nordland. Il fit à 
la même fois des observations sur la vie animale inférieure dans 
l'eau et près du bois flotté, ainsi que parmi des écorces, des 
copeaux, brindilles et autres déchets pareils provenant du bois de 
commerce. La plupart des animaux que l'on y trouva étaient 
des insectes. 

On ne rencontra vivant à titre exclusif dans Técorce inté- 
rieure, et y demendant évidemment kur subsistanc, que cjuelques 
rares espèces et même en petit nombre. L'écorce dont les insectes 
])araissaient se nourrir de préférence, était l'écorce intérieure res- 
tée fixée au bois après l'écorçage, et qui, privée de la protection 
de l'écorce spongieuse extérieure, avait eu plus de facilité à se 
gonfler sous l'action de Teau ; cela, soit que cette écorce se 
trouvât encore sur le bois ou qu'elle fût descendue au fond. 
Leurs habitants les plus nombreux étaient de grandes larves clai- 
res de Chironoinys, des vers du groupe O/igoe/ietae limnicolae 
et (les larves de Siinulia. 

On découvrit, il est vrai, diverses autres larves d'nisectes, 
ainsi i\c^ Asellus aquatieus et de petites Hydraehnidcs cachés dans 
l'écorce intérieure ou bottis contre elle, mais bien des raisons ne 
l)ermettaient pas d'admettre qu'ils en tirassent leur nourriture. 



RESUMES. 217 

L'écorce extérieure et intérieure, aussi bien (|ue les débris- 
de bois, les brindilles, etc., gisant au fond et plus ou moins 
recouverts de vase, hébergeaient dans la règle une vie animale 
relativement riche. Aucun des invertébrés qui seront énuméré.s 
plus bas comme vivant dans ces conditions et ce milieu, ne 
paraissait cependant s'y présenter en plus grand nombre c^ue 
dans les lacs et les cours d'eau libres de debris et de flottage 
de bois. On les rencontrait de même ici surtout dans la vase,, 
(quoique fréquemment au voisinage de l'écorce et des débris. 
Les individus les plus nombreux étaient les larves de Chironomys 
(tant les grandes, claires, que les petites, rouge de sang). Ve- 
naient ensuite les larves de Plvyganides, à^ Ephémères (sauf Ephe- 
mera viilgaUi) et de Perlides, Aselliis aqiiaticus et Gaiiimcrnis pulex,. 
des Hydrachnides, de petites IJmnécs non développées, Cyclas 
cornea et une espèce de Pisidium ; des Anélides du groupe 
Oligocheiae limnicolac (très nombreux), une Clepsinc(?) et un >rv7- 
plah. 

Il était rare de rencontrer une vie animale parmi ou sous 
les couches d'écorce et de débris forestiers de tout genre qui 
flottaient fréquemment; soit entre les bois, soit au-dessus ou au- 
dessous; les Entomostraccs, les larves d'insectes, etc., y étaient 
aussi peu fréquents qu'en général dans l'eau de celles nos ri- 
vières où la végétation ne se fait pas remarquer par sa richesse,, 
et où le courant n'est pas trop insignifiant. 

Au voisinage immédiat des bois arrêtés aux barres et des 
radeaux de bois, tant dans les lacs que dans les rivières entre 
les rapides, on rencontra fréquemment, surtout dans la dernière 
partie de juin et la première moitié de juillet, des amas de four- 
reaux de larves ^Ephemera vulgala, ainsi que d'individus morts, 
non développés, de cette Libellule; des fourreaux de chrysalides 
et de larves de Chiroyiomus, des fourreaux de chrysalides de 
Phryganides, des fourreaux de larves à!" Ephétnères (autres que de 
celle déjà mentionnée) et de Perlides; des fourreaux de chrysa- 
lides et de larves de Culex et de Siviulia ; et enfin de petits 
Diptères morts, tous nombreux dans l'ordre où ils sont énumérés 
ici. Tous ces insectes et débris d'insectes, avaient été, natu- 
rellement, poussés en masses tout aussi grandes vers les rivages,, 
les grosses pierres, etc. 



2lS ENTOMOI.OGISK TIDSKRIFT 1 885. 

On rencontra en outre à la même époque, au-dessus de la 
surface d'un grand lac ou flottant sur Teare, Formica herculanea 
-et une Phryganie (sur l'Indalselfven, rivière de l'Indal), une .SV- 
/iiu/i(i, et deux espèces de Géomè/res en masses considérables. 



(P. 169 du texte.) 

C.-H. NerÉn: Co)iln'l)H/io?ts à la connaissance de la NocluelU 
de rhcrhe (Charaeas gra?ninisj et de ses parasites. 

L'auteur' signale les résultats des éclosions qu'il a été à 
même d'observer pendant les années 1883 et 1884. Les maté- 
riau.K de ses observations ont été fournis par un nombre consi- 
dérable de chrysalides de Charaeas gra7ninis Lin., qu'il a obte- 
nues, grâce à l'obligeance de M. le lieutenant-colonel de Boisman, 
•des environs d' Utnca, ville de la Suède septentrionale, située sous 
le 64° de lat. N, où l'insecte mentionné a causé des ravages 
très étendus dans les vieilles prairies pendant ces deux dernières 
^années. La marche de l'éclosion est montrée par un journal 
•commençant le 15 juillet 1884, où les premiers papillons appa- 
rurent et se terminant au 3 août, où furent éclos les derniers 
JcJnuumotiides. Ces observations sont accompagnées de consi- 
dérations diverses sur la longueur différente de la période d'éclo- 
sion, sur Tépoque d'essaimage ou d'apparition de l'insecte aîlé 
(laquelle s'est présentée, en 1884, quinze jours plus tard que l'an- 
née précédente), sur la différence des sexes au point de vue du 
nombre des individus, sur les différences dans l'époque respec- 
tive de leur apparition, etc. 

Pour ce qui concerne les Hyménoptères parasites de ces 
hôtes involontaires, il se développa, en 1883, chez un petit 
nombre de chrysalides, quelques mâles de l'espèce si rare Ich- 
neumon impressor Zett. (= 7iigricornis Wesm.), et en 1884, de 
200 chrysalides: Pimpla arctica Zett. (5 cf, 5Ç), Ichneumon gru- 
mlar ius Wesm. (i Ç*), Ichneu?non molitorius Lin. (2 (^f) ainsi 
•i}u'une grosse larve d'Ichneumon, qui ne parvint pas à l'éclo- 
sion, soit en tout 15 grands Ichneumonides parasites, constitu- 
ant 7,5 % de la totalité du contingent examiné. 



RÉSUMÉS. 219 

(P. 177 du texte.) 

NÉCROLOGIE 

H. F.-R.-H. Gadamer. 

Le 24 avril dernier, mourait à Råslätt, près de Jönköping 
(Småland), l'ingénieur forestier Herrmann Friedrich Rudolf Hein- 
rich Gadamer. Né en Silésie, le 2 mai 181 8, d'une famille 
d'origine polonaise, il entra, après les examens de rigueur, au 
corps des fusiliers de la garde, à Berlin. Vers 1843, il se rendit en 
Suède à l'appel de S. E. le défunt comte H. -G. de Trolle- 
Wachtmeister, réorganisa l'économie forestière du domaine de 
TroUe-Ljungby, appartenant à ce dernier, et y resta de nom- 
breuses années comme intendant des forêts. Il passa de là, dans 
la même qualité, au domaine de Tidaholm, et s'établit ensuite à 
Råslätt, où il fonda une école forestière. Se livrant avec un zèle 
infatigable à tout ce qui concernait la chasse et la sylviculture, 
il a exercé dans ces deux branches principales de son activité 
une influence des plus heureuses au milieu des cercles où il avait 
ses occupations, mais plus encore par les élèves sortis de son 
école et établis dans des régions différentes de la Suède. A sa 
connaissance profonde de la cynégétique et de l'économie fores- 
tière, il joignait un intérêt des plus vifs pour la vie animale, telle 
qu'elle se présente dans les champs et dans les forêts. Il suffira 
de citer pour preuves à cet égard les savants articles qu'il a pu- 
bliés dans la Revue de la Société des chasseurs suédois (Svenska 
Jägaref'örhundets Tidskrift), dans des journaux cynégétiques alle- 
mands, et enfin dans la Revue d'ornithologie »Naumannia», aussi 
longtemps que vécut cette publication. Il s'occupait principale- 
ment des oiseaux et des insectes, dont il réunit une collection 
considérable. Son étude de prédilection était cependant celle 
des Coléoptères, dont sa collection est très grandes en espèces 
tant indigènes qu'étrangères. Il est à regretter qu'il n'ait jamais 
pu être amené à communiquer par la voie de l'impression ses 
nombreuses expériences, principalement au point de vue de la 
biologie de ces animaux. 

Entomol. Tidskr. Àrg. 6, H. 4 (1885). Ij 



2 20 KN rOMOl.OClSR lIDSKKIKr i^i^S- 

D'un caractère solide, ouvert, entraînant, même gai dans le 
cercle de ses amis, il était à la même fois plutôt timide envers 
les étrangers et n'aimait pas à faire parler de lui. Il souftVil, 
durant les dernières années de sa vie, d'une maladie pénible, qui 
finit par le conduire au tombeau. Cet homme si digne d'être 
aimé, a emporté av-ec lui les regrets non-seulement de sa femme 
et de ses enfants, mais aussi de ses nombreux amis tant en Suède 
qu'en dehors de nos frontières. Paix sur sa cendre ! 

H.-D.-J. Wallengren. 



(P. 179 (lu texte.) 

Magni's Larsson: Quehjui-s uwls nur h's ravages ih- la -^ AI011- 
chc (h: /'oi-o-f» dans filt' <!<' Rolland f>nuia ni les (unir.-s iSSj <'l 18S4. 

En 1883, la »mouche de l'orge^ ' apparut à Gotland en 
multitudes si considérables, que Ton pouvait évaluer le nombre 
de ses larves à 3 ou 4 millions par tunnland (^41), 36 ares, soit 
environ ''2 hectare). Aussi n'y a-t-il pas à s'étonner que la ré- 
colte de l'orge ait totalement manqué cette année-là dans l'île 
précitée. 

L'auteur, ipii s'est livré à des recherches sur 12 points dif- 
férents de l'île, est parvenu au résultat que les ravages de 1S84 
ne se sont jias étendus sur /'/A' oi/ier,' comme ceux de 1883, et 
que p. ex. la partie méridionale de (iotland a été relativement 
épargnée. 

Les tiges d'orge ont été attaipiées tant par Chlorops laeniopus 
que par Oscinis J'ril (voir la note). Kn 18S4, les ))arasites se 
sont présentés en nombre, et les larves des deux insectes ))récités 
ont été attaquées par (\>f/inins niger X. v. K., du groupe des 
Braconides, dont les larves ont été décimées à leur tour par un 
petit Hyménoptère, une Pléronialidf vraie, P/era/iia/iis mnsraruiii 
Walker. ' 



' Les .ngipnomes siiédni-; donnent le nom de «mouche de l'orge v à deux 
insectes différents, le Ch/nrnps à piais arlictilèu Chlorops tnc n i opn s, allem. 
Uriinaiii^e, la ^mouche de l'orge» proprement dite, et YOsci/ic ra'.'ageuse, 
Os iinis fr il, allem. A'hijißicge. 



RÉSUMÉS. 22 1 

Si, par conséquent, les ravages exercés par les insectes en 
«luestiun n'ont pas été aussi grands en 1884 qu'en 1883, les 
pertes que ces ravages ont causées à l'île de ('»otland sont néan- 
moins d'une nature si sérieuse, qu'ils méritent une attention toute 
particulière. Avant ([ue l'on connaisse à fond le genre de vie 
et la nature de l'insecte, il va de soi qu'il ne sera guère possible 
de trouver le moven de s'en débarrasser. 



(P. 1S7 du texte.) 

G. Sanuüerg : Supplcnuul à la Faune lîpidopthc du Sud- 
varanger. 

L'auteur a longtemps eu l'intention de donner un supi)lé- 
ment de la faune Lépidoptère du Sudvaranger (Finmark norvé- 
gien, côtes de la Mer glaciale), mais ce projet n'a pu se réaliser 
(|ue maintenant, où il a quitté, depuis environ 2 ans, sa demeure 
dans les hautes régions du Nord. M, Schoyen, qui a publié 
dans les »Annuaires du Musée de Tromsö >: (Tromsö Museums 
Aarshe/tiu) les trouvailles antérieures faites dans le Sudvaranger, 
portait, en 1881, la totalité des espèces lépidoptères de cette ré- 
gion à 132, dont il y a cependant lieu de défalquer une espèce, 
Clianeas gra?)iinis, inscrite par erreur sur la liste, A une date 
plus récente (1882), M. le conservateur Schneider a publié dans 
cette Revue-ci une liste additionnelle, augmentant la faune de 
19 espèces, ce qui a élevé à 150 le total des espèceis antérieu- 
rement recueillies dans ce lointain district. Le supplément actuel 
fournit un contingent ultérieur de 33 espèces, portant à 183 le chiffre 
précité, et la faune du Sudvaranger a par conséqtient pris place à 
côté de celle du district d'A/feri, qui compte 196 espèces connues, 
et qui a été considérée jusqu'ici comme étant, au point de vue lépi- 
dop térologique, la partie la mieux explorée du Nord arctique. 
Cependant l'exploration ne peut pas encore être considérée comme 
épuisée dans aucun de ces deux districts, et il reste, suivant 
toute probabilité, bien des trésors cachés à découvrir dans leurs 
faunes respectives. A l'égard des Microlépidoptères, il y a lieu 
de regretter que ces petites espèces n'aient pas été chez nous 
1 objet d'une plus grande attention de la part des explorateurs. 



22 2 ENTOMOl.OGISK llDSKRIKl 1885. 

La science entomologique se trouve encore dans son enfance en 
Norvège, et le temps n'a pas suffi jusqu'à cette heure à 1 explo- 
ration des petites espèces. Comme preuve de Timmensc ouvrage 
qui reste à faire, l'auteur cite cjue, dans le seul courant des 
deux derniers étés, une exploration superficielle lui a fait découvrir, 
autour de son domicile au sud du Dovrcfjeld, environ 40 espèces 
de mïrrolépidoplèrcs nouvelles pour la Norvège. 

Les explorations dans le district d'Alten ne sont cependant 
pas aussi décidément en arrière au point de vue des petites espèces 
qu'à celui des grandes. En effet, tandis qu'il y a été recueilli 1 1 2 
espèces des premières, on n'y en connaît jusqu'ici que 84 des 
secondes. C'est surtout la pauvreté en Bombycides (seulement 3 
espèces) qui frappe le plus en comparaison de ce que l'on a 
rencontré jus([U ici de ce groupe dans d'autres régions de la Nor- 
vège arctique (26 espèces en tout), et relativement aux Rhopalo- 
cères, celle en espèces telles que Pop. Machaon, Collas Nastcs, 
Lyc. Orbitulus, Van. Aiiiiopa, V. Cardui, Melit. Parfhenic, Arg. 
Polaris, Syr. Andromedœ et Syr. Ccntaureae, que l'on reconnaîtra 
sans nul doute plus tard appartenir aussi à la faune d'Alten. 

Dans le Sudvarangcr, au contraire, à côté de 1 03 espèces 
de Macroh'pidopieres, on ne rencontre ([Ue 84 représentants des 
petites espèces, d'où il y a lieu de s'attendre à ce qu'à l'avenir 
la faune recevra son principal contingent de ces dernières. La 
paroisse de Sudvaranger comprend de vastes étendues de pays 
(environ 5000 km. carrés), et s'étend du Nord au Sud à travers 
tout un degré de latitude. Mais, vu l'état social primitif qui 
règne encore dans cette région, il est infiniment plus difficile de 
s'y livrer à des excursions scientifiques, (|ue dans la région ci- 
vilisée d'Alten. Il faut surtout des natures endurcies aux intem- 
péries et aux fatigues, pour se livrer à la recherche des J\ficro- 
lépidoptères dans les immenses marécages hantés par les moustiquts 
et les cousins, et qu'habitent la majeure partie des Microlépidop- 
tères. Parmi les lieux de trouvaille qui promettent encore beau 
coup à cet égard, et qui n'ont été qu'imparfaitement explorés, 
Tauteur cite les suivants: Bugöfjord, Neiden, Galgo-oaive avec 
ses environs, Tschoaimc-javrc, et le groupe alpin de Rclsatna- 
duodder, sur la partie russe de la frontière. 

L'auteur passe ensuite aux détails, dans lesquels les espèces 



RÉSUMÉS. 223 

nouvelles sont traitées à côté de celles déjà connues, avec in- 
dication des localités de la trouvaille et d'autres circonstances de 
nature à intéresser la science. Il signale 1 2 espèces nouvelles 
pour le Finmark, parmi lesquelles des notabilités telles que Arg. 
Aglaja, Po/yoni. Helle, Acher. Atropos, Spiios. FuUgvtosa et Lpau. 
Salicis. Cette dernière espèce n'a pas été observée jusqu'ici en 
Norvège au nord du Dovrefjeld, et Aglaia possède, dans le 
Sudvaranger son point le plus septentrional connu sur le conti- 
nent européen. Atropos devrait peut-être être considérée comme une 
visiteuse plus accidentelle de ce district arctique, où, grâce à sa puis- 
sance remarquable de vol, elle fait, des régions plus méridionales, 
de temps à autre des excursions à travers les Laponies finnoise 
et russe. L'auteur ne regarde cependant pas comme impossible 
l'éclosion au Finmark, dans les étés chauds, d'espèces y trouvant 
presque partout la plante qui leur sert de nourriture, savoir la 
pomme-de-terre, et où Ton rencontre aussi des papillons dans 
des localités de la partie occidentale, dont 1 accès est fermé du 
côte du -sud par les tempêtes de la mer ou par les neiges éter- 
nelles des Alpes Scandinaves. Quatre (4) espèces sont nouvelles 
pour la faune de la Norvège, savoir Polyont. Helle, Orihosia Iris, 
Pcnlh. Bifasciana et Scardia 'J'essulatella. De ces espèces, la pre- 
mière a été trouvée, plus récemment, par Schoven dans la région 
de Trondhjem. L'auteur décrit 3 aberrations et variétés nou- 
velles, savoir Oeneis Norna ab., Lampana (plus petite et plus fon- 
cée, les larges bandes des aîles jaune rouge), Cidaria Truncala 
var. Schneideri (la couleur de dessus presque uniformément gris 
bleu), et Swavimerdamia Griscocapitella ab. Obscurior (foncée). 
Une espèce A'Elachisla n"a pas encore pu recevoir de détermina- 
tion plus spéciale. Elle présente une certaine ressemblance avec 
Airicomella, mais paraît être nouvelle pour la science. 

Pap. Machaon, Polyom. Helle et Lygr. Prunata sembleraient 
appartenir aux espèces qui pâlissent dans les climats arctiques. 
La première éclôt sans nul doute dans le Finmark. A l'opposé 
de ce qui a été admis (Schneider), l'auteur a trouvé des espèces 
telles ([ue Colias Palaeno sur les rives de la Mer Glaciale, et 
Tortrix Viburniana dans les marécages de 1 intérieur du pays. 
Un grand nombre de beaux exemplaires A" Arg, Frigga ont été 
pris dans les régions de l'intérieur; l'un d'eux avait une longueur 



224 RNTOMÜLUGISK TlDSKKlKl I885. 

de 54 nun. entre le sommet des aîles. — 11 a tUe dtf couvert 
des larves (décrites dans cette Revue) a\ïn/ica F<s/ivti dans 1 in- 
térieur du Sudvaranger. L'auteur émet la supposition tpie t;'est 
la même esi)èce (pie les larves trouvées par l'expédition arctique 
de NüRDENSKiöLi.) dans la baie de Koljtitsihin et à Xiinanm. De 
la rare ]^/usia f)i\is<'»hi, qui jusipi'ici n'avait été rencontrée dans 
la Norvège septentrionale i|U à Karasjoki, il a été recueilli, en 
1883, 2 exemplaires à Tschvalene-javre. — Cid. J\Ioiitanata, (\\xt 
1 on trouve en nombre dans les régions alpestres du Jakohself, 
nai)paraît ])as dans les marécages de l'intérieur. — - Aridalia 
Sihöycnü, découverte, l'été de 1882, lors du voyage de l'auteur 
avec M. vSchnkider, dans les districts intérieurs y a été ren- 
contrée plus tard en nombre. L'auteur re\endiquc pour ce type 
le droit d'être considéré comme une espèce vis-à-vis de Fiimala, 
avec laquelle il paraît ol^Vir la princij^al ressemblance. Sui- 
vant Schneider, il aurait été trouvé auparavant en Finlande 
sur les rives du Ladoga, où on 1 aurait déterminé par erreur 
( omme Sirigaria. l'oit ri.\ J,apf>oiiaiia ne se présente (pie très 
rarement, çà et là, et par indi\idus isolés. Scopan'a Cenluriella 
ujiparail en masses sur le Pasvikelf entre les feuilles CC Epilohium 
angiislifoliHin. KUe est particulièrement variable au point de vue 
de la taille et de la couleur. \y Decophora Stipella et Siinilella, 
on rencontre la première principalement dans l'intérieur des mai- 
sons, la seconde dan^ les taillis de bouleau, où elle vole vers 
le soir. 



" r' 



Arg. 5 1884 Haft. 1 o. 2 



ENTOMOLOGISK 



TIDSKRIFT 



PA FORANSTAI.TANDK AF 



ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM 



v, T r, I F v E N 



JACOB SPANGBERG 



STOCKHOLM 

TRYCKT I CENTRAI.-TRYCKKRIF.T 
1884 



Årg. 5 1884 Haft. 3 



ENTOMOLOGISK 



TIDSKRIFT 



FA FÖRANSTALTANDE AK 



ENTOMOLOGIBKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM 



UT G I F V IC N 



JACOB SPANGBERG 



STOCKHOLM 

TRYCKT T CRNTRAL-TRYCKERIET 
1884 



?- / 



Arg. 5 1884 Haft. 4 



ENTOMOLOGISK 



TIDSKRIFT 



PA FÖRANSTALTANDE AF 



ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM 



U T G I F v E N 



JACOB SPANGBERG 



STOCKHOLM 

TRYCKT r CKNTRAL-TRYCKERIET 
^ 1884 



/.3-I 



^■>-/ 



Arg. 6 188B Haft. 1—3 



ENTOMOLOGISK 



TIDSKRIFT 



FA FÖRANSTALTANDE AF 



ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM 



U T n I F v E N 



JACOB SPANGBERG 



STOCKHOLM 

TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET 
1885 



v 



Arg. 6 1886 Haft. 4 



ENTOMOLOGISK 



TIDSKRIFT 



FA FÖRANSTALTANDE AF 



ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN 1 STOCKHOLM 



U T G I F V E N 



JACOB SPANGBERG 



STOCKHOLM 

TRYCKT I CKNTRAT.-TRYCKKRIET 
1885 



En insektsamling- är till salu, hvilken inrymmes 
i tvänne skåp med tillsammans 75 lådor, hvaraf 61 
innehålla skalbaggar (till större delen skandinaviska, 
men äfven en ej obetydlig del exotiska) samt 14 lå- 
dor fjärilar. Dessutom höra till samlingen 8 större 
lådor fjärilar, 23 dubbellådor och 8 enkla lådor skal- 
baggar samt 3 dubbellådor flugor. 

Om köp kan aftal ske med enkefru Emelie 
Gadamer under adress Rås lätt, J'ônk'ôpiiig. 



=rf.t>. 



ANNONSER. 



Wallengren, H. D. J.: Skandinaviens Heterocer- 
fjärilar del. 2, Spinnarne, haft. 3 är titeln på ett länge 
efterlängtadt arbete inom lepidopterologien som nyligen 
utkommit och är med det samma beskrifningen af Spin- 
narne afslutad. Förf. lemnar jämväl några tillägg till de 
förut utkomna första och andra häftena. 

Arbetet erhålles endast genom direkt reqvisition hos 
författaren under adress: Farhult, Mjölhult, då det af ho- 
nom pr posto sändes. 

Pris å första delen i: 00 

^ andra » i haft. i: 2^ 

x ;• '>y » 2 » i: 50 

^> 3 -^ i: 50 



Coleoptera finnas till salu hos 

B. VARENIUS 

Entomolog 

Adr.: Malmö, S. Nygatan jö. 

Entomologisk Tidskrift utgifves nästa år 
efter samma plan som förut. 

Redaktionen. 



INNEHÅLL. 

Sandberg, G., Supplement till Sydvarangers Lepidopterfauna Sid. 187 

Gåfvor till Entoniologiska Föreningens bibliotek under åren 1883 — 1885 • 204 



RESUMES. 

Lampa, Sven, Macrolépidoptères Scandinaves et Finlandais > 211 

SCHÖYEN, W.-M., Remarques sur certaines variations de nos Rho- 

palocères » 214 

Sparre Schneider, J., Petites communications entomologiques de la 

Norvège arctique > 215 

Trybom, Ph., Insectes et autres animau.x inférieurs trouvés en voisi- 
nage du bois flotté et parmi ses débris > 216 

NerÉN, C.-H., Contributions à la connaissance de la Noctuelle de 

l'herbe (Çharaeas graminis) et de ses parasites " 218 

Wallengren, H.-D.-J., Nécrologie H.-F.-R.-H. Gadamer 2i(» 

Larsson, Magnus, Quelques mots sur les ravages de la »Mouche de 

l'orge» dans l'île de Gotland pendant les années 1883 et 1884 220 

Sandberg, G., Supplément à la Faune du Sudvaranger 221 



Anhålles vördsammast, att manuskript, af sedda för En- 
tomolog isk Tidskrift, sändas direkt till undertecknad, på 
det de snarast möjligt må till trycket kunna befordras. 



Jacob Spångberg 

adress : Gefle. 



'"f^^^- 




Ii